Domarboken (1)
Och alla Israels söner och hela folket gick upp och de kom till
Betel och grät och de satt där inför Herrens
(Jahves) ansikte och
fastade tills dagen blev kväll. Och de offrade brännoffer och shalomoffer inför Herrens
(Jahves) ansikte.
1 Samuelsboken (2)
Och de samlades tillsammans i
Mitspah och drog upp vatten och hällde ut det inför Herrens
(Jahves) ansikte och
fastade den dagen och sa där: "Vi har syndat mot Herren
(Jahve)." Och Samuel dömde Israels söner i Mitspah.
Och de tog deras ben och begravde dem under tamarisken i Javesh och fastade i sju dagar.
2 Samuelsboken (5)
Och de klagade och grät och fastade till kvällen, för Saul och för Jonatan, hans son, och för Herrens (Jahves) folk och för Israels hus, eftersom de hade fallit för svärdet.
Och David bönade till Gud (Elohim) för ynglingen (hebr. naar) och David fastade och så ofta han gick in låg han hela natten på marken.
[Även om Orija är död och David nu gift med Batsheva påminns läsaren om att barnet blev till när Orija levde. Tre olika ord för barnet används i : son, barn och yngling. Hebr. jeled är det vanliga ordet för ett litet barn, se , , , , . Att ordet naar används här (enda gången i detta kapitel) förstärker troligtvis Davids önskan att barnet skulle få växa upp till en frisk ung man. En liknande motsatt angivning av ålder återfinns i .]
Och hans tjänare sa till honom: "Vad är detta som du har gjort? Du fastade och grät för barnet medan det levde, men när barnet är dött stiger du upp och äter bröd."
Och han sa: "När barnet fortfarande levde fastade jag och grät, för jag sa (tänkte): Vem vet om inte Herren (Jahve) ska ge nåd (oförtjänt kärlek, favör – hebr. chanan) och låta barnet leva?
Men nu är han död. Varför ska jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen [till livet]? Jag ska gå till honom [kommer en dag att dö], men han kommer inte tillbaka till mig [blir inte levande igen]."
1 Kungaboken (1)
Och det skedde när Ahab hörde dessa ord att han rev sönder sina kläder och satte säcktyg på sin kropp och fastade och låg i säcktyg och gick mjukt (smög, rörde sig ljudlöst).
1 Krönikeboken (1)
bröt alla vapenföra män upp och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.
Esra (1)
Vi fastade och vädjade till vår Gud för detta och han bönhörde oss (svarade positivt på våra böner).
Nehemja (1)
[Detta stycke hör ihop med hur Nehemja "reser sig upp" i .]
Och när jag hörde dessa ord, satte jag mig ner och grät och sörjde i flera dagar och jag fastade och bad inför himmelens Gud (Elohim).
Ester (2)
"Gå och samla alla judar som finns i
Susa [Persiens huvudstad där de befann sig] och
fasta [och be] för mig. Ät och drick inte på tre dygn, varken natt eller dag. Jag och mina tjänsteflickor ska också
fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, även om det bryter mot lagen. Om jag mister livet, må det ske så."
[Detta var förenat med fara för livet, se .]Jesaja (3)
"Varför har vi fastat när du inte ser oss?
Varför har vi ödmjukat oss när du inte tar notis om det?"
Se på era fastedagar sköter ni era affärer (angelägenheter) som vanligt
och utför alla era sysslor.
Se, ni fastar samtidigt som det är strider (uppdelningar, grupperingar), bråk (stridigheter),
och ni slår med ondskans knytnäve (fysiska slagsmål, elaka verbala personangrepp, ett ondskefullt utnyttjande av de svaga).
Tro inte att er röst ska bli hörd i höjden,
om ni fortsätter fasta på det här sättet.
Jeremia (1)
När de fastar ska jag inte höra deras rop och när de offrar brännoffer och matoffer ska jag inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) utan jag ska sluka dem genom svärdet och genom hungersnöd och genom pest.
Sakarja (3)
"Tala till allt folket i landet och till prästerna och säg: 'När ni fastade och sörjde i den 5:e månaden [Av, infaller juli/aug] och i den 7:e månaden [Tishri, infaller sept/okt] under dessa sjuttio år [åren i den Babyloniska fångenskapen], gjorde ni det över huvud taget för mig?