2421 – חָיָה (chaja)

leva


Typ:
Hebreiska: חָיָה (chaja)
Ursprung: a primitive root (compare H2331 (חָוָה), H2421 (חָיָה))
Användning: 288 ggr i GT

Engelsk översättning

to live
keep (leave, make) alive, [idiom] certainly, give (promise) life, (let, suffer to) live, nourish up,

Engelsk beskrivning

1) to live, have life, remain alive, sustain life, live prosperously, live for ever, be quickened, be alive, be restored to life or health
1a) (Qal)
1a1) to live
1a1a) to have life
1a1b) to continue in life, remain alive
1a1c) to sustain life, to live on or upon
1a1d) to live (prosperously)
1a2) to revive, be quickened
1a2a) from sickness
1a2b) from discouragement
1a2c) from faintness
1a2d) from death
1b) (Piel)
1b1) to preserve alive, let live
1b2) to give life
1b3) to quicken, revive, refresh
1b3a) to restore to life
1b3b) to cause to grow
1b3c) to restore
1b3d) to revive
1c) (Hiphil)
1c1) to preserve alive, let live
1c2) to quicken, revive
1c2a) to restore (to health)
1c2b) to revive
1c2c) to restore to life


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (288 st)


Herren Gud (Jahve Elohim) sade: "Människan har blivit som en av oss, så hon förstår (kan skilja mellan) gott och ont (välsignelse och förbannelse). Låt henne inte räcka ut sin hand och äta från livets träd och leva i evighet ..." [Meningen avslutas inte den är en s.k. aposiopesis som visar på Guds djupa känslomässiga engagemang. Vad skulle hända om människan nu fick leva i evighet i synd och sjukdom? Detta går inte att uttrycka i ord.]
[Andra generationen föds – Set]
När Adam hade levt 130 år fick han en son som var honom lik, som hans egen avbild, och gav honom namnet Set [hebr. Chet – Ersättaren, se 1 Mos 4:25].
Alla hans levnadsdagar blev 930 år,
    sedan dog han.
[Tredje generationen föds – Enåsh]
Set levde 105 år innan han fick Enåsh,
och Set levde 807 år efter att han fått Enåsh och fick söner och döttrar.
[Fjärde generationen föds – Kenan]
Enåsh levde 90 år innan han fick Kenan,
och Enåsh levde 815 år efter att han fått Kenan och fick söner och döttrar.
[Femte generationen föds – Mahalalel]
Kenan levde 70 år innan han fick Mahalalel,
och Kenan levde 840 år efter att han fått Mahalalel och fick söner och döttrar.
[Sjätte generationen föds – Jered]
Mahalalel levde 65 år innan han fick Jared,
och Mahalalel levde 830 år efter att han fått Jared och fick söner och döttrar.
[Sjunde generationen föds – Henok]
Jared levde 162 år innan han fick Henok (Chanoch),
och Jared levde 800 år efter att han fått Henok (Chanoch) och fick söner och döttrar.
[I det sjunde ledet bryts mönstret i hur personernas liv beskrivs. Istället för att säga att Chanoch (Henok) "levde", beskrivs hur han "vandrade med Gud". Verbformen hitpael är reflexiv och skulle kunna översättas "Chanoch, han själv, vandrade med Gud". Det var ett eget beslut från Chanochs sida att vilja ha gemenskap med Gud. I detta stycke används också den bestämda formen "ha-Elohim" som ordagrant är "Guden". Eftersom ordet elohim kan användas generellt om gudar så ger den bestämda artikeln betydelsen en betoning på den ende sanne Guden.] [Åttonde generationen föds – Metoshelach]
Henok [hebr. Chanoch – betyder "tillägnad" och "invigd"] levde 65 år innan han fick Metoshelach.
[Nionde generationen föds – Lemech]
Metoshelach [betyder "spjutets man"] levde 187 år innan han fick Lemech,
och Metoshelach levde 782 år efter att han fått Lemech och fick söner och döttrar.
[Det finns två Lemech i den tidiga bibelhistorien. Den förste Lemech är en ättling till brodermördaren Kain. Denne Lemech var den första polygamisten och han skröt över att ha dödat en människa, se 1 Mos 4:19‑24. Han var den sjätte generationen från Adam och Eva.
    Den andre Lemech var Noas far. Hans ålder blev exakt 777 år vilket indikerar att han var en rättfärdig man. Han är den åttonde generationen från Adam och Eva och en ättling till Set. Han träffade säkert Adam som dog då Lemech var omkring femtio år gammal. Det är mycket troligt att Lemech såg sin sons Noas ark, även om han dog fem år innan floden kom.]
[Tionde generationen föds – Noa]
Lemech [betyder "kraftfull"] levde 182 år innan han fick en son. [Här bryts mönstret, istället för att direkt ange namnet beskrivs namngivningen mer detaljerat.]
Sedan Lemech hade fått Noa levde han 595 år och fick [andra] söner och döttrar.
Du ska ta med dig ett par av alla levande varelser, hane och hona, för att de ska överleva tillsammans med dig.
Av de olika arterna av fåglar, fyrfotadjur och markens kräldjur ska ett par av varje komma till dig, så att de kan överleva.
Ta också sju par av himlens fåglar, hanar och honor, för att behålla deras säd [arter, släkten] vid liv på jorden.
Noa levde 350 år efter floden.
Shems dagar efter att han fått Arppacheshad var 500 år och han fick söner och döttrar.
Arppacheshad levde 35 år innan han fick Shelach.
Arppacheshads dagar efter att han fått Shelach var 403 år och han fick söner och döttrar.
Shelach levde 30 år innan han fick Ever.
Shelachs dagar efter att han fått Ever var 403 år och han fick söner och döttrar.
Ever levde 34 år innan han fick Peleg.
Evers dagar efter att han fått Peleg var 430 år och han fick söner och döttrar.
Peleg levde 30 år innan han fick Reo.
Pelegs dagar efter att han fått Reo var 209 år och han fick söner och döttrar.
Reo levde 32 år innan han fick Serog.
Reos dagar efter att han fått Serog var 207 år och han fick söner och döttrar.
Serog levde 30 år innan han fick Nachor.
Serogs dagar efter att han fått Nachor var 200 år och han fick söner och döttrar.
Nachor levde 27 år innan han fick Terach.
Nachors dagar efter att han fått Terach var 119 år och han fick söner och döttrar.
Terach levde 70 år innan han fick Abram, Nachor och Haran.
Det kommer att hända att när egyptierna ser dig så kommer de att säga; 'Det är hans hustru,' och de kommer att döda mig men låta dig leva.
Snälla, jag ber dig, säg att du är min syster, så att det går väl med mig för din skull, så att min själ får leva på grund av dig." [1 Mos 20:1‑18; 26; Abram litar inte på att Gud ska beskydda honom.]
Och Abraham sade till Gud (Elohim): "Måtte Ismael leva inför dig!"
se till att din tjänare har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i dina ögon, och du har visat stor nåd (omsorgsfull kärlek) mot mig genom att du har räddat mitt liv. Jag kan inte [hinner inte] fly till bergen för att inte ondskan ska komma ikapp mig och jag dör. [Lot förhandlar med huvudängeln på liknande sätt som Abraham med sina gäster, se 1 Mos 18:22‑33. Han önskar fly till den lilla staden Tsoar. Här finns det hebreiska ordet chesed för första gången i GT. Det betyder nåd, omsorgsfull kärlek och trofasthet. Även ordet chen för nåd används här men det beskrivs ingående i 1 Mos 6:8. Chesed är det vanligaste ordet för nåd i GT. Det förekommer 241 gånger. Totalt finns det fem olika rötter som betyder nåd fast på lite olika sätt i hebreiskan. Chesed är den typen av nåd som beskriver en omsorgsfull kärlek och även trofasthet. Det är nåden som bryr sig om på ett praktiskt sätt, driven av äkta kärlek som håller över tid. Chesed är en nåd som aldrig sviker.]
Se nu, denna stad är nära att fly till och den är en liten (oansenlig) [Tsoar var den minsta av de fem städerna i detta område, se 1 Mos 10:19, så skona den], låt mig fly till den – är den inte en oansenlig [stad]? – och jag (min själ) ska leva.
Kom, låt oss berusa vår far med vin och vi ska ligga med honom, så att vi kan bevara vår fars säd."
På morgonen sade den förstfödda till den yngre: "Se, jag låg i natt med min far. Låt oss berusa honom med vin ikväll också och gå du in och ligg med honom, så att vi kan bevara vår fars säd."
Återbörda nu mannens hustru för han är en profet och han ska be för dig så att du ska leva, och om du inte återbördar henne ska du veta att du med säkerhet ska dö, du och allt som hör till dig.
Och detta är dagarna och åren i Abrahams liv som han levde, 175 år.
Han sade: "Se, jag har hört att det finns säd i Egypten. Gå ner dit och köp därifrån åt oss, så att vi kan leva och inte dö [av hungersnöd]."
På tredje dagen sade Josef till dem: "Gör detta så får ni leva, för jag fruktar (vördar) Gud (Elohim),
Juda sade till sin far Israel: "Sänd gossen [Benjamin] med mig så ska vi stå upp och gå, så att vi får leva och inte dö, både vi och du och även våra små.
Gud har sänt mig hit före er för att bevara er och rädda era liv genom en stor befrielse.
De berättade alla Josefs ord som han hade sagt till dem. När han såg vagnarna som Josef hade sänt för att bära honom, blev Jakobs, deras fars, ande förnyad (återupplivad) i honom.
Varför skulle vi dö inför dina ögon, både vi och vår mark? Köp oss och vår mark för bröd, och vi och vår mark ska vara faraos slavar. Ge oss bröd så att vi kan leva och inte dö och så att marken inte blir ödelagd."
De sade: "Du har räddat våra liv. Låt oss finna nåd (oförtjänt kärlek) i min herres ögon, och vi ska vara faraos slavar."
Jakob levde i Egyptens land 17 år. Jakobs dagar, åren av hans liv blev 147 år.
Ni ville skada mig, men som ni kan se har Gud vänt det till något gott, för att rädda många människors liv.
Josef bodde i Egypten, han och hans fars hus (hela hans släkt), och Josef blev 110 år. [Enligt egyptiska inskriptioner och texter var just 110 år den idealiska åldern. Även Josua blev 110 år, se Jos 24:29.]
Han sade: "När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen ska ni se efter om det är en pojke eller flicka. Är det en pojke så döda honom, är det en flicka så låt henne leva."
Men barnmorskorna fruktade (ärade och tillbad) Gud och gjorde inte som egyptiernas kung befallt dem, utan lät pojkarna leva.
Då kallade kungen till sig dem igen och sade: "Varför gör ni så att pojkarna får leva?"
Då gav farao denna befallning till hela sitt folk: "Alla pojkar som föds måste kastas i floden [Nilen], men alla flickor kan ni låta leva." [Att gå emot detta bud var antagligen förenat med dödsstraff.]
Inte en hand får röra det [att röra vid en död kropp gjorde en person oren, se 4 Mos 5:2], utan blir stenad eller genomborrad, oavsett om det är ett djur eller en människa, ska det inte leva. När shofaren (vädurshornet) ljuder, ska de komma till berget."
Han fortsatte: "Men mitt ansikte kan du inte få se, för ingen människa kan se mig och leva."
Ni ska ni hålla (vaka över) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och mina påbud (bindande juridiska beslut); den människa som gör dem ska leva genom (i) dem. Jag är Herren (Jahve).
Och om din bror blir fattig och hans hand är svag (inte kan försörja honom), då ska du undsätta honom, om han är en främling eller en vandrare, så att han kan leva hos dig.
Ta inget ocker eller ränta av honom, utan vörda din Gud (Elohim), så att din bror kan leva med dig.
utan gör så här mot dem för att de ska leva och inte dö när de närmar sig de heligaste föremålen: Aron och hans söner ska gå in och förordna var och en av dem till hans arbete och till hans börda,
Herren (Jahve) sade till Mose: "Gör en giftorm [en som liknar de ormar som plågar folket] och sätt upp den på en påle, och detta ska ske: När den som är ormstungen ser på den ska han leva."
Då gjorde Mose en kopparorm och satte upp den på en påle. Om någon hade blivit biten av en orm, så fick han leva om han tittade på kopparormen. [I Joh 3:14-15 liknas synden vid denna giftorm, den finns inte bara omkring oss utan har också bitit oss. Jesus gjordes till synd och bar den på korset, men den som ser upp på honom i tro blir frälst, se Joh 6:40.
    Det hebreiska ordet för påle kan också översättas "banér" eller "fälttecken". Första gången det används är i 2 Mos 17:15 där Herren kallas "Jahve Nissi" – Herren är mitt banér. Detta sker efter Josuas seger över amalekiterna, då livet segrade över döden. På ett snarlikt sätt lyfte då Mose upp Guds stav i sina händer, när han bad på ett berg.]
Och Mose sade till dem: "Har ni räddat kvinnorna levande?
Men alla flickor som inte har känt någon man genom att ligga med honom kan ni låta leva och behålla för er själva.
Och nu Israel, lyssna till förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som jag har undervisat er, för att ni ska leva och gå in och ta landet i besittning som Herren (Jahve) era fäders Gud (Elohim) har gett er.
Har någonsin ett folk hört rösten av Gud (Elohim) som talar ut ur mitten av elden, som du har hört och förblivit levande?
för att mandråpare ska kunna fly dit, den som har dödat sin granne oavsiktligt och inte har hatat honom dessförinnan, och som flyr till en av dessa städer för att kunna leva.
Ni sade: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan tala med Gud och ändå förbli vid liv.
Vem här på jorden (bland allt kött) har någonsin hört den levande Gudens röst som vi just har gjort, och överlevt?
Ni ska vandra på alla vägar som Herren (Jahve) befallt er så att ni får leva och så att det går er väl och era dagar blir förmerade i landet som ni ska besätta.
Och Herren (Jahve) befallde oss att göra alla dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") för att vörda Herren vår Gud (Jahve Elohim) för vårt ständigt (oavbrutet, eviga) goda, så att han kan bevara oss vid liv, som det är denna dag.
Alla budord (tydliga befallningar) som jag befallt er idag ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (leva efter) så att ni får leva och föröka er och gå in i och besätta landet som Herren (Jahve) med ed lovat era fäder [1 Mos 12:1‑3; 15:17‑20].
Och han ödmjukade dig (tvingade dig att böja sig ner) och lät dig lida av hunger och mättade dig med manna [2 Mos 16:31‑36] som du inte visste (saknade kunskap om) vad det var, inte heller dina fäder visste (kände till), för att han skulle låta dig veta (få intim kunskap om) att människan inte lever enbart av bröd, utan människan lever av allt som kommer från Herrens (Jahves) mun. [Jesus citerar detta ord när han frestas, se Matt 4:4; Luk 4:4.]
Rättfärdighet, rättfärdighet [upprepningen förstärker – rättfärdighet, och inget annat än rättfärdighet] ska du följa, så att du ska (kan) leva länge och ärva landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger till dig.
Detta gäller en mandråpare som ska fly dit och leva [2 Mos 21:13‑14; 4 Mos 35:6‑34; Jos 20]. Vemhelst som råkar döda sin granne utan uppsåt (av misstag, olyckshändelse) och inte hatade honom dessförinnan,
som när en man går till skogen med sin granne för att hugga ved och hans hand riktar ett slag med yxan för att hugga ner trädet och yxhuvudet lossnar från skaftet och träffar hans granne så att han dör, då ska han fly till en av dessa (tre) städer och leva.
Dessa städers befolkning som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv, där ska du inte låta något som andas få leva [du ska döda allt levande både människor och boskap].
Vad jag befaller dig i dag är att älska Herren din Gud,
    vandra på hans vägar
    och hålla budord (klara tydliga befallningar)
    och förordningar (ordagrant "saker inristat")
    och påbud (bindande juridiska beslut).
Då ska du leva och föröka dig och Herren din Gud ska välsigna dig i det land som du snart ska ta i besittning.
I dag kallar jag himlarna och jorden som vittnen att jag låtit er välja mellan liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj livet, så att du och dina efterkommande får leva!
Se nu att jag, jag är han,
    och det finns ingen annan gud vid sidan av (tillsammans med) mig.
Jag dödar och jag gör levande,
    jag sårar och jag helar,
    och det finns ingen som kan rädda ut ur min hand (ingen som kan ändra på det som Herren har bestämt).
[Mose ger nu sin välsignelse för de tolv stammarna, på liknande sätt som Jakob gjorde på sin dödsbädd (1 Mos 49). De tolv stammarna nämns 28 gånger i GT och uppräkningen olika: födelseordning, se 1 Mos 29‑30; placering i förhållande till tabernaklet, se 4 Mos 2; tilldelat landområde, se Hes 48; de tolv portarna, se Hes 48:30‑35.
    I denna uppräkning kommer den förstfödde Juda först, dock saknas Simon. Stammen kan dock finnas "dold" i vers 11.]
[Ruben]
"Låt Ruben leva, och inte dö
    av att hans män är få." [Ruben tilltalas på ett annorlunda sätt än de övriga stammarna. Troligtvis är det på grund av Jakobs ord i 1 Mos 49:4.]
att ni ska rädda livet på min far och mor, mina bröder, systrar och alla som tillhör dem så de inte behöver dö."
Och det skedde när hela nationen var omskuren, varenda en av dem, att de vilade på sin plats i lägret till dess de var läkta.
och staden och allt som är i den, ska vara helgad (avskild) [Jos 2:10] till Herren (Jahve), endast skökan Rahab (Rachav) ska leva, hon och alla som är med henne i huset, eftersom hon gömde budbärarna som vi sände [2:1‑14.]
Men skökan Rahab (Rachav) och hennes fars hus och allt som hon hade, lät Josua rädda levande, och hon bor mitt i Israel till denna dag, eftersom hon gömde budbärarna som Josua hade sänt för att bespeja Jeriko [Matt 1:5; Heb 11:31; Jak 2:25].
Och Josua gav en försäkran om fred ("gjorde frid" – hebr. shalom) med dem och slöt ett förbund (skar ett blodsförbund) med dem för att låta dem leva och ledarna i menigheten (församlingen) gav dem sin ed.
Så här ska vi göra med dem och låta dem leva. Låt vreden komma över oss på grund av den ed vi gav till dem."
Och ledarna sade till dem: "Låt dem leva." Så blev de vedhuggare och drog upp vatten till hela menigheten, som ledarna hade talat till dem.
Och nu, se Herren (Jahve) har bevarat mig vid liv, som han talade, dessa 45 år från den tiden då Herren (Jahve) talade dessa ord till Mose medan Israel vandrade i öknen. Och nu, jag är idag 85 år.
Herren tar liv och ger liv,
    leder ner i dödsriket (Sheol) och upp därifrån.
Men den fattiga mannen hade ingenting förutom ett litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det, och det växte upp tillsammans med honom och hans söner. Det åt av hans mat, drack från hans glas och sov i hans armar. Det var som en dotter för honom.
Herren hörde Elias röst (hörde hans bön), och pojkens själ kom tillbaka in i honom och han fick liv igen. [Detta är första gången i Bibeln då någon blir uppväckt från de döda.]
tills jag kommer och för bort er till ett land som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivträd och honung så att ni får leva och inte dö. Akta er så att inte Hiskia övertalar er och säger: 'Herren (Jahve) ska befria oss.'
_ Jesaja, Amots son, kom till honom och sade
men jag svarade kungen: "Min konung må leva för evigt. Varför skulle inte mitt ansikte vara bedrövat när staden där mina förfäder är begravda ligger i ruiner och dess portar är fördärvade av eld?"
Han talade inför sina bröder och Samariens armé och sade: "Vad gör dessa klena judar? Ska de restaurera efter behag? Ska de offra? Ska de avsluta allt på en dag? Kan de återuppväcka stenarna från spillrorna som är brända?
för det var de som sade: Vi, våra söner och våra döttrar, är många, låt oss gå för att hämta säd åt dem så att vi får äta och leva."
Jag svarade: "Ska en man som jag [i min position] fly? Hur skulle en sådan som jag kunna gå in i templet och leva? [Som en fristad, 2 Mos 21:13‑14; 1 Kung 1:50‑53; 2:28‑34; 2 Krön 26:16‑20; 27:2.] Jag går inte in dit." [Om någon som inte är präst går in i själva templet dör han eftersom enbart präster som renat sig hade tillåtelse att gå in.]
Du är Herren (Jahve), bara du! Du har gjort himlarna,
    himlarnas himlar tillsammans med hela dess härskara [alla stjärnor eller änglar],
jorden,
    och allt som finns på den,
haven,
    och allt som är i dem.
Det är du som upprätthåller allt liv,
    och den himmelska härskaran böjer sig [i tillbedjan] inför dig.
Du förmanade dem för att återföra dem
    till din undervisning (Torah).
Men de var övermodiga
    och lyssnade inte på dina budord (hebr. mitwvot)
utan syndade mot dina föreskrifter,
    trots att den människa
som håller dem
    ska leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade
    och vägrade lyssna.
"Alla kungens tjänare och folket i kungens provinser vet att för vem som helst, man eller kvinna, som kommer inför kungen på den inre gården utan att vara kallad, finns det en lag som säger att han ska dödas om inte kungen lyfter sin gyllene spira och låter den personen leva. Jag har inte blivit kallad att komma till kungen de senaste trettio dagarna."
När en människa dör, finns det då liv efter döden? I så fall ska jag under alla mina dagar [här på jorden] som är som en hård militärtjänst vänta på (ivrigt se fram emot) min vaktavlösning (då jag byter min klädnad, då jag skjuter nya skott och växer).
Job levde ytterligare 140 år och fick se sina barn och barnbarn i fyra generationer.
De ödmjuka (som är betryckta på grund av orättfärdighet, som väljer att inte hämnas, se Ps 37:11) ska äta och bli mätta.
    De som söker (frågar efter, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför)Herren (Jahve) ska lovsjunga honom.
    Era hjärtan ska leva (återhämta styrka, mod, tro) för evigt.
Alla mäktiga (de som har framgång och överflöd) på jorden ska äta och böja sig inför honom,
    alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom,
    även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: "de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv". Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för "dödens stoft", vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att "de ödmjuka" ska "äta och bli mätta" och här i vers 30 att "alla mäktiga på jorden" ska "äta och böja sig för honom". Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant "fet" i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 deklarerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i vers 27 och de mäktiga/välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28. Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se Fil 2:10!]
Herre (Jahve), du förde mig upp från dödsriket (Sheol),
    du räddade mitt liv (höll mig vid liv), bevarade mig från att fara ner i graven (cisternen, brunnen).
att han ska rädda (rycka bort) dem från döden,
    och ge liv (upprätthålla dem) under tider av hungersnöd.
Herren ska bevara honom och upprätthålla (återge) hans liv,
    han ska kallas välsignad i landet.
Inte ska du överlämna honom åt hans fienders vilja.
för att få leva för evigt
    och undgå att se graven.
De ödmjuka (betryckta, fattiga) ska se det och vara glada.
    [Att offra oxar var dyrt.]
    Ni som frågar efter (söker, tar er tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Elohim) – ja, era hjärtan ska återupplivas.
Du lät mig se (få uppleva) många bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer) [plural]
    och mycket ondska (lidande) [plural],
du ska återuppliva oss igen,
    från jordens djup ska du låta mig komma upp igen.
Må han leva [länge leve Konungen] och må man offra
    guld från Saba till honom [vers 10].
Må man ständigt vädja till (falla ner i bön inför) honom
    och välsigna (falla ner och ge gåvor till) honom hela dagen lång.
Då ska vi inte vända oss bort ifrån dig.
    Återuppliva oss (ge oss på nytt styrka, mod och tro) och vi ska ropa (åkalla, höja vår röst i bön) till ditt namn.
Är det inte du som väcker oss (för oss tillbaka) till liv igen,
    så att ditt folk kan glädja sig i dig?
Vilken stridsman (en man i sin bästa ålder) är han som lever och inte ska se döden,
    som ska befria sin själ från gravens makt?Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Jag ska inte dö,
    utan leva och berätta (vittna, proklamera) vad Herren (Jah) har gjort.
[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.] Handla generöst med din tjänare,
    så att jag får leva och jag ska lyda ditt ord (hebr. davar).[Det första verbet gamal är ett rikt ord som används för att skörda, avvänja ett barn, kompensera och ge lön. Det kopplas ihop med verben "leva" och "lyda". Orden avtäck och ta bort, i vers 22, har samma rot. även upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.]
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval.
    I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i vers 25 och 28. I vers 20 uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit på marken. Det första ordet här i vers 25 är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se Ps 22:16; 30:10; 104:29). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. Vers 25‑28 formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och davar.]
Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],
    skynda till mig i enlighet med ditt ord (hebr. davar).
Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)
    och låt mig leva (bli bevarad, leva till fullaste måttet) på dina vägar. [I vers 36 nämns "hjärta" och girighet. Hjärtat talar om inre motiv. I vers 37 är paret "ögon" och fåfänga. Om ögonen bara är fäst på världslig rikedom, som motivation, är det bara tomhet, se även Ords 10:22; Matt 6:24.]
Se, jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    låt mig leva (leva till fullaste måttet; bli bevarad) i din rättfärdighet.
Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse:
    att ditt löftesord (hebr. imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv).
Din barmhärtighet (ömsinta nåd) kommer över mig, så jag kan leva,
    för din undervisning (Torah) är min glädje!
I din nåd (med din omsorgsfulla kärlek) – ge mig liv (bevara, återuppliva mig)
    och jag ska följa din muns alla stadgar (hebr. edot). [Denna vers är psalmens mittpunkt om man räknar hebreiska ord. Fram till och med vers 88a är det 530 ord och från vers 89 till sista versen (vers 176) är det också 530 ord. Den sista raden (vers 88b) består av tre hebreiska ord. Det centrala ordet är edot och den centrala frasen, och psalmens centrala budskap, är: "och jag önskar att följa – dina vittnesbörd – från din mun"!]
Jag ska aldrig glömma dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    för med dem har du upplivat mig (bevarat, låtit mig få leva och vara frisk).
Jag är bedrövad, djupt plågad,
    uppliva mig (ge mig liv på nytt) Herre (Jahve), enligt ditt ord (hebr. davar).

Uppehåll mig enligt ditt löftesord (hebr. imrah) så att jag får leva,
och låt inte mitt hopp komma på skam.
[Detta är den centrala versen.]
Rättfärdiga är dina stadgar (hebr. edot) – för evigt,
    ge mig förstånd och jag ska leva.
Hör min röst, i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    uppliva mig (ge mig ny styrka och liv) Herre (Jahve) med dina domar (hebr. mishpat).
Strid för mig (för min talan) och återlös mig,
    ge mig liv (blås nytt liv i mig) enligt ditt löftesord (hebr. imrah).
Din barmhärtighet [plural] är stor (din ömsinta nåd är överflödande), Herre (Jahve),
    ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom dina domar (hebr. mishpatim).
    [Bara Gud kan balansera barmhärtighet och samtidigt döma.]
Se hur jag älskar dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    Herre (Jahve), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom din nåd (omsorgsfulla kärlek).
Låt mig (min själ; hela min person – allt vad jag är) leva och prisa dig,
    och låt dina domar (hebr. mishpat) [din moral] hjälpa mig.
Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem) så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft);
    du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede.
Din högra hand räddar (frälser) mig.
För ditt namns skull Herre (Jahve),
    uppliva mig [ge mig nytt andligt liv, se även Ps 119:25, 37, 50, 88, 93],
i din rättfärdighet,
    led min själ (mig, mitt liv, mitt inre) ut ur nöden (en smal passage, denna känslomässigt pressade situation).
då undervisade han mig och sade:
"Låt ditt hjärta få tag på (hålla fast vid) mina ord,
    håll mina bud (befallningar), så du får leva [länge, väl, fri från missmod].
Håll mina bud så får du leva (då får du leva ett överflödande liv),
    följ min undervisning (hebr. Torah) och skydda den som en ögonsten.
Lämna oförståndet och lev! [Kan översättas "lämna dåligt sällskap" eller "var inte naiv, och låt dig inte bli förledd".]
    Vandra på förståndets (insiktens) väg."
Den som är girig efter orätt vinning (genom ojusta metoder eller våld) för in olycka (problem, oro, förvirring, oordning) i sitt eget hem,
    men den som hatar mutor ska leva (inte dö en för tidig död, leva i framgång, leva för evigt i himlen).
Om en man får hundra barn och lever många år, så att dagarna av hans år är många, men hans själ (aptit) inte har nog av det goda, och dessutom har han ingen grav. Jag säger att en för tidig födsel (ett missfall) är bättre än han (hans öde),
även om han lever tusen år, två gånger om, glädjer han sig inte åt det goda. Går vi inte alla till en (och samma) plats [graven]?
Vishet är ett försvar (en försäkring, ett skydd),
    liksom silver (pengar) är ett försvar (en försäkring, ett skydd),
men kunskapens förträfflighet är
    att vishet bevarar livet hos den som har det.
Om en människa lever många år,
    låt henne fröjdas åt dem alla
och komma ihåg de mörka dagarna,
    för de ska bli många.
    Allt som kommer är fåfängt.
På den dagen ska det ske att en man ska bakbinda en kalv och två får,
De döda lever inte,
    skuggorna reser sig inte,
till slutet har du tuktat och ödelagt dem
    och låtit deras minne förblekna.
Dina döda ska leva,
    mina döda kroppar ska resa sig,
vakna och sjung
    ni som bor i stoftet,
för din dagg är som ljusets dagg
    och jorden ska ge liv till skuggorna (de dödas andar – hebr. rafaim).
Vid denna tid [omkring 700 f.Kr.] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amots son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du ska snart dö och kommer inte att tillfriskna." [Hiskia hade ingen son som kunde ärva tronen, han behövde se om sitt hus och utse en efterträdare. Den politiska situationen var också mycket instabil eftersom den assyriska armén hotade att inta landet.]
Hiskias, Juda kungs skrift när han hade blivit sjuk och botades från sin sjukdom:
Herre (Adonai) av dessa ting lever människan
    och där finns också livet för min ande,
därför upprättar du mig
    och gör mig levande (upprätta min hälsa och låt mig leva)!
Jesaja sade: "Låt dem ta en fikonkaka och lägg den som ett förband (bandage) på bölden och han ska tillfriskna."
Böj ditt öra (lyssna noga) och kom till mig,
    lyssna så ska er själ leva!
Jag ska sluta ett evigt förbund med dig,
    på samma sätt som den trofasta nåd jag lovade David. [Se Ps 89:2‑4]
Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt: Jag bor i det höga och heliga,
    men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
    för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
… Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot)
Luften (andedräkten) i våra näsborrar [vårt hopp], Herrens (Jahves) smorde,
    fångades i deras hålor,
om honom som vi hade sagt:
    "I hans skugga (under hans vingar) ska vi leva bland hednafolken". [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "Luften" börjar med denna bokstav. Israels präster och kungar smordes med olja, så ordet "Herrens smorde" används generellt om "en smord" präst eller kung som avskilts för tjänst, se 3 Mos 4:5; 1 Sam 10:1; 16:3. Rashi och en del andra kommentatorer tror att Jeremia refererar kung till Josia som regerade 640-609 f.Kr. eftersom Jeremia omnämner honom i en sorgesång, se 2 Krön 35:25. Troligare är dock att det är Judas sista kung Sidkia som regerade fram till Jerusalem förstörelse 597-586 f.Kr. som åsyftas här. Föregående vers, se vers 19, verkar antyda att det är de aktuella händelserna när Sidkia blir tillfångatagen av babylonierna som beskrivs här, se även 2 Kung 25:1‑7.]
som tar ockerränta på det som han lånar [i det som borde varit ett lån i välvilja för att hjälpa en utsatt broder]. Ska han [den sonen]leva? Nej, han ska inte få leva. Han har gjort alla dessa avskyvärdheter, därför ska han förvisso dö. Hans blod ska komma över honom.
Jag har ingen glädje i någons död, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve), så vänd om och lev!
[Herren talar till Hesekiel under exilen i Babylon och ger uppmuntrande ord om att han vill återupprätta Israel.] Du människobarn, säg till Israels hus:
"Ni säger: 'Våra överträdelser och synder tynger oss (har kommit i fatt oss), och vi förgås (ruttnar, förfaller) genom dem. Hur ska vi kunna leva (få liv igen)?' "
Svara dem: "Så sant jag lever, säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve), jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död, utan föredrar att den ogudaktige vänder om från sin väg och lever. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Varför skulle ni välja att dö [när ni kan få leva], ni av Israels hus?"
Du människobarn, säg till dina landsmän:
"Den rättfärdiges rättfärdighet räddar inte honom den dagen då han bryter min lag [gör uppror och lämnar tron], och den ogudaktiges ogudaktighet leder inte till hans fall om han omvänder sig från sin ogudaktighet. Den rättfärdige kan inte leva på sin rättfärdighet om han syndar (och missar målet).
Om jag försäkrar liv till den rättfärdige, och han förlitar sig på sin [egen] rättfärdighet [sitt rykte om sig att göra det som är rätt] och börjar handla orätt, då ska ingen av hans rättfärdiga gärningar bli ihågkomna. Han kommer att dö på grund av den orätt han gjort.
Om han återlämnar det han tagit i pant.
    [Vid lån fick den skuldsatte lämna ifrån sig sin mantel, men den skulle lämnas tillbaka innan solen gick ner, se 2 Mos 22:26.]
Om han ger tillbaka det han stulit (plundrat).
Om han lever efter livets bud (vandrar med Gud) utan att göra det som orätt. Då ska han verkligen leva, och han ska inte dö.
Inga av hans tidigare synder han har begått ska bli ihågkomna och användas mot honom. Han har handlat rätt och rättfärdigt och ska verkligen leva."
Han sade till mig: "Människa, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk), du vet."
Detta är vad Herrarnas Herre säger till dessa ben. Se på detta, jag ska göra så att ande (anda) kommer in i dig och du ska leva.
Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och muskler och täcka er med hud. Jag ska ge er ande, och ni ska leva. Då ska ni förstå att jag är Herren."
Då sade han till mig: "Profetera [en andra gång] och tala till anden, – ja profetera du människa – och säg till anden: Detta säger Herrarnas Herre, kom från de fyra väderstrecken och blås (andas) på dessa döda kroppar så att de får liv."
Jag profeterade så som jag blivit befalld. Då kom anden in i dem, och de fick liv och de ställde sig upp på sina fötter, en enormt stor skara.
Jag ska låta min Ande (vind) komma in i er så att ni på nytt får liv, och jag ska låta er bo i ert land. Sedan ska ni veta att jag Herren har talat detta, och att jag också gjort detta, säger Herren."
Överallt den dubbla floden (den dubbla strömmen – hebr. nachalajim) flyter fram ska det vimla av liv (ska det finnas svärmar av insekter). Det ska finnas ett överflöd av fisk, för när vattnet kommer dit [till Döda havet] blir det friskt. Allt får liv där floden rinner fram.
Då sade drömtydarna (kaldéerna) till kungen på arameiska [från och med nu till och med kapitel 7 är också boken skriven på kaldéernas vardagliga språk arameiska]: "Må kungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så ska vi tyda den."
De sade till kung Nebukadnessar: "Må kungen leva för evigt!
[Ryktet om vad som hänt spred sig snabbt i palatset.] När drottningen [troligtvis Nebukadnessars fru eller dotter] fick höra vad kungen och stormännen sade gick hon till festsalen. [Drottningen var inte Belshassars fru, eftersom hans fruar redan fanns där, se vers 2. Hon måste ha varit väl respekterad eftersom hon kommer in i hallen oinbjuden, och väl där tar hon kommandot. Hon är antingen Nebukadnessars eller Nabonidus fru. Är hon Nabonidus fru är hon Belshassars mamma och då också troligtvis Nebukadnessars dotter. Hon har förstahandsinformation om Daniels tjänst i hovet, något som stämmer om hon var Nebukadnessars fru eller dotter.] Hon sade: "Må kungen leva för evigt! Låt inte dina tankar skrämma dig, och var inte blek (låt inte färgen vika bort från ditt ansikte).
Eftersom Gud hade låtit honom få så stor makt, darrade människor från alla folk, stammar och språkgrupper inför honom.
Den han ville blev dödad,
    den han ville blev skonad.
Den han ville blev upphöjd (ärad, befordrad),
    den han ville blev avsatt (förödmjukad).
Så ministrarna och satraperna kom som en grupp (otåligt, enade i en konspiration, stormade in) till kungen och sade:
"Kung Dareios, lev för evigt!
Då talade Daniel till kungen: "Ers Majestät, länge leve konungen!
Han ska om två dagar på nytt göra oss levande,
    på tredje dagen ska han låta oss stå upp,
    och vi ska leva inför hans ansikte.
De som bor (vistas, sitter) i (under) hans skugga ska återvända [från sin fångenskap],
    de ska så och skörda säd i överflöd (ordagrant: leva/växa som spannmål).
    De ska blomstra (grönska) som en vinstock.
    Hans [Israels] rykte (omnämnande; minnet /doften av honom) ska vara som Libanons vin. [Ps 91:1]
För så säger Herren (Jahve) till Israels hus: "Sök mig och ni ska leva.
Sök (träd fram inför; fråga efter) Herren (Jahve) så får ni leva,
    annars ska han gå fram över (bryta lös i; drabba) Josefs hus likt en eld som förtär (slukar),
    och där ingen finns som kan släcka [elden] i Betel.
Sök gott och inte ont
    så att ni får leva,
och så att Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) ska vara med er,
    som ni säger.
Se, hans själ [Babylon – den onda nationen – personifierad] är uppblåst (tanklös),
    den är inte rättfram (rak) i honom,
    men de rättfärdiga ska leva av tro.
    [Rom 1:17; Gal 3:11; Heb 10:38]
Herre (Jahve),
    jag har hört talas om dig,
    jag vördar (står i beundran, fruktar) [dig] – Herre (Jahve)
ditt verk (arbetet)
    mitt i åren – återuppliva (ge liv),
    mitt i åren gör det känt (intim kunskap),
i vreden
    kom ihåg barmhärtighet. [Av hela kapitlet är det bara denna första vers som är en bön till Gud att göra något, resterande verser beskriver Guds storhet och hur han har verkat. Bönen är dock inte en nostalgisk önskan att gå tillbaka till det som har varit – det bästa ligger framför! Att frasen "mitt i åren" (hebr. beqerev shanim) upprepas här är hebreiskans sätt att förstärka. Det kan vara ett uttryck för att Herren inte ska vänta till en bestämd tid, utan tidigare eller plötsligt utföra sitt arbete, se Hab 2:3.
    Det finns även en tolkning inom judendomen att Messias ska komma mitt i åren. Jorden förväntas existera i sitt nuvarande skick i 7 000 år, eftersom skapelseveckan är 7 dagar, och en dag är som tusen år, se Ps 90:4. Mitt i åren kan vara år 3 500 eller uppdelat på 4 + 3 (skapelsens och Gudomens grundtal) vilket är 4 000 år. Det är intressant att detta faktiskt är i trakterna av när Jesus (den utlovade Messias som GT profeterar om) kom till jorden. Den moderna judiska kalendern, som skapades på 1200-talet av rabbinen Maimonides, utgår från att skapelsen skedde 7 oktober 3761 f.Kr. (Det är dock flera antaganden i Maimonides beräkningar där vi inte kan veta exakt när skapelsen skedde.) I den gregorianska kalendern motsvaras t.ex. år 2021-2022 av år 5782 i den judiska kalendern.]

Era fäder (förfäder),
    var är de?
Och profeterna,
    lever de för evigt?
Jag ska plantera ut dem bland folken
    och de ska komma ihåg mig i fjärran länder,
och de ska leva med sina barn
    och ska återvända.
Och det ska ske att när någon ska profetera, då ska hans far och hans mor som födde honom, säga till honom: "Du ska inte leva, för du talar lögn i Herrens (Jahves) namn". Hans far och hans mor som födde honom ska genomborra honom när han profeterar.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.