Psaltaren (4)
Han drog mig upp ur fördärvets (tumultets) grop (grav, cistern, brunn),
ur lerans [djupa] dy.
Han ställde mina fötter på en klippa [en hög och ointaglig bergskam],
han gjorde mina steg fasta.
[Jeremia kunde säkert relatera till denna psalm när han några hundra år senare hissades ner i en vattencistern i Jerusalem, se . Ordet för "fördärv" är ovanligt och beskriver också vågors dån och brus. Bilden skiftar helt i versens andra del. Det är inte bara en temporär räddning till en klippavsats – utan till ett högt berg! Att bestiga ett sådant berg är riskfyllt, men Herren gjorde stegen fasta. Det hebreiska ordet för steg, ashshur, används ofta om vandringen med Gud (; ; ; ) och ger en antydan om att Herren inte bara räddade psalmistens liv, utan även grundlade, möjliggjorde och etablerade hans fortsatta vandring med Gud.]
Du som stillar havens brus,
vågornas brus, ja, folkens larm (tumult).
Glöm inte bort rösten (ljudet, larmet) från dina fiender,
deras uppror (kaoset bland dem som reste sig upp emot dig) som fortsätter att stiga (öka utan avbrott).
Jesaja (8)
Därför har Sheol (underjorden – de dödas plats) spärrat upp sin hals (ökat sin aptit)
och öppnat sin mun på vid gavel,
och ner går deras stolthet och tumult och kalabalik (massor, skaror, rikedommar – hebr. hamona)
och han som triumferar ibland dem.
Lyssna! Muller på bergen som av ett stort folk!
Lyssna! Tumultet från ländernas kungariken som kommer samman!
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) mönstrar krigets ledare.
Ve! Många folks uppror som ryter som det rytande havet, och rusningen av länder som rusar som de mäktiga vattnen rusar.
Länderna ska rusa som många vatten rusar, men han ska tillrättavisa dem och de ska fly långt bort och ska bli jagade som bergens agnar i vinden, och som något som rullar fram (virvlar runt) i stormen. [Bilden som målas upp här är när man tröskar sin säd med hjälp av uppvindarna på en hög kulle, där vinden för bort de lätta agnarna medan de tunga kornen faller ner på marken igen. Hebr. galgal är något som virvlar fram, som torra löv, tistlar, osv.]
Munterheten från tamburinerna vilar (får en sabbatsro – hebr. ),
larmet från de som är glada tystnar,
Kinnor-harpans (kitharans) glädje vilar (får en sabbatsro). [; ]
är som [solens] hetta i ett torrt landskap.
Främlingars oväsen (larm, uppror) ska du kuva (förödmjuka; trycka ner – hebr. kana),
som [solens] hetta [dämpas och avtar] i skuggan av ett moln.
De skoningslösas (grymma tyrannernas) segersång kommer att tystas ner (avta; ödmjukas; tryckas ner – hebr. anah).
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Ett uppror från staden.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Det kommer från templet.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Herren (Jahve) vedergäller sina fiender.
Jeremia (4)
Ett oväsen kommer till jordens ändar eftersom Herren (Jahve) har sak med folkslagen, han har avräkning med allt kött som med de onda, han ger dem till svärdet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
De ropade där: "Farao Egyptens kung är fruktansvärd,
han har passerat den utsatta tiden."
I Cheshbons skugga står flyktingarna utan styrka, för en eld har gått fram från Cheshbon, och en flamma från Sichons mitt och den slukar Moabs hörn och kronan på huvudet på de stormande.
För Herren (Jahve) tillspilloger Babel och fördärvar hennes stora röst, och deras vågor ryter som många vatten, ljudet av deras röst är tydlig.
Hosea (1)
Därför ska tumult bryta ut i dina härar
och alla dina befästningar ska ödeläggas
som Shalman ödelade Beit-Arvel i stridens dagar,
modern slogs i bitar med sitt barn.
Amos (1)
Jag ska sända en eld över Moab
och den ska sluka Keriots palats (mäktiga byggnader).
Moab ska dö i kalabalik, i stridslarm (tumult),
till ljudet av shofar (vädurshorn).
larm, dån, tumult, fördärv
