Referenser (604 st)
1 Moseboken (52)
[För första gången beskrivs vad en människa säger i Bibeln, och det är ett utrop i glädje över gemenskapen mellan en man och en kvinna!] Då sade mannen (hebr. ha-Adam):
"Denna (hon) – äntligen (till sist)!
Ben av mina ben,
kött (kropp) från mitt kött (min kropp).
Hon (denna) ska kallas kvinna (hebr. ) [det hebreiska ordet för man/make är ish],
för av man (hebr. ish) är hon (denna) tagen." [Det hebreiska ordet för man/make beskriver med sin maskulina form en individ av mankön, medan ishah beskriver en individ av honkön och då också kan avse en hustru. Själva ordet ish avser en individ.]
Då sade Herren Gud (Jahve Elohim) till kvinnan: "Vad är det du har gjort?"
Kvinnan svarade: "Ormen lurade (bedrog, förledde) mig, och jag åt." [Namnet Adam betyder människa och Eva betyder liv. Översätter man betydelsen av namnen blir Guds fråga i : "Människa, var är du?" och människornas sammanfattade svar i de följande verserna: "Livet bedrog mig".]
Herren Gud (Jahve Elohim) sade till ormen: "Eftersom du har gjort detta är du fördömd (ständigt förbannad) mer än alla boskapsdjur, och alla [vilda] djur på fältet. På din buk ska du kräla (gå), och du ska äta stoft [det som finns på marken] så länge du lever.
Gud sade: "Detta är tecknet på det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser som är med er, för alla kommande släktled:
Gud sade till Noa: "Detta är tecknet [regnbågen, som antagligen var synlig för Noa just när Gud talar dessa ord] på det förbund som jag upprättar mellan mig och allt liv på jorden."
Herren (Jahve) visade sig för Abram och sade: "Till din säd [alla dina efterkommande barn] ska jag ge detta land." Och han byggde ett altare där till Herren (Jahve) som hade visat sig för honom.
Det kommer att hända att när egyptierna ser dig så kommer de att säga; 'Det är hans hustru,' och de kommer att döda mig men låta dig leva.
Farao kallade till sig Abram och sade: "Vad är det du har gjort mot mig? Varför berättade du inte att hon är din hustru?
Han sade till honom: "Jag är Herren (Jahve) som har fört dig ut från Ur i Kaldéen för att ge dig detta land som arv."
Den dagen skar Herren ett förbund med Abram (ingick ett blodsförbund) och sade: "Till din säd (din avkomma, dina arvingar) har jag gett detta land, från Egyptens flod till den stora floden, floden Eufrat,
Detta är mitt förbund, som ni ska hålla, mellan mig och dig och din säd (dina efterkommande, ättlingar) efter dig, varje man bland er ska bli omskuren.
Se nu, denna stad är nära att fly till och den är en liten (oansenlig) [Tsoar var den minsta av de fem städerna i detta område, se , så skona den], låt mig fly till den – är den inte en oansenlig [stad]? – och jag (min själ) ska leva.
Sade han inte själv till mig: 'Hon är min syster' och hon sade själv: 'Han är min bror'. I mitt hjärtas enfald och med mina händers oskyldighet har jag gjort detta."
Och Gud (Elohim) sade till honom i drömmen: "Ja, jag vet att det är i ditt hjärtas enfald (okunnighet) som du har gjort detta och det är också därför som jag hindrar dig från att synda mot mig. Därför tillät jag inte att du rörde henne.
Därför sade hon till Abraham: "Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, för tjänstekvinnans son ska inte vara arvtagare tillsammans med min son, min Isak."
Och han svarade: "Dessa sju lamm av honkön ska du ta ur min hand, så att det blir ett vittnesbörd för mig att jag har grävt dessa sju brunnar (sju vattenkällor – hebr. beer sheva)."
Tjänaren sade till honom: "Om kvinnan inte är villig att följa med mig till det här landet, blir jag då tvungen att föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?"
Herren (Jahve), himmelens Gud (Elohim) som har tagit mig ut från min fars hus och från det land där jag föddes och som har talat till mig och gett sin ed och sagt: "Till din säd [alla dina efterkommande barn] ska jag ge detta land", han ska sända sin ängel framför dig och du ska ta en hustru åt min son därifrån.
Om kvinnan inte är villig att följa med dig ska du vara fri från min ed. Det enda du (för alltid) ska lova är att inte föra tillbaka min son dit."
Stanna (lev där som en gäst, inte permanent – vandra runt) i detta land. Jag ska vara med dig och jag ska välsigna dig, för till dig och till din säd (avkomma, ättlingar) ska jag ge detta land. [Vilket sker flera hundra år senare.] Jag ska stadfästa den ed som jag svor till din far Abraham [],
Avimelech sade: "Vad är det du har gjort mot oss? En av vårt folk kunde enkelt ha legat med din hustru och du skulle ha dragit skuld över oss."
Se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig." [Jakob hade ännu inte någon fru, men skulle bli far till tolv söner, nationen Israel, och finns med i släktledet för den utlovade Messias – Jesus.]
och denna sten som jag har rest upp som en pelare ska vara Guds (Elohims) hus, och av allt som du ger mig ska jag ge tionde till dig."
Och det hände på morgonen att se, det var Lea, och han sade till Laban: "Vad är detta du har gjort mot mig? Har jag inte tjänat dig för Rakel? Varför har du bedragit mig?"
Fullfölj veckorna för denna och vi ska även ge dig den andra för det arbete som du ska göra i ytterligare sju år."
Och Jakob gjorde så och fullföljde sina veckor, och han gav honom Rakel, sin dotter till hustru.
Jag är den Gud
(El) som såg dig i
Betel [för 15 år sedan], där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte. Bryt nu upp och dra ut ur
detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland.' "
Röset här ska vara ett vittne, och stoden ska vara ett vittne att jag inte ska gå förbi röset mot dig med onda avsikter, och att inte heller du ska gå mot mig förbi röset och stoden.
Och Shechem talade med sin far Chamor och sade: "Ge mig denna ungmö till hustru."
Endast på det villkoret kan vi samtycka med er, om ni blir som vi är, att alla era män blir omskurna,
Bara på det villkoret ska männen samtycka med oss (bo med oss), att vi blir ett folk, om varje man bland oss blir omskuren som de är omskurna.
De skickade iväg den speciella manteln och tog den till deras far och sade: "Vi har funnit denna. Vet du om det är din sons mantel eller inte?"
Han är inte större i detta hus än vad jag är, inte heller har han undanhållit mig något förutom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna gör denna stora ondska och synda mot Gud (Elohim)?" [Josef argumenterar i flera punkter: Det skulle vara ett missbruk av förtroende, ett svek mot Potifar, något ondskefullt och även en synd mot Gud. Se även ; .]
Farao sade till Josef: "Eftersom Gud (Elohim) har visat dig allt detta, finns det ingen lika förståndig och vis person som du.
Härigenom ska ni prövas, så sant farao lever, ni ska inte gå härifrån om inte er yngste bror kommer hit.
På tredje dagen sade Josef till dem: "Gör detta så får ni leva, för jag fruktar (vördar) Gud (Elohim),
[Samtidigt som Josef var där började bröderna prata med varandra.] De sade: "Vi är verkligen skyldiga för vår bror, när vi såg ångesten i hans själ när han ropade efter nåd (hebr. chanan) utan att lyssna, därför har denna olycka kommit över oss."
Han sade till sina bröder: "Mina egna pengar har lagts tillbaka, och de ligger i min egen säck."
De blev förskräckta (deras hjärtan svek dem) och de vände sig oroligt till varandra och sade: "Vad är det som Gud (Elohim) har gjort mot oss?"
Mannen, herren i landet sade till oss, härigenom ska jag veta att ni är ärliga män, lämna en av era bröder hos mig och ta med er säd för hungersnöden i era hus och gå er väg.
Deras far Israel sade till dem: "Om det måste vara så nu så gör detta. Ta av landets utvalda frukter i era väskor och ta med gåvor till mannen, lite balsam och lite honung, kryddor och myrra, nötter och sötmandel. [Ironiskt nog är det samma varor som fanns i karavanen som förde med Josef till Egypten, se , som nu förs ned som gåvor till Josef.]
Männen [de tio bröderna] tog gåvorna och de tog dubbla summan pengar i sina händer samt Benjamin och steg upp och gick ner till Egypten och stod inför Josef.
Men Josef sade: "Det skulle vara fjärran från mig att göra så. Den man i vars hand bägaren blev funnen, han ska vara min slav, men ni andra, stå upp och gå i frid (shalom) till er far."
Farao sade till Josef: "Säg till dina bröder: 'Detta ska ni göra; lasta era djur och gå till Kanaans land,
Du är också befalld (får uppdraget), gör detta. Ta er vagnar från Egyptens land för era små och för era fruar och för hit er far och kom.
Till sin far sände han på samma sätt tio åsnor lastade med det goda från Egypten och tio åsneston lastade med säd och bröd och proviant för resan.
och sade till mig: 'Se, jag ska göra dig fruktsam och föröka dig, och av dig ska jag göra ett helt kompani (en stor skara eller en hel armé) av människor, och jag ska ge detta land till din säd efter dig som en evig egendom.'
Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är det som deras far talade till dem och välsignade dem, var och en i enlighet med hans välsignelse, välsignade han dem. [Detta är första gången frasen "Israels tolv stammar" används. När landet så småningom delas upp inkluderas inte Levi; däremot blir Josefs två söner ledare för två stammar. Manasse och Efraim tar Josefs och Levis plats.]
Josef sade till sina bröder: "Jag dör men Gud (Elohim) ska verkligen besöka er (hebr. ) och föra er upp, ut ur detta land, exakt som han gav sin ed (lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob.
2 Moseboken (17)
Detta är vad Herren säger: 'Genom detta ska du veta att Jag är Herren. Se jag ska slå vattnet som är i floden med staven i min hand och det ska förvandlas till blod.
Farao vände sig om och gick in i sitt hus utan att ens ta någon notis om dem.
Men farao förhärdade (tillslöt) sitt hjärta och lät inte folket gå.
Denna gång ska jag sända alla hemsökelser (plågor – heb. magefa) till ditt hjärta, och till dina tjänare och till ditt folk, så att ni ska veta att det finns ingen som jag i hela världen.
Likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam) har jag låtit dig stå av denna anledning; för att visa dig min makt och för att mitt mäktiga namn ska proklameras, deklareras, förkunnas ut över hela jorden.
Även efter det att ni kommit in i det land som Herren har lovat [Israel] ska ni hålla (bevara) denna högtid (ceremoni, gudstjänst).
När era barn frågar er: "Varför firar vi den här högtiden?" [Ordagrant "Vad betyder den här ceremonin för er?"]
Och Herren (Jahve) sade till Mose och Aron: Detta är förordningen om påsken. [Syftar både på högtiden och själva måltiden, påskalammet.] Ingen främling får äta den,
Och det ska ske när Herren (Jahve) ska föra in er i kananéernas och hettiternas och amoréernas och hiviternas och jevuséernas land, som han har lovat med ed till era fäder att ge er [], ett land som flyter av mjölk och honung, att ni ska betjäna, hålla denna gudstjänst i denna månad.
Därför ska du hålla denna högtid denna tid år efter år."
När din son i framtiden frågar dig: "Vad är detta?" Ska du svara honom: "Med stark hand förde Herren (Jahve) ut oss från Egypten, ut ur träldomshuset,
När man berättade för Egyptens kung att folket hade flytt förändrades faraos och hans tjänares hjärtan mot folket och de sade: Vad är det vi har gjort som låtit Israel lämna sin plats som våra slavar?
och de sade till Mose: "Är det för att det inte finns några gravar i Egypten du fört oss ut hit för att dö i öknen? Varför har du behandlat oss så illa och fört oss ut ur Egypten?
[Alla israeliterna, omkring två miljoner, har passerat torrskodda genom Röda havet, medan farao och hans armé som förföljde dem just har dränkts i vattenmassorna bakom dem. Röda havet har två armar på vardera sidan om Sinaihalvön, den västra är Suezviken och den östra är Aqabaviken. Svensken Lennart Möller (i sin bok the Exodus Case) ger förslaget Nuweiba vid Aqabaviken i nuvarande Egypten. Det är knappt två mil över till andra sidan, nuvarande Saudiarabien. Just på den här sträckningen finns en 2 kilometer bred förhöjning på botten som gör att som djupast är det bara omkring 80 meter.] Då sjöng Mose och israeliterna denna sång till Herren, de sjöng:
"Jag vill sjunga till Herren,
för han har vunnit en överväldigande seger.
Häst och ryttare störtade (slungade) han ner i havet.
Herren sade till Mose: "Skriv ner detta som ett minne i en skrift (bokrulle), och upprepa det i Josuas öron (läs/berätta det för honom), för jag ska utplåna [radera – som ett manuskript som görs ren från skrift] minnet av Amalek under himlarna (ordagrant: 'från under himlarna')." [Detta är första gången som det antyds att Josua är den som kommer efterträda Mose. Skriftrullen kan syfta på Andra Mosebok, eller en annan separat bokrulle. I upprepas denna uppmaning att inte glömma vad amalekiterna gjorde. Att Amaleks minne helt ska utplånas på jorden beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från himlarna. I Predikaren används perspektiven "under solen" () och "under himlarna" (; ) som är det högsta och utgår från Guds tronrum.]
Detta är det offer du ska ta från dem:
[Metaller:] Guld, silver och brons.
Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, till vilka du lovade (svor, gav din ed) vid dig själv och sade till dem: 'Jag ska föröka din säd (så att den blir) som himlarnas stjärnor och hela detta land som jag har talat om ska jag ge till din säd och de ska ärva det för evigt.' "
3 Moseboken (24)
Befall Aron och hans söner och säg: Detta är undervisningen om brännoffret. Det är brännoffret ovanpå elden ovanpå altaret hela natten till morgonen och altarets eld ska vara brinnande på det.
Detta är undervisningen om matoffret. Arons söner ska offra det inför Herrens (Jahves) ansikte, framför altaret.
Tala till Aron och till hans söner och säg: "Detta är undervisningen om syndoffer. På den plats där brännoffret dödas ska syndoffret dödas inför Herrens (Jahves) ansikte. Det är högheligt.
Detta är undervisningen om skuldoffer. Det är högheligt.
Detta är undervisningen om shalomoffer, som han ska offra till Herren (Jahve).
Detta är delen av Arons smörjelse, och av hans söners smörjelse, från Herrens (Jahves) offer gjorda med eld, den dag han ställde fram dem till tjänst inför Herrens (Jahves) ansikte för att tjänstgöra som präster,
[Nu sammanfattas offren i kapitel 1-7.] Detta är undervisningen om
brännoffer [],
matoffer []
och syndoffer []
och skuldoffer []
och invigningsoffer (fyllandet) [av handen, se ]
och shalomoffer (offer för helhet och gemenskap – hebr. shelem) [],
Tala till Israels söner och säg: Detta är de djur som ni ska äta av alla de djur som vandrar omkring på jorden.
Detta är undervisningen om:
djur (boskap, fyfotadjur) []
och om flygande djur []
och om alla levande varelser som rör sig [i stora stim] i vattnen []
och om alla varelser som kryper på (svärmar över) jorden [insekter, ]
som ska offra det inför Herrens (Jahves) ansikte och bringa försoning för henne. Och hon ska vara ren från sitt blod.
Sammanfattning
Detta är undervisningen om henne som har fött en son eller dotter.Detta är undervisningen om fläckar med mögel (svampinfektion) i kläder av ull eller linne, antingen det är vävt eller stickat, och om allting av skinn, för att förklara det rent eller för att förklara det orent.
Detta är undervisningen för den som lidit av svampinfektionen (möglet – hebr. tsaraat) under dagarna för hans rening. Han ska föras till prästen,
Detta är undervisningen om den som är drabbad av svampinfektion (mögel), vars hand inte har möjlighet att ge det som (egentligen) krävs för att bli ren.
Detta är undervisningen om alla sorters plågor (sjukdomar) med svampinfektion (mögel) och fjällighet,
för att instruera om när det är orent och när det är rent. Detta är undervisningen om mögel (svampinfektion – hebr. tsaraat).
Och detta är hans orenhet i det här fallet, om hans kropp har en flytning eller hans kropp hindras från hans flytning, är det hans orenhet.
Detta är undervisningen om honom som har en flytning och om honom vars säd lämnar honom så att han blir oren av det,
[Fem djuroffer krävdes: en ung oxe, två getter och två baggar.] Så ska Aron komma in till den heliga platsen: med en ung oxe som ett syndoffer [] och en bagge som ett brännoffer [].
Detta ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för er, för att bringa försoning för Israels söner (folk), för alla deras synder, en gång om året. Och han gjorde som Herren hade befallt Mose.
De ska inte mer offra sina slaktoffer till de onda andar som de i trolös avfällighet håller sig till. Detta ska vara en evig stadga för dem, från släkte till släkte.
Under jubelåret ska var och en återvända till sin egen besittning.
då ska jag också göra detta mot er.
Första varningen – sjukdomar
Jag ska besluta terror över er, förtärelse och brinnande feber som slukar ögonen och ger hjärtat sorg, och ni ska så er säd fåfängt för era fiender ska äta den.Och om du inte trots allt detta vill lyssna till mig utan vandrar i motstånd (lever i uppror) mot mig,
Likväl, för allt detta, när de är i sina fienders land, ska jag inte helt förkasta dem, inte heller ska jag avsky dem för att helt förgöra dem och bryta mitt förbund med dem, för jag är Herren deras Gud (Jahve Elohim).
4 Moseboken (33)
Detta är Kehats söners arbete i mötestältet, bland de heligaste föremålen.
utan gör så här mot dem för att de ska leva och inte dö när de närmar sig de heligaste föremålen: Aron och hans söner ska gå in och förordna var och en av dem till hans arbete och till hans börda,
Detta är arbetet för Gershons familjer i tjänsten och att bära bördor.
Detta är tjänsten för Gershoniternas söners familjer i mötestältet, och deras ansvar ska vara under Itamars hand, son till prästen Aron."
Och detta är ansvaret för deras bördor i enlighet med deras arbete i mötestältet: tabernaklets plankor och deras stänger och dess stolpar och dess fotstycken,
Detta är tjänsten för Merariternas söners familjer i mötestältet, och deras ansvar ska vara under Itamars hand, son till prästen Aron."
Detta är lagen om avundsjuka, när en kvinna går åt sidan, medan hon är under sin man, och blir orenad,
eller när avundsjukans ande kommer över mannen och han är avundsjuk över sin hustru, då ska han sätta hustrun inför Herren (Jahve) och prästen ska verkställa denna lag över henne.
Detta är undervisningen (instruktionerna) om att vara nasir. När dagarna för hans avskiljning är fullbordade ska han till mötestältets dörr (Tabernaklets dörr) föra fram
Detta är undervisningen (instruktionen) om nasiren som avlägger en ed (ett löfte) och om hans offer till Herren (Jahve) för hans nasirskap, förutom det som han frivilligt vill ge i enlighet med det löfte som han avlägger. Detta måste han göra enligt undervisningen (instruktionen) om hans nasirskap."
Detta var altarets invigningsoffer, den dag då det smordes, i händerna på Israels ledare:
silverfat – 12 [st],
silverskålar – 12 [st],
guldskålar – 12 [st].
All boskap till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) var:
24 oxar,
baggarna – 60 [st],
getterna av hankön – 60 [st],
årsgamla lamm av hankön – 60 [st]. Detta var altarets invigningsoffer efter att det blivit smort.
"Detta är det som gäller för (tillhör) leviterna, från 25 års ålder och uppåt ska de komma för att tjänstgöra i arbetet i mötestältet,
Och varför har Herren (Jahve) fört oss till detta land för att dö för svärdet? Våra fruar och våra små ska bli ett [krigs-]byte, är det inte bättre för oss att återvända till Egypten?"
Om Herren (Jahve) har sitt behag i (lutar sig mot, klänger sig fast vid) oss, då ska han föra oss till detta land och ge det till oss som ett land som flyter av mjölk och honung [].
ska de säga till invånarna i detta land, som har hört att Herren (Jahve) är mitt bland detta folk, liksom att du Herren (Jahve) låtit dig ses öga mot öga, att ditt moln [som representerar Guds närvaro] har stått över dem och du går framför dem i en molnpelare på dagen och i en eldpelare på natten [].
"Hur länge ska jag stå ut med denna onda församling, som fortsätter att knota (klaga) mot mig? Jag har hört Israels söners knot (klagan) som de fortsätter att knota (klaga) mot mig."
Jag Herren (Jahve) har talat. Med säkerhet ska jag göra detta mot denna onda församling som har samlat ihop sig mot mig. I denna öken ska de förtäras och där ska de dö."
Gör detta: Ta er rökelsekar, Korach och hela ditt sällskap,
"Skilj er själva från denna församling så att jag kan sluka dem på ett ögonblick."
Och Mose sade: "Genom detta ska ni veta (vara intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) har sänt mig att göra allt detta arbete och att jag inte har gjort det av eget sinne (ordagrant: från mitt hjärta).
"Stig upp från denna församling så att jag kan förgöra dem på ett ögonblick." Och de föll ner på sina ansikten.
Detta är undervisningens (Torah) förordningar (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahve) har befallt och sagt: Tala till Israels söner att de för fram en röd kviga (hebr. parah adoma) till dig, felfri (rituellt ren – hebr. tamim) som är utan defekt, som aldrig har burit något ok. [Offren av djur för att göra stänkelsevattnet var annorlunda än offren för synder och tacksägelse. Det var en hona (inte en hane som i alla andra offer), färgen var specificerad, den skulle dödas utanför lägret och mer material skulle kastas med in i offret. Denna text ingår i Torah-läsningen den sista sabbaten i månaden Adar, just innan Pesah. Det är en av flera kopplingar till Jesus död utanför stadsmuren, se .]
Detta är undervisningen. När en människa dör i ett tält ska alla som kommer in i tältet och allt som finns i tältet vara orent i sju dagar.
Sedan sjöng Israel denna sång:
"Källa, stig upp (flöda över)!
Sjung om den,
Och ert drickoffer ska vara
en halv hin [1,8 liter] vin till en oxe
och en tredjedels hin [1.9 liter] till en bagge
och en fjärdedels hin [0,9 liter vin] till ett lamm.
Detta är brännoffret för varje nymånad genom årets alla månader.
Och prästen Elazar sade till alla stridsmän som dragit ut i strid: "Detta är förordningen (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahve) har befallt Mose.
Och de sade: "Om vi har funnit nåd (chen, oförtjänt kärlek) inför dina ögon, låt detta land ges till dina tjänare som besittning, för oss inte över Jordan."
och landet underkuvas inför Herren (Jahve), och ni återvänder efteråt, då ska det vara tydligt inför Herren (Jahve) och inför Israel och detta land ska vara er besittning inför Herrens (Jahves) ansikte.
"Befall Israels söner och säg till dem: 'När ni kommer in i Kanaans land är detta det land som ska tillhöra er som ett arv, Kanaans land med sina gränser.
och gränsen ska gå ner till Jordan och följa dess sträckning till Salthavet (Döda Havet). Detta ska vara ert land efter dess gränser runtom.' "
Och Mose befallde Israels söner och sade: "Detta är landet där ni ska ta emot arvet genom lottkastning, som Herren (Jahve) har befallt att ge till de nio stammarna, och till en halv stam,
5 Moseboken (53)
På andra sidan Jordan i Moavs land tog Mose på sig (gjorde han ett medvetet viljebeslut) att förklara denna undervisning (hebr. torah) och sade:
Vi besatte detta land vid den tiden, från Aroer som ligger vid Arnons dal och hälften av Gileads bergsland, och dess städer gav jag till Rubeniterna och Gaditerna.
Och jag befallde dig vid den tiden och sade: "Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er detta land som en besittning, ni ska gå över beväpnade framför era bröder Israels hus alla stridsdugliga män,
Och vilket stort land finns som har förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut) lika rättfärdiga som all vår undervisning, som jag ger inför er idag?
utan jag måste dö i detta land, jag får inte gå över Jordan, men ni får gå över och besätta det goda landet.
Och detta är undervisningen som Mose lade fram inför Israels söner.
Herren (Jahve) skar (slöt) inte detta förbund med våra fäder utan med oss, ja oss alla, vi som lever här idag.
Om vi fortsätter att höra Herrens, vår Guds, röst kommer denna stora eld att förtära oss och vi kommer att dö! Varför ska vi låta det ske?
Detta är budorden (de tydliga befallningarna) och förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") och påbuden (bindande juridiska beslut) som Herren er Gud (Jahve Elohim) har befallt att lära er, så att ni kan göra dem i landet när ni går över och besätter det,
Och det ska vara vår rättfärdighet, om vi håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör (agerar, lever efter) alla dessa budord (tydliga befallningar) framför Herren vår Guds (Jahve Elohims) ansikte, som han har befallt oss."
Tala (tänk) inte i ditt hjärta efter att Herren din Gud (Jahve Elohim) har kastat ut dem framför dig och säg: "För min rättfärdighet har Herren (Jahve) fört hit mig för att besätta detta land", då det är för dessa länders ondska som Herren (Jahve) driver ut dem framför dig.
Vet därför (ha intim kunskap om) att det inte är för din rättfärdighet som Herren din Gud (Jahve Elohim) ger dig detta goda land för att besätta det, för du är ett styvnackat folk.
Om ni noggrant håller (vaktar, skyddar, bevarar) alla dessa budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befaller er, för att göra dem, för att älska Herren din Gud (Jahve Elohim) för att vandra på alla hans vägar och hålla fast (klänga sig fast, vara fastklistrad) vid honom.
då ska du fråga och undersöka och noga ta reda på och se om det är sant att dessa ting, att sådana avskyvärda ting, är gjorda i din mitt,
Detta är djuren som du får äta [totalt 10 djur – 3 boskapsdjur och 7 sju vilda räknas upp]:
oxen,
fåret
och geten,
om du bara lyssnar noggrant (ordagrant lyssnar, lyssnar) till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör alla dessa budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) som jag befaller er idag.
och det berättas för dig och du hör det, då ska du noga efterforska och om det är sant och saken är säker, att en sådan styggelse har skett i Israel,
Det ska vara så att när han sitter på tronen i sitt kungarike, ska han skriva ner åt sig själv en kopia av denna undervisning (instruktion; hebr. Torah – de fem Moseböckerna) i en egen bok, från den [originalet] som finns hos prästerna, leviterna.
Den ska [alltid, ständigt] vara med honom och han ska läsa i den varje dag hela sitt liv, så att han lär sig att frukta (vörda) Herren sin Gud (Jahve Elohim) för att kunna hålla (följa, lyda) alla de ord som finns i denna undervisning och hålla sig till förordningarna [hebr. chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar] och göra (genomföra) dem.
Det var om detta du [Israels folk] bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid [berget] Horeb []. Du sade: "Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, för då kommer jag att dö."
om du håller alla hans budord så att du gör dem, som jag har befallt denna dag, att älska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och alltid vandra på hans stigar, då ska du lägga till (addera) ytterligare tre städer vid sidan om (utöver) dessa tre städer,
och anklagar henne för att vara en lättsinnig kvinna och kallar henne för elaka saker och säger: "Jag tog denna kvinna och när jag gick in till henne fann jag inte hennes tecken på jungfrulighet",
Han har fört oss till denna plats och gett oss detta land, ett land som flyter av mjölk och honung.
Och du ska skriva på dem alla ord i denna undervisning när du har gått över, för att du ska gå in i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett dig, ett land som flyter av mjölk och honung som Herren (Jahve) dina fäders Gud (Elohim) har lovat dig.
Och du ska skriva på stenarna alla undervisningens ord mycket tydligt (med lättläst skrift)."
"Förbannad är den man som inte bekräftar orden i denna undervisning
genom att göra (hålla, efterleva) dem."
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
Om du inte är noga med att göra (hålla, skydda) undervisningens alla ord som är nedskrivna i denna bok (bokrulle), så att du vördar (respekterar, högaktar) detta ärevördiga (respektingivande, tunga, fantastiska) och strålande (storslagna) namn, Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
Även alla sjukdomar och alla plågor som inte är nedskrivna i denna bok med undervisning, dem ska Herren (Jahve) föra fram över dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad).
Håll (vakta, skydda) därför detta förbunds ord, och gör (agera, handla efter) dem, så att ni gör allting för att ha framgång.
Inte bara (enbart) med dig skär jag detta förbund och denna ed,
Och det ska ske när han hör orden av denna förbannelse, att han välsignar sig själv i sitt hjärta och säger: "Jag ska ha frid (shalom) i mitt hjärta, fastän jag vandrar i mitt hjärtas envishet, och det vattnade sveps bort med det torra."
alla länder ska säga: "Varför har Herren (Jahve) gjort så här mot detta land? Vad betyder hettan (intensiteten) i denna stora vrede?"
Hemligheterna [det som inte är nedskrivet] tillhör (ägs av) Herren (Jahve) vår Gud (Elohim), men de ting som är uppenbara [det som är skrivet i Torah], tillhör (ägs av) oss och våra söner till evig tid, för att vi ska göra (agera, handla efter) denna undervisnings ord.[Här finns en intressant aspekt av ägandet! Det står ingenstans i Bibeln att vi kan äga något materiellt. Hebreiskans uttryck är istället "det fanns till Abraham", "det fanns till David" osv. Det hebreiska uttrycket betyder inte ett formellt och absolut ägande, även om det oftast översätts på det sättet. I stället betyder det att någon förvaltar eller lånar något. Här finns dock ett undantag – Guds Ord har Herren gett oss som en äkta ägodel! Det ingår i blodsförbundet som vi har med Gud.]
[Detta stycket, , är det centrala stycket i Mose sista ord (kap 27-34).] För dessa budord (klara tydliga befallningar) som jag befaller dig idag, är inte för svåra för dig och inte för långt bort.
Mose skrev ner denna undervisning (instruktion, Torah) och gav den till prästerna, Levis söner, som bar Herrens förbundsark [], och till de äldste i Israel.
när hela Israel kommer för att samlas inför Herren deras Gud (Elohim) på den plats som han ska utvälja – då ska ni läsa denna undervisning (instruktion, Torah) inför hela Israel i deras öron (så att de hör undervisningen).
Samla folket, män, kvinnor och de små barnen, och dina främlingar som finns inom dina portar, så att de kan höra och så att de kan lära sig och frukta (vörda) Herren deras Gud (Jahve Elohim) och beakta dem, så att de kan göra (verkställa) alla de ord som finns i denna undervisning (instruktion, Torah),
Därför ska du skriva denna sång och lära ut den till Israels söner, lägg den i deras munnar så att denna sång blir ett vittne för mig emot Israels söner.
då ska det ske när mycket ondska och bekymmer kommer över dem att denna sång ska vara för dem ett vittnesbörd (ett vittne som vittnar). Den ska inte bli bortglömd i munnarna på deras ättlingar, eftersom jag känner till deras fantasier, hur de agerar redan nu, innan jag har fört dem till landet som jag med ed har lovat."
Mose skrev denna sång samma dag och lärde ut den till Israels söner.
När Mose hade kommit till slutet av skrivandet av alla ord i boken med undervisning och instruktioner (hebr. Torah) och avslutat arbetet,
Mose talade orden i följande sång ända från början till slut inom hörhåll (i öronen) på hela Israels församling:
Behandlar ni (gör ni så mot) Herren (Jahve) ni dåraktiga folk utan vishet? Är Han inte er far som har fött er? Har Han inte gjort (skapat) er och planterat (etablerat) er?
var det inte så att jag fruktade fiendens trakasserier,
för att inte deras motståndare skulle anklaga dem felaktigt,
så att de skulle säga: "Vår hand är upphöjd,
Herren (Jahve) har inte gjort allt detta."
Om de vore visa skulle de förstå detta,
de skulle bry sig om hur det går för dem i slutändan.
Och Mose kom och talade alla denna sångs ord i öronen på folket, han och Hosea [Josua], Nuns son. [Det var Mose som gav Hosea namnet Josua, se , .]
sade han till dem: "Sätt ert hjärta till alla de ord som jag har vittnat mot er idag, så att ni må befalla era barn med dem, till att hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (agera, handla efter, leva efter) alla ord i denna undervisning (hebr. Torah).
Detta är välsignelsen som gudsmannen Mose välsignade Israels söner med innan han dog.
Och detta till Juda och han sade: "Hör (lyssna) Herre (Jahve) på (till) Judas röst, för honom till hans folk, hans händer ska strida för honom och du ska vara en hjälp mot hans motståndare."
Herren (Jahve) sade till honom: "Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras säd (efterkommande). Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit."
Josua (29)
Kom ihåg ordet som Herrens (Jahves) tjänare Mose befallde er när han sade: "Herren er Gud (Jahve Elohim) ger er vila och ska ge er detta land.
Josua sade: "Här är hur ni ska veta att den levande Guden är mitt ibland er, och att han verkligen ska driva ut:
kananéerna,
hettiterna,
hivéerna,
perisséerna,
girgashéerna,
amoréerna,
jevuséerna." [I den andliga kamp vi lever i dag är det inte en strid mot kött och blod utan mot andemakter, se . Genom att se vad namnen på dessa folk betyder, kan vi se de områden som en troende idag behöver erövra för att få full frihet. kananéer – var handelsmän, vår relation till pengar
hettiter – fruktan och rädsla,
hivéer – stad, by, liv, alternativa livsstilar, beroende av den här världen, världslighet,
perisséer – oskyddade städer,
girgashéer – en som bor i jorden/lera
amoréer – högmod och skrytaktigt tal
jevuséer – att trampa på andra, orenhet.]
för att detta ska vara ett tecken ibland er, så när era söner i framtiden frågar och säger: "Vad betyder dessa stenar?"
Vid den tiden tog Josua en ed av folket och sade:
"Förbannad (helt förgjord – hebr. arar) är den man inför Herren (Jahve)
som står upp och återuppbygger denna stad Jeriko, han ska förlora sin förstfödde
när han lägger dess grund
och sin yngste son
när han sätter upp dess portar."[Arkeologiska inskriptioner i Assyrien visar att det inte var ovanligt att förstörda städer inte skulle byggas upp igen. Dock har ingen av dessa en åtföljande ed. Josuas ord här har likheter med Mose instruktioner i . Många år senare får denna förbannelse sin fullbordan när Hiel, en man från Betel, bygger upp Jeriko igen. Han förlorar sin förstfödde Aviram och sin yngste son Segov, se ]
Och Achan svarade Josua och sade [bekände på en gång]: "I sanning (ja, det är sant), jag har jag syndat mot Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) och detta är exakt vad jag gjort (ordagrant: "detta och detta", vilket beskriver det detaljerade händelseförloppet).
Så här ska vi göra med dem och låta dem leva. Låt vreden komma över oss på grund av den ed vi gav till dem."
Och Herren (Jahve) sade till Josua: "Var inte rädd för dem, för i morgon vid denna tid ska jag ge dem alla till slakt inför Israel, du ska skära av hälsenorna på deras hästar och bränna upp deras vagnar i eld." [En skadad häst kunde inte längre bli använd i kavalleriet, se även ; .]
Så tog Josua hela landet, Bergsbygden och hela Södern och hela Goshens land [området mellan Hebron och Negevöknen] och Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och Arava (ödemarken, hedmarken) [området kring Jeriko i Jordandalen] och Israels bergsland och dess lågland (hebr. shefela),
Detta är landet som återstår: Hela filistéernas område och hela geshureerna
Dela nu detta land som ett arv till de nio stammarna och halva Manasse stam." [De andra två stammarna (Ruben och Gad) och den andra halvan av Manasse hade sin arvedel öster om Jordan, se och .]
Och Rubens söners gränser, Jordan är deras gräns. Detta är arvet för Rubens söner efter deras familjer, städerna och dess byar.
Detta är Gads söners arv efter deras familjer, städerna och dess byar.
Detta är arvet till Juda söners stam efter deras familjer.
Från Tappoach går gränsen västerut till bäcken Kana, och därifrån går den ut till havet. Detta är arvet för Efraims söners stam efter deras familjer,
Men Manasses söner kunde inte driva ut invånarna i dessa städer för kananéerna var beslutna att bo i detta land.
Och gränsen drogs och vände på den västra sidan söderut från bergen som ligger framför Beit-Choron söderut och går ut därifrån vid Kirjat-Baal, samma som Kirjat-Jearim, en av Juda söners städer, detta var den västra sidan.
Och Jordan var gränsen på dess östra sida. Detta var Benjamins söners arv med dess gränser runtom efter deras familjer.
och Tsela, Elef
och Jevosi, det är Jerusalem,
Giva [senare blir detta Sauls hemstad]
och Kirjat. Fjorton städer med deras byar. Detta är Benjamins söners arv efter deras familjer.
Och alla byar som fanns runt omkring dessa städer till Baalot-Beer, så långt som till Rama i söder. Detta är Simons söners stams arv efter deras familjer.
Detta är Zevoluns söners arv efter deras familjer, dessa städer med deras byar.
Detta är Isaskars söners stammars arv efter deras familjer, städerna med sina byar.
Detta är Ashers söners stams arv efter deras familjer, städerna med sina byar.
Detta är Naftalis söners stams arv efter deras familjer, städerna med sina byar.
Detta är Dans söners stams arv efter deras familjer, städerna med sina byar.
och om vi inte snarare på grund av oro har gjort detta och sagt: I kommande tider kanhända era söner kommer och talar med våra söner och säger: Vad har ni att göra med Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim)?
vet då med säkerhet att Herren er Gud (Jahve Elohim) inte ska driva bort dessa länder från ditt ansikte (din åsyn) längre, utan de ska bli en snara och en fälla för er, och ett gissel i er sida [slavdrivares piska], och taggar i era ögon [som förblindar] till dess ni förgås från det goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er.
Och det ska ske att som allt gott har kommit över er som Herren er Gud (Jahve Elohim) har talat över er, så ska Herren (Jahve) föra alla onda ting över dig till dess han har förgjort er från detta goda land som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er,
Och Josua sade till allt folket: "Se, denna sten ska vara ett vittne mot er, för den har hört alla de ord som Herren (Jahve) har talat till oss, den ska därför vara ett vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud (Elohim)."
Domarboken (18)
Och Manasse drev inte ut invånarna från:
Beit-Shean och dess byar (döttrar),
Taenach och dess byar (döttrar)
invånarna i Dor och dess byar (döttrar),
Jibleam och dess byar (döttrar),
invånarna i Megiddo och dess byar (döttrar) utan kananéerna var beslutna att bo i det landet.
och ni ska inte skära förbund med invånarna i detta land [], ni ska bryta ner deras altaren [], men ni har inte lyssnat på min röst. Vad är det ni har gjort?"
Gideon svarade honom: "Men, Herre (Adonaj), om Herren (Jahve) är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren (Jahve) förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren (Jahve) svikit oss och gett oss i midjaniternas hand."
Och hans granne svarade och sade: "Detta är inget annat än Gideons svärd, Joashs son, en man i Israel, i hans hand har Gud (Elohim) gett Midjan och hela hären."
Och han [Gideon och hans 300 män] gick upp därifrån till Penoel och ställde samma fråga till dem, men Penoels män svarade honom på samma sätt som männen i Sukkot hade svarat.
Och hans hustru sade till honom: "[Om] Herren (Jahve) har behag till att döda oss skulle han inte ta emot ett brännoffer och ett matoffer från vår hand och han skulle inte låta oss se alla dessa ting och inte vid denna tid låtit oss höra dessa ting."
Och filistéerna sade: "Vem har gjort detta?" Och de sade: "Simson, timnitens svärson, eftersom han har tagit hans hustru och gett henne till hans kompanjon [hans vän som ansvarade för bröllopet]."
Så filistéerna kom upp och brände henne och hennes far i eld. [Det som de filisteiska bröllopsvännerna hotat att göra mot Simsons hustru om hon inte ger dem svaret på gåtan, sker nu ändå eftersom hennes far inte har respekterat att hon är Simsons hustru, se .]
Och Simson sade till dem: "Om ni gör på detta sätt kommer jag att hämnas dem och därefter upphöra."
Och 3 000 män från Juda gick ner till klippans klyfta i Etam och sade till Simson: "Vet du inte att filistéerna råder över oss? Vad är det du har gjort mot oss?"
Han svarade dem: "Som de gjorde mot mig så har jag gjort mot dem."
Och han var mycket törstig och ropade till Herren (Jahve) och sade: "Du har gett i din tjänares hand denna stora befrielse, och nu låter du mig dö av törst och falla i de oomskurnas hand."
De var vid
Jevus och det var sent på dagen
[ordagrant: "dagen hade gått ner mycket", kan syfta på att solen var nästan nere].
Ynglingen sade till sin herre: "Kom – jag ber dig, låt oss stanna till i jevusiternas stad och övernatta där!"
Och mannen, husets herre, gick ut till dem och sade till dem: "Nej, mina bröder, gör inte så ont, jag ber er, efter att denna man kom till mitt hus ska ni inte göra denna onda gärning.
Se, min dotter, jungfrun och hans konkubin kan jag föra ut till er, jag ber er, och med dem kan ni göra det som är gott i era ögon, men denne man ska ni inte göra sådan ondska med."
Och det skedde att alla som såg det sade: "Något sådant har inte skett och inte setts från den dag Israels söner kom ut från Egyptens land till denna dag." [Syftet med mannens handling var att mobilisera militärt genom att shocka och skapa fruktan. Det finns en parallell mellan och som är slående.] Tänk på henne (sätt dig in i hennes situation)!
Överväg!
Tala! [Hebreiskan är märklig här och byter pronomen. En del sätter de sista orden i munnen på de som fick den makabra försändelsen, men mer troligt är att författaren gör något väldigt ovanligt här och talar till läsaren direkt. Denna händelse är horribel och ber läsaren noggrant läsa det som följer. Det finns flera detaljer som måste påpekas. Det står aldrig att kvinnan är död innan mannen styckar henne, en viss ovisshet finns här. När mannen sedan återberättar händelsen blir fokus att de var ute efter honom, han utelämnar detaljen att det var han som utlämnade henne för att rädda sitt eget liv, jmf ; .]
Och Benjamins söner hörde att Israels söner hade gått upp till Mitspa och Israels söner sade: "Tala om för oss hur denna ondska kunde ske (äga rum)?"
Och Israels stammar sände män till hela Benjamins stam och sade: "Vilken ondska är detta som har skett ibland er?
Och de sade: "Varför Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) har detta fått ske i Israel? Att det idag saknas (fattas) en stam i Israel?"
Rut (5)
Så de två kvinnorna gick tillsammans hela vägen till
Betlehem.
När de kom fram blev folket i hela staden överraskade. Kvinnorna sade: "Kan det vara Noomi?"
[I bokens epilog återkommer kvinnorna från Betlehem igen, se .]Boas frågade den tjänare (unge man) som var förman för skördemännen: "Vem tillhör den där unga kvinnan?" [Vilken släkt tillhör hon?]
[Nu kommer en förklarande not för läsaren inför :]
Men vad gällde inlösen (återlösning) och ägarbyte i forna tider [fanns en sed] i Israel: för att stadfästa (fastställa, ratificera) något (hela saken/uppgörelsen) [allt som man muntligt hade kommit överens om] tog (drog) en man [den ena parten] av sig sin sandal (sko) och gav den åt den andre och detta gällde som bekräftelse [därmed blev transaktionen bindande och intygad av/bekräftad inför vittnen] i Israel. [Seden med en sko kan jämföras med vår tids husaffär där ett kontrakt skrivs under och den nya ägaren får nycklarna till huset. Den som räckte över sin lädersko, överlämnade rätten till köparen att trampa på marken som han just tagit över. Här finns även en koppling till chalitzah-ceremonin (hebr. chalitzah betyder "ta bort" och beskrivs i ). Ett leviratäktenskap (hebr. jibbum) var frivilligt, se . Om den närmsta släktingen inte ville uppfylla sitt uppdrag kunde kvinnan gå upp till porten och ta upp sitt fall. De äldste kallade då på återlösaren som öppet fick säga att han inte ville ta på sig det ansvaret. Som en följd av detta löstes kvinnan och hon blev fri att gifta om sig med vem hon ville. Än idag sker 10-20 sådana ceremonier i Israel varje år. Synagogan använder en speciell chalitzah-sko som mannen får ta på sig. Under ceremonin tar kvinnan av honom skon, kastar iväg den och spottar i marken. Ganska tidigt i den judiska historien blev chalitzah att föredra framför leviratäktenskap och har sedan dess varit normen inom judendomen.]
Må ditt hus (din familj) bli som Peres [Boas förfader, se ], som Tamar födde åt Juda [genom just ett leviratäktenskap], genom det barn (den säd) som Herren (Jahve) ska ge dig genom denna unga kvinna." [Stycket är väl strukturerat som en kiasm med en central vers där det profeteras att staden Betlehem i regionen Efrata ska ha en viktig roll i framtiden. Här ska en son födas vars namn ska bli högt ärat, se ; , ! Stycket ramas in av två kvinnor i , Rakel och Lea, och Tamar och Rut i .
Juda och Tamars berättelse återfinns i . Den gemensamma nämnaren med Boas och Rut är leviratäktenskapet, dock är Judas karaktär milsvid från Boas. Peres mor var Tamar och är ett exempel på en familj som inte fullföljde leviratäktenskap på det sätt som det var tänkt. Tamar var först gift med Judas äldsta son Er, men han var en ond man och dog innan de fått några barn, se . Juda beordrar sin andra son Onan att ge Tamar en son, just enligt leviratäktenskapens regler. Onan är dock som sin bror också ond och utnyttjar Tamar sexuellt, men tar inte på sig ansvaret att ge henne en son. När han också dör vågar inte Juda ge sin tredje, sista och yngsta, son Shela till Tamar. Juda struntar i sin svärdotter Tamar, ljuger för henne och skickar hem henne till hennes familj. Han borde tagit ansvar och frigjort Tamar så hon kunde gifta sig med någon annan genom en chalitzah-ceremoni, se . När Tamar inser att hon har blivit lurad tar hon saken i egna händer och klär ut sig till en prostituerad och får barn genom sin svärfar Juda, se .
Det finns även en annan koppling till detta kapitel i Första Mosebok. I den hebreiska texten, med 49 bokstävers intervall, kan man läsa ut namnen Boas, Rut, Oved, Jishaj och David i . De fem namn som leder upp till David i släkttavlan i avslutningen i Ruts bok, se , återfinns alltså exakt i rätt ordning med 7 x 7 bokstävers intervall just i det stycket som handlar om Peres, fem släktled innan Boas. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det är ändå ett märkligt sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]
1 Samuelsboken (14)
Och Eli välsignade Elkana och hans hustru och sade: "Herren (Jahve) ger dig säd med denna kvinna för det lån som blev utlånat till Herren (Jahve)." Och de gick till sitt eget hem.
Och när filistéerna hörde ljudet av ropet sade de: "Vad betyder ljudet av detta stora rop i hebréernas läger?"
När de fick reda på att Herrens (Jahves) ark hade kommit in i lägret,
då blev filistéerna rädda och sade: "Gud (Elohim) har kommit in i lägret!" och de sade: "Ve oss! Något sådant fanns inte igår och inte dagen innan.
Och se, om den går upp längs vägen mot sin egen gräns till Beit-Shemesh, då är det han som har gjort denna stora ondska, men om inte, då ska vi veta att det inte var hans hand som slog oss, det var ett sammanträffande som drabbade oss.
Och han sade till honom: "Se nu, där i staden [troligtvis Rama] finns en gudsman, och han är en man som hålls i ära, allt som han säger sker verkligen, låt oss nu gå dit, till äventyrs kan han berätta för oss om vår resa, vart vi ska gå."
Och ammoniten Nachash sade till dem: "På detta villkor ska jag skära ett förbund med er, att allas högra öga sticks ut, och jag ska lägga det som en förebråelse över hela Israel." [Att stympa fiender var vanligt bland hednafolken, se ; . Folket skulle kunna se tillräckligt mycket för att kunna fungera som arbetskraft, men vara oförmögna att bli skickliga stridsmän och skapa uppror.]
Och Samuel sade till folket: "Frukta inte, ni har verkligen gjort all denna ondska, men vänd er inte bort från att följa Herren (Jahve) och tjäna Herren (Jahve) med hela ert hjärta,
Då sade Saul: "Dra er hit alla folkets ledare, och vet och se hur denna synd har gått till idag.
Men folket sade till Saul: "Ska Jonatan dö? Vem har gett denna stora seger till Israel? Bort med det, Herren (Jahve) lever, inte ett hårstrå ska falla från hans huvud till marken, för han har stridit tillsammans med Gud (Elohim) idag."
Och han sade till honom. "Långt därifrån (vare det fjärran), du ska inte dö. Se, min far gör ingenting, stort eller litet, utan att han avslöjar det för mig, och varför skulle min far gömma dessa ting från mig? Det är inte så."
Men David gav sin ed igen och sade: "Din far vet mycket väl att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon. Han säger: Låt inte Jonatan veta detta, så han blir ledsen, och så sant Herren (Jahve) lever och som du själv (din själ) lever, det är bara ett steg mellan mig och döden."
Har jag idag börjat fråga Gud (Elohim) för honom? Låt det vara långt från mig. Låt inte kungen tillskriva sina tjänare någonting, inte till hela min fars hus, för din tjänare visste inget av allt detta, smått eller stort."
Och denna gåva som din tjänare har fört till min herre, låt den ges till de unga männen som följer min herre.
så ska inte detta bli en stötesten för dig, ingen överträdelse för min herres hjärta eller att du har utgjutit blod utan orsak eller att min herre har funnit gottgörelse för sig själv (tagit rätten i egna händer). Kom ihåg din tjänarinna när Herren (Jahve) har gjort gott mot min herre."
2 Samuelsboken (26)
Och David mässade (klagade; sjöng entonigt och utdraget – hebr. qinen) denna klagosång (hebr. qina) över Saul och över Jonatan hans son,
Och nu visar Herren (Jahve) nåd och sanning mot er och även jag ska också löna er med denna godhet eftersom ni har gjort denna sak.
Och jag ska ödmjuka mig mer än så, jag ska bli lätt i mina egna ögon, och angående tjänstekvinnorna som du talade om, av dem ska jag bli ärad."
Du har talat om detta som om det vore något litet i dina ögon (som om inte detta vore tillräckligt), Herre Gud (Adonaj Jahve). Du har nu också talat om [framtiden för] din tjänares hus, är detta undervisning för människan, Herre Herre (Adonaj Jahve). [Människan är ordagrant "Adam" och kan syfta på löftet om en Frälsare i .]
Enligt ditt löfte (för ditt ords skull) och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och låtit din tjänare få veta (förstå) det.
För du Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim) har uppenbarat (avslöjat) för din tjänare och sagt:
'Jag ska bygga dig ett hus,' därför har din tjänare tagit till hjärtat att be denna bön till dig.
Och nu Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), du ensam är Gud (Elohim) och dina ord är sanning, och du har lovat dessa goda ting (ord – hebr. davar, kan betyda både ord och sak, ting, föremål) till din tjänare.
Och David sände och frågade efter kvinnan. Och man sade: "Är inte detta Batsheva (Batseba), Eliams dotter, hustru till hettiten Orija (Uria)?" [Han var en av Davids officerer som hade gått ut i strid tillsammans med Davids armé. Namnet BatSheva betyder "löftets dotter".]
David exploderade i ilska över hur den rike mannen betett sig. Han sade till Natan: "Så sant Herren (Jahve) lever, den mannen som gjorde detta förtjänar att dö.
Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska resa upp ondska mot dig från ditt eget hus och jag ska ta dina fruar framför dina ögon och ge dem åt en annan man (till din granne) och han ska ligga med dina fruar mitt på ljusa dagen (i solskenet) [vilket Avshalom gör, se ],
Och hon sade till honom: "Nej min bror, tvinga mig inte, för något sådant ska inte ske i Israel. Gör inte denna hänsynslösa handling.
Och hon sade till honom: "Inte så eftersom detta stora fel att köra ut mig är värre än det andra som du har gjort mot mig."
Men han lyssnade inte på henne.
Och han kallade på sin tjänare som betjänade honom och sade: "Skicka iväg denna kvinna ut från mig och bomma igen dörren efter henne."
Och kvinnan sade: "Och varför har du då tänkt ut en sådan sak över Guds (Elohims) folk? Genom att tala dessa ord är kungen som en som är skyldig, i det att kungen inte igen tar hem sin förvisade.
Och kungen sade: "Är Joavs hand med dig i allt detta?" Och kvinnan svarade och sade: "Min själ lever, min herre kungen, ingen kan vända (vika av) till höger och till vänster, från allt som min herre kungen talar, för din tjänare Joav han bad mig och han lade alla dessa ord i din tjänarinnas mun,
Och Choshaj sade till Avshalom: "Rådet som Achitofel har gett denna gång är inte gott."
Och Chosaj sade till Tsadoq och till Evjatar, prästerna: "Detta och detta är Achitofels råd till Avshalom och Israels äldste och så här har jag gett dem råd.
Stå nu upp, gå ut och tala till dina tjänares hjärtan, för jag bedyrar i Herren (Jahve), om du inte går ut, kommer inte en man att bli kvar hos dig över natten, och det blir värre för dig än allt ont som har drabbat dig från din ungdom till nu."
Men Avishaj, Tserojas son svarade och sade: "Borde inte Shimi dödas för detta, eftersom han förbannade Herrens (Jahves) smorde?"
Din tjänare ska bara gå över Jordan med kungen, och varför skulle kungen återgälda mig med en sådan belöning?
David talade till Herren
(Jahve),
denna sångs ord den dag då Herren räddat honom ur alla fienders hand, och ur Sauls hand
(grepp).
Denna sång finns också som en Psalm, se . Några skillnader:
hand – hebr. kaf , jad i .
ropa – hebr. qara , sawa i
klippa förutom – mibbalade" , zulati i . Struktur: Sången är uppbyggd som en kiasm i flera nivåer. A Inledande lovprisning,
B Guds ingripande,
C Guds trofasthet,
B´ Gud ger kraft,
A´ Avslutande lovprisning,
Och han sade: "Vare det långt bort från mig Herre (Jahve) att jag skulle göra detta, att jag skulle dricka dessa mäns blod som riskerade sina liv när de gick!" Därför drack han det inte. Sådana ting gjorde de 3 mäktiga männen (stridsmän, män i sina bästa år – hebr. gever).
1 Kungaboken (14)
Den första kvinnan sade: "Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne.
Tre dagar efter att jag hade fött mitt barn, födde den här kvinnan också ett barn. Vi var själva, ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. [Det finns alltså inga vittnen.]
En natt dog den här kvinnans son, för hon låg på (rullade över) honom.
Då sade den andra kvinnan: "Nej! Min son lever och din son är död." Men den första kvinnan svarade: "Nej, din son är död medan min son lever." Så grälade de inför kungen.
Kungen sade: "Den ena säger: 'Det här är min son som lever, och din son är död.' Den andra säger: 'Nej, din son är död och min son lever.' "
Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!"
Men den andra sade: "Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!"
På detta sätt gjorde han 10 hållare, alla hade en (samma, likadan) gjutning, ett (samma, likadant) mått och en (samma, likadan) form.
Och det skedde när Salomo slutat att be till Herren (Jahve) alla böner och dessa innerliga böner, att han reste sig från Herrens (Jahves) altare, från att knäböja på sina knän med sina händer uppsträckta mot himlarna.
Och detta hus som är så högt, alla som går förbi det ska bli förvånade och ska väsa, och när de säger: 'Varför har Herren (Jahve) gjort så mot landet och mot detta hus?'
då ska man svara: "Eftersom de övergav Herren (Jahve) deras Gud (Elohim) som förde deras fäder ut från Egyptens land, och tog tag i (med ett fast, säkert grepp) andra gudar och tjänade dem, därför har Herren (Jahve) låtit all denna ondska komma över dem."
Och Herren (Jahve) sade till Salomo: "Eftersom detta finns i ditt sinne och du inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) mitt förbund och mina förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag har befallt dig, ska jag med säkerhet riva isär kungariket från dig och ska ge det till dina tjänare.
Och för detta ska jag hemsöka Davids säd, men inte för alltid.
Och Herren (Jahve) ska slå Israel som vass skakas i vattnet, och han ska rycka upp Israel från det goda land som han gav till deras fäder, och ska skingra dem bortom floden, eftersom de har gjort sina aseror [pålar för avgudadyrkan] för att provocera Herren (Jahve).
2 Kungaboken (24)
Och detta är en lätt sak i Herrens (Jahves) ögon och han ska ge Moav i er hand.
Och han sade till Gechazi sin tjänare: "Kalla på denna shunnamitiska." Och när han kallade på henne stod hon framför honom.
Och han sade till honom: "Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?"
Och hon svarade: "Jag bor bland mitt eget folk."
Och han kallade på Gechazi och sade: "Kalla på denna shunnamitiska." Och han kallade på henne. Och när hon kom in till honom sade han: "Ta upp din son."
Naaman gick till sin herre och berättade vad den unga flickan från Israel hade sagt.
Och kungen frågade henne: "Vad vill du?"
Hon svarade: "Denna kvinna sade till mig: Ge din son så att vi kan äta honom idag och vi ska äta min son i morgon.
Och medan han fortfarande talade med dem, se då kom budbäraren ner till honom och sade: "Se, detta onda är från Herren (Jahve), varför ska jag fortsätta att vänta på Herren (Jahve)?"
Och det skedde att medan han berättade hur han väckt till liv den som var död, att se, kvinnan vars son han hade väckt till liv, vädjade till kungen för sitt hus och sin mark.
Då sade Gechazi: "Min herre kungen, detta är kvinnan och detta är hennes son som Elisha väckte till liv."
Och de sade: "Du ljuger! Berätta för oss, vi ber dig."
Och han sade: "Så och så talade han till mig och sade: Så säger Herren (Jahve) jag har smort dig till kung över Israel."
Om inte jag har sett Navots blod och hans söners blod igår förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag ska belöna er på denna plats förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Och nu ta och kasta honom på denna plats på marken enligt Herrens (Jahves) ord.
Och han kom in och åt och drack och han sade: "Ta hand om, jag ber er, denna förbannelse (hebr. arar) och begrav henne, för hon är en kungs dotter."
och Izevels kadaver ska bli som dynga på fältets ansikte i Jizreels del [område] så att man inte ska kunna säga: Detta är Izevel."
Har jag kommit upp utan Herren (Jahve) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahve) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det."
Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahve) och säga att Herren (Jahve) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
För från Jerusalem ska en kvarleva komma
och från Sions berg [tempelberget i Jerusalem] de som har flytt, Härskarorna Herres (Jahve Sebaots) nitälskan ska göra (åstadkomma) detta.
Därför säger Herren (Jahve) så angående Assyriens kung:
Han ska inte komma till denna stad,
inte skjuta någon pil där,
han ska inte komma framför den med någon sköld
och inte kasta en belägringsvall mot den.
Den väg som han kom, samma väg ska han återvända
och han ska inte komma till denna stad förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Jag ska försvara staden och rädda den för min egen skull och för min tjänare Davids skull."
Och jag ska föröka till dina dagar 15 år, och jag ska rädda dig och staden ur den Assyriske kungens hand, och jag ska försvara staden för min egen skull och för min tjänare Davids skull."
Och kungen stod på en plattform och skar ett förbund inför Herrens (Jahves) ansikte att vandra efter Herren (Jahve) och till att hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hans stadgar (vittnesbörd) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") med hela sitt hjärta och hela sin själ till att stå upp för (befästa, bevara och bekräfta) förbundets ord som är skrivet i denna bok. Och hela folket bekräftade (stod upp för) förbundet.
Och Herren (Jahve) sade: "Jag ska flytta bort Juda från mina ögon som jag har flyttat bort Israel, och jag ska kasta bort denna stad som jag har valt, Jerusalem, och huset om vilket jag sade: Mitt namn ska vara där."
1 Krönikeboken (9)
och alla deras byar som låg runt omkring dessa städer ända till Baal. Där bodde de. De hade sitt särskilda släktregister.
Han sade: "Aldrig inför min Gud att jag skulle göra detta! Skulle jag dricka dessa mäns blod? De har ju vågat sina liv, de har burit hit det med fara för sina liv." Och han ville inte dricka det. Sådana bragder hade de tre hjältarna utfört.
Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre Gud.
Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting.
Och nu, Herre: du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda.
Joav svarade: "Må Herren föröka sitt folk hundrafalt! Min herre och kung, är de inte alla min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför dra skuld över Israel genom detta?"
Joav, Serujas son, började räkningen men fullbordade den inte, eftersom vrede genom den drabbade Israel. Antalet togs inte upp i någon förteckning i kung Davids krönika.
Men vem är jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana [stora] frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt. Det vi gett dig har vi ju fått ur din hand.
Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig.
2 Krönikeboken (23)
Då sade Gud till Salomo: "Eftersom detta låg på ditt hjärta och du inte bad om rikedom, skatter och ära eller om dina fienders liv eller om långt liv, utan bad om vishet och förstånd att vara domare för mitt folk som jag har gjort dig till kung över,
Se, nu vill jag bygga ett hus åt Herren min Guds namn och helga det åt honom. Där ska man tända väldoftande rökelse inför hans ansikte och alltid ha skådebröden upplagda och offra brännoffer morgon och kväll, på sabbaterna, vid nymåne och vid Herren vår Guds högtider. Detta är för all framtid stadgat för Israel.
Om ditt folk drar ut till strid mot sina fiender på den väg du sänder dem och de ber till dig, vända i riktning mot denna stad som du utvalt och det hus som jag byggt åt ditt namn,
Hur storslaget detta hus än är, ska var och en som går förbi häpna över det och fråga: Varför har Herren gjort så mot detta land och mot detta hus?
Då ska man svara: Därför att de övergav Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land, och höll sig till andra gudar och tillbad och tjänade dem, därför har han låtit allt detta onda drabba dem."
för Herrens ögon sveper över hela jorden för att stärka dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom. I detta har du handlat dåraktigt. Därför ska du från och med nu ha ständiga strider."
Men Asa blev vred på siaren och satte honom i stockhuset, så rasande var han på honom för detta. Vid samma tid for Asa våldsamt fram också mot andra av folket.
Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Joshafat och sade till honom: "Ska man hjälpa den ogudaktige? Ska du älska dem som hatar Herren? Därför vilar Herrens vrede över dig.
Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid?
Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er."
Sedan slog Herren honom med en obotlig sjukdom i inälvorna.
Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade asherapålarna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.
Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död hundratrettio år.
Han förde krig mot ammoniternas kung och besegrade dem så att ammoniterna det året måste ge honom 100 talenter silver, 10 000 korer vete och 10 000 korer korn. Lika mycket betalade ammoniterna åt honom också andra och tredje året.
Ja, därför har också våra fäder fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur har kommit i fångenskap.
För om ni vänder om till Herren ska era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Herren er Gud är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er när ni vänder om till honom."
Glädjen var stor i Jerusalem, för sedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inget liknande hänt i Jerusalem.
När allt detta var över, drog alla israeliter som hade varit där ut till Juda städer och slog sönder stoderna, högg ner asherapålarna och bröt ner offerhöjderna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse tills att de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin besittning.
Detta genomförde Hiskia i hela Juda, och han gjorde inför Herren sin Gud vad som var gott, rätt och sant.
Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud (Eloha) kunna befria er ur min hand!"
Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amots son, och ropade till himlarna.
Och Hilkia och de som kungen hade utsett gick till profetissan Hulda, hustru till Shallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne så som de hade blivit tillsagda.
[Berättelsen rör sig nu från reformen 622 till Josias död 609 f.Kr.] Efter allt detta, när Josia hade fått templet i ordning, drog Egyptens kung Neko upp för att strida vid Karkemish som ligger vid Eufrat. Josia drog ut mot honom.
Esra (7)
Välsignad är Herren (Jahve) våra fäders Gud (Elohim) som har lagt på kungens hjärta att försköna Herrens (Jahves) hus i Jerusalem på detta sätt,
Vi fastade och vädjade till vår Gud för detta och han bönhörde oss (svarade positivt på våra böner).
Och nu vår Gud (Elohim), vad ska vi säga efter detta? Vi har övergett dina bud,
Efter att allt detta drabbat oss, på grund av våra onda gärningar och vår stora skuld, för Du, vår Gud (Elohim) har straffat oss mindre än vad våra överträdelser förtjänar, och gett oss en kvarleva som denna,
Herre (Jahve), Israels Gud (Elohim), Du är rättfärdig, för vi är kvar, en kvarleva som har undkommit, som det är denna dag. Se, vi är framför ditt ansikte i vår skuld, på grund av den kan ingen stå framför ditt ansikte."
Och Shechanja, son till Jechiel, en av Elams söner svarade och sade till Esra: "Vi har varit trolösa mot vår Gud (Elohim) och har gift oss med främmande kvinnor från folket i landet. Likväl finns det ändå hopp för Israel i denna sak.
Bara Jonatan, son till Asahel och Jachzeja, son till Tiqva stod upp emot detta förslag och Meshullam och Shabbetaj, leviterna, hjälpte dem.
Nehemja (8)
Jag satte dessutom min hand till arbetet på muren, inte heller köpte vi mark och alla mina tjänare samlades runt arbetet (var nära arbetet, fokuserade, ägnade sig åt det).
Och det hände när alla våra fiender, hörde om det, att alla länder runt omkring oss fruktade, och de förminskades i sina egna ögon, för de förstod att detta verk gjordes av vår Gud (Elohim).
På grund av allt detta [] slöt vi ett fast förbund och satte upp det skriftligt. På skrivelsen, som försågs med sigill, stod våra furstars, våra leviters och våra prästers namn.
Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.
Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!"
Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig. Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.
Och nu hör vi om er att ni har gjort detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud genom att gifta er med främmande kvinnor!"
Ester (4)
Om du är [förblir helt] tyst nu (uppvisar total tystnad denna gång) kommer befrielse (andrum, lättnad) och räddning (snabb undsättning) för judarna [dyka upp] från annat håll, men du och din fars hus kommer att gå under. Och vem vet om du [inte] har fått (kommit att nå) kungligt inflytande [blivit drottning just] för en tid som denna?"
Därför kallas dessa dagar Purim (hebreiska Porim) efter namnet por. Därför, på grund av allt i dessa brev och på grund av det som de hade sett och det som hände med dem,
Sedan skrev drottning Ester, dotter till Avichajil, och juden Mordochaj ner alla kraftgärningar, för att bekräfta detta andra brev om Purim.
Job (16)
Under allt detta [olyckorna som drabbade honom i ] syndade inte Job och tillät sig inte att anklaga (tala dåraktigt om) Gud (Elohim). [Det ovanliga hebreiskt ordet tiflah används för anklaga. Det betyder osmakligt eller motbjudande , se ; .]
Job svarade henne:
"Du talar som en dåraktig (gudlös) kvinna skulle tala.
Ska vi ta emot det goda [i livet] från Gud,
utan att också ta emot det onda [som drabbar oss]?" [Orden för gott (hebr. tov) och ont (hebr. ra) handlar inte om Guds karaktär, utan syftar på de omständigheter som påverkar jordelivet. Ordet dåraktig handlar mer om att vara gudlös, än att vara utan förnuft. Samma ord används om den som säger i sitt hjärta att det inte finns någon Gud, se . Se även , . Notera att Job inte anklagar sin hustru för att vara ogudaktig, bara att hon talar som någon som är det. Han inkluderar även henne i svaret och använder ordet "vi". Job svarar som om han läst och .] Under allt detta [genom hela denna prövning] syndade inte Job med sina läppar.
När tre av Jobs bekanta (grannar – hebr. rea) fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de överens om att gå och visa medkänsla och trösta honom. De tre var:
Elifaz – temaniten [Teman var en stad i Edom sydöst om Döda havet, känd för vishet, se ] och
Bildad – shoaiten [Shoa betyder troligtvis "rikedom"] och
Tsofar – naamaiten [Naama betyder "vacker"]. [Dessa var tre av Jobs bekanta eller grannar. Den äldste och mest framträdande brukar alltid nämnas först i uppräkningar, vilket då är Elifaz. De övriga två namnen är ovanliga och platserna inte kända, men Shoa och Naama lågt troligtvis någonstans i nuvarande Jordanien. Namnet Elifaz betyder: "min Gud är guld" och Tsofar "trumpet, alarm eller siren".]
Se, detta utforskar vi, så är det,
vi lyssnar och de vet det med sig (är intimt förtrogna med det)."
Och detta gömmer du i ditt hjärta,
jag vet (är intimt förtrogen med) eftersom det är hos dig.
Finns det någon av dem som inte vet [eller vem är så blind så han inte ser]
att det är Herrens (Jahves) hand som har gjort detta [blandat ont och gott i naturen och det mänskliga livet]? [Detta är enda gången i dialogen med Jobs vänner, kap 3-37, som Herrens personliga namn JHVH (Jahve) används.]
De hederliga häpnar över sådant,
den oskyldige blir upprörd över de gudlösa.
När sedan min sargade hud är borta,
ska jag i mitt kött skåda Gud (Eloha).
Vet du inte att det alltid varit så,
ända sedan människan (hebr. adam) sattes på jorden,
Lyssna uppmärksamt till mitt prat (hebr. milah)
och låt dem bli er tröst.
Se, vad det gäller detta har du inte rätt [Job] – det är mitt svar till dig,
för Gud (Eloha) är större än en [bräcklig] människa (hebr. enosh).
Och om du har förstått, hör detta,
vänd ert öra till rösten av mitt prat (mina ord – hebr. milah ani).
Tycker du att du har rätt [när] du säger:
"Min rättfärdighet från Gud (El)",
[Kanske har redan molnen tornat upp sig i det oväder och den storm där Gud till sist talar med Job ur, se .] ja, inför sådant [oväder] bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
Lyssna [med emfas] noga på detta Job!
Stanna upp och betrakta Guds (Els) under. []
Job levde ytterligare 140 år och fick se sina barn och barnbarn i fyra generationer.
Psaltaren (21)
Herre (Jahve), min Gud (Elohim), om jag har gjort detta;
om mina händer bär på skuld (om jag har handlat fel),
Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] Av Herrens
(Jahves) tjänare David, som sjöng
(ordagrant "talade") orden av
denna sång, den dagen då Herren
(Jahve) räddat
(ryckt bort) honom ur greppet
(handen, dvs. makten) av alla hans fiender och ur Sauls hand.
[David var kung när han skrev denna psalm, ändå väljer han att beskriva sig som "Herrens tjänare" vilket visar på hans ödmjuka inställning.] Även om en armé skulle omringa (belägra) mig,
känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta);
om ett krig bryter ut mot mig,
så är jag trygg.
Därför ska alla (varenda en av) dina trogna (fromma, lojala) följare vädja (be) till dig,
i en tid av sökande (medan du går att finna).
[Den sista delen är inte helt tydlig i hebreiskan och går att tolka olika beroende på vem som är subjektet. Det kan vara Herren som söker den trogne, eller den trogne som söker Herren. Det kan vara i en tid då Herren söker, eller när han går att finna, se . Ytterligare ett alternativ är att se det som att det är en tid då vi söker och rannsakar oss själva. En del sätter ihop ordet söka (hebr. metso) med nästföljande hebreiska ord raq, översatt till "ja". Gör man det bildas det snarlika ordet matsoq, som kan översättas till "nödens tid". Betydelsen blir då att de trogna ska vädja till Gud "i nödens tid". I alla dessa betydelser så är det en uppmaning att be och söka Herren. För ordet vädja se även ; .] Ja, även om stora floder [bild på stora faror ; även dom över synd] kommer,
ska de inte nå dem. [De som ber och tar sin tillflykt till dig.]
Genom detta vet jag att du har behag till mig,
att min fiende inte jublar över mig.
Allt detta har kommit över oss, och vi har inte glömt dig
eller svikit (varit falska mot) ditt förbund.
skulle då inte Gud (Elohim) upptäckt det (sökt, utrannsakat detta),
han som känner hjärtats alla hemligheter?
Hör detta alla folk,
lyssna (ge ert öra – lystring, hör upp), alla människor i världen (allt mänskligt liv som passerar).
Betänk nu detta, du som glömmer bort Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden],
annars ska jag slita dig i stycken utan att någon räddar (rycker bort) dig.
Och när jag funderade för att förstå (försökte begripa; bli intimt förtrogen med) detta,
var det för svårt (hebr. amal, se ) för mig [i mina ögon],
Kom ihåg detta, hur fienden har hånat Herren (Jahve)
och hur dåraktiga människor har smädat ditt namn.
Trots detta fortsatte de att synda (kontinuerligt)
och litade inte (trodde inte) trots hans underbara gärningar.
Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), återvänd (kom hit igen) vi ber dig!
Titta ner från himlarna och se och kom ihåg din vinplanta [Israel].
En djurisk (rå, oförnuftig) människa känner dem inte,
inte heller förstår en [oresonlig] dåre detta.
Detta ska skrivas för kommande generationer,
och ett folk som ska skapas för att prisa Herren (Jah, kortformen av Guds namn).
Detta ska mina motståndare få erfara från Herren (Jahve),
dem som talar ont mot min själ.
för att de ska veta att detta är din hand,
att Du Herre (Jahve) har gjort det.
Detta är Herrens verk,
det är helt otroligt i våra ögon!
[; ]
Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse:
att ditt löftesord (hebr. imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv).
Detta har jag (kan tillgodoräkna mig):
att jag har hållit (ordagrant: låtit växa som en grönt skott, dvs. bevarat) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. ).
"Detta är min viloplats för alltid,
här vill jag bo för jag har utvalt den.
Ordspråksboken (1)
Du själv har försatt dig i situationen att din granne har makt över dig,
men gör så här för att bli fri [agera på en gång]:
Ödmjuka dig,
gå och böna och be din granne (tjata på honom).
[Så att han betalar sin skuld och därigenom frigör dig från ditt åläggande mot fordringsägarna.]
Höga Visan (4)
[Denna sektion är den fjärde och centrala i Höga Visan. I judisk tradition var det förr vanligt att bruden efter trolovningen väntade och förberedde sig i sitt eget hem (föräldrahemmet). Under tiden gjorde brudgummen i ordning parets nya hem. Oftast betydde det att han byggde till några nya rum på sin fars hus. När detta var klart hämtade han sin brud till bröllopet under pompa och ståt. Det är ett sådant brudtåg som beskrivs i de följande verserna. Jämför Jesus som säger att han ska gå till Fadern för att bereda rum åt oss, se . Någon gång i sista tiden före tusenårsriket ska han också hämta oss på ett spektakulärt sätt.] Vem är detta, hon som kommer upp från öknen
som en pelare av rök,
parfymerad med myrra och rökelse,
med köpmännens alla kryddor?
Vem är hon som kommer fram (visar sig) som gryningen [som blir mer och mer tydlig],
vacker som månen, strålande (ren, klar – hebr. bar) som solen,
storslagen och skräckinjagande som en armé med många baner?
Din resning är som ett palmträds
och dina bröst som två druvklasar.
[Bokens sjunde och sista enhet består av en serie av tal. Till skillnad från tidigare stycken som alltid börjat med älskarna på skilda håll för att sedan förenas, börjar denna med att de är tillsammans.] [Kören:] Vem är hon som kommer ur öknen,
lutad mot sin älskade (raring)?
[Mannen:] Under äppelträdet väckte jag dig,
där var din mor i födslovåndor med dig,
där var hon i födslovåndor och födde fram sitt barn.
Jesaja (43)
När ni kommer inför mitt ansikte,
vem har begärt att mina [heliga tempel] förgårdar ska trampas ner [av era oheliga fötter]?
[Genom att springa fram och tillbaka i ytliga ceremonier och procedurer.]
En man ska ta tag i sin bror i sin fars hus:
"Du har en mantel, bli vår ledare
och låt detta ruckel vara under din hand."
Därför är Herrens (Jahves) vrede upptänd mot hans folk
och han har sträckt ut sin hand emot dem och har slagit dem.
Och bergen skakar
och deras kadaver är som avfall mitt på deras gator. För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Frasen återkommer senare, se , , ; .]
Hans herradöme ska vara stort (enormt, växande)
och ha oändlig frid (fred, välgång, framgång, hälsa – hebr. shalom).
Han ska regera från Davids tron
och över hans rike.
Han ska befästa och stödja det genom rättvisa och rättfärdighet,
från nu och till evig tid.
Det är Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) intensiva kärlek (starka längtan, åtrå) [till sitt folk]
som ska göra detta. [Det finns en språklig detalj i den hebreiska texten i denna vers som pekar på jungfrufödseln. I frasen "hans herradöme ska vara stort" (hebr. le-marbeh ha-misrah) används inte den öppna formen för bokstaven Mem, istället är det den slutna formen som normalt sett används när bokstaven avslutar ett ord. Enligt rabbinerna så handlar denna passage om kung Hiskia. Eftersom han inte prisade Gud efter segern mot Sanheribs armé stängdes det öppna Mem till ett slutet. Den kungliga linjen stängdes till fram till den sanne Messias skulle komma. Intressant är att just denna passage är en tydlig referens till Jesus, lejonet från Juda stam.
Bokstaven Mem står för vatten och liv. Vår bokstav M har kvar den ursprungliga grafiska formen och avspeglar vattnets vågor. Rabbiner förknippar också bokstaven med moderlivet. Den hebreiska bokstaven ser ut som en mage och ett barn är i vatten innan det föds. En stängd bokstav Mem är då ett stängt moderliv. Något som rabbiner undervisar står för en jungfrufödsel, se även . Det är också intressant att Jesu mor Marias hebreiska namn är Mirjam, ett ord som börjar och slutar med den hebreiska bokstaven Mem.]
Araméerna i öster och filistéerna i väster,
och de slukar Israel med vidöppen mun. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Frasen "För allt detta är hans vrede inte bortvänd" återkommer tre ggr i detta kapitel, se , . Men även tidigare i och senare i .]
Därför har Herren (Adonaj) ingen glädje i deras unga män,
inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor,
för alla är ogudaktiga och gör det onda,
och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt). [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse,
och de tillsammans [vänder de sig] mot Juda. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
De kan inget göra förutom att huka (böja) sig under de fångna
och falla under de döda (slagna). För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand. [Detta är femte och sista gången denna refräng återkommer, se ; , , .]
Lovsjung (slå an strängar; spela till) Herren (Jahve), för han har gjort storslagna (majestätiska, upphöjda) ting,
Låt detta bli känt över hela jorden.
Detta är syftet som jag har avsett över hela jorden,
och detta är handen som är utsträckt över alla folkslag.
Är detta er glada stad vars fötter i forna tider, i förgångna dagar, bar henne långt bort på resor?
Vem har tänkt ut
detta mot
Tyros, den krönta staden, vars köpmän
(hebr. knaan; samma namn som folkslaget kananéer) är furstar, vars resande är de ärbara på jorden?
Därför ska Jakobs synd bli försonad genom detta,
och detta är all frukt av borttagandet av hans synd,
när han bryter ner alla altarets stenar,
som kalkstenar som bryts i bitar,
så att aseran [påle för avgudadyrkan] och solguden inte reser sig igen.
till vilka det sades:
"Detta är vilan, ge vila till de utmattade,
och detta är vederkvickelsen"
men de hör inte.
Också detta kommer från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Underbara är hans råd och stor hans vishet.
För Egyptens hjälp är fåfänglighet och tomhet,
därför kallar jag landet "Rahav, som ingenting gör". [hebr. rahav betyder "stolthet", se även ].
Har jag kommit upp utan Herren (Jahve) mot detta land för att fördärva det? Herren (Jahve) har sagt till mig: Gå upp mot detta land och fördärva det."
Låt inte heller Hiskia få er att lita på Herren (Jahve) och säga att Herren (Jahve) säkert ska rädda oss, denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.
För från Jerusalem ska en kvarleva komma fram
och från berget Sion de som överlevt.
Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) nitälskan
ska göra detta.
Därför säger Herren (Jahve) angående Assyriens kung: Han ska inte komma till denna stad
och inte skjuta någon pil där,
inte heller ska han komma framför den med sköld,
inte kasta upp (bygga upp) en ramp mot den [och inta Jerusalem].
Samma väg som han kom ska han återvända,
och han ska inte komma till denna stad
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
För jag ska försvara denna stad för att frälsa (rädda) den för min egen skull
och för min tjänare Davids skull."
och rädda dig och denna stad
ur den assyriske kungens hand.
Jag ska beskydda denna stad.' " [På 1960-talet bekräftade vetenskapen att människans livslängd är biologiskt begränsad till 120 år, se . I en artikel i tidskriften Nature, 9 november 2000, skriver Hayflick (mannen bakom upptäckten på 1960-talet) att åldrande inte är en sjukdom. Han estimerar att även om man hittar botemedel till de vanligaste dödliga sjukdomarna i hög ålder (hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och cancer) skulle det bara kunna förlänga livslängden med uppskattningsvis 15 år. Tre år senare får Hiskia en son, Manasse. Han är 12 år när han kommer till tronen, se ; . Rent sekventiellt så kommer här mellan , jmf , men i det kiastiska mönstret och strukturen är placeringen inte konstig.]
För att de ska se och veta (djup, intim kunskap)
och överväga och tillsammans förstå,
att det är Herrens (Jahves) hand
som har gjort detta och att det är den Helige i Israel som har skapat det.
Vem ibland er vill ge sitt öra (lyssna) till detta?
Vem vill lystra och lyssna för tider som kommer?
Alla länder samlas tillsammans
och folken är församlade.
Vem bland dem kan förklara detta
och förkunna vad som ska komma?
Låt dem föra fram sina vittnesmål,
så att de kan bli bedömda,
och låt dem höra (lyssna)
så att de kan säga: "Sant!"
Förkunna och för dem nära,
ja låt dem ta emot råd tillsammans.
Vem har tillkännagett detta från forna tider [öster – hebr. kedem; väderstrecket där vi ser både bakåt och framåt]
och har förkunnat det sedan länge?
Är det inte jag Herren (Jahve)?
Och det finns ingen annan gud jämte mig,
en rättfärdig Gud (El) och en Frälsare.
Det finns ingen annan jämte mig.[Upprepningen som sker här och i flera av de föregående verserna är hebreiskans sätt att betona något och understryka att så här är det verkligen. Det finns ingen annan gud jämte Herren Jahve.]
Kom ihåg detta och var förvissade,
ta det till hjärtat ni syndare.
Lyssna nu därför till detta, du som hänger dig åt njutningar,
som sitter säkert
och säger i ditt hjärta:
"Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig),
jag ska inte sitta som en änka,
inte heller ska jag veta av barnlöshet."
Lyssna till detta, Jakobs hus,
som är uppkallat efter Israels namn
och har sprungit fram ur Juda källor [från Judas släkt],
som svär vid Herrens (Jahves) namn
och använder Israels Guds (Elohims) namn,
men inte i sanning (på ett ärligt sätt), och inte i rättfärdighet.
Kom nära mig, lyssna på detta: Från första början har jag aldrig talat i hemlighet,
från den tid som var, där är jag (befinner mig på den platsen),
och nu har Herren, Herren (Adonaj Jahve) sänt mig
och hans Ande.
Gå ut från Babel,
fly från kaldéerna [babylonierna].
Förkunna med en sjungande röst,
berätta detta,
säg det till jordens yttersta gräns,
säg: 'Herren (Jahve) har återlöst sin tjänare Jakob,
Se, alla ni som tänder en eld
för att omge er själva med eldstäder,
vandra i ljuset av era eldar
och bland eldstäderna som ni har antänt.
Detta ska ni få av min hand
– ni ska ligga ner i plågor.
[Att tända sitt eget ljus istället för att vandra i Guds ljus leder till syndens straff.]
Därför, lyssna nu till detta, du drabbade
och druckna, fast inte av vin,
För mig är detta som Noas vatten (flod) [ – denna tid kan liknas vid Noas dagar],
när jag lovade att Noas flod aldrig skulle komma över jorden igen [].
På samma sätt lovar jag nu att aldrig mer bli arg på dig
eller tillrättavisa dig (tydligt visa dig vad du gjort fel och gå till rätta med dig).
Inget vapen som smids [ingen anklagelsepunkt som tar form] mot dig
ska ha [någon] framgång (ska rusa fram; ska lyckas)
och varje tunga (röst – även med betydelsen: baktalare, pratmakare) som sätter (reser) sig till doms över dig [med dömande uttalanden och anklagelser]
ska du fördöma (motbevisa; visa bort från dig; förklara skyldig) [i domstolen].
Detta [frid, rättfärdighet, säkerhet och seger över motstånd] är Herrens (Jahves) tjänares (livegnas) arvedel (lott, gåva),
och deras rättfärdighet (rättfärdigande, försvar) kommer från mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Lycklig (salig) är den människa som gör detta
och de människobarn som håller fast vid detta.
Som håller (vaktar, skyddar, bevarar) sabbaten utan att vanhelga den (inte orenar eller skändar den)
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) sin hand [borta] från att göra något ont.
För mig är detta mitt förbund med dem, säger Herren (Jahve). Min Ande som är över er och mitt ord som jag har placerat i din mun, ska aldrig avvika från din mun eller från din säds (dina barns) mun eller från munnen på din säds säd (dina barnbarn), säger Herren (Jahve), från nu och för evigt.
Vem har hört något sådant?
Vem har sett något sådant?
Kan ett land födas på en enda dag?
Kan en nation komma till på ett ögonblick?
Så snart som Sion kom i barnsnöd
födde hon fram sina söner.
Jeremia (95)
Gå [väst] över till ketiternas öar [Cypern] och se [fråga om detta har hänt],
och sänd [någon österut] till Kedar [beduinstammarna i Syriens öken, se ; ; ] och [be dem] undersök noggrant,
och se om något sådant har skett där.
Förundras ni himlar vid detta,
och bli fyllda av förfäran (bli fullständigt förbluffade)
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Är det inte detta som har orsakat dig detta,
att du har försakat Herren din Gud (Jahve Elohim), när han ledde dig på vägen?
Och även i allt detta har inte hennes bedrägliga syster Juda vänt om till mig med hela sitt hjärta, utan är kvar i lögn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Omgjorda därför dig själv med säcktyg, klaga och gråt, eftersom Herrens (Jahves) vrede inte vänder bort från oss.
Dina vägar och dina gärningar (handlingar) har skapat dessa ting mot dig, detta är din ondska, den är bitter, den sträcker sig ända in i hjärtat.
Över detta ska jorden sörja och himlarna därovan bli svarta (mörka) eftersom jag har talat det, det är min plan, jag ska inte ändra mig och inte ta tillbaka den.
Varför ska jag ursäkta dig? Dina söner har övergett mig och avlagt ed till icke-gudar och när jag gjort dem mätta har de begått äktenskapsbrott och samlat sig själva i skaror i de prostituerades hus.
Förkunna detta i Jakobs hus och låt det höras i Juda och säg:
Hör detta, jag ber er, dåraktiga folk utan förståelse, som har ögon men ser inte, som har öron men hör inte:
Döden ska väljas hellre än livet av alla som återstår, som är kvar av denna onda familj, som är kvar på alla de platser dit jag har drivit dem, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens (Jahves) mun har talat så att han ska förkunna det? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi?
Utan låt den som söker ära, ha sin ära i detta [om någon ska skryta över eller berömma sig över något, låt det vara detta]: Att han förstår och känner (har en personlig erfarenhet av) mig, att jag är Herren (Jahve),
som här på jorden agerar (verkar) i:
kärlek (lojal trofast kärlek, nåd),
rätt (själva beslutsprocessen, dömer rättvist), och
rättfärdighet (renhet, kärlek, godhet, trofasthet, hjälp, fred, framgång och lycka),
för i detta har jag min glädje (tillfredställelse), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Eftersom Herren (Jahve) säger så:
Se jag ska slunga ut invånarna från landet vid denna tid
och ska pressa dem så att de erfar det.
Hör förbundets ord och tala till Juda män och till Jerusalems invånare
och säg till dem: Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Förbannad (omintetgjord – hebr. aror) är den man som inte hör (aktivt lyssnar till) förbundets ord,
Och Herren (Jahve) sade till mig: Förkunna alla dessa ord i Juda städer och på Jerusalems gator och säg: Lyssna till förbundets ord och gör dem.
Men de lyssnade inte och böjde inte sina öron utan vandrade varje man i deras hjärtas envishet, därför har jag fört över dem alla dessa förbundets ord som jag befallde dem att göra, men de har inte gjort dem.
Då ska du säga till dem: Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska fylla landets alla invånare, kungarna som sitter på Davids tron och prästerna och profeterna och alla Jerusalems invånare, med berusning.
Därför säger Herren (Jahve) så: Över profeterna som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, men de säger: Svärd och hungersnöd ska inte vara i detta land, men genom svärd och hungersnöd ska dessa profeter bli slukade.
Därför säger Herren (Jahve) angående sönerna och angående döttrarna som är födda på denna plats och angående deras mödrar som har fött dem och angående deras fäder som har fött dem i detta land:
Både stora och små ska dö i detta land. De ska inte bli begravda, ingen ska jämra sig över dem, inte klippa sig och inte göra sig skalliga för dem.
Och det ska ske när du ska berätta för detta folk alla dessa ord och de ska säga till dig: Varför har Herren (Jahve) förkunnat all denna stora ondska mot oss? Och vad är vår synd? Och vad är vår överträdelse som vi har begått mot Herren vår Gud (Jahve Elohim)?
Därför ska jag kasta ut er från detta land till ett land som ni inte känner, varken ni eller era fäder, och där ska ni tjäna andra gudar dag och natt, och jag ska inte ge er någon nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan).
Därför, se jag ska få dem att veta (bli intimt förtrogna med), den här gången ska jag få dem att lära känna (bli intimt förtrogna med) min hand och min makt och de ska veta (bli intimt förtrogna med) att mitt namn är Herren (Jahve). [Ordet jada som används tre gånger i denna vers betyder både att veta, ha kunskap om och känna till. Men den viktigaste aspekten av ordet är att denna vetskap eller kunskap är av en mycket intim och förtrolig natur.]
Men det ska ske om ni lyssnar lyssnande till mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och inte för in bördor genom portarna till staden på sabbatsdagen utan helgar sabbatsdagen och inte gör något arbete på den,
då ska i stadens portar komma in kungar och furstar och sitta på Davids tron, ridandes på vagnar och hästar, de och deras furstar, Juda män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för alltid.
Och jag ska göra denna stad till en förvåning och en vissling, alla som går förbi ska bli förvånade och vissla över alla dess plågor.
och du ska säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): På detta sätt ska jag krossa detta folk och denna stad, som man krossar en krukmakares kärl så att det inte kan lagas igen, och de ska begrava i Tofet i brist på plats att begrava.
Så ska jag göra med denna plats förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och med dess invånare. Jag ska göra denna stad som (lik) Tofet,
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra över denna stad och över alla hennes städer, all den ondska som jag har förkunnat mot den, eftersom de har gjort sina nackar styva, till att inte lyssna på mina ord.
Och jag ska ge hela denna stads rikedom och allt som produceras och alla Juda kungars rikedomar ska jag ge i deras fienders hand som ska ödelägga dem och ta dem och bära dem till Babel.
Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Se, jag ska vända tillbaka (vrida loss) stridsvapnen som är i era händer, med vilka ni strider mot Babels kung och mot kaldéerna som belägrar er utanför murarna och jag ska samla dem i mitten av denna stad.
Och jag ska slå invånarna i denna stad, både människa och djur, de ska dö av en stor pest.
Och därefter förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) ska jag ge Tsidqijaho, Juda kung, och hans tjänare och folket, de som är kvar i denna stad från pesten, från svärdet och från hungersnöden, i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i händerna på era fiender och i händerna på dem som söker era själar (liv), och han ska slå dem med svärdsegg, han ska inte skona dem, inte ha medlidande, inte ha förbarmande.
Den som förblir i staden ska dö för svärd och av hungersnöd och av pest, men den som går ut och går över (avfaller) till kaldéerna som belägrar er, han ska leva och hans själ (liv) ska för honom vara som ett byte.
Eftersom jag har vänt mitt ansikte mot denna stad till ont och inte till gott förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ska den bli given i Babels kungs hand och han ska bränna den i eld.
Och många folkslag ska gå förbi denna stad och de ska säga varje man till sin granne: "Varför har Herren (Jahve) gjort detta mot denna stora stad?"
utan på den plats dit han blir ledd i fångenskap, där ska han dö och han ska inte mer se detta land.
Och jag ska hålla mina ögon över dem till godo och jag ska föra dem tillbaka till detta land och jag ska bygga upp dem och inte riva ner dem och jag ska plantera dem och inte dra upp dem. [ Se Jer 1:10.]
Och som de dåliga fikonen, som inte kan ätas för att de är så dåliga, sannerligen så säger Herren (Jahve): Så ska jag göra med Tsidqijaho, Juda kung och hans furstar och återstoden av Jerusalem som är kvar i detta land och de som vistas i Egypten.
se, jag ska sända och ta alla familjer i norr förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och jag ska sända till Nebukadnessar, Babels kung min tjänare, och ska föra dem mot detta land och mot dess invånare och mot alla folkslag runtomkring, och jag ska fullständigt förgöra dem och göra dem till en förvåning och en vissling och evig ödeläggelse.
Och hela landet ska bli öde och tillspillogivet, och dessa folkslag ska tjäna Babels kung 70 år.
Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) till mig: "Ta denna bägare med vredens vin från min hand och låt alla folkslag, till vilka jag har sänt dig, dricka den. [; ; ]
Och jag ska göra detta hus som Shilo och jag ska göra denna stad till en förbannelse (ta lätt på – hebr. klala) till jordens alla folkslag.
Varför har du profeterat i Herrens (Jahves) namn och sagt: "Detta hus ska bli som Shilo och denna stad ska bli öde, utan invånare?" Och hela folket samlades mot Jeremia i Herrens (Jahves) hus.
Och prästerna och profeterna talade till furstarna och hela folket och sade: "Denna man förtjänar döden, för han profeterar mot denna stad som ni har hört med era öron."
Och Jeremia talade till alla furstar och till hela folket och sade: "Herren (Jahve) sände mig till att profetera mot detta hus och mot denna stad, alla de ord som ni har hört.
Vet bara med säkerhet att om ni dödar mig så drar ni oskyldigt blod över er själva och över denna stad och över dess invånare, för i sanning har Herren (Jahve) sänt mig till er, till att tala alla dessa ord i era öron."
Och där fanns även en man som profeterade i Herrens (Jahves) namn, Orijaho, Shemajas son från Qirjat-Jearim, och han profeterade mot denna stad och mot detta land i enlighet med alla Jeremias ord,
Lyssna inte till dem. Tjäna Babels kung och lev. Varför skulle denna stad bli öde?
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) angående pelarna och angående havet och angående fundamenten och angående återstoden av redskapen som är kvar i staden,
För så säger Herren (Jahve) om kungen som sitter på Davids tron och om hela folket som bor i denna stad, era bröder som inte har gått med er i fångenskap.
Här vaknade jag och såg mig omkring, och min sömn hade gjort mig gott. [Det går att se den här versen som om Jeremia fått detta budskap, från , som en dröm. Det kan också spegla de som återvänt och nu kan sova gott om natten i trygghet.]
Men detta är förbundet som jag ska skära med Israels hus
efter dessa dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
jag ska ge min undervisning (Torah) i deras inre,
och över deras hjärtan ska jag skriva den [],
och jag ska vara deras Gud (Elohim)
och de ska vara mitt folk,
Eftersom Tsidqijaho, Juda kung hade stängt in honom och sagt: Varför har du profeterat och sagt: Så säger Herren (Jahve): Se jag ska ge denna stad i Babels kungs hand och han ska ta den,
För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: Hus och fält och vingårdar ska åter bli köpta i detta land.
och gett dem detta land, som du gav din ed till deras fäder att ge dem, ett land som flyter av mjölk och honung.
Och de kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte i din undervisning. De har inte gjort något av det som du befallde dem att göra. Därför har du låtit all denna ondska drabba dem.
Därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska ge denna stad i kaldéernas hand och i Nebukadnessar, Babels kungs hand och han ska ta den,
och kaldéerna som strider mot denna stad ska komma och sätta staden i brand och bränna den, med husen på vars tak de har offrat till Baal och hällt ut drickoffer till andra gudar för att provocera mig.
eftersom denna stad har varit för mig en provokation till min vrede och till mitt raseri från dagen den byggdes och till denna dag, därför ska jag ta bort den från mitt ansikte,
Och de byggde Baals höga platser som är i Hinnoms sons dal för att avskilja sina söner och sina döttrar till Molok, som jag inte befallt dem, det har aldrig funnits i mitt sinne att de skulle göra denna styggelse för att få Juda att synda.
Och nu, därför säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) så, angående denna stad om vilken ni säger: Den är given i Babels kungs hand genom svärdet och hungersnöden och pesten:
Och jag ska glädja mig över dem till deras goda, och jag ska plantera dem i detta land i sanning, med hela mitt hjärta och med hela min själ.
Därför så säger Herren (Jahve): Som jag har fört all denna stora ondska över detta folk, så ska jag föra allt gott över dem som jag har lovat dem.
Och fälten ska köpas i detta land varom man säger: Det är öde, utan människa eller djur, det är givet i kaldéernas hand.
För så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) om stadens hus och om Juda kungs hus, som är nedbrutna till högar och till vallar,
på vilka de kommer för att strida med kaldéerna, till att fylla dem med döda kroppar av människor som jag har slagit i min vrede och i mitt raseri. Och för all deras ondska har jag dolt mitt ansikte från staden.
Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Gå och tala till Tsidqijaho, Juda kung och säg till honom: Så säger Herren (Jahve): Se jag ska ge denna stad i Babels kungs hand och han ska bränna den i eld,
Se, jag ska befalla förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och få dem att återvända till denna stad och de ska strida mot den och inta den och bränna den i eld. Och jag ska göra Juda städer till en ödemark utan invånare.
Och över Jehojaqim, Juda kung ska du säga: Så säger Herren (Jahve): Du har bränt denna skriftrulle och sagt: Varför har du skrivit i den och sagt: Babels kung ska med säkerhet komma och ödelägga detta land, och ska få människa och djur att upphöra att finnas där?
Och kaldéerna ska komma tillbaka och strida mot staden, och de ska inta den och bränna den i eld.
Trots att du har slagit hela kaldéernas armé som stridit mot dig, och de som är kvar är sårade män bland dem, ska de likväl resa sig varje man i sitt tält och bränna denna stad i eld."
Var är nu dina profeter som profeterade för dig och sade: Babels kung ska inte komma mot dig, inte mot detta land?
"Så säger Herren (Jahve): Den som är kvar i denna stad ska dö för svärdet, genom hungersnöd och av pesten, men den som går ut till kaldéerna ska leva, och hans liv ska bli som ett byte för honom och han ska leva.
Så säger Herren (Jahve): Denna stad ska med säkerhet bli given i händerna på Babels kungs armé, och han ska ta den."
Och furstarna sade till kungen: "Låt denna man, vi ber dig, bli dödad, så mycket som han försvagar händerna på stridsmännen som är kvar i denna stad och folkets händer, när han talar sådana ord till dem, för denna man söker inte folkets bästa utan skadar dem."
Och Tsidqijaho, kungen gav sin ed i hemlighet till Jeremia och sade: "Herren (Jahve) lever som har gjort till oss dessa själar (låtit oss leva). Jag ska inte döda dig och jag ska inte ge dig i dessa mäns hand som står efter ditt liv."
Och Jeremia sade till Tsidqijaho: "Så säger Herren Härskarornas Herre (Jahve Elohim Sebaot) Israels Gud (Elohim): Om du går ut till Babels kungs furstar, då ska din själ leva och denna stad ska inte brännas i eld, och du ska leva, du och ditt hus.
Men om du inte går ut till Babels kungs furstar, då ska denna stad bli given i kaldéernas hand och de ska bränna den i eld och du ska inte kunna fly från deras hand."
Och de ska föra ut alla dina fruar och dina barn till kaldéerna, och du ska inte kunna fly ur deras hand utan bli tagen av Babels kungs hand och du ska förorsaka att denna stad blir bränd i eld."
Gå och tala till Eved-Melech (betyder kungens tjänare), etiopiern och säg: "Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Se, Jag ska föra mina ord över denna stad för ont och inte för gott, och de ska bli fullbordade inför dig den dagen.
Och ledaren för vakten tog Jeremia och sade till honom: "Herren din Gud (Jahve Elohim) förkunnade denna ondska över denna plats
och sade till profeten Jeremia: "Låt, vi ber dig, vår bön bli mottagen inför dig, och be för oss till Herren din Gud (Jahve Elohim) för hela denna kvarleva, för några få är kvar av många, som dina ögon kan se oss,
Om ni fortsätter att vistas i detta land, då ska jag bygga upp er och inte riva ner er, och jag ska plantera er och inte rycka upp er, för jag ska ändra mig om det onda som jag har gjort mot er.
Men om ni säger: Vi ska inte vistas i detta land, och inte lyssnar till Herren er Guds (Jahve Elohims) röst,
Och jag sände till er alla mina tjänare profeterna, sände dem tidigt och ofta och sade: ’Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar.’
Eftersom ni har offrat och har syndat mot Herren (Jahve) och inte har lyssnat till Herrens (Jahves) röst, inte vandrat i hans undervisning, inte i hans förordningar (ordagrant "saker inristat"), inte i hans stadgar (vittnesbörd), därför har detta onda drabbat er som det är idag."
Och detta ska vara tecknet för er förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), att jag ska straffa er på denna plats, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att mina ord verkligen står er emot för ont.
Klagovisorna (2)
Alla som går på dina vägar
slår ihop händerna mot dig [ger sitt bifall till Jerusalems förödelse, se ].
De visslar och skakar på sina huvuden
mot dottern Jerusalem.
Är det här den stad om vilken man säger,
att den är skönhetens fulländning, hela jordens fröjd []? [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "slår ihop händerna" som börjar med denna bokstav. Här förstärks istället motsatsen, då denna applåd är till vanära istället för stöd.]
Detta påminner jag mitt hjärta om,
därför har jag hopp. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i orden "Kom ihåg", "i minnet" och "Detta" och förstärker vikten av att inte glömma hur det har varit. När sorgeprocessen så småningom har nått sitt slut ska det finnas minnen kvar, men då är de inte längre smärtsamma som nu.]
Hesekiel (24)
Och han sade till mig: "Människobarn, ät det som du finner, ät denna bokrulle och gå och tala till Israels hus." []
Så jag öppnade min mun och han fick mig att äta bokrullen.
Och han sade till mig: "Människobarn låt din mage äta och fyll dina tarmar med denna bokrulle som jag ger dig." Sedan åt jag den och i min mun var den som honung i söthet. [; , ]
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Detta är Jerusalem! Jag har satt henne i mitten av folken och länderna är runtomkring.
Och de ska veta att jag är Herren (Jahve), jag har inte sagt förgäves att jag ska göra detta onda mot dem.
Och han sade till mig: "Människobarn, dessa är männen som tänker ut synd och som ger de onda råd i denna stad [Jerusalem],
Ni har förökat ert slaktande i denna stad och ni har fyllt dess gator med slagna.
Och du har förökat din prostitution med "Köpmännens land" (hebr. erets knaaner; anspelar på folkslaget kananéers land) som kaldéerna och även i detta har du inte fått nog.
Där var också en annan stor örn med stora vingar och många fjädrar, och se, denna vinranka vände sina rötter mot honom och sköt ut sina grenar mot honom från platsen där den planterats för att han skulle vattna den.
Därför, tala till Israels hus människobarn och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): I detta har era fäder hädat mig när de har handlat förrädiskt med mig (Ordagrant när de har varit förrädiska förrädare mot mig).
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Tiaran ska flyttas och kronan tas av, detta ska inte längre vara detsamma, det som är lågt ska bli upphöjt och det som är upphöjt ska förödmjukas.
En ruin, en ruin, en ruin ska jag göra det till, även detta ska inte bestå till dess han kommer som rätten tillhör och jag ska ge den till honom.
Dessutom har de gjort detta mot mig, de har vanhelgat min helgedom på samma dag och har vanhelgat mina sabbater.
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag ska igen bli tillfrågad av Israels hus att göra detta för dem. Jag ska föröka dem med människor som en småboskapshjord.
Så är undervisningen om templet: På toppen av berget ska hela området runt omkring vara högheligt. Detta är lagen om templet.
Av det heliga området ska du stycka av en del, 25 000 alnar [13,5 km] i längd och 10 000 [5,4 km] i bredd och där ska helgedomen, det allra heligaste, ligga.
Detta är den offergåva ni ska ge: En sjättedels efa av var homer vete och en sjättedels efa av var homer korn,
Allt folket i landet måste ge denna offergåva åt fursten i Israel.
Ni ska få det till arvedel, den ena stammen såväl som den andra. Därför att jag med upplyft hand lovade att ge det åt era fäder ska detta land bli (tillfalla) er arvedel.
På västra sidan ska gränsen utgöras av Stora havet och gå från sydgränsen till en punkt mitt emot det ställe där vägen går till Hamat. Detta är västra sidan.
Ni ska utskifta detta land åt er efter Israels stammar.
Detta är det land som ni genom lottkastning ska fördela till arvedel åt Israels stammar. Detta ska vara deras stamlotter, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Herren (Adonaj Jahve).
Daniel (2)
Just precis som det står skrivet i Mose lag (undervisning), kom allt detta onda (denna olycka) över oss. Trots detta har vi ännu inte försökt försona oss med Herren vår Gud. [Ordagrant 'blidka hans ansikte', att vända sitt ansikte mot någon är ett tecken på favör och välvilja.] Vi har inte vänt oss bort från (slutat med) våra missgärningar (synder) och börjat söka (fråga efter, lyda) din sanning [dina levnadsregler och din moral i din undervisning].
Jag blev ensam kvar, och när jag såg den mäktiga synen försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att jag blev likblek, och jag hade ingen kraft kvar.
Hosea (2)
Hör detta, ni Israels präster!
Och lyssna (akta uppmärksamt), ni Israels hus!
Och kungens hus, ge ert öra (lyssna noga),
för er tillhör domen,
för ni har varit en snara för Mitspa [betyder "vakttornet", finns olika platser, men här är det i Benjamin 10 km norr om Jerusalem]
och ett utbrett nät över Tabor [berget Tavor på Jisreelslätten].
Israels stolthet vittnar mot hans ansikte,
men de har inte återvänt till Herren deras Gud (Jahve Elohim),
inte sökt honom i allt detta.
Joel (3)
[Den åttonde plågan i Egypten var gräshoppor, se .] Hör detta, alla ni gamla män
och lyssna (ge ert öra) alla ni landets invånare.
Har detta någonsin hänt (ägt rum) i era dagar (under er livstid)
eller ens under era fäders dagar (era förfäders livstid)?
Förkunna detta bland länderna:
Förbered för krig.
Egga upp mäktiga stridsmän.
Låt krigarna avancera och attackera.
Amos (7)
Bland dina unga söner reste jag upp profeter
och bland dina unga män nasirer. Är det inte så, Israels söner?" förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Därför ska jag behandla dig på detta sätt [låta domen drabba dig], Israel
[eftersom alla försök att få dig att omvända dig har misslyckats, se ]
Eftersom jag ska göra detta med dig,
förbered dig på att möta din Gud, Israel."
Herren (Jahve) hade medlidande i detta: "Det ska inte hända", säger Herren (Jahve).
Herren (Jahve) hade medlidande i detta: "Det ska inte heller hända", säger Herren Herren (Adonaj Jahve).
Hör detta, ni som trampar på (trycker ner) de fattiga
och utrotar de svaga i landet!
Ska inte landet darra (av skräck) för detta och alla som bor därinne sörja? Likväl ska det resa sig i sin fulla längd (svämma över) som floden, och det ska plötsligt svälla upp och sjunka tillbaka igen som Egyptens flod (Nilen). [Nilen är känd för sina cykliska översvämningar som gör landet utefter floden mycket bördigt.]
så att de kan ta i besittning vad som är kvar av [Israels bittra fiende] Edom
[edomiterna härstammade från Esau, Jakobs bror]
och av alla hednafolk över vilka mitt namn har nämnts," förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), han som gör detta.
Jona (3)
De sade till varandra: "Låt oss kasta lott så att vi får veta för vems skull denna ondska har drabbat oss." Så de kastade lott och lotten föll på Jona.
Sedan sade de till honom: "Tala om för oss varför denna ondska har drabbat oss. Vad har du för yrke? Varifrån kommer du? I vilket land är du bosatt? Vilket folk tillhör du?"
Då blev männen mycket rädda och frågade honom: "Vad har du gjort?" För männen visste att han hade flytt från Herrens (Jahves) ansikte, eftersom han hade berättat det för dem.
Mika (5)
Allt detta är för Jakobs överträdelser
och Israels hus synder.
Vilken är Jakobs överträdelse?
Är det inte Samarien?
Och vilka är Judas höga platser?
Är det inte Jerusalem?
[Jerusalem:]
För den skull ska jag gråta och tjuta,
jag ska gå avklädd och naken,
jag ska tjuta som schakalerna
och sörja som strutsarna.
Därför säger Herren (Jahve): Se, mot denna familj tänker jag ut en ondska
från vilken ni inte ska dra undan [tvingande som ett ok över] era nackar,
inte heller ska ni gå upprätt,
för det ska vara en ond tid.
Stå upp och gå bort (försvinn härifrån)
för detta är inte er viloplats,
på grund av dess orenhet ska den fördärvas,
ja, med ett svårt fördärv.
Hör detta, jag vädjar till er, ni ledare över Jakobs hus
och ni som råder över Israels hus,
som avskyr det rätta
och förvrider all rättvisa,
Sefanja (2)
Detta är lönen för deras stolthet,
för de har hånat och trängt Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) folk.
Detta är den glada staden
som lever bekymmerslöst och tryggt
och [hon, Nineve] säger i sitt hjärta:
"Det är jag, jag och ingen annan."
Hur har hon blivit en ruin,
en viloplats för vilddjuren?
Alla som går förbi henne väser
och skakar näven (mot henne). [ har nu gett domar till de omkringliggande nationerna i riktning väst, öst, syd och norr.]
Sakarja (9)
Då sade han till mig: "Detta är förbannelsen som går fram över hela landets ansikte (markyta), för att alla som har stulit ska bli bortsvepta på en sida i enlighet med det (ordet i bokrullen) och alla som svär ska bli bortsvepta på den andra sidan i enlighet med det (ordet i bokrullen).
Då kom ängeln (budbäraren) som talade med mig fram och sade till mig: "Lyft nu upp dina ögon och se vad som visar sig."
Jag frågade: "Vad är detta?"
Han svarade: "Detta är efa-måttet [största mätmåttet för säd, motsvarar 22-36 liter, kan vara någon form av korg] som går ut." Han sade vidare: "Detta är deras ögon i hela landet."
Och se, en rund blybit lyftes bort och detta är en kvinna som sitter mitt i efa-måttet.
Sedan sade han: "Detta är ondskan!" Och han kastade ner henne mitt i efa-måttet och han kastade blyvikten över dess mun (öppningen på måttet).
Detta ska vara plågan som Herren (Jahve) ska slå alla folk med som har krigat mot Jerusalem: Deras kött ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) medan de står på sina fötter och deras ögon ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i sina ögonhålor, och deras tungor ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i deras mun. [Här indikeras att detta kommer att ske med hast, på ett ögonblick, då det sker. I modern tid vet vi att atomvapen har dessa konsekvenser.]
Så ska plågan bli för hästarna, för mulorna, för kamelerna och för åsnorna och alla djur som finns i lägret vid denna plåga. [Syftar tillbaka på att djuren ska drabbas på samma sätt som människorna i ]
Detta ska vara Egyptens straff och straffet för alla länder som inte drar upp för att fira lövhyddohögtiden (Sukkot).
Malaki (5)
Men bönfall nu (vädja nu verkligen blidkande) inför Gud (El) att han visar oss nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen). När detta har kommit från (har skett genom) era egna händer, skulle han då välvilligt ta emot [något] från er? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). [Gud kan aldrig ta emot en mänsklig gåva som inte ges med ett rent uppsåt.]
Och nu är denna befallning till er, ni präster.
Så ska ni veta att jag har sänt denna befallning till er för att det ska vara mitt förbund med Levi, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Dessutom [för det andra] gör ni detta (onda): ni övertäcker Herrens (Jahves) altare med er gråt och jämmer eftersom han inte längre accepterar era offer eller tar emot dem med välvilja från er hand.
För fullt tionde till förrådshuset, då ska det finnas mat i mitt hus. Pröva och testa mig sedan i detta, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), om jag inte ska öppna himlens fönster för er [samma ord som i ; om syndafloden] och vräka ut välsignelser över er till dess att ingen saknar överflöd (alla har mer än nog; alla behov är fyllda med råge). [Det hebreiska uttrycket ad bli dai är svårt att översätta men talar om något som är i så rikt mått att det inte finns några behov mer, så mycket mer att det inte går att mäta.]
denna, detta
