1 Moseboken (13)
Men duvan fann ingen plats där den kunde vila utan kom tillbaka till honom i arken, för vattnet täckte fortfarande landytan. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken.
Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta av era fötter och vila er under trädet här.
Han [Lot] sa: "Se vänligen mina herrar [budbärare], jag ber er vänd om och gå in i er tjänares hus och stanna där hela natten och tvätta era fötter, så kan ni stiga upp tidigt och gå vidare."
De svarade: "Nej, men vi ska stanna på torget (den öppna platsen) över natten." [Det var inte ovanligt att resenärer sov på gatan insvept i sin mantel.]
Mannen kom in i huset och sadlade av sina kameler och han gav kamelerna hö och foder. Han fick vatten till att tvätta sina fötter och fötterna på de män som var med honom.
Och Jakob lyfte sin
fot (fortsatte sin färd) [från Betel mot Paddan-Aram, se , ] och kom till österns söner
[bred term för folkslagen öster om Kanaan].
[Uttrycket "lyfta upp sin fot" är ovanligt. Ordet lyfta upp (hebr. nasa) brukar användas om "att lyfta upp sina ögon". Kanske är det författarens sätt att förbereda läsaren att vara uppmärksam på nästa gång detta ord används, vilket är i . Det kan även vara en koppling till drömmen föregående natt då han blickat upp och sett stegen, änglarna och fick ett möte med Gud, se .]Innan jag kom hade du lite och den har förökat sig och blivit talrik, och Herren (Jahve) har välsignat dig oavsett vart du har vänt dig. Och nu ska jag förse även mitt eget hus (hushåll)."
Jag ber dig, låt min herre gå över före hans tjänare och jag ska vandra vidare långsamt, efter boskapens takt (tempo) och i barnens takt (tempo), till dess jag kommer till min herre i Seir."
Farao sa till Josef: "Jag är farao och utan din tillåtelse ska ingen man lyfta upp sin hand eller sin fot i hela Egyptens land."
Mannen (hebr. ish) [Josefs tjänare] tog in männen bröderna (hebr. enosh) i Josefs hus och gav dem vatten och de tvättade sina fötter och han gav deras åsnor foder.
Spiran ska inte lämna Juda,
inte härskarstaven från hans fötter,
så länge man kommer till Shilo (till dess han kommer som den tillhör) [en referens till Messias],
och till honom ska folkens lydnad vara.
När Jakob hade slutat att befalla sina söner, samlade han ihop (drog upp) sina fötter i sängen och andades sitt sista andetag och blev samlad till sitt folk.
2 Moseboken (14)
Gud sa: "Kom inte närmare! Ta av dig dina sandaler, för den plats du står på är helig mark." [Det är på grund av Guds närvaro som det blir en helig, en från världen avskild, plats.]
Då tog Sippora en vass flintbit och skar bort förhuden på sin son och strök (vidrörde) honom [Gershom eller Mose] ned till foten med den och sa: "Du är min blodsbrudgum." [Hebreiska ordet för "strök" är samma ord som används i där israeliterna "stryker" lammets blod på dörrposterna för att den förstfödde inte ska dö.]
Och alla dessa dina tjänare ska komma ner till mig och falla ner inför mig och säga: Dra ut, du och allt ditt folk som följer dig." Därefter ska jag gå. Sedan gick han ut från farao i brinnande vrede.
Så här ska ni äta det: Var klädda som inför en resa [ordagrant: ´var omgjordade kring länderna´, dvs. bind upp rocken för att vara redo att ge sig av], ha sandalerna på era fötter och staven i er hand. Ni ska äta det med hast. Detta är Herrens påsk (hebr. pesach).
[Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach, som i sin tur går tillbaka till hebreiska verbet pasach som betyder gå förbi. I förklaras hur Herrens straff går förbi och Israels folk skonas från döden. På engelska heter högtiden passover. Detta är första gången ordet pesach förekommer. Totalt används det 49 (7 x 7) ggr, varav 22 är i Moseböckerna. Den bestämda formen ha-pesach (se ) har talvärdet 153, jfr med .]
öga för öga,
tand för tand [],
hand för hand,
fot för fot,
Tre gånger om året ska du hålla festhögtid åt mig [till min ära].
och de såg Israels Gud. Under hans fötter var som ett golv av safir [blå ädelsten], och det var [till substansen precis] likt själva himlarna i klarhet (renhet, glans).
Du ska göra fyra ringar av guld till det och sätta ringarna i de fyra hörnen som är på dess fyra fötter.
Sedan ska du slakta baggen och ta av dess blod och stryka det på Arons högra örsnibb och på den högra örsnibben på hans söner, och på tummen på deras högra händer, och på stortån på deras högra fötter och stänka blodet mot altaret runtomkring.
Och Aron och hans söner ska tvätta sina händer och sina fötter i det,
då ska de tvätta sina händer och sina fötter så att de inte dör. Detta ska vara en förordning (ordagrant 'saker inristat') för evigt för dem, för honom och för hans säd genom deras generationer."
Och han göt 4 ringar av guld till det, och satte ringarna i de 4 hörnen som var på dess 4 fötter.
så att Mose och Aron och hans söner kunde tvätta sina händer och sina fötter i det.
3 Moseboken (11)
Och han slaktade den och Mose tog av dess blod och strök det på Arons högra örsnibb, och på tummen på hans högra hand, och på stortån på hans högra fot [].
Och han förde fram Arons söner och Mose strök blod på deras högra örsnibbar, och på tummarna på deras högra hand, och på stortårna på deras högra fot. Och Mose stänkte blodet över altaret runtomkring.
Men dessa bevingade (flygande) småkryp som går med fyra framfötter, som har två ben intill sina [fyra] fötter, som hoppar över jorden.
[Hebreiskan är väldigt exakt i sin beskrivning. Prepositionen "fram/på" används för de fyra insekternas fyra "fötter" (hebr. regel) i och sedan beskrivs två kraftigare ben (hebr. kera) som den hoppar med. Totalt är det alltså sex fötter och två ben, vilket korrekt beskriver denna grupp av insekters sex gångben.]
Men alla bevingade (flygande) småkryp som har fyra fötter [fram] ska vara något avskyvärt för er.
Vadhelst som går på buken och vadhelst som går på alla fyra eller vadhelst som har fler ben bland alla krypande ting som kryper över jorden, de ska ni inte äta, för de är något avskyvärt.
Och om svampinfektionen (möglet) sprider ut sig på huden och svampinfektionen (möglet) täcker hela hans hud som har fläcken, från hans huvud till hans fötter, oavsett var prästen ser (undersöker),
Och prästen ska ta en del av blodet från skuldoffret och prästen ska stryka det på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot. []
Och resten av oljan som är i hans hand ska prästen stryka på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot ovanpå blodet från skuldoffret.
Och han ska döda lammet till skuldoffer och prästen ska ta en del av blodet från skuldoffret och stryka det på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot.
Och prästen ska ta av oljan som är i hans hand och stryka på den högra örsnibben på honom som ska bli ren och på tummen på hans högra hand och på stortån på hans högra fot ovanpå platsen med blodet från skuldoffret.
eller en man som har deformerade fötter eller deformerade händer,
4 Moseboken (5)
Och Israels söner sa till honom: "Vi ska gå längs huvudvägen, och om vi dricker av ditt vatten, jag och min boskap, då ska jag ge dig betalt för det, "låt det inte vara någon sak (mellan oss)", låt mig endast passera igenom med mina fötter.
Och åsnan såg Herrens (Jahves) ängel och pressade sig själv mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne igen.
Och Herren (Jahve) öppnade åsnans mun och hon sa till Bileam: "Vad har jag gjort dig eftersom du har slagit mig tre gånger?"
Och Herrens (Jahves) ängel sa till honom: "Varför har du slagit din åsna dessa tre gånger? Se, jag har kommit som en åklagare för din väg är emot mig,
och din åsna såg mig och vände undan från mig dessa tre gånger. Hade hon inte vänt åt sidan från mig skulle jag nu ha slagit dig och räddat henne levande."
5 Moseboken (17)
Ge er inte in i strid med dem, för jag ska inte ge er av deras land, nej inte ens så mycket som en fotsula kan trampa på, eftersom jag har gett Seir [landet Edom] till egendom åt Esau.
Du ska sälja mat till mig för pengar (silver) så att jag kan äta, och ge mig vatten för pengar (silver) så att jag kan dricka, låt mig bara passera på mina fötter,
Dina kläder blev inte gamla (slitna) på dig, inte heller fick du svullna fötter dessa 40 år.
och vad han gjorde mot Datan och Aviram, Eliavs söner, Rubens son, hur marken öppnade sin mun och slukade dem och deras hushåll och deras tält och allt levande som följde dem, i Israels mitt [].
Landet som du går för att besätta är inte Egyptens land, från vilket du kom, där du sådde din säd och vattnade den med dina fötter som en örtträdgård,
Varje plats som din fotsula beträder ska vara din [], från öknen och Libanon, från floden, floden Eufrat ända till Västra havet (Medelhavet, kan även översättas "det hindrande havet") ska vara din gräns.
Ditt öga ska inte beklaga, liv för liv (själ för själ), öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot. [; ]
då ska hans brors hustru gå fram till honom, inför ögonen på de äldste, och ta av skon från hans fot och spotta honom i ansiktet och hon ska svara honom och säga: "Så gör man mot den man som inte bygger upp sin broders hus".
Herren (Jahve) ska slå dig på knäna och på benen med smärtande (ordagrant kokande) sår, som du inte kan bli botad från, från fotsulan till toppen av ditt huvud.
Den ömsinta och barmhärtiga kvinnan ibland er, som inte skulle riskera att sätta sin fotsula på marken för ömsinthet och barmhärtighet, hennes ögon ska bli onda mot hennes man vid hennes barm och mot hennes son och mot hennes dotter,
och mot hennes efterbörd som kommer ut mellan hennes ben, och mot hennes barn som hon ska föda, för hon ska äta dem i hemlighet i brist på allt, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar. []
Och bland dessa folk ska du inte ha något lugn (ro) och där ska inte vara någon vila för din fotsula, utan Herren (Jahve) ska ge dig ett bävande hjärta och trånande ögon och en försmäktande själ.
Jag har lett er fyrtio år i öknen, era kläder har inte blivit slitna på er och era skor har inte blivit slitna på era fötter.
Hämnden är min [] och vedergällningen
för den tid när deras fot ska slinta.
Olyckans dag är här
och det som ska komma över dem ska komma med hast.
Ja, [dessutom] han älskar folken,
alla hans heliga [är] i din hand,
och de sitter (slår sig ner; strös ut; slår läger) vid din fot [kan även betyda 'följer varje steg']
och tar [var och en] emot (lyfter upp – hebr. nasa) [högaktar] dina ord.
Och till Asher sa han: "Mest välsignad är Asher bland sönerna, låt honom finna nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) hos sina bröder och doppa sin fot i olja.
Josua (11)
Varje plats där ni sätter er fot (ordagrant: som er fots sula trampar på) har jag gett er, som jag har talat till (lovat) Mose [].
Och det ska ske att när prästerna som bär Herrens (Jahves) förbundsark sätter sina fotsulor i Jordans vatten, då ska hela jordens Herre (Adonaj) låta Jordans vatten skäras av, även vattnet som kommer uppströms ifrån och det ska stå i en hög. [Detta påminner om hur de korsade Röda havet, se .]
och när de som bar arken kom till Jordan och prästernas fötter rörde vid vattenytan – för Jordan svämmade över alla sina bräddar under hela skördetiden –
och befall dem och säg: "Ni ska ta från Jordans mitt, från platsen där prästernas fötter stod, tolv stenar som är redo (förberedda), och bär dem med er och lägg ner dem på lägerplatsen där ni ska slå läger i natt."
Josua reste även upp tolv stenar i mitten av Jordan, på platsen där prästernas fötter, som bar förbundsarken hade stått. Och de finns där till denna dag.
Och det hände att prästerna som bar Herrens (Jahves) förbundsark kom upp från Jordans mitt. Och så snart fotsulorna på prästernas fötter hade kommit upp på torr mark, återvände Jordans vatten till sin plats och svämmade över alla sina bräddar som tidigare.
Och härföraren för Herrens (Jahves) härskara sa till Josua: "Ta av dig skorna från dina fötter, för platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.
[Detta möte motsvarar det möte med Gud som Mose hade vid den brinnande busken. Både Josua och Mose behövde dessa möten med Gud själv innan de gick in i sina uppdrag, se .]
och slitna och lagade skor på sina fötter, och slitna mantlar över sig. Och allt bröd i deras matsäck vart torrt och smuligt.
Och det hände när de förde dessa kungar till Josua att Josua kallade på alla Israels män och sa till stridsmännens ledare som gick med honom: "Kom nära, sätt era fötter på nackarna av dessa kungar." Och de kom nära och satte sina fötter på deras nackar.
Och Mose svor på den dagen och sa: 'Sannerligen, landet som dina fötter har trampat på ska vara ett arv till dig och till dina söner för evigt, eftersom du helhjärtat följde Herren min Gud (Jahve Elohim).'
Domarboken (11)
Men Adoni-Bezek flydde och de jagade efter honom och fångade honom och högg av hans tummar och hans stortår. [Denna form av lemlästning var vanlig bland hedniska folk, vilket gjorde personen oförmögen att hantera vapen eller utföra religiösa riter (). I nästa vers (i hans egna ord) beskriver kungen hur han nu själv drabbas av det straff han själv åsamkat 70 andra personer. Han tolkar det som Guds straff, se även ; .]
Adoni-Bezek sa då: "70 kungar som samlar mat under mitt bord [tigger] har sina tummar och stortår avhuggna. Som jag har gjort så har Gud (Elohim) återgäldat mig." [Frasen "samlar mat under mitt bord" syftar på att de tiggde. Dessa 70 tillfångatagna kungar som blivit stympade kunde inte annat än tigga vid sina fångvaktares bord.
De hade förödmjukats och hölls vid liv av Adoni-Bezek bara för att visa på hans makt och ingjuta skräck.] De förde honom till Jerusalem och han dog där. [Det är inte helt klart vilka "de" är, men troligtvis är det simonierna som ligger bakom denna hämnd och för Adoni-Bezek till jevuséerna i Jerusalem, dock verkar inte Gud tillåta att han hålls i Jerusalem på samma sätt för att ingjuta skräck i omgivningen, se även , ; .]
När han hade gått kom hans tjänare och de såg och se, dörrarna till det övre rummet var låsta och de sa: "Han är säkert på toaletten (ordagrant: "täcker sina fötter", dvs. med sin mantel) i det inre (privata) svala övre rummet". [Tjänarna kände också säkert lukten, och ville inte störa. Se även där samma uttryck används av Saul.]
Och Barak kallade samman Zevolun och Naftali till Kedesh, och de gick upp 10000 män till fots och Deborah gick upp med honom.
Och Herren (Jahve) sände förvirring (orsakade panik, tumult – hebr. hamam) över Sisera och alla hans vagnar och hela hans armé med svärdseggen framför Barak, och Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. [Detta är en nyckelvers, det var inte de 10000 israeliterna som fick hela Siseras armé på flykt, utan Guds ingripande, jfr .]
Sisera flydde dock till fots till Jaels tält, Chevers hustru, keniten, för det rådde fred mellan Javin, Chatsors kung och Chevers hus, keniten.
Och Isaskars furstar var med Deborah,
som Isaskar så var Barak,
in i dalen rusade han fram på sina fötter.
Bland Rubens skaror
var det stor beslutsamhet i hjärtat.
Mellan hennes fötter sjönk han ihop,
han föll,
han låg,
mellan hennes fötter
sjönk han,
han föll,
där han sjönk,
där föll han ner död.
[Versen formar en dubbel kiasm med parallellism!]
Och han sa till Sukkots män: "Ge, jag ber er, brödkakor till folket som följer mig, för de är svaga och jag jagar efter Zevach och Tsalmunna, Midjans kungar."
Och han förde honom in i sitt hus och gav åsnorna foder och de tvättade sina fötter och de åt och de drack.
1 Samuelsboken (9)
Han vaktar (bevarar) sina trognas steg,
men de onda går under (tystas) i mörkret,
av egen kraft lyckas ingen.
Och Jonatan klättrade upp på sina händer och sina fötter och hans vapenbärare efter honom, och de föll framför Jonatan och hans vapenbärare slog dem efter honom.
Och han hade benskenor av brons på sina ben och bar en sabel (kortare böjt svärd – hebr. kidon) över axeln (mellan sina skuldror).
Gå, jag ber er, och säkerställ så att ni vet och ser hans plats där hans tillhåll är och vem som har sett honom där, för det har sagts mig att han agerar mycket subtilt.
Och han kom till fårens inhägnader vid vägen, där var en grotta och Saul kom in för att uträtta sina behov [ordagrant: "täcka sina fötter"; samma uttryck används i om Eglon]. Och David och hans män satt i den innersta delen av grottan.
Och hon föll ned vid hans fötter och sa: "Över mig min herre, över mig ska skulden vara, och låt din tjänarinna, jag ber dig, tala i dina öron och hör (lyssna) på din tjänarinnas ord.
Och denna gåva som din tjänare har fört till min herre, låt den ges till de unga männen som följer min herre.
Och hon steg upp och böjde sig ner med ansiktet mot marken och sa: "Se, din tjänarinna är en tjänare till att tvätta min herres tjänares fötter."
Och Avigajil skyndade sig och steg upp och red på en åsna med fem av hennes jungfrur som följde henne, och hon gick efter Davids budbärare och blev hans hustru.
2 Samuelsboken (16)
Och Tserojahs tre söner var där, Joav och Avishaj och Asahel. Och Asahel var lika lätt (smidig, snabb) på foten som en gasell på fältet.
Dina händer var inte bundna,
dina fötter var inte fjättrade i brons [hebr. Nechoshetim (brons/koppar) står i dual-formen, dvs. båda fötterna var inte fastkedjade],
som en man stupar framför syndiga söner,
så har du fallit." Och hela folket grät över honom.
[I denna vers, som är en parantes, introduceras Jonatans son Mefivoshet.] Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i båda sina båda fötter. Han var 5 år när rapporten från Jizreel kom om Saul och Jonatan. [Både Mefivoshets far och farfar hade dött vid slaget vid Gilboa i Jezereldalen, se . Mefivoshets (Israels tronarvinges) liv stod nu på spel, eftersom alla potentiella efterträdare brukade röjas ur vägen av nya härskare.] Hans barnflicka [som ansvarade för Mefivoshet då Jonatan gått ut i striden] tog (lyfte upp) honom och flydde, men under den kaosartade flykten föll han och blev lam. Hans namn var Mefivoshet.
[Även om detaljerna inte ges här är det troligt att filistéerna tog kontroll över hela regionen, och var på väg söderut för att plundra Sauls huvudstad Giva (; , strax norr om Jerusalem), där Mefivoshet befann sig. Texten ger inga detaljer om hur han föll, kanske hoppade de från någon mur och han bröt benen, eller fick en nervskada i nacken som gjorde att han blev lam. Oavsett så måste detta skapat djupa skuldkänslor hos barnflickan som i en svår situation försökte skydda honom, men det sker en olyckshändelse och barnet blir handikappat. Namnet Mefivoshet betyder "krossar skam", utanför Samuelsböckerna kallas han också Meriv-Baal, se ; . Omnämnandet av Mefivoshet just här har även en litterär poäng, i nästa vers nämns hur Sauls son Ish-Boshet som betyder "man av skam" dör. Författaren vill ge hopp, skammen kommer krossas. Mefivoshet kommer spela en avgörande roll i framtida händelser, se ; ; .]
Och David befallde sina unga män och de slog dem och högg av deras händer och deras fötter och hängde upp dem vid sidan av dammen i Hebron. Men de tog Ish-Boshets huvud och begravde det i Avners grav i Hebron. [Ish-Boshet blev 42 år.]
Kungen frågade: "Finns det fortfarande någon kvar av Sauls hus (familj) så att jag kan visa Guds (Elohims) nåd (hebr. chesed) mot honom?"
Tsiva svarade kungen: "Jonatan har fortfarande en son som är förlamad i sina båda fötter."
Men Mefivoshet bodde i Jerusalem, för han åt alltid (oavbrutet) vid kungens bord, och han var lam (halt) i båda sina fötter.
Och David sa till Orija: "Gå ner till ditt hus och tvätta dina fötter."
Och Orija lämnade kungens hus, och efter honom sändes också en gåva [mat och vin] till hans hus från kungen.
I hela Israel var det ingen som prisades lika mycket för sitt vackra utseende som Avshalom, från hans fotsulor till kronan på hans huvud fanns ingen fläck (inget fel) på honom.
Och kungen gick och hela hans hus efter honom. Och kungen lämnade tio kvinnor som var konkubiner att vakta huset.
Och kungen gick och hela folket efter honom och de dröjde i Beit-Merchaq.
Och alla hans tjänare passerade över hans hand (förbi honom) och alla keretiter och alla peletiter och alla gititer, 600 män som kom till fots från Gat passerade över kungens ansikte (gick förbi honom).
Och Mefivoshet, Sauls barnbarn (son), kom ner för att möta kungen [David] och han hade inte haft skor på sina fötter, inte klippt skägget och inte tvättat sina kläder från den dag kungen lämnade till dagen då han kom hem i frid (shalom).
Sedan det blev åter strid i Gat. Där fanns en hjälte som hade 6 fingrar på varje hand och 6 tår på varje fot – totalt 24 [fingrar och tår], och även han var född till rafaeerna (en jätte).
Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner,
och han steg ner med mörka moln under sina fötter.
[Det hebreiska ordet för "böjde" är nata som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum". Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
Som gjorde mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna],
och ställde mig på mina höga platser (höjderna). [Profeten Habackuk använder liknande språk, se , ordet används också om offerplats som ofta var belägen på en hög plats.]
Jag förtärde dem och krossade dem, så att de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
1 Kungaboken (6)
Och även du vet vad Joav, Tserojahs son, gjorde mot mig och vad han gjorde mot två av Israels härhövitsmän, mot Avner, Ners son [], och mot Amasha, Jeters son [], som han slog och hällde ut stridsblod i fred och satte stridsblod på sin gördel som han har runt sina länder och på sina skor som han har på sina fötter.
"Du vet hur David, min far, inte kunde bygga ett hus till Herrens (Jahves), sin Guds (Jahve Elohims) namn [för att ära Herren], på grund av krigen [han var tvungen att föra] på alla sidor kring honom, till dess Herren (Jahve) lade dem under hans fotsulor.
Och det blev så när Achija hörde ljudet av hennes fötter när hon kom in genom dörren att han sa:
"Kom in Jarovams hustru, varför utger du dig för att vara någon annan? Jag är sänd till dig för att ge dig tunga besked.
Stig upp och gå till ditt hus, och när dina fötter stiger in i staden ska barnet dö.
Vad mer finns om Asas gärningar, och all hans styrka, och vad han gjorde och alla städer som han byggde det är skrivet i Juda kungars krönika. Men när han var gammal blev han sjuk i sina ben.
Och Ben-Hadad sände bud till honom [svarade Ahab] och sa: "Må gudarna göra så mot mig och mer, om inte Samariens stoft räcker till en handfull till allt folket som följer mig."
2 Kungaboken (7)
Så drog de ut – Israels kung [Jehoram] och Juda kung [Jehoshafat] och Edoms kung [en vasallkung utsedd av Jehoram, se ] – och de gjorde en kringgående rörelse som tog sju dagar, till sist fanns inget vatten till armén och inte för djuren som följde dem. [De hade hoppats på att hitta vatten i Wadi el Ahsy vid gränsen till Moab.]
Men när hon kom till gudsmannen på (vid) berget, tog hon ett fast tag i hans fötter. Då gick Gechazi fram för att mota bort henne, men gudsmannen sa: "Låt henne vara för hennes själ är bitter i henne och Herren (Jahve) har gömt det för mig och har inte berättat för mig."
Och hon gick in och föll ner vid hans fötter och böjde sig ner till marken och hon tog upp sin son och gick ut.
Men Elisha satt i sitt hus och de äldste var hos honom, och kungen sände en man före sig, men innan budbäraren kom till honom, sa han till de äldste: "Ser ni hur denne son till mördare har sänts för att ta bort mitt huvud? Se, när budbäraren kommer, ska ni stänga dörren och hålla fast dörren mot honom. Är det inte ljudet av hans herres fötter bakom honom?"
Och de gick för att begrava henne, men de fann inte mer än hennes skalle och fötterna och hennes händer.
Och det skedde att de höll på att begrava en man när de såg och se, ett rövarband, och de kastade mannen i Elishas grav. Och så snart mannen kom i beröring med Elishas ben vaknade han och stod på sina fötter.
[Elisha hade bett Elia om att få en dubbel del av hans ande, se . Elia hade uppväckt en änkas son och fram tills nu hade Elisha också väckt upp en död, se . Nu fullbordas hans löfte att få dubbel lott, Elisha uppväckte två personer, även om den sista miraklet skedde när han själv redan var död och begraven!]
jag ska inte längre låta Israels fötter vandra iväg [som flyktingar] ut från landet som jag gett deras fäder, om de bara håller fast vid (vaktar, skyddar, bevarar) och gör allt som jag befallt dem och till all undervisning (hebr. Torah) som min tjänare Mose befallt dem."
1 Krönikeboken (2)
Kung David steg upp från sin plats och sa: "Hör mig, mina bröder och mitt folk! Jag hade själv tänkt att bygga ett hus som viloplats för Herrens förbundsark och fotpall för vår Gud (Elohim), och jag gjorde förberedelser för byggnadsverket.
2 Krönikeboken (3)
Tillsammans bredde alltså keruberna ut sina vingar 20 alnar [9 meter], där de stod på sina fötter med ansiktena vända inåt.
I sitt 39:e regeringsår fick Asa en mycket allvarlig sjukdom i sina fötter. Men trots sin sjukdom sökte han inte Herren (Jahve), utan bara läkare.
Jag ska inte mer låta Israel vandra bort från det land som jag har bestämt åt era fäder, om de bara håller fast vid och följer allt jag befallt dem efter den undervisning (hebr. Torah) och de förordningar (ordagrant: saker inristat) och påbud (bindande juridiska beslut), som de har fått genom Mose"
Nehemja (1)
I fyrtio år gav du dem mat (försörjde du dem). Även i öknen behövde de inte sakna något. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.
Ester (1)
Ester talade igen inför kungen och föll ned vid hans fötter och bad honom med tårar att ta bort agagiten Hamans missgärning, och hans beslut som han hade bestämt mot judarna.
Job (13)
Satan lämnade (gick bort från) Herrens ansikte (närvaro) och slog Job med ett elakartat sår (inflammation), från topp till tå (från fotsulan till hjässan – hela kroppen).
Den olycksdrabbade ("facklan") är värd förakt
– det är åsikten (den arroganta tanken) hos den säkre (den utan problem),
att blåsa ut (släcka) [facklan] får fötterna att snubbla (tappa fotfästet).
[Versen har flera ovanliga ord. Det första ser ut som "fackla" (hebr. lappid), men delar man upp det med en preposition (le) och substantiv (pid) blir det "till/för olycka". Hela versen har en dubbelhet att Job är olycksdrabbad, men underförstått en fackla.]
Och du sätter mina fötter i boja (stock)
du vaktar på mina livsvägar (hebr. orach)
kring mina fötters rötter sätter du markeringar.
[Kanske för att lämna fotavtryck som lätt kan följas?]
[Sex olika ord för fälla/snara används i ]
Hans fötter leder honom till nätet (hebr. reshet; feminin) [],
han vandrar mot snaran (flätat fångstgaller – hebr. sevachah; feminin).
Skräck (fruktansvärda tankar, terror – hebr. ballahah) skrämmer från alla håll,
jagar (skingrar) honom steg för steg (hack i häl).
Min fot har hållit fast nära hans steg (vid hans spår),
jag har följt hans väg (hebr. derech) utan att vika av.
De spränger schakt långt från människors boningar,
glömda av foten (avlägsna platser dit ingen går),
hissas ner djupt [i schakten] och vajar (gungar, svajar), långt från människor.
[Gruvor, som t.ex. Timnah i södra Israel, låg otillgängligt till, långt från civilisationen.]
Ögon var jag åt den blinde
och fötter åt den halte (lame) var jag.
[Både ögon och fötter står i dualformen, dvs. två ögon och två fötter.]
Över min högra [sida – för att anklaga, se ; ] reser sig ungt slödder (hebr. pirchach),
de snärjer mina fötter
och de bygger upp sina fördärvliga stigar [belägringsramper, se ] mot mig.
Om jag har vandrat med fåfängan
och min fot har hastat till bedrägeri –
Han sätter mina fötter i boja (stock),
han vaktar på mina livsvägar (hebr. orach)"
[Eliho hade säkert Jobs ord från i åtanke, versen är identisk förutom du/han.]
Hon glömmer (tänker inte på) att en fot kan krossa dem,
att något djur kan råka trampa på dem.
Psaltaren (31)
satte honom att styra (råda; ha auktoritet) över dina händers verk [din skapelse].
Allt har du lagt under hans fötter,
Hednafolken sjönk ner i den grav (djupa grop) de grävde,
deras egen fot fastnade i det nät de själva lagt ut (gömt, fällan de gillrat).
Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner,
och han steg ner med mörka moln under sina fötter.
[Det hebreiska ordet för "böjde" är nata som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum". Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
Som gjorde mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna],
och ställde mig på mina höga platser (höjderna).
[Profeten Habackuk använder liknande språk, se , ordet används också om offerplats som ofta var belägen på en hög plats.]
Jag krossade dem, så de inte kunde resa sig,
de föll under mina fötter.
Hundar [symboliskt för icke-judar, syftar på de romerska soldaterna som korsfäste Jesus]
samlas runt mig.
En här av kriminella (ondskefulla män) omringar mig,
de har genomborrat (spetsat – hebr. kaaro) mina händer och fötter.
[I judiska biblar står det: ”mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter.” Dessa bygger på den masoretiska texten som sammanställdes på 1000-talet e.Kr. Översättarna ändrade en bokstav så betydelsen blev ”som ett lejon” (hebr. ka´ari – כארי) istället för ”genomborra” (hebr. kaaro – כארו). Det är en liten skillnad där sista bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod som är ett kort streck. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med ”genomborra”. Den blev klar 132 f.Kr. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta bekräftades 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittats på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet ”genomborra”.]
Mina ögon är alltid riktade mot Herren (Jahve),
för han ska befria mina fötter ur nätet [från mina fiender].
[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "ögon" som börjar med denna bokstav.]
Min fot står
på jämn (plan, säker, trygg) mark,
i den stora församlingen (skaran)
ska jag lovprisa (böja mig inför) Herren (Jahve)!
[Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet "står" fullbordar kopplingen till med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till "jämn mark" kan också ha betydelsen "moraliskt upprätt". Centralt i versen finns två prepositioner "på" och "i" som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten "står" tryggt och han "böjer sina knän". Ordet för lovsång är barach och har sitt ursprung i ordet för knä, berech, och att böja sig inför någon i tillbedjan.]
Du har inte stängt in (överlämnat) mig i fiendens hand,
utan ställer mina fötter på en rymlig plats (stora vidder, ger mig frihet).
[Ordet för "stänga in" används bl.a. om hur Gud "stänger" dörren till arken, se . Applicerar vi denna psalm i ett messianskt perspektiv så kan det beskriva hur graven och döden inte kunde hålla kvar Jesus, se ; !]
Låt inte de högmodigas fot trycka ner mig,
eller de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) hand tvinga bort mig.
För jag säger (tänker, ber): "Låt dem inte få glädja sig över mig,
låt dem inte fira när min fot vacklar [på den smala vägen]."
Han drog mig upp ur fördärvets (tumultets) grop (grav, cistern, brunn),
ur lerans [djupa] dy.
Han ställde mina fötter på en klippa [en hög och ointaglig bergskam],
han gjorde mina steg fasta.
[Jeremia kunde säkert relatera till denna psalm när han några hundra år senare hissades ner i en vattencistern i Jerusalem, se . Ordet för "fördärv" är ovanligt och beskriver också vågors dån och brus. Bilden skiftar helt i versens andra del. Det är inte bara en temporär räddning till en klippavsats – utan till ett högt berg! Att bestiga ett sådant berg är riskfyllt, men Herren gjorde stegen fasta. Det hebreiska ordet för steg, ashshur, används ofta om vandringen med Gud (; ; ; ) och ger en antydan om att Herren inte bara räddade psalmistens liv, utan även grundlade, möjliggjorde och etablerade hans fortsatta vandring med Gud.]
Han lägger (talar – hebr. davar) [och genom hans ord tvingas] folk under oss,
och hednafolk (länder) under våra fötter.
[Det vanliga hebreiska ordet för tala (hebr. davar) används här. Ordet har att göra med kommunikation men har en bredare betydelse i att skapa och orsaka följdeffekter. En del ser att ordet här och i är en homonym – ett ord som stavas likadant men har en annan betydelse. Det kan vara så, men oavsett finns kopplingen till "att tala" i betydelsen "att regera". I Uppenbarelseboken har Jesus ett svärd i sin mun. Där och på flera ställen finns samma koppling mellan ord och makt, se ; ; . Den omedelbara kontexten och den troliga associationen för dem som sjöng psalmen i templet är hur Gud var med israeliterna när de intog Kanaans land. Samtidigt pekar den hebreiska verbformen i dessa verser på något som sker nu men som kommer att fullbordas i framtiden.]
För du har räddat (ryckt bort) mitt liv (min själ – hebr. ) från döden,
Ja, du har hindrat mina fötter från fall (att bli omkullknuffade – hebr. dechi).
[Fallet är inte att snava, utan att fiender medvetet försöker fälla.]
Jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.
Han förvandlade havet till torr mark [],
de kunde ta sig över floden till fots [].
Där gladde vi oss i honom,
Han bevarar våra liv
och tillåter inte vår fot att vackla.
så att din fot kan stampa (bada) i blod,
och dina hundars tunga kan ta del av [äta, slicka blodet från] fienderna." [; ]
Men när det gäller mig [här kommer min personliga berättelse]:
min fot höll nästan på att snava,
mina steg for undan under mig [de var nära att slinta],
På sina händer ska de bära [högt upp ska de lyfta] dig,
så att du inte stöter din fot mot någon sten. []
Om jag säger [tänker inom mig]: "Min fot vacklar",
då upprätthåller mig din nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Jahve).
Upphöj Herren (Jahve), vår Gud (Elohim),
och böj dig själv inför hans fotpall.
[Refräng:] Han är helig.
hans fötter sattes i kedjor,
hans nacke (hebr. nefesh) slogs i järn (hela hans person var bunden),
Av David, en psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Herren (Jahve) [Gud Fadern] förkunnar (säger, proklamerar) [profetiskt] till min Herre (Adonaj) [Guds Son – Jesus]:
"Sitt på min högra sida tills jag lagt dina fiender
under dina fötter (tills de blivit din fotpall)."
de har händer men kan inget göra med dem,
fötter men kan inte gå,
inte heller kan de tala (mumla lågmält) med sin strupe.
Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar,
min fot från fall.
Jag har tänkt på (planerat, "vävt") mina vägar (mina vägval)
och styrt mina fötter enligt dina vittnesbörd (hebr. ).
Jag har avhållit min fot från varje ond stig (välkänd, upptrampad gångväg)
för att jag har hållit (följt, varit lydig mot) ditt ord (hebr. davar).
[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Talvärdet är 50. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro, och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Orden för lykta och stig börjar på Nun. Guds uttalade ord – hans löften och varningar – hjälper mig i val och beslut, se ; . Jesus är världens ljus, se ; ; ; .]
Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg],
och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg).
Han låter inte din fot slinta (han låter dig inte tappa fotfästet) [förlora balansen],
han som bevarar (beskyddar; vakar över) dig ska inte vila (slumra).
Våra fötter står
vid (innanför) dina portar, Jerusalem.
[Psalmen inleds med hur en pilgrim får höra att det är dags att gå upp till en av de tre årliga högtiderna i Jerusalem. På ett ögonblick mellan och har målet nåtts och synen av den heliga staden beskrivs.]
Låt oss gå till hans boning (tabernakel – hebr. mishkan),
låt oss tillbe vid hans fotpall.
Ordspråksboken (15)
Min son (mitt barn, min vän), följ inte med dem,
avhåll din fot ifrån deras stig.
För deras fötter skyndar (rusar) till allt vad ont är,
de är kvicka att utgjuta blod.
Då ska du vandra säkert på din väg
utan att snubbla (snava eller slå emot din fot).
För Herren (Jahve) är din förtröstan (tillit, säkra hopp),
han kommer att beskydda din fot från att fastna (tillfångatas) [i fällan].
Låt vägen (spåret) för din fot vara jämn (balanserad, rättfärdig),
så blir alla dina vägar väl övervägda (rätta).
Vik inte av till höger eller vänster,
och håll din fot borta från det onda.
Hennes fötter leder till döden,
hennes steg går raka vägen till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
En sådan blinkar med ögonen, stampar med fötterna [ger hemliga signaler],
och ger tecken med fingrarna [allt för att missleda och förleda].
Ett hjärta som smider (planerar) onda planer (tankar). [Kiasmens centrum] Fötter som kvickt rusar (hastar, snabbt löper) mot ondska (elände, katastrof, olycka).
Kan man gå [barfota] på glödande kol
utan att fötterna blir svedda?
Hon var högljudd (oanständig, grov) och impulsiv (oberäknelig, rebellisk),
hennes fötter hade ingen ro i sitt eget hus.
Det är farligt att ha en stark längtan (passion, iver) utan kunskap,
den som rusar i väg gör dåliga val (missar målet, syndar).
[På samma sätt är det med grannar.]
Besök inte din grannes hus (familj) för ofta (låt din fot vara eftertraktad, uppskattad, värdesatt),
annars kan han bli trött (ordagrant: bli mätt) på dig och börja hata dig.
Att ha sin trygghet i (sätta sitt hopp till) en otrogen (falsk, svekfull) människa i tider av nöd (problem, motgångar, prövningar),
är som att ha tandvärk eller en fot ur led.
[Det är lika smärtsamt som tandvärk, och lika omöjligt att få stöd av den opålitlige som att stödja sig på en fot ur led.]
[ formar en kiasm. och handlar om att inte överlåta något viktigt till en dåre. och handlar om ordspråk i en dåres mun och att inte ta en dåres ord på allvar. Centralt i kommer höjdpunkten att det är absurt och farligt att hedra och upphöja en dåre.]
Att sända ett bud med en dåre
är som att hugga av sig fötterna [budskapet kommer inte fram] och dricka våld [det utmanar olyckan].
Predikaren (1)
Vakta din fot när du går till Guds (Elohims) hus och var redo att lyssna. Det är bättre än när dårarna ger ett offer, för de vet (förstår) inte att de gör ont.
Höga Visan (1)
Jag har klätt av mig mina kläder,
hur ska jag klä på mig?
Jag har tvättat mina fötter,
hur ska jag smutsa ner dem?
Jesaja (19)
Från foten till huvudet
finns ingen sundhet.
Skador, blåmärken och öppna sår,
inte omskötta, inte omlagda och utan lindring med olja.
Dessutom säger Herren (Jahve):
"Eftersom Sions dotter är arrogant (högdragen)
och vandrar med uppsträckt nacke och lättsinniga ögon,
går omkring och är tillgjord när hon går
och låter det pingla (har små bjällror) om hennes fötter,
Ovanför honom stod serafer, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter, och med två flög de.
På den dagen ska Herren (Adonaj) raka, med en rakhyvel från andra sidan floden, med kungen från Assyrien, huvudet och håret på benen och även klippa av skägget.
på den tiden talade Herren (Jahve) genom Jesaja, Amots son, och sa: "Gå och ta av säcktyget från dina höfter och ta av skorna från dina fötter." Han gjorde så och vandrade runt naken och barfota.
Är detta er glada stad vars fötter i forna tider, i förgångna dagar, bar henne långt bort på resor?
Foten ska trampa ned den,
även de fattigas fötter – stegen av de nödlidande.
Under fötterna ska den stolta kronan
av Efraims druckna bli trampad,
Lyckliga är de som sår vid alla vatten,
som låter oxens
och åsnans fötter vara fria.
Vem har rest upp någon från soluppgången,
som kallar på rättfärdighet till hans steg [ordagrant: ben eller fötter]?
Han ger (lägger) länderna framför honom
och låter honom regera över kungar.
Hans svärd gör dem till stoft,
hans båge gör dem till agnar som blåser bort (följer med vinden).
Han jagar dem och går vidare (korsar över) i frid (trygghet, säkerhet – shalom).
Den välkända (breda) stigen beträder han inte med sina fötter.
[Han vägrar att gå på ondskans allfarvägar.]
Och kungar ska vara deras uppfostrare
och drottningar deras ammor,
de ska böja sig ner för dig med sina ansikten mot jorden
och slicka stoftet [dammet] från dina fötter,
och du ska veta (känna till, vara intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahve),
för de ska inte skämmas som väntar på mig.
Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: "Din Gud regerar (är konung)!" [Citeras i .]
Om du på sabbaten avhåller din fot
från att göra det som behagar dig (själv) på min heliga dag
och kallar sabbaten din lust
och hedrar (ärar) det som Herren (Jahve) håller heligt,
om du hedrar honom och avstår från att göra dina egna vanor (gå dina egna vägar)
[och avstår] från att finna ditt eget behag [egna sysslor] och tala ord [om det].
Deras fötter hastar till ondska
och de skyndar sig att utgjuta oskyldigt blod.
Deras tankar är syndiga tankar,
ödeläggelse och förstörelse finns (följer) i deras spår.
Libanons härlighet (tyngd) ska komma till dig,
cypressen, platanträdet och lärkträdet tillsammans,
för att göra min heliga plats vacker
och jag ska göra platsen för mina fötter ärbar.
[ hör tematiskt ihop med ]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahves) stad,
Sion – Israels Helige.
Så säger Herren (Jahve):
"Himlarna är min tron
och jorden min fotpall.
Var är huset som ni vill bygga till mig?
Och var är platsen som är min viloplats?
Jeremia (5)
Håll din fot borta från att bli skadad
och din strupe från törst,
men du säger: "Det är lönlöst att försöka stoppa mig (finns inget hopp),
för jag älskar främlingar
och jag vill gå efter (följa) dem."
Ge ära till Herren er Gud (Jahve Elohim)
innan det blir mörkt
och innan er fot snubblar
i skymningen medan ni söker efter ljus,
han vänder det till dödens skugga
och gör ett tjockt mörker.
Så säger Herren (Jahve) till detta folk: Trots det har de älskat att gå hit och dit och inte avstått från sina steg, och Herren (Jahve) ska inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa). Nu ska han komma ihåg deras synder och straffa deras överträdelser.
Låt ett rop höras från deras hus, när du plötsligt för en armé över dem, för de har grävt en grop för att fånga mig och gömt en snara för min fot.
Se, alla kvinnor som har lämnat Juda kungs hus ska bli bortförda till Babels kungs furstar och dessa kvinnor ska säga:
Dina [så kallade] nära vänner (ordagrant: ´dina bräckliga fridsmänniskor´ eller ´bräckliga människor av din shalom´) [] har förlett dig
och övervunnit dig.
Dina fötter har sjunkit ner i gyttjan
och de har vänt tillbaka [dina vänner har övergett dig].
Klagovisorna (3)
Från höjden sände han eld
in i mina ben [stadens innersta] och den övervann dem. [Jerusalem sattes i brand.]
Han har lagt ut ett nät för mina fötter
och han har knuffat tillbaka mig. [Ingen kunde fly.]
Han har ödelagt mig,
hela dagen har han gjort mig sjuk. [Det var sjukdom och nöd.]
[Skräcken av belägringen beskrivs med tre bilder: eld, nät och sjukdom.]
[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar orden "Från höjden" på denna bokstav. Det förstärker att det är Herren som anklagas för allt som drabbat Jerusalems invånare. Vilket är en normal första reaktion när man drabbas av något obehagligt som egentligen beror på och är konsekvenserna av ens egna val och handlingar. I chockfasen skyller man nästan alltid ifrån sig om man alls orkar reagera.]
Ack (ve, hur, varför) [], Herren (Jahve) har i sin vrede
övertäckt dottern Sion [tempelberget i Jerusalem] med ett moln.
Han har kastat ner Israels härlighet
från himlen till jorden;
han glömde bort sin fotpall [templet eller arken, se ; ]
på dagen för hans vrede.
[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet "Ack" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken.]
Att krossa under sina fötter
alla fångar i landet,
Hesekiel (22)
Och deras fötter var raka fötter [utan någon led], och deras fotsulor var som fotsulan på en kalvs fötter [klövar], och de gnistrade som färgerna i polerad brons [].
Han sa till mig: "Du människobarn (hebr. ben-adam), ställ dig upp på dina fötter så ska jag tala med dig."
[Herren använder termen ben adam som betyder människobarn eller Adams son när han tilltalar Hesekiel. Frasen används 93 ggr.]
Under tiden han talade med mig, kom en ande (vind) i mig och reste mig upp på mina fötter, och jag hörde honom tala.
Och en ande (vind) kom och ställde mig på mina fötter och han talade med mig och sa till mig: Gå och stäng in dig själv i ditt hus.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Slå med din hand och stampa med din fot och säg: Ve (hebr. ach) [uttryck för smärta, används bara här och i ; ]! För Israels hus alla onda styggelser, för de ska falla för svärdet, för hungersnöd och för pest [; ; ].
Du har byggt dina upphöjda platser på varje huvudgata och har gjort dig vacker, en styggelse, och du har öppnat (delat på) dina ben till var och en som går förbi och mångdubblat din prostitution.
Sucka i tysthet. Sörj inte för de döda, bind din huvudbindel över dig och sätt dina skor på dina fötter och dölj inte din överläpp och ät inte männens bröd.
och era bindlar ska vara på era huvuden, och era skor på era fötter, ni ska inte klaga, inte gråta men ni ska tyna bort i era synder och stöna (jämra er) den ene till den andre.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom du har klappat i händerna och stampat med fötterna och gläder dig i hela din själs förakt (hån – hebr. sheat) över Israels mark,
Ingen människas fot ska passera genom det och inget djurs fot ska passera genom det och det ska inte vara bebott på 40 år.
Människobarn, ta upp en klagosång över farao, Egyptens kung, och säg till honom:
Du har liknat dig själv vid ett ungt folkens lejon [],
fast du är som en drake (krokodil) i havet
och du väller fram med dina floder
och smutsar ner (gör lera av) vattnen med dina fötter
och fördärvar deras floder.
Jag ska fördärva alla dess vilddjur
[som betar] längs med sidan av många vatten,
människors fötter ska inte längre bekymra dem,
något vilddjurs hovar ska inte bekymra dem.
Räcker det inte för er att beta på den bästa betesmarken, måste ni också trampa ner det som är kvar med era fötter? När ni dricker rent vatten, måste ni också grumla det som är kvar genom att trampa med era fötter?
Ska mina får behöva äta det ni har trampat ner med era fötter, och dricka det ni smutsat ner med era fötter?
Jag profeterade så som jag blivit befalld. Då kom anden in i dem, och de fick liv och de ställde sig upp på sina fötter, en enormt stor skara.
Han sa till mig: "Människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt. Och Israels hus ska inte mer orena mitt heliga namn, varken de själva eller deras kungar, genom sitt horeri och sina kungars döda kroppar och sina offerhöjder.
Amos (7)
Inte heller ska den som hanterar bågen kunna stå
och den snabbfotade ska inte kunna rädda sig själv,
inte heller ska den som berider hästen kunna rädda sig själv.
Nahum (1)
Herren (Jahve) är tålmodig (sen till vrede) [] och stor i kraft
och ska förvisso rensa ut de skyldiga.
I virvelvinden och i stormen har han sin väg,
molnen är dammet runt hans fötter.
[; ; ; ; ; ]
På bergen syns hans fötter,
han som kommer med goda nyheter och förkunnar frid (shalom, all slags välgång)!
"Fira dina fester Juda,
kungör dina löften,
för de onda skall inte längre komma nära dig,
de är helt borthuggna." [Denna vers är en nyckelvers i Nahum! Profeten Jesaja använder liknande ord om hur de tillfångatagna judarna ska återvända från exilen i Babylon till Juda, se . I den grekiska översättningen Septuaginta används ordet "euangelizo", från vilket vi har fått ordet "evangelist"! Här anar vi också hur Gud proklamerar sin frid – shalom – till alla folk i alla tider!]
Habackuk (2)
Framför honom går pesten,
brinnande ljungeldar går fram vid hans fötter.
Herren
(Jahve), Herren
(Adonaj – min härskare), är min styrka
[] och han gör mina fötter
[snabba och smidiga] som hindens
[som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna],
och låter mig vandra på mina höga platser.
[] Till
(för) ledaren med stränginstrument.
[Ledaren (hebr. natsach) beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se och inledningen till Psaltaren. Avslutningen liknar många av inledningarna till psalmerna, se t.ex. ; ; . Att den kommer efter psalmen (till skillnad från Psaltaren) beror troligtvis på det kiastiska mönstret, och att den hör ihop med bokens inledande fras, se .]Sakarja (2)
Hans fötter ska på den dagen stå på Olivberget, på Jerusalems ansikte österut, och Olivberget ska rämna mitt itu och bilda en mycket stor förkastning mot öster och väster, halva berget ska flyttas norrut och halva berget ska flyttas söderut.
Detta ska vara plågan som Herren (Jahve) ska slå alla folk med som har krigat mot Jerusalem: Deras kött ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) medan de står på sina fötter och deras ögon ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i sina ögonhålor, och deras tungor ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i deras mun. [Här indikeras att detta kommer att ske med hast, på ett ögonblick, då det sker. I modern tid vet vi att atomvapen har dessa konsekvenser.]
Malaki (2)
Ni ska trampa ner de laglösa, för de ska vara som aska under sulorna på era fötter på den dag då jag gör detta, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
fot, ben
