3162b – יָחְדָּו (jachdav)

tillsammans


Typ: H:Adv
Hebreiska: יָחְדָּו (jachdav)
Ursprung:
Användning: 98 ggr i GT

Engelsk översättning

together

Engelsk beskrivning

adv
2) together


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (98 st)


Landet kunde inte rymma dem så att de kunde bo tillsammans, för deras rikedomar (ägodelar och boskapshjordar) var så stora att de inte kunde bo tillsammans.
Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Han tog elden i sin hand och kniven och de gick båda tillsammans.
Abraham svarade: "Gud (Elohim) ska själv förse sig med lammet till brännoffret, min son." De gick båda vidare tillsammans. [Att hebreiskan här uttrycker att Gud ska förse sig själv, talar profetiskt även om att Gud förser sig själv med det perfekta offret när Han senare ger sin son Jesus som det fullkomliga offret för världens och alla människors synder.]
Abraham återvände till sina unga män (tjänstefolk) och de steg upp och gick tillsammans till Beer-Sheva och Abraham bodde i Beer-Sheva. [1 Mos 21:14]
För deras ägodelar var för stora för dem för att bo tillsammans, och landet där de vistades kunde inte klara dem för all deras boskap. [Betet räckte inte till alla djur.]
och hela folket svarade tillsammans: "Allt som Herren har befallt ska vi göra." Mose gick tillbaka till Herren med folkets svar.
De ska vara dubbla i botten och även dubbla upptill, till den första ringen. Så ska det vara med dem båda. De ska sättas i de båda hörnen.
så att de var dubbla undertill och på samma sätt skulle de vara hela vägen upp till dess topp, till den första ringen. Så gjorde han med dem båda i de två hörnen.
På samma sätt som gasellen och som hjorten äts ska du äta därav, de rena och de orena ska äta därav tillsammans (på samma villkor).

När man äter kött hemma kan det vara vilket rent djur som helst utom det förstfödda i hjordar och flockar, eftersom det tillhör Herren. Detta får bara ätas i samband med att man offrar. Då tillhör det mesta prästen och det är bara shalomoffret som man får äta en del av själv.

Du ska äta det innanför portarna, de orena och de rena tillsammans, (på samma sätt) som gasellen och som hjorten.
Du ska inte plöja med en oxe och en åsna tillsammans. [Om två djur drar plogen gemensamt ska det vara antingen två oxar eller två åsnor, inte en av varje.]
Du ska inte bära blandat tyg, ull och linne tillsammans. [När man gör tyg ska det vara rent ylletyg eller rent linnetyg.]
Om bröder bor tillsammans och en av dem dör och inte har några barn. Då ska hustrun till den döde inte bli bortgift med någon som inte är av hans släkt. Hennes mans bror ska gå in till henne och ta henne som hustru och fullfölja sitt ansvar som makens bror för henne. [Detta kallas leviratäktenskap och är vad Boas gör för Rut och Noomi i Ruts bok, se även 1 Mos 38 med Juda och Tamar.]
[Detta stycke hör tematiskt ihop med 23:1‑14] När två män slåss med varandra och hustrun till den ene kommer nära för att rädda sin make ur den andres hand som slår honom, om hon då tar fram sin hand och rör hans genitalier (bokstavligt det som väcker skam),
Hans oxes förstling, han är majestätisk, hans horn är en vildoxes horn, med dem ska han stånga folken, allesammans ända till jordens yttersta gräns, de är Efraims tiotusen och de är Manasses tusen." [Efraim är ju den yngre men nämns ändå först. Manasse är den större stammen men Efraim har ändå en armé som är tio gånger större.]
samlades de tillsammans för att strida med Josua och med Israel, som en man (bokstavligt en mun).
Och alla dessa kungar kom samman och de kom och slog läger tillsammans vid Merivas vatten [ordagrant: höga sjön; troligtvis nuvarande Hulasjön 1,5 mil norr om Genesarets sjö, 4 km norr om Chatsor] för att strida mot Israel.
Och vem ska lyssna på er i detta ärende? För den som dragit ut i striden ska ha samma del som den som stannat i trossen. De ska dela lika."
Så dog Saul och hans tre söner och hans vapendragare och alla hans män denna samma dag tillsammans.
Men den fattiga mannen hade ingenting förutom ett litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det, och det växte upp tillsammans med honom och hans söner. Det åt av hans mat, drack från hans glas och sov i hans armar. Det var som en dotter för honom.
Tre dagar efter att jag hade fött mitt barn, födde den här kvinnan också ett barn. Vi var själva, ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. [Det finns alltså inga vittnen.]
De konspirerade, alla tillsammans, och kom och stred mot Jerusalem för att skapa förvirring därinne (i staden).
att Sanvallat och Geshem sände till mig och sade: "Kom, låt oss träffas i en av byarna på Onos slättmark." [Ono var en stad i Benjamins stam (1 Krön 8:12; Esra 2:33; Neh 7:37; 11:35), troligvis nuvarande Kafr Juna, några hundra meter norr om flygplatsen Ben Gurion.] Men de tänkte att de skulle skada mig där.
Du har också utsett profeter till att utlysa detta i Jerusalem, och de ska säga: 'Det finns en kung i Juda.' Nu ska det [dessa rykten] rapporteras till kungen [i Babylon] enligt dessas ord. Kom nu därför och låt oss rådslå tillsammans."
När tre av Jobs vänner fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de överens om att gå och visa medkänsla och trösta honom. De tre var:
Elifas ["min Gud är guld"] från Teman [stad i Edom sydöst om Döda havet] och
Bildad från Shua [okänt namn och plats] och
Sofar från Naama [okänd plats, betyder dock "vacker"]. [Detta var tre av Jobs vänner. Den äldste och mest framträdande nämns först. De övriga två namnen är ovanliga och platserna inte kända, men troligtvis någonstans i nuvarande Jordanien. Det finns troligtvis ingen symbolik i deras namn och platser som är nödvändigt för att studera och förstå Jobs bok.]
I frid (hebr. shalom) vill jag lägga mig ner
    och [i frid vill jag] sova [Ps 3:6],
    för du, Herre (Jahve) – bara du (du ensam), låter mig bo i trygghet [du är min säkra tillflykt]. [Ordagrant: "I frid både/samtidigt jag lägger mig ner och jag sover". Formuleringen kan också tolkas som att när David lägger sig så somnar han på en gång, utan oroliga tankar. Den sista frasen är ordagrant: "för du Jahve till/i avskildhet till/i säkerhet låter mig bo". Avskildhet/isolering (hebr. badad) används ofta även som ett adjektiv eller adverb (ensam, själv, separat, bara) och kan här antingen syfta på att det bara är Herren som kan göra detta, eller att David kommer få vara i trygghet och avskildhet. Sett ur ett bredare perspektiv, så är det något gott att även folket får vara avskilda i trygghet och vistas under Guds välsignelse. David avslutar som han börjar med att rikta sig direkt till Herren, se vers 2. Gud har svarat på hans bön.]
Alla (varenda en) har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
    tillsammans – alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
    ingen gör det som är rätt,
inte en enda en. [Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10‑12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta", hebr. alach, är ovanligt. Det återfinns bara i den parallella psalmen Ps 53:4 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6.]
Herrens (Jahves) fruktan (vördnad) är ren
    – den består för evigt. [Den är första steget och grunden för kunskap, se Ords 1:7.] Herrens (Jahves) domar (påbud, juridiska beslut – hebr. mishpatim) är sanna (utan fel; går att lita på)
    – de är alltigenom rättfärdiga,
Tillskriv storhet till (väx, förstora) Herren (Jahve) med mig,
    låt oss upphöja hans namn tillsammans! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Här är det orden "Tillskriv storhet till" som börjar med denna bokstav. Ordet används för att beskriva hur en människa växer fysiskt i längd, i auktoritet, om ljud som ökar i styrka, känslor som ökar i intensitet, osv. Ju mer vi lovar och prisar Herren tillsammans, desto mer ser vi hans storhet och rikedom.]
Låt alla dem som gläder sig över min olycka,
    bli förödmjukade och vanärade.
De som förhäver sig över mig,
    måste bli klädda med skam och förödmjukelse.
Men överträdarna (de som gör uppror), ska alla förgås,
    de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) framtid skärs av (utplånas). [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet "Observera" som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att ge den oskyldige som söker frid en framtid.]
Må skam och förvirring drabba alla dem
    som försöker ta mitt liv.
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig)
    vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
[Vers 5‑7 har likheter med den sista striden i Ps 2. Här i psalm 48 beskrivs hur arméer samlas och deras hastiga reträtt. Det ovanliga ordet för bävan readah används här i vers 7 och Ps 2:11. Fyra adjektiv beskriver hur de häpnade, blev skräckslagna, greps av bävan och vånda.] Se, när kungarna samlade sig,
    de ryckte fram tillsammans [mot Israel].
Alla har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
    tillsammans, alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
    ingen gör det som är rätt,
inte en enda en. [Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10‑12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta", hebreiska alach, är ovanligt. Det återfinns bara i parallellpsalmen Ps 14:3 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6.]
Vi hade en underbar gemenskap tillsammans,
    i Herrens (Elohims) hus brukade vi vandra runt med (bland) folkmassorna.
För mina fiender talar emot mig,
    de som söker efter mitt liv (min själ) smider konspiratoriska planer
De har överlagt tillsammans med allas samtycke,
    mot dig har de gjort ett förbund.
När folken samlas,
    och kungarikena för att tjäna Herren (Jahve).
Jerusalem, byggd som en stad
    där husen står tillsammans (sluter sig tätt intill varandra, hus vid hus utan mellanrum).
Du kommer att uppskatta dess ljuvlighet (behaglighet, som underbar sång och vacker musik)
    om du bevarar dem djupt inom dig och har dem redo (fast förankrade) på dina läppar.
Men där ska vara ett fördärv av överträdare och syndare tillsammans,
    och de som överger Herren (Jahve) ska uppslukas.
Den starke ska bli som fnöske
    och hans arbete som en gnista,
båda ska brinna tillsammans
    och ingen ska släcka dem.
Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse,
    och de tillsammans [vänder de sig] mot Juda. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
För han [deras kung] säger.
"Är inte alla mina furstar kungar?
[I tusenårsriket då Jesus regerar som kung kommer skapelsen att upprättas.] En varg ska bo tillsammans med ett lamm,
    en leopard ska vila tillsammans med killingar,
kalvar och unga lejon ska beta tillsammans,
    och en liten pojke ska valla dem.
Kor och björnar ska beta sida vid sida,
    deras ungar ska vila tillsammans,
    och lejonet ska äta halm som oxen.
De ska flyga ner över Filistéens skuldror i väst, tillsammans ska de grusa österns söner, de ska räcka ut sin hand över Edom och Moab och Ammons söner ska lyda dem.
De ska lämnas tillsammans till bergens rovlystna fåglar
    och till rovdjuren på marken.
De rovlystna fåglarna ska tillbringa sommaren på dem
    och markens vilddjur ska tillbringa vintern på dem.
Alla dina härskare har flytt tillsammans,
    utan båge är de bundna (fångade),
alla som blev funna av dem binds ihop tillsammans,
    de har flytt långt bort.
    [Detta får en uppfyllelse 701 f.Kr. under den assyriske kungen Sanheribs fälttåg mot Jerusalem, se 2 Kung 18:1‑20:21. Har även sin uppfyllelse 586 f.Kr. 2 Kung 25:1‑7.]
Egypterna är människor
    och inte Gud,
deras hästar är kött
    och inte ande,
så när Herren (Jahve) sträcker ut sin hand,
    ska både den som hjälper snubbla
    och den som blir hjälpt falla,
och de ska förgås tillsammans.
Ja, Herrens (Jahves) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] ska uppenbaras,
    och alla människor (allt kött) tillsammans se den [på samma gång]
– för Herrens (Jahves) mun har talat." [Innan en kung anlände till ett land skickades en budbärare som förberedde ankomsten. Han uppmanade folket att laga gamla vägar och bygga nya för att underlätta för kungens ankomst. Att dalar ska höjas och berg sänkas talar också bildligt om konsekvenserna av Johannes Döparen och Jesu tjänst – de låga och ödmjuka ska lyftas upp, medan de höga och självrättfärdiga ska ödmjukas, se Luk 14:11; 18:14.]
Var tysta (lämna ifred, var som döva, säg inte ett ord, håll tand för tunga) nära (intill, med) mig, ni öar (kustländer)
    och låt folken förnya (gro, spira, blomstra som växter som får ny kraft på våren) sin styrka (kraft).
Låt dem komma nära och sedan låt dem tala,
    låt oss komma samman (närma oss varandra) tillsammans för att döma.
I öknen ska jag plantera
    cedrar och akacieträd och myrten och olivträd (bokstavligt olja).
I ödemarken ska jag plantera
    cypresser, platanträd [stora träd – upp till 40 meter höga] och lärkträd tillsammans.
För att de ska se och veta (djup, intim kunskap)
    och överväga och tillsammans förstå,
att det är Herrens (Jahves) hand
    som har gjort detta och att det är den Helige i Israel som har skapat det.
Förkunna de ting som ska ske härefter,
    så att vi vet att ni är gudar.
Ja, gör gott eller gör ont,
    så att vi kan slås av förundran [när vi alla ser oss om] tillsammans.
Alla länder samlas tillsammans
    och folken är församlade.
Vem bland dem kan förklara detta
    och förkunna vad som ska komma?
Låt dem föra fram sina vittnesmål,
    så att de kan bli bedömda,
och låt dem höra (lyssna)
    så att de kan säga: "Sant!"
som ledde ut vagnar och hästar,
    tillsammans med en mäktig armé dit [för att gå under].
De föll för att aldrig mer resa sig upp igen,
    de utplånades, släcktes ut som en brinnande veke. [2 Mos 14:21‑28.]
De ska komma på skam, ja, bli förvirrade varenda en av dem,
    de ska tillsammans gå in i förvirringen, de som tillverkar avgudar.
Samla ihop er själva och kom,
    kom nära tillsammans, ni som är förskingrade bland länderna.
De som bär på sina trägudar har ingen kunskap,
    de ber till en gud som inte kan frälsa (rädda).
Förkunna och för dem nära,
    ja låt dem ta emot råd tillsammans.
Vem har tillkännagett detta från forna tider [öster – hebr. kedem; väderstrecket där vi ser både bakåt och framåt]
    och har förkunnat det sedan länge?
Är det inte jag Herren (Jahve)?
    Och det finns ingen annan gud jämte mig,
en rättfärdig Gud (El) och en Frälsare.
    Det finns ingen annan jämte mig.[Upprepningen som sker här och i flera av de föregående verserna är hebreiskans sätt att betona något och understryka att så här är det verkligen. Det finns ingen annan gud jämte Herren Jahve.]
De böjer sig ner, de bugar tillsammans,
    de kan inte släppa bördan
    och själva har de gått i fångenskap.
Ja, min hand har verkligen lagt jordens grundvalar
    och min högra har spänt ut himlarna.
När jag kallade på dem
    stod de tillsammans.
Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst,
    tillsammans jublar de av glädje,
    för de ska med egna ögon få se Herren återvända till Sion [tempelberget i Jerusalem].
Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner,
    för Herren tröstar sitt folk [Jes 40:1], han återlöser Jerusalem. [Verbet återlöser är hebreiska gaal och den som återlöser är en "Goel". Återlösning är ett centralt begrepp i Bibeln, se 3 Mos 25:25; Rut 2:20; 3:9; 4:8‑10. Det helt centrala i Jesu tjänst här på jorden är att vara mänsklighetens återlösare, vår Goel, Jesus Messias fullföljer det uppdraget när Han går till korset och frivilligt betalar det pris som krävs för vår återlösning, se Ps 19:15; Job 19:25; Joh 1:29; Apg 20:28; Upp 5:1‑5.
    Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Ur Guds perspektiv är Jerusalem världens mittpunkt. Det finns även en intressant iakttagelse att rent språkligt pekar världens språk också mot Jerusalem. Skriftspråken öster om Jerusalem läses från höger till vänster, medan språken väster om Jerusalem läses från vänster till höger. Det betyder bland annat att Jerusalem inte bara representerar Israel och judarna utan hela världen och hela mänskligheten. Gud återlöser hela världen.]
Libanons härlighet (tyngd) ska komma till dig,
    cypressen, platanträdet och lärkträdet tillsammans,
för att göra min heliga plats vacker
    och jag ska göra platsen för mina fötter ärbar.
Era egna överträdelser och era fäders överträdelser tillsammans,
    säger Herren (Jahve),
vilka ni har offrat över bergen
    och hädat mig med över kullarna.
Därför ska jag först mäta upp deras lön i deras sköte.
De som helgar sig själva och renar sig själva
    för att gå till trädgårdarna
och följer efter någon i mitten,
    som äter griskött, osmakliga ting och möss,
ska tillsammans förtäras,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Se, jag ska föra dem från länderna i norr,
    och samla dem från jordens yttersta hörn,
med dem de blinda och de lama [Jes 35:5–6; Mika 4:6‑8],
    gravida kvinnor och hon som föder tillsammans med barn,
    en stor skara ska återvända hit.
Då ska unga flickor dansa i glädje,
    också unga män och gamla män ska tillsammans stämma in i glädjen.
Jag ska vända deras sorg till jubel,
    jag ska ge dem tröst och glädje efter smärtan. [Ps 30:12‑13; 126]
I den ska Juda [landsbygd] och alla dess städer leva tillsammans [i fred och trygghet]
    – jordbrukare (de som plöjer) och herdar [de som vandrar] med boskapshjord.
De ska ryta tillsammans som unga lejon, de ska morra som lejonungar.
Herren (Jahve) hade beslutat att fördärva
    dottern Sions [Jerusalems] murar.
Han har spänt ut mätsnöret,
    han har inte hållit tillbaka sin hand från att fördärva.
Han har fått befästningsvallarna och murarna att jämra sig,
    de förtvinar (försvagas och förmultnar) tillsammans. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "hade beslutat" som börjar med den bokstaven. Det betonar att det som Herren bestämt måste ske. Nu är hans långmodighet slut.]
Och Juda söner och Israels söner ska samlas tillsammans och de ska utse åt sig själva ett huvud (en ledare) och de ska gå upp ut från landet, för stor ska Jizreels dag vara. [Jizreel betyder "Gud planterar/sår", och anspelar på hur landet på nytt ska födas, se vers 4‑5 och Hos 2:22‑23.]
Deras kung ska gå i fångenskap,
    han och hans prinsar tillsammans," säger Herren (Jahve).
[Nu följer sju retoriska frågor, i inledningen liknades Gud vid ett rytande lejon som upphöjde sin röst, se Amos 1:2. Samma ord återkommer här i vers 4:]
Kan två vandra tillsammans, utan att vara överens om det? [Nej, självklart inte.]
Från dem ska hörnstenen komma,
    från dem staven (härskarstav eller tältplugg),
    från dem stridsbågen,
    från dem alla ledare tillsammans.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.