2 Moseboken (8)
På bordet ska det alltid ligga bröd inför mitt ansikte.
[Brödet är en bild på Guds ord och det faktum att det alltid ska finnas bröd på bordet undervisar oss om vikten att alltid "äta" ordet, det vill säga ha en god daglig vana att alltid läsa Guds ord och begrunda det. Att det är inför Guds ansikte/ögon betyder att vi aldrig ska titta bort från Ordet utan istället låta Bibeln vara våra "glasögon" som vi använder som filter framför allt annat som vi tittar på så att vi kan avgöra vad som är rent, sant, gott och Guds vilja i varje situation.]
Du ska befalla Israels barn (söner) att de bär fram till dig ren olivolja, pressad för ljusbäraren (ljusstaken), så att den [menoran] kan brinna oavbrutet.
Och Aron ska bära Israels söners namn på rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat) över sitt hjärta när han går in till den heliga platsen, som en ständig (oavbruten) åminnelse inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och du ska lägga Urim (ljus) och Tummim i rättvisans bröstsköld (hebr. choshen mishpat), och de ska vara på Arons hjärta när han går inför Herrens (Jahves) ansikte. Och Aron ska bära Israels söners rättvisa (hebr. mishpat) inför Herrens (Jahves) ansikte alltid (hela tiden, oavbrutet, kontinuerligt).
[Hebreiska ordet mishpat betyder påbud och bindande juridiska beslut. Det har med rätt och rättvisa att göra och här är det Gud som svarar med sitt rätta och rättvisa domslut när Aron använder Urim och Tummim för att få veta Guds vilja i enskilda frågor. I där Mose ger instruktionerna för bröstskölden nämns aldrig Urim och Tummim, men i sägs att de tillhör Gud. Urim och Tummim är två föremål (troligtvis två mindre stenar eller stavar) som prästen bar i sin prästsköld och som antagligen användes för att kasta lott, se ; ; . Eftersom Urim kommer från ordet för ljus, så är en teori att det var en vit sten. Ordet Tummim kommer från ordet för sanning.]
Och den ska vara över Arons panna och Aron ska bära synderna som begås med de heliga tingen, som Israels söner ska helga, till alla deras helgade gåvor, och den ska alltid vara på hans panna så att de får nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) inför Herrens (Jahves) ansikte.
Detta är vad du ska offra på altaret varje dag för all framtid:
Två årsgamla lamm.
Det ska vara ett oavbrutet brännoffer genom era generationer vid mötestältets öppning inför Herrens (Jahves) ansikte, där jag möter er för att tala med er.
Och när Aron tänt lamporna vid skymningen (ordagrant: ´mellan de två kvällarna´) [] ska han bränna den som en evig rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte genom era generationer.
3 Moseboken (6)
Elden ska alltid brinna på altaret, den ska aldrig släckas.
Detta är Aron och hans söners offer som de ska offra till Herren (Jahve) den dagen när han blir smord. En tiondel av en efa [3,5 liter] fint mjöl som ett evigt matoffer, hälften av det på morgonen och hälften av det på kvällen.
Befall Israels söner att de för fram till dig ren olivolja, slagen [syftar på metoden som man utvinner oljan med] till ljusbäraren (ljusstaken), så att lamporna kan brinna oavbrutet.
Utanför vittnesbördets förhänge i mötestältet ska Aron ordna det från kväll till morgon inför Herrens (Jahves) ansikte oavbrutet. Det är en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt i era generationer.
Han ska sköta den (rituellt) rena menorans lampor inför Herrens (Jahves) ansikte oavbrutet.
Varje sabbat ska han göra i ordning det inför Herrens (Jahves) ansikte oavbrutet. Det ska tas från Israels söner som ett evigt förbund.
4 Moseboken (20)
Och över skådebrödsbordet ska de sprida ut ett blått tyg och ovanpå ska de lägga fat, grytor och skålar och kannorna som de utgjuter med, och brödet ska ligga kvar därpå.
Elazar, prästen Arons son, är ansvarig för oljan till ljusbäraren [lampoljan], och den söta rökelsen, och det oavbrutna matoffret (skådebröden) och smörjelseoljan, han ansvarar för hela tabernaklet och allt som är i det, både helgedomen och dess möbler."
Så var det kontinuerligt (alltid, hela tiden) molnet täckte det [tabernaklet] och det som såg ut som eld på natten.
Och du ska säga till dem: Detta är eldsoffren som ni ska bära fram till Herren (Jahve): Felfria (hebr. tamim) årsgamla lamm av hankön, två varje dag som ett ständigt (evigt) brännoffer [].
Det är ett oavbrutet brännoffer som offrades på berget Sinai som en söt arom, ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Detta är brännoffret för varje sabbat, vid sidan av de ständiga brännoffren och dess drickoffer.
Och en get av hankön som syndoffer till Herren (Jahve), det ska offras vid sidan om de kontinuerliga brännoffren och dess drickoffer.
Ni ska offra dessa vid sidan av morgonens brännoffer som är ett kontinuerligt brännoffer.
På detta sätt ska ni offra dagligen i sju dagar, offrets mat gjort med eld, en söt arom till Herren (Jahve). Det ska offras vid sidan av det kontinuerliga brännoffret och dess drickoffer.
Vid sidan av det kontinuerliga brännoffret och dess matoffer ska ni offra dem, de ska vara felfria för er, och deras drickoffer.
vid sidan om (förutom, utöver) brännoffret som hör till nymånaden och dess matoffer och de oavbrutna (dagliga) brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer, i enlighet med era påbud (bindande juridiska beslut), som en söt doftnjutning, ett eldsoffer till Herren (Jahve).
och en bock som ett syndoffer, förutom syndoffret för att ge er försoning, och de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
och en bock som syndoffer, förutom de oavbrutna brännoffren och deras tillhörande matoffer, och deras drickoffer.
5 Moseboken (1)
Ett land som Herren din Gud (Jahve Elohim) bryr sig om (tar hand om, är noga med), för Herren (Jahves), din (Elohims), ögon är alltid (oavbrutet, hela tiden) över det, från årets början till årets slut. [Detta är enda gången som Bibeln säger vad Gud ägnar sin tid åt. Universums skapare väljer att fokusera oavbrutet på Israel. Han gör förvisso annat också men detta säger oss något om Guds prioriteringar.]
2 Samuelsboken (3)
Och David sa till honom: "Frukta inte, för jag ska med säkerhet visa dig nåd (hebr. chesed) för Jonatan, din fars, skull. Jag ska återställa hela din far Sauls mark och du ska alltid få äta bröd vid mitt bord."
Och du ska bruka marken åt honom, du och dina söner och dina tjänare, och du ska bärga frukten så att din herres son har bröd att äta, men Mefivoshet, din herres son, ska alltid (oavbrutet) äta bröd vid mitt bord." Tsiva hade 15 söner och 20 tjänare.
Men Mefivoshet bodde i Jerusalem, för han åt alltid (oavbrutet) vid kungens bord, och han var lam (halt) i båda sina fötter.
1 Kungaboken (1)
Lyckliga är dina män, lyckliga är dina tjänare, dessa som står inför dig oavbrutet hörande din vishet.
2 Kungaboken (3)
Och hon sa till sin man: "Se, jag ber dig, jag vet att detta är en helig gudsman som kommer förbi regelbundet.
Och han bytte ut hans fångdräkt och han åt bröd inför honom oavbrutet alla hans livs dagar (så länge han levde).
Och hans underhåll (apanage) var ett oavbrutet underhåll som gavs honom av kungen, varje dag en bestämd del (ranson), alla hans livs dagar (så länge han levde).
1 Krönikeboken (5)
Men prästerna Benajaho och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
Fråga efter (sök; ta er tillflykt till; träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahve) och hans styrka (makt) [frälsning],
sök (leta, be; längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen, alltid, för evigt). []
[I hebreiskan används två olika verb (darash och baqash) som översatts "fråga efter" och "sök". Darash beskriver ett noggrant sökande och består av de tre bokstäverna Dalet, Resh och Shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven Dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. Resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, Shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man regelbundet söker Guds ansikte och hans kraft.
Baqash har också tre bokstäver (Bet, Qof och Shin), där Shin, som illustrerar Guds kraft (precis som i darash) står sist. Bet är en bild på ett hus och Qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår från en hemvist och som därmed för med sig Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka – hos honom finns frälsningen, se . Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro. Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet tamid kommer från verbet för "att sträcka/tänja", dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. Herren, hans ansikte och hans styrka hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se ; .]
David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag.
för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den undervisning som Herren (Jahve) hade gett Israel.
De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt Herren på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem, alltid inför Herrens ansikte.
2 Krönikeboken (3)
Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herrens (Jahves), min Guds (Elohims), namn och helga det åt honom. Där ska man tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herrens (Jahves), vår Guds (Elohims), högtider [; ]. Detta är för all framtid stadgat för Israel.
Lyckliga är dina män och lyckliga dessa dina tjänare som ständigt får stå inför dig och höra din vishet.
När de var färdiga med arbetet bar de resten av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens (Jahves) hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens (Jahves) hus hela tiden så länge Jojada levde.
Esra (1)
Därefter bar de fram det dagliga brännoffret, offret vid nymånad och offren för alla Herrens (Jahves) heliga sammankomster [alla Herrens högtider som beskrivs i ], liksom alla frivilliga offer som bars fram till Herren (Jahve).
Nehemja (2)
till skådebröden och det dagliga matoffret, till det dagliga brännoffret och offren på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, till tackoffren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.
Psaltaren (23)
Jag har ständigt Herren (Jahve) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt),
eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).
Mina ögon är alltid riktade mot Herren (Jahve),
för han ska befria mina fötter ur nätet [från mina fiender].
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav.]
Jag vill lova (prisa, upphöja, lovsjunga) Herren (Jahve) alltid,
hans lov ska ständigt vara i min mun.
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. Det hebreiska ordet, som motsvarar svenska frasen "Jag vill lova", börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att lovsjunga och ära Gud.]
Låt alla jubla (höja gälla triumferande jubelrop) och glädja sig,
alla de som vill se mig upprättad (bryr sig om min rätt, uppskattar min rättfärdighet).
De ska alltid säga: "Herren (Jahve) är stor,
han som vill se (unnar) sin tjänare i frid (välgång, allt gott – hebr. shalom)!"
För jag är redo att falla [jag står på klippkanten],
och min smärta (sorg, själsliga bedrövelse) är ständigt närvarande (framför mig).
Du, Herre (Jahve), kommer inte att hålla tillbaka
din barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) mot mig.
Låt din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och din sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet)
alltid (fortsättningsvis – både dagligen och evigt) bevara mig.
[Nåd och sanning i (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Ordet för barmhärtighet är hebr. rachamim. Det förekommer bara i plural och visar på Guds oändliga nåd, se .]
Må alla som söker dig
vara glada och jubla i dig.
Må de som älskar din befrielse alltid säga:
"Herren (Jahve) är stor (han ska lovas, upphöjas)."
Jag tillrättavisar dig inte för dina offer,
dina brännoffer är ständigt inför mig.
För jag är väl medveten om mina överträdelser (rebelliska handlingar)
och min synd är alltid inför mig.
Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser,
och låt deras höfter skaka.
Låt alla dem som söker dig fröjdas och vara glada i dig.
Låt dem som älskar din frälsning oavbrutet säga: "Låt Gud (Elohim) bli stor."
Var min beskyddare och tillflykt,
en stark befäst borg där jag kan bo (komma gång på gång och vara trygg).
Du har befallt (har bestämt dig för) att rädda mig,
för du är min klippa [höga och ointagliga bergskam] och min borg (fästning). []
Du har varit mitt stöd (du har upprätthållit mig) från moderlivet [redan innan jag föddes ända fram tills nu],
ja, du förlöste mig från moderlivet.
Min lovsång (tillbedjan, tacksägelse, glädje) är ständigt i dig.
[Bönen övergår nu till lovprisning:]
Men jag (för min del), jag vill vänta (ivrigt hoppas) oavbrutet
och prisa dig mer och mer.
Må han leva [länge leve Konungen] och må man offra
guld från Saba (hebr. Sheva) till honom [].
Må man ständigt vädja till (falla ner i bön inför) honom
och välsigna (falla ner och ge gåvor till) honom hela dagen lång.
Men nu är jag alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand [och har så gjort hela tiden].
Glöm inte bort rösten (ljudet, larmet) från dina fiender,
deras uppror (kaoset bland dem som reste sig upp emot dig) som fortsätter att stiga (öka utan avbrott).
Fråga efter (sök, ta er tillflykt till, träd ofta fram inför – hebr. darash) Herren (Jahve) och hans styrka (makt) [frälsning],
sök (leta, be, längta efter – hebr. baqash) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen; för evigt).
[I hebreiskan används två olika hebreiska verb (darash och baqash) som översatts "fråga efter" och "sök". Ordet darash beskriver ett noggrant sökande och består av tre bokstäver: Dalet, Resh och Shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven Dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. Resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, Shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet darash låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man söker Guds ansikte och hans kraft. I ordet finns också betydelsen att ofta besöka och vistas hos Gud för att konsultera honom. Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet som översatts "ständigt" kommer från verbet "att sträcka" eller "att tänja" dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. I denna vers finns tre begrepp – Herren, hans ansikte och hans kraft. Dessa hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se ; .]
låt dem vara inför Herren (Jahve) hela tiden (kontinuerligt)
så att han kan utplåna (ordagrant: hugga av) deras minne från jorden.
Låt det bli för honom som manteln han tar på sig
och som gördeln som han omger sig med hela tiden.
Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)
hela tiden (kontinuerligt) för evigt.
Min själ (hela min person) är hela tiden (kontinuerligt) i min hand,
jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
Stötta mig och jag ska bli frälst (räddad) och jag ska ägna mig oavbrutet åt dina förordningar (hebr. chuqim).
Ordspråksboken (4)
Låt henne vara lika vacker (ordagrant: en älskare) som hinden och lika charmig (behaglig, hänförande, förtrollande; ordagrant "ge dig oförtjänt nåd" – hebr. chen) som gasellen,
låt hennes bröst alltid släcka din törst (behaga, tillfredsställa dig) och var alltid förlorad (berusad) av kärlek till henne.
Bind dem ständigt (kontinuerligt, gång på gång) runt ditt hjärta,
och knyt dem runt din hals.
För den bedrövade (nedslagne, olycklige, fattige), är varje dag ond (svår, eländig),
men den som har ett glatt hjärta har en ständig fest.
Välsignad (salig, lycklig, avundsvärd) är den som i vördnadsfull tillbedjan alltid fruktar Herren [oavsett omständigheter],
men den som förhärdar sitt hjärta [mot Gud] störtar i olycka (råkar ut för svårigheter).
Jesaja (8)
Och han ska ropa (ryta) som ett lejon:
"Över (högst upp i) vakttornet,
Herre (Adonaj)
står jag oavbrutet hela dagen,
och jag sitter på min vaktpost hela natten.
Se på mina händer, jag har graverat dig på mina handflator.
[Händerna är ständigt i vårt blickfång, det var vanligt att binda en ring runt sitt finger för att komma ihåg en nära vän, se .]
Dina murar [som nu är nedrivna] är ständigt för mina ögon.
Och har glömt Herren (Jahve) din skapare,
som har sträckt (rullat) ut himlarna [som en bokrulle öppnas och sedan rullas ihop vid tidens slut, se , här anar vi också krökta rum och fler dimensioner än rum och tid, se även ; ]
och lagt jordens grundvalar,
och fruktar oavbrutet alla dagar på grund av förtryckarens raseri
när han gör sig redo att fördärva.
Var är förtryckarens raseri?
Och nu, vad är nu detta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) eftersom mitt folk blir bortförda för ingenting? De som styr över dem vrålar och skriker, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och alltid, alla dagar blir mitt namn föraktat, hädat och smädat.
[Herrens namn är alla hans förbundsnamn men i det här sammanhanget presenterar han sig som Goel – återlösaren för alla människor.]
Herren ska leda dig oavbrutet (kontinuerligt, hela tiden)
och tillfredsställa din själ i torkan och göra dina ben starka.
Du ska bli som en välvattnad trädgård,
som en källa med vatten som aldrig sinar.
Dina portar ska oavbrutet vara öppna,
dag och natt, de ska inte stängas,
så att man kan föra till dig ländernas rikedomar
och deras kungar i procession.
På dina murar Jerusalem, har jag satt väktare [för att vaka efter goda nyheter, se ];
hela dagen och hela natten – de ska aldrig tiga
Ni som påminner Herren (Jahve) [i bön],
ge er ingen vila,
ett folk som provocerar mig
rakt upp i ansiktet hela tiden,
som offrar i trädgårdarna
och bränner rökelse på tegelstenar.
Jeremia (3)
Som en cistern svallar med sitt vatten,
så svallar hon med ondska.
Våld och fördärv hörs i henne.
Framför mig är sjukdom och sår.
Och han [Jehojachin] bytte ut hans fångdräkt och han åt bröd inför honom oavbrutet alla hans livs dagar (så länge han levde).
Och hans underhåll (hebr. apanage) var ett oavbrutet underhåll som gavs honom av kungen, varje dag en bestämd del (ranson), alla dagar till hans död, alla hans livs dagar (så länge han levde).
Hesekiel (4)
Efter lång tid ska du kallas till tjänst. I kommande år ska du tåga in i ett land som har fått ro från svärdet. [Israel ska leva i fred.] De som bor där har samlats från många folk upp till Israels berg som länge legat öde. De har förts ut från folken, och alla bor där nu i trygghet.
Och de ska avskilja män för detta uppdrag (att kontinuerligt göra detta), som ska vandra genom landet tillsammans med dem som ska begrava dem som finns kvar på marken (landets ansikte) och rena det [rituellt]. Efter de sju månaderna ska de utforska [söka igenom landet].
Till det ska du varje morgon som matoffer bära fram en sjättedels efa [4 liter] samt en tredjedels hin [1,2 liter] olja för att fukta mjölet. Detta matoffer åt Herren ska vara en bestående stadga och gälla för alltid.
De ska offra lammet och matoffret och oljan varje morgon som ständigt brännoffer.
Daniel (5)
Ja, det lilla hornet växte (blev ännu mer arrogant) mot härskarornas furste [Gud]. Det upphävde det dagliga [offret] till honom [morgon- och kvällsoffret i templet, se ; ] och platsen där hans helgedom stod revs ner.
En ondskefull krigsliknande operation fördes mot det dagliga offret.
[Den första delen av är svåröversatt. Ordagrant är det fyra ord där det första är "och en här/militär". Det andra kan betyda "vara mot" eller "överlämna". Det tredje ordet är "det dagliga" och det sista är i eller på "synd". Det "dagliga" (i , och ) syftar främst på det dagliga brända morgon- och kvällsoffret i templet i Jerusalem, men kan också indikera att syfta på den kontinuerliga tempeltjänsten med alla olika typer av funktioner. Orsaken att allt detta avbryts är en militär offensiv. Ordet "synd" används även om uppror mot Gud så betydelsen kan också vara att på grund av Israels avfall och överträdelse tillåter Gud det dagliga offret att upphöra.]
Sanningen kastades ned på marken, och hornet var framgångsrikt i allt det gjorde [under en begränsad tid]. [Under de fruktansvärda åren 167-164 f.Kr. var det judiska folket under Antiochos tyranni.]
[Daniel får nu i synen höra en himmelsk konversation mellan två änglar. Uttrycket "en av de heliga" används i , om änglar i himlen.]
Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan av de heliga [en annan ängel] fråga den som talade: "Hur länge ska dessa hädelser i synen pågå – de dagliga offren [upphöra], överträdelsen (avfallet) som kommer ödelägga helgedomen och härskaran som trampas ned?"
Härar från honom [nordkungen, Antiochos IV] ska komma, och de ska orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse. [Ett hedniskt föremål i templet, se ; . Detta omnämns även i 1 Mack 1:44-47, 54.]
Från den tid då det dagliga offret avskaffas och förödelsens styggelse ställs upp ska det gå 1290 dagar.
[Nu ges fler detaljer om historiens sista händelser. Den stora vedermödan börjar när Antikrist avskaffar slaktoffer och matoffer, se och sätter upp något avskyvärt i ett framtida tempel i Jerusalem. Jesus nämner att detta ska ske strax innan han kommer tillbaka, se . Antiochos IV reste upp ett Zeus altare, se . Exakt vad det "avskyvärda" är som Antikrist kommer att sätta upp är inte klart, men det kommer att göra att det dagliga offret inte fortsätter, och templet blir ödelagt. I och har tiden 3,5 år, som motsvarar 42 månader angetts. Räknar man med 30 dagars månad så blir det 1260 dagar. Det antalet nämns i Uppenbarelseboken synonymt med 3,5 år och 42 månader, se ; ; ; ; . Här i nämns nu ett nytt tal 1290. Det är 1260 + 30 dagar. Det verkar som om att en månad efter att vedermödan har avslutats kommer något viktigt att ske.]
Hosea (1)
Vänd dig därför till din Gud (Elohim),
håll (vakta, skydda, bevara) nåd (omsorgsfull kärlek) och påbud (bindande juridiska beslut)
och vänta på din Gud (Elohim) oavbrutet.
Obadja (1)
Så som ni har druckit på mitt heliga berg,
så ska alla hednafolk dricka oavbrutet (kontinuerligt),
ja, de ska dricka och bälga i sig
och bli som om de aldrig hade existerat (funnits till).
[Domen liknas med vin som nationerna tvingas dricka. På samma sätt som vinet gör att den som dricker tappar förmågan att tänka klart och börjar ragla, kommer Gud få dessa nationer att stappla i förvirring. Denna metafor är hämtad från ; .]
Nahum (1)
Det finns ingen som lindrar din smärta,
dina sår är allvarliga (oläkliga).
Alla som hör ryktet om dig
slår ihop sina händer över dig (applåderar).
Över vem har inte din ondska passerat oavbrutet?
[Vem har inte upplevt din ändlösa ondska?]
Habackuk (1)
Ska de få tömma sina nät
och inte upphöra att kontinuerligt dräpa hednafolken?
oavbrutet, kontinuerligt
