4196 – מִזְבֵּחַ (mizbeach)

altare


Typ:
Hebreiska: מִזְבֵּחַ (mizbeach)
Ursprung: from H2076 (זָבַח)
Användning: 403 ggr i GT

Engelsk översättning

altar

Engelsk beskrivning

1) altar


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (403 st)


Noa byggde ett altare åt Herren. Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret.
Herren (Jahve) visade sig för Abram och sade: "Till din säd ska jag ge detta land." Och han byggde ett altare där till Herren (Jahve) som hade visat sig för honom.
Och han flyttade från den platsen (Shechem) till bergen öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren (Jahve) och åkallade Herrens (Jahves) namn.
till platsen för altaret som han gjorde där först. Där (på den platsen) åkallade Abram Herrens (Jahves) namn.
Abram flyttade sitt tält och kom till Mamres terebintlund, som ligger i Hebron. Där byggde han ett altare till Herren (Jahve).
De kom till platsen som Gud hade berättat för honom om och Abraham byggde ett altare där. Han lade i ordning veden och band Isak, sin son och lade honom på altaret ovanpå veden.
Han byggde ett altare där och åkallade Herrens namn och slog upp sitt tält på platsen och Isaks tjänare grävde en brunn på platsen.
Och han reste där ett altare och kallade det El Elohei Israel (Gud, Israels Gud).
Och Gud (Elohim) sade till Jakob. "Stig upp och gå till Betel och bo där. Och gör ett altare till Gud (El) som visade sig för dig när du flydde från din bror Esaus ansikte."
och låt oss stå upp och gå till Betel. Där ska jag göra ett altare till Gud (El) som svarade mig den dag jag var i nöd och som har varit med mig på den väg jag har vandrat."
Och han byggde där ett altare och kallade platsen El Betel, för där hade Gud uppenbarat sig för honom när han flydde från sin brors ansikte.
Då byggde Mose ett altare och gav det namnet Herren mitt segerbaner (Adonai Nissi).
Ni ska göra ett altare av jord till mig och offra brännoffer [3 Mos 1:3‑16] på det och shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11‑21], dina får och dina oxar. På varje plats där jag vill att mitt namn ska bli omnämnt ska jag komma till er och välsigna er.
Och om du gör ett altare till mig av sten, ska du inte bygga det av huggna stenar, för om du rör det med ett verktyg har du förorenat det.
Inte heller ska du gå upp på trappsteg till mitt altare, för att din nakenhet inte ska bli avslöjad därpå.
Men om en man avsiktligt kommer till sin granne och slår honom med svek, då ska han tas bort från mitt altare så att han kan dö.
och Mose skrev ned alla Herrens ord. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenar – en för varje stam i Israel.
Mose tog hälften av blodet och hällde det i karen, och den andra hälften stänkte han på altaret.
Och du ska göra altaret av akaciaträ, 5 alnar [2,25 meter] långt och 5 alnar [2,25 meter] brett, altaret ska vara kvadratiskt och dess höjd ska vara 3 alnar [1,35 meter].
Du ska placera det under avsatsen runt altaret, under så att det når halvvägs upp på altaret.
Och du ska göra stänger till altaret, stänger av akaciaträ och klä in dem i brons.
Stängerna ska sättas i ringarna och stavarna ska vara på två sidor om altaret när ni bär det. [Det var viktigt att arken och bordet kunde bäras utan mänsklig direktkontakt.]
Och de ska vara på Aron och hans söner när de går in i mötestältet eller när de kommer nära altaret för att tjänstgöra på den heliga platsen, så att de inte bär på synd och dör. Det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt för honom och hans säd efter honom.
Och du ska ta blodet från oxen och stryka det på altarets horn med ditt finger och du ska hälla ut hela återstoden av blodet vid altarets fot.
Och du ska ta allt det feta som täcker inälvorna och hinnorna som är över levern och de två njurarna och fettet som är på dem och låta det bli en rök ovanpå altaret.
Och du ska slakta baggen och du ska ta dess blod och stänka det runtomkring mot altaret.
Och du ska göra hela baggen till en rök på altaret, det är ett brännoffer till Herren (Jahve), det är en söt arom, ett offer gjort med eld till Herren (Jahve).
Sedan ska du slakta baggen och ta av dess blod och stryka det på Arons högra örsnibb och på den högra örsnibben på hans söner, och på tummen på deras högra händer, och på stortån på deras högra fötter och stänka blodet mot altaret runtomkring.
Och du ska ta av blodet som är på altaret och av smörjelseoljan och stänka det över Aron och över hans kläder och över hans söner och över sönernas kläder med honom. Och han och hans kläder ska bli helgade och hans söner och hans söners kläder med honom.
Och du ska ta det från deras händer och göra det till en rök på altaret ovanpå brännoffret, som en söt arom inför Herrens (Jahves) ansikte, det är ett offer gjort med eld till Herren (Jahve).
Och varje dag ska du offra en oxe som syndoffer vid sidan om de andra offren för försoning, och du ska göra reningen ovanpå altaret när du bringar försoning för det, och du ska smörja det och helga det.
Sju dagar ska du bringa försoning för altaret och helga det, så ska altaret bli högheligt, allt som vidrör altaret blir heligt.
Detta är vad du ska offra på altaret varje dag för all framtid: Två årsgamla lamm.
Så ska jag helga mötestältet och altaret. Jag ska även helga Aron och hans söner till att göra tjänst inför mig som präster.
Och du ska göra ett altare att bränna rökelse på, av akaciaträ ska du göra det.
"Du ska göra ett vattenkar av koppar och dess fundament av koppar, till att tvätta sig, och du ska ställa det mellan mötestältet och altaret, och du ska hälla vatten i det.
när de går in i mötestältet ska de tvätta sig med vatten så att de inte dör, eller när de kommer nära altaret för att tjänstgöra, när de låter ett offer gjort med eld bli en rök till Herren (Jahve),
och bordet och alla dess redskap och menoran och dess redskap och rökelsealtaret,
och brännofferaltaret med alla dess redskap och vattenkaret och dess fundament.
Bordet och dess redskap,
den rena menoran med alla dess redskap
och rökelsealtaret,
och brännofferaltaret med alla dess redskap
och vattenkaret på dess fundament,
Och när Aron såg detta byggde han ett altare framför den och Aron utropade och sade: "Fest till Herren (Jahve) i morgon."
Utan ni ska bryta ner deras altaren och slå deras obelisker i bitar och ni ska hugga ner deras aseror [pålar för avgudadyrkan] .
och rökelsealtaret och dess stänger och smörjelseoljan och den söta rökelsen och draperiet (förhänget) till öppningen, till tabernaklets öppning,
brännofferaltaret med dess galler av koppar, dess stänger och alla dess redskap, vattenkaret och dess fundament,
Och han gjorde rökelsealtaret av akaciaträ, 1 aln var dess längd och 1 aln var dess bredd, kvadratiskt, och 2 alnar var dess höjd, dess horn var gjorda i ett stycke med det.
Och han gjorde brännofferaltaret av akaciaträ, 5 alnar [2,25 meter] var dess längd och 5 alnar [2,25 meter] var dess bredd, kvadratiskt, och 3 alnar [1,35 meter] var dess höjd.
Och han gjorde alla altarets redskap, kärlen och skovlarna och faten och köttkrokarna och fyrfaten, alla dess redskap gjorde han av koppar.
Och till altaret gjorde han ett galler av koppar, under avsatsen runtom så att det nådde halvvägs upp.
Och han satte stängerna i ringarna på altarets sidor, för att bära det, han gjorde det ihåligt med plankor.
Och med det gjorde han socklarna till mötestältets öppning och kopparaltaret och dess galler av koppar och altarets alla redskap,
och guldaltaret
    och smörjelseoljan
    och den söta rökelsen
och förhänget till tältets öppning,
kopparaltaret
    och dess galler av koppar,
    dess stänger och alla dess redskap, vattenkaret och dess fundament,
Och du ska ställa altaret av guld, för rökelse, framför vittnesbördets ark och sätta upp öppningens förhänge (draperi) till Tabernaklet.
Och du ska ställa brännofferaltaret framför öppningen till mötestältets Tabernakel.
Och du ska ställa vattenkaret mellan mötestältet och altaret och ska hälla vatten i det.
Och du ska smörja brännofferaltaret och alla dess redskap och helga altaret och altaret ska vara högheligt.
Och han ställde det gyllene altaret i mötestältet framför förhänget (draperiet),
Och brännofferaltaret ställde han vid öppningen till mötestältets Tabernakel och offrade på det brännoffer och shalomoffer, som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
Och han ställde vattenkaret mellan mötestältet och altaret och hällde vatten i det för att tvätta sig,
När de gick in i mötestältet och när de kom nära altaret skulle de tvätta sig, som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
Och han reste inhägnaden runt om Tabernaklet och altaret och satte upp förhänget (draperiet) i inhägnadens port. Så fullbordade Mose arbetet.
Och han ska döda oxen inför Herrens (Jahves) ansikte och Arons söner, prästerna, ska ta blodet och stänka det runtomkring över altaret som är vid ingången till församlingens mötestält (hebr. Ohel Moed).
Och Arons söner, prästen [singular – översteprästen], ska lägga eld på altaret och lägga i ordning ved på elden. [Elden skulle brinna kontinuerligt och aldrig släckas, se 3 Mos 6:13. Det kan vara anledningen till att det står präst (hebr. kohen) i singular här, medan plural kohanim i vers 5 och 8.]
och Arons söner, prästerna, ska lägga delarna, huvudet och det feta i ordning på veden som ligger på elden som är på altaret.
Men inälvorna och benen ska han tvätta i vatten, och prästen ska bränna allt på altaret till ett brännoffer, ett offer gjort med eld till en söt doft till Herren (Jahve).
Och han ska döda det på den norra sidan av altaret inför Herrens (Jahves) ansikte och Arons söner, prästen, ska stänka dess blod runtomkring över altaret.
Och han ska dela det i sina bitar med sitt huvud och sitt fett och prästen ska lägga dem i ordning på veden som ligger på elden som är på altaret.
Men han ska tvätta inälvorna och benen i vatten, och prästen ska ta allt och bränna det på altaret. Det är ett brännoffer, ett offer gjort med eld till en söt doft till Herren (Jahve).
Och prästen ska föra den till altaret och vrida av dess huvud och bränna den på altaret, och dess blod ska hällas ut vid sidan av altaret.
Och han ska ta av skinnet med dess fjädrar och kasta det bredvid altaret på östra sidan på platsen för askan.
Och han ska klyva den med dess vingar men inte dela den helt, och prästen ska bränna den på altaret, på veden som ligger på elden som ett brännoffer, ett offer gjort med eld till en söt doft till Herren (Jahve).
Och han ska föra fram det till Arons söner, prästerna, och han ska ta därav hans handfull av mjöl och av dess olja med all dess rökelse. Och prästen ska bränna minnet av det på altaret till ett offer gjort av eld som en söt doft till Herren (Jahve).
Och du ska ta matoffret som du har gjort av dessa ting till Herren (Jahve) och när det är förevisat för prästen ska han ta det till altaret.
Och prästen ska ta från matoffret ett minne av det och ska bränna det på altaret, det är ett offer gjort av eld som en söt doft till Herren (Jahve).
Vad gäller offren av förstlingsfrukt ska ni offra dem till Herren (Jahve), men de ska inte bli brända på altaret som en söt doft.
Och han ska lägga sin hand på huvudet på sitt offerdjur och döda det vid ingången till församlingens mötestält, och Arons söner, prästerna, ska stänka blodet över altaret runtomkring.
Och Arons söner ska bränna det på altaret ovanpå brännoffret som är ovanpå veden som är på elden, det är ett offer gjort av eld som en söt doft till Herren (Jahve).
Och han ska lägga sin hand på huvudet på sitt offerdjur och döda det framför församlingens mötestält, och Arons söner ska stänka blodet över altaret runtomkring.
Och prästen ska bränna det på altaret, det är matoffret gjort med eld till Herren (Jahve).
Och han ska lägga sin hand på dess huvud och döda det framför församlingens mötestält, och Arons söner ska stänka dess blod över altaret runtomkring.
Och prästen ska bränna det på altaret, det är matoffret gjort med eld som en söt doft, allt det feta är Herrens (Jahves).
Och prästen ska stryka en del av blodet över altarets horn med söt rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte, som är i mötestältet och ska hälla ut allt blod från oxen vid foten på altaret med brännoffret som står vid ingången till mötestältet.
på samma sätt som det tas bort från oxen till shalomoffret, och prästen ska bränna dem på brännofferaltaret.
Och han ska stryka en del av blodet över altarets horn som är inför Herrens (Jahves) ansikte, som är i mötestältet och ska hälla ut allt blod från oxen vid foten på altaret med brännoffret som står vid ingången till mötestältet.
Och han ska ta allt det feta från den och bränna det på altaret.
Och prästen ska ta av blodet från syndoffret med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn och ska hälla ut dess blod vid foten på brännofferaltaret.
Och han ska bränna allt dess fett på altaret, som fettet från shalomoffren, och prästen ska bringa försoning för (täcka över – hebr. kapar) honom för hans synd, och han ska bli förlåten.
Och prästen ska ta av dess blod med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn och ska hälla ut allt dess blod vid foten på altaret.
Och han ska ta bort allt dess fett som fettet tas bort från shalomoffret, och prästen ska bränna det på altaret till en söt doft till Herren (Jahve), och prästen ska bringa försoning för (täcka över – hebr. kapar) honom och han ska bli förlåten.
Och prästen ska ta av blodet från syndoffret med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn och ska hälla ut allt dess blod vid foten på altaret.
Och han ska ta bort allt dess fett som fettet tas bort från lammet till shalomoffret, och prästen ska bränna det på altaret i likhet med de offers som görs med eld till Herren (Jahve), och prästen ska bringa försoning för (täcka över) hans synd som han har bekänt och han ska bli förlåten.
Och han ska stänka blodet från syndoffret på sidan av altaret, och resten av blodet ska rinna ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer.
Sedan ska han föra fram det till prästen som ska ta en handfull av det och ett minne därav, och bränna det på altaret i enlighet med offer gjorda med eld till Herren (Jahve). Det är ett syndoffer.
Befall Aron och hans söner och säg: Detta är undervisningen om brännoffret. Det är brännoffret ovanpå elden ovanpå altaret hela natten till morgonen och altarets eld ska vara brinnande på det.
Och prästen ska sätta på sig sin linneklädnad, och hans linnebyxor ska han sätta på sin kropp (ordagrant över sitt kött), och ska ta upp askan som elden förtärt med brännoffret på altaret, och han ska lägga den vid sidan om altaret.
Och elden på altaret ska brinna på det, den ska inte släckas, och prästen ska bränna ved på det varje morgon, och lägga i ordning brännoffret över den, och han ska där bränna det feta från shalomoffret.
Elden ska alltid brinna på altaret, den ska aldrig släckas.
Detta är undervisningen om matoffret. Arons söner ska offra det inför Herrens (Jahves) ansikte, framför altaret.
Och han ska ta sin hand full av det, av mjöl från matoffret och av dess olja, och all dess rökelse som är på matoffret och ska bränna det på altaret som en söt doft, och minnet av det till Herren (Jahve).
På den plats där brännoffret dödas ska skuldoffret dödas, och dess blod ska stänkas runtomkring över altaret.
Och prästen ska bränna det på altaret som ett offer gjort med eld till Herren (Jahve). Det är ett skuldoffer.
Och prästen ska bränna det feta på altaret men bringan ska vara Arons och hans söners.
Och han stänkte därav på altaret sju gånger, och smorde altaret [2 Mos 27:1‑8] och alla dess redskap, både vattenkaret [2 Mos 30:17‑21] och dess fundament, till att helga dem.
Och han slaktade den och Mose tog blodet och strök det med sitt finger på altarets horn [de fyra hörnen, se 2 Mos 27:2] runtom och renade altaret och hällde blodet vid altarets fot och helgade (avskilde) det till att bringa försoning (täcka över) på det.
Och han tog allt det feta som täcker inälvorna, och hinnorna som är över levern och de två njurarna och deras fett, och Mose brände det på altaret.
Och han slaktade den och Mose stänkte blodet på altaret runtomkring.
Och han tvättade inälvorna och benen i vatten, och Mose brände hela baggen på altaret. Det är ett brännoffer med en söt doft och ett offer gjort med eld till Herren (Jahve), som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
Och han förde fram Arons söner och Mose strök blod på deras högra örsnibbar, och på tummarna på deras högra hand, och på stortårna på deras högra fot. Och Mose stänkte blodet över altaret runtomkring.
Och Mose tog dem från deras händer och brände dem på altaret ovanpå brännoffret, det är invigningen som en söt doft, det är ett offer gjort med eld till Herren (Jahve).
Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet som var på altaret och stänkte det över Aron och över hans kläder och över hans söner och över hans söners kläder med honom, och helgade (avskilde) Aron och hans kläder och hans söner och hans söners kläder med honom.
Och Mose sade till Aron: "Gå till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning (täck över) för dig själv och för folket, och offra folkets offer och bringa försoning (täck över) för dem, som Herren (Jahve) befallt.
Och Aron gick till altaret och slaktade kalven för syndoffret som var för honom själv.
Och Arons söner förde blodet till honom och han doppade sitt finger i blodet och strök det på altarets horn och hällde ut blodet vid foten av altaret.
Men det feta och njurarna och hinnorna över levern på syndoffret brände han på altaret, som Herren (Jahve) befallt Mose.
Och han slaktade brännoffret och Arons söner bar fram blodet till honom som han stänkte runt omkring över altaret.
Och de bar fram brännoffret till honom med dess delar och huvudet och han brände dem på altaret.
Och han tvättade inälvorna och benen och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.
Och han förde fram matoffret och tog en handfull därav och brände det på altaret vid sidan av morgonens brännoffer.
Han slaktade oxen och baggen som shalomoffer som var för folket, och Arons söner förde fram blodet till honom som han stänkte över altaret runt omkring.
och de lade det feta på bröststycket och han brände det feta ovanpå altaret.
Och det kom en eld från Herrens (Jahves) ansikte och slukade brännoffret och det feta på altaret, som när hela folket såg det, ropade och föll ner på sina ansikten.
Och Mose talade till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner som var kvar: "Ta matoffret som återstår av Herrens (Jahves) offer gjort med eld och ät det utan jäst bredvid altaret, för det är högheligt.
Och prästen ska offra brännoffret och matoffret ovanpå altaret och prästen ska bringa försoning för honom och han ska vara ren.
Han ska ta ett rökelsekar fullt med brinnande kol av eld från altaret inför Herrens ansikte och sina händer fulla av söt rökelse som finfördelats (malts) och föra det innanför förhänget.
Han ska gå ut till altaret som är framför Herren (Jahve) och bringa försoning för det, och han ska ta av oxblodet och av getblodet och placera det ovanpå altarets horn runtom. [2 Mos 27:2. Altaret har fyra horn, ett i varje hörn. Hornen på altaret representerar makt.]
När han har avslutat försoningen av den heliga platsen och av församlingens mötestält och altaret, ska han föra fram den levande geten.
Det feta av syndoffret ska han bränna på altaret.
Han ska bringa försoning för den heliga helgedomen och han ska bringa försoning för församlingens mötestält och för altaret och han ska bringa försoning för översteprästen och för allt folket i församlingen.
Prästen ska stänka blodet på Herrens (Jahves) altare vid ingången till uppenbarelsetältet och bränna fettet till en ljuvlig doft för Herren (Jahve).
För kroppens (varje varelses) liv (själ) är i blodet, och jag har gett er det för altaret, för att bringa försoning för era liv (själar). Det är blodet som bringar försoning genom livet (själen) som är i det.
Men han ska inte komma nära altaret eftersom han har en defekt, för att han inte ska vanhelga min helgedom, för jag Herren (Jahve) helgar dem. [5 Mos 23:1]
Blinda eller brutna eller lytta (defekta) eller som har en utväxt, eller öppna sår eller fjällighet, dessa ska ni inte offra till Herren (Jahve). Gör inget offer gjort med eld av dem på altaret till Herren (Jahve).
och tyget runt gården och dörrens förhänge till ingången på tabernaklet, och altaret (offeraltaret), och repen runtomkring, och allt som tillhör för att fullfölja dess tjänstgöring.
Deras ansvar (arbetsuppgift) är arken, och bordet (skådebrödsbordet) och menoran (ljusstaken) och altaret (rökelsealtaret) och helgedomens redskap som prästerna använder i tjänstgöringen, och förhänget och allt som hör till arbetet med detta.
Och på det gyllene altaret ska de sprida ut ett blått tyg och täcka över det med ett skinn, och sedan ska de sätta in dess stänger.
Och de ska ta bort askan från altaret och sprida ut ett purpurtyg över det.
Och de ska lägga alla dess tillbehör på det, som de använder i arbetet vid det, eldfaten, köttkrokarna och skovlarna och skålarna, alla altarets tillbehör, och de ska sprida ut ett täcke av skinn över det och sätta dess stänger på plats.
och gårdens hängen och förhänget till dörren in till gården som är runt omkring tabernaklet och vid altaret runt om och deras rep och alla tillbehör för arbetet, och allt som kan tänkas bli gjort med dem, där ska de betjäna.
Och prästen ska ta avundsjukans matoffer ur kvinnans hand och ska vifta matoffret inför Herren (Jahve) och ta det till altaret.
Och prästen ska ta en handfull av matoffret, som påminnelse (minnesdelen) av det, och göra det till rök på altaret, och därefter ska han låta kvinnan dricka av vattnet.
Och det skedde på den dagen att Mose fullbordade (avslutade, färdigställde) [plural!] hopsättningen (byggandet, resandet, ordagrant samlandet) [plural!] av tabernaklet (hebr. mishkan), och han smorde det och helgade det, och alla dess möbler, och altaret med dess redskap, och han smorde dem och helgade dem,
Och ledarna bar fram altarets invigningsoffer den dag då det smordes. [Denna dag beskrivs i 3 Mos 8.] Männen bar också fram sina (personliga) offer inför altaret.
Och Herren (Jahve) sade till Mose: "De ska förevisa sina offer, varje ledare på hans dag, för invigningen av altaret."
Detta var altarets invigningsoffer, den dag då det smordes, i händerna på Israels ledare:
silverfat – 12 [st],
silverskålar – 12 [st],
guldskålar – 12 [st].
All boskap till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) var:
    24 oxar,
    baggarna – 60 [st],
    getterna av hankön – 60 [st],
    årsgamla lamm av hankön – 60 [st]. Detta var altarets invigningsoffer efter att det blivit smort.
dessa mäns rökelsekar som har syndat till priset av deras liv, och låt dem slås ut till plattor som ett skydd till altaret eftersom de har blivit heliga när de offrades inför Herrens (Jahves) ansikte, så att de blir ett tecken för Israels söner."
Och prästen Elazar tog rökelsekaren av koppar med vilka de hade offrat och slog ut dem som ett skydd för altaret,
Och Mose sade till Aron: "Ta ditt rökelsekar och lägg eld från altaret på det och lägg rökelse ovanpå, och bär det snabbt till församlingen och bringa försoning för dem, för det är en vrede som har gått från Herren (Jahve), hemsökelsen (plågan) har börjat."
Och de ska hålla (vakta, skydda, bevara) det som du håller (vaktar, skyddar, bevarar) och allt som ska hållas (vaktas, skyddas, bevaras) i tältet. De ska bara inte komma nära de heliga möblerna och till altaret för att de inte ska dö, varken de eller du.
Och ni ska noga som väktare hålla (vakta, skydda, bevara) de heliga tingen och vara väktare för altaret så att ingen ytterligare vrede kommer över Israels söner.
Och du och dina söner med dig ska hålla (vakta, skydda, bevara) ert prästerskap i allt som hör till altaret och till allt innanför draperiet (förhänget) och ni ska tjäna (betjäna). Jag har gett er prästerskapet som en tjänstegåva, och någon oauktoriserad (främling, vanlig) som kommer nära ska dödas."
Men det förstfödda av en oxe eller det förstfödda av ett får, eller det förstfödda av en get ska du inte lösa ut. De är heliga. Du ska stänka deras blod mot altaret, och ska göra en rök av deras fett som ett offer gjort med eld som en söt arom till Herren (Jahve).
Och Bileam sade till Balak: "Bygg åt mig sju altaren här och gör i ordning sju oxar och sju baggar." [Bileam verkar följa någon hednisk tradition med sju altare, kanske skulle offren tillägnas sju olika gudar, ingenstans nämns om att sju altaren ska byggas för att offra till Herren. Talet sju står annars ofta för helhet och att upprepa en handling sju gånger är inte ovanligt, se 1 Kung 18:43; 2 Kung 5:10.]
Och Balak gjorde som Bileam hade talat och Balak och Bileam offrade på varje altare en oxe och en bagge.
Och Gud (Elohim) mötte Bileam och han sade till honom: "Jag har gjort i ordning (förberett, arrangerat) sju altaren och jag har offrat en oxe och en bagge på varje altare."
Och han tog honom till Tsofims fält, till toppen på Pisga, och byggde sju altaren och offrade en oxe och en bagge på varje altare.
Och Bileam sade till Balak: "Bygg åt mig sju altaren här och gör i ordning sju oxar och sju baggar."
Och Balak gjorde som Bileam hade sagt och offrade en oxe och en bagge på varje altare.
Istället ska ni hantera dem så här: bryt ner deras altaren och slå dem i bitar, deras pelare och hugg ner deras aseror [pålar för avgudadyrkan] och bränn deras huggna avgudar i eld.
Och ni ska bryta ner deras altaren och slå deras obelisker i bitar och bränna deras aseror i eld, och ni ska kasta ner de skurna bilderna av deras gudar och ni ska utplåna namnet från den platsen.
och du ska offra ditt brännoffer, köttet och blodet, ovanpå Herren din Guds (Jahve Elohims) altare, och blodet från ditt offer ska hällas ut mot Herren din Guds (Jahve Elohims) altare och du ska äta köttet.
[Förräderi är det högsta brottet som kan begås, i en teokrati är det avguderi. Det är domarnas viktigaste ansvar att förhindra detta.] Du ska inte plantera åt dig (resa upp) en asera av något slags träd [2 Mos 34:13; 5 Mos 7:5] vid sidan om Herren (Jahve) din Guds (Elohims) altare, som du ska göra åt dig.
Och prästen ska ta korgen ur din hand och sätta ner den framför Herren (Jahve) din Guds (Elohims) altare.
Och där ska du bygga ett altare till Herren (Jahve) din Gud (Elohim), ett altare av stenar. Du ska inte lyfta något järnverktyg över dem (inte bearbeta stenarna med järn).
Du ska bygga Herren (Jahve) din Guds (Elohims) altare med ohuggna stenar och du ska offra brännoffer på det till Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
De ska lära Jakob dina påbud (bindande juridiska beslut) och Israel din undervisning (Torah), de ska placera rökelse i din näsa och hela brännoffer på ditt altare."
[Denna sista sektion fokuserar på Guds ord och hör tematiskt ihop med det inledande stycket i Jos 1:1‑18. I det första kapitlet hade Guds ord till Josua en central roll. Här leder Josua en ceremoni vid berget Ejval.] Sedan byggde Josua ett altare till Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) på berget Ejval (Ebal),
som Mose, Herrens (Jahves) tjänare, befallt Israels söner, som det är skrivet i boken med Moses undervisning [Torah – de fem Moseböckerna], ett altare av ohuggna stenar, varpå man inte använt något järn, och de offrade brännoffer till Herren på det och offrade shalomoffer (gemenskapsoffer).
Och Josua gjorde dem till vedhuggare och vattenbärare åt menigheten [Israels folk] och till Herrens (Jahves) altare, till denna dag [för all framtid], till den plats som han ska utvälja. [Närmast förflyttades tabernaklet till Shilo (Jos 18:1), sedan Gibeon (1 Krön 16:39) och sist Jerusalem. Efter exilen var giboniterna med bland dem som reparerade murarna (Neh 3:7; 7:25). Även Kirjat Jearims, Kefiras och Beerots folk nämns bland de som återvände, se Esra 2:25; Neh 7:29. Alla dessa folk hade då blivit en del av det judiska folket, på samma sätt som Rahav och andra hedningar som fått ta emot Guds nåd och blivit inympade, se 1 Mos 12:3; Jos 6:25.]
Och när de kom till området vid Jordan som är i Kanaans land byggde Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam där ett altare vid Jordan, ett stort altare att se på.
Och Israels söner hörde sägas: "Se, Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam har byggt ett altare framför Kanaans land, i området vid Jordan på den sida som vetter mot Israels söner."
"Så säger hela Herrens (Jahves) församling: Vilket förräderi är detta som ni har begått mot Israels Gud (Elohim), att denna dag vända bort från att följa Herren (Jahve), när ni har byggt detta altare för att denna dag göra uppror mot Herren (Jahve)?
Och om landet som ni besitter blir orent, kom då över till landet med Herrens (Jahves) besittning, där Herrens (Jahves) Tabernakel finns och ta er besittning bland oss, men gör inte uppror mot Herren (Jahve) och gör inte uppror mot oss genom att bygga ett altare vid sidan av Herren vår Guds (Jahve Elohims) altare.
att vi har byggt oss ett altare för att vända bort från att följa Herren (Jahve), eller för att på det offra brännoffer eller matoffer eller offra shalomoffer därpå, låt Herren (Jahve) själv begära det,
Därför sade vi: Låt oss nu förbereda för att bygga ett altare, inte för brännoffer och inte för offer,
Därför sade vi: Det ska vara så när de säger så till oss eller till våra generationer i tider som kommer, att vi ska säga: Se på mallen (mönsterbilden) av Herrens (Jahves) altare, som våra fäder gjorde, inte till brännoffer, inte till offer, utan som ett vittne mellan oss och er.
Vare det långt ifrån oss att vi skulle göra uppror mot Herren (Jahve) och denna dag vända oss bort från att följa Herren (Jahve) med att bygga ett altare för brännoffer, för matoffer och för offer vid sidan av Herren vår Guds (Jahve Elohims) altare som står framför hans Tabernakel."
Och Rubens söner och Gads söner gav altaret namnet: Det är ett vittne mellan oss att Herren (Jahve) är Gud (Elohim).
och ni ska inte skära förbund med invånarna i detta land [2 Mos 23:32], ni ska bryta ner deras altaren [5 Mos 7:2], men ni har inte lyssnat på min röst. Vad är det ni har gjort?"
Och valde jag honom bland alla Israels stammar till att vara min präst, till att gå upp på mitt altare och bränna rökelse och använda en efod framför mig? Och gav jag till dina fäders hus alla Israels söners offer gjorda med eld?
Den man som jag inte hugger bort från mitt altare ska göra dina ögon gråtande och din själ sörjande, och alla som ditt hus förökas med ska dö som unga män.
Och han återvände till Rama för där hade han sitt hus, och där dömde han Israel. Och där byggde han ett altare till Herren (Jahve).
Och Saul byggde ett altare till Herren (Jahve). Detta var det första altaret som han byggde till Herren (Jahve).
Och kungen gick till Givona och offrade där, för det var den stora höga platsen. 1 000 brännoffer offrade Salomo på altaret.
Och de tog oxen som gavs dem och gjorde i ordning den, och kallade på Baals namn från morgonen ända till eftermiddagen och sade: "Baal, svara oss." Men där var ingen röst, inte någon som svarade. Och de dansade (kan även betyda att hoppa eller bli lam) över altaret som var gjort.
Och Elia sade till allt folket: "Kom nära mig." Och allt folket kom nära honom. Och han återställde Herrens (Jahves) altare som var nedrivet.
Och med stenarna byggde han ett altare i Herrens (Jahves) namn och han gjorde ett dike runt altaret, så stort att det kunde rymma två sea-mått [totalt 15-20 liter] säd.
Och vattnet rann runt omkring altaret och han fyllde även diket med vatten.
Elia svarade: "Jag har varit helt överlåten (nitälskat med stor nitälskan, varit hänförd) Herren (Jahve), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), även om israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Nu är jag ensam kvar, och de är ute efter mitt liv."
Han svarade [igen]: "Jag har varit helt överlåten (nitälskat med stor nitälskan, varit hänförd) Herren (Jahve), Guden över härskarorna (Elohim Sebaot), även om israeliterna har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Nu är jag ensam kvar, och de är ute efter mitt liv."
Men om du säger till mig: 'Vi litar på Herren vår Gud (Jahve Elohim)'. Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se 2 Kung 18:4; 2 Krön 30:14; 31:1] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: 'Ni ska tillbe inför detta altare?' [Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se 5 Mos 12.]
Då stod Jotsadaks son Jeshoa upp och hans bröder prästerna och Serubbabel (Zerubbavel), Shealtiels son och hans bröder, och de byggde altaret för att offra brännoffer till Israels Gud (Elohim) som det står skrivet i gudsmannen Moses undervisning.
De satte upp altaret på dess bestämda plats (i anslutning till/framför/ öster om själva templet), trots deras rädsla för folket i landet. Och de offrade brännoffer till Herren (Jahve) på det, både morgonoffer och kvällsoffer.

"I sitt första regeringsår gav kung Koresh denna befallning om Guds hus i Jerusalem [Esra 1:2‑4]: Huset ska byggas upp och vara en plats där man bär fram offer. Grunden ska läggas fast. Det ska byggas 60 alnar [27 meter] högt och 60 alnar [27 meter] brett
För dessa pengar ska du noggrant välja ut och köpa tjurar, baggar, lamm [till bränn- och syndoffer] och sådant som behövs till de matoffer och drickoffer som hör till. Detta ska du offra på altaret i er Guds hus i Jerusalem. [Esra hade säkert berättat för Arttacheshasetta om vad som behövdes för offren i templet, se vers 6.]
Vi, prästerna, leviterna och folket, kastar lott om vedoffret, hur man varje år ska föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herren vår Guds altare så som det är skrivet i undervisningen (Torah) [3 Mos 6:12]. [Giboniterna hade tidigare ansvaret för veden, se Jos 9:27.]

Jag tvättar mina händer i oskuld (för att visa att jag är oskyldig),
    och jag går runt ditt altare [kan delta i offren i templet], Herre (Jahve),
Så jag kan komma till Guds (Elohims) altare [2 Sam 6:17, det yttre brännofferaltaret och det inre rökelsealtaret],
    till Gud, min överväldigande glädje (hebr. El simchah giyl; "Gud, min jublande glädje")!
Jag ska tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig med Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa],
    Gud (Elohim), min Gud (Elohim)!
Då ska du njuta av rättfärdiga offer, av brännoffer och heloffer,
    då ska man offra oxar på ditt altare.
[Psalmisten liknar sig vid en fågel, ofta en symbol på något med lågt värde, se även Ps 11:1; 55:7; 102:7‑8.]
Till och med fågeln har hittat ett hem
    och svalan ett bo åt sig,
där hon kan skydda sina ungar nära dina altare. Härskarornas Herre (Jahve Sebaot),
    min kung och min Gud.
Herren (Jahve) är Gud (El, den mäktige) och han har gett oss ljus
    [vänder sitt ansikte mot oss, ger favör och seger över fiender].
    Bind fast offret med band vid altarets horn. [2 Mos 27:2]
Då flög en av seraferna till mig, och i sin hand hade han ett glödande kol som han tagit från altaret med en tång. [Bibeln nämner olika sorters änglar. Serafer är de änglar som hör ihop med eld (hebreiska verbet brinna är saraf). Därför är det logiskt att det är just en seraf som tar ett glödande kol från altaret här.]
Och han ska inte betrakta altarna [i Dan och Betel, se 1 Kung 12:28‑33],
    hans (egna) händers arbete,
inte heller ska han se till vilka fingrar som har gjort det,
    varken aseran [påle för avgudadyrkan] eller solstoden.
På den dagen ska det finnas ett altare till Herren (Jahve) mitt i Egyptens land och en pelare på dess gräns till Herren (Jahve).
Därför ska Jakobs synd bli försonad genom detta,
    och detta är all frukt av borttagandet av hans synd,
när han bryter ner alla altarets stenar,
    som kalkstenar som bryts i bitar,
    så att aseran [påle för avgudadyrkan] och solguden inte reser sig igen.
Men om du säger till mig: Vi litar på Herren vår Gud (Jahve Elohim). Är det inte han vars höga platser [offerplatser, ofta på höjder, se 2 Kung 18:4; 2 Krön 30:14; 31:1] och vars altare [er kung] Hiskia har tagit bort, och har sagt till Juda och Jerusalem: Ni ska tillbe inför detta altare? [Den assyriske överbefälhavaren antar felaktigt att de andra offerplatserna var platser där Herren tillbads och att begränsa offren bara till Jerusalem skulle förnärma honom. Dessa höga platser och altaren var inte det sättet som Israels Gud skulle tillbes, se 5 Mos 12.]
alla dem ska jag föra till mitt heliga tempel
    och jag ska ge dem glädje i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer
    ska ge nåd (vara välbehagligt; villkorad nåd – hebr. ratson) på mitt altare,
för mitt tempel ska kallas
    ett bönens hus för alla folk.
Alla Kedars fårhjordar [i den arabiska öknen, öster om Syrien] ska samlas till dig,
    Nevajots hjortar [öster om Jordan] ska bli tillgängliga som offer.
De ska bli offer som ger nåd (villkorad nåd - hebr. ratson) på mitt altare,
    när jag ska förhärliga mitt majestätiska tempel. [Både Nevjaot och Kedar var söner till Ismael, se 1 Mos 25:13. De var nomader och fåraherdar som bosatte sig öster om Jordanfloden. Den assyriska kungen Ashurbanipal (regerade 669-632 f.Kr.) nämner om en militärkampanj mot Kedar, se även Jes 21:16.]
… aseror [pålar för avgudadyrkan]
Herren (Adonai) har förkastat sitt altare,
    han avskydde sin helgedom.
I fiendens hand har han gett
    palatsens murar [som ska skydda mot intrång],
de har väsnats i Herrens (Jahves) hus
    som på en högtidsdag. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "har förkastat" och förstärker hur illa detta är i Herrens ögon. Vid de tre stora vallfartshögtiderna samlades stora skaror i Jerusalem och larmet av alla människor under dessa dagar skilde sig markant från alla andra dagar.]
Era altaren ska bli öde och era solbilder ska bli krossade och jag ska kasta ner era slagna män framför era avgudar.
Och jag ska lägga de döda kropparna av Israels söner framför deras avgudar och jag ska sprida ut era ben runtomkring era altaren.
På alla platser där ni bor ska städerna bli ödelagda och de höga platserna ska bli öde, så att era altaren blir omintetgjorda och öde och era avgudar blir krossade och tystnar och era solbilder blir nedkastade och ert arbete blir omintetgjort.
Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve) när deras slagna ska finnas bland deras avgudar runtomkring deras altaren på varje hög kulle, på alla bergstoppar och under varje lövträd och under varje tjock terebint, platserna där de offrar söt arom till sina avgudar.
Och han sade till mig: "Människobarn lyft nu upp dina ögon längs vägen mot norr." Så jag lyfte upp mina ögon längs vägen mot norr och se, norrut från altarets port var svartsjukans avbildade tron vid ingången. [Tidigare hade Manasse satt upp en avbild av fruktbarhetsgudinnan Ashera i templet som referats i liknande ordalag, se 2 Krön 33:7, 15.]
Och han förde mig till den inre gården i Herrens (Jahves) hus, och se vid öppningen till Herrens (Jahves) tempel, mellan förgården och altaret var det omkring 25 män med sina ryggar mot Herrens (Jahves) tempel och deras ansikten vända åt öster, och de tillbad solen åt öster. [Att vända ryggen mot templet är samma sak som att vända ryggen åt Gud. Det blir extra provocerande när de tillber solen i själva templet på detta sätt.]
Och se, sex män kom från vägen till den övre porten som ligger mot norr
    [byggd av Jotam, se 2 Kung 15:35; samma område där Hesekiel sett soldyrkare, se Hes 8:16],
varje man med sitt fördärvande (dödliga) vapen i sin hand. Och en man i mitten av dem [med tre män på var sin sida]
som var klädd i vitt linne med en skrivares bläckhorn vid sidan (bundet i bältet vid höften).
Och de gick in och stod bredvid kopparaltaret [2 Mos 27:1‑8]
Dessa var måtten …
Sedan förde han [ängeln som ledde Hesekiel] mig tillbaka till templets ingång. Då såg jag att vatten (dubbla vatten) rann fram under tröskeln och rinna österut, för templets framsida låg på östra sidan. Vattnet kom från den högra sidan av templet och rann på den södra sidan av altaret. [Upp 22:1]
Efraim [den ledande av de tio norra stammarna i det norra riket – Israel] har förökat altaren till synd,
    altaren har blivit till synd för honom.
Israel är ett frodigt vin
    som skjuter frukt frikostigt,
som hans frukt förökas
    så förökas hans altaren,
ju ansenligare hans land blir
    desto ansenligare blir hans obelisker.
Deras hjärta är delat,
    nu ska de bära sin skuld,
han ska bryta ner deras altaren
    och fördärva deras obelisker.
[Beit] Avens höga platser ska förgöras,
    liksom Israels synd.
Törne och tistel ska komma upp över deras altaren,
    och de ska säga till bergen: "Övertäck oss",
    och till kullarna: "Fall över oss".
Om Gilead ges till missgärning
    blir allt fåfängt,
i Gilgal offrar de till oxar,
    deras altaren ska bli stenhögar i fältens plogfåror.
[Nöden är så stor i landet att det inte finns något att offra.] Omgjorda er själva med säcktyg och gråt ni präster.
    Gråt hejdlöst (yla och tjut) ni som gör tjänst vid altaret.
Kom och lägg er i säcktyg hela natten,
    ni Herrens (Elohims) tjänare,
för matoffer och dryckesoffer
    undanhålls från Herrens (Elohims) hus.
Må prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga:
    "Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli ett ordspråk (talesätt) bland hednafolken. Varför skulle man få säga bland folken: 'Var är nu deras Gud?' "[På prästernas förgård stod brännofferaltaret, och knappt tio meter framför det stod förhuset som ledde in i själva tempelbyggnaden, se 1 Kung 6:3. Nöden är så stor i landet att det inte finns något kvar att offra, se vers 14. Vända mot det heliga templet uppmanas nu prästerna att offra sina tårar i djup ånger och genuin omvändelse.]
De lägger sig ner vid varje (alla) altare,
    på kläder tagna i pant,
och i sin Guds (Elohims) hus insuper de vinet från dem som är bötfällda (straffade för något brott).
"I de dagarna då jag ska hemsöka (för att göra räkenskap med) Israels överträdelser,
    ska jag också hemsöka (för att göra räkenskap med) Betels altaren
    och hornen på altaret ska bli avhuggna och falla till marken.
Jag såg Herren (Adonai) stå bredvid altaret och han sade:
Slå pelarhuvudena
    så att portarna skakar
och bryt dem i bitar på huvudet av dem alla,
    jag ska slakta återstoden av dem med svärdet,
ingen av dem ska kunna fly
    och där ska inte vara någon som kommer undan.
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska försvara dem
    och de ska sluka och de ska trampa ner slungans stenar.
De ska dricka under stridslarm (höga ljud),
    som av vin.
De ska bli fyllda som offerskålarna
    som altarets horn.
På den dagen ska det stå skrivet på hästarnas bjällror: Helgad åt Herren (Jahve), och kärlen i Herrens hus ska vara som tvättkaret framför altaret.
Ni offrar (bär fram) besudlat bröd (oren mat) på mitt altare. Men ni säger (ändå frågar ni): "Hur har vi förorenat dig [besudlat ditt namn]?"
    Genom att säga att Herrens (Jahves) bord är föraktat.
[Vers 10 är den centrala versen i den första sektionen som ramas in av vers 6‑9 och 11‑14 som har många liknande ord och beskriver problemet.] Om bara en enda av er ville stänga dörrarna och inte tända elden på mitt altare förgäves. Jag finner ingen glädje (tillfredsställelse) i det, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). Jag ska inte heller ta emot något offer från er hand.
Dessutom [för det andra] gör ni detta (onda): ni övertäcker Herrens (Jahves) altare med er gråt och jämmer eftersom han inte längre accepterar era offer eller tar emot dem med välvilja från er hand.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.