Referenser (70 st)
Psaltaren (3)
Det är faktiskt så att även
de visa en dag kommer att dö. [Döden är ofrånkomlig.]
På samma sätt kommer också
dårar och andligt okänsliga (oförnuftiga) att en gång dö
och de lämnar kvar sina ägodelar åt andra [inte ens till sina barn].
En djurisk (rå, oförnuftig) människa känner dem inte,
inte heller förstår en [oresonlig] dåre detta.
Tänk efter, ni brutala (råa, djuriska) bland människor.
Och ni [oresonliga] dårar, när ska ni förstå?
Ordspråksboken (49)
"Ni oförståndiga, hur länge ska ni älska ert meningslösa liv,
och ni cyniker er negativism,
och ni [högfärdiga] dårar hur länge ska ni hata kunskap?
För de oförståndigas avfällighet blir deras död,
och framgången (välgången) hos de [självsäkra] dårarna blir deras undergång (död).
De visa får ta emot ära som arv
medan [de självsäkra högfärdiga] dårarnas "befordran" blir skam (vanära).
Ni oförståndiga, lär er klokhet (lär er urskilja vishet),
ni [självgoda arroganta] dårar, skaffa ett hjärta av förstånd (vishet, urskillningsförmåga).
Salomos ordspråk. [Det numeriska värdet av de hebreiska bokstäverna i ordet Salomo är totalt 375 – det exakta antalet verser i 10:1-22:16.]En vis son (barn) är en glädje för sin far,
men en självsäker dåre till son (barn) är en sorg (bedrövelse, smärta, tyngd) för sin mor.
Den som gömmer hat inom sig sprider lögner,
den som sprider förtal är en dåre. [Sista delen, , är symmetriskt strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i den sista, temat i andra stycket med näst sista stycket osv. Texten är inskjuten för att åskådliggöra det mönstret nedan.]
En [oresonlig] dåre ser det som en sport att tänka ut (planera, uppfinna) ondska,
men den förståndige finner nöje i [gläder sig i stället åt och uppskattar] vishet.
En förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa stoltserar inte med sin kunskap,
medan dårars hjärtan ropar (skriker) ut sin dårskap (oförstånd, galenskap).
Den eftertänksamme (förståndige, vise) agerar med kunskap i allt,
men en [oresonlig] dåre exponerar öppet sin dårskap.
När en önskan går i uppfyllelse så är det ljuvligt (tillfredsställande, ger det en god känsla) för själen,
därför är det mycket upprörande (svårt) för en [oresonlig] dåre att överge sin ondska
[eftersom hans hjärta är inställt på att göra ont].
Den som vandrar med (umgås och är förtrolig med; går i samma riktning som) de visa, blir själv vis [lär av de visa],
men den som slår sig ihop (associerar sig; blir kompanjon) med dårar kommer att ta skada (bli fördärvad; drabbas av olycka).
[Som en konsekvens av att man rör sig bland dårar blir man själv en dåre och får lida för sitt val.]
Håll dig på avstånd från en dåraktig (självgod) människa,
du kommer inte höra något vettigt från den personen.
Visheten hos en förståndig (välbetänkt, försiktig, aktsam) människa gör att hon vet vart hon går,
men dårskapen hos dårarna leder dem vilse.
Den vise fruktar [inser konsekvenserna av ondska, misstänker fara] och undviker ondska,
men [den oresonlige] dåren är våghalsig (självsäker) och handlar övermodigt.
De visas krona (ära) är deras rikedom,
medan dårskapen hos de självsäkra dårarna inte är annat än enfald (oförnuft, dårskap).
Vishet bor (vilar utan att göra väsen av sig) i hjärtat på den som har förstånd (insikt, förståelse),
men i det inre hos dårar måste visheten ständigt göra sig påmind (uppenbara sig) [den är kvävd hos dåren].
De visas tunga talar kunskap på ett rätt sätt,
men dårens mun spyr ut dårskap.
Läpparna hos de visa sållar medvetet [bland sina tankar] och sprider bara kunskap,
så är det inte med de självgoda dårarna som saknar urskillningsförmåga redan i sitt hjärta.
Hjärtat hos den som har förstånd söker (frågar efter, kräver) kunskap,
men munnen hos [den självgode] dåren njuter av (har aptit för) dårskap.
En vis son gör sin far glad,
bara en dåre föraktar sin moder.
En tillrättavisning påverkar den vise
mer än hundra slag på dåren.
Det är bättre att möta en björnhona som blivit separerad från sina ungar,
än att möta en [högfärdig, arrogant] dåre i sin dårskap.
Till vilken nytta är pengar i en dåres hand
eftersom han inte har någon vilja (längtan, hjärta) att lära sig? [Vishet kan inte köpas, se ; den kommer genom att följa Guds väg och att vörda Herren, se . En vanlig källa till konfilkt mellan vänner är pengar, temat återkommer i .]
Den förälder som får en [ondskefull] dåre till barn får sorg,
en far till en [ohyfsad] dåre har ingen glädje.
En man med förstånd placerar Guds vishet framför sina ögon (fokuserar på den),
medan en dåres ögon ser [irrar runt] på allt som finns på jorden [utom på visdom].
En självgod, dåraktig son är en sorg för sin far
och bitter sorg för henne som fött honom.
En [oresonlig] dåre har ingen längtan efter förstånd (finner ingen glädje att söka insikt och vishet),
han vill bara uttrycka sina egna åsikter.
En dåres läppar kommer med [en oresonlig dåre vandrar rätt in i] strid (tvister, trätor)
– ja, hans mun ropar efter slag (tigger om stryk).
En dåres mun blir hans undergång,
hans läppar är en snara (fälla) för hans själ (liv, känslor, sinne, vilja).
Bättre är vara fattig och ärlig (ha integritet)
än att ljuga (ha ett fördärvat förvridet tal) och vara en [oresonlig] dåre.
Det passar sig inte för en [ondskefull] dåre att leva i lyx,
än mindre att en tjänare skulle råda över kungar (furstar, ledare).
En dåraktig [självgod] son är sin fars undergång,
en stridande hustru är som ett ständigt takdropp.
Domen väntar (är till för) dem som hånar (föraktar Gud),
och [spö] slag för dårarnas rygg.
Det finns dyrbara skatter och olja [symbol på välgång och framgång] i den vises hus (hem),
men en självgod dåre gör snabbt slut på sina tillgångar (slösar bort dem).
Bemöda dig inte att tala en dåre tillrätta
[ordagrant "tala inte i hans öron", dvs. i ett försök att få hans fulla uppmärksamhet],
han föraktar (gör sig lustig över) ditt kloka (insiktsfulla) prat (resonemang – hebr. mileh).
Som snö på sommaren och regn under skörden,
lika opassande är ära (respekt, hög status) för en dåre.
Piskan för hästen, betslet för åsnan
och riset för dårarnas rygg.
[Hur ska dåren bemötas? Varje situation är unik och det krävs vishet för att veta om man antingen ska ignorera eller bemöta dårskap:] Svara inte en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt,
då befinner du dig själv på hans [låga] nivå.
[Ibland är det inte värt att ge sig in i en diskussion med en dåre.]
Svara en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt,
så att han inte blir självgod och tror sig vara vis.
[Högmod är en värre synd än dårskap, och ibland måste dårskap bemötas och avslöjas.]
Att sända ett bud med en dåre
är som att hugga av sig fötterna och utmana olyckan.
[Utan fötter kommer inte budet fram, och bjuder in olycka i sitt liv, ordagrant "får dricka våld."]
Som benen på den lame hänger kraftlösa,
så är ett ordspråk i munnen på en dåre.
Som att binda fast en sten i en slunga [lika fel och oanvändbart],
är det att ge ära till en dåre.
Som en törntagg går in i en drucken mans hand,
så är ett ordspråk i en [oresonlig] dåres mun.
[En dåre kan läsa och tala ordspråk, men kan inte hantera det.]
Som en bågskytt snurrar runt [skjuter vilt omkring sig] och skadar alla,
på samma sätt är det med den som lejer en dåre eller vem som helst som går förbi.
Som hunden vänder tillbaka till sin spya,
så återupprepar en dåre sin dårskap.
Ser du en man som tror att han är vis
– det är mer hopp om dåren än för honom.
Den som bara förlitar sig på sitt förstånd (hjärta, inre) är en dåre,
men den som vandrar i [Guds] vishet blir befriad [från många fällor].
En [självgod högfärdig] dåre ventilerar alla sina känslor (har ingen självkontroll),
men den vise behärskar sig [stillar sina känslor].
Ser du en människa som är alltför ivrig att tala (talar i tid och otid)?
Det finns större hopp för en självgod dåre än för honom.
Predikaren (18)
Den vise mannens ögon är i hans huvud,
men [den oresonlige] dåren vandrar i mörkret.
Och jag insåg också
att samma händelse drabbar dem alla.
Då sade jag i mitt hjärta: "Som det händer för dåren
så kommer det också att hända för mig,
varför har jag då mer vishet?"
Och jag talade i mitt hjärta:
"Detta är också fåfängt."
För av den vise mannen likaväl som dåren,
finns inget minne för alltid,
för i kommande dagar (tider)
är allt som varit (ägt rum) för länge sedan, bortglömt.
Och den vise mannen måste dö
precis som dåren. [Besvikelse: att leva vist har visst värde, men kan ändå inte förklara livets mening. Både den vise, på samma sätt som dåren, dör båda och är bortglömda. Ett nyckelord här är vishet (hebr. chochma, se ) som också används i sektion 2, se .]
Dåren knäpper ihop sina händer
och äter sitt eget kött.
Bättre ett fattigt och vist (klokt) barn än en dåraktig kung som inte längre vet hur man tar emot tillrättavisning.
Vakta din fot när du går till Guds (Elohims) hus och var redo att lyssna. Det är bättre än när dårarna ger ett offer, för de vet (förstår) inte att de gör ont.
För en dröm kommer med (i, genom) många våndor
och en dåres röst med (i, genom) många ord.
När du ger ett löfte till Gud (Elohim), dröj inte med att infria det, för han har inget behag i dårar. Infria det du lovar.
Vilken vinning har den vise
framför dåren? [Ingen, båda kommer en dag dö.]
Eller den fattige
som har insikt (intim kunskap) i vandringen inför de levande?
Den vises hjärta är i sorgens hus,
men dårens hjärta är i glädjens hus.
Det är bättre att höra den vises tillrättavisning
än att en man hör dårens sång.
För som sprakandet av törnen under en gryta,
så är dårens skratt. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
Låt inte din ande förhasta sig i att bli arg,
för ilska vilar i dårens sköte.
De visas ord talade i tysthet
är mer värda att lyssnas till än en furstes rop bland dårar.
En vis man har sitt hjärta till höger
och dåren har hjärtat till vänster.
[Den högra sidan representerar styrka och förstånd medan den vänstra dårskap och brist på styrka.]
Orden från en vis mans mun är vänliga,
men en dåres läppar ska sluka honom.
Dårarnas arbete tröttar ut dem alla,
för de vet inte hur de ska gå för att komma till staden.
dåre
