4131 – מוֹט (måt)


Typ:
Hebreiska: מוֹט (måt)
Ursprung: a primitive root
Användning: 38 ggr i GT

Engelsk översättning

to shake
be carried, cast, be out of course, be fallen in decay, [idiom] exceedingly, fall(-ing down), be (re

Engelsk beskrivning

1) to totter, shake, slip
1a) (Qal) to totter, shake, slip
1b) (Niphal) to be shaken, be moved, be overthrown
1c) (Hiphil) to dislodge, let fall, drop
1d) (Hithpael) to be greatly shaken


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (38 st)


Och om din bror blir fattig och hans hand är svag (inte kan försörja honom), då ska du undsätta honom, om han är en främling eller en vandrare, så att han kan leva hos dig.
Hämnden är min [Rom 12:9] och vedergällningen
    för den tid när deras fot ska slinta.
Olyckans dag är här
    och det som ska komma över dem ska komma med hast.
Hans hudveck (överhäng) sitter fast mot varandra,
    som gjutna på honom, orubbliga.
[Hans framgångar gör honom självsäker:]
Han tänker (säger i sitt hjärta): "Aldrig att jag ska vackla,
    ingen olycka ska någonsin (genom alla generationer) drabba mig."
Då skulle min fiende säga:
    "Jag har besegrat (övermannat) honom!"
Då skulle mina motståndare glädja sig
    över mitt fall (när jag vacklar och blir omkullkastad).
som inte lånar ut pengar för ockerränta,
    som vägrar att låta sig mutas (ta mutor) för att fälla en oskyldig. [Prefixet i det hebreiska ordet för ockerränta, be-neshech indikerar att motivet för att ge lånet är just räntan. Ordet kommer från verbet "att bita" och beskriver hur den som lånar ut får en andel av summan. Att utnyttja någon i beroendeställning på detta sätt är något avskyvärt, se Hes 18:13. Mose lag uppmanar att låna ut pengar utan ränta till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se 3 Mos 25:35‑37; 2 Mos 22:25; 5 Mos 23:19‑20.] [Nu följer en sammanfattande positiv punkt som tematiskt hör ihop med vers 2.]
Den som gör så (har för vana att leva så) ska aldrig falla (vackla, bli omkullkastad).
[Den som gör så får visats och bo hos Gud. Här kommer svaret på de inledande frågorna i vers 1.]
Jag har ständigt Herren (Jahve) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt),
    eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).
Mina steg går stadigt på dina vägar (spår, välkända leder – jag har följt dina instruktioner; levt mitt liv efter ditt Ord),
    mina fötter har inte stapplat (jag har inte vacklat, vikit av från din väg). [Två vägar beskrivs i dessa två verser: Guds väg och våldsverkarens väg. Den rättfärdige kan lära sig även från de ogudaktiga genom att betrakta deras livsval och konsekvenser.]
För kungen förtröstar på Herren (Jahve),
    genom den Högstes (Elions) nåd (omsorg, trofasta kärlek) står han trygg och säker.
[I vers 7‑8 kommer bakgrunden till den kris och konflikt som beskrivits i tidigare verser.] I min framgång (trygghet) sade jag (tänkte jag för mig själv):
    "Jag ska aldrig vackla."
För jag säger (tänker, ber): "Låt dem inte få glädja sig över mig,
    låt dem inte fira när min fot vacklar [på den smala vägen]."
Därför ska vi inte frukta (vara rädda) även om jorden förändras (ger vika, skälver, skakar)
    och bergen störtar ner i havens djup,
Gud (Elohim) bor i staden, den kan inte falla (skakas).
    Gud (Elohim) räddar den när morgonen gryr.
Hednafolk är i uppror, och riken skakas.
    Då hörs hans röst, och jorden (marken, invånarna) smälter. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
På grund av min fiendes röst (rop, oväsen),
    på grund av de ondas förtryck,
för de kastar elände över mig
    och i sin ilska förföljer de mig.
Kasta det som är dig givet (din lott – hebr. jehav) på Herren (Jahve),
    så upprätthåller han (understödjer, bevarar, livnär) [kommer han alltid att ta hand om] dig. [1 Pet 5:7]
Han låter aldrig någonsin
    den rättfärdige vackla (falla; bli omkullkastad).
Du har fått marken att skaka, du har fått den att rämna (så att raviner bildas);
    hela dess brutna ben [poetisk omskrivning där ravinerna i marken beskrivs som benbrott]
    för den (marken) lider av skälvningar.
Bara han är min klippa och min räddning,
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    jag ska inte vackla mycket (svikta så stort, vara så osäker).
    [Jag kan stå trygg, vara säker och inte falla.]
Bara han är min klippa och min räddning (frälsning),
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    jag ska inte vackla [jag står verkligen trygg, faller inte]. [Här utelämnar David adjektivet "mycket" i en annars identiskt upprepning av den tidigare frasen, se vers 3. Istället skriver han: "jag ska inte vackla". Denna nyansskillnad visar att David nu har en total tillit till Guds beskydd. Han står helt fast och ger inte vika en tum.]
De [avgudarna, ser vers 1] vet ingenting, de förstår ingenting,
    de vandrar omkring i mörker.
    Hela jordens fundament är förflyttat (skakat). [Denna vers indikerar att de kosmiska konsekvenserna av orättvisa är stora – jordens grundvalar vacklar! Det som sker i den högsta himmelska världen får återverkningar på jorden.]
Herren (Jahve) regerar (är kung)!
    Han är klädd i härlighet (höghet).
Herren (Jahve) har iklätt sig
    och spänt om sig makt som ett bälte (runt sig, omgjordat sig). [Styrka liknas vid ett bälte som håller ihop klädnaden. Herrens kraft gör att han kan regera. Här finns också ett bildspråk för att vara redo att agera. Dåtida klädnader hängde löst och för att göra sig redo att arbeta omgjordade man länderna och band upp klädnaden.] Ja, världen är skapad och står fast,
    den kan inte rubbas (vackla, står tryggt fast).
Om jag säger [tänker inom mig]: "Min fot vacklar",
    då upprätthåller mig din nåd (omsorgsfulla kärlek) Herre (Jahve).
Säg bland hednafolken: "Herren (Jahve) regerar (är kung),
    världen står fast och vacklar inte.
    Han ska döma folken med rättvisa."
Du grundade jorden på dess fästen,
    så att den aldrig kommer att vackla.
För han ska inte vackla,
    ihågkommen ska den rättfärdige bli i evighet. [Ordet "För" börjar på bokstaven Kaf och "ihågkommen" på Lamed som är den storleksmässigt längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. De rättfärdiga "sticker ut" från mängden och blir ihågkomna.]
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
De som förtröstar på (litar, sätter sitt hopp till) Herren (Jahve)
är som Sions berg [tempelberget i Jerusalem]
    som inte kan rubbas (skakas) utan står fast (stadigt, stabilt) för evigt.
låt brinnande kol falla över dem,
    låt dem bli kastade i elden,
    i avgrundsdjupet, så att de aldrig mer kan resa sig.
Den rättfärdige ska aldrig vackla [när världen skakar av oro],
    men de ogudaktiga ska inte bo kvar i landet.
Ingen människa kan bestå (vara säker) genom [att göra] ondska,
    men de rättfärdiga står stadigt (är djupt rotade) och kan inte rubbas.
Rädda (ryck bort) dem som släpas i väg mot döden,
    undsätt dem som förs bort till slakten.
Som en grumlad vattenkälla och en förgiftad brunn,
    så är en rättfärdig man som ger efter för den ogudaktige.
    [Om den rättfärdige kompromissar med sin integritet av rädsla för den orättfärdige, eller genom mutor, eller i ett försök att ställa in sig hos honom, då är han inte längre en ren källa.]
Jorden är sönderbruten,
    har helt brutits sönder,
jorden är söndersmulad i bitar,
    jorden skakar och stapplar.
En stenek är avskild,
    han väljer ett träd som inte ska rota sig,
han söker ut åt sig en kunnig hantverkare
    för att sätta upp en avgud som inte ska förflyttas (inte kan rubbas).
Snickaren stärker (ingjuter mod) i guldsmeden
    och han som använder hammaren (ingjuter mod i) den som smider på städet
och säger om lödningen: "Den är bra",
    och han fäster den med spikar så att den inte ska förflyttas.
För bergen ska rubbas (rämna, försvinna; vika bort; dra sig undan)
    och höjderna [ska] vackla (falla ner; förflyttas, skaka, svaja, kollapsa),
men min nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) mot dig ska inte rubbas
    och mitt fridsförbund [ska] inte vackla",
säger han som älskar dig – Herren (Jahve).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.