1 Moseboken (2)
När Herren kände den välbehagliga doften, sa han till sig själv:
"Aldrig mer ska min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.
Då ska ni svara: 'Dina tjänare har varit boskapsskötare från sin ungdom till nu, både vi och våra fäder,' så att ni kan bo i landet Goshen, för alla herdar är en styggelse för egyptierna."
3 Moseboken (1)
Men om prästens dotter blir änka eller frånskild och inte har några barn och återvänder till sin fars hus som i sin ungdom, ska hon äta av sin fars kött. Men ingen främling ska äta av det.
4 Moseboken (2)
Även när en kvinna svär en ed till Herren (Jahve) och binder sig själv med ett löfte, när hon är i sin fars hus i sin ungdom,
Detta är förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") som Herren (Jahve) befallde Mose, mellan en man och hans hustru, mellan en far och hans dotter som är i sin ungdom i sin fars hus.
1 Samuelsboken (2)
Och nu, se, kungen går framför er och jag är gammal och gråhårig, och se, mina söner är med er, och jag har vandrat framför er från min ungdom till idag.
Och Saul sa till David: "Du har ingen möjlighet att gå mot denne filisté och strida med honom, för du är för ung och han är en stridsman sedan sin ungdom (en rutinerad krigare)."
2 Samuelsboken (1)
Stå nu upp, gå ut och tala till dina tjänares hjärtan, för jag bedyrar i Herren (Jahve), om du inte går ut, kommer inte en man att bli kvar hos dig över natten, och det blir värre för dig än allt ont som har drabbat dig från din ungdom till nu."
1 Kungaboken (1)
Och det ska ske så snart jag har gått ifrån dig att Herrens (Jahves) Ande för bort dig, vart vet jag inte, och när jag kommer och berättar för Ahab och han inte kan finna dig kommer han att slakta mig, men jag, din tjänare, har vördat Herren (Jahve) från min ungdom.
Job (2)
Du skriver ner [en dom] över mig – bitter galla (ormgift) [du ger mig ett hårt straff]
och låter mig ärva [straffet] för min ungdoms synder [].
för från min ungdom växte han upp, med mig som en far
och jag har varit hennes vägledare från min mors sköte (livmoder).
Psaltaren (8)
Min ungdoms synder (mina omogna felsteg) och mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter)
– kom inte ihåg (tänk inte på, räkna inte upp) dem;
kom [istället] ihåg (tänk på) mig med din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed), för din godhets skull, Herre (Jahve).
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "synder" som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för tidigare överträdelser.]
För du är mitt hopp (den som gett och ger mig framtidstro),
Herre (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt), Herre (Jahve, Guds namn),
min förtröstan (trygghet) ända från min ungdom.
[ är fint strukturerad. Den ramas in av två substantiv som är synonymer och centralt finns Herren Gud – Adonaj JHVH. Hopp (hebr. tikvah) handlar om det som vi ser fram emot. Förtröstan (hebr. mibtach) om personen vi ser till för vårt hopp.]
Gud (Elohim) du har undervisat mig från min ungdom
och ända tills nu [till denna dag som idag är] berättar jag om dina underbara gärningar.
som mättar (fyller) ditt liv (din utsmyckning) med allt gott [sätter guldkant på tillvaron],
som förnyar (återskapar) din ungdom [så att du blir ung på nytt] som örnen.
[Den inledande frasen är ordagrant "som mättar/tillfredsställer gott/vacker din utsmyckning". Substantivet adi har oftast betydelsen smycke, ornament eller juvel (även en hästs betsel, vilket dock inte är betydelsen här, se ). En del tolkar det som en omskrivning för "längtan" och att Gud uppfyller önskningar. Andra ser parallellismen med ordet ungdom och att smyckningen syftar på kroppen som får vara vid god hälsa även under ålderdomen. Ordet för att mätta (hebr. sava) delar rot med talet sju (som står för fullkomlighet). Det används parallellt med ordet för att förnya (hebr. chadesh), som delar rot med ordet för månad och nymåne (hebr. chodesh). Här används alltså både vecka och månad i en medveten konstruktion som visar hur Gud regelbundet varje vecka mättar alla behov och även ger det där lilla extra som blir en guldkant på tillvaron. Varje månad sker också en förnyelse! Örnen lever länge och symboliserar styrka och frihet. Uttrycket "som örnen" kan också syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt.]
Som pilar i en mäktig mans (krigsmans) hand
är barn som man får när man är ung.
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom,
låt Israel nu säga:
Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom,
men de har inte övervunnit mig. [Vistelsen i Egypten var Israels ungdom, se .]
[Nu växlar formen från jag/mig till vi:]
Vi, vars söner är som groende plantor som växer upp i sin ungdom,
vars döttrar är som hörnpelare, utsnidade för att passa i ett palats.
Ordspråksboken (2)
hon har lämnat sin man som varit med henne sedan ungdomen,
och glömt (övergett) det äktenskapsförbund hon ingick inför Gud (Elohim).
Låt ditt intima samliv med din hustru vara välsignat,
henne som du gifte dig med som ung, gläd er tillsammans.
Jesaja (3)
Träd fram (stå) nu med din magi
och din myckenhet av trolldomskonster,
med vilka du arbetat sedan din ungdom,
kanhända ska du kunna vinna,
kanhända ska du segra.
Så skall det gå dem som du arbetat med,
de som bedrivit handel med dig från din ungdom,
de ska vandra iväg var och en till sitt.
Ingen ska rädda dig.
För som en kvinna med en övergiven och sörjande ande,
kallade Herren (Jahve) på dig,
som en förkastad ungdomshustru, säger Gud (Elohim).
Jeremia (7)
Gå och ropa i öronen på Jerusalem [dualformen för öra används, dvs. "ropa i båda öronen"; uttrycket förstärker att Jeremia ska tala så Jerusalems invånare verkligen hör och förstår allvaret i budskapet; men har även en underton att tala för döva öron] och säg:
"Så säger Herren (Jahve):
Jag kommer ihåg nåden (den omsorgsfulla kärleken – hebr. chesed) i din ungdom,
kärleken i ditt äktenskap,
hur du gick efter mig i öknen,
i ett land som inte var besått.
Har du inte vid denna tid ropat till mig:
Min Fader, du är min ungdoms vän?
Men skamfulla ting
har slukat fädernas möda (arbete) från vår ungdom,
deras småboskap och deras hjordar,
deras söner och deras döttrar.
Låt oss ligga ner i vår skam och låt vår förvirring täcka oss, eftersom vi har syndat mot Herren vår Gud (Jahve Elohim), vi och våra fäder, från vår ungdom till denna dag, och vi har inte lyssnat till Herren vår Guds (Jahve Elohims) röst.
Jag talar till dig i din rikedom,
men du säger: "Jag vill inte lyssna."
Detta har varit ditt sätt sedan din ungdom,
att du inte lyssnar till min röst.
Sannerligen, efter att jag blivit omvänd,
ångrade jag mig och efter att jag fått insikt (intim kunskap) slog jag mig på höften,
jag skämdes och var även förödmjukad
eftersom jag bar min ungdoms förebråelser.
Moab har varit lätt från sin ungdom och han har satt sig på botten och inte blivit tömd från kärl till kärl. Han har inte gått i fångenskap, därför finns hans smak kvar hos honom och hans doft har inte förändrats.
Klagovisorna (1)
Det är gott för en man (stridsman) [en man i sin bästa ålder]
att han bär oket [kopplar sig samman med Gud, lär sig hur han ska hantera svårigheter och sorg] i sin ungdom. []
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I de här verserna börjar orden "god" och "gott" med denna bokstav, och förstärker här att Gud är god. I bearbetningsfasen börjar man kunna se mer sakligt på verkligheten, även om smärtan i sorgen inte har upphört. Det går att börja ana Guds godhet mitt i allt det jobbiga.]
Hesekiel (9)
Men jag svarade: "Ack, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), min själ har aldrig blivit oren (förorenad), från min ungdom och till nu har jag aldrig ätit det som är självdött eller rivet av ett rovdjur och det som är avskyvärt har aldrig kommit i min mun."
Och i alla dina styggelser och i din prostitution har du inte kommit ihåg din ungdoms dagar, när du var naken och bar och vältrade i ditt blod.
Eftersom du inte har kommit ihåg din ungdoms dagar utan har oroat mig med alla dessa ting, därför ska också jag föra dina vägar över ditt huvud förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), har du inte begått denna oanständighet över alla dina styggelser?
Likväl ska jag komma ihåg mitt förbund med dig i din ungdoms dagar och jag ska upprätta till dig ett evigt förbund.
och de ägnade sig åt prostitution i Egypten, de prostituerade sig i sin ungdom och där blev deras sköten genomborrade och deras jungfrubröst krossade.
Och hon har inte lämnat sitt skökoväsende som hon förde upp från Egypten, för i hennes ungdom låg de med henne och krossade hennes jungfrubröst och de utgöt sin lust över henne.
Men hon mångdubblade sin prostitution och kom ihåg sin ungdoms dagar då hon prostituerade sig i Egyptens land.
Och du återupplivade din ungdoms oanständighet när de från Egypten smekte ditt sköte och dina ungdomliga bröst.
Hosea (1)
Och jag ska ge henne hennes vingårdar därifrån
och Achors dal [] som en hoppets öppning,
och hon ska gensvara där som i sin ungdoms dagar
och som de dagarna då hon kom ut ur Egyptens land.
Joel (1)
Jämra er som en jungfru som sitter i säcktyg
för hennes ungdoms make.
[En kvinna som blivit änka under trolovningstiden mellan förlovning och bröllop.]
Sakarja (1)
men han ska säga: "Jag är ingen profet, jag är en odlare av marken, för jag har blivit gjord till en bonde från min ungdom".
Malaki (2)
Men ni säger (ändå frågar ni): "Varför?"
Eftersom Herren (Jahve) vittnar mellan dig och din ungdoms hustru, som du har behandlat bedrägligt. Ändå har hon blivit din kompanjon och hustru genom förbund.
Ingen har gjort så [skilt sig], som har en kvarleva av ande (i sig) [fortfarande är vid liv]. Vad söker den ende [Gud eller Abraham, ] om inte avkomma från Gud (Elohim)? [Den första delen av denna vers är svår att översätta.] Skydda och bevara din ande så att du inte bedrar din ungdoms hustru.