2803 – חָשַׁב (chashav)

trodde


Typ:
Hebreiska: חָשַׁב (chashav)
Ursprung: a primitive root
Användning: 125 ggr i GT

Engelsk översättning

to devise
(make) account (of), conceive, consider, count, cunning (man, work, workman), devise, esteem, find o

Engelsk beskrivning

1) to think, plan, esteem, calculate, invent, make a judgment, imagine, count
1a) (Qal)
1a1) to think, account
1a2) to plan, devise, mean
1a3) to charge, impute, reckon
1a4) to esteem, value, regard
1a5) to invent
1b) (Niphal)
1b1) to be accounted, be thought, be esteemed
1b2) to be computed, be reckoned
1b3) to be imputed
1c) (Piel)
1c1) to think upon, consider, be mindful of
1c2) to think to do, devise, plan
1c3) to count, reckon
1d) (Hithpael) to be considered


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (125 st)


Abram trodde (litade, förtröstade) på Herren, och Herren räknade honom som rättfärdig (tillskrevs rättfärdighet – han gjordes fri från synd och skuld, fick det rätt ställt med Gud). [Abram trodde på löftet om ett barn, och talrika ättlingar, han trodde att Messias skulle komma genom hans säd och trodde på honom som sin Frälsare, se Joh 8:56. Både i GT och NT finns det bara ett sätt att bli rättfärdig på, nämligen av nåd genom tro, se Rom 4:3.]
När Juda såg henne tänkte han att hon var en tempelsköka eftersom hon hade täckt sitt ansikte.
Ni ville skada mig, men som ni kan se har Gud vänt det till något gott, för att rädda många människors liv.
Du ska göra tabernaklet med 10 våder av fint linne, och blått och purpur och scharlakansrött med keruber. Du ska låta en skicklig hantverkare göra dem.
[Förhänget till det allra heligaste:]
Och du ska göra ett förhänge av blått och purpur och rosenrött [i hebreiskan nämns bara färgerna, men de måste förstås som att det handlar om tyger eller garner i dessa färger] och fint tvinnat linne, med keruber. Ett arbete som ska göras av en skicklig hantverkare. [Förhängets färger representerar de smorda ämbetena profet: blått, kung: purpur och präst: rosenrött (offertjänsten) och vitt (förbönstjänsten).]
till att tänka ut (planera, skapa, vara kreativ i) konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar,
Men om något av köttet från hans shalomoffer äts på den tredje dagen, ska ingen nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) ges [offret accepteras inte], det ska inte tillräknas honom som offrar, istället ska det vara en styggelse och den personen (den själ) som äter av det ska bära sin synd.
och inte för fram djuret till uppenbarelsetältets (hebr. Ohel Moed) ingång för att bära fram det som en offergåva åt Herren (Jahve) framför hans tabernaklet (hebr. miskan), ska det tillräknas den mannen som blodskuld. Han har spillt blod, och han ska utrotas ur sitt folk.
då ska du låta honom räkna åren som det varit sålt och betala mellanskillnaden till mannen som sålde det så att han kan återvända till sin besittning.
Men hus i byar som inte har någon stadsmur ska räknas som fält, de kan återlösas och de ska återlämnas vid jubelåret.
Och han ska beräkna med honom som köpte honom från året som han såldes till honom till jubelåret, och priset för hans försäljning ska vara efter antalet år. Som dagarna för en anställd arbetare ska det bli för honom.
Om det bara återstår några år till jubelåret, då ska han räkna med honom och efter antalet år ska han ge honom priset för hans återlösning.
Men om han helgar sitt fält efter jubelåret ska prästen beräkna åt honom pengarna efter antalet år som återstår till jubelåret, och det ska dras av från värderingen.
då ska prästen beräkna åt honom det uppskattade värdet till jubelåret och han ska ge det uppskattade värdet den dagen, det är heligt för Herren (Jahve).
Från klippornas topp ser jag honom [landet Israel], från höjderna skådar jag honom. Se, ett folk som bor avskilt och som inte ska räknas (erkännas) som ett folkslag av andra folk [ett folk som är unikt och inte likt andra folk].
dessa räknas även som Refaim, liksom Anakim, men moabiterna kallar dem Emim.
Det räknas också som ett Refaims land, Refaim bodde där tidigare men Ammoniterna kallade dem Zamzumim,
från Shichor som är framför Egypten till gränsen mot Ekron norrut som räknas som kananeernas, de fem filisteiska ledarna, Gaza och Ashdod och Ashkelon och Gittit och Ekron, även Avim.
att Sanvallat och Geshem sände till mig och sade: "Kom, låt oss träffas i en av byarna på Onos slättmark." [Ono var en stad i Benjamins stam (1 Krön 8:12; Esra 2:33; Neh 7:37; 11:35), troligvis nuvarande Kafr Juna, några hundra meter norr om flygplatsen Ben Gurion.] Men de tänkte att de skulle skada mig där.
där det stod skrivet:
"Det rapporteras bland länderna, och Geshem säger det, att du och judarna tänker göra uppror. Därför bygger du muren, och du ska bli deras kung, enligt dessa ord.
Jag satte prästen Shelemja och Sadok, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.
Ester talade igen inför kungen och föll ned vid hans fötter och bad honom med tårar att ta bort agagiten Hamans missgärning, och hans beslut som han hade bestämt mot judarna.
eftersom Haman, son till Hammedata, agagiten, judarnas fiende hade gett råd mot judarna för att förgöra dem och kastat "por", det är lott, för att göra dem modfällda och förgöra dem,
men när hon (Ester) kom inför kungen, befallde han (kungen) genom brev att hans (Hamans) onda råd som han hade föreslagit mot judarna skulle återvända över hans eget huvud, och att han och hans söner skulle hängas på träpålar (galgar).
Han betraktar järn som halm,
    och koppar som murket trä.
    [Vapnen bryts sönder.]
Stridsklubbor betraktar han som halmstrån,
    han skrattar åt rasslet (mullret) av lansar.
Efter honom går ett lysande stråk,
    djupet [vattnet] tycks bli vithårigt.
    [När Leviatan simmar liknas vattenskummet i spåret bakom honom vid en äldre persons långa gråa hår.]
[Mellan vers 2 och 11 bryts det akrostiska mönstret helt. Mellan Lamed i vers 1 och Qof i vers 12 borde följande sex bokstäver ha kommit: Mem, Nun, Samech, Ajin, Pe, Tsade – מ, נ, ס, ע, פ, צ. Temat i detta stycke är hur de ogudaktiga tänker och agerar. När människorna inte vill ha med Gud att göra blir det totalt kaos i samhället. Guds perfekta ordning och struktur störs vilket rent litterärt också förstärks av den akrostiska oordningen och oregelbundenhet i versernas längd. Guds fullkomliga tal är 7 och människans tal är 6, eftersom människan skapades på sjätte dagen. Den anspelningen till människans tal kan vara att det just är sex bokstäver som saknas. Se även Ps 9:6, 18; 10:6 för fler "störningar" i mönstret när den gudlöse nämns.] I övermod (stolthet, arrogans) jagar den gudlöse (förföljer och brinner den ondskefulle som en löpeld efter) den svage (ödmjuke),
    de fångas av deras smidda planer.
[Ordagrant är frasen "i/av högmod gudlös brinner/jagar svage." Det hebreiska ordet dalak används 9 gånger i GT. Ungefär hälften av gångerna är betydelsen att starta en eld och att brinna, se Ps 7:14; Hes 24:10. Den andra hälften är betydelsen att förfölja/jaga, se 1 Mos 31:36. Ordets ursprung har att göra med hur en låga brinner och jagar veken. Den vanligaste tolkningen är att stoltheten och högmodet hos den ogudaktige brinner och jagar den svage. Det går också att se elden som den plåga och grymhet som den svage får uppleva under förföljelse, se Dan 3. I den andra delen syftar "de" antingen på de svaga som utsätts för de ogudaktigas onda planer, men kan också syfta på de gudlösa som ofta fångas i sina egna fällor de satt upp, se Ps 7:16.]
När de riktat ondska mot dig [ordagrant "sträckt ut ondska", lagt ut snaror och nät],
    tänkt ut onda planer, lyckas de inte.
    [Det är inte Herren som tar initiativ till att attackera människor, han svarar på deras attack.]
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa
    som Herren inte tillräknar skuld (inre ondska, onda tankar) [skulden är helt avskriven och raderad],
    som inte har falskhet (svek) i sin ande.
Låt de som är ute efter mitt liv,
    bli förödmjukade och vanärade!
Låt dem som vill mig ont,
    vända om förnedrade.
De talar inte frid (vänligt, fred, andras välgång, hebr. shalom),
    utan mot de som bor stilla i landet,
    planerar de lögnaktiga ord.
Han planerar ondska på sin bädd [privat, dolt],
    han träder in på den väg (livsstil) som inte är god,
    han tar inte avstånd från ondska.
    [Han planerar under natten för att kunna utföra sina onda planer på dagen, se Mika 2:1.]
Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av Gud, se Matt 5:3],
    men Herren [Jahve] tänker på mig ("väver" – planerar, tänker och räknar ut för mig).
Min hjälp och min befriare är du,
    min Gud (Elohim) – dröj inte!
Tillsammans viskar alla mina ovänner om mig,
    de smider onda planer mot mig.
    [Viskar är hebr. lehesh, ett onomatopoetiskt, ljudhärmande ord som låter som en orms väsande ljud, se även Jak 3:5‑10.]
På grund av dig (för din skull) dödas vi dagligen (alla dagar),
    vi räknas som får (lamm, småboskap) som ska slaktas. [Jes 53:7; Rom 8:36]
Din tunga tänker ut fördärv,
    som en skarp kniv arbetar den bedrägligt.
Och när jag funderade för att förstå (försökte begripa; bli intimt förtrogen med) detta,
    var det för svårt (hebr. amal) för mig [i mina ögon],
Jag har slutat räkna dagar som gått,
    de eviga åren.
Jag räknas bland dem som går ner i avgrunden.
    Jag har blivit som en hjälplös stridsman (en man i sin bästa ålder),
Det tillräknades honom som rättfärdighet,
    från generation till generation för evigt. [4 Mos 25:10‑13; Mal 2:4‑6]
Jag har tänkt på (planerat, "vävt") mina vägar (mina vägval)
    och styrt mina fötter enligt dina vittnesbörd (hebr. edot).
som bär på ondska i sina hjärtan. Dagligen uppviglar de till krig.
Håll mig borta Herre (Jahve) från den ondes hand,
    bevara mig från våldsamma människor,
    som försöker göra mina steg hala (vill få mig att halka).
    [Vers 5 har samma tema som vers 2 och är snarlik.]
Herre (Jahve), vad är en människa,
    att du tar notis om honom?
Eller en människoson,
    att du tar hänsyn till honom?
Människans hjärta tänker ut (planerar) sin väg ["väver samman" och utarbetar sitt sätt att leva],
    men Herren (Jahve) styr (leder) hennes steg (i singular; levnadslopp, jordevandring).
    [Väg avser här troligen främst karaktär och moral, se Ords 16:2, 7, 17, 25.]
Den som medvetet kisar med ögonen (sluter sina ögon) planerar ondska,
    och den som stänger sin mun [från att tala sanning], han låter ondska få verka fullt ut.
Även en [babblande] dåre (hebr. evil) kan tas för att vara vis om han håller tyst,
    den som stänger sina läppar kan tyckas vara skärpt (skarpsinnig; ha urskillningsförmåga).
En som tänker ut onda planer
    får snart rykte om sig att vara ondskefull.
Den som [inställsamt] lovordar (prisar) sin granne med hög röst tidigt på morgonen,
    blir till en förbannelse.
Sluta förlita dig på människan, som andas genom näsan,
    för hur lite är han verkligen värd? (Vad är han att räkna med?)
(på dem) vars pilar är skarpa
    och alla deras bågar spända,
deras hästars hovar ska räknas som flinta,
    och deras vagnshjul som en virvelvind.
Men detta är inte vad han menar (har för avsikter),
    inte heller tänker ("väver" – planerar) hans hjärta så,
hans mål (hans hjärta står efter) att fördärva
    och hugga bort nationer, inte några få [utan många].
Se, jag ska uppegga mederna mot dem,
    vilka inte ska ha anseende till silver
    och inte ha någon njutning i guld.
    [Denna profetia får en första uppfyllelse 539 f.Kr. då meden Kyros intar Babylon.]
Ni förvridna! Ska krukmakaren behandlas som lera? Ska föremålet säga till den som gjort det: "Han har inte gjort mig!", eller det formade säga till den som format det: "Han förstår inte!"
Är det inte bara ett kort ögonblick tills Libanon [känd för sina stora skogar och karga berg] ska bli till åkermark, och åkermark räknas som skogar? [En total förändring ska ske när Jesus kommer tillbaka för att regera i tusenårsriket.]
Till dess anden utgjuts över oss från höjden
    och öknen blir ett fruktbärande fält,
    och det fruktbärande fältet räknas som skog.
vägarna ligger öde,
    resenärerna uteblir,
han har brutit förbundet,
    han har föraktat städerna,
    han tar ingen hänsyn till människor.
    [Detta hade en uppfyllelse 701 f.Kr. då Sanherib bröt sina löften, se 2 Kung 18:14‑17.]
Se, länderna är som en droppe i en hink
    och är räknade som små dammkorn på en våg,
    öarna är som stoft (tunna, smala) [så små att de nästan inte går att väga].
Alla länder är intet inför honom,
    de räknas av honom som ting utan värde och är fåfänga.
Han var föraktad (hånad) och övergiven av (var kortvarig och flyktig bland) människor [Ps 39:5],
    en man som fick uppleva sorg [fysisk och mental smärta]
    och hade personlig erfarenhet av sjukdom (svaghet, och att bli slagen och misshandlad).
Människor vände bort sin blick från honom,
    han var föraktad och utan värde i våra ögon.
    [Den allmänna opinionen ansåg att han var betydelselös.]
[Vers 4‑6 är den centrala delen i kiasmen, med vers 5 som höjdpunkt. Här ges uppenbarelsen om att den lidande tjänaren villigt blir en återlösare som betalar det ultimata priset för mänsklighetens synd. En nödvändig förutsättning för att vara en återlösare (hebr. Goel), är att det sker villigt och frivilligt, se 3 Mos 25:25; Rut 4:3‑10. Meningen börjar med det hebreiska ordet achen som ger eftertryck och betoning.] Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [Matt 8:17],
    och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se vers 11b];
och vi – vi såg honom som slagen (straffad),
    pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad).
Hur länge ska de medvetet försöka få mitt folk att glömma mitt namn (vem jag är, vad jag står för) genom de drömmar de berättar för varandra? Det är lika illa som när deras förfäder glömde mitt namn genom att tillbe guden Baal.
För jag – jag vet (känner till; är intimt förtrogen med) de tankar (nyskapande idéer; planer) jag tänker (tänker ut, planerar, beräknar, utarbetar – "väver samman") för er, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
[nämligen] tankar av frid (fridens tankar; planer för välgång)
– inte [tankar och planer] av ondska (olycka, ofärd; av ondo)
för att ge er en framtid och ett hopp! [Endast Herren känner de syften han har – det gör inte de falska profeterna, se vers 8‑9. Herren försäkrar att trots att de 70 åren av exil i Babylon måste fullbordas, se vers 10, så har han inte övergett sitt folk.]
Herren (Jahve) hade beslutat att fördärva
    dottern Sions [Jerusalems] murar.
Han har spänt ut mätsnöret,
    han har inte hållit tillbaka sin hand från att fördärva.
Han har fått befästningsvallarna och murarna att jämra sig,
    de förtvinar (försvagas och förmultnar) tillsammans. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "hade beslutat" som börjar med den bokstaven. Det betonar att det som Herren bestämt måste ske. Nu är hans långmodighet slut.]
Sions [Jerusalems] dyrbara söner,
    en gång värda sin vikt i guld,
ve (ack, varför), nu behandlas de som [enkla] lerkärl,
    sådant som krukmakaren tillverkar. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för "söner" börjar med denna bokstav. Söner är familjens arvingar och därmed hemmets hopp för en framtid. Här understryks den sorg och förtvivlan som sönernas öde för med sig i form av en förlorad tillit inför möjligheten att någonsin få se en fortsättningen på hemmet och familjen. En fortsatt släkt står i kontrast till de billiga lerkärlen, enkla dussinvaror som slängs bort när de är förbrukade.]
Så säger Herren Gud: Den dagen ska tankar komma upp i ditt hjärta, och du ska tänka ut onda planer.
Jordens invånare är att betrakta som ingenting [i jämförelse med Guds styre, se Jes 40:17].
Han gör som han vill med himlens härskara och med jordens invånare. Ingen kan stå emot hans [mäktiga] hand eller [ifrågasättande] säga till honom: 'Vad har du gjort?'
Utan förvarning ska han komma in i landets [Egyptens] bördigaste trakter och lyckas med något varken hans fäder eller förfäder gjort. Han delar ut byte, rov och gods [från de länder han plundrar] åt sitt folk. Han ska planera att inta befästa städer, men ska bara lyckas för en kort tid. [Antiochos IV intog Pelusium, och belägrade bland annat Naukratis och Alexandria i Egypten.]
[Detta stycke går tillbaka till Antiochos första militärkampanj mot Egypten 169 f.Kr. Hans seger över Ptolemaios beskrivs i vers 22.] Han [Antiochos IV Epifanes] ska uppbåda sin kraft och sitt mod mot kungen i söder [Ptolemaios VII] och komma med en stor här, men kungen i söder ska också rusta sig till strid med en mycket stor och mäktig här. Han ska dock inte kunna stå emot på grund av de planer som görs mot honom.
ni knäpper på psaltaren
    och uppfinner musikinstrument åt er själva som David.
Men Herren (Jahve) slungade (kastade) en stark vind till havet och det blev ett mäktigt oväder på havet så att skeppet höll på att brytas sönder.
Ve (hebr. hoj) över dem som förordar orättfärdighet
    och gör det onda på sina bäddar!
När morgonen har ljusnat verkställer de det,
    eftersom det står i deras makt (ordagrant den makten, kraften, finns i deras händer).
Därför säger Herren (Jahve): Se, mot denna familj tänker jag ut en ondska
    från vilken ni inte ska dra undan [tvingande som ett ok över] era nackar,
inte heller ska ni gå upprätt,
    för det ska vara en ond tid.
Vad [hebr. ma] tänker ni ut mot Herren (Jahve)?
    Fullständigt ska han förgöra (göra slut på det). Den ska inte resa [hebr. lo-taqum] sig (återkomma) en andra gång – olyckan (nöden).
[I resten av kapitel 1 följer nu profetiska ord om dom för Assyrien och räddning för Juda. Nineve plundrades och brändes 612 f.Kr. av allierade styrkor från Persien, Medien och Babylon.] Från dig [Nineve] kommer han fram som ger onda råd mot Herren (Jahve),
    som är en rådgivare i ondska.
Förtryck inte änkan, inte heller den faderlöse eller främlingen och inte heller den fattige. Låt ingen bland er i sitt hjärta tänka ut något ont mot sin broder.' [2 Mos 22:21‑24; 23:9; 3 Mos 19:33‑34; 5 Mos 24:17‑18]
Låt ingen av er tänka ut ont i sitt hjärta mot sin nästa
    och älska inte falsk ed,
    för allt sådant är vad jag hatar,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [I en grekisk text som upptäcktes 2021 i en av grottorna i Nahal Hever vid Döda Havet, står det "gator" istället för "portar" i vers 16.]
Men de som fruktar (vördar) Herren (Jahve) har talat med varandra och Herren (Jahve) har lagt märke till dem och lyssnat. Och en bokrulle till åminnelse blev skriven inför honom, för dem som vördar Herren (Jahve) och dem som tänkte på, kom ihåg hans namn.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.