2790b – חָרֵשׁ (chares)

hålla tyst


Typ:
Hebreiska: חָרֵשׁ (chares)
Ursprung:
Användning: 48 ggr i GT

Engelsk översättning

be quiet

Engelsk beskrivning

1) to be silent, be dumb, be speechless, be deaf
1a) (Qal)
1a1) to be silent
1a2) to be deaf
1b) (Hiphil)
1b1) to be silent, keep quiet
1b2) to make silent
1b3) to be deaf, show deafness
1c) (Hithpael) to remain silent


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (48 st)


Mannen iakttog henne hela tiden och var tyst (förblev stilla) för att få veta om Herren (Jahve) hade gjort hans resa framgångsrik eller inte.
Nu hörde Jakob att han hade skändat hans dotter Dina och hans söner var på fältet med boskapen, och Jakob teg till dess de kom.
Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla (tysta, döva; hålla er lugna; ta intryck)." [Ordet stilla (hebr. harash) har mer än en innebörd. Gud ville att israeliterna skulle stanna upp och vara tysta – dvs. upphöra med sina förskräckta rop och sitt uttalade missnöje, se vers 10, 11 och 12. De skulle vara likt dövstumma som bara skulle bevittna Guds ingripande – hur han skulle ta hand om den egyptiska armén som närmade sig. Grundordet har också betydelsen att gravera in eller plöja någonting, och i detta sammanhang handlar det om att låta hjärtat bli märkt av Guds frid och låta vetskapen om hans ingripande sjunka djupt in – mitt i och trots omständigheterna.]
och hennes far hör hennes ed eller hennes löfte varmed hon binder sin själ, och hennes far inte säger emot henne, då ska hennes ed stå fast och varje löfte som hon binder sin själ med ska stå fast.
och hennes man hör det, oavsett vilken dag han hör det men tiger mot henne, då gäller hennes ed och hennes löfte som hon bundit sin själ med står fast. [Här finns en skillnad mellan hennes far som måste höra eden samma dag medan maken kan höra talas om den i efterhand.]
och hennes man hör det och tiger och inte hindrar henne, då ska alla hennes eder vara giltiga, och varje löfte varmed hon binder sin själ, ska gälla för henne.
Men om hennes man tiger mot henne från dag till dag då låter han alla hennes eder gälla, och allt hon lovat gäller henne. Han har låtit det gälla eftersom han teg mot henne den dagen som han hörde dem.
Och Israels söner sade till Samuel: "Sluta inte att ropa till Herren vår Gud (Jahve Elohim) för oss, så att han räddar oss ur filistéernas hand."
Men några män sade: "Hur ska denne man frälsa oss?" Och de föraktade honom och gav honom ingen gåva. Men han behöll sitt lugn (ignorerade dem).
Och Avshalom hennes bror sade till henne: "Har Amnon din bror varit med dig? Lugna dig min syster, han är din bror, ta inte detta till hjärtat." Och Tamar förblev ensam i sin bror Avshaloms hus.
Och Avshalom som vi smorde till kung över oss dog i striden. Och nu, varför sägs det inte ett ord om att föra kungen tillbaka?"
Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte."
Jag sade till dem: "Vi har efter vår förmåga befriat våra bröder, judarna, som har sålt sig till hedningarna, ska ni då ändå sälja era bröder? Och ska de sälja sig till oss?" Då teg de och fann inte ord (att säga).
Om du är tyst nu, så kommer befrielse och räddning för judarna från något annat håll, men du och din fars hus ska gå under. Det kan mycket väl vara så att du fått kungligt inflytande (blivit drottning) för en tid som denna."
för vi är sålda, jag och mitt folk, till att förgöras, till att slaktas och gå under. Men om vi bara hade blivit sålda som slavar och slavinnor hade jag tigit, för vår motståndare är inte värd att kungen tar skada."
[Efter avbrottet i vers 1–2 med huvudpunkten varför Leviatan nämns, återgår nu berättelsen till att beskriva djurets storlek och styrka:] Jag vill inte hålla tyst om hans ben,
    hans styrka (sätt)
    och hans välskapta form (struktur).
Av David
-

Hör mitt rop

Till dig, Herre (Jahve), ropar jag (höjer min röst i bön och åkallan);
    min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
    blir jag lik dem som gått ner i graven.
När jag var tyst [och vägrade att bekänna min rebelliskhet, inre skuld, synd och mina onda tankar]
    förtorkade mina ben när jag jämrade mig (som ett lejons rytande) hela dagen lång.
Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahve) – var inte tyst;
    min Herre (Adonai), var inte långt borta från mig!
Hör min bön, o Herre (Jahve),
    lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda),
    var inte tyst vid mina tårar;
för jag är en främling hos dig,
    en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna (den judiska tolkningarna av Torah) se Berachot 32b. Uttrycket "främlingar och gäster" har sitt ursprung från 1 Mos 23:4, där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se 1 Krön 29:15; Heb 11:13; 1 Pet 2:11. I 3 Mos 25:23 äger Gud landet och israeliterna är "främlingar och gäster hos Gud". Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.]
vår Gud (Elohim) kommer och han tiger inte (kan inte tiga).
En förtärande eld stormar kraftigt framför honom
    och runt omkring honom.
Dessa saker har du gjort. Skulle jag då vara tyst?
    Du tänker att jag är likadan som du,
    men jag förebrår dig och ställer detta inför dina ögon.
Gud (Elohim),
    tig inte,
    var inte tyst
    och var inte overksam,
Gud (El).
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David.
-
Gud (Elohim) som jag lovsjunger,
    var inte tyst (döv).
Den som är utan vett förringar sin granne (värderar sin landsman lägre än vad som är rättvist),
    medan den som har insikt (förstånd) bevarar lugnet (sprider inte rykten).
Även en [babblande] dåre (hebr. evil) kan tas för att vara vis om han håller tyst,
    den som stänger sina läppar kan tyckas vara skärpt (skarpsinnig; ha urskillningsförmåga).
Men de teg och svarade honom inte ett ord, för kungens befallning var: "Svara honom inte."
Var tysta (lämna ifred, var som döva, säg inte ett ord, håll tand för tunga) nära (intill, med) mig, ni öar (kustländer)
    och låt folken förnya (gro, spira, blomstra som växter som får ny kraft på våren) sin styrka (kraft).
Låt dem komma nära och sedan låt dem tala,
    låt oss komma samman (närma oss varandra) tillsammans för att döma.
Under lång tid har jag varit tyst,
    jag har varit stilla och hållit tillbaka mig själv (lagt band på mig),
nu ska jag ropa som en födande kvinna,
    flämta och flåsa samtidigt.
Min buk! Min buk! Jag vrider mig i smärta, mitt hjärtas kammare, mitt hjärta kvider i mig. Jag kan inte tiga, eftersom du har hört shofarens röst min själ, larmet från krig (stridslarmet). [Ordet för buk kan syfta på allt från enbart tarmarna till hela den nedre regionen, men även hela bålen. I denna vers kan man anta att hela kroppen är påverkad.]
Och alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, och han berättade för dem efter alla dessa ord som kungen befallt honom. Och de slutade tala med honom, för ärendet avhördes inte.
Länderna ska se och komma på skam
    för all deras mäktighet (stolthet),
de ska lägga sina händer på sina munnar,
    deras öron ska bli döva.
Du som har ögon allt för rena för att se ondskan
    och som inte kan titta på det som är fel,
varför ser du då på när de handlar förrädiskt
    och förblir stilla när de onda slukar den som är mer rättfärdig än honom?
Herren (Jahve), din Gud (Elohim) är mitt ibland (nära intill) dig,
    en mäktig hjälte (krigare) som frälser (räddar, befriar).
Han jublar över dig i översvallande glädje [känner alltid stor lycka och tillfredsställelse i dig],
    han är tyst [planerar] i sin kärlek,
    han fröjdar sig över dig med [dans och] jubelsång (jubelrop)." [Det hebreiska ordet harach (i den näst sista strofen) betyder både att vara tyst och döv, men även att gravera in, utforma eller tänka ut. Nästa ord är be-ahava (i sin kärlek) och den sammansatta betydelsen är inte självklar. Varför blir han tyst i sin kärlek? Skapar han något nytt som han tänker ut? Ordet för att jubla används även i Jes 12:3 (om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor) och i Jer 33:11 (tillsammans med glädje, följt av rop för brudgum och brud). Båda dessa hebreiska ord handlar alltså även om bröllopsglädje!]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.