7350 – רָחֹק (rachåq)

avlägsen


Typ: H:A
Hebreiska: רָחֹק (rachåq)
Ursprung: or רָחֹק från H7368 (רָחַק)
Användning: 85 ggr i GT

Engelsk översättning

distant
(a-) far (abroad, off), long ago, of old, space, great while to come

Engelsk beskrivning

adj
1) remote, far, distant, distant lands, distant ones
1a) of distance, time
n m
2) distance
2a) from a distance (with prep)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (85 st)


På tredje dagen, lyfte Abraham sin blick och såg platsen långt borta.
De [Josefs bröder] såg honom på långt håll [över de flacka gräsfälten – och även hans mantel måste ha utmärkt Josef] och innan han kom nära dem smidde de [onda] planer mot honom och bestämde sig för att döda honom.
Hans syster [tonårsdottern Mirjam] ställde sig (positionerade sig) en bit därifrån för att se hur det skulle gå för honom.
Allt folket blev vittnen till åskmullret och blixtarna och ljudet från shofaren och rykandet (röken som rykte) på berget. När folket såg det blev de förskräckta och stod långt bort.
Folket stod på behörigt avstånd när Mose gick närmare det tjocka mörkret (ett tjockt mörkt moln) där Gud (Elohim) var.
Sedan sade han till Mose: "Kom upp till Herren (Jahve), du och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste och tillbe på avstånd,
Tala till Israels söner och säg: "Om någon bland er eller era efterkommande blir [rituellt] oren på grund av en död kropp (ordagrant själ) eller är på en resa långt bort, ska han fira Herrens (Jahves) påsk
av folkens gudar som finns runtomkring dig, nära dig eller långt bort från dig, från jordens ena ända till jordens andra ända,
Så ska du göra mot alla städer som är långt bort från dig, som inte tillhör detta lands städer.
Herren (Jahve) ska föra fram en nation mot dig långt bortifrån, från jordens ände, som gamen sveper ner, ett land vars språk du inte ska förstå [Jer 5:15–17],
Och de kommande generationerna, dina söner som ska resas upp efter dig, och främlingen som ska komma fjärran ifrån, ska säga, när de ser landets plågor och sjukdomarna med vilka Herren (Jahve) har låtit det insjukna,
[Detta stycket, vers 11–20, är det centrala stycket i Mose sista ord (kap 27-34).] För dessa budord (klara tydliga befallningar) som jag befaller dig idag, är inte för svåra för dig och inte för långt bort.
men var noga med att låta det vara ett avstånd på omkring tvåtusen alnar [900 meter] mellan den och er. Närmare bör ni inte komma den, för att ni ska veta vilken väg ni ska gå, eftersom ni inte har gått den vägen förut." [Arken symboliserar Guds närvaro, person och hans löften. I den guldbelagda trälådan 1,2 m lång och 0,6 m bred och hög låg stentavlorna med budorden, se 2 Mos 25:10–22. Arken var alltid i mitten av lägret både när man stod still och när man vandrade. De leviter som var ättlingar till Kehat, kehatiterna, skötte i normala fall sysslorna vid arken och bar den, men nu skulle i stället prästerna, dvs. ättlingarna till Aron, bära arken före folket. Dessa instruktioner är specifika för just detta tillfälle då man ska passera Jordanfloden, en anledning kan vara att arken skulle vara synlig för alla och lätt att följa då man korsar över floden. Texten säger inte om arken fortfarande är täckt av förhänget som under transporten tidigare i öknen, se 2 Mos 40:19.]
Så gick de till Josua i lägret i Gilgal och sade till honom och Israels män: "Vi har kommit från ett land långt borta, ingå (skär) därför ett förbund med oss."
Och de sade till honom: "Från ett väldigt avlägset land, har dina tjänare kommit för Herren (Jahve) din Guds (Elohims) namns skull, för vi har hört hans rykten och om allt han gjorde i Egypten,
Och Josua kallade på dem och han talade till dem och sade: "Varför har ni bedragit oss och sagt: 'Vi är långt bort ifrån' när ni bor ibland oss?
Och David gick över till den andra sidan och stod på bergets topp, långt bort så att det var ett stort avstånd mellan dem.
Du har talat om detta som om det vore något litet i dina ögon (som om inte detta vore tillräckligt), Herre Gud (Adonai Jahve). Du har nu också talat om [framtiden för] din tjänares hus, är detta undervisning för människan, Herre Herre (Adonai Jahve). [Människan är ordagrant "Adam" och kan syfta på löftet om en Frälsare i 1 Mos 3:15.]
Främlingar som inte tillhör ditt folk Israel, ska komma från avlägsna länder på grund av ditt namn (ryktet om dig) [din närvaro].
När de syndar mot dig – för det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem till fienden så att de för bort dem som fångar till fiendens land, långt bort eller nära,
Och 50 män av profetsönerna gick och stod mitt emot dem på avstånd, och de två stod vid Jordan.
Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
de befästa städerna ska läggas öde
    i ruinhögar.
Och Jesaja, profeten, kom till Hiskia och sade till honom: "Vad sade dessa män? Och varifrån kom de till dig?" Och Hiskia sade: "De kom från ett land långt bort, från Babel."
så att man inte kunde skilja ljudet av glädjerop från ljudet av gråtande människor, för folket ropade för full hals, med hög röst, och ljudet hördes på långt håll.
Nu ska du Tattenaj, ståthållare i landet på andra sidan floden, och du Shetar-Bosenaj och era medbröder afarsekiterna på andra sidan floden, hålla er borta därifrån.
Jag sade till ädlingarna, ledarna och resten av folket: "Arbetet är stort och omfattande och vi är utspridda (åtskilda) på muren, den ene långt från den andre.
På den dagen bar de fram stora offer och gladde sig, för Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.
Mordochaj skrev ner dessa ting och skickade brev till judarna som befann sig i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, både nära och fjärran,
Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen över sina huvuden [dåtida sed för att visa sorg].
Jag ska hämta min kunskap från fjärran och ska tillskriva min Skapare rättfärdighet.
Alla människor skådar på det, männen betraktar det avlägset.
För varje basunstöt frustar han högt [säger "haha"; hebreiska ordet heach, som imiterar hästens frustande och gnäggande ljud],
    redan på avstånd vädrar han strid, härförarnas kommandorop (åskdån) och härskri. [Härförarnas rop (hebr. ra-am) ramar in stycket med inledningen som beskrev hästens "fladdrande man", hebr. rama i vers 22.]
Därifrån spanar han efter föda,
    han upptäcker det på långt avstånd.
Varför, Herre (Jahve), står du långt borta
    och döljer dig [dina ögon, ditt ansikte] i tider av brist (torka, nöd)? [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet "Varför" börjar med denna bokstav och förstärker frågan varför det ibland verkar dröja innan Herren griper in. Varför upplevs det som om Gud står långt borta, han är ju störst, på samma sätt som Lamed sticker upp och utmärker sig, borde väl Gud synas här på jorden? En del av svaret kommer i vers 2–11 där ogudaktighet stör Guds ordning och skymmer honom.]
[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden "Min Gud, min Gud" och "övergivit" kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4–6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för "jämrande" beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se Jes 5:29; Sak 11:3; Job 3:24; Ps 32:3. I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat", se Upp 5:5.] Min Gud (Eli), min Gud (Eli),
    varför har du övergivit (lämnat) mig? Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta,
    avlägsen från mina jämrande (rytande) ord.
    [I Heb 5:7 beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
[Nu förändras fokus. Hittills har det bara handlat om psalmisten och Gud. Nu kommer även vänner och fiender in i bilden.] Vänner (de jag älskar och de som älskar mig) och de som står mig nära,
    håller sig undan för min plåga.
Mina närmaste håller sig på avstånd,
Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet,
    Gud (Elohim) vår räddare (frälsare).
Du som är en tillflykt för hela jorden
    och de avlägsna haven,
Långt borta är frälsningen från de ogudaktiga,
    eftersom de inte frågar efter (söker, tar sin tillflykt till) dina förordningar (hebr. chuqim)
Du vet (känner exakt till) när jag sitter och när jag står [känner varje handling];
    du urskiljer (förstår) mina motiv på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem).
Min man är inte hemma,
    han är borta på en lång resa.
Herren (Jahve) är långt borta (fjärran) från de ogudaktiga (syndare, kriminella),
    men han hör bönerna från de rättfärdiga.
Överge inte din och din fars vän. [De har varit trogna länge, lämna inte dem om de behöver din hjälp.]
    Gå inte till din broders hus (familj) när du drabbas av olycka.
Bättre med en nära granne
    än en broder som är långt borta.
    [De släktmässiga banden mellan människor kan ibland vara mindre pålitliga än genuin vänskap.]
[Detta avslutande stycke är dels en beskrivning av en god hustru, och familjerelationer. Samtidigt är det också en sammanfattning av hela Ordspråksboken och en hyllning till den personifierade visheten.
    Stycket är skrivet som poesi i en alfabetisk form. I en sådan s.k. akrostisk dikt utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.]

א – Alef

Vem kan hitta en ärbar kvinna (som är driftig, duktig, intelligent och har god karaktär)?
    Hon är långt mycket mer dyrbar än juveler (rubiner, pärlor). [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det frasen "en ärbar kvinna" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att den viktigaste egenskapen hos en kvinna är hennes karaktär. Att få en ärbar hustru är mycket värdefullare än materiell rikedom. På samma sätt är det med visheten, den är det viktigaste att finna.]
Allt detta har jag prövat genom vishet, jag sade:
"Jag ska bli vis",
    men den (visheten) var fjärran från mig.
Det som är långt borta och omåttligt djupt,
    vem kan finna (utforska, förstå sig på) det?
Han ska lyfta upp ett baner för folken i fjärran,
    och han ska väsa mot dem från jordens ändar (yttersta gräns),
    och se, de ska komma med hast.
Alla dina härskare har flytt tillsammans,
    utan båge är de bundna (fångade),
alla som blev funna av dem binds ihop tillsammans,
    de har flytt långt bort.
    [Detta får en uppfyllelse 701 f.Kr. under den assyriske kungen Sanheribs fälttåg mot Jerusalem, se 2 Kung 18:1–20:21. Har även sin uppfyllelse 586 f.Kr. 2 Kung 25:1–7.]
Du gjorde också en damm mellan de två murarna
    för vattnet från den gamla dammen,
men ni såg inte till honom som gjort detta,
    inte heller hade ni respekt för honom
    som skapade det för länge sedan.
Är detta er glada stad vars fötter i forna tider, i förgångna dagar, bar henne långt bort på resor?
[Kapitel 13-24 beskriver Guds domar över nationer och städer. Hela kapitel 25 är en lovsång till Härskarornas Herre som kuvar sina fiender och uppenbarar sig som kung på Sions berg (Jes 24:23) inför hela jorden, till stor glädje och tröst för alla som väntar på honom.] Herre (Jahve), du är min Gud (Elohim)!
    Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn!
För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [Jes 9:6],
    [dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid är [uppfylls/står fast i] trofast sanning. [På hebreiska avslutas meningen: emonah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet aman – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på "alla Guds rådslut", men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i Jes 53:9, där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emonah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även Jes 37:26; 42:9; 46:10.]
Lyssna!
Ni som är långt borta,
    [hör] vad jag har gjort.
Ni som är nära,
    beakta (se) min styrka.
Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
denna befästa stad ska läggas öde
    i en ruinhög.
Sedan kom Jesaja, profeten, till kung Hiskia och sade till honom: "Vad sade dessa män? Och varifrån kom de till dig?"
    Och Hiskia sade: "De kom från ett avlägset land till mig, ända från Babel."
Jag ska säga till norr: "Ge hit!"
    och till söder: "Håll inte tillbaka,
för hit mina söner från fjärran
    och mina döttrar från jordens yttersta gräns,
Lyssna till mig ni hårdhjärtade,
    som är långt borta från rättfärdigheten:

Tjänaren som introducerades i Jes 42:1 talar nu här själv. I vers 5–6 beskrivs hur han är kallad att återupprätta Israel, vilket gör att referensen i vers 3b till Israel, inte kan syfta på folket i exilen, utan på idealbilden av Israel personifierad. Ordet Israel betyder "Gud triumferar", så det kan också vara en koppling till hur Messias kommer att segra och triumfera!

Återupprättelse för Jerusalem och hennes barn

Hör på mig, ni kustländer,
    lyssna, ni avlägsna folk!
Herren kallade mig redan i moderlivet,
    han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte.
Se, dessa ska komma från långt bort
    och dessa från norr och från väster
    och dessa från landet Sinim [Kina].
Och du gick till kungen [hebr. melech – kan syfta på avguden Molok (hebr. Moloch)] med olivolja (smörjelse, väldoftande hudkrämer)
    och du förmerade dina parfymer och du sände dina representanter långt bort,
    ja ända ner till Sheol (underjorden, de dödas plats).
Till honom som är långt bort och till honom som är nära:
    "Frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni),"
säger Herren (Jahve) som skapar läpparnas frukt. "Jag ska hela honom." [Här står shalom två gånger. Det är hebreiskans sätt att betona och ge eftertryck därför att det är något extra viktigt, se även Jes 26:3.]
Rättvisan trängs (drivs) tillbaka,
    gudsfruktan (rättfärdighet, vördnaden för Gud och det heliga) är avlägsen (står långt borta).
Sanningen är försvagad på torget (faller på grund av upprepade attacker),
    moral (rättvisa) kan inte ens komma in [i rättssalen].
Lyft upp dina ögon (blicken) och se dig omkring!
    De samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
    dina döttrar bärs fram [hebr. aman – eskorteras tryggt av fosterföräldrar, se Jes 49:23] på armen (ordagrant: vid sidan).
Sannerligen, öarna ska vänta på mig
    och Tarshish skepp kommer först
för att ta med dina söner från fjärran,
    deras silver och deras guld med dem,
för Herren (Jahve) din Guds (Elohims) namn
    och till Israels Helige,
    eftersom han har förhärligat dig.
Jag ska göra ett tecken bland dem och jag ska sända sådana som flyr bland dem till länderna, till Tarshish, Pol och Lod, som drar pilbågen, till Tuval och Javan, till de avlägsna öarna som inte har hört om min storhet, inte heller har sett min härlighet, och de ska förkunna min härlighet bland folkslagen.
Du har planterat dem, de har slagit rot, de växer, de bär frukt. Du är nära i deras mun men långt från deras tyglar.
"Är jag bara en Gud på nära håll,"
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
"och inte en Gud långt borta"?
[Gud är inte bara någon lokal avgud som Baal, Mot eller Yam som tillbads på en specifik plats, utan en Gud som finns överallt, både långt borta och nära.]
och alla kungar från norr, långt bort och nära, den ene med den andre, och alla världens kungariken som finns på jordens ansikte (yta). Och Sheshachs kung ska dricka efter dem.
Och frukta inte du Jakob min tjänare,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
var inte förskräckt Israel, eftersom se,
    jag ska frälsa (rädda) er från fjärran och din säd från deras fångenskaps land.
Och Jakob ska återvända och ha lugn och ro
    och ingen ska göra honom rädd (oroa honom med skräck av någon sort).
Från fjärran uppenbarade sig Herren (Jahve) för mig:
"Med evig kärlek har jag älskat dig,
    därför har jag omgärdat (byggt ett staket runt) dig med min nåd (kärleksfulla omsorg).
Men frukta inte Jakob min tjänare. Var inte bestört Israel, för se, jag ska rädda dig från långt bort, och din säd (dina efterkommande) från deras fångenskaps land. Och Jakob ska åter vara stilla och väl till mods och ingen ska oroa honom.
och över Qeriot och över Botsra och över alla städer i Moavs land, nära och långt borta.
Ni som har flytt svärdet, gå, stå inte still, kom ihåg Herren (Jahve) från långt borta och låt Jerusalem komma i ert sinne.
Han som är långt borta ska dö av pesten och han som är nära ska falla för svärdet, och han som är kvar och är belägrad ska dö av hungersnöden, så ska jag använda (förbruka) mitt raseri över dem.
Människobarn se dem av Israels hus som säger: Synen som han ser kommer [först] om många dagar och han profeterar om tider som är långt bort.
De som är nära och de som är långt borta från dig ska håna dig, du skändade bland namn och full av förvirring (oreda, tumult).
Herre (Adonai), du är rättfärdig – vi är vanärade (har skam). [Hebreiskan har en stark kontrast: ordagrant 'till dig rättfärdighet – till oss skam'. Sedan fångenskapen och Jerusalems förstörelse 586 f.Kr. var Israel offentligt vanärade bland hednafolken.] Så är det idag med Juda folk, Jerusalems invånare och hela Israel, både de som bor nära och de som bor långt borta i alla de länder dit du har fördrivit dem, eftersom de var trolösa mot dig.
Jag ska sälja era söner och era döttrar till Juda söners händer, och de ska sälja dem vidare till Shevas folk, till ett land långt borta, för Herren (Jahve) har talat.
Han ska döma mellan många folk (överbevisa om synd)
    och lösa strider mellan mäktiga hednafolk långt borta.
De ska smida sina svärd till plogbillar (bladet på plogen som plöjer upp jorden)
    och sina spjut till vingårdsknivar (trädgårdsredskap för att ansa grenar) [Jes 2:4; Joel 3:10].
Folken ska inte längre lyfta svärd mot varandra
    och aldrig mer rusta (träna) för krig.
Deras hästar är vigare än leoparder
    och våldsammare än öknens vargar.
Deras ryttare sprider ut sig,
    ja deras ryttare kommer från avlägsna platser,
de flyger som gamar som skyndar sig att uppsluka (bytet).
De som är långt borta ska komma och bygga på Herrens (Jahves) tempel och ni ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till er. Och det ska ske att ni verkligen ska höra och lyda Herren er Guds (Jahve Elohims) röst." [Upprepningen av frasen, se vers 13, betonar att det är Messias verk.]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.