7969 – שָׁלֹשׁ (shalosh)

tre


Typ: H:N
Hebreiska: שָׁלֹשׁ (shalosh)
Uttal: sha-losh
Talvärde: 630 (300 + 30 + 300)    ord med samma talvärde
Ursprung: or שָׁלֹשׁ masculine שְׁלוֹשָׁה eller שְׁלֹשָׁה ett primitivt number
Användning: 441 ggr i GT

Engelsk översättning

three
[phrase] fork, [phrase] often(-times), third, thir(-teen, -teenth), three, [phrase] thrice Compare H

Engelsk beskrivning

1) three, triad
1a) 3, 300, third


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (441 st)


1 Moseboken (29)

Henok vandrade i gemenskap (armkrok) med den sanne Guden [hebreiska ha-Elohim, elohim i bestämd form] i 300 år efter Metoshelachs födsel, och han fick fler söner och döttrar.
Henoks alla dagar (hela hans livslängd) var 365 år. [Här kommer inte frasen "sedan dog han".]
Noa blev far till tre söner, Shem (Sem), Cham (Ham) och Jafet.
Så ska du bygga den:
    300 alnar [133 meter] lång,
    50 alnar [22 meter] bred och
    30 alnar [13 meter] hög.
Samma dag gick Noa och hans [tre] söner Shem (Sem), Cham (Ham) och Jafet, och Noas hustru och hans tre sonhustrur in i arken. [De hade påbörjat ombordstigningen sju dagar tidigare, nu på sjunde dagen när vattnet började komma gick de ombord.]
Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig. [Se släktträdet i 1 Mos 10.]
Noa levde 350 år efter floden.
Arppacheshads dagar efter att han fått Shelach var 403 år och han fick söner och döttrar.
Shelachs dagar efter att han fått Ever var 403 år och han fick söner och döttrar.
Tolv år tjänade de Kedarlaomer [kungen i Elam], men i det trettonde året gjorde de uppror.
När Abram hörde att hans broder [släktingen Lot] var tillfångatagen lät han sina mest erfarna män rycka ut, 318 män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan [i norr].
Hans som Ismael var 13 år gammal när han blev omskuren på köttet, på sin förhud.
Han lyfte sin blick och fick se tre män inte så långt ifrån honom. [De verkar ha dykt upp från ingenstans.] På en gång när han såg dem reste han sig upp från sin plats och sprang emot dem och bugade sig mot marken [för att hälsa dem välkomna och visa vördnad].
Abraham skyndade in i tältet till Sarah och sade: "Skynda dig och ta tre sea-mått [totalt 20-30 liter] fint mjöl och baka runda bröd. [Bröd bakades dagligen för familjens behov. Det gick snabbt. Mjöl blandades med vatten och bakades på golvet under glödande kol. Dagsbehovet för en person, enligt 2 Mos 16:16, var en omer som är 3/10 sea, så tre sea-mått var många gånger mer än vad som behövdes för tre gäster.]
Och han såg och se, en källa på fältet, och tre flockar med får låg vid den. För från den källan vattnade de flockarna. Och stenen över källans öppning var stor.
Och hon [Lea] blev gravid igen och födde en son och sade: "Nu, denna gång ska min man förenas med (vara nära – hebr. lava) mig eftersom jag har fött honom tre söner." Därför gav hon honom namnet Levi [betyder: "förenad med"].
Och han lät det vara tre dagresor mellan sig själv och Jakob. Och Jakob skötte resten av Labans flockar.
Det hände ungefär tre månader senare att man berättade för Juda och sade: "Tamar, din svärdotter har varit tempelsköka och nu har hon dessutom blivit gravid, hon är med barn genom prostitution."
    Juda sade: "Ta hit henne och låt henne brännas."
och i vinet var tre kvistar och på dem sköt knoppar fram, och dess klasar bar fram (mogna) druvor för skörd,
Josef sade till honom: "Detta är uttydningen, de tre grenarna är tre dagar.
Om tre dagar ska farao lyfta upp ditt huvud och upprätta dig till din ställning (tjänst – hebr. ken; samma ord som översätts "fundament" i 2 Mos 30:18), du ska ge farao bägaren i hans hand så som du tidigare gjort, när du var hans förman.
När bagarnas förman såg att uttydningen var god, sade han till Josef: "Jag hade också en dröm, och i den såg jag tre korgar med bröd som var på mitt huvud.
Josef svarade och sade: "Detta är uttydningen, de tre korgarna är tre dagar.
Om tre dagar ska farao lyfta upp (ta av) ditt huvud från dig, han ska hänga upp dig på trä och fåglarna ska äta upp allt ditt kött från din kropp."
Han satte dem alla tillsammans i förvar i tre dagar.
Till alla, varje man, gav han ett ombyte av kläder, men till Benjamin gav han 300 shekel silver och fem ombyten av kläder.
Detta är Leas söner som hon födde till Jakob i Paddan-Aram, [hon födde] även hans dotter Dina.
Alla hans söner och hans döttrar – totalt 33 stycken personer (liv, själar). [Hälften av alla, se vers 26 – det högsta antalet i denna släkttavla.]

2 Moseboken (35)

Hustrun blev gravid [för tredje gången] och födde en son. När hon såg att han var frisk (vacker, god) gömde hon honom i tre månader.
De [Israels äldste] kommer att lyssna på dig. Sedan ska du och Israels äldste gå till den egyptiska kungen och säga: Herren (Jahve), hebréernas Gud, har visat sig för oss. Vi ber dig om tillåtelse att gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud.
De svarade: "Hebréernas Gud har visat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsresor ut i öknen och offra åt Herren, vår Gud. Annars kommer han över oss med pest eller svärd."
Sönerna till Kehat:
    Amram [hans söner listas i vers 20],
    Jishar [hans söner listas i vers 21],
    Hebron och
    Ussiel [hans söner listas i vers 22].
Kehat blev 133 år gammal.
När de talade med farao var Mose 80 år gammal och Aron 83 år.
Vi måste vandra en tredagarsresa ut i öknen och offra till Herren vår Gud (Jahve Elohim) precis som han har instruerat oss."
Mose sträckte ut sin hand mot himlen och det blev ett tjockt mörker över hela Egyptens land som varade i tre dagar.
Den ene kunde inte se den andre och ingen kunde resa sig från sin plats på tre dagar. Men alla Israels söner (allt folk) hade ljus där de vistades.
Sedan ledde Mose folket vidare från Vasshavet. De gick ut i öknen Shor. De gick tre dagar in i öknen och fann inget vatten.
Han sade till folket: "Var redo på den tredje dagen. Kom inte nära era fruar (ha inget sexuellt umgänge)." [3 Mos 15:16–18]
Och om dessa tre inte görs för henne, då ska hon gå fri utan silver.
tre gånger om året ska du hålla festhögtid för (med) mig.
tre gånger om året ska era män träda fram inför Herren (Adon) er Guds (Jahves) ansikte. [Vid dessa tre högtider, som också kallas vallfartshögtiderna, samlas man en hel vecka i Jerusalem. Alla familjer ska vara representerade av minst en manlig familjemedlem, men även kvinnor och barn var välkomna. Däremot hade de inte samma plikt att komma till Jerusalem eftersom resan kunde vara lång och besvärlig till exempel för den som var gravid eller hade små barn hemma. Att vandra långt till fots var ansträngande för mindre barn. Först vid tolv års ålder förväntades pojkarna att göra sin första högtidsresa. Det var också den ålder som Jesus hade när han besökte Jerusalem första gången, se Luk 2:41.]
Det ska vara sex grenar som går ut från dess sidor, tre grenar av menoran ska gå ut på ena sidan och tre grenar av menoran ska gå ut på den andra sidan.
tre bägare gjorda som mandelblommor i en gren, en kula och en blomma, och tre bägare gjorda som mandelblommor i de andra grenarna, en kula och en blomma, och likadant i de sex grenarna som kommer ut från menoran. [Mandelblomma och vaksamhet har samma rot på hebreiska shin-kof-dalet. Detta anspelar Jeremia på i Jer 1:11–12. För oss är bilden därför även att vi behöver ljuset för att kunna vara vaksamma, se Ps 119:105.]
Och du ska göra altaret av akaciaträ, 5 alnar [2,25 meter] långt och 5 alnar [2,25 meter] brett, altaret ska vara kvadratiskt och dess höjd ska vara 3 alnar [1,35 meter].
Förhänget på den ena sidan (om porten) ska vara 15 alnar [7 meter], dess stolpar tre och dess socklar tre.
Och för den andra sidan (om porten) ska förhänget vara 15 alnar [7 meter], dess stolpar tre och dess socklar tre.
Och Levi söner gjorde efter Moses ord och 3 000 män föll den dagen.
tre gånger om året ska alla dina män komma inför (framför ansiktet på) Herren Herren (Adonai Jahve), Israels Gud (Elohim).
För jag ska fördriva folkslag framför dig, och utvidga dina gränser, inte heller ska någon man ha åtrå till ditt land när du går upp till Herren (Adonai) din Gud (Elohim) tre gånger om året. [Detta är Guds löfte om beskydd att ingen fiende ska anfalla när man firar Herrens högtider!]
Och 6 grenar gick ut från dess sidor, 3 av menorans grenar gick ut på dess ena sida och 3 av menorans grenar gick ut på dess andra sida.
3 skålar gjorda som en mandelblomma på en gren, en knopp och en blomma, och 3 skålar gjorda som en mandelblomma på den andra grenen, en knopp och en blomma. Så var det på de 6 grenarna som gick ut från menoran.
Och han gjorde brännofferaltaret av akaciaträ, 5 alnar [2,25 meter] var dess längd och 5 alnar [2,25 meter] var dess bredd, kvadratiskt, och 3 alnar [1,35 meter] var dess höjd.
Våderna på den ena sidan var 15 alnar [7 meter], dess tre pelare och dess tre socklar.
Och för den andra sidan likadant, på den ena sidan och på den andra sidan om porten var våderna 15 alnar [7 meter], dess tre pelare och dess tre socklar.
En beka [silvermynt på 5,5 gram] per huvud, det är en halv shekel efter helgedomens vikt, för varje som gick över till dem som är räknade, från 20 års ålder och uppåt, 603 550 män. [Antalet är exakt samma som vid folkräkningen i 4 Mos 1:46.]

3 Moseboken (5)

33 dagar ska hon sedan fortsätta med sin blodrening.
Hon ska inte vidröra några heliga föremål
och inte komma till Tabernaklet förrän hennes reningsdagar är fullbordade.
På den åttonde dagen ska han ta två felfria lamm av hankön och ett lamm av honkön som är årsgammalt och felfritt, och tre tiondelars [av ett efa mått] av fint mjöl för ett matoffer blandat med olja och ett mått olja [0,3 liter].
När ni kommer in i landet och planterar olika slags träd med ätbar frukt, ska ni se deras frukt som deras förhud. I tre år ska ni betrakta dem som oomskurna och inte äta deras frukt.
Då ska jag befalla min välsignelse över dig i det sjätte året och det ska bära frukt för tre år.
Och om det är från 1 månad gammal till 5 års ålder,
    ska uppskattningen (värderingen) vara 5 shekel silver för pojkar
    och 3 shekel silver för flickor.

4 Moseboken (37)

detta var antalet av dem av Simons stam, de var 59 300.
detta var antalet av dem av Naftalis stam, de var 53 400.
alla dem som räknades var totalt 603 550.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 59 300.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 53 400.
Detta är de som räknades av Israels söner, efter deras fäders hus. Alla som räknades i lägret enligt deras avdelningar var 603 550.
Och alla förstfödda män enligt antalet namn, från en månads ålder och uppåt, av dem som räknades bland dem, var 22 273.
Och för återlösningen av de 273 förstfödda i Israel som överstiger antalet av leviterna,
från de förstfödda av Israels söner tog han pengarna, 1 365 shekel efter helgedomens shekel,
De som räknades av dem efter deras familjer, var 3 200.
De bröt upp från Herrens (Jahves) berg och vandrade i tre dagar. Herrens (Jahves) ark gick före dem under de tre dagarna, för att utforska (söka efter – hebr. tor) [hitta en lämplig och bra] viloplats för dem. [Hebreiska ordet tor har innebärden att utforska för att hitta något bra, se 4 Mos 13:2. Viloplats (hebr. menocha) är samma ord som i Ps 23:2.]
Och Herren (Jahve) talade direkt (omgående) till Mose och till Aron och till Mirjam: "Kom ut ni tre till mötestältet" och de tre kom ut.
då ska du föra fram med oxen ett matoffer [3 Mos 2:1] av tre tiondelar av en efa [omkring 7 liter] fint mjöl blandat med en halv hin [1,8 liter] olja.
Och Herren (Jahve) öppnade åsnans mun och hon sade till Bileam: "Vad har jag gjort dig eftersom du har slagit mig tre gånger?"
Och Herrens (Jahves) ängel sade till honom: "Varför har du slagit din åsna dessa tre gånger? Se, jag har kommit som en åklagare för din väg är emot mig,
och din åsna såg mig och vände undan från mig dessa tre gånger. Hade hon inte vänt åt sidan från mig skulle jag nu ha slagit dig och räddat henne levande."
Och Balaks vrede upptändes mot Bileam: "Jag har kallat dig att förbanna mina fiender, och se, du har välsignat dem tre gånger!
Detta är rubeniternas familjer, och de som räknades bland dem var 43 730.
[Första räkningen: 46 500, en minskning på 2 770.]
Dessa är Isaskars familjer, de som var räknade av dem, 64 300.
[Första räkningen: 54 400, en ökning på 9 900.]
Dessa är Ashers söners familjer, de som var räknade bland dem 53 400.
[Första räkningen: 41 500, en ökning på 11 900.]
Och de som blev räknade bland dem var 23 000, alla män från en månads ålder och uppåt, för de räknades inte bland Israels söner eftersom de inte fick något arv bland Israels söner.
och tre tiondelar [av en efa; ca 8-10 liter] fint mjöl som matoffer blandat med olja till en bagge,
och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar [av en efa; 8-10 liter] ska ni offra för en oxe och två tiondelar [av en efa; 5-6 liter] för en bagge,
och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar [av en efa; 8-10 liter] för varje oxe, två tiondelar [av en efa; ca 5-6 liter] för baggen,
och deras matoffer [3 Mos 2:1], fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar [av en efa; ca 8-10 liter] för oxen, två tiondelar [av en efa; ca 5-6 liter] för baggen,
och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för oxen, två tiondelar för baggen,
och ni ska bära fram ett brännoffer, ett eldsoffer som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
    13 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för varje oxe av de 13 oxarna, två tiondelar för varje bagge av de två baggarna,
Och hälften som var den del som hörde till stridsmännen var
337 500 får,
deras halva var från fåren 337 500,
Och de vandrade från Pihachirot och passerade mitt genom havet till öknen, och de gick tre dagsresor in i Etams öken och slog läger i Mara.
Och Aron var 123 år när han dog på berget Hor.
tre städer ska ni ge på andra sidan Jordan och tre städer ska ni ge i Kanaans land. De ska vara fristäder.

5 Moseboken (9)

Sedan avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, mot soluppgången (på östra sidan),
I slutet av vart tredje år, även för det innevarande året, ska du föra fram allt tionde av ditt förvärv och ska samla det inom dina portar.
tre gånger varje år ska alla dina män komma inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte på platsen som han ska välja [Jerusalem].
    På det Osyrade brödets högtid
    och på veckohögtiden (Shavout)
    och på lövhyddofesten (Sukkot).
Och de ska inte komma inför Herrens (Jahves) ansikte tomhänta.
Utifrån (ordagrant över munnen) på två vittnen eller tre vittnen, ska den som ska dö dödas. Utifrån (ordagrant över munnen) ett vittne ska han inte dödas. [4 Mos 35:30]
då ska du avskilja tre städer i mitten av ditt land, som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig för att inta.
Därför befaller jag dig och säger: "Du ska avskilja tre städer åt dig."
om du håller alla hans budord så att du gör dem, som jag har befallt denna dag, att älska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och alltid vandra på hans stigar, då ska du lägga till (addera) ytterligare tre städer vid sidan om (utöver) dessa tre städer,
Ett vittne ska inte stå upp mot en man för någon missgärning eller för någon synd, oavsett i vad han har syndat. Över munnen på två vittnen eller över munnen på tre vittnen ska ett ärende bevisas (vara giltigt).

Josua (16)

"Gå in i lägret och befall folket: 'Gör i ordning tillräckligt med proviant, för om tre dagar ska ni gå över denna Jordan och inta (erövra, besätta) det land som Herren, er Gud, ger åt er att inta.' " [Israels äganderätt till landet är ovillkorlig, men att inta och besätta det är upp till dem.]
Och hon sade till dem: "Gå upp i [judeiska] bergen, så att inte förföljarna kommer ikapp er, och göm er där i tre dagar till dess att förföljarna har återvänt [till Jeriko], sedan kan ni fortsätta er väg [tillbaka till lägret på andra sidan Jordan]."
Och de gick och kom till bergen och uppehöll sig där i tre dagar, till dess förföljarna hade återvänt, och förföljarna letade efter dem på alla vägar men fann dem inte.
Efter tre dagar gick ledarna genom lägret
De återvände till Josua och sade till honom: "Låt inte hela folket dra upp, utan låt omkring två eller tretusen män gå upp och slå Ai. Låt inte hela folket anstränga sig med att gå dit, för de är få."
Så omkring tretusen män gick dit, men de tvingades fly för männen från Ai.
Och tre dagar efter att de slutit ett förbund (skurit ett blodsförbund) med dem, fick de höra att de var deras grannar och att de bodde ibland dem.
Och Kaleb drev ut Anaks tre söner, Sheshaj och Achiman och Talmaj, Anaks söner.
På Isaskars och Ashers områden fick Manasse:
    Beit-Shean med omkringliggande städer,
    Jivleam med omkringliggande städer (ordagrant: "dotterstäder"),
    invånarna i Dor med omkringliggande städer,
    invånarna i Ein-Dor med omkringliggande städer,
    invånarna i Tanak med omkringliggande städer,
    invånarna i Megiddo med omkringliggande städer,
    tre (den tredje) Naphot (höjd, bergsbygd). [De två sista orden i versen är ordagrant "tre Naphot". Naphot är hebreiska för "kulle" eller "bergsbygd". Det är en kommentar som antingen kan syfta på den tredje staden i listan, "Dor", och att den har ett alternativt namn "Naphot Dor", som t.ex. i Jos 11:2. Eller så syftar det på geografin på de tre sista städerna som ligger i bergsbygden, "de tre bergsstäderna", och är då bara en avslutande kommentar.]
Utse åt er tre män för varje stam och jag ska sända dem och de ska stå upp och vandra genom landet och beskriva det som är ert arv och de ska komma till mig.
och Beit-Levaot
och Sharochen. tretton städer med sina byar.
Och lotten föll för Kehatiternas familjer, prästen Arons söner som var leviter, och lotten föll på Juda stam och på Simons stam och på Benjamins stam, 13 städer.
Och Gershons söner fick genom lotten till sina familjer från Isaskars stam och från Ashers stam och från Naftali stam och från halva Manasse stam i Bashan – tretton städer.
Alla översteprästen Arons söners städer var tretton städer med den öppna marken runtom.
Och från Naftali stam, Kedesh i Galileen med den öppna marken runtom, fristaden för en mandråpare, och Chamot-Dor med den öppna marken runtom, och Kartan med den öppna marken runtom – tre städer.
Alla Gershoniternas städer efter deras familjer var tretton, med den öppna marken runtom.

Domarboken (19)

Och de gav Hebron till Kaleb, som Mose hade sagt, och de drev ut därifrån Anaks tre söner [4 Mos 14:24; 5 Mos 1:36; Jos 14:9–14].
Och antalet av dem som lapade genom att sätta sin hand till munnen var 300 män, men alla andra av folket böjde sig ner på sina knän för att dricka vatten.
Och Herren (Jahve) sade till Gideon: "Med de 300 männen som lapade ska jag frälsa (rädda) er och ge midjaniterna i din hand, och låt hela folket gå var och en till sin plats."
Och de tog folkets proviant i sina händer och sina shofarer, och han sände alla Israels män, varje man till sitt tält, men behöll de 300 starka (fasta, säkra, tappra) männen. Midjaniternas läger låg [på lägre höjd] under honom i dalen.
Och han delade de 300 männen i tre grupper och han satte shofarer i alla deras händer och tomma krukor med facklor i krukorna.
Och de tre grupperna blåste i sina shofarer och krossade krukorna och höll facklorna i sin vänstra hand och i högra handen shofarerna som de blåste i och de ropade: "Svärd till Herren (Jahve) och till Gideon!"
Och de blåste i de 300 shofarerna och Herren (Jahve) satte varje mans svärd mot hans granne i hela hären och hären flydde så långt som till Beit-Shitta mot Tsererata, så långt som till Avel-Mecholas gräns vid Tabbat.
Och Gideon kom till Jordan och gick över, han och hans 300 män som var med honom, svaga, men förföljde fortfarande [midianiterna].
Och Avimelech var furste över Israel i tre år.
Och han tog folket och delade dem i tre grupper och låg i bakhåll på fältet. Och han tittade och se, folket kom ut ur staden och han steg upp emot dem och slog dem.
Och han dömde Israel i 23 år och dog och blev begravd i Shamir. [Efraims bergsbygd sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten. Shamir kan syfta på Samariens huvudstad Samarien,]
Medan Israel bodde i Chesbon och i dess städer och i Aroer och dess städer och i alla städer utefter sidan av Arnon i 300 år, varför återtog du dem inte under den perioden?
Han sade till dem:
"Från ätaren kommer fram mat
    och från den starke kommer fram sötma." Men ingen av dem kunde berätta gåtan på tre dagar.
Och Simson gick och fångade 300 rävar och tog facklor och band ihop svans med svans och satte en fackla i mitten mellan två svansar.
Och 3 000 män från Juda gick ner till klippans klyfta i Etam och sade till Simson: "Vet du inte att filistéerna råder över oss? Vad är det du har gjort mot oss?"
    Han svarade dem: "Som de gjorde mot mig så har jag gjort mot dem."
Då sade hon till honom: "Hur kan du säga att du älskar mig men ditt hjärta inte är med mig? Dessa tre gånger har du förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och inte berättat för mig var din stora styrka kommer från."
Huset [templet] var fyllt av män och kvinnor och alla filistéernas furstar var där. Och på taket fanns 3 000 män och kvinnor som såg när Simson hånades.
Och hans svärfar, den unga kvinnans far, stärkte honom och han stannade hos honom tre dagar och de åt och de drack och de övernattade där.

1 Samuelsboken (25)

Nu när han var avvand tog hon honom dit upp, tillsammans med tre tjurar, en efa mjöl [35 liter] och en vinlägel. [Manuskript från Dödahavsrullarna och grekiska översättningen skriver att det var en tre år gammal oxe., men enligt 5 Mos 15:8–10 skulle i så fall det räckt med mycket mindre mängd mjöl.] Hon tog med honom in i Herrens (Jahves) hus i Silo, och barnet var bara ett barn. [Vissa handskrifter har "en treårig tjur," i stället för tre tjurar. Språkbruket där ordet "barn" upprepas förstärker att Samuel var mycket ung när han kom till templet. Han var antagligen bara tre år gammal.]
Och prästernas sedvänja med folket var att när någon man offrade sitt offer, kom prästens tjänare med en tretandad köttkrok i sin hand, medan köttet gjordes i ordning,
Så kom Herren (Jahve) ihåg Channa och hon blev gravid och födde tre söner och två döttrar. Och ynglingen Samuel blev stor (växte till) med Herren (Jahve).
Och vad angår dina åsnor som försvann för tre dagar sedan, så tänk inte på dem för de är återfunna. Och till vem står hela Israels önskan? Är det inte till dig och till hela din fars hus?"
Sedan ska du gå vidare därifrån och du ska komma till Tavors terebint, och där ska tre män möta dig som går upp till Gud (Elohim) i Betels. En har med sig 3 killingar och en annan bär på 3 brödkakor och en annan bär en kanna vin.
Och han räknade dem i Bezek och Israels söner var 300 000 och Juda män 30 000.
Nästa dag fördelade Saul folket i tre grupper, och de trängde in i lägret vid morgonväkten [den sista av de tre nattväkterna – från klockan två till sex på morgonen] och slog ammoniterna ända till då det var som hetast på dagen [eftermiddagen]. De som undkom var så skingrade att inte två av dem kom undan tillsammans. [Amoreerna måste till en början gjort visst motstånd, striden pågår omkring 12 timmar.]
Och Saul valde åt sig 3 000 män från Israel, varav 2 000 var med Saul i Michmas [betyder: "dold plats"; troligtvis nuvarande Mukmas 11 km nordöst om Jerusalem] och i Betels berg, och 1 000 var med [hans son] Jonatan i Giva-Benjamin [staden Giva i stammen Benjamins område, se även vers 15], och resten av folket sände han var och en till sitt tält.
Och fördärvarna kom ut från filistéernas läger i tre grupper:
en grupp tog vägen som leder till Ofra, till Shoals land,
Och priset för slipningen var en fim [2/3 shekel – 8 gram silver; motsvarar ca 20 dagslöner] för plogbillen och för plogjärnet och för gafflarna med tre uddar och för yxorna och för att sätta sporrarna. [Tidigare översättningar angav att hebr. fim var en felskrivning av bokstaven pe (ordet för mun). Nu har ordet fim hittats i inskriptioner på flera vikter. Här beskrivs också början av järnåldern i Israel (ca 1200 f.Kr.). Järn var känt innan dess, men processen att kyla ner i vatten behärskades av filisteerna, och gav starkare svärd än de av brons som israeliterna gjorde.]
Och Jishajs tre äldsta söner hade gått efter Saul i striden, och namnen på de tre sönerna som hade dragit ut i strid var: Eliav – hans förstfödde, Avinodav – den andre, och Shamma – den tredje. [1 Krön 2:13]
Och David var den yngste och de tre äldsta hade följt Saul.
Och jag ska skjuta tre pilar åt sidan som om jag skjuter mot ett mål (märke).
Och så snart pojken hade gått steg David upp från sin plats åt söder och föll på sitt ansikte till marken och böjde sig ner tre gånger. Och de kysste varandra och grät tillsammans tills David inte kunde gråta mer.
Och Saul tog 3 000 utvalda män från hela Israel och gick och sökte David och hans män på klipporna med stenbockar.
Och där fanns en man i Maon, vars ägor var i Karmel [inte berget Karmel, utan byn Karmel 13 km söder om Hebron], och mannen var mycket rik och han hade 3 000 får och 1 000 getter och han klippte sina får i Karmel.
Och Saul steg upp och gick ner till Zifs öken och hade 3 000 utvalda män från Israel med sig för att söka David i Zifs öken.
och de gav honom en bit fikonkaka och två klasar russin. Och när han hade ätit kom hans ande tillbaka i honom, för han hade inte ätit något bröd och inte druckit något vatten på tre dagar och tre nätter.
Och David sade till honom: "Vem tillhör du? Varifrån kommer du?" Och han sade: "Jag är en ung egyptier, tjänare till en amalekit, och min herre lämnade mig eftersom jag blev sjuk för tre dagar sedan.
Så dog Saul och hans tre söner och hans vapendragare och alla hans män denna samma dag tillsammans.
Och det skedde på morgonen när filistéerna kom för att klä av de slagna att de fann Saul och hans tre söner fallna på berget Gilboa.

2 Samuelsboken (22)

Och Tserojas tre söner var där, Joav och Avishaj och Asahel. Och Asahel var lika lätt (smidig, snabb) på foten som en gasell på fältet.
Men Davids tjänare hade slagit Benjamin, Avners män – totalt 360 män hade dött. [I duellen (vers 14) hade 348 av Avners män jämfört med 7 av Joavs män.]
I Hebron regerade han över Juda i 7 år och 6 månader, och i Jerusalem regerade han 33 år över hela Israel och Juda.
Och Herrens (Jahves) ark förblev i gititen Oved-Edoms hus tre månader, och Herren (Jahve) välsignade Oved-Edom och hela hans hus.
Och Avshalom flydde och gick till Geshor och var där tre år.
Och till Avshalom föddes tre söner och en dotter vars namn var Tamar, hon var en kvinna med vackert utseende.
Och Joav sade: "Jag kan inte stanna här med dig." Och han tog tre pilar i sin hand och kastade dem genom Avshaloms hjärta medan han fortfarande levde, hängande i terebinten.
Och kungen sade till Amasa: "Kalla samman Juda män inom tre dagar och var du på denna plats."
Och det var en hungersnöd i Davids dagar, tre år, år efter år, och David sökte Herrens (Jahves) ansikte. Och Herren (Jahve) sade: "Det är för Saul och för blodet från hans hus eftersom han dödade givoniterna."
Och Jishbibenov som var barn till en jätte, vars spjut hade vikten av 300 shekel brons i vikt [3,4 kg], han hade omgjordat sig med en ny rustning och tänkte döda David.
Och efter honom [nummer två] var Elazar, Dodos son, son till en achochit, en av de tre mäktiga männen med David, när de riskerade sina liv mot filistéerna som hade samlats till strid och Israels män hade gått därifrån,
Och tre mäktiga män bröt sig förbi filistéernas armé och drog upp vatten ur Betlehems källa, som var vid porten, och tog det till David. Men han ville inte dricka av det utan hällde ut det till Herren (Jahve).
Och han sade: "Vare det långt bort från mig Herre (Jahve) att jag skulle göra detta, att jag skulle dricka dessa mäns blod som riskerade sina liv när de gick!" Därför drack han det inte. Sådana ting gjorde de tre mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever).
Och Avishaj, Joavs bror, Tserojas son, var ledare för de tre. Och han lyfte upp sitt spjut mot 300 och slog dem och hade ett namn (var högt aktad) bland de tre.
Han var mest ärbar av de tre, därför var han deras ledare, men han tillhörde inte de tre första.
Dessa ting gjorde Benajaho, Jehojadas son och hade ett namn bland de tre mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever).
Han var mer ärbar än de 30 men tillhörde inte de tre första. Och David satte honom över sin vaktstyrka.
"Gå och tala till David: Så säger Herren (Jahve): Jag lägger på dig tre ting, välj en av dem som jag ska göra mot dig."
Och Gad kom till David och berättade för honom och sade: "Ska sju år av hungersnöd komma till dig i landet? Eller vill du fly tre månader framför dina fiender när de jagar dig? Eller ska det vara tre dagar med pest i landet? Ta nu råd och tänk igenom vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig."

1 Kungaboken (27)

Och dagarna som David regerade över Israel var 40 år:
    7 år regerade han i Hebron (Chevron) [när han regerade över Juda]
    och 33 år regerade han i Jerusalem.
Och det skedde när tre år hade gått att två av Shimis tjänare sprang iväg till Achish, Maachas son, Gats kung. Och man berättade för Shimi och sade: "Se, dina tjänare är i Gat."
Och han talade 3 000 ordspråk, och hans sånger var 1 005. [Ordet tala – hebr. davar, betyder både att tala och skapa, vilket här gör att han både formulerar/uppfinner och uttalar 3 000 ordspråk förutom sångerna.]
vid sidan av Salomos uppsyningsmän över arbetet, 3 300, som styrde (samordnade) över folket som deltog i arbetet.
Och han byggde den inre gården med tre rader av huggna stenar och en rad med cederbjälkar.
Och Salomo byggde sitt eget hus 13 år och han fullbordade hela sitt hus.
Och det var bjälkar i tre rader och fönster till fönster i tre rader.
Och alla öppningar och dörrposterna var kvadratiska, och fönster var mittemot fönster i tre rader.
Och den stora gården runt om hade tre rader med huggen sten och en rad med cederbjälkar, på samma sätt som den inre gården till Herrens (Jahves) hus och tronsalens gård.
Det stod på tolv oxar, tre vände sina ansikten åt norr, och tre vände sina ansikten åt väster, och tre vände sina ansikten åt söder och tre vände sina ansikten åt öster, och havet var placerat på dem, ovanpå och alla deras bakdelar var inuti (vända mot varandra under havet).
[Chirams tredje projekt var att göra tio flyttbara ställ för att hålla kärl vart och ett av kärlen som behövdes för olika ritualer i templet. Varje kärl rymde omkring 900 liter vatten vilket väger närmare ett ton. Fyllda med vatten var totalvikten över 2 ton!] Han gjorde också tio ställ (fundament) av brons [för vattenkärlen]. Vart och ett var
    4 alnar [1,8 meter] långt,
    4 alnar [1,8 meter] brett och
    3 alnar [1,4 meter] högt.
Och tre gånger om året offrade Salomo brännoffer och shalomoffer på altaret som han byggt till Herren (Jahve) och offrade där på altaret [1 Kung 8:22] inför Herrens (Jahves) ansikte [3 Mos 3:1]. Så fullbordade han huset. [tre gånger om året är vid de tre vallfartshögtiderna Pesach, Shavuot och Sukkot, se 2 Mos 23:14–17; 5 Mos 16:1–17.]
Och han gjorde 300 sköldar (hebr. magen) av hamrat guld, tre minor (hebr. mane) guld gick åt till en sköld. [Dessa sköldar hade hälften så mycket guld, se 2 Krön 9:16] Och kungen placerade dem i Libanons skogshus. [Dessa 500 sköldar var troligtvis placerade på de 13,5 meter höga väggarna. Huset var 46 meter långt och 23 meter brett, se 1 Kung 7:2. Se även 1 Kung 14:26–28.]
För kungen hade Tarshishskepp på havet med Chirams skepp. Vart tredje år kom Tarshishskeppen och hade med sig guld och silver, elfenben och apor och påfåglar.
Och han hade 700 fruar, prinsessor, och 300 konkubiner, och hans fruar vände bort hans hjärta.
Och han sade: "Lämna tre dagar och kom sedan tillbaka till mig." Och folket lämnade.
Han regerade tre år i Jerusalem och hans mors [drottningmoderns] namn var Maacha, Avishaloms dotter. [I 2 Krön 13:2 stavas hennes namn Mikaja.]
Och i Asas Juda kungs tredje år, slog Baasha honom (Nadav) och regerade i hans ställe.
I det tredje året som Asa var kung i Juda började Baasha, Achijas son regera över hela Israel i Tirtsa och regerade i 24 år.
Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: "Herre, min Gud, låt denne pojkes själ (liv, livsande) komma tillbaka in i honom."
[Kapitel 21 var ett avbrott, det kiastiska centrumet, och nu kommer ett stycke som tematiskt hör ihop med 1 Kung 20 och kriget med Aram.] Och det fortsatte tre år utan krig mellan Aram och Israel.

2 Kungaboken (20)

Men när de uppmanade honom tills han skämdes, sade han: "Gå". Då sände de 50 män och de sökte tre dagar men de fann honom inte.
Och Israels kung sade: "Ack, eftersom Herren (Jahve) har samlat ihop dessa tre kungar för att ge dem i Moavs hand."
Och Elisha sade till Israels kung. "Vad har jag att göra med dig? Gå till din fars profeter och till din mors profeter." Och Israels kung sade till honom: "Nej, för Herren (Jahve) har kallat dessa tre kungar tillsammans för att ge dem i Moavs hand."
Och han sade till Bidqar, hans härförare: "Ta upp och kasta honom på jizreliten Navots del av fältet, för kom ihåg hur du och jag red tillsammans efter Achav, hans far och Herren (Jahve) förkunnade denna börda mot honom;
Och han lyfte upp sitt ansikte mot fönstret och sade: "Vem är på min sida? Vem?" Och två eller tre furstar hängde ut (genom fönstret) till honom.
Men det var så att under kung Jehoash 23:e år hade prästerna inte stärkt (reparerat) sprickorna (skadorna) på huset.
[Jehoachaz regerar nordriket 814-798 f.Kr. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon (vers 2) och Gud tillåter kungen av Aram att gång på gång besegra Israel, vilket gör att Jehoachaz armé drastiskt minskar (vers 3). Jehoachaz ber till Gud, och Gud sänder en anonym befriare. Detta är enda gången det nämns att en kung i norr får bönesvar, se 2 Kung 13:4–5.] I det 23:e året till Joash, Achazjahos son Juda kung, började Jehoachaz, Jehus son regera över Israel i Samarien och regerade i 17 år.
Och han sade: "Ta pilarna." Och han tog dem. Och han sade till Israels kung: "Slå på marken." Och han slog tre gånger och slutade.
Och gudsmannen blev vred på honom och sade: "Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, då hade du slagit Aram till dess han var uppslukad, men nu ska du bara slå Aram tre gånger."
Och Jehoash, Jehoachaz son, tog tillbaka från Benhadad, Chazaels son, städerna som han hade tagit ur Jehoachaz, hans fars hand genom krig. tre gånger slog Joash honom och återställde Israels städer.
Och Assyriens kung kom upp genom hela landet och gick upp till Samarien och belägrade det i tre år.
I Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel, började Hiskia, Achaz son, kung i Juda, att regera.
Och i slutet av det tredje året tog de det [Samarien] i Hiskias sjätte år som var Hoseas 9:e år som Israels kung, blev Samarien intaget.
Och Hiskia, Juda kung sände till Assyriens kung i Lachish och sade: "Jag har förolämpat, vänd bort från mig, det som du lägger på mig ska jag bära." Och Assyriens kung bestämde över Hiskia, Juda kung, 300 talenter silver och 30 talenter guld.
Jehoachaz var 23 år när han började regera och han regerade tre månader i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Chamotal, Jeremias dotter från Livna. [Jehoachaz morfar Jeremia är inte den kända profeten Jeremia, eftersom han var gift, se Jer 16:2]
I hans dagar kom Nebukadnessar, Babels kung upp och Jehojaqim blev hans tjänare tre år, sedan vände han och gjorde uppror mot honom.
Jehojachin var 18 år när han började regera och han regerade tre månader i Jerusalem och hans mors [drottningmoders] namn var Nechushta, Elnatans dotter från Jerusalem.
Höjden på en pelare var 18 alnar [8 meter] och ett kapitäl av brons var ovanpå den, och höjden på kapitälet var 3 alnar [1,35 meter], med nätverk och granatäpplen över kapitälet runtom, allt av brons. Och på samma sätt var den andra pelaren med nätverk.
Och ledaren för vakten tog Seraja, överhuvudet för prästerna och Tsefanjaho den andra prästen och de tre dörrvakterna,

1 Krönikeboken (40)

Juda söner var Er, Onan och Shela. Dessa tre föddes åt honom av Shuas dotter, kananeiskan.
Men Er, Judas förstfödde, var ond i Herrens ögon. Därför dödade han honom.
Deras systrar var Seruja och Avigajil. [David har också en hustru vid samma namn, se 1 Sam 25:39–42]
Serujas söner var Abshaj, Joav och Asael, tillsammans tre.
Segub blev far till Jair som hade tjugotre städer i Gileads land.
Dessa sex föddes åt honom i Hebron, där han regerade i sju år och sex månader. I Jerusalem regerade han i trettiotre år.
Nearjas söner var Eljoenaj, Hiskia och Asrikam, tillsammans tre.
samt från Benjamins stam Geva med betesmarker, Alemet med betesmarker och Anatot med betesmarker.
Sammanlagt hade de tretton städer med tillhörande betesmarker.
Gershoms ättlingar fick genom lottkastning släkt för släkt tretton städer från Isaskars stam, Ashers stam, Naftalis stam och Manasses stam i Bashan.
Benjamins söner var Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
Så dog Saul och hans tre söner. Alla som tillhörde hans hus dog på samma gång.
Detta är förteckningen på Davids hjältar: Jashobeam, son till en hakmonit, den främste bland kämparna, som svängde sitt spjut över trehundra slagna på en gång.
Efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo. Han var en av de tre hjältarna.
tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen.
Då bröt de tre sig igenom filisteernas linjer, hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med det och bar det till David. Men David ville inte dricka det, utan hällde ut det som ett dryckesoffer åt Herren.
Han sade: "Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv." Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.
Abshaj, Joavs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över trehundra slagna. Han hade ett stort namn bland de tre.
Han var dubbelt så mycket ansedd som någon annan i detta tretal, och han var deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.
Sådana bragder hade Benaja, Jojadas son, utfört, och han hade ett stort namn bland de tre hjältarna.
Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom till ledare för sin livvakt.
därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom 3 700,
av Benjamins söner, Sauls stamfränder, 3 000 – vid den tiden höll nämligen de flesta av dem fortfarande troget fast vid Sauls hus –
De var där hos David i tre dagar och åt och drack, för deras bröder hade försett dem med livsmedel.
Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus och hans familj i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.
"Gå och säg till David: Så säger Herren: tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig."
Välj vilket du vill ha: antingen svält i tre år eller förödelse i tre månader genom dina motståndare utan att du kan komma undan dina fienders svärd, eller Herrens svärd med pest i landet under tre dagar då Herrens ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig."
Ladans söner var:
    Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel – totalt 3.
Shimeis söner var:
    Shelomit, Hasiel och Haran – totalt 3. Dessa var huvudmän för Ladans familjer.
Mushis söner var: Mahli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.
den trettonde på Huppa,
den fjortonde på Jeshebab,
den tjugotredje på Delaja,
den tjugofjärde på Maasja.
Alla dessa var söner till Heman, som var kungens siare, enligt det löfte Gud hade gett att han skulle upphöja hans horn. Därför gav Gud Heman fjorton söner och tre döttrar.
den trettonde blev Shubael med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den tjugotredje för Mahasiot med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fjärde. Hosas söner och bröder var tillsammans tretton.
3 000 talenter guld av guld från Ofir, och 7 000 talenter renat silver till att överdra byggnadernas väggar med,
Den tid han regerade över Israel var 40 år. [1010-970 f.Kr.]
     Han regerade 7 år i Chevron
    och 33 år i Jerusalem.

2 Krönikeboken (33)

Därför avdelade Salomo 70 000 män till bärare och 80 000 till stenhuggare i bergen och 3 600 till arbetsledare över dem. [Den sammanlaggda arbetsstyrkan var 153 600 (70 000 + 80 000 + 3 600), se vers 17. Det finns en intressant paralell i första delen av detta tal 153 och talvärdet för Betsael som också är 153, se 2 mos 31:1–5. I varje grupp var det 42 eller 43 personer. Antalet arbetsledare i 1 Kung 5:16 är 3 300. I Assyrien och Babylon bestod arbetarna av slavar som man rektryterat under militära räder. I en rapport nämns hur Ashurbanipal (som regerade Assyrien 884-859 f.Kr.) tog hjälp av 50 000 arbetare för att bygga upp huvudstaden Kalhu.]
Salomo räknade alla främlingar i Israels land, liksom hans far David tidigare hade gjort en räkning av dem. Det visade sig då att de var 153 600.
Av dem utsåg han
    70 000 till bärare,
    80 000 till stenhuggare i bergen
    och 3 600 till att ha uppsikt över folket och att hålla dem i arbete.
Havet stod på tolv oxar. tre var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet stod ovanpå oxarna, och deras bakdelar var alla vända inåt.
Havets tjocklek var en handsbredd [8-9 cm], och kanten var gjord som kanten på en bägare, och liknade en utslagen lilja. Det rymde 3 000 bat [66 kubikmeter].
Han hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lång, fem alnar bred och tre alnar hög, och ställt den mitt på den yttre förgården, och han stod nu i talarstolen. Sedan föll han ner på knä inför Israels hela församling, räckte ut sina händer mot himlen
Men på tjugotredje dagen i sjunde månaden lät han folket gå hem till sina tält, och de var fyllda av glädje och fröjd över det goda som Herren hade gjort mot David och Salomo och mot sitt folk Israel.
Varje dag offrade han enligt Moses befallning de bestämda offren för den dagen, på sabbaterna, vid nymånaderna och vid högtiderna tre gånger om året: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden.
samt trehundra mindre sköldar av uthamrat guld och använde till varje sådan sköld trehundra siklar guld. Kungen satte upp dem i Libanonskogshuset.
Kungen hade skepp som gick till Tarshish med Hurams folk, och en gång vart tredje år kom Tarshishskeppen hem och förde med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.
Han svarade dem: "Vänta tre dagar och kom sedan tillbaka till mig." Och folket gick.
I tre år stärkte de så kungamakten i Juda och gjorde Salomos son Rehabeams välde starkt, för i tre år vandrade de på Davids och Salomos väg.
och han regerade tre år i Jerusalem. Hans mor hette Mikaja [Maacha, se 1 Kung 15:2], Uriels dotter, från Gibea. Abia.

Krig med Jerovam – Israel

Jerobeam [den första kungen i det norra riket] låg i krig med varandra.
Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.
Men nubiern Sera drog ut mot dem med en här på tusen gånger tusen man och trehundra vagnar, och han kom ända till Maresha.
Vid den här tiden kom siaren Hanani till Asa, Juda kung, och sade till honom: "Du stödde dig på kungen i Aram och inte på Herren din Gud, och därför har den arameiske kungens här sluppit undan din hand.
Och detta var ordningen bland dem efter deras familjer. Till Juda hörde följande höga befäl:
befälhavaren Adna och med honom 300 000 tappra stridsmän,
Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort.
Efter en tid ville Joash reparera Herrens hus.
Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att få Herrens hus i ordning, och smeder som arbetade med järn och koppar.
Under deras befäl stod en krigshär av 307 500 man, som stred med kraft och mod och var på kungens sida mot fienden.
Och gemenskapsoffren utgjordes av 600 tjurar och 3 000 djur av småboskapen.
Undantagna var alla av mankön som var tre år eller äldre, de som var upptecknade i sina släktregister och som skulle infinna sig i Herrens hus för att varje dag utföra de för den dagen bestämda sysslorna, enligt de åligganden de hade efter sina avdelningar.
Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30 000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt tjurar, 3 000 djur. Detta togs från kungens privata egendom.
Hans furstar gav också av fri vilja offergåvor åt folket och åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gav åt prästerna 2 600 lamm och killingar samt tjurar, 300 djur, till påskoffer.
Han var tjugotre år när han blev kung, och han regerade 3 månader i Jerusalem.
[Jehojachin regerade 598 f.Kr.] Jehojachin (Jojakin) var 18 år när han blev kung, och han regerade 3 månader och 10 dagar i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.

Esra (22)

Shefatejas söner: 372
Bevajs söner: 623
Betsajs söner: 323
Chashums söner: 223
[Från geografiska platser:]
Betlehems söner: 123
Kirjat Arims, Kefiras och Beerots söner: 743
Betels och Ais folk: 223
Charims söner: 320
Jerikos söner: 345
Senaas söner: 3 630
Prästerna:
Jedajas söner av Jeshoas hus: 973
Alla Netinimer och sönerna till Salomos tjänare var 392.
Hela församlingen tillsammans utgjorde 42 360 personer.
förutom deras tjänare och tjänarinnor som utgjorde 7 337 personer. De hade också 200 manliga och kvinnliga sångare.
med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trävirke. Vad som behövs för omkostnaderna ska betalas ut från kungens hus. [En aln motsvarar ungefär 45 cm. Måttet härstammar från längden på en mans underarm; avståndet mellan armbågen och långfingret. Dessa mått för att bygg om templet är det dubbla från Salomos tempel, se 1 Kung 6:2.]
Templet blev färdigt på den tredje dagen i månaden Adar [på våren, 12 mars] i Darius sjätte regeringsår [516 f.Kr. – ganska precis 70 år sedan templets förstörelse i augusti 587 f.Kr.]. [Esra ger den exakta dagen för färdigställandet sedan Serubbabel lagt grunden 21 år tidigare, se Esra 3:10. Från det att arbetet återupptagits, genom de två profeternas Haggai och Sakarjas inflytande, var tiden bara fyra år, fem månader och tio dagar.]
från Shechanjas söner, Jachaziels son och 300 män med honom,
Och jag samlade dem tillsammans till floden som rinner till Ahava. Där stannade vi i tre dagar och jag granskade folket och prästerna men kunde inte finna någon levit där. [Esra nämner 1 513 män, troligtvis över 5 000 tillsammans med kvinnor och barn.]
Så kom vi till Jerusalem och förblev där i tre dagar.
Var och en som inte infann sig inom tre dagar i enlighet med furstarnas och de äldstes rådslut, skulle få all sin egendom förverkad och uteslutas från de landsflyktigas församling (inte längre få räknas som en israelit).
Inom de tre dagarna samlades alla Juda och Benjamins män i Jerusalem. Det var den tjugonde dagen i den nionde månaden, och allt folket satt på den öppna platsen framför Guds (Elohims) hus, de darrade (bävade) både för sakens skull och på grund av regnet. [Den nionde månaden Kislev infaller runt november/december då regnperioden har börjat i Israel.]

Nehemja (14)

Så jag kom till Jerusalem. När jag varit där tre dagar
Shefatejas söner: 372
Azeggads söner 2 328
Chashums söner: 328
Betsajs söner: 324
Kirjat Jearims, Kefiras och Beerots folk: 743
Betels och Ais folk: 123
Charims söner: 320
Jerikos söner: 345
Senaas söner: 3 930
Prästerna:
Jedajas söner av Jeshoas hus: 973
Alla tempeltjänare [Netinimerna] och sönerna till Salomos tjänare 392.
Hela gruppen (församlingen) utgjorde sammalagt 42 360,
förutom deras 7 337 tjänare och tjänarinnor, och de hade dessutom 245 manliga och kvinnliga sångare.

Ester (10)

Under hans tredje regeringsår [omkring 483 f.Kr.] höll han en bankett (stor festmåltid) för alla sina furstar och tjänare. Militärledarna i Persien och Medien och alla nobla män och offentliga personer från provinserna var där. [Något år tidigare, omkring 484 f.Kr. hade Ahasveros slagit ner uppror både i Egypten och Babylon. Dessa segrar kan vara en av anledningarna till festligheterna och firandet som nu beskrivs. Ordet "bankett" används tjugo gånger i boken (Est 2:18; 5:4; 7:2; 9:18–19, 20–22) och beskriver storslagen fest med mycket vin, se Est 5:6; Dan 5.]
Sedan kallades kungens skrivare in i den första månaden på den 10:e dagen i månaden. [Detta är dagen innan påskhögtiden som börjar den 14 Nisan, se 2 Mos 12:6. År 479 f.Kr. inföll den 17 april.] Allt skrevs i enlighet med det som Haman befallde, till kungens satraper och guvernörerna som var över alla provinser, och till furstarna över varje folkslag, till alla provinser efter deras eget skrivsätt (på deras olika skriftspråk) och till varje folk på deras eget språk. I kung Ahasveros (Xerxes) namn blev det skrivet, och det var förseglat med kungens signetring. [Här i vers 11–12 finns ett märkligt kodat budskap. Med ett intervall på 6 bokstäver står det "Haman v´satan rajach" som betyder "Haman och satan stinker." Nummer sex är människans tal. Se även Est 1:20; 5:4; 5:13; 7:7, Est 1:3; 4:2; 4:7; 7:5 och faktarutan längst bak om hur Guds namn är gömt i boken.]
Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden Adar, och ta deras ägodelar som byte.
"Gå och samla alla judar som finns i Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och fasta [och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, så må det ske så." [Detta var förenat med fara för livet, se vers 11.]
Sedan kallades kungens skrivare på den tiden, den tredje månaden som är månaden Sivan på den 23:e dagen i denna månad [25 juni]. Det skrevs i enlighet med allt som Mordochaj befallde angående judarna till satraperna, guvernörerna och furstarna i samtliga provinser som sträckte sig från Indien till Kush [nuvarande Etiopien/Sudan], 127 provinser, till varje provins på deras eget skriftspråk, och till varje folkslag på deras eget språk och till judarna på deras skrift och deras språk. [Est 1:1]
På en dag i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, nämligen på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är Adar (februari/mars). [Den 7 mars år 473 f.Kr., ungefär tolv månader sedan Haman planerade att förgöra det judiska folket och kastade lott om dag.]
[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i Est 8:9–14 och Est 9:1. Någon gång däremellan inträffar Est 8:15–16. Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det Persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se Est 3:9, 13; 8:10–12.] Nu i den tolfte månaden, det är månaden Adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender].
Och judarna som var i Susa samlades även på den 14:e i månaden Adar [8:e mars 473 f.Kr.] och slog 300 män i Susa, men de lade inte sin hand på bytet.
på den 13:e dagen i månaden Adar [motsvarar mars]. På den 14:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje (dagar med banketter, firande, fest och glädje).
Men judarna som var i Susa samlades på den 13:e dagen och på den 14:e dagen. På den 15:e dagen vilade de och gjorde det till en dag av fest och glädje.

Job (10)

Åt honom föddes
    7 söner och
    3 döttrar.
Han hade
    7 000 får,
    3 000 kameler,
    500 par oxar och
    500 åsninnor. Han hade också ett stort antal tjänare. Han var den mäktigaste [rikaste, och mest inflytelserika] mannen bland folken i öst. [Rikedom ansågs vara belöningen för vishet. I bibelhebreiskan finns inget ord för att "äga", istället används "har" och beskriver ett förvaltarskap.]
Jobs söner brukade turas om att hålla fest (bankett – hebr. mishte) hemma hos varandra på sin dag [ordagrant "hus – en man – hans dag"]. De bjöd också in sina tre systrar [med deras familjer] för att äta och dricka med dem.
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den tredje] och sade: "Kaldéerna [ett folkslag från nordöst] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna [antalet var 3 000] och rövade bort dem. De dödade alla dina tjänare med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
När tre av Jobs vänner fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de överens om att gå och visa medkänsla och trösta honom. De tre var:
Elifaz ["min Gud är guld"] från Teman [stad i Edom sydöst om Döda havet] och
Bildad från Shua [okänt namn och plats] och
Tsofarr från Naama [okänd plats, betyder dock "vacker"]. [Detta var tre av Jobs vänner. Den äldste och mest framträdande nämns först. De övriga två namnen är ovanliga och platserna inte kända, men troligtvis någonstans i nuvarande Jordanien. Det finns troligtvis ingen symbolik i deras namn och platser som är nödvändigt för att studera och förstå Jobs bok.]
[Nu följer fyra tal av en annan vän av Job som heter Eliho.]
Han fick
    7 söner och
    3 döttrar. [Gud fördubblade Jobs ägodelar vad det gäller får, kameler, oxar och åsninnor, se Job 1:2–3. Han får t.ex. 6 000 kameler när han tidigare hade haft 3 000. Dock fördubblas inte hans familj, han får inte 14 söner och 6 döttrar. Det kan antydas att i ett evighetsperspektiv så finns de tio tidigare barnen kvar. Det ligger också något i talet sju som står för perfektion och tre för helhet och gudomlig favör.]

Ordspråksboken (4)

Blodigeln har två döttrar som ropar:
    "Ge mig, ge mig".
Det finns tre saker som aldrig mättas,
    ja fyra saker som aldrig säger: "Nu räcker det":
    -
Det finns tre saker som går mig över huvudet,
    ja fyra som jag inte kan förstå:
    -
tre saker får jorden att darra,
    ja fyra som den inte kan uthärda:
    -
tre ting rör sig fram ståtligt,
    ja fyra är det som har en ståtlig gång:
    -

Jesaja (3)

Men nu har Herren (Jahve) talat och säger: "Inom tre år, som åren räknas av en daglönare, ska Moavs härlighet bli föraktad för hans stora folkmassor, och kvarlevan ska vara mycket liten och utan styrka."
Men där ska bli kvar att plocka,
    som när man slår ner från ett olivträd,
två eller tre oliver i toppen på den översta grenen,
    fyra eller fem grenar på det fruktsamma trädet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
Herren (Jahve) sade: "Så som min tjänare Jesaja har vandrat naken och barfota för att under tre år vara ett tecken och en varning över Egypten och Kush [nuvarande Etiopien/Sudan],

Jeremia (8)

Herrens (Jahves) ord kom till honom [till Jeremia i en serie av budskap under drygt 40 år] i den tid Joshijahos, Ammons son, var kung i Juda – i hans 13:e regeringsår [627 f.Kr.],
Från det sjuttonde året till Joshijaho, Ammons son Juda kung, till denna dag, dessa 23 år har Herrens (Jahves) ord kommit till mig och jag har talat till er, talat i tid och ofta, men ni har inte lyssnat.
Och det skedde när Jehudi hade läst tre eller fyra kolumner att han (kungen) skar av den (bokrullen) med kniven och kastade den i elden som var i kaminen till dess hela skriftrullen var slukad av elden som var i kaminen.
Och ledaren för vakten [Nevozaradan] tog Seraja – översteprästen, och Tsefanjaho – näst under honom (hans efterträdare), och de tre dörrvakterna,
Detta är folket som Nebukadnessar förde bort i fångenskap:
I det 7:e året [597 f.Kr.]
    3 023 judar.
I Nebukadnessars 23:e år [581 f.Kr.] förde Nevozaradan, ledaren för vakten, bort
    745 judiska personer (själar). Totalt var det 4 600 personer (själar) [totala antalet av dessa tre grupper].

Hesekiel (20)

Och jag har gett till dem åren för deras synd till att vara ett antal dagar till dig, 390 dagar. Så ska du bära Israels hus synd.
Och ta du till dig vete och korn och bönor och linser och hirs och råg och lägg det i ett kärl och gör dig bröd av det, efter antalet dagar som du ska ligga på din sida, 390 dagar ska du äta av det. [Hesekiel lever i en symbolisk belägring och ransonerar sin mat. En belägring blev särskilt kännbar om den var längre än ett år och inga nya förråd av spannmål kunde föras in, se 2 Kung 25:3; Klag 2:20, 4:9, 10. De 40 dagarna i nästa vers är inte inräknade i dessa 390 dagar.]
även om dessa tre män, Noa, Daniel och Job var i det (landet) skulle de bara kunna rädda sina egna själar genom sin rättfärdighet förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
även om dessa tre män var i det (landet), jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve) skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara bli räddade själva men landet ska vara öde.
även om dessa tre män var i det (landet), jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve) skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara bli räddade själva.
Det fanns tre vaktkamrar på var sida i porten mot öster. Alla tre var lika stora, och pelarna på båda sidor var lika stora.
Han mätte portöppningens bredd, den var 10 alnar [5,4 meter], och portens längd, den var 13 alnar [7 meter].
Också den hade tre vaktkamrar på var sida samt pelare och förhus, lika stora som den förra portens. Den var 50 alnar [27 meter] lång och tjugofem alnar [13,5 meter] bred.
Sedan förde han mig till husets förhus, och han mätte förhusets pelare. De var fem alnar på varje sida, och var och en av de båda portdörrarna var tre alnar bred.
Sidokamrarna låg i tre våningar, den ena ovanpå den andra, trettio kamrar i varje våning. Och på den mur som sträckte sig innanför sidokamrarna runt omkring fanns avsatser som de vilade på, för i själva husväggen skulle de inte vara fastbyggda.
trösklarna och gallerfönstren och gallerierna runtom i deras tre våningar. Framför tröskeln var det en panel av trä runtom, från golvet till fönstren, och fönstren var täckta.
Altaret var av trä, 3 alnar [1,6 meter] högt, och 2 alnar [1,1 meter] långt. Hörnen, skivan och sidorna var av trä. Han sade till mig: "Detta är det bord som ska stå inför Herrens ansikte."
och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammar, ska tre ligga i norr: Den första är Rubens port, den andra Juda port och den tredje Levi port.
På östra sidan ska den också mäta 4 500 alnar [2,4 km], och ha tre portar: Den första är Josefs port, den andra Benjamins port och den tredje Dans port.
På samma sätt ska också den södra sidan hålla ett mått på 4 500 alnar [2,4 km] och ha tre portar: Den första Simeons port, den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.
Västra sidan ska mäta 4 500 alnar [2,4 km] och ha tre portar: Den första är Gads port, den andra Ashers port, den tredje Naftalis port.

Daniel (18)

Under kung Jehojaqims (Jojakims) tredje regeringsår [605 f.Kr.] i Juda kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och belägrade Jerusalem [Judas huvudstad].
Kungen bestämde åt dem en daglig tilldelning av kungens egen mat och av vinet som han själv drack. De skulle läras upp i tre år och därefter tjänstgöra hos kungen.
Men de tre männen Shadrak, Meshak och Aved-Nego föll bundna ner i den brinnande ugnen. [Ugnen hade en öppning överst och även på sidan. Den var troligtvis byggd vid en kulle så soldaterna kunde gå upp och kasta ner de tre hebréerna i den. Senare tittar Nebukadnessar in i öppningen på sidan och ser dem i elden, se även Dan 3:6.]
Plötsligt reste sig kung Nebukadnessar alldeles bestört och frågade sina rådgivare: "Var det inte tre män vi kastade bundna i elden?"
    "Jovisst, o konung", svarade de konungen.
Över dem satte han tre ministrar, varav Daniel var en av dem. [Troligtvis ansvarade ministrarna för 40 satraper var.] Satraperna skulle rapportera till dessa tre ministrar så att kungen inte led någon förlust. [Det medo-persiska riket expanderar och kungen tillsätter ledare och en ny administration för att behålla nyligen intagna områden och säkra att de betalar skatt. Ordet "förlust" används i Esra 4:13 om skatt, tull och vägavgifter. Det var inte ovanligt med korruption på alla nivåer. Tulltjänstemän och administratörer tog ofta ut högre avgifter än bestämt och lät överskottet gå in i sin egen ficka.]
Även efter att Daniel fått reda på att den nya lagen var uppsatt (signerad och börjat gälla), gick han till sitt hus där han hade ett rum på taket med fönster som var öppna i riktning mot Jerusalem. [I riktning mot väster från Babylon.] Där böjde han knä tre gånger om dagen och tackade sin Gud på samma sätt som han alltid gjort. [Seden att be mot templet i Jerusalem bygger på Salomos ord, se 1 Kung 8:35, 38, 44, 48. Daniel fortsätter sin vana att be tre gånger om dagen. Han lyder Gud mer än människor, se Apg 5:29. David skriver hur han ber kväll, morgon och mitt på dagen, se Ps 55:18 (kvällsbönen nämns först eftersom den judiska dagen börjar vid solnedgången). I templet i Jerusalem var tiderna för bönen 9, 12 och 15, se även Apg 2:15; 10:9; 3:1; 10:30; Dan 9:21.]
Sedan sade de till kungen: "Daniel, en av de judiska fångarna (ordagrant 'en av sönerna av de bortförda från Juda'), rättar sig varken efter dig eller det påbud som du har signerat. tre gånger om dagen ber han sin bön." [De vill låta Daniel framstå i dåligt ljus. De betonar att Daniel inte är en av dem. Enda orsaken att nämna att han varit en fånge var att förnedra honom och misstänkliggöra Daniels intentioner. För det andra säger de att Daniels handlande var inte bara mot lagen, utan mot kungen själv. Inte nog med att Daniel gått emot kungen och lagen, han gjorde det medvetet tre gånger om dagen. Det var inte bara ett missförstånd utan en medveten handling.]
Sedan fick jag se ett annat vilddjur [som symboliserar en kung och ett rike, se Dan 7:17]. Det såg ut som en björn. Den reste sig på ena sidan (var högre på ena sidan) och hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick uppmaningen: "Res dig, sluka mycket kött!" [Om det första riket är Babylon så följer sedan Medo-Persien, som är nästa stormakt i världshistorien. I kapitel 8 är det tydligt att det är Medien och Persien som avses, se Dan 8:3. Att ena sidan är högre kan indikera att Persien var den dominerande i alliansen. De tre revbenen skulle kunna symbolisera de tre stora segrarna – Babylon 539 f.Kr., Lydia 546 f.Kr. och Egypten 525 f.Kr.]
Medan jag betraktade (reflekterade över) [de tio] hornen, sköt ett annat horn upp mellan dem och stötte bort tre av hornen. Det hade ögon som liknade människoögon och en mun som talade stora ting. [Stora och hädiska ord, enligt Upp 13:5.]
Jag ville också förstå betydelsen av de tio hornen på dess huvud, och det nya [det elfte] hornet som sköt upp där. Det hade gjort så att tre horn fallit av och det [nya hornet] såg större ut än de övriga hornen. Det hade ögon och en mun som talade stora ord. [Det verkade ha tagit över ledarrollen bland hornen.]
De tio hornen är tio kungar som ska uppstå (resa sig, komma till makten) i detta [fjärde] rike. Efter dem [de tio kungarna] ska en annan kung uppstå (resa sig, ta makten).
Han kommer att vara annorlunda från de tidigare kungarna, och han kommer att trycka ned (slå ned) tre kungar.
[Kronologiskt inträffar synerna i kapitel 7 och 8 långt före händelserna i kapitel 5 där Belshassars fest beskrivs. Att Daniel hade haft dessa syner drygt tio år innan den händelsen hjälpte honom att tyda skriften på väggen. Från och med kapitel 8 och fram till slutet av boken är texten skriven på hebreiska. Mittensektionen, mellan 2:4 och 7:28, är skriven på arameiska. Synerna i kapitel 2, 7 och 8 har flera beröringspunkter där samma riken beskrivs. Växlingen tillbaka till hebreiska, här i kapitel 8, indikerar att synen här riktar sig speciellt till det judiska folket. Från att ha handlat om övergripande världshändelser, beskrivs nu mer i detalj hur stormakterna kommer att påverka Israel och templet, se Dan 8:9, 11.] I kung Belshassars tredje regeringsår [över Babylon, omkring 551-550 f.Kr.] såg jag, Daniel, ännu en syn efter den jag först hade sett [två år tidigare, se Dan 7:1].
[Konversationen mellan änglarna var till för Daniels skull] Han svarade mig: "Under 2 300 kvällar och morgnar, sedan ska helgedomen bli upprättad (renad)." [Versen avslutas med att templet ska helgas på nytt. Detta uppfyllande skedde tydligast i historien den 14:e december 164 f.Kr. när Judas Maccabeus renade och återinvigde templet, se 1 Mack 4:52. På Jesu tid och än i dag firas Chanukka för att högtidlighålla minnet av denna händelse, se Joh 10:22–23. De 2 300 kvällarna och morgnarna syftar på tiden innan denna händelse. Den kan tolkas på två sätt. Antingen är det hela dagar eller antal offer. Om det är 2 300 dagar motsvarar det drygt 6 år. Räknar man två offer per dag, så motsvarar 2 300 offer 1 150 dagar, vilket är drygt 3 år. Det är ingen tvekan om att Antiochos åsyftas i denna profetia och både 6 år och 3 år före 164 skedde stora händelser. År 170 f.Kr. mördades en överstepräst och i december 167 f.Kr. vanhelgades templet. Som det ofta är med Bibelns profetior finns det ett dubbelt uppfyllande. Det gäller även denna profetia. I vers 26 får Daniel förklarat att detta gäller "en avlägsen framtid". Jesus refererar också till att detta är något som ska hända i framtiden, se Matt 24:15. En kommande händelse då Antikrist försöker ta Guds plats av tillbedjan i templet, se även 2 Thess 2:4; Upp 13:14–15.]
[Daniel är nu i 85-årsåldern. Två år tidigare hade den nya persiske kungen Kyros gett judarna tillåtelse att återvända till Jerusalem, se Esra 1:3. Det är dock få judar som brutit upp, och för de som gjort det var omständigheterna svåra.
    Själva synen sker ett specifikt datum, den 24:e i vårmånaden Nisan, se vers 4. Den judiska påsken firas 14:e Nisan, så under de tre veckor som beskrivs här, har påsken kommit och gått. Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten. Kanske hade Daniel haft svårt att glädja sig denna högtid eftersom så få tagit möjligheten att göra ett nytt "exodus" från Babylon. I stället hade han känt sorg, se vers 2.
    Synen inträffar när Daniel är borta från staden Babylon och befinner sig vid floden Tigris. Texten säger inte varför, kanske var han där på administrativt uppdrag eller för att uppmana judar att återvända? Strukturen i den sista delen av Daniels bok är:
1. Prolog – Dan 10:1–11:2
2. Uppenbarelsen – Dan 11:2–12:4
3. Epilog – Dan 12:5–13.]

Prolog

I den persiske kungen Kyros (Koresh) tredje regeringsår [536 f.Kr.] fick Daniel, som också kallades Belteshassar [namnet han fått när han togs tillfånga Dan 1:7], ett budskap (ord) uppenbarat. [Han får se ännu en vision.] Budskapet är sant, och handlar om ett stort krig (en svår tid, en stor vedermöda). Han förstod budskapet och i synen kom insikt i vad den handlade om.
Vid den tiden hade jag Daniel sörjt i tre veckor [Ordagrant "tre sjuor av dagar", troligtvis för att särskilja denna tid från de sjuttio sjuperioderna i föregående kapitel.]
Jag åt ingen lyxmat (delikatesser), inget kött eller vin vidrörde min mun. [Daniel verkade delvis ha fastat från mat, levt enkelt och bara ätit bröd och vatten under tre veckor.] Jag smorde inte heller min kropp med olja förrän de tre veckorna hade gått. [Att smörja sin kropp med olja var vanligt bland judarna och antika folk, oljan mjukgjorde huden och skyddade mot hettan.]
[I följande 35 verser finns åtminstone 135 profetior som bokstavligt har gått i uppfyllelse från Daniels tid 536 f.Kr. fram till Antiochos IV härjningar i Israel som kulminerar när han vanhelgar templet 167 f.Kr.] Nu ska jag berätta sanningen för dig. tre kungar till [efter den nuvarande Kyros] ska uppstå i Persien, och den fjärde ska bli rikare än någon av de andra. När han har blivit som mäktigast genom sina rikedomar ska han sätta in all sin makt mot Greklands (Javas) rike. [Kungarna i det medo-persiska riket efter Kyros var:
    - Kyros son Kambyses, 530-522 f.Kr. - Smerdis eller Gaumata, 522 f.Kr. - Darios I, 522-486 f.Kr. - Xerxes I, 486-465 f.Kr. Han försökte erövra Grekland år 480 f.Kr. Han omnämns i Esters bok, se Est 1:1.
Xerxes var den mäktigaste och mest inflytelserika av dessa fyra. Han förde flera krig mot Grekland under sitt styre.]
Salig är den som håller ut och når fram till 1 335 dagar. [Ännu ett tal introduceras nu. Välsignad är den som längtar efter och når 1 335 dagar. Nu har ytterligare 45 dagar lagts till de 1 290 dagarna som nämns i vers 11. Utgår man från 1 260 dagar så är det ytterligare 75 dagar, vilket motsvarar 2,5 månader. Det syftar på något positivt, kanske festmåltiden i himlen eller hur Messias etablerar tusenårsriket, se Upp 19:9; 20:4–6.]

Amos (11)

För så säger Herren (Jahve):
"För tre av [Arams huvudstad] Damaskus överträdelser,
    ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de har tröskat Gilead [öster om Jordanfloden, se Jos 22:9 och vers 13]
    med slädar av järn.
Så säger Herren (Jahve):
"För tre av [den filisteiska staden] Gazas överträdelser,
    ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de förde bort fångar, en hel befolkning fördrev de i exil
    och överlämnade dem till Edom.
Så säger Herren (Jahve):
"För tre av [staden] Tyros överträdelser,
    ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de förde bort en hel befolkning i exil och överlämnade dem till Edom
    och inte kom ihåg förbundet med bröderna.
Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Edoms överträdelser,
    ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom han jagade sin bror [Esau var Jakobs bror, se 1 Mos 27:41; 5 Mos 23:7] med svärdet
    och kastade bort all medömkan
    och hans vrede rev och slet oavbrutet
    och han behöll sin ilska för alltid.
Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Ammons överträdelser,
    ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de slet upp Gileads gravida kvinnor för att utvidga sitt territorium.
Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Moavs överträdelser,
    ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de har förbränt Edoms kungs ben till aska. [I föregående ord till Ammon var det ofödda barn som dödades, se Amos 1:13, här är det de döda som skändas. Dessa två profetiska ord visar hur man vanhelgar livet som Gud har gett.]
[Hittills har domsorden varit riktade mot Juda och Israels fiender. Problemet var att samma synder som dessa städer och regioner gjort, begicks även av Guds egendomsfolk. Det sjunde ordet riktas till Juda, det södra riket, till Amos egna landsmän, se Amos 1:1.] Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Judas [södra rikets] överträdelser,
    ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de har förkastat Herrens (Jahves) undervisning (Moseböckerna – hebr. Torah)
    och inte har hållit hans förordningar (ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring) och deras lögner har fört dem till en återvändsgränd som deras fäder har vandrat på.
Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Israels [norra rikets] överträdelser,
    ja för fyra, ska jag inte ändra mig, eftersom de sålde rättfärdigheten för silver (pengar) [tog emot mutor, vilket var ett brott mot 5 Mos 16:19]
    och de behövande (fattiga) för ett par skor (sandaler).
Kom till Betel med överträdelser,
    till Gilgal och förmera era överträdelser.
Ta med era offer på morgonen
    och ert tionde efter tre dagar.
"Jag har också hållit tillbaka regnet för er
    när det var tre månader kvar till skörd,
och jag lät det regna över en stad
    men lät det inte regna över en annan stad,
på en plats regnade det
    och på en annan plats hölls regnet tillbaka.
Två eller tre städer vandrade till en stad för att dricka vatten
    och blev inte tillfredsställda,
ändå har ni inte återvänt till mig,"
    
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).

Jona (3)

Herren hade förberett en stor fisk som slukade Jona och Jona var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter. [Det är detta tecken som Jesus talar om i evangelierna Matt 12:40–41; 16:4; Luk 11:29–30. Det är en typologi för Jesu död och tid i graven fram till uppståndelsen på tredje dagen.]
Så Jona steg upp och gick till Nineve i enlighet med Herrens (Jahves) ord. [En sträcka på 80 mil, en dryg månads vandring.] Nineve var en mycket stor stad inför Gud (Elohim), det tog tre dagar att gå igenom den. [Frasen "en stor stad" kan referera till hela distriktet med intilliggande städer som Ashor, Kalach (Nimrod) och även kanske Dur-Sargon (Khorsabad), se 1 Mos 10:11–12.]

Sakarja (1)

Jag högg av de tre herdarna på en månad, för min själ blev otålig på dem och deras själar avskydde mig.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.