Referenser (146 st)
1 Moseboken (12)
När de flyttade österut hittade de en slätt i Sinear och bosatte sig där. [Området är den bördiga dalen mellan floderna Eufrat och Tigris, det som senare kom att bli Babylon, nuvarande Irak.]
Abram drog upp tältpinnarna och fortsatte vandra mot Negev (söderut).
Så Lot valde hela Jordanslätten åt sig. Och Lot bröt upp (begav sig av) österut. Och de skiljdes åt, [som en] man från sin bror.
Abraham vandrade därifrån [Hebron, se ] söderut i landet [Negev, se ] och bodde mellan Kadesh [] och Shor [] och han vandrade omkring i Gerar.
Och han sade till honom: "Låt oss fortsätta vår resa och låt oss gå och jag ska gå före dig."
Och Jakob vandrade till Sukkot [öster om Jordanfloden nära Jabbok; troligtvis nuvarande Tel Deir Alla] och byggde sig ett hus och gjorde stall (hebr. sukkot) till sin boskap. Därför har den platsen namnet Sukkot. [Sukkot betyder hydda och motsvarar de boskapsskydd som man byggde som stall på den här tiden. Samma ord finns i lövhyddohögtiden som heter Sukkot på hebreiska.]
Och de vandrade och en gudsfruktan kom över alla städer runtomkring dem och man förföljde inte Jakobs söner.
Och de vandrade från
Betel och det var fortfarande ett stycke för att komma till Efrat, och Rakel födde, men hon hade en svår förlossning.
Och Jakob vandrade och spred ut sina tält till Migdal-Eder ["tornet i Edar"; ordagrant "flockens torn"]. [Platsen är troligtvis mellan Betlehem och Hebron, se även .]
Mannen [i Shechem] sade: "De har gått härifrån, jag hörde dem säga; låt oss gå till Dotan." Josef gick efter sina bröder och fann dem i Dotan. [Dotan betyder "två källor" och var en stad omkring 3 mil norr om Shechem. Staden ligger längs med handelsrutten Via Maris (som gick mellan Egypten i syd, via Damaskus (i Syrien) till Mesopotamien i öster). Profeten Elisha (Elisa) bodde senare i Dotan, se . Det är möjligt att bröderna var kända – särskilt i trakten kring Shechem (efter händelserna med Dina, se ) – eller för storleken på flocken som gjorde att de kändes igen. I judisk tradition tolkas mannen som en ängel i mänsklig form. Läsaren blir också påmind om den man som Jakob brottades med, se .]
Israel
[Jakob] gjorde resan med allt som han ägde och kom till
Beer-Sheva. Där offrade han till sin far Isaks Gud
(Elohim).
2 Moseboken (12)
Sedan vandrade Israels barn (söner) från Ramses [Tanis eller Zoan] till Sukkot [troligtvis Tell el Maskhuta, åt sydöst från Ramses], omkring 600 000 starka män [över 20 år] till fots, därtill barnen (familjerna). [I vid räkningen efter uttåget är de 625 550 män över 20 år.]
Israeliterna bröt upp från Sukkot och slog läger i Etam på gränsen till öknen. [De tar inte den snabbaste havsvägen "Via Maris" som går genom Filistéernas land, se , utan går i sydostlig riktning genom öknen Sinai.]
När farao var nära, upptäckte israeliterna att egyptierna var på marsch mot dem, och israeliterna blev helt skräckslagna och ropade till Herren,
Herren sade till Mose: "Varför ropar du till mig? Säg till israeliterna att gå framåt [ut i havet].
Guds ängel (budbärare), som [vanligtvis] gick före Israels läger (armé), flyttade sig och gick [nu] bakom dem, så molnstoden [] flyttade sig från [att vara] framför dem och stod [nu] bakom dem.
Sedan ledde Mose folket vidare från Vasshavet. De gick ut i öknen Shor. De gick tre dagar in i öknen och fann inget vatten.
När hela Israels folk vandrade ut från Elim och kom till Sinaiöknen, mellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i andra månaden [Ijar – april/maj] sedan de hade lämnat Egypten,
Hela Israels folk fortsatte sin vandring från Sinaiöknen och följde Herrens instruktioner [de följde molnstoden, se , ]. De slog läger i Refidim, men där fanns inget vatten att dricka för folket. [Detta är ett mycket torrt område i södra Sinaiöknen utan några vattenkällor. Israeliterna beräknas var omkring två miljoner människor, se .]
De lämnade nämligen Refidim och kom till Sinais öken och slog läger i öknen. De slog läger framför berget [Sinai].
Varje gång molnet höjde sig från tabernaklet bröt israeliterna upp och fortsatte sina vandringar.
Men om molnet inte höjde sig, bröt de inte upp, de vandrade inte framåt förrän den dag det höjde sig.
4 Moseboken (89)
När tabernaklet ska flyttas vidare ska leviterna ta ner det, och när tabernaklet ska sättas upp ska leviterna sätta upp det. Om någon man (som inte är levit) kommer nära (tabernaklet) ska han dö.
Alla som räknades i Juda läger var 186 400
efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) först (varje gång som lägret bryter upp för att flytta vidare). [Att Juda går först nämns även i . Juda betyder lovsång och här finns en viktig princip om att alltid ha lovsången först i våra liv, både inför vanliga förändringar och i den andliga kampen.]
Alla som räknades i Rubens läger var 151 450 efter deras avdelningar. De ska dra ut (gå) som nummer två [tåga efter de tre första stammarna].
Sedan ska mötestältet (Tabernaklet) med Levi stam gå i mitten av lägret när de drar vidare [från en lägerplats till nästa]. Så ska de gå framåt, varje man på sin plats under sitt eget baner.
Alla som räknades i Efraims läger var 108 100
efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) som nummer tre [tåga efter de sex första stammarna och leviterna].
Alla som räknades i Dans läger var 157 600
efter deras avdelningar.
De ska dra ut (gå) sist (tåga efter de övriga stammarna) under sina baner.
Så gjorde Israels söner enligt allt som Herren (Jahve) befallt Mose. De slog läger under sina baner och de drog vidare [från lägerplats till lägerplats, och följde sina bestämda platser i ledet], var och en med sina familjer och med sina fäders hus.
När lägret drar vidare ska Aron gå in och hans söner, och de ska ta ner förhänget (som hänger mellan det heliga och det allra heligaste rummet) och täcka vittnesbördets ark med det,
Och när Aron och hans söner är klara med att täcka över de heliga möblerna och alla de heliga redskapen, när lägret ska [är redo att] dra vidare, då ska Kehats söner komma och bära dem, men får inte vidröra de heliga föremålen, då dör de. Dessa föremål är den börda som Kehats söner har i mötestältet. [De ska bära allting med stänger eller med ok.]
Och närhelst molnet togs upp från [sin plats] över tältet, då vandrade Israels söner efter det, och på den plats där molnet stannade (ordagrant bosatte sig), där slog Israels söner läger.
På Herrens (Jahves) tilltal vandrade Israels söner och på Herrens (Jahves) tilltal slog de läger. Så länge molnet stannade (ordagrant bosatte sig) över Tabernaklet förblev de i lägret.
Och när molnet dröjde över Tabernaklet många dagar, höll (vaktade, skyddade, bevarade) Israels söner Herrens (Jahves) åläggande och vandrade inte.
Ibland stannade molnet några dagar över Tabernaklet och enligt Herrens (Jahves) tilltal stannade de i lägret och enligt Herrens (Jahves) tilltal vandrade de.
Ibland var molnet från kvällen till morgonen och när molnet togs upp på morgonen vandrade de, eller om det fortsatte både dag och natt, när molnet togs upp vandrade de.
Om det var två dagar eller en månad eller ett år som molnet dröjde över Tabernaklet och stannade (ordagrant bosatte sig) över det, förblev Israels söner lägrade och vandrade inte men när det togs upp vandrade de.
På Herrens (Jahves) tilltal var de lägrade och på Herrens (Jahves) tilltal vandrade de. De höll (vaktade, skyddade, bevarade) Herrens (Jahves) åläggande på Herrens (Jahves) tilltal genom Mose hand.
Och när de blåser en larmsignal ska lägret som är på den östra sidan avtåga.
Och när de blåser en larmsignal andra gången, då ska lägret på den södra sidan avtåga. De ska blåsa ett alarm för deras avtågande.
Och Israels söner drog vidare i sin härordning, ut från Sinai öken, och molnet stannade i Parans öken.
Och de startade sin första vandring efter Guds befallning genom Moses hand.
Och först under sitt baner (standar) vandrade Juda söners läger i sin härordning, och över hans här var Nachshon, Amminadavs son.
Och tabernaklet togs ner och Gershons söner och Meraris söner som bar tabernaklet avtågade.
Och under sitt baner (standar) vandrade Rubens söners läger i sin härordning, och över hans här var Elitsor, son till Shedejor.
Och Kehatiterna som bar helgedomen avtågade så att tabernaklet skulle vara uppsatt inför deras ankomst.
Och under sitt baner (standar) vandrade Efraims söners läger i sin härordning, och över hans här var Elishama, son till Ammihod.
Och under sitt baner (standar) vandrade Dans söners läger i sin härordning, de utgjorde eftertruppen till alla läger, och över hans här var Achiezer, son till Ammishaddaj. [Eftertruppen utgörs av de 3 stammar som vandrar under Dans baner.]
Detta var Israels söners vandring efter deras härordning. Och de avtågade.
Och Mose sade till Chovav, midjaniten Roels son, Moses svärfar: "Vi vandrar till platsen om vilken Herren (Jahve) har sagt 'Jag ska ge den till er,' följ du med oss och vi ska göra gott mot dig, för Herren (Jahve) har talat gott över Israel."
De bröt upp från Herrens (Jahves) berg och vandrade i tre dagar. Herrens (Jahves) ark gick före dem under de tre dagarna, för att utforska (söka efter – hebr. tor) [hitta en lämplig och bra] viloplats för dem. [Hebreiska ordet tor har innebärden att utforska för att hitta något bra, se . Viloplats (hebr. menocha) är samma ord som i .]
Herrens (Jahves) moln gick före dem på dagen när de lämnade sin lägerplats.
– ׆ –Och det hände, varje gång arken bröt upp, att Mose ropade:
"Stå upp (hebr. kumah, jmf ), Herre (Jahve)!
Må dina fiender förskingras,
och må dina motståndare fly för dig!"
[De tre verben är desamma som i .]
Och det kom en vind från Herren (Jahve) och förde med sig vaktlar från havet, och lät dem falla ner över lägret, till omkring en dagsvandring från ena sidan av det och en dagsvandring på den andra sidan, runtom lägret och ungefär 2 alnar högt över markens ansikte.
Från Kivrot-Hataava vandrade folket till Chatserot, och de uppehöll sig i Chatserot.
Och Mirjam var isolerad utanför lägret sju dagar, och folket vandrade inte förrän Mirjam fördes in igen.
Därefter vandrade folket från Chatserot och slog läger i Parans öken.
Nu vistas amalekiterna och kananéerna i dalen. Vänd i morgon och gå in i öknen på vägen mot Vasshavet (Röda Havet)."
Och de vandrade från Kadesh och Israels söner, hela församlingen kom till berget Hor.
De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Röda havet för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se ]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt,
[Nu summeras israeliternas rutt genom Transjordanien. En mer detaljerad beskrivning finns i .] Och Israels söner vandrade och slog läger i Ovot.
Och de vandrade från Ovot och slog läger i
Ijej-Haavarim [betyder: "Abrahams ruiner", se ] i öknen framför Moav, mot soluppgången
(österut).
Därifrån vandrade de och slog läger i Zereds dal [nuvarande Wadi el-Hesa i västra Jordanien].
Därifrån vandrade de och slog läger på andra sidan Arnon [som rinner genom wadi el-Mojib och mynnar ut i Döda havets sydöstra del] som är i öknen som kommer ut vid amoréernas gräns. För Arnon är Moavs gräns mellan Moav och amoréerna.
Och Israels söner vandrade och slog läger på Moavs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.
De vandrade från Rameses [förrådsstad i området Goshen i lägre Egypten, se ] i den första månaden [Aviv/Nisan] på den 15:e dagen i den första månaden, från morgonen efter Pesach (påsken) gick Israels söner ut stolt (ordagrant: "med en hög hand") i alla egypternas åsyn,
Och Israels söner vandrade från Rameses och slog läger i Sukkot. []
Och de vandrade från Sukkot och slog läger i Etam [], som ligger i kanten på öknen. [; ]
Och de vandrade från Etam och gick tillbaka till Pihachirot [ betyder "kanalens mun/utlopp", se , ], som är framför Baal Tsefon, och slog läger i Migdol.
Och de vandrade från Pihachirot och passerade mitt genom havet till öknen, och de gick tre dagsresor in i Etams öken och slog läger i Mara [].
Och de vandrade från Mara och kom till Elim, och i Elim fanns tolv vattenkällor och 70 palmträd, och slog läger där.
Och de vandrade från Elim och slog läger vid Vasshavet (Röda havet).
Och de vandrade från Vasshavet (Röda havet) och slog läger i Sins öken.
Och de vandrade från Sins öken och slog läger i Dofka.
Och de vandrade från Dofka och slog läger i Alosh.
Och de vandrade från Alosh och slog läger i Refidim, där fanns inget vatten för folket att dricka.
Och de vandrade från Refidim och slog läger i Sinais öken.
Och de vandrade från Sinais öken och slog läger i Kivrot Hatava
Och de vandrade från Kivrot Hatava och slog läger i Chatserot
Och de vandrade från Chatserot och slog läger i Ritma.
Och de vandrade från Ritma och slog läger i Rimmon Parets.
Och de vandrade från Rimmon Parets och slog läger i Livna [betyder "vit", troligtvis inte samma Livna i Låglandet som senrare intas från norr, se ].
Och de vandrade från Livna och slog läger i Rissa.
Och de vandrade från Rissa och slog läger i Kehelata.
Och de vandrade från Kehelata och slog läger i Shefer.
Och de vandrade från Shefer och slog läger i Charada.
Och de vandrade från Charada och slog läger i Makhelot.
Och de vandrade från Makhelot och slog läger i Tachat.
Och de vandrade från Tachat och slog läger i Tera.
Och de vandrade från Tera och slog läger i Mitqa.
Och de vandrade från Mitqa och slog läger i Chashmona.
Och de vandrade från Chashmona och slog läger i Moserot.
Och de vandrade från Moserot och slog läger i Bene Jaqan.
Och de vandrade från Bene Jaqan och slog läger i Chor Hagidgad.
Och de vandrade från Chor Hagidgad och slog läger i Jotvata.
Och de vandrade från Jotvata och slog läger i Avrona.
Och de vandrade från Avrona och slog läger i Etsion Gever.
Och de vandrade från Etsion Gever och slog läger i Tsins öken, det är Kadesh.
Och de vandrade från Kadesh och slog läger vid berget Hor, på gränsen till Edoms land.
Och de vandrade från Hor och slog läger i Tsalmona.
Och de vandrade från Tsalmona och slog läger i Ponon.
Och de vandrade från Ponon och slog läger i Obot.
Och de vandrade från Obot och slog läger i
Ijej-Haavarim [betyder: "Abrahams ruiner"], vid Moavs gräns.
Och de vandrade från Ijim [Ijej-Haavarim, se ] och slog läger i Dibon Gad.
Och de vandrade från Dibon Gad och slog läger i Almon Diblatajma
Och de vandrade från Almon Diblatajma och slog läger i Avarims berg, framför Nebo.
Och de vandrade från Avarims berg och slog läger på Moavs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.
5 Moseboken (7)
vänd er och vandra till amoréernas bergsland och till alla platser runtomkring i Arava, i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och i söder och utefter kusten, kananéernas land och Libanon så långt bort som den stora floden, floden Eufrat.
Och vi vandrade från Chorev och gick genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni såg längs vägen till amoréernas bergsland som Herren vår Gud (Jahve Elohim) befallt oss, och vi kom till Kadesh Barnea. [Resan och farorna längs med vägen beskrivs i mer detalj i .]
Men ni, vänd er om och ta vägen till Vasshavet (Röda havet)."
Sedan [äntligen, efter 38 års vandring] vände vi och vandrade in i öknen längs vägen till Vasshavet (Röda Havet), som Herren (Jahve) talade till mig, och vi gick runt berget Seir [sydväst om Döda havet; bergsplatån där Edom ligger] många dagar.
Res er upp fortsätt er resa och gå över Arnons dal, se jag har gett amoréen Sichon i er hand, Cheshbons kung och hans land, börja att besätta landet och ta strid mot honom."
Och Israels söner vandrade från Beerot-Benjaakan till Mosera, där Aron dog och där blev han begravd. Och hans son Elazar tjänstgjorde som präst i hans ställe.
Därifrån vandrade de till Gudgoda [betyder: att skära bort] och från Gudgoda till Jotvata [betyder: trivsel], ett land med vattenbäckar.
Josua (4)
Tidigt följande morgon bröt Josua och alla israeliterna upp från
Shittim och kom till Jordan. De slog läger där innan de gick över
[Jordanfloden].
[Kaleb var omkring 80 år och Josua troligtvis lite yngre, de hade väntat i över 40 år på detta tillfälle att få gå in i det utlovade landet. Man slår läger på den östra sidan av Jordanfloden. De går över Jordan den 10 Nisan, se , vilket motsvarar april månad och floden flödar över sina breddar, se .]och de befallde folket: "När ni ser Herrens, er Guds, förbundsark, bli buren av de levitiska prästerna, då ska ni bryta upp och marschera efter den,
Och det hände när folket tog ner sina tält för att gå över Jordan, att prästerna som bar förbundsarken var framför folket,
Och Israels söner vandrade och kom till deras städer på den tredje dagen. Deras städer var
Givon [som var den ledande, se ]
och Kefira
och Beerot
och Kirjat-Jearim. [Dessa städer hade en allians, och är alla bara 1,5 mil från Jerusalem. De hamnade i Benjamins stams område, se , .]
Domarboken (3)
Och Simson låg där halva natten
(hebr. lajla) och steg upp efter halva natten
(hebr. lajla) och tog tag i dörrarna från stadens portar och de två dörrposterna och gav sig av med tvärstänger och lade dem över sina skuldror och gick upp till toppen på berget öster om Hebron
[ordagrant: "som är över Hebrons ansikte"].
[Här går Simson från kusten sex mil upp i Juda berg ända till Chevron, en avsevärd sträcka med två dörrar och dörrposter med tvärslåar på axlarna. Läsaren blir uppmärksammad på ordet natt (hebr. lajla) som används två gånger i och två gånger (halva natten) i . Strukturellt sett är kvinnan i Gaza den andra kvinnan som Simson är med, av de tre som det berättas om. I ett kiastiskt perspektiv så vänder berättelsen här när den kommit "halvvägs" in i natten, i resten av detta kapitel följer andra halvan av Simsons natt. Vi ser även flera likheter i berättelsen i med den första kvinnan och det som snart följer med den tredje kvinnan i . Simson har nu kommit halvvägs in i natten, och scenen är öppen för nästa lajla...][Hon fick honom att somna] Och hon drev i en tältplugg och sade till honom: "Filistéerna är över dig Simson!" Och han vaknade från sin sömn och drog ut tältpluggen ur vävspolen och väven.
Och därifrån gav de sig av från daniternas familjer, från Tsora och från Eshtaol, 600 män omgjordade med stridsvapen.
1 Kungaboken (1)
Och kungen befallde och de bröt stora stenar, dyrbara stenar, till att lägga husets grund med huggna stenar.
2 Kungaboken (4)
Sedan tog han sin äldste son, som skulle regera i hans ställe och offrade honom som ett brännoffer på muren. Och det kom en stor vrede över Israel och de lämnade honom och återvände till sitt eget land.
Och du ska gå in och stänga dörren om dig och om dina söner och häll upp i alla dessa kärl och ställ åt sidan det som är fullt."
Och befälhavaren återvände och fann Assyriens kung i strid med Livna, för han hade hört att de lämnat från Lachish.
Och Sancheriv, Assyriens kung lämnade och gick och återvände och bodde i Nineve.
Esra (1)
Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen.
Job (2)
Är inte deras tältlina (hebr. jeter) uppryckt i dem?
De dör och det utan vishet.'
Han bryter ner mig från alla sidor tills jag går under.
Han rycker upp (lyfter bort) mitt hopp som ett träd.
[Inte ens stubben är kvar, allt hopp är ute, se ; .]
Psaltaren (3)
Han lät östanvinden blåsa i himlen
och med sin makt drog [ledde] han fram sunnanvinden.
Men sitt eget folk lät han dra ut som en fårhjord (flock av småboskap),
han ledde dem som en boskapshjord i öknen.
[Här är vinplantan en bild på Israel som befriades från slaveriet i Egypten och fick Israels land efter att Herren drivit undan ett flertal folkslag för dem.] Du drog upp vinplantan, ut från Egypten.
Du drev undan folkslag och du planterade den [vinplantan, Israel].
Predikaren (1)
Den som kastar stenar kan skadas av dem,
och den som klyver trä är i fara när han gör det.
Jesaja (4)
Se, på Sion [tempelberget] staden för våra högtidliga samlingar,
dina ögon ska se Jerusalem en fridfull boning,
ett tält ska inte flyttas,
dess tältpluggar (tältpinnar) ska inte dras upp,
inte heller ska någon av tältlinorna brista (gå av, gå sönder).
Och befälhavaren (hebr. ravshake) återvände och fann Assyriens kung strida mot Livna, för han hade hört att han lämnat Lachish. [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tel Burna 2015 och på senare år, gör att det kan vara den bibliska staden Livna.]
Så Assyriens kung Sancheriv gick därifrån och återvände och bosatte sig i Nineve.
Min boning är uppryckt
och bortburen från mig som en herdes tält,
som en vävare har jag rullat ihop mitt liv.
Han ska hugga av mig från trumman,
från dag till natt ska du göra slut på mig.
Jeremia (2)
Ett lejon har rest sig (stigit upp) från sitt snår och en folkslagens fördärvare har gett sig iväg och gått från sin plats till att göra landet öde, så att dess städer blir ödelagda utan invånare.
I den ska Juda [landsbygd] och alla dess städer leva tillsammans [i fred och trygghet]
– jordbrukare (de som plöjer) och herdar [de som vandrar] med boskapshjord.
Sakarja (1)
Avgudarna har talat fåfängt
och siarna har sett en lögn
och drömmarna talar falskt,
de tröstar fåfängligt.
Därför går de sin väg som får,
de är plågade eftersom där inte finns någon herde.
ge sig av
