6258 – עַתָּ֫ה (ata)

nu


Typ: H:Adv
Hebreiska: עַתָּ֫ה (ata)
Ursprung: från H6256 (עֵת)
Användning: 432 ggr i GT

Engelsk översättning

now

Engelsk beskrivning

1) now
1a) now
1b) in phrases


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (432 st)


Herren Gud (Jahve Elohim) sade: "Människan har blivit som en av oss, så hon förstår (kan skilja mellan) gott och ont (välsignelse och förbannelse). Låt henne inte räcka ut sin hand och äta från livets träd och leva i evighet ..." [Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis som visar på Guds djupa känslomässiga engagemang. Vad skulle hända om människan nu fick leva i evighet i synd och sjukdom? Detta går inte att uttrycka i ord.]
Du är nu fördömd (förbannad) från marken, som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod från din hand.
Herren sade: "Folket är helt enat och de talar alla ett och samma språk. Detta är bara början på vad de kommer att göra [som går emot min vilja]. Ingenting de beslutar sig för att göra kommer att vara omöjligt för dem. [Det finns inga gränser för hur långt de kommer att fortsätta i sin synd.]
Varför sade du: 'hon är min syster', så att jag tog henne till hustru. Här är din hustru, ta henne och gå härifrån!"
Och de svarade: "Flytta på dig" och de sade: "Dessa kom hit på genomresa och han [Lot] vill vara domare! Nu ska vi behandla dig värre än dem." Och de pressade sig hårt mot mannen, mot Lot, och kom nära för att bryta sönder dörren.
Återbörda nu mannens hustru för han är en profet och han ska be för dig så att du ska leva, och om du inte återbördar henne ska du veta att du med säkerhet ska dö, du och allt som hör till dig.
Ge mig därför din ed (löfte) vid Gud (Elohim) att du inte agerar falskt (gör fel) mot mig, inte mot mina söner, inte mot mina sonsöner (barnbarn), utan i enlighet med den nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) som jag har visat (gjort mot) dig, så ska du göra mot mig och mot landet som du har vandrat omkring i."
Han (Herrens ängel) svarade: "Lägg inte din hand på gossen, gör ingenting mot honom, för nu vet jag att du är en gudfruktig man, jag ser att du inte har undanhållit din son, din ende son, från mig." [Heb 11:17–19; Jak 2:21–23]
Om ni vill vara nådiga (visa omsorgsfull kärlek) och sanna (trofasta) [se vers 27] mot min herre så säg det, och om inte så säg mig det, så att jag kan gå till höger eller till vänster."
Han lämnade området och grävde en annan brunn. Om den tvistade de inte. Han gav den namnet Rechovot [som betyder "mycket rymligt"] och han sade: "Nu har Herren (Jahve) gett oss utrymme och vi ska bli fruktsamma i landet." [Hebr. rechovot betyder vid, stor och rymlig och står här i plural, alltså mycket gott om plats! Isak är som nämnts tidigare den stora förebilden på Jesus bland patriarkerna. En av många saker som han gör är att både gräva nya brunnar och öppna upp gamla brunnar som blivit igenfyllda av fienden. Detta är en bild på Jesus som säger att han är det levande vattnet, brunnen och källflödet för det levande vattnet, se Joh 7:38. Precis som Jesaja profeterar om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor, se Jes 12:3.]
så att du inte skadar oss, såsom vi inte har rört dig. Så som vi inte har gjort annat än gott mot dig och har sänt iväg dig i frid, så är du nu Herrens (Jahves) välsignade.
Därför ber jag dig ta dina vapen, ditt koger och din båge, och gå ut på fältet och fäll en hjort åt mig.
Därför, min son, lyssna noga och gör som jag befaller dig.
Och han sade: "Heter han inte med rätta Jakob? [Jakob betyder "den som håller i hälen" eller "den som tränger undan".] För han har trängt undan mig dessa två gånger. Han tog min förstfödslorätt och se, nu har han tagit bort välsignelsen." Sedan frågade han: "Har du någon annan välsignelse för mig?"
Lyssna därför min son till min röst och stig upp, fly till Laban, min bror i Haran,
Så blev Lea gravid och födde en son och hon gav honom namnet Ruben [hebr. Reoven – betyder: "Se, en son!"], för hon sade: "Eftersom Herren (Jahve) har sett till min nöd (misär; mitt elände – hebr. oni) så kommer min man nu att älska mig."
Och hon [Lea] blev gravid igen och födde en son och sade: "Nu, denna gång ska min man förenas med (vara nära – hebr. lava) mig eftersom jag har fött honom tre söner." Därför gav hon honom namnet Levi [betyder: "förenad med"].
Innan jag kom hade du lite och den har förökat sig och blivit talrik, och Herren (Jahve) har välsignat dig oavsett vart du har vänt dig. Och nu ska jag förse även mitt eget hus (hushåll)."
Jag är den Gud (El) som såg dig i Betel [för 15 år sedan], där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.' "
Hela den rikedom som Gud har tagit från vår far tillhör oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig."
Du unnade mig inte ens att få kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har betett dig som en dåre.
Nu gav du dig i väg för att du längtade hem så mycket. Men varför stal du mina gudar?"
Hade inte min fars Gud varit med mig – Abrahams Gud som även Isak vördar – så hade du säkert låtit mig gå med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt."
Kom nu, låt oss sluta förbund med varandra. Det ska vara vittne mellan mig och dig."
Och han befallde dem och sade: "Så ska ni säga till min herre Esau: 'Så säger din tjänare Jakob, jag har vistats hos Laban och stannat till nu.
Jag är inte värdig all din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) och all sanning (trofasthet – hebr. emet) som du har visat din tjänare, för med min stav gick jag över denna Jordan och nu är jag två läger.
Kom nu och låt oss döda honom och kasta honom i en av brunnarna, sedan säger vi att ett rovdjur slukade honom, så får vi se vad det blir av hans drömmar."
[Josef fortsatte:] "Därför bör farao nu utse en förståndig och vis person och sätta honom över Egyptens land.
Om vi inte hade dröjt oss kvar skulle vi redan vara tillbaka en andra gång." [Detta var ett anmärkningsvärt uttalande från Juda. Vi anar att hans hjärta var ångerfullt. Juda hade själv förlorat två söner, se 1 Mos 38:7, 10, han förstod verkligen sin fars känslor och kunde av personlig erfarenhet känna med honom.]
Han svarade: "Låt det nu bli som ni har sagt. Den hos vilken den blir funnen ska vara min slav och ni övriga ska vara oskyldiga."
Vet därför att när jag [Juda] kommer till din tjänare, min far [Jakob], och ynglingen inte är med oss – eftersom hans eget liv är helt sammanfogat med hans liv [ordagrant: hans själ är bunden i hans själ]
Låt därför nu din tjänare, jag ber dig (vädjar), stanna här som slav åt min herre istället för ynglingen, och låt ynglingen gå upp med sina bröder.
Var inte ledsna och arga på er själva för att ni sålde mig hit. Gud har sänt mig före er för att bevara människors liv.
Ja, det var Gud som skickade hit mig, inte ni [1 Mos 50:19–20; Ps 105:17]. Han har gjort mig till faraos närmaste rådgivare, herre över hans hus, och härskare över hela Egyptens land.
Då ska ni svara: 'Dina tjänare har varit boskapsskötare från sin ungdom till nu, både vi och våra fäder,' så att ni kan bo i landet Goshen, för alla herdar är en styggelse för egypterna."
De sade till farao: "Vi har kommit för att vistas i landet, för det finns inget bete för dina tjänares hjordar eftersom hungersnöden och torkan är stor i Kanaans land. Därför ber (vädjar) vi dig nu, låt dina tjänare bo i Goshens land."
[Jakob fortsätter tala till Josef:] Nu är dina två söner mina, de som föddes till dig i Egyptens land innan jag kom till dig i Egyptens land, Efraim och Manasse, precis som Ruben och Simon är och ska vara mina.
Min far tog en ed av mig och sade: "Se, jag ska snart dö. Du måste begrava mig i min grav som jag har grävt ut för mig själv i Kanaans land" Så, vänligen, låt mig nu gå upp och begrava min far och sedan återvända."
bad han oss meddela dig, Josef, detta: 'Jag ber dig [Josef],
var snäll och förlåt dina bröders synder
    och allt illa de gjort mot dig.' Vi, tjänare åt din fars Gud, ber dig att förlåta oss." När Josef hörde dessa ord brast han i gråt.
Var inte rädda, jag ska försörja er och era barn." Sedan tröstade Josef dem och talade till deras hjärta (uppmuntrade dem). [Samma tanke utvecklas av Paulus i Rom 8:28. Gud vänder det som var tänkt att skada till att verka för hans syften.]
Se, israeliternas rop har nått mig, och jag har också själv sett hur egyptierna förtrycker (torterar) dem.
Därför ska du gå nu, så jag kan sända dig till farao och du ska föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten." [Nu följer en dialog mellan Mose och Gud. Mose kommer med fyra ursäkter till varför han inte vill gå och till sist säger han rent ut, sänd någon annan, se 2 Mos 4:13.]
De [Israels äldste] kommer att lyssna på dig. Sedan ska du och Israels äldste gå till den egyptiska kungen och säga: Herren (Jahve), hebréernas Gud, har visat sig för oss. Vi ber dig om tillåtelse att gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud.
Så gå nu, jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska säga."
Farao sade [till dem eller tänkte för sig själv]: "Befolkningen är stor, och ni vill att de ska slippa arbeta!"
Ut med er, tillbaka till ert arbete! Ni ska inte få någon halm, men ni måste producera samma kvot tegel."
Herren svarade Mose [uppmuntrar och upprepar och förstärker sitt tidigare löfte, se 2 Mos 3:19; 4:21]: "Nu ska du få se vad jag ska göra med farao. Genom en stark hand ska han låta folket gå [och inte bara det], han ska driva ut dem från sitt land genom en stark hand." [Uttrycket "en stark hand" som används här två gånger syftar antagligen på Guds kraft, se 2 Mos 3:20. Plågorna som kom över landet gjorde att egyptierna till sist önskade att folket ska gå och skickar i väg dem, se 2 Mos 12:33.]
Sannerligen skulle jag nu ha kunnat sträcka ut min hand och slå dig och ditt folk med en plåga som hade sopat bort dig från jordens yta.
Se, imorgon vid den här tiden ska jag låta det regna med en mycket häftig hagelstorm, vars like aldrig har skådats i Egypten sedan den dag det grundades och till nu.
Sänd ut detta ord (gör det känt i hela Egypten); Stalla in din boskap och allt som du har ute på fälten. Varje person eller djur som är kvar ute på fältet och inte tagits hem (till stallet) kommer att dö när haglet faller ner på dem.' "
Förlåt nu min synd bara denna gång, be till Herren er Gud (Jahve Elohim) så att han tar bort denna död ifrån mig."
Nu vet jag att Herren (Jahve) är större än alla gudar, eftersom de har handlat övermodigt mot dem.
Lyssna till min röst (på det som jag säger), jag ska ge dig råd och Gud (Elohim) ska vara med dig. Du representerar folket inför Gud och tar deras angelägenheter till Gud (Elohim).
Och nu, om ni noggrant lyssnar till mig och håller mitt förbund, då ska ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, för hela jorden är min
Låt mig nu därför vara ensam så att min vrede kan bli het mot dem och jag kan förtära dem, och jag ska göra dig till en stor nation (ett stort folk)."
Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en allvarlig synd, men jag ska gå till Herren nu – kanske kan jag få försoning för er synd."
Om du skulle förlåta deras synd ... men om du inte gör det, utplåna mig från boken du skriver i." [Första delen av meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en "aposiopesis", som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad. Det verkar som om Mose börjar fundera på vad människorna skulle kunna ge tillbaka till Gud om han förlåter deras synd? Eftersom det inte finns någonting vi kan göra för att förtjäna förlåtelse så fortsätter i stället Mose med det andra alternativet – utplåna mig från din bok.]
Gå tillbaka nu, led folket till den plats jag har talat med dig om. Min ängel ska gå framför dig. Men den dag kommer då jag ska gå till rätta med dem för deras synd."
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Säg till Israels söner: 'Ni är ett styvnackat folk. Om jag går upp mitt ibland er för ett ögonblick, kommer jag att förtära er. Ta därför av er era smycken nu, så jag vet vad jag kan göra för er.' "
Därför ber (vädjar) jag till dig: Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig nu dina vägar så att jag kan känna (vara intimt förtrogen med) dig till slutet (för evigt, hela vägen, fullt ut) och finner nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och betänk att denna nation är ditt folk."
men nu är vi uttorkade (har våra själar torkat bort), det finns ingenting, vi har inget annat än denna manna att se på."
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "Är Herrens (Jahves) hand för liten? Nu ska du se huruvida mitt ord kommer att ske för dem eller inte."
Och nu, jag ber dig, Herrens (Adonais) makt, i enlighet med vad du har talat och sagt:
Och Moav sade till de äldste i Midjan: "Nu kommer denna skara att äta (bokstavligt slicka) upp allt som är runtomkring oss, som oxarna äter upp fältets gräs." Och Balak, Tsippors son, var Moavs kung vid den tiden.
Kom därför nu, jag ber dig,
    förbanna detta folk åt mig,
    för de är för mäktiga för mig.
Måhända ska jag segra
    så att jag kan slå dem
    och så att jag kan driva ut dem ur landet.
För jag vet att den du välsignar
    är välsignad
och den som du förbannar (helt förgör – hebr. arar)
    är förbannad (helt förgjord – hebr. arar)."
Se, folket som kommit ut från Egypten täcker jordens ansikte (yta), kom nu och förbanna dem, måhända kan jag då strida mot dem och driva ut dem."
Därför ber jag er, stanna även ni här denna natt, så att jag kan veta vad Herren (Jahve) talar till mig ytterligare."
Och Bileam sade till åsnan: "Eftersom du har gjort narr av mig, om jag hade haft ett svärd i min hand skulle jag ha dödat dig nu."
och din åsna såg mig och vände undan från mig dessa tre gånger. Hade hon inte vänt åt sidan från mig skulle jag nu ha slagit dig och räddat henne levande."
Och Bileam sade till Herrens (Jahves) ängel: "Jag har syndat, för jag visste inte att du stod i vägen mot mig, därför om det misshagar dig (att jag fortsätter) ska jag gå tillbaka."
Och Bileam svarade till Balak: "Se, jag har kommit till dig, men har jag nu någon makt att alls säga något till dig? Ordet som Gud (Elohim) har lagt i min mun ska jag tala." [Bileam ignorerar de många detaljfrågorna i vers 37, han har anlänt nu, och det är det som spelar någon roll.]
Och nu försvinn (gå din väg) till din plats (dit där du kom ifrån)! Jag tänkte befordra dig och ge dig stor ära men se, Herren (Jahve) har hållit dig borta från ära.
Och nu, se jag går till mitt folk, kom och jag ska förkunna för dig vad detta folk ska göra mot ditt folk vid dagarnas slut (i ändetiden)"
Jag ser honom, men inte nu.
    Jag ser honom, men inte nära.
Det ska komma fram en stjärna från Jakob
    och en spira ska resa sig ur Israel
och ska slå runt Moavs hörn
    och bryta ner alla Sets söner.
Döda nu därför varje man bland deras små, och döda varje kvinna som känt en man genom att ligga med honom.
Nu, res er upp och gå över bäcken Zered." Och vi gick över bäcken Zered [som markerade Moavs södra gräns].
Och nu Israel, lyssna till förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har undervisat er, för att ni ska leva och gå in och ta landet i besittning som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er.
Om vi fortsätter att höra Herrens, vår Guds, röst kommer denna stora eld att förtära oss och vi kommer att dö! Varför ska vi låta det ske?
Och nu Israel, vad begär Herren din Gud (Jahve Elohim) av dig?
Att du vördar Herren din Gud (Jahve Elohim)
att du vandrar på alla hans vägar
och att du älskar honom
och att du tjänar Herren din Gud (Jahve Elohim)
    med hela ditt hjärta
    och med hela din själ (din person, varelse)
Dina fäder gick ner till Egypten med 70 personer och nu har Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gjort dig som himlarnas stjärnor i antal.
för ni har ännu inte kommit till vilan (trösten) och till ert arv som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er.
Och nu, se – jag har tagit med det första av landets frukt som du Herre (Jahve) har gett mig." Och du ska sätta ner det inför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte och tillbe (böja dig, inta en ödmjuk position) inför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte.
Därför ska du skriva denna sång och lära ut den till Israels söner, lägg den i deras munnar så att denna sång blir ett vittne för mig emot Israels söner.
Se nu att jag, jag är han,
    och det finns ingen annan gud vid sidan av (tillsammans med) mig.
Jag dödar och jag gör levande,
    jag sårar och jag helar,
    och det finns ingen som kan rädda ut ur min hand (ingen som kan ändra på det som Herren har bestämt).
Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över denna Jordan [Jordanfloden i närheten av Jeriko strax norr om Döda havet], du och allt detta folk, till det land som jag ger åt dem, Israels barn (söner).
Lova mig nu med en ed inför Herrens namn, eftersom jag visat er godhet, att visa godhet mot min familj. Ge ett säkert tecken på er trohet,
Nu ska ni därför ta tolv män från Israels stammar, en man för varje stam.
Och han sade: "Nej, men jag är härförare för Herrens (Jahves) härskara. Nu har jag kommit." [2 Mos 15:3]
    Och Josua föll med sitt ansikte mot jorden och böjde sig ned och sade till honom: "Vad säger min herre till sin tjänare?"
Så gick de till Josua i lägret i Gilgal och sade till honom och Israels män: "Vi har kommit från ett land långt borta, ingå (skär) därför ett förbund med oss."
Och våra äldste och invånarna i vårt land talade till oss och sade: 'Ta proviant i er hand för resan och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare och nu vill vi sluta ett förbund (skära och ingå ett blodsförbund) med er.'
Detta är brödet som vi tog med oss som proviant från våra hem den dagen då vi gick för att möta er, men nu, se det är torrt och smuligt.
Men alla ledare sade till hela menigheten [Israels folk samlade där]: "Vi har svurit en ed inför Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), därför kan vi inte röra dem nu.
Därför är ni nu förbannade (utrotade, helt förgjorda – hebr. arar). Ni ska aldrig upphöra att vara våra slavar, både vedhuggare och vattenhämtare till min Guds (Elohims) hus."
Se nu, vi är i din hand. Så som det är gott och rätt för dig att göra mot oss, gör det."
Dela nu detta land som ett arv till de nio stammarna och halva Manasse stam." [De andra två stammarna (Ruben och Gad) och den andra halvan av Manasse hade sin arvedel öster om Jordan, se vers 8–33 och 4 Mos 32.]
Och nu, se Herren (Jahve) har bevarat mig vid liv, som han talade, dessa 45 år från den tiden då Herren (Jahve) talade dessa ord till Mose medan Israel vandrade i öknen. Och nu, jag är idag 85 år.
Ändå är jag lika stark idag som jag var den dag då Mose sände iväg mig. Som min styrka (kraft) var då så är min styrka (kraft) nu till att strida och till att gå ut och till att komma in.
Ge mig nu därför dessa berg som Herren (Jahve) talade om den dagen, för du hörde den dagen hur anakiterna var där och städerna var stora och befästa. Det kommer att vara så att Herren (Jahve) är med mig och ska driva ut dem som Herren (Jahve) talade."
Nu har Herren er Gud (Jahve Elohim) gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och gå till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan.
Och nu, vörda Herren (Jahve) och tjäna honom i renhet och sanning, och släng bort gudarna som era fäder tjänade på andra sidan floden (Eufrat) och i Egypten, och tjäna Herren (Jahve).
Kasta nu därför bort de främmande gudarna som finns hos er och böj (luta, vänd) era hjärtan till Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
Gideon svarade honom: "Men, Herre (Adonai), om Herren (Jahve) är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren (Jahve) förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren (Jahve) svikit oss och gett oss i midjaniternas hand."
Och nu, jag ber dig, ropa i folkets öron och säg:
'Den som är rädd eller skakar (darrar av skräck – hebr. chared),
    kan vända om och pipa iväg (gå hem tidigt; ovanligt ord kan även betyda "kvittra" – hebr. tsafar)
från Gileads bergsområde.' " Och 22 000 av folket [som initialt var 32 000] återvände och 10 000 blev kvar. [Från 32 000 blir nu bara 30% kvar. En anledning till att de rädda skulle gå hem är att fruktan lätt sprider sig, se 5 Mos 20:8. Källan Ein-Charod ligger vid berget Gilboa, medan Gilead ligger österut på andra sidan Jordanfloden vilket tydligt definieras bara några kapitel tidigare i Deboras sång, se Dom 5:17. Första gången platsen nämns i Bibeln är vid Jakobs flykt från Laban, se 1 Mos 31:21, vilket gör att namnet förknippas med rädsla och flykt. En del tolkar det som om det är en felskrivning, men bättre är att se att de som var rädda, var från trakten av östra Manasse (Dom 6:35, som är i bergsområdet Gilead) skulle återvända hem. Ser man uttrycket som en kiasm ramas det in av vilka som ska återvända, och centralt hur de ska göra det. Detta är inte den enda språkliga finurligheten i texten. Här finns kopplingen med orden skakar (charad) med källans namn. De centrala två orden är det ovanliga ordet shov för att återvända följt av det ovanliga tsafar som är svåröversatt och kan betyda "tidigt", men även en fågels kvittrande. Betydelsen blir att de som är från Gilead och är rädda kan återvända och "flaxa hem" som rädda fåglar.]
Och han sade till dem: "Vad har jag gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims insamlande [efterskörd av vindruvor] bättre än Aviezers vinskörd?
Men Sukkots furstar sade: "Varför ska vi ge bröd till din armé? Är Zevach och Tsalmunna tillfångatagna (är deras händer i dina händer)?"
Och han kom till Sukkots män och sade: "Se, Zevach och Tsalmunna om vilka ni hånade och sade: "Är Zevach och Tsalmunnas händer i din makt så att vi ska ge bröd till din armé?"
Och vet att om ni har handlat i sanning och uppriktighet när ni har gjort Avimelech till kung, och om ni har handlat gott mot Jerubaal och hans hus, och har gjort mot honom efter vad hans händer förtjänar,
Och nu, stig upp i natt, du och folket som är med dig och lägg er i bakhåll på fältet.
Och Zevul sade till honom: "Var är din mun när du säger: Vem är Avimelech att vi ska tjäna honom? Är inte detta folket som du har föraktat? Gå, jag ber dig, och strid mot dem."
Och Jiftach sade till Gileads äldste: "Var det inte ni som hatade mig och drev ut mig från min fars hus? Varför kommer ni till mig nu, när ni är i knipa?"
Och Gileads äldste sade till Jiftach: "Därför har vi kommit till dig nu för att du ska gå med oss och strida mot Ammons söner och du ska vara vårt huvud (vår ledare – hebr. rosh) över alla Gileads invånare." [Samma ord, rosh, används i Jos 10:18. Det är en väsentlig skillnad på att vara qatsin och rosh. En ledare, qatsin, är en ledare/chef med begränsat ansvar och det kan även gälla en avgränsad tid. Till exempel en kapten i armén som har fått sitt uppdrag för en specifik del av hären och kanske bara för en specifik strid/uppgift. En ledare, rosh, är en ledare/chef av permanent sort som en stamhövding eller kung, som har det fulla ansvaret på alla områden för alla människor i hans grupp så länge han lever.]
Och Ammons söners kung sade till Jiftachs budbärare: "Eftersom Israel tog mitt land när ni kom upp från Egypten, från Arnon ända till Jabbok och till Jordan, lämna därför tillbaka dess städer i shalom (fred)."
Och nu har Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) flyttat amoreerna från framför sitt folk Israels ansikte, skulle du då besätta det?
Och är du nu bättre än Balak, Tsippors son Moavs kung? Tvistade han någon gång med Israel eller stred han mot dem?
Och i denna tid ska du hålla (vakta, skydda, bevara), jag ber dig, och inte dricka vin och starka (alkoholhaltiga) drycker och du ska inte äta något (rituellt) orent,
men han sade till mig: 'Se du ska föda en son och nu ska du inte dricka vin och inte dricka starka drycker och inte äta något orent eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet till den dag han dör.' " [Att inte äta något orent är ett tillägg som är unikt för Shimshon. Vad det betyder kan man fundera på eftersom ingen ska äta oren mat enligt föreskrifterna i Torah. Men renheten är tydligen extra viktig för Shimshon.]
Och Manoach sade: "Nu när ditt ord kommer (förverkligas, det som du har sagt sker), vad är påbudet (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för ynglingen och det vi ska göra [med honom]?
Och han kom upp och berättade för sin far och för sin mor och sade: "Jag har sett en kvinna i Timna, en dotter till en filisté, gå nu och ta henne till hustru åt mig."
Hon bad att få plocka och binda kärvar av ax efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon varit på benen ända till nu, förutom att hon nyss vilade en liten stund i hyddan."
Boas är vår släkting, du har varit med hans kvinnliga arbetare. Ikväll kommer han att tröska korn på tröskplatsen.
Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra för dig. [Nu är rollerna omvända, Boas blir Ruts tjänare! Här finns också en bild på hur Jesus blir vår tjänare, se Mark 10:45; Joh 13:4–5; Fil 2:5–8.] Alla i stadsporten [där de äldste möttes, och beslut togs] vet att du är en ärbar (värdig, stark, modig, inflytelserik) kvinna. [Samma ord för någon som ärbar och stark tillskrivs både Boas, Rut och deras framtida släkt, se Rut 2:1; 4:11.]
Det är sant att jag är din återlösare. Men det finns en annan återlösare som är närmare [släkt med din avlidne man och svärfar Elimelek] än jag.
Och om mannen sade till honom: "Låt det feta bli rök först, sedan kan du ta så mycket du önskar", då brukade han säga: "Nej, du ska ge det till mig nu, om inte tar jag det med våld."
Därför säger Herren Israels Gud (Jahve Elohim): Jag har verkligen sagt att ditt hus och dina fäders hus ska vandra inför mig för evigt (alltid), men nu säger Herren (Jahve): Vare det fjärran ifrån mig, för dem som ärar mig ska jag ära och de som föraktar mig ska bli utan uppskattning.
Ta nu och gör i ordning en ny vagn och två diande kor som inte har haft något ok och bind korna vid vagnen och för hem deras kalvar från dem. [Om en ko och kalv blivt separerad romar de för att försöka hitta varandra, om kornas inte följer sin instikt och istället levererar arken till Israel blir Guds inblandning bekräftad.]
Och de sade till honom: "Se, du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar, ge oss nu en kung som dömer oss som de andra nationerna."
Lyssna nu därför till deras röst, men du ska allvarligt varna dem (noggrant låta dem veta), och ska kungöra för dem påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen som ska regera över dem."
Och han sade till honom: "Se nu, där i staden [troligvis Rama] finns en gudsman, och han är en man som hålls i ära, allt som han säger sker verkligen, låt oss nu gå dit, till äventyrs kan han berätta för oss om vår resa, vart vi ska gå."
Och de svarade dem och sade: "Det är han, se han är framför er, skynda er nu, för han kom till staden idag, för folket har idag offrat på en hög plats.
Så snart ni kommer in i staden hittar ni honom rakt fram, innan han går upp på höjden för att äta, för folket vill inte äta förrän han kommer, eftersom han brukar välsigna offret och efteråt äter de som är bjudna. Gå därför upp nu för just nu kan ni finna honom."
Men ni har idag förkastat er Gud (Elohim) som själv frälste er ut ur alla olyckor och era trångmål (ångest), och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Visa nu därför upp er själva inför Herrens (Jahves) ansikte efter era stammar och era tusenden."
Och nu, se, kungen går framför er och jag är gammal och gråhårig, och se, mina söner är med er, och jag har vandrat framför er från min ungdom till idag.
Var därför stilla så att jag kan åberopa med er inför Herrens (Jahves) ansikte angående alla Herrens (Jahves) rättfärdiga gärningar som han har gjort mot er och mot era fäder.
Och de ropade till Herren (Jahve) och sade: "Vi har syndat eftersom vi har övergivit Herren (Jahve) och har tjänat baalerna och aserorna [pålar för avgudadyrkan]. Men befria oss nu ur vår fiendes hand och vi ska tjäna dig."
Och nu, se kungen som ni har valt och som ni har bett om, och se Herren (Jahve) har satt en kung över er.
Var därför nu stilla och se denna stora sak som Herren (Jahve) ska göra framför era ögon.
därför sade jag: Nu ska filistéerna komma ner till mig i Gilgal och jag har inte sökt Herrens (Jahves) ansikte, därför skyndade jag mig att offra brännoffret."
Samuel sade till Saul: "Du har handlat dåraktigt [bara präster fick offra], du har inte hållit (vaktat, skyddat, bevarat) Herren din Guds (Jahve Elohims) budord (tydliga befallningar) som han befallt dig [5 Mos 20:8–9], för nu skulle Herren (Jahve) ha befäst ditt kungarike över Israel för evigt.
Men nu ska inte ditt kungarike bestå, Herren (Jahve) har sökt sig en man efter sitt eget hjärta [1 Sam 16:6–13], och Herren (Jahve) har utsett honom till furste över sitt folk, eftersom du inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) det som Herren (Jahve) har befallt dig."
Hur mycket mer om folket hade kunnat äta fritt idag av det tillspillogivna från deras fiender som de hittar? Hade det då inte blivit en mycket större slakt bland filistéerna?"
Och Samuel sade till Saul: "Herren (Jahve) har sänt mig till att smörja dig till kung över hans folk, över Israel, lyssna nu därför till rösten av Herrens (Jahves) ord.
nu och slå Amalek och förgör allt de har fullständigt och skona dem inte, utan utrota från män ända till kvinnor, från barn ända till dibarn, från oxar och ända till får, från kameler och ända till åsnor." [4 Mos 20:15–18] [Amalekiterna var ett nomadfolk som bodde i södra Juda och Negevöknen. På samma sätt som edomiterna härstammade de från Esau. De var Israels ärkefiende. Det startade redan i 2 Mos 17:8–13, när de ville hindra israeliterna att passera från Egypten västerut. Senare uppmanar Mose dem att inte glömma att förgöra amalekiterna utan verkligen komma ihåg detta, se 5 Mos 25:19. I Esters bok är den onde Haman ättling till en amalekit, se Est 3:1. Han vill utrota alla judar men misslyckas. Amalek är också den andemakt som genom historien har stått för/representerat all slags antisemitism, dvs. en önskan att utrota judarna. Den har tagit sig många uttryck genom historien och även ersättningsteologin är en variant av antisemitismen.]
Och nu, jag ber dig, förlåt min synd och återvänd med mig, så att jag kan tillbe Herren (Jahve)."
Och han sade: "Jag har syndat, hedra mig nu, jag ber dig, inför mitt folks äldste och inför Israel, och återvänd med mig så att jag kan tillbe Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
David svarade: "Vad har jag gjort nu? Var det inte bara en fråga (ett ord)?"
Och Saul befallde sina tjänare: "Tala med David i hemlighet och säg: Se kungen har behag i dig och alla hans tjänare älskar dig, bli därför nu kungens svärson."
Så Jonatan berättade detta för David [varnade honom] och sade: "Saul min far söker efter att döda dig, därför ber jag dig, var på din vakt (skydda dig) i morgon. Stanna på en undanskymd plats och göm dig.
Och han sade: 'Låt mig gå, jag ber dig, för vår familj har ett offer i staden, och min bror anbefallde mig, och om jag har funnit nåd i dina ögon, låt mig gå, jag ber dig, och se mina bröder.' Därför har han inte kommit till kungens bord."
För så länge Jishajs son lever på jorden ska du inte bli upprättad, inte ditt kungarike. Skicka nu efter och hämta honom för han förtjänar döden." [Saul förstår att Jonatan har varit mer lojal mot David än honom, se 1 Sam 19:2.]
Och nu, vad är under din hand? Fem brödkakor? Ge dem i min hand eller det du har till hands." [David säger inte namnet på den kung som sänt honom. Det är inte Saul, utan himmelens Gud som är hans kung, se 1 Sam 8:7; 12:12; Ps 5:3; 20:10; 24:7–10; 29:10; 68:25; 145:1.]
Och vet att hela din själs önskan att komma ner, kom ner och vår del blir att ge honom i kungens hand."
Och nu, se jag vet att du med säkerhet ska bli kung och att Israels kungarike ska bli fast grundat i din hand.
Ge mig därför din ed vid Herren (Jahve) att du inte ska skära av min säd efter mig, och att du inte ska fördärva min fars hus namn."
Jag har hört att du klipper och dina herdar är nu med oss och vi gör dem inget illa utan vi ser till att ingenting fattas dem (vi vaktar deras tillhörigheter när de inte är här) under tiden som de är i Karmel.
Vet nu och betänk vad du ska göra, för ondska är bestämt mot vår herre och mot hela hans hus, eftersom han är en sådan person som man inte kan tala med." [Naval lyssnar inte på någon utan lever i sin personlighet på alla sätt upp till sitt namn.]
Och nu min herre, Herren (Jahve) lever, och din själ lever, se Herren (Jahve) har hållit dig borta från blodskuld och från att finna gottgörelse för dig själv med din egen hand, låt därför dina fiender och de som söker ont mot min herre vara som Naval.
Och denna gåva som din tjänare har fört till min herre, låt den ges till de unga männen som följer min herre.
Och Avishaj sade till David: "Gud (Elohim) har gett dina fiender i din hand idag, låt mig därför slå honom, jag ber dig, med spjutet till marken i ett slag, och jag ska inte slå honom en andra gång."
Herren (Jahve) förbjuder mig att jag skulle sträcka fram min hand mot Herrens (Jahves) smorde, men ta nu, jag ber dig, spjutet som är vid hans huvud och vattenkruset och låt oss gå."
Detta är inte en god sak som du har gjort. Herren (Jahve) lever, du förtjänar att dö eftersom du inte vakade över din herre, Herrens (Jahves) smorde. Och se nu var kungens spjut är, och vattenkruset som stod vid hans huvud."
Därför ber jag dig, låt min herre kungen höra sin tjänares ord. Om det är Herren (Jahve) som har uppviglat dig mot mig, låt honom ta emot ett offer, men om det är människors söner ska de vara förbannade (i grund förgöras – hebr. aror) inför Herrens (Jahves) ansikte, för de har drivit ut mig denna dag för att jag inte ska hålla fast vid (klistra mig till) Herrens (Jahves) arv och har sagt: Gå och tjäna andra gudar.
Och nu, låt inte mitt blod falla till marken långt bort från Herrens (Jahves) ansikte, för Israels kung har kommit ut för att leta efter en ensam loppa, som en som jagar rapphöns i bergen."
Men David [var trött på att ständigt behöva fly från Saul och] sade i sitt hjärta (tänkte för sig själv): "En dag kommer jag bli bortsvept (undanröjd) av Sauls hand. Det finns inget bättre för mig än att jag flyr till filistéernas land. Då måste Saul ge upp (tröttna) på att leta efter mig överallt inom Israels gränser och jag undkommer hans hand."
Och nu ber jag dig, lyssna till din tjänarinnas ord och låt mig sätta fram lite bröd åt dig och ät, så att du får styrka när du går din väg."
Återvänd därför nu och gå i frid (shalom) så att du inte syns ond i de filisteiska ledarnas ögon."
Stig därför upp tidigt på morgonen med din herres tjänare som kommer med dig, och så fort som ni har stigit upp tidigt på morgonen, när det finns ljus (gryningen har börjat), lämna.
Och nu visar Herren (Jahve) nåd och sanning mot er och även jag ska också löna er med denna godhet eftersom ni har gjort denna sak.
Låt nu era händer bli starka (få mod och handlingskraft) och var tapperhetens söner, för er herre Saul är död, men Juda hus har smort mig till kung över dem."
och nu gör det. För Herren (Jahve) har talat till David och sagt: Genom min tjänare Davids hand ska jag rädda mitt folk Israel ur filistéernas hand och ur alla deras fienders hand."
Hur mycket mer när onda män har dödat en rättfärdig människa i hans eget hus på hans säng, ska jag inte utkräva hans blod av er hand och ta bort er från jorden?"
Nu ska du säga så till min tjänare David, så säger Härskarornas Herre (Jave Sebaot): Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren,
    till att bli furste över mitt folk Israel.
[Följande stycke, vers 25–29, är en kiasm med den centrala versen att Gud bygger Davids hus, se vers 27c.] Och nu Herre (Jahve), ordet som du har talat angående din tjänare och angående hans hus, bekräfta det för evigt och gör som du har talat.
Och nu Herrarnas Herre (Adonai Jahve), du ensam är Gud (Elohim) och dina ord är sanning, och du har lovat dessa goda ting (ord – hebr. davar, kan betyda både ord och sak, ting, föremål) till din tjänare.
Låt det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus så att det kan bestå för evigt inför dig, för du Herrarnas Herre (Adonai Jahve) har talat det och genom din välsignelse låter du din tjänares hus vara välsignat för evigt."
Och nu ska svärdet aldrig lämna ditt hus [konflikter och stridigheter i familjen] eftersom du har föraktat mig och har tagit hettiten Orijas hustru till att bli din hustru.
Men nu är han död. Varför ska jag då fasta? Kan jag föra honom tillbaka igen [till livet]? Jag ska gå till honom [kommer en dag att dö], men han kommer inte tillbaka till mig [blir inte levande igen]."
Samla nu ihop resten av folket och slå läger mittemot staden och ta den, annars tar jag staden och den blir uppkallad efter mitt namn."
Och jag, hur ska jag kunna bära min skam? Och du, du kommer att bli som en av de skamliga dårarna i Israel. Och nu, tala, jag ber dig, med kungen, för han ska inte undanhålla mig från dig."
Och Avshalom hennes bror sade till henne: "Har Amnon din bror varit med dig? Lugna dig min syster, han är din bror, ta inte detta till hjärtat." Och Tamar förblev ensam i sin bror Avshaloms hus.
Och låt nu inte kungen ta detta till sitt hjärta och tänka att alla kungens söner är döda, för det är bara Amnon som är död."
Och nu när jag har kommit till att tala dessa ord till min herre kungen, är det för att folk har gjort mig rädd, och din tjänarinna sade (tänkte): Jag ska tala med kungen, kan hända ska kungen uppfylla sin tjänares begäran.
Och Avshalom sade till Joav: "Kom hit så att jag kan sända dig till kungen och säga: Varför har jag kommit hit från Geshor? Det vore bättre för mig att fortfarande vara där. Låt mig se kungens ansikte och om det finns synd i mig, låt honom döda mig."
men om du återvänder till staden och säger till Avshalom: Jag ska bli din tjänare, o kung som jag har varit din fars tjänare tidigare, så ska jag nu vara din tjänare. Och du ska omintetgöra åt mig Achitofels råd.
Och David sade till Avishaj och till alla sina tjänare: "Se, min son som kom från min kropp, söker min själ (mitt liv). Hur mycket mer nu denna benjaminit? Låt honom vara och låt honom förbanna, för Herren (Jahve) har sagt till honom.
Se, han gömmer sig nu i något hål eller på någon plats, och det ska ske när de först överfaller dem att den som hör det ska säga: Det är slakt bland folket som följer Avshalom,
Sänd därför snabbt och berätta för David och säg: Sov inte i natt på slätten i öknen utan i något lämpligt bergspass ovanför, annars blir kungen slukad och hela folket som är med honom."
Men folket sade: "Du ska inte gå med, för om vi måste fly bryr sig ingen om ett hjärta och om hälften av oss dör bryr sig ingen om ett hjärta, men du är som 10 000 och nu är det bättre att du undsätter oss ut från staden."
Stå nu upp, gå ut och tala till dina tjänares hjärtan, för jag bedyrar i Herren (Jahve), om du inte går ut, kommer inte en man att bli kvar hos dig över natten, och det blir värre för dig än allt ont som har drabbat dig från din ungdom till nu."
Men hela folket kivades (tvistade) i alla Israels stammar och sade: "Kungen räddade oss ur våra fienders hand och han räddade oss ur filistéernas hand, men nu har han flytt från landet för Avshalom.
Och Avshalom som vi smorde till kung över oss dog i striden. Och nu, varför sägs det inte ett ord om att föra kungen tillbaka?"
Och David sade till Avishaj: "Nu kommer Sheva, Bichris son att göra oss mer ont än Avshalom gjorde. Ta din herres tjänare och jaga efter honom, annars intar han befästa städer och undkommer våra ögon."
Och Davids hjärta slog honom efter att han hade räknat folket. Och David sade till Herren (Jahve): "Jag har syndat stort i det jag har gjort, men nu Herre (Jahve) ta bort, jag ber dig, synden från din tjänare för jag har handlat mycket dåraktigt."
Och Gad kom till David och berättade för honom och sade: "Ska sju år av hungersnöd komma till dig i landet? Eller vill du fly tre månader framför dina fiender när de jagar dig? Eller ska det vara tre dagar med pest i landet? Ta nu råd och tänk igenom vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig."
Och när ängeln (budbäraren) sträckte ut sin hand mot Jerusalem för att fördärva det sörjde (ångrade, sörj-tröstade) Herren (Jahve) det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: "Det är nog, stoppa din hand." Och Herrens (Jahves) ängel (budbärare) var vid jevusiten Araonas tröskplats.
Och nu låt mig ge dig råd, jag ber dig (vädjar), så att du kan rädda ditt eget liv och din son Salomos liv.
Och nu, se Adonija regerar, och du min herre kungen vet det inte.
Och nu, låt honom inte vara skuldfri, för du är en vis man och du vet vad du ska göra mot honom, och du ska föra ner hans gråa hår i Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) med blod."
Och nu har jag en förfrågan till dig – vänd inte bort mitt ansikte."
    Hon svarade honom: "Tala."
Och nu, Herren (Jahve) lever, som har stadfäst (etablerat) mig och satt mig på min far Davids tron, och som har gjort mig ett hus som han talat (lovat), idag ska Adonijaho dödas." [2 Sam 7]
Herre, min Gud, du har nu gjort din tjänare till kung efter min far David. Jag är bara ett barn [Salomo är omkring tjugo år, men uttrycket syftar på att vara oerfaren och under upplärning], jag vet inte hur jag ska gå ut (börja) eller komma in (avsluta) [leda som kung].
Men nu har Herren min Gud (Jahve Elohim) gett mig ro (tystnad) på alla sidor, ingen satan (åklagare) och ingen förekomst av ondska.
Befall därför nu att de hugger cederträ åt mig från Libanon, och mina tjänare ska vara tillsammans med dina tjänare, och jag ska betala dig för dina tjänare efter allt som du säger, för du vet att det finns ingen bland oss som har samma skicklighet att hugga timmer som tsidonierna."
Och nu Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim), håll (vakta, skydda, bevara) till din tjänare David, min far, det som du har talat till honom, och sagt: "Det ska inte saknas en ättling till dig (ordagrant: huggas av till dig en man från) framför mitt ansikte som sitter på Israels tron, om bara dina söner håller (vaktar, skyddar, bevarar) deras vägar till att vandra inför mitt ansikte, som du har vandrat inför mitt ansikte."
Och nu Israels Gud (Elohim), låt ditt ord, jag ber dig, bli bekräftat som du har talat till din tjänare David, min far.
"Din far gjorde vårt ok tungt, gör därför du din fars tunga tjänst och hans tunga ok som han lade på oss lättare, och vi ska tjäna dig."
Och om min far belastade er med ett tungt ok, ska jag belasta ert ok ytterligare. Min far tuktade er med piskor men jag ska tukta er med skorpioner."
Och när hela Israel såg att kungen inte lyssnade på dem svarade folket kungen och sade: "Vilken del har vi i David? Vi har inget arv i Jishajs son, till era tält Israel, se om ditt eget hus David." Och Israel gick till sina tält.
Och Jerovam sade (tänkte) i sitt hjärta: "Nu ska kungariket återvända till Davids hus.
Och därtill ska Herren (Jahve) resa upp åt sig en kung över Israel som ska hugga av Jerovams hus den dagen. Och vad är det även denna gång?
Då sade kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en profet och Herrens ord i din mun är sanning."
Och nu säger du: Gå och berätta för din herre: Se, Elia är här.
Och nu säger du: Gå och berätta för din herre, se Elia är här, och han kommer att slakta mig."
Och nu, sänd efter och samla åt mig hela Israel på berget Karmel, och baals 450 profeter och aserans 400 profeter [1 Kung 14:15] som äter vid Izevels (Isebels) bord."
medan han gick en dagsresa [2-4 mil] ut i öknen. Efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden: "Nu räcker det. Herre, ta mitt liv på en gång. Jag är inte bättre än mina fäder."
Och Jizevel, hans hustru, sade till honom: "Du, nu regerar du Israels kungarike! [Nu visar du vem som bestämmer!] Res dig upp och ät bröd och låt ditt hjärta vara glatt [drick vin, samma fras som i 1 Sam 25:36]. Jag – jag ska ge dig jizreliten Navots vingård." [I Jizevels ord till sin man Ahav kommer "du" (hebr. atah) först i meningen, vilket ger betoning. Den grekiska översättningen Septuaginta tolkar det som en ironisk fråga: "Är du verkligen Israels regent?" På liknande sätt betonas "jag" (hebr. ani) i den sista frasen.]
Och se nu, Herren (Jahve) har lagt en lögnens ande i munnen på alla dessa profeter och Herren (Jahve) har talat ondska om dig."
Se, eld har kommit ner från himlarna och förtärt två tidigare hövitsmän över 50 och deras 50, men låt nu mitt liv vara dyrbart i dina ögon."
Men ge mig en musiker." Och det skedde när musikern spelade att Herrens (Jahves) hand kom över honom.
och de sade: "Detta är blod, kungarna har säkert stridit mot varandra och de har slagit var och en sin man, därför Moav: Till bytet!"
Spring nu, jag ber dig, och möt henne och säg till henne: Är allt väl (shalom) med dig? Är allt väl (shalom) med din man? Är allt väl (shalom) med barnet?"
    Och hon svarade: "Shalom."
Och han gav brevet till Israels kung och sade: "Nu när detta brev har kommit till dig, se, jag har sänt Naaman min tjänare till dig för att du ska bota honom från hans hudsjukdom."
Han och hela hans följe vände tillbaka till gudsmannen [en fyra mil lång resa tillbaka igen, detta försenar hans hemresa med minst en dag]. Naaman kom och stod framför honom [till skillnad från första gången då han inte gick ur vagnen utan högmodigt antog att profeten skulle betjäna honom, se vers 9]. Han sade: "Nu vet jag med säkerhet att det inte finns någon Gud (Elohim) i hela världen förutom i Israel! Snälla, ta emot en gåva av tacksamhet från din tjänare."
Och han sade: "Allt är i sin ordning. Min herre har sänt mig och sagt: "Se, nu kom det till mig från Efraims bergsland två unga män av profetsönerna, ge dem, jag ber dig, en talent silver och två ombyten dräkter."
Om vi säger: Vi ska gå in i staden, då är hungersnöden i staden och vi ska dö där, och om vi sitter stilla här dör vi också. Kom och låt oss falla för araméernas armé, om de räddar oss levande ska vi leva, men om de dödar oss skulle vi ändå ha dött."
Sedan sade de till varandra: "Vi gör inte rätt. Denna dag är en god dag och vi håller tyst. Om vi väntar till gryningen kommer straffet över oss. Kom nu och låt oss gå och berätta för kungens hus."
Och när kungen frågade kvinnan berättade hon för honom.
    Och kungen utsåg en tjänsteman åt henne och sade: "Återbörda allt som var hennes och hela fältets frukt sedan den dag hon lämnade landet och till nu."
Om inte jag har sett Navots blod och hans söners blod igår förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag ska belöna er på denna plats (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Och nu ta och kasta honom på denna plats på marken enligt Herrens (Jahves) ord.
"Och nu, så snart detta brev kommer till er, och ser att era herrars söner är med er och där är med er vagnar och hästar och befästa städer och rustningar,
Kalla därför till mig alla baals profeter, alla hans tillbedjare och alla hans präster, låt ingen saknas, för jag har ett stort offer att göra till baal. Vemhelst som saknas ska inte leva." Men Jehu bluffade för hans avsikt var att förgöra alla baals tillbedjare.
Och kung Jehoash kallade på Jehojada, prästen och de andra prästerna och sade till dem: "Varför stärker (reparerar) ni inte huset? Och nu, ta inte silvret från varje man hans gåva utan att ge det till sprickorna (skadorna) på huset."
Och gudsmannen blev vred på honom och sade: "Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, då hade du slagit Aram till dess han var uppslukad, men nu ska du bara slå Aram tre gånger."
Men Herren (Jahve) gav nåd (oförtjänt nåd – hebr. chanan) mot dem och var barmhärtig och vände sitt ansikte mot dem, på grund av hans förbund med Abraham, Isak och Jakob och ville inte utrota dem, inte heller hade han kastat bort dem från sitt ansikte ända till nu.
Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig?
Se, du litar på denna stav av flisig vass, på Egypten, som ifall man lutar sig mot den, går in i handen och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom.
Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem.
Har jag kommit upp utan Herren (Jahve) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahve) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det."
Och nu Herre (Jahve) vår Gud (Elohim) fräls oss, jag ber dig, ur hans hand så att alla jordens kungariken ska veta att du Herre (Jahve) är Gud (Elohim), du ensam."
Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
de befästa städerna ska läggas öde
    i ruinhögar.
Nu, därför tackar vi dig vår Gud (Elohim),
    och vi lovar ditt härliga namn."
Nu har för ett litet ögonblick Herren vår Gud (Jahve Elohim) visat oss nåd (favör) genom att låta en kvarleva undkomma och ge oss en tapp (en pinne) på hans heliga plats, så har vår Gud upplyst våra ögon och gett oss lite lindring i vår träldom.
Och nu vår Gud (Elohim), vad ska vi säga efter detta? Vi har övergett dina bud,
Därför ska ni inte ge era döttrar till deras söner och inte ta deras döttrar till era söner. Sök aldrig deras frid (shalom) eller deras välfärd. Så kan du bli stark, äta av landets goda och lämna det som arv till dina barn för evigt.
Och Shechanja, son till Jechiel, en av Elams söner svarade och sade till Esra: "Vi har varit trolösa mot vår Gud (Elohim) och har gift oss med främmande kvinnor från folket i landet. Likväl finns det ändå hopp för Israel i denna sak.
Låt oss nu göra ett förbund med vår Gud (Elohim) och driva bort alla hustrur och sådana som är födda av dem, i enlighet med Herrens (Adonais) råd, och med dem som fruktar (vördar) vår Guds befallningar. Och låt det göras i enlighet med undervisningen (Tora – de fem Moseböckerna).
Bekänn därför nu med tacksägelse inför Herren (Jahve) era fäders Gud och gör Hans vilja, och avskilj er själva från folket i landet och från de främmande kvinnorna."
Nu är våra kroppar (bokstavligt kött) som våra bröders kroppar, våra barn som deras barn, och vi för våra söner och våra döttrar i bojor till att bli tjänare, och några av våra döttrar är redan förda i bojor och det står inte i vår makt att hjälpa dem, för andra människor har våra fält och våra vingårdar."
Du har också utsett profeter till att utlysa detta i Jerusalem, och de ska säga: 'Det finns en kung i Juda.' Nu ska det [dessa rykten] rapporteras till kungen [i Babylon] enligt dessas ord. Kom nu därför och låt oss rådslå tillsammans."
De ville göra oss rädda genom att säga: "Deras hand ska bli svag så att arbetet inte blir gjort." Men nu, styrk du [Gud] mina händer.
Och nu, vår Gud (Elohim) – den store, den väldige (hjälten, den mäktige krigaren) och fruktade Gud (Elohim),
    du som håller förbundet och nåden (trofasta kärleken):
Låt den inte vara liten i dina ögon,
    den plåga som har drabbat oss,
våra kungar, våra furstar,
    våra präster, våra profeter,
    våra fäder och hela ditt folk –
från de assyriska kungarnas dagar
    ända till i dag.
För nu, skulle jag ligga ner och vara stilla (shaqat) och skulle jag slappna av vid denna tid, vila mig.
Men nu har det kommit över dig, och du är trött (utmattad), det berör dig och du är förskräckt.
Eftersom denna tid [är som] havens sand,
    tung över mig, mina ord (davar) drunknar.
Och varför lyfter du inte [bort] min synd (hebr. pesha) och du går över (passerar) min missgärning (hebr. avon),
    eftersom jag nu ska ligga ner till stoft och jag ska söka (hebr. shachar; som man söker efter gryningen)
    men där är inte (finns ingenting).
Och nu har de som är yngre än jag hånat mig, de vars fäder jag skulle ha ringaktat och placerat med mina fårhundar (vallhundar).
Och nu har jag blivit deras visa, jag är ett ordspråk (milah) för dem.
Och nu är min själ uthälld i mig, lidandets dagar har tagit sitt grepp om mig.
Mina öron har hört om dig förut,
    men nu har jag sett dig med egna ögon!
Ta nu därför sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er [5 Mos 1:1–7; Nah 23:1]. Min tjänare Job ska då be [be en ställföreträdande bön] för er. Jag ska lyssna på hans bön. Jag ska inte behandla (agera mot) er utifrån er okunskap (skamlöshet). Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job har gjort." [Problemet med de tre vännernas teologi var att de sade att Gud omedelbart dömer synd och belönar godhet. Om något ont händer måste den som drabbas ha begått någon synd. Elihu som talade sist, kap 32-37, får inte Guds kritik, samtidigt får han inte heller beröm.]
Så därför, ta ert förnuft till fånga nu, ni kungar,
    låt er varnas (lär er och låt er bli tillrättavisade), ni domare (ledare) på jorden.
[Verbet "varnas" är i den passiva hebreiska verbformen nifal, en reflexiv verbform där subjektet både utför och tar emot handlingen. Formen förstärker inbjudan att ta emot erbjudandet att omvända sig medan det ännu finns tid.]

På grund av förtrycket (plundringen, våldet) mot de svaga (förtryckta),
    på grund av ropen (klagan, jämret av smärta) från de hjälplösa,
    [därför, som ett svar på detta] reser sig nu Herren (Jahve) upp och säger:
    "Jag ska ge dem den räddning (frälsning) de längtar efter."
[Centralt i det kiastiska mönstret finns huvudpunkten att Gud hör bön och kommer att gripa in!]
De har följt våra steg, de omringar oss,
    de stirrar på mig, redo att slå mig till marken.
[Nu skiftar pronomenet "vi" till "jag", för att sedan återgå till "vi" och "oss" i vers 8–10.]
Nu vet jag att Herren (Jahve) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].
    Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],
    genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].
Och nu är mitt huvud upplyft [högt],
    över mina fiender som omringar mig.
Därför vill jag [ljudligt, med trumpetstötar] offra jublets offer i hans tält (tabernakel).
    Jag vill sjunga och spela till Herrens (Jahves) ära!
nu, vad ska jag sträva efter (vänta på, sätta mitt hopp till) Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt)?
    Du är mitt enda hopp (jag ser med förväntan fram mot vad du ska göra)! [Det finns en parallellism och en kontrast mellan de två raderna i vers 8. Verbet qavah, översatt "sträva efter", i första raden och substantivet tohelet, översatt "hopp" i andra raden är synonymer. Men de används som en kontrast. Först ställs en fråga vad en människa ska söka och sträva efter. Svaret på den gavs i föregående vers och visade sig vara ingenting. Denna värld är en skuggbild och samlade rikedomar försvinner, se vers 7. Det krävs ett paradigmskifte och psalmisten skiftar från "vad" till "vem". Istället för att vänta på någonting materiellt vänds hoppet till en person. Insikten om att livet är kort ger inte slutsatsen att försöka njuta av det så mycket man kan så länge man kan. Istället leder det till Gud. Han ger fullständig tillfredsställelse både i detta jordeliv och i evighet.]
De slår ner alla snidade verk där
    med yxa och hammare.
    [Vandaliserar och förstör alla ornament i templet.]
Låt Herrens (Jahves) namn bli välsignat (prisat, låt oss böja oss inför honom),
    nu och för evigt!
Men vi ska välsigna Herren (Jahve)
    från nu och till evig tid. Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu´jah)!
Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet),
    men nu följer (lyder) jag ditt löftesord (hebr. imrah). [Ödmjukad (hebr. anah) återkommer också i vers 71a och ramar in vers 68–70. Här i vers 67 är det vanliga hebreiska formen qal, medan i vers 71 är det pual – den passiva formen. Något eller någon har ödmjukat psalmisten, om det är Gud eller de stolta framgår inte, men bakom allt detta står en god Gud som gör gott, se även Matt 6:13; Jak 1:2–3.]
Herren (Jahve) ska bevara (beskydda; vaka över) din utgång och din ingång
    [när du går ut och när du kommer tillbaka – allt du gör och tar dig för],
    från nu och till evig tid. [Ingång är hebr. bo, samma ord översätts "komma" i vers 1 och ramar in psalmen. Hjälpen och skyddet kommer från Herren!]
Som bergen omger Jerusalem, så omger Herren sitt folk både nu och för evigt. [Vers 1–2 formar en kiasm där centralt en bild av Sion och Jerusalem används för att illustrera Guds beskydd. Jerusalem ligger på 800 meters höjd över havet i Judéens bergsområde. Runt hela staden reser sig bergen något högre än själva Jerusalem, särskilt österut. Jerusalem själv är också en kuperad stad eftersom den ligger på flera berg. Här i psalmen kan vi föreställa oss pilgrimen som firar en högtid i Jerusalem och som blickar ut över de omgivande bergen och liknar dem med Guds beskydd som omringar Guds folk. Bergen, och särskilt Sions berg, står för något fast och stadigt.]
Israel [Guds folk],
    lita (ha er tillit och förtröstan) på Herren (Jahve),
    nu och för evigt!
Lyssna nu på mig söner (vänner, barn),
    överge (lämna) inte vad jag säger:
Lyssna nu på mig mina barn (vänner),
    lyssna uppmärksamt (aktivt) på orden från min mun.
"Lyssna nu därför på mig [visheten personifierad], mina vänner (barn):
    Välsignade (glada, lyckliga, avundsvärda) är de som håller sig till mina vägar.
Hur har inte den trofasta staden blivit en sköka!
    En gång var hon full av rätt,
rättfärdigheten bodde i henne,
    men nu bor mördarna där.
Och nu ni Jerusalems invånare och Juda män,
    döm – jag ber er – mellan mig och min vingård.
Jag ska berätta för dig
    vad jag ska göra med min vingård.
Jag ska ta bort dess häck
    och den ska bli slukad,
jag ska bryta ner dess mur
    och den ska bli nedtrampad.
Hans herradöme ska vara stort (enormt, växande)
    och ha oändlig frid (fred, välgång, framgång, hälsa – hebr. shalom).
Han ska regera från Davids tron
    och över hans rike.
Han ska befästa och stödja det genom rättvisa och rättfärdighet,
    från nu och till evig tid.
Det är Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) intensiva kärlek (starka längtan, åtrå) [till sitt folk]
    som ska göra detta. [Det finns en språklig detalj i den hebreiska texten i denna vers som pekar på jungfrufödseln. I frasen "hans herradöme ska vara stort" (hebr. le-marbeh ha-misrah) används inte den öppna formen för bokstaven Mem, istället är det den slutna formen som normalt sett används när bokstaven avslutar ett ord. Enligt rabbinerna så handlar denna passage om kung Hiskia. Eftersom han inte prisade Gud efter segern mot Sanheribs armé stängdes det öppna Mem till ett slutet. Den kungliga linjen stängdes till fram till den sanne Messias skulle komma. Intressant är att just denna passage är en tydlig referens till Jesus, lejonet från Juda stam.
    Bokstaven Mem står för vatten och liv. Vår bokstav M har kvar den ursprungliga grafiska formen och avspeglar vattnets vågor. Rabbiner förknippar också bokstaven med moderlivet. Den hebreiska bokstaven ser ut som en mage och ett barn är i vatten innan det föds. En stängd bokstav Mem är då ett stängt moderliv. Något som rabbiner undervisar står för en jungfrufödsel, se även Jes 7:14. Det är också intressant att Jesu mor Marias hebreiska namn är Mirjam, ett ord som börjar och slutar med den hebreiska bokstaven Mem.]
Men nu har Herren (Jahve) talat och säger: "Inom tre år, som åren räknas av en daglönare, ska Moabs härlighet bli föraktad för hans stora folkmassor, och kvarlevan ska vara mycket liten och utan styrka."
Sluta därför bespotta,
    så att inte dina fjättrar blir starka,
för en förintelse, fast besluten, har jag hört från Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot)
    över hela landet.
Därför säger Herren (Jahve) som befriat (återlöst) Abraham, angående Jakobs hus, Jakob ska inte skämmas inte heller ska hans ansikte bli vaxblekt,
nu och skriv för dem på lertavlor
    och rista in det i en skriftrulle (bok)
så att det finns till kommande dagar
    för alltid och evigt.
Nu ska jag resa mig, säger Herren (Jahve),
    nu ska jag bli upphöjd,
    nu jag ska lyfta upp mig själv [visa min styrka och kraft].
Jag säger: Det är bara tomma ord (munväder), för råd och styrka är för strid. Vem litar du på eftersom du har gjort uppror mot mig?
Nu ber jag därför, gör en vadslagning med min herre, Assyriens kung, och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan klara din del att sätta ryttare på dem.
Har jag kommit upp utan Herren (Jahve) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahve) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det."
Nu Herre vår Gud (Jahve Elohim), fräls oss från hans hand så att alla kungariken på jorden ska veta (ha intim kunskap om) att du är Herre (Jahve), du ensam."
Har du inte hört?
    För länge sedan gjorde jag det,
i forna tider skapade jag det,
    nu har jag låtit det ske, det är gjort,
denna befästa stad ska läggas öde
    i en ruinhög.
Nu säger Herren (Jahve),
    han som har skapat dig, Jakob,
    han som har format dig, Israel: "Frukta inte, för jag har återköpt dig [från fångenskapen].
    Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.
Se, jag gör [håller på att göra] något nytt [Upp 21:5]!
    Redan nu växer det fram [spirar som en planta] – märker ni det inte (skulle ni inte vara intimt förtrogna med det)?
Ja, jag ska göra en väg i vildmarken [Jes 40:3–4; 35:5–8],
    strömmar (floder) i öknen.
Men lyssna nu [trots att du har syndat, se kap 43] du Jakob min tjänare,
    du Israel som jag har utvalt.
Lyssna nu därför till detta, du som hänger dig åt njutningar,
    som sitter säkert
och säger i ditt hjärta:
    "Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig),
    jag ska inte sitta som en änka,
    inte heller ska jag veta av barnlöshet."
Du har hört allt detta och sett det,
    ska du inte förkunna det? Jag har förkunnat för dig nya ting från denna tid,
    ja även dolda (gömda) ting som du inte känner till (har intim kunskap om).
De är skapade nu och inte från förr
    och innan denna dag hörde du dem inte,
annars skulle du ha sagt:
    "Se, jag känner till (vet om, är intimt förtrogen med) dem."
Kom nära mig, lyssna på detta: Från första början har jag aldrig talat i hemlighet,
    från den tid som var, där är jag (befinner mig på den platsen),
och nu har Herren, Herren (Adonai Jahve) sänt mig
    och hans Ande.
Nu säger Herren (Jahve), han som har skapat mig till sin tjänare redan i moderlivet,
    för att jag ska föra Jakob tillbaka så att Israel samlas hos honom.
[I den hebreiska tankevärlden har profetior flera uppfyllelser. Judarna skulle föras tillbaka från den babyloniska fångenskapen, men har även en uppfyllelse som vi ser i vår tid när judarna är tillbaka i landet Israel. Här finns också en profetia att bli förd tillbaka från den största fångenskapen av dem alla – synden.] Jag vill bli ärad i Herrens ögon, för Herren är källan till min styrka.
    [Även om tjänaren skulle bli missförstådd, föraktad och avvisad av folket, har han sin ära och styrka i Herren.]
För dina fördärvade och ödelagda platser
    och ditt land som blivit förstört,
ska nu bli alldeles för litet för sina invånare,
    och de som slukade dig ska vara långt borta.
Och nu, vad är nu detta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) eftersom mitt folk blir bortförda för ingenting? De som styr över dem vrålar och skriker, säger Herren (Jahve) och alltid, alla dagar blir mitt namn föraktat, hädat och smädat. [Herrens namn är alla hans förbundsnamn men i det här sammanhanget presenterar han sig som Goel – återlösaren för alla människor.]
För mig är detta mitt förbund med dem, säger Herren (Jahve). Min Ande som är över er och mitt ord som jag har placerat i din mun, ska aldrig avvika från din mun eller från din säds (dina barns) mun eller från munnen på din säds säd (dina barnbarn), säger Herren (Jahve), från nu och för evigt.
Och ändå, Herre (Jahve), [trots vår synd, se vers 6–7] är du [ju] vår Fader.
    Vi är leran och du är vår krukmakare,
    vi är alla ett verk [ett format resultat] av din hand.
    [Jes 29:16; 45:9; Jer 18:2–6]
Och vad har du nu att göra på vägen till Egypten,
    att dricka Shihors vatten [en gren av Nilens vatten]?
Eller vad har du att göra på vägen till Assyrien,
    att dricka flodens [Eufrats] vatten?
Har du inte vid denna tid ropat till mig:
    Min Fader, du är min ungdoms vän?
En vind för stark för detta ska komma till mig, jag ska även uttala dom mot dem.
Och nu när ni har gjort alla dessa ting förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag talar till er, talar i tid och ofta, men ni lyssnar inte, och jag kallar på er men ni svarar inte,
Så säger Herren (Jahve) till detta folk: Trots det har de älskat att gå hit och dit och inte avstått från sina steg, och Herren (Jahve) ska inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa). Nu ska han komma ihåg deras synder och straffa deras överträdelser.
Och nu, berätta, jag ber dig till Juda män och till alla Jerusalems invånare och säg: Så säger Herren (Jahve): Se, jag ställer ondska mot er och tillräknar över er påfund, kom tillbaka, jag ber, varje man från sin onda väg och ändra era vägar och era förehavanden.
Och nu, ändra (rätta till, korrigera) era vägar och era förehavanden och lyssna till Herren er Guds (Jahve Elohims) röst, och Herren (Jahve) ska ändra det onda som han har förkunnat mot er.
Och nu har jag gett alla dessa länder i Nebukadnessar, Babels kungs hand, min tjänare, och fältens djur har jag också gett honom för att tjäna honom.
Och till prästerna och till hela folket talar jag och säger: Så säger Herren (Jahve): Lyssna inte till era profeters ord som profeterar till er och säger: Se, redskapen från Herrens (Jahves) hus ska snart komma tillbaka från Babel, för de profeterar lögn till er.
Och nu, varför har du inte tillrättavisat Jeremia från Anatot som har gjort sig själv till en profet åt dig?
Och nu, därför säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) så, angående denna stad om vilken ni säger: Den är given i Babels kungs hand genom svärdet och hungersnöden och pesten:
Och nu, lyssna, jag ber dig, min herre kungen: Låt min bön, jag ber dig, bli framförd inför dig, att du inte låter mig återvända till skrivaren Jehonatans hus, annars dör jag där."
Och nu, se, jag löser dig idag från kedjorna som är på dina händer. Om det är gott i dina ögon att komma med mig till Babel, kom, jag ska se med välvilja på dig, men om det är ont i dina ögon att följa med mig till Babel, låt bli. Se hela landet är framför dig, dit det är gott och rätt i dina ögon att gå, gå dit."
Och nu, lyssna därför till Herrens (Jahves) ord ni Juda kvarleva. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Om ni verkligen sätter ert ansikte till att gå till Egypten och gå dit och vistas där,
Och nu, vet med säkerhet att ni ska dö för svärdet, av hungersnöden och av pesten på den plats dit er önskan tar er för att vistas där."
Och nu säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) Israels Gud (Elohim): Varför har ni begått denna stora ondska mot era egna själar? Till att hugga av från er man och kvinna, barn och dibarn från Juda mitt, utan att lämna någon kvar.
Och jag sade: Ack, Herrarnas Herre (Adonai Jahve), min själ har aldrig blivit oren (förorenad), från min ungdom och till nu har jag aldrig ätit det som är självdött eller rivet av ett rovdjur och det som är avskyvärt har aldrig kommit i min mun.
Nu är slutet över dig och jag ska sända min vrede över dig och ska döma dig efter dina vägar, och jag ska ge dig alla dina styggelser.
Nu ska jag med hast hälla ut mitt raseri över dig och använda min vrede över dig och ska döma dig efter dina vägar, och jag ska ge dig alla dina styggelser.
Och nu är hon planterad i öknen
    på en torr och törstig mark.
Nu ska öarna skaka på dagen för ditt fall,
    ja öarna som är i havet ska bli skräckslagna
när du försvinner (går ut).
Därför säger Herren Gud: Nu ska jag göra slut på Jakobs fångenskap och förbarma mig över hela Israels folk och brinna av iver för mitt heliga namn.
Herre, vår Gud, du använde din kraft (använde din starka hand) och förde ditt folk ut ur Egypten [2 Mos 12-15]. Det gjorde att ditt namn blev känt, som det är än idag. Men vi har syndat och varit gudlösa. [Versen är en sammanfattning av Jer 32:17–23, den bok som Daniel blivit berörd av och rört honom till denna bön, se Dan 9:2.]
[Daniel har bett om staden Jerusalems upprättelse, se vers 16, nu fortsätter han att be för templets återuppbyggande.] Nu, vår Gud! Hör din tjänares bön och vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd). Låt ditt ansikte lysa över din helgedom [templet i Jerusalem] som ligger i ruiner. [5 Mos 6:25]
[Ängeln] Gabriel undervisade mig och sade: "Daniel, jag har kommit för att ge dig insikt och undervisning (hjälp att förstå).
Han [mannen i synen] sade till mig:
"Daniel, du är högt älskad (dyrbar). Ge akt på (förstå) de ord som jag ska tala till dig. Res dig upp, för nu har jag blivit sänd till dig."
    När han sade dessa ord till mig, reste jag mig upp men skakade fortfarande.
Hur skulle min herres tjänare [som är så svag] kunna tala med dig? Min styrka är borta, och jag kan knappt andas."
Då sade han: "Förstår du varför jag har kommit till dig? Jag måste strax vända tillbaka för att kämpa mot fursten över Persien, och när jag drar bort från honom kommer fursten över Grekland (Javan).
[I följande 35 verser finns åtminstone 135 profetior som bokstavligt har gått i uppfyllelse från Daniels tid 536 f.Kr. fram till Antiochos IV härjningar i Israel som kulminerar när han vanhelgar templet 167 f.Kr.] Nu ska jag berätta sanningen för dig. Tre kungar till [efter den nuvarande Kyros] ska uppstå i Persien, och den fjärde ska bli rikare än någon av de andra. När han har blivit som mäktigast genom sina rikedomar ska han sätta in all sin makt mot Greklands (Javas) rike. [Kungarna i det medo-persiska riket efter Kyros var:
    - Kyros son Kambyses, 530-522 f.Kr. - Smerdis eller Gaumata, 522 f.Kr. - Darios I, 522-486 f.Kr. - Xerxes I, 486-465 f.Kr. Han försökte erövra Grekland år 480 f.Kr. Han omnämns i Esters bok, se Est 1:1.
Xerxes var den mäktigaste och mest inflytelserika av dessa fyra. Han förde flera krig mot Grekland under sitt styre.]
Och hon ska springa efter sin älskare
    men inte komma ikapp dem
och hon ska söka dem
    men inte finna dem.
Sedan ska hon säga: "Jag ska gå och återvända till min första man [Hosea],
    för då hade jag det bättre än nu."
Och nu ska jag blotta hennes skam inför ögonen på hennes älskare
    och ingen ska befria henne från min hand.
För Israel är styvnackad
    som en styvnackad kviga.
Ska nu Herren (Jahve) föda dem
    som ett lamm på ett öppet fält?
Jag känner (är intimt förtrogen med) Efraim
    och Israel är inte undangömd för mig.
För Efraim du har begått äktenskapsbrott,
    Israel är orenat.
De har handlat bedrägligt mot Herren (Jahve)
    för de har blivit som främmande barn.
Nu ska nymånen sluka dem med deras arvedel.
Låt dem inte säga till sina egna hjärtan
    att jag kommer ihåg alla deras synder,
nu är det deras egna handlingar
    som vänt dem bort från mitt ansikte.
Israel är uppslukat,
    nu har de blivit bland länderna
    som värdelösa verktyg.
Även fast de lånar bland nationerna,
    ska jag samla ihop dem,
så att de börjar förminskas
    under bördan av kung och furstar.
Offer är gåvor till mig.
    Ska de offra kött och sedan äta det?
    Herren (Jahve) ger inte nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) till dem.
Nu kommer han ihåg deras överträdelse
    och straffar deras synd.
    De ska återvända till Egypten.
Deras hjärta är delat,
    nu ska de bära sin skuld,
han ska bryta ner deras altaren
    och fördärva deras obelisker.
Nu ska de säkert säga: "Vi har ingen kung
    för vi fruktade inte Herren (Jahve)
och kungen,
    vad kan han göra för oss?"
Nu syndar de mer och mer (fortsätter de i synd; adderar, ökar sin synd)
    och har gjort sig gjutna avbilder av sitt silver efter sitt eget förstånd,
avgudar alla av dem gjorda av hantverkare.
    Om dem säger de:
    "Den som offrar – människa – kysser kalvar [de gjutna avgudarna av kalvar, se 1 Kung 19:18; Job 31:27]." [Sista delen i versen är svåröversatt. Det kan syfta på människooffer, men troligare är nog ändå att ordet hör ihop med sista orden så det blir i betydelsen "människor kysser avgudar av kalvar". I hela stycket finns kopplingen till uttåget ur Egypten, se även 2 Mos 32:8.]
Och även nu (fortfarande, därför) förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) [återigen, som en bekräftelse på att Herrens dag är nära, se vers 1–11]: "Vänd om (kom tillbaka) till mig av hela ert hjärta,
    under fasta och under gråt och under sorg (jämrande ångerfylld klagan)."
Därför ska de nu gå i fångenskap som huvudet för de fångna (de första som går i fångenskap),
    och festandet hos dem som sträckte ut sig ska försvinna (upphöra).
Hör därför nu Herrens (Jahves) ord, du säger: "Profetera inte mot Israel och predika inte mot Isaks hus,"
Så ta i stället mitt liv, Herre, för jag vill hellre dö än leva." [Kanske var Jona rädd för att assyrierna skulle hota Israel igen som de gjort tidigare, se 2 Kung 18:19.]
och jag ska göra henne som haltade till en kvarleva,
    och hon som var förskjuten till en mäktig nation,
och Herren (Jahve) ska regera över dem på berget Sion
    från därifrån (den tiden) och för alltid och evigt.
Varför ropar du nu så högt?
    Finns det ingen kung hos dig?
Har dina rådgivare förgåtts,
    eftersom värkarna har gripit (övermannat) dig som en födande kvinna?
Våndas och föd dotter Sion,
    som en kvinna i födsloarbete,
för nu ska du gå fram,
    ut ur staden och du ska vistas på fältet [oskyddat]
och ska komma ända till Babel,
    där ska du bli räddad,
där ska Herren (Jahve) återlösa dig
    från dina fienders hand.
Och nu är många nationer församlade
    mot dig som säger:
"Låt henne bli orenad
    och låt våra ögon stirra på Sion."
Församla nu dig själv i skaror,
    du skarornas dotter.
De har belägrat mot oss,
    de har slagit Jerusalems domare med en stav över kinden.
Han [Messias] ska träda fram och vara en herde för (leda, föda) sin hjord
    i Herrens (Jahves) kraft,
    med Herrens sin Guds (Jahve Elohims) auktoritet (höga namn).
De [Israels folk som återvänder] ska vara bofasta,
    för då ska han vara stor ända till jordens ändar (över hela världen).
Den bäste är [smärtsam] som en törnbuske [som river den som kommer nära],
    de mest rättfärdiga (ärliga) bland dem är som en törnhäck [omöjlig att ta sig igenom].
Den dag som dina väktare väntar på – dagen för ditt straff – är på väg,
    då ska de drabbas av förvirring (vandra mållöst).
Sedan ska min fiende se det
    och skam ska täcka henne.
Vem sade till mig.
    "Var är Herren din Gud (Jahve Elohim)?"
Mina ögon ska skåda på henne,
    nu ska hon bli nedtrampad som smutsen på gatan.
Nu ska jag bryta sönder oket från dig
    och jag ska slita dina band (som bundit dig) i bitar."

[Mycket/lite]
Vet därför att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) säger:
'Tänk noga över (begrunda i era hjärtan) era vägar.
[Forna templets glans:]
"Vem av er är kvar som har sett detta hus i sin forna glans, och hur ser det ut nu, är det inte som vore det ingenting i era ögon?"

[Uppmuntran:]
"Var nu stark (frimodig) Serubbabel,"
     förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
"Och var stark (frimodig) Josua, son till Jehotsadak, översteprästen,
    och var starka (frimodiga) hela landets folk,"
säger Herren (Jahve).
"Och arbeta för jag är med er,"
    förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Nu ber jag er betänka (begrunda i era hjärtan) från denna dag och framöver, innan sten lades på sten i Herrens (Jahves) tempel
Men nu vill jag inte längre vara mot kvarlevan av detta folk såsom jag var i forna dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Och jag ska slå läger vid mitt hus mot armén,
    så att ingen passerar eller återvänder,
och ingen förtryckare ska längre passera genom dem,
    för nu har jag sett det mina ögon.
Men bönfall nu (vädja nu verkligen blidkande) inför Gud (El) att han visar oss nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen). När detta har kommit från (har skett genom) era egna händer, skulle han då välvilligt ta emot [något] från er? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Gud kan aldrig ta emot en mänsklig gåva som inte ges med ett rent uppsåt.]
Och nu är denna befallning till er, ni präster.
Nu kallar vi de stolta för välsignade. De som praktiserar det onda blir stärkta. Sannerligen, de har prövat Gud (Elohim) och har kommit undan."



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.