Referenser (69 st)
1 Moseboken (1)
Jag är den Gud
(El) som såg dig i
Betel [för 15 år sedan], där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.' "
2 Moseboken (12)
Och du ska sätta dem på Aron din bror och hans söner med honom, och ska smörja dem och avskilja (inviga) dem och helga dem så att de kan tjänstgöra till mig i prästämbetet.
och osyrat bröd och osyrade brödkakor blandade med olja och osyrade brödkakor ringlade med olja, av fint vete ska du göra dem.
Sedan ska du ta smörjelseoljan och hälla ut över hans huvud och smörja honom.
Och varje dag ska du offra en oxe som syndoffer vid sidan om de andra offren för försoning, och du ska göra reningen ovanpå altaret när du bringar försoning för det, och du ska smörja det och helga det.
Och med den ska du smörja mötestältet och vittnesbördets ark,
Och du ska smörja Aron och hans söner och avskilja dem så att de kan tjänstgöra till mig i prästämbetet.
Du ska ta smörjelseoljan och smörja Tabernaklet och allt som är i det och ska helga (avskilja) det och alla dess möbler, och det ska vara heligt.
Du ska smörja brännofferaltaret och alla dess redskap och helga altaret och altaret ska vara högheligt.
Du ska smörja vattenkaret och dess fundament och helga det.
Du ska sätta på Aron de heliga kläderna och du ska smörja honom och helga honom så att han kan betjäna mig i prästämbetet.
Du ska smörja dem som du smorde deras far så att de kan göra tjänst för mig i prästämbetet. Och deras smörjelse ska för dem vara ett evigt prästerskap genom deras generationer.
3 Moseboken (8)
Och när du för fram ett matoffer bakat i ugnen, ska det vara osyrat bröd av fint mjöl ringlat med olja eller kakor av fint mjöl smorda med olja.
Detta är Aron och hans söners offer som de ska offra till Herren (Jahve) den dagen när han blir smord. En tiondel av en efa fint mjöl som ett evigt matoffer, hälften av det på morgonen och hälften av det på kvällen.
Om han offrar det som en tacksägelsegåva, då ska han offra det med tacksägelseoffret, osyrat bröd blandat med olja, och osyrade kakor smorda med olja och stekta kakor av fint mjöl blandade med olja.
som Herren (Jahve) befallt att ge dem från Israels söner den dag han smorde dem som en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för deras kommande generationer.
Sedan tog Mose smörjelseoljan och smorde tabernaklet (hebr. ) och allt som fanns därinne och helgade det.
Och han stänkte därav på altaret sju gånger, och smorde altaret [] och alla dess redskap, både vattenkaret [] och dess fundament, till att helga dem.
Och han hällde ut smörjelseoljan över Arons huvud [] och smorde honom, till att helga honom.
Översteprästen, som han ska smörja, och som han ska helga till tjänstgöring i översteprästens ämbete i hans fars ställe, ska bringa försoning och ska ta på sig linnekläder, de heliga kläderna.
4 Moseboken (8)
Detta är namnen på Arons söner, prästerna som var smorda, som han avskilde (helgade) för att tjänstgöra i prästens ämbete.
och en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandat med olja och osyrat bröd ringlat med olja och tillhörande matoffer och drickoffer.
Och det skedde på den dagen att Mose fullbordade (avslutade, färdigställde) [plural!] hopsättningen (byggandet, resandet, ordagrant samlandet) [plural!] av tabernaklet (hebr. mishkan), och han smorde det och helgade det, och alla dess möbler, och altaret med dess redskap, och han smorde dem och helgade dem,
Och ledarna bar fram altarets invigningsoffer den dag då det smordes. [Denna dag beskrivs i .] Männen bar också fram sina (personliga) offer inför altaret.
Detta var altarets invigningsoffer, den dag då det smordes, i händerna på Israels ledare:
silverfat – 12 [st],
silverskålar – 12 [st],
guldskålar – 12 [st].
All boskap till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) var:
24 oxar,
baggarna – 60 [st],
getterna av hankön – 60 [st],
årsgamla lamm av hankön – 60 [st]. Detta var altarets invigningsoffer efter att det blivit smort.
och församlingen ska fria mandråparen från blodshämnarens hand, och församlingen ska upprätta honom i fristaden till vilken han har flytt, och han ska bo därinne till dess översteprästen som var smord med helig olja är död.
Domarboken (2)
Träden gick ut vid ett tillfälle för att smörja en kung över dem, och de sade till olivträdet: Regera du över oss.
Och törnbusken sade till träden: Om ni verkligen smörjer mig till kung över er, kom sedan och ta er tillflykt under min skugga, och om inte, låt eld komma ut från törnbusken och sluka Libanons cedrar.
1 Samuelsboken (7)
"Imorgon vid denna tid ska jag sända dig en man från Benjamins land, och du ska smörja honom till furste över mitt folk Israel, och han ska rädda folket från filistéernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig."
Sedan tog Samuel oljehornet och hällde det över hans huvud och kysste honom och sade [ är Samuels längsta nedtecknade tal till en person, 147 hebreiska ord]: "Är det inte Herren (Jahve) som har smort dig till att bli furste över hans arv?
Och Samuel sade till Saul: "Herren (Jahve) har sänt mig till att smörja dig till kung över hans folk, över Israel, lyssna nu därför till rösten av Herrens (Jahves) ord.
Och Samuel sade: "Trots att du är liten i dina egna ögon är du huvud över Israels stammar. Och Herren (Jahve) har smort dig till kung över Israel,
Och bjud in Jishaj till offret och jag ska tala om för dig vad du ska göra, och du ska smörja åt mig den som jag säger till dig."
Och han sände efter och förde in honom. Han var rödlätt med vackra ögon och var stilig att se på.
Och Herren (Jahve) sade: "Res dig och smörj honom, för det är han."
Och Samuel tog oljehornet och smorde honom i hans bröders mitt. Och Herrens (Jahves) Ande kom mäktigt över David från den dagen och framåt. Och Samuel steg upp och gick till Rama.
2 Samuelsboken (7)
Och Juda män kom och där smorde de David till kung över Juda hus.
Och de berättade för David och sade: "Javesh-Gileads män var de som begravde Saul."
Låt nu era händer bli starka (få mod och handlingskraft) och var tapperhetens söner, för er herre Saul är död, men Juda hus har smort mig till kung över dem."
Och jag är svag idag och har precis blivit smord till kung. Och dessa män, Tserojas söner, är för tunga för mig. Må Herren (Jahve) belöna dem som gör ont efter deras ondska."
Och alla Israels äldste kom till kungen i Hebron och kung David skar ett förbund med dem i Hebron inför Herrens (Jahves) ansikte och de smorde David till kung över Israel.
Och när filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, gick alla filistéer upp och sökte David, och David hörde om det och gick ner till fästningen.
Natan sade till David: "Du är den mannen. Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Jag har smort dig till kung över Israel, och jag har räddat dig ur Sauls hand,
Och Avshalom som vi smorde till kung över oss dog i striden. Och nu, varför sägs det inte ett ord om att föra kungen tillbaka?"
1 Kungaboken (7)
Och låt Tsadok, prästen och Natan, profeten smörja honom där till kung över Israel och blås i shofaren och säg: 'Länge leve kung Salomo.'
Och Tsadok, prästen tog hornet med olja från tältet och smorde Salomo. Och de blåste i shofaren och hela folket sade: "Länge leve kung Salomo."
Och Tsadok, prästen och Natan, profeten har smort honom till kung i Gihon, och de kommer upp därifrån med så stor glädje att staden är i uppror. Detta är ljudet som ni hör.
Och Chiram,
Tyros kung, sände sin tjänare till Salomo, för han hörde att de smort honom till kung efter hans far David, för han hade älskat David alla hans dagar.
Herren sade till honom: "Gå tillbaka samma väg du kom [genom Israel öster om Döda havet och Jordan] och fortsätt till öknen kring Damaskus. När du kommer fram ska du smörja Hasael till kung över Aram (Syrien).
Jehu, Nimsis son, ska du smörja till kung över Israel. Smörj också Elisha [som betyder "min Gud är frälsning"], Shafats son, från Avel Mechola [en stad i Jordandalen] till att bli profet och din efterträdare.
2 Kungaboken (5)
Och ta flaskan med olja och häll ut den över hans huvud och säg: ’Så säger Herren (Jahve): Jag har smort dig till kung över Israel.’ Öppna sedan dörren och fly och dröj inte."
Och han steg upp och gick in i huset, och han hällde oljan över hans huvud och sade till honom: "Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Jag har smort dig till kung över Herrens (Jahves) folk, över Israel.
Och de sade: "Du ljuger! Berätta för oss, vi ber dig."
Och han sade: "Så och så talade han till mig och sade: Så säger Herren (Jahve) jag har smort dig till kung över Israel."
Sedan förde han ut kungens [Achazjahos] son [Joash] och satte på honom kronan och regalierna och de gjorde honom till kung och smorde honom och de klappade i händerna och sade: "Kungen lever (länge leve kungen)!"
Och hans tjänare bar honom död i en vagn från Megiddo och förde honom till Jerusalem och begravde honom i hans egen grav. Och folket i landet tog Jehoachaz, Joshijahos son och smorde honom och gjorde honom till kung i hans fars ställe. [Bara tre kungar omnämns smörjas i Kungaböckerna: Salomo (), Joash () och här Jehoachaz.]
1 Krönikeboken (3)
När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt David ett förbund med dem i Hebron inför Herren. Sedan smorde de David till kung över Israel, enligt Herrens ord genom Samuel.
När filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde det drog han ut mot dem.
De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung. De smorde honom till en Herrens furste och Sadok till präst.
2 Krönikeboken (2)
Men det var till Ahasjas fördärv som Gud hade bestämt att han skulle komma till Joram. När han väl hade kommit dit, for han med Joram för att möta Jehu, Nimshis son, som Herren hade smort till att utrota Ahabs hus.
Sedan förde de ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet och gjorde honom till kung. Jojada och hans söner smorde honom och ropade: "Leve kungen!"
Psaltaren (2)
Du älskar (tillägnar dig, verkar aktivt för) rättfärdighet och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud (Elohim), har din Gud (Elohim) smort dig
med glädjens olja mer än dina jämlikar.
[Kungar smordes med olja när de kröntes, se ; . Denna vers citeras i och refererar tydligt till Jesus.]
Jag har funnit min tjänare David,
med min heliga olja har jag smort honom [till kung].
Jesaja (2)
De förbereder bordet,
de tänder lamporna,
de äter, de dricker.
"Stå upp furstar,
smörj sköldarna (gör er redo till strid)!"
[Jesus citera från när han läser profettexten i synagogan i Nasaret, se . Jesus avslutar läsningen mitt i och tar inte med den sista delen som handlar om Guds dom. Detta måste ha väckt förundran bland åhörarna. När Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.] Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) Ande är över mig, för Herren (Jahve) har smort (utvalt) mig
att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).
Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) de som har brustna hjärtan,
proklamera (utropa) befrielse för de fångna,
och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,
Jeremia (1)
Som säger: "Jag ska bygga mig ett stort hus och rymliga rum" och hugger ut åt sig fönster och gör dess tak med cederträ och målar med cinnober (en röd färg).
Daniel (1)
[Gabriel kommer att tala om 70 sjuperioder som rör det judiska folket. Hebreiskan använder ordet "shavuim" som betyder 7 av något slag. Det anger en tidsperiod på 7 utan någon enhet på samma sätt som "ett dussin" på svenska kan syfta på 12 stycken av något vad som helst. Sjuperioderna kan syfta på 7 år, 7 dagar, 7 månader eller en symbolisk "fulländad" tid. År är dock den mest troliga enheten, i inledningen talas t.ex. om 70 år. Ett vanligt uttryck för en sådan här "sjuperiod" eller vecka av år är då "årsvecka". En för judarna välbekant sjuårsperiod var också det sjunde sabbatsåret för landet då åkrarna skulle ligga i träda, se . Vart sjunde sådant år, dvs. det 49:e året, var ett jubelår. Det var ett år då hela samhället fick en nystart – alla lån avskrevs och landområdena återgick till sina ursprungliga ägare, se . Detta system med både plan- och marknadsekonomi säkerställde att även om föräldragenerationen gjort dåliga val skulle inte barnen behöva ärva deras skulder. När Mose fick denna förordning kom det också med en varning att om det judiska folket inte höll denna princip skulle de bli kringspridda bland folken, se ; .
Systemet med sabbatsår började gälla när israeliterna kom in landet, se . När Salomo började bygga templet var det 480 år efter uttåget ur Egypten, se . Samma varning om att folket skulle bli kringspridda ger Gud till Salomo, se . Det nämns att Salomo tog ut höga skatter av folket och troligtvis hölls inte dessa sabbatsår, se ; . Detta resulterar i Jerusalems belägring 605 f.Kr. och Jerusalems fall 586 f.Kr. Det är värt att notera att det norra riket faller redan 722 f.Kr. Deras avfall var större än det södra rikets. De höll inte ens sabbaten en gång i veckan eller de andra högtidsdagarna, vilket kan vara anledningen till att deras tid rann ut snabbare. Stora profetiska händelser har skett vart 490/500 år i Israels historia: - Abraham föds, ca 1950 f.Kr. - Uttåget ur Egypten, ca 1450 f.Kr. - Första templets invigs, 996 f.Kr. - Templet återinvigs, 516 f.Kr. - Jesus föds 8-4 f.Kr., dör och uppstår 30 eller 33 e.Kr.
I själva definitionen av jubelår finns en viss osäkerhet i formuleringen om jubelåret ska inkluderas eller läggas till det 49:e året så att cykeln blir 50 år. Det gör att cykeln kan variera mellan 490 och 500 år. De 40 åren i ökenvandringen verkar inte räknas med, vilket gör att det finns en marginal, se .] Sjuttio sjuperioder
[70 årsveckor vilket motsvarar 490 år] är bestämda
(ordagrant 'ristade' eller 'utskurna') över ditt folk
[det judiska folket] och din heliga stad
[Jerusalem].
[En bestämd tidsperiod är 'utskuren' som specifikt berör det judiska folket, Jerusalem och Israel. Anledningen är:] För att få ett slut på överträdelsen.
För att försegla synder.
För att sona
(övertäcka) skulden.
För att införa en evig rättfärdighet.
För att försegla synen och profetian
(som med ett sigill).
För att
smörja (avskilja till helig tjänst) det allra heligaste.
[Det allra heligaste syftar troligtvis på templet, och då specifikt på Gudsstaden och det framtida templet i Jerusalem. Hesekiel var samtida med Daniel och hans syn i kap 40-48 var inte okänd.] Amos (1)
ni dricker vin ur skålar,
och smörjer er själva med de bästa salvorna,
men ni sörjer inte över Josefs smärta.
smörja
