6869b – צָרָה (tsarah)

nöd, trångmål


Typ:
Hebreiska: צָרָה (tsarah)
Ursprung:
Användning: 70 ggr i GT

Engelsk översättning

distress

Engelsk beskrivning

1) straits, distress, trouble


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (70 st)


och låt oss stå upp och gå till Betel. Där ska jag göra ett altare till Gud (El) som svarade mig den dag jag var i nöd (var trängd) och som har varit med mig på den väg jag har vandrat."
[Samtidigt som Josef var där började bröderna prata med varandra.] De sade: "Vi är verkligen skyldiga för vår bror, när vi såg ångesten i hans själ när han ropade efter nåd (hebr. chanan) utan att lyssna, därför har denna olycka kommit över oss."
Sedan ska min vrede upptändas mot dem på den dagen och jag ska överge dem och jag ska gömma mitt ansikte för dem och de ska bli uppslukade och mycket ondska och bekymmer ska komma över dem. Den dagen ska de säga: 'Har inte denna ondska kommit över oss eftersom vår Gud inte är ibland oss?'
då ska det ske när mycket ondska och bekymmer kommer över dem att denna sång ska vara för dem ett vittnesbörd (ett vittne som vittnar). Den ska inte bli bortglömd i munnarna på deras ättlingar, eftersom jag känner till deras fantasier, hur de agerar redan nu, innan jag har fört dem till landet som jag med ed har lovat."
Gå och ropa till gudarna som ni har valt, låt dem rädda er i er tid av nöd."
Men ni har idag förkastat er Gud (Elohim) som själv frälste er ut ur alla olyckor och era trångmål (ångest), och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Visa nu därför upp er själva inför Herrens (Jahves) ansikte efter era stammar och era tusenden."
Och se, som ditt liv var stort i mina ögon idag, så låt mitt liv vara stort i Herrens (Jahves) ögon och låt honom befria mig från alla prövningar (bedrövelser, lidanden)."
Men David svarade Rechav och hans bror Baana, Rimmons söner, beerotiten, och sade till dem: "Herren (Jahve) lever som har räddat min själ från alla trångmål.
Och kungen gav sin ed och sade: "Herren (Jahve) lever, som har räddat min själ ur alla trångmål,
Och de sade till honom: "Så säger Hiskia: En dag av trångmål och tuktan och förakt är det idag, för det är dags att föda sönerna (graviditeten är fullgången) men det finns ingen kraft till att föda.
Då gav du dem i deras fienders hand
    som förtryckte dem.
Men i sin nöd ropade de till dig,
    och du hörde dem från himlarna.
I din stora barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural]
    gav du dem befriare
som frälste dem
    ur deras fienders hand.
Dess rika skörd går till de kungar
    du satt över oss för våra synders skull.
De råder över våra kroppar
    och vår boskap som de vill,
    och vi är i stor nöd."
I sex trångmål räddar han dig
    och i sju ska inte ondska röra vid dig.
Må Herren (Jahve) svara dig på nödens dag [den sista striden, Herrens dag],
    må namnet av Jakobs Gud (Elohim) beskydda dig [högt upp på en ouppnåelig plats].
Var inte långt borta ifrån mig,
    för nöden är nära (en trång passage, en pressad och ångestladdad situation), och det finns ingen som hjälper.
Mitt hjärtas bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) blir fler och fler,
    för mig ut ur min nöd (plåga). [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "bekymmer" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Guds rättfärdighet i en svår situation.]
Befria (återköp) Israel, min Gud,
    från dess nöd (plåga). [En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten "Pe" och den används redan i vers 16. Bokstaven avbildar en öppen mun med en tunga i. Ordet "Befria" börjar på den bokstaven och tillsammans med versen innan förstärker det ropet på hjälp och befrielse. Rent bokstavligt är det en mun som ropar på hjälp.]
Jag vill jubla och glädja mig över din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    att du har sett mitt lidande,
    du känner till varje bekymmer i mitt liv (min själs ångest, trånga passager, känslomässigt pressade situationer).
Denne stackare (ödmjuke, betryckte) ropade (höjde sin röst i bön) [David själv],
    och Herren (Jahve) hörde,
    och frälste (befriade) honom ur all hans nöd (ångest, svårighet; allt trångmål). [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet för "Denne" börjar med denna bokstav visar oss på Guds ingripande när han hör sina barn kalla på honom.]
De [rättfärdiga, vers 16] ropar och Herren (Jahve) hör,
    och räddar dem (rycker bort; för dem ut) ur all deras nöd (alla deras trångmål och svårigheter). [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet för ropar (hebr. tsaaq) börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]
Men frälsningen (segern) för de rättfärdiga kommer från Herren (Jahve),
    han är deras värn (tillflykt, beskydd, försvar) i tider av brist (torka, nöd).
Gud (Elohim) är vår tillflykt och [vår] styrka (starkhet, makt),
    en hjälp (en hjälpare) i nöden (motgångarna, svårigheterna) – väl beprövad.
    [Även med betydelsen: ständigt och mycket närvarande – alltid där.]
Och kalla på mig nödens dag [då du är trängd och möter svårigheter],
    jag ska befria dig och du ska ära mig.
Han har räddat (ryckt bort) mig ur nöd (trångmål och svårigheter)
    och mina ögon har fått se mina fiender (ge vika).
Du lät mig se (få uppleva) många bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) [plural]
    och mycket ondska (lidande) [plural],
du ska återuppliva oss igen,
    från jordens djup ska du låta mig komma upp igen.
På min nöds dag [då jag var trängd och mötte svårigheter]
    frågade jag efter (sökte; tog jag min tillflykt till; trädde jag fram inför) dig, Herre (Adonai),
    på natten var min hand [oavbrutet] utsträckt utan att domna bort [tröttna, bli hjälplös eller svag].
Min själ (hela min varelse – hebr. nefesh) vägrar att låta sig tröstas [jag ville inte bli tröstad].
Han sände sin rasande vrede över dem,
    ilska och indignation och olycka,
en lång rad av ondskans budbärare.
Du ropade (höjde din röst i bön) i din nöd och jag räddade dig.
    Jag svarade dig från gömstället i åskan.
    Jag prövade dig vid Merivas (stridens, tvistens) vatten.
    [Meriva är hebreiska för strid, provokation, tvist och gräl, se Ps 95:8; 106:32; 2 Mos 17:1–7; 4 Mos 20:1–13] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
På min nöds dag [då jag är trängd och möter svårigheter], ropar jag (åkallar, höjer jag min röst i bön) till dig,
    för du ska svara mig.
Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig och jag ska svara honom.
    Jag ska vara med honom i nöden [svårigheterna]. [Den centrala versen.]
Jag ska rädda (rycka/slita/dra bort; befria) honom och föra honom till ära [hedra honom].
Dödens band omslöt mig mer och mer,
    Sheols (underjordens, dödens) ångest hade mig i sitt grepp.
Jag stod inför nöd (enorma problem) och stor sorg,
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
I min ångest ropade jag (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jahve)
    och han svarade mig.
Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem) så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft);
    du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede.
Din högra hand räddar (frälser) mig.
Jag utgjuter min klagan (fundering, grubblar lågmält) inför honom,
    jag förklarar (kungör) min nöd (pressade situation).
För ditt namns skull Herre (Jahve),
    uppliva mig [ge mig nytt andligt liv, se även Ps 119:25, 37, 50, 88, 93],
i din rättfärdighet,
    led min själ (mig, mitt liv, mitt inre) ut ur nöden (en smal passage, denna känslomässigt pressade situation).
när den kommer över er likt en storm,
    när er undergång kommer som en virvelvind,
    när svårigheter (själslig vånda) drabbar er. [Bilden som målas upp här är dårarna som hatar och förlöjligar visheten. Till sist leder deras väg till fördärvet, och då är det i stället visheten som skrattar åt dem. Detta förstärker absurditeten i att trots upprepade varningar välja en dåraktig väg. Jag i den här versen syftar på den personifierade visheten, inte Gud. Han skrattar inte över olycka, han om någon kan sympatisera med mänskligt lidande. Han släcker inte ut en tynande låga, Jes 42:3, Jesus gråter över Jerusalem, se Luk 19:41, osv.]
Den rättfärdige räddas från problem,
    syndaren drabbas i stället.
Den som är ond fångas av sitt eget syndfulla tal,
    men de rättfärdiga tar sig ur (hittar en väg ur) problem (oro, svåra situationer).
En vän (medmänniska – hebr. rea) älskar alltid (visar hela tiden tillgivenhet) [är trofast, hjälpsam och självuppoffrande],
    en broder finns med (föddes för att hjälpa) i motgång (nöd, trångmål – hebr. tsarah) [i en svår tid].
    [Här kan "en broder" även åsyfta någon som står nära, oavsett blodsband, se Ords 18:24.]
Den som tänker efter innan han yttrar sig (vaktar sin tunga)
    slipper många bekymmer.
Om du förlorar modet (blir tyst, drar dig tillbaka)nödens dag [då du blir trängd och möter svårigheter]
    så är din styrka svag.
[Då var det inte så mycket med din styrka från början. Det som prövar styrka är motgångar, då visar det sig hur stark en person egentligen är, se Jak 1:2.]
Att sätta sitt hopp till en otrogen (falsk, svekfull) människa i tider av problem (motgångar, prövningar),
    är som att ha tandvärk eller en fot ur led.
    [Det är lika smärtsamt som tandvärk, och lika omöjligt att få stöd av den opålitlige som att stödja sig på en fot ur led.]
eller tittar ner mot jorden, ska de se ångest och mörker, ångestens dysterhet och drivas ut i tjockt mörker [Jer 23:12; Ords 1:27].
Budskap (profetord, denna börda) över söderns (Negevs) vilddjur: Genom landet (fyllt) av problem och ångest varifrån lejoninnor och lejon kommer,
    huggormen och den giftiga flygaren (fågeln).
De bär sina rikedomar på unga åsnors skuldror,
    och sina skatter på kamelers pucklar,
till ett folk som inte har någon vinning av dem.
Herre var nådig (visa oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot oss,
    vi har väntat på dig.
Var vår arm (styrka) [som lyfter oss] varje morgon,
    vår frälsning i tider av motgångar (bekymmer, orostider).
Och de sade till honom: "Så säger Hiskia: Detta är en dag av ångest och tillrättavisning och vanära, för det är dags för barnet att födas men det finns ingen kraft att föda fram det.
han är buren på axlarna, han bärs runt
    och ställs på sin plats och han står där,
han flyttar sig inte på egen hand från sin plats,
    när någon ropar till honom kan han inte svara och inte rädda från svårigheter.
I all deras plåga, var han plågad
    och hans närvaros ängel (budbärare) frälste dem.
I hans kärlek och i hans medlidande återlöste han dem
    och han lyfte upp dem och bar dem
    alla deras dagar för evigt. [Hans närvaros ängel är ett sätt att säga att han var där själv, fast i en gestalt som döljer hans fulla gudomliga glans. Kan jämföras med ängeln vid vadstället i Jabbok som Jakob brottades med, se 1 Mos 32, eller ängeln över Herrens här som Josua mötte inför intåget i landet, se Jos 1.]
så att den som välsignar sig i landet [Israel]
    ska välsigna sig med Guds sanning,
och den som svär en ed i landet
    ska svära vid Guds sanning,
eftersom de tidigare bekymren (all ondska, synd och sjukdom) är bortglömda,
    eftersom de är dolda för mina ögon. [Nu ser Gud allting genom det Jesus gjorde på korset och därför är allting dolt bakom korset, Jesu försoning, så att Gud inte längre kan se det.]
Eftersom jag har hört en röst som från en kvinna i födslosmärta, ångesten som hos henne som föder sitt första barn, dottern Sions röst, som flämtar efter luft, som spretar med sina händer: Ve över mig, eftersom min själ förgås till de som slaktar.
Vi har hört ryktet om det, våra händer blir svaga, ångest har tagit sitt grepp om oss och smärta som hos en födande kvinna.
Israels tillit, vår frälsare i nöden, varför skulle du vara en främling i landet, som en vägfarare som går åt sidan för att stanna över natten?
Herren (Jahve) sade: Om jag inte skulle frigöra dig till gott, om jag inte skulle få fienden att vädja till dig i ondskans tid, i nödens tid.
Herre (Jahve) min styrka och mitt fäste och min tillflykt på nödens dag. Till dig kommer folkslagen från jordens ändar och ska säga: Våra fäder har inte ärvt något annat än lögn, fåfänga och värdelösa ting.
Ve! Eftersom detta är en stor dag, ingen är den lik och det är dags för Jakobs nöd, men han ska bli räddad (frälst) ur den.
Damaskus har blivit svagt, hon vänder sig till flykt och darrande har belägrat henne, ångest och födslovärkar har tagit sitt grepp om henne, som en kvinna när hon föder.
Babels kung har hört om deras ryktbarhet och hans hand har blivit svag (matt, klen) ångest har gripit tag om honom och smärta som hos en kvinna i födslovånda.
På den tiden ska [ängeln] Mikael stå upp (träda fram), den store [himmelska] fursten som står som försvarare för dina landsmän [det judiska folket]. Det kommer en tid av nöd (svårigheter) [här på jorden], som inte har haft sin like ända från den dag då folken blev till och fram till den tiden. Men på den tiden ska ditt folk bli frälst, alla som är skrivna i boken [Livets bok, 2 Mos 32:32; Upp 3:5].
Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på din bror [Israel] när katastrofen kom,
    på deras lidande på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha fröjdat dig över Juda söner
    den dag fördärvet drabbade dem!
Du skulle inte heller ha talat i stolthet (med stolta ord)
    på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha stått i vägskälen
    för att slå ner dem som lyckats undfly!
Du skulle inte heller åter ha fängslat dem som var kvar
    [den lilla kvarlevan som inte blev bortförd till Babylon]
    på deras olyckas dag!
Han sade:
"Jag ropade (skrek) ur min ångest till Herren (Jahve)
    och han svarade mig.
Från Sheols (underjordens, gravens) buk [bland de döda] ropade jag på hjälp
    och du hörde min röst.
God är Herren (Jahve),
    ett värn (starkt skydd; en säker fästning)nödens (olyckans) dag [i svårigheter] [Ps 37:39; 50:15].

[י – Jod]

Och han känner (hebr. jada)
    dem som tar sin tillflykt [sätter sitt hopp och sin förtröstan] till honom.
Vad [hebr. ma] tänker ni ut mot Herren (Jahve)?
    Fullständigt ska han förgöra (göra slut på det). Den ska inte resa [hebr. lo-taqum] sig (återkomma) en andra gång – olyckan (nöden).
Jag hör [Gud tala, se vers 2], och min kropp skakar (jag blir illamående),
    mina läppar darrar vid ljudet,
    mina ben ruttnar (ordet betyder även reumatism)
och jag skakar där jag står. Jag ska ändå vila (vara i ro – hebr. nuach; snarlikt Noas namn, se även 1 Mos 8:4) på olyckans dag
    när han [babylonierna] kommer över folket [israeliterna] som han invaderar.
Den dagen är en dag av vrede,
    en dag av bekymmer och ångest,
en dag av förödande stormar och ödeläggelse,
    en dag av mörker och dysterhet,
    en dag av tjocka moln och intensivt mörker,
Över havet ska bedrövelsen passera
    och vågorna ska bli slagna i havet
    och alla Nilens djup ska torka ut.
Assyriens stolthet ska brytas ner
    och Egyptens härskarstav ska försvinna bort.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.