Referenser (220 st)
1 Moseboken (1)
eftersom Abraham lyssnade på min röst och höll (vakade över; levde efter) mina befallningar (mishmar), mina budord (hebr. mitzvot), mina förordningar (chuqim; ordagrant "saker inristat") och min undervisning (Torah)." [Redan här används fyra olika hebreiska uttryck för Guds ord som inte ges till folket förrän Mose får ta emot och skriver ner de fem Moseböckerna. Mishmar – befallning, något som iakttas och efterlevs; mitzvot – budord, klara tydliga befallningar; chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring och Torah – undervisning, vägledning och instruktioner. Det tycks självklart att redan Abraham, som den förste israeliten, lever efter dessa Guds ord och bud.]
2 Moseboken (7)
Samma undervisning (hebr. Torah) gäller för den infödde som för främlingen som bor bland er.
Den [högtiden] ska vara som ett tecken på din hand och ett märke på din panna (mellan dina ögon) som ständigt påminner dig så att Herrens (Jahves) undervisning (hebr. Torah) alltid är i din mun, för det var med stark hand Herren förde dig ut ur Egypten.
Då sade Herren (Jahve) till Mose: "Jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla ett dagsbehov för varje dag, så jag kan pröva dem, om de vill vandra efter min undervisning (hebr. Torah) eller inte.
Herren (Jahve) sade till Mose: Hur länge ska ni vägra att hålla mina bud och min undervisning (hebr. Torah)?
När de har ett bekymmer kommer de till mig och jag dömer mellan en man och hans granne. På det sättet får jag dem att förstå Guds (Elohims) stadgar och undervisning (hebr. Torah) [instruktionerna i de fem Moseböckerna]."
Upplys dem om stadgar och undervisning, och visa dem vilken väg de måste gå och vilket arbete de måste utföra.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Kom upp till mig på berget och var kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med undervisningen (hebr. Torah) och buden, som jag har skrivit för att undervisa folket." [De tio budorden hade redan talats men skulle nu ges i skriftlig form.]
3 Moseboken (16)
Befall Aron och hans söner och säg: Detta är undervisningen om brännoffret. Det är brännoffret ovanpå elden ovanpå altaret hela natten till morgonen och altarets eld ska vara brinnande på det.
Detta är undervisningen om matoffret. Arons söner ska offra det inför Herrens (Jahves) ansikte, framför altaret.
Tala till Aron och till hans söner och säg: "Detta är undervisningen om syndoffer. På den plats där brännoffret dödas ska syndoffret dödas inför Herrens (Jahves) ansikte. Det är högheligt.
Detta är undervisningen om skuldoffer. Det är högheligt.
Liksom syndoffret så är skuldoffret, det finns en undervisning om dem. Prästen som bringar försoning med det, honom ska det tillhöra.
Detta är undervisningen om shalomoffer, som han ska offra till Herren (Jahve).
[Nu sammanfattas offren i kapitel 1-7.] Detta är undervisningen om
brännoffer [],
matoffer []
och syndoffer []
och skuldoffer []
och invigningsoffer (fyllandet) [av handen, se ]
och shalomoffer (offer för helhet och gemenskap – hebr. shelem) [],
Detta är undervisningen om:
djur (boskap, fyfotadjur) []
och om flygande djur []
och om alla levande varelser som rör sig [i stora stim] i vattnen []
och om alla varelser som kryper på (svärmar över) jorden [insekter, ]
som ska offra det inför Herrens (Jahves) ansikte och bringa försoning för henne. Och hon ska vara ren från sitt blod.
Sammanfattning
Detta är undervisningen om henne som har fött en son eller dotter.Detta är undervisningen om fläckar med mögel (svampinfektion) i kläder av ull eller linne, antingen det är vävt eller stickat, och om allting av skinn, för att förklara det rent eller för att förklara det orent.
Detta är undervisningen för den som lidit av svampinfektionen (möglet – hebr. tsaraat) under dagarna för hans rening. Han ska föras till prästen,
Detta är undervisningen om den som är drabbad av svampinfektion (mögel), vars hand inte har möjlighet att ge det som (egentligen) krävs för att bli ren.
Detta är undervisningen om alla sorters plågor (sjukdomar) med svampinfektion (mögel) och fjällighet,
för att instruera om när det är orent och när det är rent. Detta är undervisningen om mögel (svampinfektion – hebr. tsaraat).
Detta är undervisningen om honom som har en flytning och om honom vars säd lämnar honom så att han blir oren av det,
Detta är förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) och undervisningen som Herren (Jahve) har gjort mellan sig och Israels söner på berget Sinai genom Mose hand.
4 Moseboken (10)
Detta är lagen om avundsjuka, när en kvinna går åt sidan, medan hon är under sin man, och blir orenad,
eller när avundsjukans ande kommer över mannen och han är avundsjuk över sin hustru, då ska han sätta hustrun inför Herren (Jahve) och prästen ska verkställa denna lag över henne.
Detta är undervisningen (instruktionerna) om att vara nasir. När dagarna för hans avskiljning är fullbordade ska han till mötestältets dörr (Tabernaklets dörr) föra fram
Detta är undervisningen (instruktionen) om nasiren som avlägger en ed (ett löfte) och om hans offer till Herren (Jahve) för hans nasirskap, förutom det som han frivilligt vill ge i enlighet med det löfte som han avlägger. Detta måste han göra enligt undervisningen (instruktionen) om hans nasirskap."
Samma (en) undervisning (hebr. Torah) och samma (ett) påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) ska gälla för er och för främlingen som vistas hos er."
Både den som är infödd bland Israels söner och främlingen som vistas bland dem ska ha samma (en) instruktion (Torah) för honom som begår ett misstag.
Detta är undervisningens (Torah) förordningar (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahve) har befallt och sagt: Tala till Israels söner att de för fram en röd kviga (hebr. parah adoma) till dig, felfri (rituellt ren – hebr. tamim) som är utan defekt, som aldrig har burit något ok. [Offren av djur för att göra stänkelsevattnet var annorlunda än offren för synder och tacksägelse. Det var en hona (inte en hane som i alla andra offer), färgen var specificerad, den skulle dödas utanför lägret och mer material skulle kastas med in i offret. Denna text ingår i Torah-läsningen den sista sabbaten i månaden Adar, just innan Pesah. Det är en av flera kopplingar till Jesus död utanför stadsmuren, se .]
Detta är undervisningen. När en människa dör i ett tält ska alla som kommer in i tältet och allt som finns i tältet vara orent i sju dagar.
Och prästen Elazar sade till alla stridsmän som dragit ut i strid: "Detta är förordningen (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahve) har befallt Mose.
5 Moseboken (22)
På andra sidan Jordan i Moavs land tog Mose på sig (gjorde han ett medvetet viljebeslut) att förklara denna undervisning (hebr. torah) och sade:
Och vilket stort land finns som har förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) lika rättfärdiga som all vår undervisning, som jag ger inför er idag?
Och detta är undervisningen som Mose lade fram inför Israels söner.
I enlighet med undervisningen (hebr. torah) som de lär ut till dig och i enlighet med domslutet som de avkunnar för dig, ska du göra. Du ska inte vika av från domen som de förklarar för dig, varken åt höger eller åt vänster.
Det ska vara så att när han sitter på tronen i sitt kungarike, ska han skriva ner åt sig själv en kopia av denna undervisning (instruktion; hebr. Torah – de fem Moseböckerna) i en egen bok, från den [originalet] som finns hos prästerna, leviterna.
Den ska [alltid, ständigt] vara med honom och han ska läsa i den varje dag hela sitt liv, så att han lär sig att frukta (vörda) Herren sin Gud (Jahve Elohim) för att kunna hålla (följa, lyda) alla de ord som finns i denna undervisning och hålla sig till förordningarna [hebr. chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar] och göra (genomföra) dem.
Och du ska skriva på dem alla ord i denna undervisning när du har gått över, för att du ska gå in i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett dig, ett land som flyter av mjölk och honung som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har lovat dig.
Och du ska skriva på stenarna alla undervisningens ord mycket tydligt (med lättläst skrift)."
"Förbannad är den man som inte bekräftar orden i denna undervisning
genom att göra (hålla, efterleva) dem."
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
Om du inte är noga med att göra (hålla, skydda) undervisningens alla ord som är nedskrivna i denna bok (bokrulle), så att du vördar (respekterar, högaktar) detta ärevördiga (respektingivande, tunga, fantastiska) och strålande (storslagna) namn, Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
Även alla sjukdomar och alla plågor som inte är nedskrivna i denna bok med undervisning, dem ska Herren (Jahve) föra fram över dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad).
Och Herren (Jahve) ska avskilja honom till ondska, från alla Israels stammar, i enlighet med alla förbundets förbannelser som är skrivna i denna undervisningsbok.
Hemligheterna [det som inte är nedskrivet] tillhör (ägs av) Herren (Jahve) vår Gud (Elohim), men de ting som är uppenbara [det som är skrivet i Torah], tillhör (ägs av) oss och våra söner till evig tid, för att vi ska göra (agera, handla efter) denna undervisnings ord.[Här finns en intressant aspekt av ägandet! Det står ingenstans i Bibeln att vi kan äga något materiellt. Hebreiskans uttryck är istället "det fanns till Abraham", "det fanns till David" osv. Det hebreiska uttrycket betyder inte ett formellt och absolut ägande, även om det oftast översätts på det sättet. I stället betyder det att någon förvaltar eller lånar något. Här finns dock ett undantag – Guds Ord har Herren gett oss som en äkta ägodel! Det ingår i blodsförbundet som vi har med Gud.]
om du lyssnar till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst för att hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som är skrivna i denna undervisningsbok, om du vänder dig till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Mose skrev ner denna undervisning (instruktion, Torah) och gav den till prästerna, Levis söner, som bar Herrens förbundsark [], och till de äldste i Israel.
när hela Israel kommer för att samlas inför Herren deras Gud (Elohim) på den plats som han ska utvälja – då ska ni läsa denna undervisning (instruktion, Torah) inför hela Israel i deras öron (så att de hör undervisningen).
Samla folket, män, kvinnor och de små barnen, och dina främlingar som finns inom dina portar, så att de kan höra och så att de kan lära sig och frukta (vörda) Herren deras Gud (Jahve Elohim) och beakta dem, så att de kan göra (verkställa) alla de ord som finns i denna undervisning (instruktion, Torah),
När Mose hade kommit till slutet av skrivandet av alla ord i boken med undervisning och instruktioner (hebr. Torah) och avslutat arbetet,
"Ta denna bok med undervisning och instruktioner (hebr. Torah) och lägg den vid sidan av Herren din Guds (Jahve Elohims) förbundsark, så att den finns där som ett vittne mot dig.
sade han till dem: "Sätt ert hjärta till alla de ord som jag har vittnat mot er idag, så att ni må befalla era barn med dem, till att hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (agera, handla efter, leva efter) alla ord i denna undervisning (hebr. Torah).
Mose anbefallde oss en undervisning (Torah),
ett arv för Jakobs församling.
De ska lära Jakob dina påbud (bindande juridiska beslut) och Israel din undervisning (Torah), de ska placera rökelse i din näsa och hela brännoffer på ditt altare."
Josua (9)
Var bara stark (fast, säker, tapper) och mycket frimodig (ståndaktig, alert, modig)!
[Samma fras som i och , men med adverbet "bara" och förstärkningen "mycket".]
Var noga med att beakta och följa (vaka över; se till att göra efter)
all den undervisning (hebr. Torah) som min tjänare Mose har gett (befallt) dig.
Vik inte av från den vare sig åt höger eller åt vänster [följ instruktionerna],
så kan du agera vist [med insikt och förstånd och ha framgång]
vart du än går.
Låt inte denna skrift med undervisning (hebr. Torah) [denna instruktionsbok]
lämna din mun.
Begrunda (reflektera över) den [upprepa den lågmält för dig själv] både dag och natt
– så att du noga beaktar och följer (vakar över; ser till att göra) allt som är skrivet i den –
för då ska du lyckas (ordagrant: rusa fram)
på din väg
och du kan agera vist [med insikt och förstånd och ha framgång]. [ har flera parallella uttryck. Verben hör och gör (hebr. shama och asha) upprepas i varje vers. Hebreiskan har inte ordet "och" mellan dessa ord, vilket knyter dem ännu tätare tillsammans som en enhet – beakta och följ. Höger/vänster hör ihop med dag/natt och "vart du än går" hör ihop med "din väg". Begrunda (hebr. hagah) innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton, se även . Ordet "meditera" skulle också kunna användas, men eftersom det ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att enbart livnära sig på Guds Ord, se ; , .]
som Mose, Herrens (Jahves) tjänare, befallt Israels söner, som det är skrivet i boken med Moses undervisning [Torah – de fem Moseböckerna], ett altare av ohuggna stenar, varpå man inte använt något järn, och de offrade brännoffer till Herren på det och offrade shalomoffer (gemenskapsoffer).
Och han skrev där på stenarna en avskrift (kopia) av Moses undervisning (Torah) som han skrev framför Israels söner. [Mellan berget Gerizim och Ejval ligger staden Shechem. Ett altare har hittats på den norra sluttningen av berget Ejval vid utgrävningar av Adam Zertal 1980. Alldeles intill ligger också den plats där Abraham fick ett löfte om att hans avkomma skulle få detta land och där han byggde ett altare, se . I nämns "hela Israel" till skillnad från "Israel" här i . Ett möjligt scenario är att Josua och en mindre grupp med prästerna och de äldste är med i denna ceremoni vid altaret, sedan tar man med arken och går till den södra sidan av Ejval i dalen mellan Ejval och Gerizim där hela folket sluter upp.]
Därefter läste han alla de ord från Mose undervisning (Torah), välsignelsen och förbannelsen [], enligt allt det som är skrivet i boken med undervisning (Torah).
Men var bara mycket noggranna med (vaka över er själva) att göra budorden (tydliga befallningar) och undervisningen (Torah) som Herrens (Jahves) tjänare Mose har befallt er, att älska Herren er Gud (Jahve Elohim) och vandra på alla hans vägar och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hålla (klänga, klistra sig) fast vid honom och tjäna honom med hela ert hjärta och med hela er själ (person)." []
Därför ska ni vara mycket starka (fasta, säkra, tappra) och hålla (vakta, skydda, bevara) och göra allt som är skrivet i boken med Moses undervisning (hebr. Torah), så att ni inte viker av därifrån till höger eller till vänster,
Och Josua skrev dessa ord i boken med Guds undervisning (Torah), och han tog en stor sten och satte upp den där under eken vid Herrens (Jahves) helgedom.
2 Samuelsboken (1)
Du har talat om detta som om det vore något litet i dina ögon (som om inte detta vore tillräckligt), Herre Gud (Adonaj Jahve). Du har nu också talat om [framtiden för] din tjänares hus, är detta undervisning för människan, Herre Herre (Adonaj Jahve). [Människan är ordagrant "Adam" och kan syfta på löftet om en Frälsare i .]
1 Kungaboken (1)
och var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) Herren din Guds (Jahve Elohims) vägar så att du vandrar på dem till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans förordningar (ordagrant "saker inristat") hans budord (tydliga befallningar) och hans påbud (bindande juridiska beslut) och hans stadgar (vittnesbörd, Guds grundläggande regler) i enlighet med allt som är skrivet i Moses undervisning, för att du ska ha framgång i allt som du företar dig och vad du än vänder dig själv till,
2 Kungaboken (10)
Men Jehu höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte att vandra i Herrens (Jahves) Israels Guds (Elohims) undervisning med hela sitt hjärta. Han vek inte bort från (vände sig inte ifrån) de synder Jerovams fått Israel att göra. [Avgudadurkan och synkretism, se .]
Men han dödade inte sönerna till mördarna i enlighet med det som är skrivet i boken med Mose undervisning, som Herren (Jahve) befallde och sade: "Fäderna ska inte dödas för sina söners skull, inte heller ska sönerna dödas för sina fäders skull. Utan var och en ska dödas för sina egna överträdelser." []
Och Herren (Jahve) upprepade i Israel och i Juda genom handen på alla hans profeter och alla siare och sade: "Vänd bort från era onda vägar och håll (vakta, skydda, bevara) mina budord (tydliga befallningar) och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") i enlighet med hela undervisningen (Torah) som jag har befallt era fäder och som jag har sänt till er genom handen på mina tjänare profeterna.
Till denna dag gör de på det gamla sättet. De fruktar inte Herren (Jahve) inte heller gör de efter förordningarna (ordagrant "saker inristat") och efter påbuden (bindande juridiska beslut) och efter undervisningen (Torah) och efter budorden (tydliga befallningar) som Herren (Jahve) befallde Jakobs söner, som han gav namnet Israel,
Och förordningarna (ordagrant "saker inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) och undervisningen och budorden (tydliga befallningar) som jag skrev ner åt er ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) till att göra alla dagar, och ni ska inte frukta andra gudar. [2 Mos 20:1-17; 5 Mos 5:6-12]
jag ska inte längre låta Israels fötter vandra iväg ut från landet som jag gett deras fäder, om de bara håller (vaktar, skyddar, bevarar) till att göra allt som jag befallt dem och till all undervisning (Torah) som min tjänare Mose befallt dem."
Och Chilkijaho, översteprästen sade till Shafan, skrivaren: "Jag har funnit Torah-rullen i Herrens (Jahves) hus." Och Chilkijaho gav skriftrullen till Shafan och han läste den.
Och det skedde när kungen hörde orden i skriftrullen att han rev sönder sina kläder.
Och även de som spådde genom medier och spiritister och husgudar (terafimer) och avgudar och alla avskyvärda ting som sågs i Juda land och i Jerusalem, tog Joshijaho bort, för att befästa undervisningens ord som var skrivna i skriftrullen som Chilkijaho, prästen fann i Herrens (Jahves) hus.
Och det fanns ingen kung som var som han före honom, som vände om till Herren (Jahve) med hela sitt hjärta och med hela sin själ och med hela sin mera (kraft) till hela (i enlighet med) Mose undervisning, och ingen efter honom som reste sig på samma sätt.
1 Krönikeboken (2)
för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel,
Må Herren bara ge dig klokhet och förstånd när han sätter dig till härskare över Israel, så att du håller fast vid Herren din Guds undervisning.
2 Krönikeboken (17)
Håll nu, Herre, Israels Gud, vad du lovade din tjänare, min far David, när du sade till honom: Det ska aldrig saknas en avkomling av dig inför mig på Israels tron, om dina barn ger akt på sin väg och vandrar efter min undervisning, så som du har vandrat inför mig.
När Rehabeams kungamakt hade blivit stärkt och han hade blivit mäktig, övergav han Herrens undervisning. Så gjorde också hela Israel [norra riket].
Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden.
En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem och utan någon lag.
Dessa undervisade i Juda och hade Herren (Jahve)s lagbok med sig. De reste omkring till alla Juda städer och undervisade folket.
Så ofta en rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, antingen dom för dråp eller tillämpning av lag och bud, stadgar och förordningar, då ska ni varna dem så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så ska ni göra för att inte dra skuld över er.
Tillsynen av Herrens hus lade Jojada i händerna på de levitiska prästerna, som David hade indelat i klasser för tjänstgöringen i Herrens hus, till att offra brännoffer åt Herren, så som det var föreskrivet i Mose lag, med jubel och sång efter Davids föreskrifter.
Och Jojada tog åt honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.
De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses lag. Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna.
Kungen gav en del av det han ägde till brännoffren, nämligen till brännoffer morgon och kväll och till brännoffer på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, så som det var skrivet i Herrens lag.
Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att ge prästerna och leviterna deras del, för att de skulle kunna hålla fast vid Herrens undervisning.
Allt han företog sig när han sökte sin Gud, vare sig det gällde tjänstgöringen i Guds hus eller lagen och budorden, gjorde han av hela sitt hjärta. Och han var framgångsrik.
Jag ska inte mer låta Israel vandra bort från det land som jag har bestämt åt era fäder, om de bara håller fast vid och följer allt jag befallt dem efter den lag och de stadgar och föreskrifter som de har fått genom Mose."
När de tog ut pengarna som hade flutit in till Herrens (Jahves) hus, fann prästen Hilkia Herrens (Jahves) lagbok som hade blivit given genom Mose.
Då sade Hilkia till skrivaren Shafan: "Jag har funnit lagboken i Herrens (Jahves) hus." Hilkia gav boken åt Shafan.
När kungen hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder.
Vad som mer finns att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde enligt det som var skrivet i Herrens (Jahves) lag,
Esra (4)
Då stod Jotsadaks son Jeshoa upp och hans bröder prästerna och Serubbabel (Zerubbavel), Shealtiels son och hans bröder, och de byggde altaret för att offra brännoffer till Israels Gud (Elohim) som det står skrivet i gudsmannen Moses undervisning.
Denna Esra kom upp från Babylon. Han var skriftkunnig i Moses undervisning (hebr. ) som Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), hade gett. Kungen garanterade honom allt han bad om, eftersom Herren (Jahve), hans Guds (Elohims) hand var över honom.
För Esra hade helhjärtat beslutat sig för (hade satt sitt hjärta till att) söka och utforska Herrens (Jahves) undervisning (hebr. Torah), för att efterleva den och undervisa om dess stadgar och föreskrifter i Israel.
Låt oss nu göra ett förbund med vår Gud (Elohim) och driva bort alla hustrur och sådana som är födda av dem, i enlighet med Herrens (Adonajs) råd, och med dem som fruktar (vördar) vår Guds befallningar. Och låt det göras i enlighet med undervisningen (Tora – de fem Moseböckerna).
Nehemja (21)
Allt folket samlades som en man på den öppna platsen framför vattenporten. De talade till Esra, den skriftlärde, att han skulle ta fram boken (skriftrullen) med Moses undervisning, som Herren (Jahve) hade fastställt för Israel.
Då kom prästen Esra med undervisningen [de fem Moseböckerna – hebr. Torah] till de samlade, till män och kvinnor och alla som kunde förstå vad de hörde. [Även barn, se .] Det var den första dagen i sjunde månaden [8 oktober 445 f.Kr.].
Han läste därur framför den stora öppna platsen framför vattenporten från tidig morgon till mitt på dagen i närvaro av män och kvinnor och de som kunde förstå. Öronen hos hela folket var uppmärksamma på undervisningen i boken (rullen).
Jeshua [], Bani [], Sherebja [], Jamin, Ackub, Shabbetaj, Hodia [], Maaseja, Kelita [], Asarja, Josabad, Hanan [], Pelaja [] och leviterna undervisade folket i lagen medan folket stod där, var och en på sin plats. [7 av dessa 13 leviter återkommer skriver under Nehemjas skrivelser, se .]
De läste tydligt ur skriftrullen, ur Guds undervisning, och förklarade [översatte] innebörden så att man förstod det som lästes. [Troligtvis översattes den hebreiska texten till arameiska, se .]
Ståthållaren Nehemja och den skriftlärde prästen Esra och leviterna som undervisade folket sade till allt folket: "Denna dag är helgad åt Herren er Gud. Sörj inte, gråt inte." Allt folket grät nämligen när de hörde undervisningens (Torahs) ord.
Den andra dagen [9:e oktober 445 f.Kr.] samlades huvudmännen för hela folkets familjer med prästerna och leviterna hos Esra, den skriftlärde, för att studera (få insikt och förståelse) orden i undervisningen (hebr. Torah). []
De fann det skrivet i undervisningen (Torah) att Herren genom Mose hade befallt att Israels barn skulle bo i lövhyddor under högtiden i sjunde månaden [15-22 Tishri, se ],
Esra läste ur Guds undervisning (Torah) varje dag, från första dagen till den sista. De firade högtiden i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidsförsamling [helgdag utan arbete, se ] som det var föreskrivet.
De reste sig från sin plats, och man läste ur Herren (Jahves), deras Guds, Torah-rulle [Moseböckerna] under en fjärdedel av dagen [tre timmar, se ]. Nästa fjärdedel [under tre timmar] bekände de sina synder och tillbad Herren (Jahve) sin Gud (Elohim).
På Sinai berg steg du ner
och talade till dem från himlen,
du gav dem rättfärdiga föreskrifter (hebr. mishpatim)
och sann undervisning (plural – hebr torot),
goda stadgar (hebr. chuqim)
och påbud (hebr. mitzvot).
Du gav dem kunskap om din heliga sabbat [; ]
och gav dem påbud (hebr. mitzvot),
stadgar (hebr. chuqim)
och undervisningen (Torah – de fem Moseböckerna)
genom din tjänare Mose.
Men de gjorde uppror och trotsade dig,
de kastade din undervisning (Torah) bakom sin rygg.
De dödade dina profeter som varnade dem
och ville få dem att vända om till dig.
De gjorde sig skyldiga till grova hädelser (stora skändliga ord).
Du förmanade dem för att återföra dem
till din undervisning (Torah).
Men de var övermodiga
och lyssnade inte på dina budord (hebr. mitzvot)
utan syndade mot dina föreskrifter,
trots att den människa
som håller dem
ska leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade
och vägrade lyssna.
Våra kungar, våra furstar, våra präster och våra fäder
höll inte din undervisning (Torah)
och lyssnade inte till dina påbud
och de varningar du gav dem.
Resten av folket – prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, tempeltjänarna och alla som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds undervisning (Torah), tillsammans med deras hustrur, söner och döttrar och alla som kunde förstå –
ansluter sig till sina ledande bröder och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds
undervisning (Torah), som gavs genom Guds tjänare Mose, och att hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres
(Jahves), budord
(hebr. mitzvot), påbud
(hebr. mishpatim) och stadgar
(förordningar; ordagrant "saker inristat" – hebr. choq).
Vi, prästerna, leviterna och folket, kastar lott om vedoffret, hur man varje år ska föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herren vår Guds altare så som det är skrivet i undervisningen (Torah) []. [Giboniterna hade tidigare ansvaret för veden, se .]
Så som det är skrivet i lagen ska vi också föra till Guds hus, till prästerna som gör tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner [Pidjom haben (återlösningen), se ] och av vår boskap, det förstfödda av våra kor och får [].
Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadens åkrar skulle de samla in det som enligt undervisningen (Torah) tillföll prästerna och leviterna. Det rådde glädje i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst.
När de hade hört undervisningen (Torah), avskilde de alla blandfolk (icke-judar) från Israel. [Ingen speciell högtid anges, så detta var troligtvis den vanliga veckoliga läsningen av Moseböckerna. Under ett års tid läser man igenom alla de fem Moseböckerna, och nu hade man kommit till slutet på Femte Moseboken.]
Job (1)
Ta emot undervisning (Torah) av hans mun,
och bevara hans ord i ditt hjärta.
Psaltaren (36)
Istället har han sin glädje i Herrens (Jahves) undervisning (hebr. Torah)
och begrundar (tänker på; reflekterar över) [upprepar lågmält] hans undervisning (hebr. Torah) både dag och natt. []
[Här används Guds personliga namn JHVH, som betecknar hans närvaro bland sitt folk. Det hebreiska ordet hagah innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton. Ordet "meditation" skulle också kunna användas, men då samma ord ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att endast livnära sig på Guds Ord. Denna koppling är tydlig i denna vers med uttryck som: "har sin glädje i Herrens undervisning" och "begrundar hans undervisning". Torah (översatt "undervisning") används ofta som benämning på de fem Moseböckerna, men här syftar det bredare och innefattar hela Guds Ord med alla Guds instruktioner.]
[I ges nu sex punkter där David använder Guds personliga namn JHVH (Jahve). Fem ord för Guds ord används, se även .] Herrens (Jahves) undervisning (Torah) är fullkomlig (komplett, absolut, hel)
– den ger själen nytt liv (ger omvändelse åt hela människan). Herrens (Jahves) vittnesbörd (hebr. edot) är tillförlitligt (sant; står stadigt)
– det gör enkla (okunniga, öppna, villiga) människor visa.
Hans Guds (Elohims) undervisning (hebr. Torah) finns i hans hjärta [],
hans steg vacklar inte (han tappar inte fotfästet – står fast). [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "mun" som börjar med den bokstaven, och förstärker hur stycket handlar om att tala.]
Jag vill göra din vilja (behaga dig), min Gud.
Din undervisning (hebr. Torah) är i mitt hjärta." [ citeras i .]
En sång med visdom
[hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term; kan även betyda "en välskriven sång"]. Av
(för) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se och .] Introduktion
Lyssna
(vänd era öron), mitt folk, till min
undervisning (hebr. Torah),
hör
(böj era öron mot) orden från min mun.
För han har grundat ett vittnesbörd i Jakob,
och utvalt en undervisning i Israel []
som han har befallt våra fäder
att göra känd för sina söner (barn),
De höll inte Guds (Elohims) förbund
och vägrade att vandra enligt hans (Guds) undervisning [Torah – instruktionerna i Moseböckerna].
Om hans söner (barn) överger min undervisning (hebr. Torah)
och inte vandrar efter mina stadgar,
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den stridsman (en man i sin bästa ålder)
som du undervisar Herre (Jah), och lär om din undervisning (hebr. Torah),
För att de skulle hålla (vakta, bevara) hans stadgar
och ta vara på hans undervisning [Torah – instruktionerna i de fem Moseböckerna]. Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu´jah)!
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Talvärdet är 1. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den förste och det viktigaste. De två första verserna börjar båda med ordet ashrei, samma ord som inleder hela Psaltaren, se . Ordet för att vandra (hebr. halach) används i och (dock med olika verbformer) och ramar in . Att hebreiskan saknar tempus går inte att förmedla i en översättning. Därför blir det på svenska som om det vore olika tempus: "vandrar" och "har vandrat". Psalmisten både lever och har levt efter Guds vilja – hebreiskan betonar något ständigt pågående. Detta förstärks ytterligare genom att yiqtol, som ofta översätts i futurum "kommer att fråga efter", används i den inramade versen, . Att vandra och leva efter Guds vilja gäller hela livet. I används en fjärde hebreisk verbform som översatts till: "ska följa". Dessa olika verbformer lyfter fram vikten av att alltid följa Guds föreskrifter.] Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten)
[rak – dvs. som inte vinglar hit och dit mellan dikena],
de som vandrar i (lever efter) Herrens (Jahves) undervisning (Torah).
Avtäck (öppna) mina ögon,
så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). []
Ta bort från mig falskhetens väg,
och ge mig i nåd (oförtjänt kärlek) din undervisning (Torah).
Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)
och efterleva (hålla mig till) den av hela mitt hjärta.
[Undervisningen måste åtföljas av att också följa uppmaningarna, se .]
Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)
hela tiden (kontinuerligt) för evigt.
De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] hånar mig mycket,
men jag viker inte av från din undervisning (Torah).
Brinnande harm (en rättfärdig vrede) griper tag om mig,
eftersom de onda överger din undervisning (Torah).
Jag kommer ihåg ditt namn Herre (Jahve) under natten,
och håller fast vid (beskyddar, vakar över) din undervisning (Torah).
[Namn är mer än bara några bokstäver. Till skillnad från en titel så beskriver namnet hela personen, allt vad den är. Psalmisten Natten kan bokstavligt syfta tider av oro med sömnlösa nätter då tankarna snurrar. Natt kan också bildligt syfta på mörka perioder i livet. Det finns många olika ord för svårigheter, både bildliga konkreta ord. Ett annat ord är trångmål, som ordagrant är en "trång passage", se . Det är en sak att vet omfattningen av ett problemet och kämpa sig igenom en trång passage, men i natten är det svårt att ens veta riktningen, okända faror kan lura och vägen framåt är inte tydlig. Mitt i detta mörka kaos håller psalmisten fast vid Torah. Ordet Torah kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning och ger vägledning. Guds ord är också en lykta, se .]
De ondas snaror (band) har omsnärjt mig
men jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
Okänsliga som fett är deras hjärtan,
men jag har min lekfulla glädje (entusiasm; som ett barn som leker och skrattar) i din undervisning (Torah).
Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun
än mängder av (ordagrant "tusentals") guld och silver [mynt].
Din barmhärtighet (ömsinta nåd) kommer över mig, så jag kan leva,
för din undervisning (Torah) är min glädje!
De stolta [som arrogant reser sig mot Gud] har grävt en djup grop för mig,
vilket är emot din undervisning (Torah).
Om inte din undervisning (Torah) hade varit min lust,
skulle jag ha gått under i mina bedrövelser.
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Talvärdet är 40. Ursprungligen föreställde tecknet vågor på vattnet. Vår bokstav "M" har fortfarande kvar denna vågform, medan det nuvarande hebreiska tecknet är bilden på ett lugnt vatten. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk.] Hur jag älskar din undervisning (Torah)!
Hela dagen är den min begrundan (det jag ständigt reflekterar över).
Min själ (hela min person) är hela tiden (kontinuerligt) i min hand,
jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Talvärdet är 60. Den exakta betydelsen av piktogrammet för Samech är inte känd. Det hebreiska ordet samech betyder dock stöd och stöttning. Piktogrammet kan avbilda en pelare, en sköld eller en törnbuske. Törne används ofta av herdar för att avgränsa ett område för får. Stycket är uppdelat i flera kiasmer. och formar en yttre ram där psalmisten ger en kontrast mellan hat och kärlek. Den centrala versen är 116b, som ramas in av samach (uppehåll) och saad (stötta).] De ostabila (två-delade, halvhjärtade) hatar jag [],
men din undervisning (Torah) [som ger tydlig vägledning] älskar jag.
Det är tid för Herren (Jahve) att agera (handla, göra något),
för de [ogudaktiga] har upphävt (omintetgjort, brutit) din undervisning (Torah).
[De ogudaktiga kan syfta på förtryckarna och de högmodiga, se .]
Strömmar av tårar rinner från mina ögon,
därför att människor inte följer (håller sig till) din undervisning (Torah). [Versen hör tematiskt ihop med där psalmisten håller och vakar över Guds stadgar. Hela denna sektion har präglats av den personliga glädjen och engagemanget i Guds ord. Den avslutas nu med en sorg över att människor inte delar den längtan, bildligt rinner floder av tårar ner över psalmistens ansikte. Detta är också ett tecken på en verklig personlig övertygelse. Den som gråter över olydnad mot Guds ord, kan ju själv inte vara oengagerad i Guds undervisning.]
Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet
och din undervisning (Torah) är sann.
Nära (precis bakom mitt huvud) är de som jagar (följer) efter ondskan,
från din undervisning (Torah) – är de långt borta.
[Rent språkligt förstärks budskapet genom ordföljden då första ordet är "nära" och sista ordet är "långt borta".]
[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh. Talvärdet är 200. Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Önskan att Gud ska "se" ramar in stycket, se och , där det står i imperativ; ordet återfinns även i . Tre gånger återfinns också frasen "ge mig liv", se , , . Jämfört med föregående bokstav "Qof", som avbildade baksidan av ett huvud, förstärker Resh här hur Gud ska vända sitt ansikte mot psalmisten och se och vara närvarande!] Se mitt lidande (elände) och rädda mig,
för jag glömmer inte din undervisning (Torah).
Jag hatar och avskyr lögn,
din undervisning (Torah) älskar jag.
Frid (hebr. shalom – fred, helhet och harmoni på alla områden)
som är stor
har de som älskar
din undervisning (Torah),
ingenting
kan få dem
på fall. [Denna vers består av sju hebreiska ord där det första är shalom. Detta är enda gången ordet förekommer i hela Psalm 119. Ordet shalom skrivs med fyra bokstäver Shin, Lamed, Vav och Mem. Intressant är att begynnelsebokstaven i vartannat ord (första, tredje, femte och sjunde ordet) i denna vers är just dessa fyra bokstäver. Kodat i varannan begynnelsebokstav i denna vers finns alltså fridshälsningen – shalom! Centralt i denna vers med sju ord står Guds undervisning – Torah! Bokstaven Shin är den tjugoförsta (3 x 7) bokstaven i alfabetet! Att all denna symbolik med det fullkomliga talet sju dessutom finns i den tjugoförsta sektionen i Psalm 119 (), som i sin tur är central i den sjunde sektionen med de tre sista bokstäverna Resh, Shin och Tav () ger extra betoning. De som sätter Guds undervisning centralt i sitt liv har fullkomlig frid och inget kan få dem på fall! Något som rent bokstavligt också illustreras med fullkomlig balans i språket.]
Jag har längtat efter din frälsning (räddning, befrielse), o Herre (Jahve),
det är en sådan underbar glädje (tillfredsställelse) i din undervisning (Torah).
Ordspråksboken (13)
Min son (mitt barn, min vän), lyssna på tillrättavisning från din far,
förkasta (överge) inte din mors undervisning (instruktioner – hebr. Torah).
Min son (mitt barn, min vän),
glöm inte min undervisning (mina instruktioner – hebr. Torah),
och bevara (beskydda, vakta) mina budord (bud – hebr. mitzvot) i ditt hjärta,
För jag ger er god lärdom (goda doktriner),
lämna (överge) inte min undervisning (instruktioner – hebr. Torah).
Min son (mitt barn, min vän), bevara din fars bud [hebr. mitzvah – givna från Gud]
och förkasta (lämna, överge) inte din mors undervisning (hebr. Torah) [från Guds ord].
För budet (hebr mitzva) är en lykta [oljelampa], och undervisningen (Torah) ett ljus,
och förmanande tillrättavisning (tuktan som leder till disciplin, ordning och lydnad) är vägen till livet.
[Den judiska traditionen har identifierat 613 mitzvot (plural av mitzvah) i Torah – de fem Moseböckerna. Ordet Torah används också allmänt om undervisning och innefattar hela GT.]
Håll mina bud så får du leva (då får du leva ett överflödande liv),
följ min undervisning (hebr. Torah) och skydda den som en ögonsten.
En vis människas undervisning (hebr. Torah) är en källa av liv
som gör det möjligt att undvika dödens fällor.
De som överger undervisningen (hebr. Torah) lovordar (talar väl, prisar och upphöjer) syndaren,
men de som håller fast vid undervisningen [Guds lag, Bibelns instruktioner] tar upp striden mot de ogudaktiga.
Ett vist barn håller buden [lagen, följer instruktionerna från sina föräldrar och Gud],
men den som umgås (associerar sig) med slösaktiga (impulsiva) människor är en skam för sin far.
Den som vänder bort sitt öra från att höra lagen [vägrar att lyssna och leva efter Guds bud],
även hans bön är avskyvärd [inför Gud].
Där det inte finns någon profetisk uppenbarelse (vision, klarsyn, ingen uppenbarelse om Gud och hans ord),
där släpper folket sina hämningar (behärskning, självkontroll, återhållsamhet),
men den som håller undervisningen [följer Guds instruktioner – hebr. Torah],
han är välsignad (lycklig, avundsvärd).
[Om det inte finns något högre mål och mening i en människas liv, då finns det ingen anledning att kämpa för det rätta,
då lever man bara för dagen och släpper sina hämningar.]
När hon öppnar sin mun talar hon vishet (andlig vishet talad med färdighet),
på hennes tunga finns nådens (den omsorgsfulla kärlekens) lag (hon ger vänliga förmaningar, hennes råd ges i en ande av kärlek, godhet och trofasthet). [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "sin mun" som börjar med denna bokstav. I den här versen förstärks hur viktig kommunikation är i ett äktenskap, och att den sker i kärlek.]
Jesaja (12)
Hör (lyd) Herrens ord,
ni härskare av [ett annat] Sodom,
ta emot (lyssna på) Guds undervisning (hebr. Torah),
ni folk av [ett annat] Gomorra.
Många folk ska komma och säga: "Kom låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds Hus, så att han kan undervisa oss om sina vägar, så vi kan vandra på hans stigar. För från Sion ska undervisning utgå (komma, förkunnas) och Herrens (Jahves) ord från Jerusalem.
Därför, som eldens tunga slukar stubben (det torra gräset)
och som agnarna slukas i flammorna,
så ska deras rot bli rutten
och deras blomning ska flyga bort som damm (gå upp i rök),
eftersom de har förkastat Härskarornas Herres (Jahve Sebaots)
undervisning (Torah) och föraktat Israels Heliges ord.
Kapsla in vittnesbördet,
försegla undervisningen bland mina lärjungar.
till undervisning och till vittnesbörd?" Säkerligen ska de tala enligt detta ord, som inte har något ljus.
Jorden är orenad av sina invånare,
eftersom de har överträtt undervisningen,
kränkt förordningarna (saker inristat),
brutit det eviga förbundet.
För det är ett upproriskt folk vars söner ljuger,
sönerna vägrar att lyssna till Herrens (Jahves) undervisning.
Han ska inte släckas eller brytas ner,
förrän han har uppenbarat vad rättvisa är på jorden.
De avlägsna havsländerna (öarna),
väntar ivrigt på hans undervisning (hebr. Torah) .
Herren (Jahve) var tillfreds (nöjd),
för sin rättfärdighets skull,
att han vill göra undervisningen (hebr. Torah) stor och ärofull.
Vem gav Jakob som rov och Israel till plundring?
Var det inte Herren (Jahve)?
Han mot vilken vi har syndat och på vilkens vägar de inte vandrade,
inte heller var de lydiga mot hans undervisning (hebr. Torah).
Var uppmärksam på mig, mitt folk,
lyssna till mig, mitt folkslag [Israel].
för undervisning (hebr. Torah) ska utgå från mig,
jag ska låta min rätt vila som ett ljus för folken [alla jordens folk].
Lyssna till mig, ni som känner till (är intimt förtrogna med) rättfärdighet,
folket i vars hjärta min undervisning (hebr. Torah) finns.
Frukta inte människors hån,
bli inte heller nedslagna av deras smädande.
Jeremia (11)
Prästerna frågade inte:
"Var är Herren (Jahve)?"
Och de som ansvarade för (förvaltade) min undervisning kände mig inte (var inte intimt förtrogna med mig),
och härskarna begick överträdelser mot mig.
Profeterna profeterade [fruktbarhetsguden] Baal []
och vandrade efter dessa ting [plural – avgudar] som inte kunde hjälpa dem.
Hör jord! Se, jag ska föra ondska över detta folk, frukten av deras tankar eftersom de inte har varit uppmärksamma på mina ord och på min undervisning. De har förkastat den.
Hur kan ni säga: Vi är visa (kloka)
och Herrens (Jahves) undervisning är med oss?
Ve! Se till lögn används
skrivarnas penna – lögn.
Och Herren (Jahve) sade: De har övergett min undervisning som jag har gett framför dem och har inte lyssnat till min röst och inte vandrat efter den,
Och du ska säga till dem: Som era fäder har övergett mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och har vandrat efter andra gudar och har tjänat dem och har tillbett dem och har övergett mig och inte hållit (vaktat, skyddat, bevarat) min undervisning,
Och de säger: Kom låt oss tillräkna hans påfund mot Jeremia, för undervisning saknas inte från prästen, och råd från de visa och ord från profeten. Kom och låt oss slå honom med tungan och låt oss inte lyssna på något av hans ord.
Och du ska säga till dem: Så säger Herren (Jahve): Om ni inte lyssnar till mig, till att vandra i min undervisning som jag har gett inför era ansikten,
Men detta är förbundet som jag ska skära med Israels hus
efter dessa dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
jag ska ge min undervisning (Torah) i deras inre,
och över deras hjärtan ska jag skriva den [],
och jag ska vara deras Gud (Elohim)
och de ska vara mitt folk,
Och de kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte i din undervisning. De har inte gjort något av det som du befallde dem att göra. Därför har du låtit all denna ondska drabba dem.
De har inte ödmjukat sig till denna dag och de har inte fruktat, inte vandrat i min undervisning (Torah) inte i mina förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag ställt fram för er och för era fäder.
Eftersom ni har offrat och har syndat mot Herren (Jahve) och inte har lyssnat till Herrens (Jahves) röst, inte vandrat i hans undervisning, inte i hans förordningar (ordagrant "saker inristat"), inte i hans stadgar (vittnesbörd), därför har detta onda drabbat er som det är idag."
Klagovisorna (1)
Hennes portar sjunker ner i marken,
han har fördärvat och brutit sönder hennes galler.
Hennes kung och furstarna är bland hedningarna (utspridda i andra länder),
det finns ingen undervisning (hebr. Torah) längre.
Hennes [Jerusalems] profeter får inte längre
några syner från Herren (Jahve). [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "sjunker ner" med denna bokstav, och förstärker här hela nederlaget när allt är borta som fanns då Gud själv var hos dem i templet.]
Hesekiel (7)
Katastrof ska komma på katastrof och rykte ska komma på rykte, och de ska söka en profetsyn men undervisning har vandrat bort (finns inte längre) från prästen och råd (finns inte längre) från de äldste.
Hennes präster har våldfört sig på min undervisning (Torah) och har vanhelgat mina heliga ting, de har inte gjort skillnad på det heliga (avskilda) och det vanliga och de har inte undervisat om skillnaden mellan orent och rent och har gömt sina ögon från mina sabbater och jag är vanhelgad bland dem.
Om de då skäms för allt som de har gjort, så upplys dem om och beskriv för deras ögon templets plan och inredning, med utgångar och ingångar, alla former och alla stadgar och lagar som gäller, så att de ger akt på hela dess form och alla lagar om det och följer dem.
Så är undervisningen om templet: På toppen av berget ska hela området runt omkring vara högheligt. Detta är lagen om templet.
Herren sade till mig: "Människobarn, ge akt på och se med dina ögon och hör med dina öron allt som jag nu säger till dig om alla stadgar angående Herrens hus och om alla lagar som rör det. Lägg märke till ingången till huset och helgedomens alla utgångar.
I rättstvister ska de uppträda som domare och ska döma efter mina bud. Mina lagar och stadgar ska de iaktta vid alla mina högtider, och mina sabbater ska de hålla heliga.
Daniel (4)
Vi har inte lyssnat till Herren vår Guds röst. Vi har inte följt (vandrat efter) den undervisning som han gav oss genom sina tjänare profeterna. [; ; ]
Hela Israels folk övergav din undervisning (korsade en gräns) och vek av [bort från din väg], och vägrade lyda (lyssna till din röst). Det är anledningen till den förbannelse och ed som står i Mose, Guds tjänares, undervisning (hebr. Torah) [], eftersom vi har syndat mot dig.
Just precis som det står skrivet i Mose lag (undervisning), kom allt detta onda (denna olycka) över oss. Trots detta har vi ännu inte försökt försona oss med Herren vår Gud. [Ordagrant 'blidka hans ansikte', att vända sitt ansikte mot någon är ett tecken på favör och välvilja.] Vi har inte vänt oss bort från (slutat med) våra missgärningar (synder) och börjat söka (fråga efter, lyda) din sanning [dina levnadsregler och din moral i din undervisning].
Hosea (3)
[Prästerna var ansvariga att undervisa folket om Guds ord, se . Jämför också .] Mitt folk är fördärvat på grund av brist på (intim) kunskap.
Eftersom du har förkastat kunskap
ska jag också förkasta dig så att du inte har någon präst till mig (som tjänar mig).
Eftersom du har glömt din Guds (Elohims) undervisning
ska även jag glömma dina söner.
Sätt shofaren till din mun [för att varna och gör folket redo för strid].
Som en örn kommer han mot Herrens (Jahves) hus [troligtvis Assyrien, se även ],
eftersom de har överträtt mitt förbund
och avfallit från min undervisning.
Trots att jag skriver så mycket av min undervisning till honom,
räknas de som främlingar.
Amos (1)
[Hittills har domsorden varit riktade mot Juda och Israels fiender. Problemet var att samma synder som dessa städer och regioner gjort, begicks även av Guds egendomsfolk. Det sjunde ordet riktas till Juda, det södra riket, till Amos egna landsmän, se .] Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Judas [södra rikets] överträdelser,
ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de har förkastat Herrens (Jahves) undervisning (Moseböckerna – hebr. Torah)
och inte har hållit hans förordningar (ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring) och deras lögner har fört dem till en återvändsgränd som deras fäder har vandrat på.
Mika (1)
Många folk ska komma och säga: "Kom låt oss gå upp till Herrens berg,
upp till Jakobs Guds hus,
han ska lära oss sina vägar,
och vi ska vandra på hans stigar (leva efter hans instruktioner)." För undervisning (hebr. torah) ska gå ut från Sion,
Herrens (Jahves) ord från Jerusalem.
Habackuk (1)
Därför [som en konsekvens] är undervisningen (hebr. Torah) förlamad
[kraftlös och utan verkan – som en avdomnad hand, se ]
och rätten kommer inte fram,
eftersom de onda besegrar de rättfärdiga,
därför är rätten korrumperad (perverterad, krokig). [Samma ord "förlamad" används om reaktionen från Jakob när han får höra att Josef fortfarande är vid liv, se . Resultatet av att överge Guds ordningar blir ett samhälle i kaos.]
Sefanja (1)
Hennes profeter är hänsynslösa,
förrädiska män.
Hennes präster har vanhelgat det som är heligt
och gör våld på undervisningen (hebr. Torah).
Haggai (1)
På tjugofjärde dagen i den nionde månaden [Kislev] i kung Darejavesh andra år [18 december 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till Haggai, profeten, han sade:
Sakarja (1)
Ja, de gjorde sina hjärtan till hårda stenar, så att de inte skulle höra undervisningen och orden som Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) hade sänt ut med sin Ande genom de tidigare profeternas hand. Därför kom den stora vreden från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Malaki (5)
Sanningens undervisning (hebr. Torah) var i hans mun. Orättfärdighet gick inte att finna på hans läppar. Han vandrade i frid och uppriktighet (rättrådighet) med mig och han omvände många från synd (missgärning, skuld).
Prästens läppar ska vara kunskapens väktare och undervisning måste sökas från hans mun. Han är en budbärare åt Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Men ni har vikit av från vägen. Ni har fått många att snubbla genom ert sätt att förmedla undervisning (hebr. Torah) [instruktionerna från de fem Moseböckerna]. Ni har korrumperat leviternas förbund, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Så har jag också gjort er föraktade och låga [som någon man ser ner på] inför allt folket eftersom ni inte håller mina vägar utan visar anseende till personen i undervisningen.
Kom ihåg (tänk på) min tjänare Mose undervisning (hebr. Torah) [de fem Moseböckerna med instruktioner] som jag gav honom befallning om på [berget] Horeb, stadgarna och föreskrifterna för hela Israel.
Torah, undervisning, instruktion, vägledning, de fem Moseböckerna
