2654a – חָפֵץ (chafets)

ha behag till, glädjas åt


Typ:
Hebreiska: חָפֵץ (chafets)
Ursprung: a primitive root
Användning: 73 ggr i GT

Engelsk översättning

to delight in
[idiom] any at all, (have, take) delight, desire, favour, like, move, be (well) pleased, have pleasu

Engelsk beskrivning

1) to delight in, take pleasure in, desire, be pleased with
1a) (Qal)
1a1) of men
1a1a) to take pleasure in, delight in
1a1b) to delight, desire, be pleased to do
1a2) of God
1a2a) to delight in, have pleasure in
1a2b) to be pleased to do


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (73 st)


Och det ska ske att om du inte finner tillfredsställelse i henne, då ska du låta henne gå vart hon vill, men du får inte sälja henne för pengar. Du ska inte behandla henne som en slav, för att inte förnedra henne.
Om mannen inte vill ta sin brors hustru, då ska broderns hustru gå upp till de äldste i stadens port och säga: "Min mans bror vägrar att resa upp sin brors namn i Israel, han vill inte fullfölja sitt ansvar som bror till min make för mig".
Då ska stadens äldste kalla på honom och tala med honom. Om han håller fast och säger: "Jag vill inte ta henne",
Var kvar här i natt. [På nytt är författaren noga med ord så att det inte kan missuppfattas. Istället för "ligg här" väljs ordet "var här", samma ord som används när Rut säger att hon vill vara varhelst Noomi är, jämför Rut 1:16; 4:13.] Imorgon på morgonen [på en gång] ska jag ge honom möjlighet att få agera som en återlösare [och gifta sig med dig]. Om han vill det så får han göra det, men om han inte vill så lovar jag så sant Herren (Jahve) lever att göra det. Var kvar här tills det blir morgon. [Det är inte tryggt för dig att bege dig iväg nu mitt i natten.]"
Han förde mig ut i frihet (en rymlig plats, stora vidder) [en efterlängtad kontrast efter att ha suttit instängd i en belägrad stad],
    han räddade mig, för han älskar (finner glädje i) mig.
Hon gick på kvällen och på morgonen återvände hon till det andra kvinnohuset, under överinseende av Shaashgaz, kungens kammarherre som ansvarade för konkubinerna. Hon kom inte till kungen igen om inte kungen fann sådant behag i henne att hon kallades med namn.
Haman kom in och kungen sade till honom: "Vad ska göras för den man som kungen vill hedra?"
    Haman tänkte i sitt hjärta: Vem skulle kungen vilja hedra förutom mig?
Och Haman sade till kungen: "För den man som kungen vill hedra,
och låta den kungliga klädnaden och hästen ges i handen till en av kungens noblaste furstar, så att de kan klä mannen som kungen vill hedra med detta och sätta honom på hästryggen och rida genom stadens gator och ropa ut framför honom: Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"
Då tog Haman den kungliga klädnaden och hästen, klädde Mordochaj och paraderade med honom genom stadens gator och ropade ut: "Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"
Han förde mig ut i frihet (en rymlig plats, stora vidder),
    han räddade mig, för han älskar mig.
    [En efterlängtad kontrast efter att ha suttit instängd i en belägrad stad.]
"Överlämna (rulla eller flytta över) dig åt Herren (Jahve)!
    Han får befria honom, han får rädda (rycka bort) honom
    – om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom." [Ordet för "överlämna" – hebr. galal, betyder att rent bokstavligt rulla undan och flytta något. Den mer abstrakta betydelsen är att "rulla över" till någon – att överlämna sig och förtrösta, se Ps 37:5; Ords 16:3. Första gången ordet används är i 1 Mos 29:3, när Jakob vältrar undan en sten från en brunn. Att detta ovanliga ord används i denna psalm – för att beskriva förtröstan på Gud – har en intressant koppling. Samme Gud sände senare en ängel för att rulla undan stenen från graven, så att Jesus uppståndelse skulle kunna bevittnas, se Matt 28:2‑5.]
Med Herren blir stegen hos en stark man (stridsman) [en man i sin bästa ålder] fasta (de är förberedda),
    och han [Herren] gläds över (är känslomässigt engagerad, har behag i) hans väg.
    [Sista raden kan också översättas: "han, den starke mannen, gläder sig i Herrens väg."]
Slaktoffer och matoffer kan inte tillfredsställa dig (det är inte vad du främst vill ha).
    Du har gett mig förmågan att höra och lyda,
    du frågar inte efter brännoffer och syndoffer. [Hos 6:6]
Jag vill göra din vilja (behaga dig), min Gud.
    Din undervisning (hebr. Torah) är i mitt hjärta." [Vers 7‑9 citeras i Heb 10:5‑7.]
Genom detta vet jag att du har behag till mig,
    att min fiende inte jublar över mig.
Se, sanning i det innersta är din önskan, det som behagar dig,
    gör mig därför sådan att jag förstår vishet i mitt innersta, i djupet av min varelse.
Du har inte behag till offer, annars skulle jag ge dig det;
    du finner ingen tillfredsställelse i brännoffer. [Hos 6:6]
Då ska du njuta av rättfärdiga offer, av brännoffer och heloffer,
    då ska man offra oxar på ditt altare.
Straffa (tillrättavisa) odjuret i vassen [Behemot, se Job 40:10, 16],
    tjurarnas hop och folkens kalvar. [Fientliga nationer liknas med farliga djur.]
Trampa ner dem som älskar silver,
    förskingra de folk som vill ha (finner nöje i) krig.
Vem har jag i himlarna [utom dig]?
    Och förutom dig finns det ingenting jag [någonsin] önskar (har nöjt mig med; glatt mig åt) [här] på jorden.
    [Himlarna/jorden är en s.k. merism – Gud är det viktigaste av allt i hela universum!]
Ja, han älskade förbannelse [att förbanna och kalla ner Guds straff på andra]
    och den kom till honom.
Han hade inte sin glädje (lust) i välsignelse
    och den var långt från honom.
Halleluja (prisa Herren, Jah – hebr. hallelu-jah)!

א – Alef, ב – Bet

Välsignad är den som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve) [Ords 1:7; 9:10],
    som har sin stora glädje i hans budord. [Ordet "Välsignad" börjar på den första hebreiska bokstaven Alef. Ordet "i" börjar på bokstaven Bet som avbildar ett hus och symboliserar hem och gemenskap. Bokstävernas tecken förstärker hur gudsfruktan ger välsignelse för den som "bor" och är "i" Guds ord.]
Vår Gud (Elohim) är i himlarna,
    allt han vill har han gjort.
Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg),
    för jag älskar att gå på den (känner stark längtan och dras till den).
Allt som Herren (Jahve) har lust med, det har han gjort,
    i himlarna och på jorden
    och i haven och i alla dess djup.
Han har inte sin glädje i stridshästens styrka,
    han blir inte imponerad av en krigares starka ben.
En [oresonlig] dåre har ingen längtan efter förstånd (finner ingen glädje att söka insikt och vishet),
    han vill bara uttrycka sina egna åsikter.
Kungens hjärta är som vattenflöden i Herrens (Jahves) hand,
    han låter det mynna ut varhelst han vill. [Bilden är från bevattningssystem med kanaler som än idag är vanligt i Mellanöstern. På samma sätt som trädgårdsmästaren styr vattenflödet till olika delar, kan Gud styra ledares beslut.]
Var inte förhastad med att lämna hans närvaro, bibehåll inte någon ond sak, för han gör vadhelst som behagar honom.
Jag besvär er ni Jerusalems döttrar, vid gasellerna och vid fältets hindar,
    att inte väcka, att inte oroa kärleken förrän den själv önskar.
Jag besvär er ni Jerusalems döttrar,
    vid gasellerna och vid fältets hindar,
att inte väcka, att inte oroa kärleken
    förrän den själv önskar.
Jag ber er Jerusalems kvinnor, lova mig detta:
    väck inte upp kärleken och underhåll (föd inte) kärleken
    förrän den själv vill det (när det behagar den, när det är rätt tillfälle).
"Vad är syftet med alla era många offer [om de inte kommer från hjärtat]?" säger Herren (Jahve).
"Jag står inte ut med era brännoffer
    av hjortar och gödkalvars fett [utan lydnad].
Jag har inget behag
    till blod från tjurar, lamm och bockar [utan rättfärdighet].
Se, jag ska uppegga mederna mot dem,
    vilka inte ska ha anseende till silver
    och inte ha någon njutning i guld.
    [Denna profetia får en första uppfyllelse 539 f.Kr. då meden Kyros intar Babylon.]
Herren (Jahve) var tillfreds (nöjd),
    för sin rättfärdighets skull,
    att han vill göra undervisningen (hebr. Torah) stor och ärofull.
[I detta avslutande stycke, vers 10‑12 (som tematiskt hör ihop med Jes 52:13‑15) uppenbaras hur det är Guds vilja att hans smorde tjänare blir försoningsoffret. Även om Jesus korsfästes av onda människor var hans död på förhand bestämd av Gud, se Apg 2:22‑23. Jesus var ingen martyr och det var inte en olyckshändelse – Jesus var syndoffret för världens synd, se 3 Mos 7:1‑10. Jesus inte bara tog vår skuld utan blev vår skuld. Till skillnad från skuldoffret (3 Mos 5:14‑6:7), övertäckte han inte bara skulden utan bar bort den, se Joh 1:29.] Det var Herrens (Jahves) vilja att krossa honom [tynga ner honom med världens synd]
    – göra honom sjuk (svag).
Om hans liv blir (hans själ gör sig själv till) ett skuldoffer,
    ska han se sin säd [andliga ättlingar] (frön) och ett långt liv,
    och Herrens (Jahves) vilja ska förverkligas genom hans hand.
så ska det vara med mitt ord som går ut från min mun:
    Det ska inte vända tillbaka till mig tomhänt (förgäves, fruktlöst, verkningslöst),
utan att ha utfört vad jag har önskat (haft välbehag i; fröjdats åt),
    och framgångsrikt gjort (lyckats med) det jag sänt ut det för. [Guds ord syftar på alla Guds löften i Skrifterna. Här i kapitel 55 nämns flera löften både före och efter detta stycke, se vers 3‑7 och 12‑13.]
För så säger Herren
    om eunucken som håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina sabbater
    och väljer de ting som behagar mig
    och har sin glädje i mitt förbund:
Sök mig dagligen och ha din glädje och tillfredsställelse i att känna till (ha intim kunskap om) mina vägar,
    som ett land som gör det rättfärdiga och inte försummar sin Guds påbud (bindande juridiska beslut, bud som har med rätt och rättvisa att göra).
De frågar efter mina rättfärdiga påbud
    och har sin glädje i att komma nära sin Gud (Elohim).
Du ska aldrig mer heta Övergiven [hebr. azav, se även Jes 60:15],
    inte heller ska ditt land någonsin mer heta Ödelagt [hebr. shmama].
Istället ska du heta "Min glädje är i henne" [hebr. Chephziba, samma namn som Hiskias hustru, se 2 Kung 21:1]
    och ditt land "Den äktade" (hebr. beula),
för Herren gläder sig i dig
    och ditt land ska vara äktat [till dig].
er ska jag bestämma till svärdet,
    ni ska alla bli nedböjda till slakten,
eftersom jag kallade på er men ni svarade inte,
    och när jag talade lyssnade ni inte.
Istället gjorde ni det som var ont i mina ögon
    och valde det som jag aldrig hade behag till.
Den som dödar en oxe
    är som om han dödat en människa.
Den som offrar ett lamm
    är som om han brutit nacken av en hund.
Den som offrar ett matoffer
    är som den som offrar svinblod.
Den som gör ett minnesoffer av rökelse
    är som den som välsignar en avgud.
Det är dessa som går sina egna vägar
    och deras själar har sin lust i deras styggelser.
Så ska även jag välja deras bestraffning
    och jag ska föra tillbaka deras fruktan över dem,
eftersom ingen svarade när jag kallade,
    när jag talade lyssnade de inte,
utan de gjorde det som var ont i mina ögon
    och valde det som jag inte har behag till.
Om människor ska skryta (berömma sig över något), så ska de skryta över detta: Att de känner (förstår, har en personlig erfarenhet av) mig.
Att man vet att här på jorden agerar (verkar), jag, Herren, i:
    kärlek (lojal trofast kärlek, nåd),
    rätt (själva beslutsprocessen, dömer rättvist), och
    rättfärdighet (renhet, kärlek, godhet, trofasthet, hjälp, fred,
    framgång och lycka)
. Jag älskar allt detta (både att göra detta och se att människor agerar så), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag har ingen glädje i någons död, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), så vänd om och lev!
Svara dem: "Så sant jag lever, säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve), jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död, utan föredrar att den ogudaktige vänder om från sin väg och lever. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Varför skulle ni välja att dö [när ni kan få leva], ni av Israels hus?"
För jag önskar (har behag i; föredrar) nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek)
    och inte offer [försonande slaktoffer],
och [hängiven, överlåten; nära personlig] kunskap om Gud (Elohim)
    mer [hellre] än brännoffer [i plural - där röken steg upp inför Gud som ett lov, se 3 Mos 1:1‑17]. [Jesus citerar från denna text två gånger, vid ett tillfälle för att rättfärdiga hans nåd mot syndare, se Matt 9:13; och vid ett annat tillfälle för att rättfärdiga barmhärtighet mot sina kroppar när de var hungriga, se Matt 12:7. Nåden här handlar både om hur Gud önskar och älskar att få visa nåd mot människor, men också hur han gläds över när människor visar nåd mot varandra. Se även Klag 3:22. Ordet för kunskap är hebr. daat som har samma rot för verbet för att ha en nära relation och känna någon, se 1 Mos 4:1; 18:19. I båda fraserna så finns en kontrast. Brännoffer var det mest dyrbara högsta offret, i jämförelse med offer.]
Så de ropade till Herren (Jahve) och sade: "Vi bönfaller dig Herre (Jahve), vi bönfaller dig, låt oss inte gå under på grund av berättelsen om denne mans själ (det vi har hört om denne mans liv) och placera (lägg) inte på oss oskyldigt blod (håll oss fria från ansvar). För du Herre (Jahve) har gjort det som behagar dig." [I vers 5 ropade var och en till sin gud men här ber alla istället till Jonas Gud.]
Du har tröttat ut Herren (Jahve) med dina ord. Men ni säger (ändå frågar ni):
    "Hur har vi tröttat ut honom?"
    När du säger: "Alla som gör det onda är goda i Herrens (Jahves) ögon och han har behag till dem", eller: "Var är den dömande Guden (Elohim) [som är rättvis]?"



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.