2296 – חָגַר (chagar)

ha bältet om livet


Typ:
Hebreiska: חָגַר (chagar)
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 44 ggr i GT

Engelsk översättning

to gird
be able to put on, be afraid, appointed, gird, restrain, [idiom] on every side

Engelsk beskrivning

1) to gird, gird on, gird oneself, put on a belt
1a)(Qal)
1a1) to gird
1a2) to gird on, bind on
1a3) to gird oneself


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (44 st)


Så här ska ni äta det: Var klädda som inför en resa [ordagrant "var omgjordade kring länderna" dvs. bind upp rocken för att vara redo att ge sig av], ha sandalerna på era fötter och staven i er hand. Ni ska äta det med hast. Detta är Herrens påsk (hebr. pesach). [Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach, som i sin tur går tillbaka till hebreiska verbet pasach som betyder "gå förbi". I vers 13 förklaras hur Herrens straff går förbi och Israels folk skonas från döden. På engelska heter högtiden passover. Detta är första av ordet pesach som totalt finns 49 (7 x 7) ggr, varav 22 är i Moseböckerna. Den bestämda formen haPesach (se vers 21) har talvärdet 153, jfm med Joh 21:11.]
Och du ska omgjorda dem med gördlar, Aron och hans söner och binda huvudbonader på dem, och de ska vara innehavare av prästämbetet som en evig förordning (ordagrant "saker inristat"), och du ska avskilja (inviga) Aron och hans söner.
Och han satte på honom kläderna [2 Mos 28:39–41] och omgjordade honom med gördeln och klädde honom i ämbetsdräkten [2 Mos 28:39–41] och satte efoden [2 Mos 28:6–14] på honom och omgjordade honom med efodens praktfulla gördel och band fast den [efoden] på honom med den [den praktfulla gördeln].
Och Mose förde fram Arons söner och satte kläder på dem [2 Mos 28:39–41] och omgjordade dem med gördlar och satte huvudbonader på dem som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
Han ska klä sig i heliga linnekläder, han ska ha linnebyxor på sin kropp och ska vara omgjordad med en linnegördel och med en linneturban ska han vara klädd. Detta är de heliga kläderna, därför ska han tvätta sin kropp i vatten och sedan klä sig i dem. [Översteprästen hade i vanliga fall en färggrann skrud med guld och ädelstenar, se 2 Mos 28:39–41; 39:29. De enklare vita linnekläderna var de övriga prästernas ämbetsdräkt. När nu översteprästen ska klä sig lika enkelt som alla andra präster, visar det profetiskt att Jesus måste bli som en av oss, sann människa, för att kunna ge oss försoningen. Heligheten förstärks också av att sju gånger i detta kapitel upprepas frasen "för honom själv" när det gäller offer, se vers 6 (2 ggr), 11 (3 ggr), 17, 24.]
Då svarade ni och sade till mig: "Vi har syndat mot Herren (Jahve), vi ska gå upp och strida i enlighet med allt som Herren vår Gud (Jahve Elohim) har befallt oss." Och ni omgjordade er, varje man med sitt stridsvapen och menade att det var en enkel sak att gå upp i bergsbygden.
Och Ehud gjorde ett tveeggat svärd för honom [sig själv eller för Eglon], en aln långt [45 cm], och han fäste det under sina kläder på sin högra sida. [Eftersom de flesta var högerhänta, såg det ut som om Ehud var obeväpnad eftersom han inte hade vapnet på sin vänstra sida. Vapnet behövde vara tillräckligt långt för att kunna döda Eglon, som var en stor man, och tillräckligt nätt för att kunna gömmas under kläderna.]
Men Samuel tjänstgjorde inför Herrens (Jahves) ansikte som yngling, iförd en linneefod.
Och David band sitt svärd på rustningen och han försökte gå, han hade inte prövat det.
     David sade till Saul: "Jag kan inte gå med detta för jag har inte prövat (är inte van vid, inte tränad med) det." Och han tog av sig det.
Och David sade till sina män: "Omgjorda er var man med sitt svärd." Och de omgjordade sig var man med sitt svärd och David tog på sig sitt eget svärd och de gick upp efter David, omkring 400 män. Och 200 män stannade vid deras tillhörigheter.
Och David sade till Joav och till allt folket som var med honom: "Riv sönder era kläder och svep in er i säcktyg och klaga över Avner." Och kung David följde efter båren.
David dansade med hela sin kraft inför Herren (Jahve), och David var iklädd en linneefod. [David hade tagit av sig sin kungliga mantel, och var klädd som alla andra präster.]
När de var vid den stora stenen som är i Givon kom Amasa ut och mötte dem. Och Joav var omgjordad med sin rustning som han tagit på sig och på den fanns en gördel med ett svärd fastspänt på höften i dess skida, och när han gick fram föll det ut.
Och Jishbibenov som var barn till en jätte, vars spjut hade vikten av 300 shekel koppar i vikt, han hade omgjordat sig med en ny rustning och tänkte döda David.
Främlingarnas söner tappade modet (vissnade, skrumpnade ihop),
    och kom haltande (darrande) fram ur sina gömslen (stängda platser, fästen).
Och Israels kung [Ahav] svarade och sade: "Säg till honom: Låt inte den som omgjordar sig med sin rustning förhäva sig som den som tar av den."
Och de satte säcktyg på sina höfter och rep på sin huvuden och kom till Israels kung och sade: "Din tjänare Benhadad säger: Jag ber dig, låt mig leva." Och han sade: "Lever han? Han är min bror."
Och alla Moavs kungar hörde att kungarna var på väg upp för att strida mot dem och samlade ihop sig, alla som kunde bära en rustning (var tillräckligt gamla) och uppåt och de stod på gränsen.
Och han sade till Gechazi: "Bind upp dina kläder (ordagrant länder/höfter) och ta min stav i din hand och gå i väg, om du möter någon man på vägen hälsa honom inte, och om någon hälsar på dig så svara honom inte, och lägg min stav på ynglingens ansikte." [Uppmaningen att inte hälsa kan bero på att det var en ganska lång och tidsödande procedur som förväntades när man skulle hälsa på någon. Vid den här tiden kunde man inte bara säga hej som vi gör och gå vidare. Ärendet är brådskande och därför ska Gechazi inte sinka sig med detta.]
Och profeten Elisha kallade på en av profetsönerna och sade till honom: "Omgjorda dina länder och ta denna flaska med olja i din hand och gå till Ramot-Gilead.
Fäst ditt svärd vid din sida, du hjälte (mäktig krigare),
    [fäst] din ära och majestät,
Betesmarkerna i ödemarken dryper (droppar) [av livsnödvändig fukt],
    höjderna klär sig i glädje.
För människans vrede ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig,
    du ska omgjorda dig med kvarlevans vrede.
    [Här finns en koppling till hotet från Assyrien, se Jes 37:4; 14:30.]
Låt det bli för honom som manteln han tar på sig
    och som gördeln som han omger sig med hela tiden.
Hon är fylld med kraft [andlig, mental och fysisk],
    och kavlar ivrigt upp ärmarna för att sätta igång. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "kavlar ivrigt upp ärmarna" som börjar med den bokstaven. Att just denna bokstav används här belyser hur hon engagerar sig för familjen med hela sin kraft. Hon älskar familjen och gör allt för att hålla ihop den.]
På deras gator är man klädd i säcktyg,
    på hustaken och på torgen,
    alla klagar, gråter ymnigt.
På den dagen ska Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot) kalla till gråt
    och till klagan och till att omgjorda sig med säcktyg.
    [Uttryck för sorg och även ånger.]
Bäva ni kvinnor som är modiga,
    bli oroliga ni trygga,
klä av er och gör er nakna
    och svep säcktyg runt era länder (höfter).
Omgjorda därför dig själv med säcktyg, klaga och gråt, eftersom Herrens (Jahves) vrede inte vänder bort från oss.
Dotter mitt folk omgjorda dig med säcktyg och rulla dig själv i aska. Sörj som för den ende sonen, den allra bittraste klagan, eftersom fördärvaren plötsligt har kommit över oss.
Jämra dig Cheshbon för Ai är upplöst, ropa Rabbas döttrar, omgjorda dig med säcktyg, klaga och spring hit och dit bland väggarna, för Malkam ska gå i fångenskap, hans präster och hans furstar tillsammans.
De sitter på marken i tystnad,
    de äldsta av Sions döttrar;
de har kastat jord på sina huvuden [ett av flera uttryck för djup sorg],
    de har klätt sig i säcktyg [ett annat uttryck för sorg].
Jerusalems jungfrur
    hänger med huvudet mot marken [ännu ett uttryck för sorg]. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "De sitter" med denna bokstav och betonar djupet i sorgen. Hela versen visar oss olika sätt att praktiskt uttrycka sin sorg genom skilda handlingar. Att göra detta, oavsett hur, vilket kan skilja sig mellan olika kulturer, är en väsentlig del av att i reaktionsfasen ta in vad som drabbat mig. Jämför det sorgband som vi bar här i Sverige tidigare, det finns fortfarande men används numera sällan. Handen symboliserar det vi gör, därför hör alla dessa konkreta uttryck för sorg ihop med handen.]
De ska omgjorda sig själva med säcktyg och skräck ska täcka dem, och skam ska vara i alla ansikten och skallighet på alla deras huvuden.
och de ska göra sig själva helt skalliga för dig och omgjorda sig med säcktyg och de ska gråta över dig i själens bitterhet, en bitter klagosång.
Jag lyfte min blick och fick se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas [Jer 10:9] runt midjan. [Synen liknar den av Jesus i Upp 1:13]
Jämra er som en jungfru som sitter i säcktyg
    för hennes ungdoms make.
    [En kvinna som blivit änka under trolovningstiden mellan förlovning och bröllop.]
[Nöden är så stor i landet att det inte finns något att offra.] Omgjorda er själva med säcktyg och gråt ni präster.
    Gråt hejdlöst (yla och tjut) ni som gör tjänst vid altaret.
Kom och lägg er i säcktyg hela natten,
    ni Herrens (Elohims) tjänare,
för matoffer och dryckesoffer
    undanhålls från Herrens (Elohims) hus.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.