Referenser (551 st)
1 Moseboken (22)
Då öppnades båda deras ögon, och de förstod (såg) att de var nakna, och de band ihop (flätade, sydde) löv (grenar) från fikonträd som gördlar [för att täcka livet]. [Människans försök att i egen kraft täcka sin egen nakenhet räcker inte i längden, löven vissnar, så Gud ger dem kläder att bära, se .]
såg Guds söner att människornas döttrar var vackra. De tog sig hustrur som det behagade dem. [Vilka var "Guds söner"? Frasen används bara här i , och i ; ; . I Jobs bok refererar det till änglaliknande varelser. Kontrasten till människosläktet talar för denna tolkning. I så fall tog dessa fallna änglar mänsklig gestalt eller besatte människor och fick barn som kallades jättar, se . En annan syn är att "Guds söner" är Sets ättlingar medan "människors döttrar" var Kains ättlingar. Se även Jesu undervisning om änglar i .]
Nefilimerna (jättarna, ordagrant "de fallna", eller "de som orsakar andra att falla på jorden") fanns på jorden på den tiden – och även senare – när Guds söner hade sexuella relationer med människornas döttrar och dessa födde barn åt dem. Detta var urtidens väldiga män (krigare, hjältar – hebr. gibborim), och deras rykte var stort.
De och alla vilda djuren efter sitt slag (sin art) och alla boskapsdjur efter sitt slag (sin art) och alla kräldjur som krälar på jorden, efter sitt slag (sin art) och alla fåglar (djur som flyger – hebr. of) efter sitt slag (sin art) – alla fåglar (kvittrare – gr. tsipor), allt som har vingar.
Men en som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebréen. Han bodde vid amoréen Mamres terebintlund. Mamre var bror till Eshkol och Aner, och de var i förbund med Abram.
förutom det som de unga männen har ätit och deras del av männen som gick med mig, Aner, Eshkol och Mamre, låt dem ta sin del."
Och Avimelech sade till Abraham: "Vad betyder dessa sju lamm av honkön som du placerat för sig själva?"
Detta är Ismaels söner och detta är deras namn efter deras byar och efter deras boplatser. Tolv furstar [] efter deras nationer.
Sedan kom tjänstekvinnorna nära, de och deras barn och de böjde sig ner.
"Dessa män är fridsamma mot oss, låt dem därför bo i landet och idka handel där, för se, landet är stort nog för dem, låt oss ta deras döttrar åt oss som hustrur och låt oss ge dem våra döttrar.
Bara på det villkoret ska männen samtycka med oss (bo med oss), att vi blir ett folk, om varje man bland oss blir omskuren som de är omskurna.
Ska inte deras boskap och deras ägodelar bli våra? Låt oss bara samtycka med dem så att de vill leva med oss."
"Mina bröder, letar jag efter", svarade han, "Tala om för mig var de vallar sin hjord." [Den hebreiska ordföljden är "mina bröder jag söker". Att "mina bröder" kommer först förstärker Josefs tillit och hur han ser dem som sin familj, något som gör brödernas svek ännu större.]
Josef sade till honom: "Detta är uttydningen, de tre grenarna är tre dagar.
Josef svarade och sade: "Detta är uttydningen, de tre korgarna är tre dagar.
De sju välgödda och feta korna är sju år och de sju frodiga och välmatade stjälkarna är sju år. Drömmen är en (och densamma).
De sju klena och utmärglade korna som kom upp efter dem är sju år och även de sju stjälkarna som var tunna och tomma och pinade av östanvinden, det är sju år av hungersnöd.
Josef kände igen sina bröder, men de kände inte igen honom.
De visste inte att Josef förstod dem, för tolken var emellan dem.
När de tömde sina säckar, fann var och en sin penningpung i sin säck. När de och deras far såg penningpungarna blev de rädda.
Så snart morgonen grydde sändes männen iväg, de och deras åsnor.
När de hade kommit ut ur staden och inte hunnit så långt, sade Josef till sin tjänare: "Gå efter männen och när du kommer ikapp dem ska du säga till dem: 'Varför har ni lönat gott med ont?
Josef samlade in alla pengar som fanns i Egyptens land och i Kanaans land, för den säd som de köpte. Och Josef tog in pengarna till faraos hus.
[Jakob fortsätter tala till Josef:] Nu är dina två söner mina, de som föddes till dig i Egyptens land innan jag kom till dig i Egyptens land, Efraim och Manasse, precis som Ruben och Simon är och ska vara mina.
Josef svarade sin far: "De är mina söner, som Gud (Elohim) har gett mig här."
Han sade: "För fram dem, jag ber dig, till mig och jag ska välsigna dem."
2 Moseboken (22)
Barnmorskorna svarade farao: "De hebreiska kvinnorna är inte som de egyptiska, de är fysiskt starkare, och de har redan fött innan barnmorskan kommer till dem."
[Berättelsen hoppar nu ungefär 36 år framåt i tiden. Mose var omkring 4 år när han blev adopterad, och är nu 40 år gammal, se och .] En dag, när Mose hade växt upp, gick han ut till sina bröder [sitt folk – israeliterna] och såg deras tunga arbete. Han fick se hur en egyptisk man slog en av hans bröder.
Många år senare dog Egyptens kung [som var ute efter Mose liv]. Israeliterna fortsatte att sucka på grund av sitt slaveri. De ropade i sin nöd, och deras klagan steg upp till Gud.
"Ni ska inte längre ge folket halm för att göra tegel. Låt dem gå ut och hämta halm själva.
Ni ska dock kräva samma mängd tegel av dem som förut, minska inte kvoten. De är lata, det är därför de ropar: 'Låt oss gå och offra till vår Gud.'
Det var de som talade med farao, kungen av Egypten, om att israeliterna skulle föras ut ur landet – just dessa båda, Mose och Aron.
Då kallade farao till sig sina visa män och magiker (trollkarlar), och dessa – de egyptiska spåmännen (skrivare, från ordet för penna) – gjorde liknande saker [imiterade Guds mirakler] med hjälp av magi (ockulta krafter). [Enligt judisk tradition hette två av dem Jannes and Jambres, se .]
Annars, om du inte låter mitt folk gå, ska jag sända flugsvärmar över dig, dina tjänare, ditt folk och in i era hus. Egyptens hus ska bli fulla (så att det fullständigt kryllar) av svärmande flugor till och med i husgrunderna. [Den egyptiska guden Khepri hade kontrollen över alla insekter, flugor och skalbaggar. Han hade kontroll över skapelsen och han ansågs även så mäktig att han var den som personligen flyttade solen över himlen varje dag.]
Men vetet och speltvetet hade inte fördärvats eftersom det skördas senare. [Av dessa agrara notiser vet vi att detta måste ha ägt rum i månadsskiftet mars/april.]
Farao ska säga angående Israels söner (folk): De vandrar planlöst i landet, öknen har stängt in dem. [Pi Hachirot betyder "platsen där papyrusplantan växer" och bör vara i Egyptens lågland, troligtvis inte så långt från Nilen. En annan tolkning är att det är ingången till grävningarna", och i så fall refererar det till den kanal som byggdes i nordsydlig riktning, och som går genom regionen nära Qantara. Baal Tsefon är "porten till norr". Eftersom de vandrade söderut på Sinaihalvön var de omringade av vatten på alla sidor utom norrut och det kunde mänskligt sett verka helt meningslöst att gå den vägen, det skulle bara leda dem tillbaka till utgångspunkten om de inte hade några båtar som kunde ta dem över vattnet.]
Och när de kom till Mara kunde de inte dricka Maras vatten för det var bittert. Därför kallades platsen Mara (som betyder bitter).
Låt dem döma folket under alla tider. Låt sedan alla stora (komplicerade) ärenden tas till dig men alla småärenden kan de döma själva, på det sättet delar de bördan med dig (avlastar dig).
De dömde folket hela tiden. De svåra (komplicerade) ärendena tog de till Mose, men alla småsaker dömde de själva.
Inte en hand får röra det [att röra vid en död kropp gjorde en person oren, se ], utan blir stenad eller genomborrad, oavsett om det är ett djur eller en människa, ska det inte leva. När shofaren (vädurshornet) ljuder, ska de komma till berget."
och Mose ensam ska komma nära intill Herren (Jahve), men de andra ska inte komma nära, inte heller ska folket gå upp med dem."
Och de ska ta [tyger i färgerna] guld och blått och purpur och scharlakansrött och fint [vitt] linne. [I hebreiskan står bara färgerna men det är uppenbart att dessa färger avser fina garner eller tyger i respektive färg. Fint är hebr. shesh som kommer från ett egyptiskt ord som beskriver linne av hög kvalité importerat från Egypten. Linnet är vitt.]
Och de ska äta dessa ting varmed försoning har bringats för att inviga (avskilja) och helga dem, men en främling ska inte äta av det eftersom det är heligt.
Och Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i sina händer, tavlorna som var skrivna på båda sidor, på den ena sidan var det skrivet och på den andra sidan var det skrivet.
Och tavlorna var gjorda av Gud (Elohim) och det skrivna var skrivet av Gud (Elohim), ingraverat på tavlorna.
Och de tog av Mose emot hela offret som Israels söner hade burit fram till arbetet för tjänsten i helgedomen, det (materialet) som det skulle tillverkas av. Och de bar fortfarande fram frivilliga gåvor till honom varje morgon.
Och alla visa män som utförde allt arbete på helgedomen, kom var man från sitt arbete som han utförde,
Och socklarna till pelarna var av brons, pelarnas krokar och deras hyskor var av silver, och överdraget på pelarhuvudena var av silver, och alla gårdens pelare var dekorerade med silver.
Och stenarna var, efter namnen på Israels söner, tolv [till antalet], efter deras namn, graverade som en signetring, var och en med sitt namn för de tolv stammarna.
3 Moseboken (19)
Och Mose tog dem från deras händer och brände dem på altaret ovanpå brännoffret, det är invigningen som en söt doft, det är ett eldsoffer till Herren (Jahve).
Av deras kött ska ni inte äta och deras kadaver ska ni inte vidröra, de är orena för er.
Och allt som inte har fenor och fjäll i haven och i floderna och allt som rör sig i vattnen, och av alla levande ting som finns i vattnen, de ska vara något avskyvärt (hebr. ) för er.
[Det finns olika hebreiska ord för fåglar. I och här används hebr. of som beskriver något som flyger. (I parallellpassagen i används tsipor som är ett ljudhärmande ord för det kvittrande lätet). Inom den moderna biologins systematik av organismer klassificeras fladdermusen () inte som en fågel utan som ett däggdjur. Uppräkningen här uppfyller dock de hebreiska ordens betydelser. Bland de rena fåglarna räknas: höns, duva, anka, gås, ripa, vaktel, kalkon, osv.] Och dessa är de som ni ska betrakta som något avskyvärt bland fåglarna, de ska ni inte äta, de är något avskyvärt [20 sorters flygande djur som är orena räknas nu upp]:
örnen
och lammgamen
och fiskgjusen
Kadavret av varje djur som har delade klövar men inte idisslar är orena för dig, alla som berör dem ska vara orena.
Och vadhelst som går på sina tassar bland alla slags fyrbenta djur, dessa är orena för er, vemhelst som kommer i beröring med dess kadaver ska vara oren till kvällen.
Och han som rör ett kadaver av dem ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, de är orena för er.
Och varje ting varpå någon del av deras kadaver faller ska vara orent, oavsett om det är ugnen eller olika sorters krukor så ska de krossas, för de är orena och ska vara orena för dig.
Vadhelst som går på magen och vadhelst som går på alla fyra eller vadhelst som har fler ben bland alla krypande ting som kryper över jorden, de ska ni inte äta, för de är något avskyvärt.
Han ska klä sig i heliga linnekläder, han ska ha linnebyxor på sin kropp och ska vara omgjordad med en linnegördel och med en linneturban ska han vara klädd. Detta är de heliga kläderna, därför ska han tvätta sin kropp i vatten och sedan klä sig i dem. [Översteprästen hade i vanliga fall en färggrann skrud med guld och ädelstenar, se ; . De enklare vita linnekläderna var de övriga prästernas ämbetsdräkt. När nu översteprästen ska klä sig lika enkelt som alla andra präster, visar det profetiskt att Jesus måste bli som en av oss, sann människa, för att kunna ge oss försoningen. Heligheten förstärks också av att sju gånger i detta kapitel upprepas frasen "för honom själv" när det gäller offer, se (2 ggr), 11 (3 ggr), 17, 24.]
Därför ska Israels barn komma med sina slaktdjur som de brukar slakta ute på marken, fram till Herren, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, och slakta dem där som ett gemenskapsoffer åt Herren (Jahve).
De ska inte mer offra sina slaktoffer till de onda andar som de i trolös avfällighet håller sig till. Detta ska vara en evig stadga för dem, från släkte till släkte.
[Ditt barns dotter]
Din sondotters
eller dotterdotters nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med dina barnbarn),
för de är din egen nakenhet.
[Centralt i kiasmen (som rört sig tematiskt utåt i släktledet) förbjuds också incest med barnbarn.]
[Kvinna och hennes dotter,]
En kvinnas nakenhet
och hennes dotters nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med en mor och hennes dotter);
hennes sondotter eller hennes dotterdotters nakenhet ska du inte blotta,
för de är ju nära släktingar
– det är depraverat (oanständigt, en skändlighet) [; ].
[Hebr. zimmah kommer från zamam som betyder tänka och fantisera, se även och .]
De ska vara heliga för sin Gud (Elohim) och inte vanära deras Guds (Elohims) namn. För Herrens (Jahves) offer gjorda med eld och deras Guds (Elohims) bröd som de offrar ska de vara heliga.
Tala till Aron och till hans söner att de ska avskilja sig själva från Israels söners heliga ting som de har helgat (avskilt) åt mig, så att de inte vanhelgar mitt heliga namn med det som de helgar till mig. Jag är Herren (Jahve).
Men om prästen köper någon [själ – en slav] för sina pengar ska han äta av det, och han som är född i hans hus, de ska äta av hans kött.
Tala till Israels söner och säg till dem: Angående Herrens (Jahves) högtider (avtalade möten på bestämda tider) som ni ska utropa (förkunna, proklamera). Dem ska ni kalla för heliga sammankomster, de är mina högtider (avtalade möten på bestämda tider – hebr. moed).
För de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egypten, de ska inte säljas som slavar.
För till mig är Israels söner tjänare, de är mina tjänare som jag fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren din Gud (Jahve Elohim).
Landet ska bli folktomt och ges nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina sabbater medan det ligger öde utan dem, och de ska få nåd (få villkorad nåd – hebr. ratsa) för sina synder. För så mycket som, ja så mycket som de har föraktat mina påbud (bindande juridiska beslut) och så mycket som deras själar har avskytt mina förordningar (ordagrant "saker inristat").
4 Moseboken (33)
Dessa blev valda av menigheten, furstarna över deras fäders stammar, de var huvuden över Israels tusenden.
men förordna leviterna över vittnesbördets tabernakel, över alla dess möbler och över allt som tillhör det. De ska bära tabernaklet och alla dess möbler och de ska göra tjänst för det och ska tälta runt om tabernaklet.
Och du ska ge leviterna till Aron och till hans söner, de är helt (fullständigt) givna till honom från Israels söner.
Och Meraris söner efter deras familjer:
Machli och Moshi. Dessa är Levis familjer enligt deras fäders hus.
Till Gershon hör Livnis familj och Shimeis familj. Dessa är Gershoniternas familjer.
Till Kehat hör Amrams familj och Jitsars familj och Chevrons familj och Uzziels familj. Dessa är Kehatiternas familjer,
Till Merari hör Machlis familj och Moshis familj. Dessa är Merariternas familjer.
"Ta antalet av Gershons söner, från deras fäders hus efter deras familjer,
så att Israels ledare, huvudena för deras fäders hus, kunde komma nära [för att bära fram sina offergåvor], dessa är ledarna för stammarna, som är över (ledare för) dem som blev räknade [i folkräkningen som gjordes tidigare, se ].
för de är helt och hållet givna till mig bland Israels söner, istället för alla dem som öppnar moderlivet, de förstfödda av alla Israels söner. Jag har tagit dem till mig.
och dessa män sade till honom: "Vi är orena genom en död mans kropp, därför måste vi stå tillbaka och kan inte föra fram offret till Herren (Jahve) på den bestämda tiden bland Israels söner."
Herren (Jahve) sade till Mose: "Samla åt mig 70 män av Israels äldste, som du vet är folkets äldste och som betjänar dem, och för dem till mötestältet så att de kan stå där med dig.
Men två män var kvar i lägret, den ene hette Eldad och den andre hette Medad, och anden vilade över dem för de var bland dem som var räknade men hade inte gått ut till tältet, och de profeterade i lägret.
Och Mose lät dem gå från Parans öken enligt Herrens (Jahves) befallning, alla av de män som var huvuden (ledare) för Israels söner.
Gör inte uppror mot Herren (Jahve), frukta inte heller för folket i landet, för de är bröd (som brödsmulor) för oss, deras försvar är avlägsnat från dem och Herren (Jahve) är med oss. Frukta inte för dem."
"Hur länge ska jag stå ut med denna onda församling, som fortsätter att knota (klaga) mot mig? Jag har hört Israels söners knot (klagan) som de fortsätter att knota (klaga) mot mig."
Men Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son förblev levande av dessa män som gått och utforska landet.
Och prästen ska bringa försoning över hela Israels söners församling, och de ska bli förlåtna eftersom det var ett misstag och de har fört fram sitt offer, ett eldsoffer till Herren (Jahve) och deras syndoffer [] inför Herrens (Jahves) ansikte, för deras misstag.
Dessutom har du inte fört oss till ett land som flyter av mjölk och honung, inte gett oss arv med fält och vingårdar, vill du peta ut ögonen på dessa män? Vi kommer inte."
Och Mose sade till Korach: "Var du och hela ditt sällskap inför Herrens (Jahves) ansikte, du och de och Aron i morgon,
så gick de och alla som hörde till dem ner levande i Sheol (avgrunden – de dödas plats), och jorden stängde sin mun över dem, och de utrotades från församlingen. [Här beskrivs hur ett slukhål uppför sig. Företeelsen är idag ganska vanlig i områden vid Döda Havet.]
Och det ska ske att den man som jag ska välja, hans stav ska grönska och jag ska göra slut från mig på knotandet från Israels söner som de knotar mot dig."
Och de ska hålla (vakta, skydda, bevara) det som du håller (vaktar, skyddar, bevarar) och allt som ska hållas (vaktas, skyddas, bevaras) i tältet. De ska bara inte komma nära de heliga möblerna och till altaret för att de inte ska dö, varken de eller du.
Men det förstfödda av en oxe eller det förstfödda av ett får, eller det förstfödda av en get ska du inte lösa ut. De är heliga. Du ska stänka deras blod mot altaret, och ska göra en rök av deras fett som ett eldsoffer som en söt arom till Herren (Jahve).
Och till Levi söner, se, jag har gett hela Israels tionde som ett arv, som ersättning för deras arbete som de utför i tjänsten i mötestältet.
Men leviterna ensamma ska tjänstgöra i mötestältet och de ska bära sin synd, det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt genom era generationer och bland Israels söner ska ni inte ha något arv.
Detta är Merivas vatten där Israels söner grälade med Herren (Jahve) och han blev helig i dem.
Och se, en man från Israels söner kom och förde till sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och inför ögonen på hela Israels församling, medan de grät vid dörren till mötestältet.
för de har ansatt dig genom sina knep varmed de har lurat in dig i Peors angelägenheter, och i det som rör Kozbi, dottern till Midjans furste, deras syster, som dödades på hemsökelsens dag för Peors skull."
eftersom du var upprorisk mot min befallning i öknen Tsin vid Meriva, när du skulle hålla mig helig inför deras ögon." Detta är Meriva-Kadesh vatten, i öknen Tsin.
Se, dessa fick Israels söner genom Bileams råd att göra uppror, så att troheten till Herren (Jahve) bröts i saken med Peor och så bröt hemsökelsen ut i Herrens (Jahves) församling.
5 Moseboken (22)
Era små som ni sade skulle bli ett byte och era söner som inte känner (har intim kunskap om) gott och ont idag, de ska komma till platsen och till dem ska jag ge den och de ska besitta den.
dessa räknas även som Refaim, liksom Anakim, men moabiterna kallar dem eméer. [Namnet på folkslaget eméerna är pluralformen av ordet för skräck (hebr. ). Det var ett fruktat folk, se även .]
till dess Herren (Jahve) ger vila åt era bröder, precis som åt er och de också besitter landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett dem på andra sidan Jordan, sedan ska ni återvända, var och en till sin besittning som jag har gett er."
Den dagen du stod inför Herren din Guds (Jahve Elohims) ansikte i Chorev, när Herren (Jahve) sade till mig: "Församla åt mig folket och jag ska låta dem höra mina ord så att de kan lära sig att vörda (respektera) mig alla dagar som de lever på jorden och så att de kan undervisa sina söner (barn)."
Likväl är de ditt folk och din arvedel som du har fört ut med din stora makt och med din utsträckta arm."
Är de inte på andra sidan Jordan, efter vägen mot solnedgången i kananéernas land som bor i Arava mittemot Gilgal bredvid Mores terebinter []?
Men dessa får ni inte äta av dem som idisslar och av dem som har kluvna klövar:
kamelen,
haren (hebr. ) och
klippdassaren [klipphyraxen – typ av grävling],
för även om de idisslar har de inte klövar. De är orena för er.
Du ska komma till prästerna och leviterna och till domarna, som ska finnas i dessa dagar, och du ska fråga och de ska avkunna domen åt dig.
När du kommer in i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig, ska du inte lära dig att göra efter dessa länders styggelser.
då ska båda männen, som har kontroversen mellan sig, ställa sig inför Herrens (Jahves) ansikte framför prästerna och domarna som ska finnas i de dagarna.
Så ska du göra mot alla städer som är långt bort från dig, som inte tillhör detta lands städer.
och du ska komma till prästen som ska finnas i de dagarna och säga till honom: "Jag förklarar (bekänner) idag inför Herren (Jahve) din Gud (Elohim) att jag har kommit till det land som Herren (Jahve) med ed lovade våra fäder att ge oss".
Och bland dessa länder ska du inte ha något lugn (ro) och där ska inte vara någon vila för din fotsula, utan Herren (Jahve) ska ge dig ett bävande hjärta och trånande ögon och en försmäktande själ.
de stora prövningar som ni med egna ögon såg, tecknen och de stora undren,
för att det inte ska finnas ibland er någon man eller kvinna eller familj eller stam, vars hjärta vänder sig bort ifrån Herren (Jahve) er Gud (Elohim) för att tjäna dessa länders gudar, annars blir det en rot bland er som bär galla och malört.
Han sade: Jag ska gömma mitt ansikte för (från) dem.
Jag ska se vilket deras slut blir,
för de är en bakvänd (upp och nervänd, avig, på tvären) generation,
söner som saknar trofasthet (är utan trohet eller rättrogenhet).
De har drivit mig till avundsjuka [] med en icke-gud (hebr. lo el),
de har provocerat mig med sina fåfängligheter.
Jag ska driva dem till avundsjuka med ett icke-folk,
jag ska provocera dem med en vidrig nation.
De är ett folk utan rådgivare,
och det finns ingen kunskap hos dem.
Ja, [dessutom] han älskar folken,
alla hans heliga [är] i din hand,
och de sitter (slår sig ner; strös ut; slår läger) vid din fot [kan även betyda "följer varje steg"]
och tar [var och en] emot (lyfter upp – hebr nasa) [högaktar] dina ord.
Hans oxes förstling, han är majestätisk, hans horn är en vildoxes horn, med dem ska han stånga folken, allesammans ända till jordens yttersta gräns, de är Efraims tiotusen och de är Manasses tusen." [Efraim är ju den yngre men nämns ändå först. Manasse är den större stammen men Efraim har ändå en armé som är tio gånger större.]
Josua (13)
till dess Herren (Jahve) har gett era bröder vila, precis som ni har, och de också har intagit landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger dem, sedan ska ni återvända till era egna besittningar, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan mot soluppgången."
Men kvinnan gömde de två männen och svarade: "Ja, männen var mina klienter, men jag visste inte varifrån de kom.
Men innan männen lagt sig för att sova, gick Rahab (Rachav) upp på taket
De återvände till Josua och sade till honom: "Låt inte hela folket dra upp, utan låt omkring två eller tretusen män gå upp och slå Ai. Låt inte hela folket anstränga sig med att gå dit, för de är få."
gick de listigt tillväga och vandrade iväg och gjorde sig som om de var sändebud, och lade gamla säckar på sina åsnor, och vinskinn (som var) slitna, använda och lappade,
Och tre dagar efter att de slutit ett förbund (skurit ett blodsförbund) med dem, fick de höra att de var deras grannar och att de bodde ibland dem.
Därför samlade sig de fem kungarna från amoréerna, Jerusalems kung, Hebrons kung, Jarmots kung, Lachishs kung, Eglons kung tillsammans och gick upp, de och deras härar och slog läger mitt emot Givon och krigade mot dem.
Och det hände när de flydde undan (från framför) Israel när de var på väg ner från Bet Choron, att Herren (Jahve) kastade ner stora stenar från himlarna över dem ända till Azeqa och de dog. Det var fler som dog av haglet än dem som Israels söner slog med svärdet. [Samma ord för hagel (hebr. barad) används även om den sjätte plågan i Egypten, se ; .]
Och de gick ut,
de och alla deras arméer med dem,
mycket folk – som sanden på havets strand – i mängder,
med hästar och vagnar,
i stor mängd. [Kananitiska vagnar från sena bronstiden var lätta med hjul med fyra ekrar. De drogs av två hästar. Enligt den judiske historikern Josefus bestod denna armé av 300 000 soldater, 10 000 kavallerister och 20 000 vagnar.]
Och han ska bo i den staden till dess att han kan stå till svars inför församlingen, till dess den som då är överstepräst är död. Sedan kan mandråparen återvända och komma tillbaka till sin egen stad och till sitt eget hus, till staden varifrån han flydde."
och med honom 10 ledare, en ledare för var och en av fädernas hus av Israels stammar. Var och en av dem var ledare för sin fars hus bland Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering).
Om ni på något sätt går tillbaka och håller er till kvarlevan av dessa länder, av de folk som finns kvar bland er, och ingår äktenskap med dem och går in hos dem och de till er,
Domarboken (24)
[Berättelsen med Josefs stammar är uppdelad i sju sektioner, där den första () och sista () handlar om Efraims område däremellan beskrivs hur Manasse inte drev ut fienderna från fem städer ().] Josefs hus gick upp mot
Betel och Herren
(Jahve) var med
dem.
för att jag genom dem ska pröva Israel, om de ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herrens (Jahves) vägar och vandra på dem som deras fäder höll (vaktade, skyddade, bevarade) dem, eller inte."
För de kom in med sin boskap och sina tält och de kom som gräshoppor i stora skaror – både de och deras kameler var omöjliga att räkna – och de kom in i landet för att förstöra det.
Och han sade till Sukkots män: "Ge, jag ber er, brödkakor till folket som följer mig, för de är svaga och jag jagar efter Zevach och Tsalmunna, Midjans kungar."
Och han sade: "De var mina bröder, min mors söner, Herren (Jahve) lever, om ni hade räddat dem levande skulle jag inte slå er."
Och Gideon sade till dem: "Jag vill framlägga ett önskemål till er, att ni var och en ska ge mig en öronring från sitt byte." För de hade öronringar av guld eftersom de var ismaeliter [folkslag relaterat till midianiterna, se ].
Gå och ropa till gudarna som ni har valt, låt dem rädda er i er tid av nöd."
På
den ti
den fanns
det ingen kung i Israel.
Var och en gjor
de vad han själv ansåg vara rätt.
der_ornament.png>
[Följande fras återkommer fyra gånger i avslutningen av Domarboken, se ; ; .] der_ornament.png>
der_ornament.png>
Och i
dessa dagar sökte daniterna
[fortfarande] efter ett arv
[ett eget landområde] åt sig att bo i, eftersom inget tillfallit
dem till
denna dag som ett arv bland Israels stammar.
[Mose har tidigare välsignat Dan och tilldelat dem Bashan, vilket ligger i Golanområdet norr om Naftali stam, se . Under Josuas ledning hade Dans stam fått området väster om Jerusalem ut mot Medelhavet mellan Efraim och Benjamin, se . Dock verkar daniterna inte nöjda med sin tilldelning (området är för "snävt", se ) och man vill ha det område Mose nämner i sin välsignelse, hellre än det de fick genom lotten av Josua. Det är hur de erövrar staden Laish, som sedan får namnet Dan, som beskrivs i detta kapitel.] De var i Michas hus och de kände igen ynglingens röst, leviten [], och de gick åt sidan där och sade till honom: "Vem har fört dig hit? Och vad gör du här? Och vad har du här?" [Att de känner igen levitens röst kan ha att göra med att han kom från deras område vid gränsen mellan Dan och Juda. Kanske kände de honom personligen eller också hörde de att han talade deras egen dialekt.]
Och de fem männen gick vidare och kom till Laish [i norr]. [Hebr. lajish betyder "fullvuxet lejon". Staden kallas även Leshem, se . Den ligger vid foten av berget Hermon i Israels nordligaste del och döps senare om till Dan, se . I Mose välsignelse över Dan är formuleringen att Dan ska vara en lejonunge som skuttar fram i Bashan (som är ett annat namn på samma område), se .] De [de fem spejarna] såg folket som var där inne, [de] bodde tryggt efter sidoniernas påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat), hade ro och trygghet och ingen talade skam i landet [med] ärvt styre (hebr. etser, finns bara här) och de var avlägsna (på långt avstånd) från sidonierna, och ingen talade till dem med en människa.
De var långt borta från Michas hus, och männen som var i husen som fanns vid Michas hus, de ropade och de hann upp Dans söner.
Och Dans söner gick till deras väg. Och Micha såg eftersom de var för starka för honom, och han vände och gick tillbaka till sitt hus.
Och de [daniterna] tog det som Micha hade tillverkat och prästen som han hade, och kom till Laish, till ett folk [som] hade ro och trygghet, och slog dem med svärdsegg och de brände staden i eld.
[Den andra berättelsen i Domarbokens avslutning inleds nu. Den enda person som namnges är Pinchas (). Han är son till Elazar som var samtida med Josua () gör att denna berättelse utspelar sig tidigt i domartiden, en generation efter Josua. Frasen som återkommer fyra ggr "I dessa dagar fanns det ingen kung i Israel" (; ; ) återfinns här, men lite ordföljd där ordet för kung kommer före fanns här.] Och
det sked
de i
dessa dagar – då någon kung inte fanns i Israel – att en man, en levit, som vista
des på
den andra
(bortre) sidan av Efraims berg. Han tog åt sig en kvinna, en konkubin från Betlehem i Juda.
[Ingen person namnges, vilket gör berättelsen mer generell och applicerbar. Huvudpersonen är en levit – den stam som hade ett uppdrag av andligt ledarskap. Det är inte samma person som i föregående berättelse. Det finns både likheter och kontraster jämfört med föregående berättelse: - Leviten var på resa i bergsbygden, samma område där en annan levit i föregående berättelse hittat ett hem (). - Riktningen är omvänd, i kapitel reste en levit från Betlehem till Efraims bergsbygd, här reser en annan levit den motsatta riktningen ner till Betlehem. - Båda berättelserna handlar om gästfrihet. I ger Micah leviten titeln "far", men behandlar honom som sin egen son. Här är leviten en faders svärson.
Kvinnan introduceras som bihustru, något som gör att läsaren direkt anar oråd utifrån tidigare händelser i som slutade i tragik i .] De var vid
Jevus och
det var sent på dagen
[ordagrant: "dagen hade gått ner mycket", kan syfta på att solen var nästan nere].
Ynglingen sa
de till sin herre: "Kom – jag ber dig, låt oss stanna till i jevusiternas stad och övernatta där!"
Hans herre svarade honom: "Nej, vi ska inte stanna till i en främande stad, där det inte finns några israeliter. Vi går vidare [norrut] mot Giva."
De gjorde sina hjärtan gott och se, stadens män, Beliars [ordagrant: den värdelöse, men även ett judiskt namn på satan] söners män, de omringade huset med knackningar över dörren och de sade till mannen, husets herre, den gamle sade de: "För ut mannen som kom till ditt hus och låt oss känna honom ( ha sexuellt umgänge med honom)."
Och Israels söner frågade Herren (Jahve), och där var Guds (Elohims) förbundsark dessa dagar.
Och Pinchas, Elazars son, Arons son stod inför den i dessa dagar och sade: "Ska jag igen gå ut i strid med Benjamins söner min bror, eller ska jag sluta?"
Herren (Jahve) svarade: "Gå upp, för i morgon ska jag ge honom i din hand."
Och Benjamins söner sade: "De slås ner framför oss som förra gången." Men Israels söner sade: "Låt oss fly och locka bort dem från staden till huvudvägarna."
Och de kom från söder till Giva, 10 000 män utvalda från hela Israel, och de stred intensivt (ordagrant: "striden var tung"), men de visste inte att ondska var nära att komma över dem.
På
den ti
den fanns
det ingen kung i Israel.
Var och en gjor
de vad han själv ansåg vara rätt.
der_ornament.png>
Rut (1)
Så Noomi och hennes svärdotter, moabitiskan Rut, återvän
de från Moavs land.
De kom till
Betlehem när kornskör
den starta
de [på våren, omkring april månad].
[Även om vetet var mer eftertraktat än kornet, var kornet ett viktigt spannmål eftersom det var tåligare och växte på platser som var för torra för andra sädesslag. Dess tidiga skörd gjorde det till en viktig del av mattillförseln medan man väntade på att de andra grödorna skulle mogna. Kornskörden är årets första skörd. Den äger rum i april, vilket innebär att huvuddelen av Ruts berättelse sker tidigt på våren.]1 Samuelsboken (23)
Och ynglingen Samuel gjorde tjänst inför Herren under Eli. [Samuel är nu omkring tolv år. Hans namn betyder ordagrant "Gud hör bön" eller "den av Gud bönhörde".] Ord från Herren var sällsynta på den tiden, det var inte vanligt med profetiska syner (uppenbarelser).
Ve oss! Vem ska befria oss ur dessa mäktiga gudars hand? Detta är de gudar som slog egyptierna med alla slags plågor och i öknen. [I denna vers talar filistéerna utifrån sin egen polyteistiska uppfattning om många gudar och förstår inte att Israel bara har en Gud.]
I enlighet med allt som de har gjort sedan den dagen då jag förde dem upp, ut ur Egypten till denna dag har de förkastat mig och tjänat andra gudar, så gör de också mot dig.
När de kom till Tsofs land [i närheten av Rama] sade Saul till sin tjänare som var med honom: "Kom och låt oss återvända så att inte min far slutar bry sig om åsnorna och oroar sig för oss istället."
När de gick upp till staden [Rama] fann de unga jungfrur som gick ut för att dra upp vatten och sade till dem:"Är siaren här?"
Och de gick upp till staden och när de kom in i staden [Rama], se, då kom Samuel ut mot dem för att gå upp på den höga platsen.
Och Samuel tog Saul och hans tjänare och förde in dem i salen och lät dem sitta på honnörsplatsen bland dem som var bjudna, vilket var omkring 30 personer.
När de gick ner vid slutet av staden sade Samuel till Saul: "Be din tjänare att gå vidare före oss, och han gick vidare, men stanna du en tid så att jag kan låta dig höra Guds (Elohims) ord."
Därefter ska du komma till Guds (Elohims) Giva ("Guds kulle" – hebr. Giva haElohim) där filistéernas här är [] och det ska ske när du har kommit dit till staden att du ska möta en grupp profeter som kommer ner från den höga platsen med en psaltare, en tamburin och en flöjt och en Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) framför sig, och de ska profetera.
och vänd er inte bort, för då går ni efter fåfänga ting som inte kan ge vinning eller befria, för de är fåfänga.
Och det blev ett skälvande i lägret på fältet och bland folket, förläggningen och utposterna darrade också, och jorden bävade, så växte det till en skräck från Gud (Elohim).
Och hebréerna som tidigare varit med filistéerna och dragit upp med dem till lägret runtom, även de vände (bytte sida) och var med israeliterna som var med Saul och Jonatan.
Och alla Israels män som hade gömt sig själva i Efraims bergsbygd, när de hörde att filistéerna flydde förföljde även de dem i striden.
och Saul och
de och alla Israels män är i
Ela-dalen (Terebintdalen), och stri
der med filistéerna.
Och Eliav, hans äldsta bror hörde när han talade med männen, och Eliavs vrede upptändes mot David och han sade: "Varför har du kommit ner? Och med vem har du lämnat fåren i öknen? Jag känner din äventyrslystnad och ditt hjärtas lättsinne. Du har kommit ner för att du vill titta på striden."
Då sände Saul budbärare för att ta David. Men när de såg skaran av profeter som profeterade och Samuel stå som huvud (ledare) över dem, kom Guds (Elohims) ande över Sauls budbärare och de profeterade också.
När det berättades för Saul, sände han andra budbärare, även de profeterade. Och Saul sände budbärare en tredje gång och även de profeterade. [Hebreiska ordet för att profetera, nava handlar om att tala inspirerat av Gud, proklamera hans ord, prisa och ära hans namn, inte bara om att förutse framtiden.]
Och de berättade för David och sade: "Se filistéerna strider mot Qila (Keila) och de rövar deras tröskplatser." [Qila är en av städerna i Låglandet (hebr. Shefela – mellan Medelhavskusten och de judeiska bergen). Den moderna arabiska byn Al-Qilla har bevarat stadens namn. Staden ligger 11 km nordväst om Hebron.]
ska då jag ta mitt bröd och mitt vatten och mitt kött som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge till män som jag inte vet vilka de är?"
Därför ber jag dig, låt min herre kungen höra sin tjänares ord. Om det är Herren (Jahve) som har uppviglat dig mot mig, låt honom ta emot ett offer, men om det är människors söner ska de vara förbannade (i grund förgöras – hebr. aror) inför Herrens (Jahves) ansikte, för de har drivit ut mig denna dag för att jag inte ska hålla fast vid (klistra mig till) Herrens (Jahves) arv och har sagt: Gå och tjäna andra gudar.
Och David och hans män gick upp och gjorde en räd mot geshuriterna och gizriterna och amalekiterna för dessa var landets invånare sedan gammalt, när man går upp till Shora och till Egyptens land.
Och det hände i dessa dagar [en tid senare] att filistéerna samlade ihop sin armé till strid, för att strida med Israel. Då sade Achish till David: "Du ska med säkerhet veta att du ska gå ut med mig i armén, du och dina män."
Men filistéernas ledare var arga på honom och sade till honom: "Låt mannen återvända så att han kan gå tillbaka till den plats där du valde honom och låt honom inte gå med oss till striden, annars kan han bli en motståndare till oss i striden, för hur skulle denne man kunna försona sig med sin herre? Är det inte med dessa mäns huvuden?
2 Samuelsboken (9)
Men Joav och Avishaj jagade efter Avner, och solen gick ner när de kom till Ammas kulle som ligger framför Gijach på vägen till Givons öken.
Och de kom nära, in i mitten av huset som om de skulle ha hämtat vete [i ett inre förrådsrum]. Och de slog (stack – hebr. naka) honom [Ish-Boshet] i bröstet (buken, "den femte" – hebr. chomesh) och Rechav och hans bror Baana flydde. [Som militära ledare kunde Rechav och Baana hämta ransoner av vete till sina underordnade, de hade säkert gjort detta tidigare. Nu använde de detta skäl som en förevändning att ta sig in i de centrala delarna av palatset. Den grekiska översättningen Septuaginta skriver att "den kvinnliga dörrvakten rensade vete, men hade somnat", vilket gjorde att de kunde ta sig in obemärkt. Ish-Boshet dödas på samma sätt som Asael och Joav hade dött, se ; . Hebr. chomesh betyder fem, och kan syfta på det femte "revbenet", dvs i hjärtat i bröstkorgen. I blir resultatet att inälvorna rann ut, vilket tyder på att det är nedre delen av bröstkorgen mot buken som åsyftas.]
Och det skedde medan de var på väg att ryktet kom till David och sade: "Avshalom har dödat alla kungens söner och ingen av dem är kvar."
Och Achitofels råd som han gav i de dagarna, var som om en man frågade efter Guds (Elohims) ord. Sådana var alla Achitofels råd även till David, även till Avshalom.
Och Choshaj sade: "Du känner din far och hans män, att de är mäktiga stridsmän (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) och de är förbittrade i sina själar (sinnen) som en björnhona som berövats sina valpar på fältet, och din far är en stridsman och övernattar inte med folket.
Och Jehonatan och Achimaats var i Ein-Rogel och en tjänstekvinna gick och berättade för dem, och de gick och berättade för David, för de ville inte bli sedda inne i staden.
När de var vid den stora stenen som är i Givon kom Amasa ut och mötte dem. Och Joav var omgjordad med sin rustning som han tagit på sig och på den fanns en gördel med ett svärd fastspänt på höften i dess skida, och när han gick fram föll det ut.
Och kungen kallade på givoniterna och sade till dem, - givoniterna tillhörde inte Israels söner utan var en kvarleva från amoréerna och Israels söner hade gett sin ed till dem, men Saul sökte att döda dem i sin nitälskan för Israels söner och Juda, -
och han gav dem i givoniternas hand och de hängde dem på berget inför Herrens (Jahves) ansikte och de föll alla sju tillsammans. Och de dödades under skördedagarna [april/maj], på den första dagen i början på kornskörden. [Detta sker på förstlingsfruktens dag, Jom Ha-Bikkurim.]
1 Kungaboken (24)
Och Adonija och alla hans gäster som var med honom hörde det när de hade slutat att äta. Och när Joav hörde ljudet av shofaren sade han: "Varför hörs det som att staden är i uppror?"
Bara folket offrade på de höga platserna, eftersom det inte hade byggts något hus åt Herrens (Jahves) namn fram till dessa dagar.
för att de ska vörda dig alla dagar som de lever i landet som du har gett till deras fäder.
För de är ditt folk och ditt arv som du har fört ut från Egypten, från mitten av järnugnen.
Allt folk som var kvar av amoréerna, hettiterna, periséerna, hivéerna och jevuséerna som inte tillhörde Israels söner,
Men av Israels söner gjorde Salomo ingen till slav, utan de var stridsmän och hans tjänare och hans furstar och hans härförare och ledare för hans vagnar och ryttare.
Och de förde med sig varje man sin gåva, redskap av silver och redskap av guld och dräkter och rustningar och kryddor, hästar och mulor, föremål år efter år.
från folkslagen om vilka Herren (Jahve) sagt till Israels söner: "Ni ska inte komma och gå bland dem och de ska inte komma och gå bland er, för de ska med säkerhet vända bort era hjärtan efter deras gudar." Salomo höll (klistrade) sig till dessa i kärlek.
Vad mer som är att säga om Salomo och allt som han gjorde och hans vishet, det finns skrivet i Salomos gärningars bok (Salomos krönika).
Och det skedde när de satt vid bordet att Herrens (Jahves) ord kom till profeten som hade fört tillbaka honom.
För de byggde även höga platser och aseror [pålar för avgudadyrkan] på varje hög kulle och under varje lummigt träd.
Vad mer finns om Rechavams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Avijams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. Och det var krig mellan Avijam och Jerovam.
Vad mer finns om Asas gärningar, och all hans styrka, och vad han gjorde och alla städer som han byggde det är skrivet i Juda kungars krönika. Men när han var gammal blev han sjuk i sina ben.
Vad mer finns om Nadavs gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Baashas gärningar, och vad han gjorde och hans styrka det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Elas gärningar, och allt som han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Zimris gärningar, och hans förräderi som han gjorde, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Omris gärningar, och vad han gjorde och den styrka som han visade, det är skrivet i Israels kungars krönika.
och sade till honom: "Så säger Benhadad: Ditt silver och ditt guld är mitt och dina fruar och dina söner och det bästa är mitt."
Och hans tjänare sade till honom: "Se nu, vi har hört att Israels hus kungar ger nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed), låt oss vi ber dig, sätta säcktyg på våra höfter och rep på våra huvuden och gå till Israels kung, kanhända ska han rädda ditt liv."
Och när din tjänare var upptagen med det ena och det andra var han försvunnen."
Och Israels kung sade till honom: "Så ska din dom bli, du har själv bestämt det."
Och det skedde när vagnsledarna såg Jehoshafat att de sade: "Säkert är det Israels kung" och de vände och stred med honom och Jehoshafat skrek.
Och vad mer Achav sade och allt som han gjorde och elfenbenshuset som han byggde och alla städer som han byggde är nedskrivet i Israels kungars krönika.
Och vad mer Jehoshafat gjorde och hans makt som han visade och hur han krigade, det är nedskrivet i Juda kungars krönika.
2 Kungaboken (39)
Resten av Achazejahos förehavanden som han gjorde, är de inte skrivna i Israels kungars krönika?
Medan de vandrade vidare och samtalade, syntes plötsligt en vagn i eld, dragen med hästar av eld som separerade Elia och Elisha från varandra, och Elia for upp till himlarna i en stormvind.
Och hon gick från honom och stängde dörren om sig och om sina söner, de förde fram kärl till henne och hon hällde upp.
Och de hällde upp till männen till att äta. Och det skedde när de åt av soppan att de ropade och sade: "Gudsman, döden är i grytan!" [Den är förgiftad] Och de kunde inte äta av den.
Så de kom och ropade på stadens portvakt. Och de berättade för honom och sade: "Vi kom till araméernas läger och se, det fanns ingen man där, och inte rösten av någon människa, men hästarna stod bundna och åsnorna var bundna och tälten stod som de var."
Vad mer finns om Jorams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Och en gick på hästryggen och mötte honom och sade: "Så säger kungen: ’Shalom (står allt väl till)?’"
Och Jehu sade: "Vad har du att göra med shalom? Vänd om bakom mig." Och väktaren berättade och sade: "Budbäraren kom till dem men han kommer inte tillbaka."
I de dagarna började Herren (Jahve) att beskära Israel och Chazael slog dem vid alla Israels gränser,
Vad mer finns om Jehus gärningar, och allt vad han gjorde och hela hans styrka det är skrivet i Israels kungars krönika.
låt prästerna ta det till dem, från varje man hans gåva, och de ska stärka (reparera) huset varhelst en spricka (skada) blir funnen."
Men ingen avräkning hade gjorts med dem av silvret som lämnats i deras hand, för de hanterade det som ett förtroende (trofast – hebr. emonah).
Vad mer finns om Jehoashs gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Jehoachaz gärningar, och allt vad han gjorde och hans styrka det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Joash gärningar, och vad han gjorde och hans styrka varmed han stred mot Amatsija, Juda kung, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Och det skedde att de höll på att begrava en man när de såg och se, ett rövarband, och de kastade mannen i Elishas grav. Och så snart mannen kom i beröring med Elishas ben vaknade han och stod på sina fötter. [Elisha hade bett Elia om att få en dubbel del av hans ande, se . Elia hade uppväckt en änkas son och fram tills nu hade Elisha också väckt upp en död, se . Nu fullbordas hans löfte att få dubbel lott, Elisha uppväcker två personer, även om den sista är när han själv redan var begravd och död!]
Vad mer finns om Jehoashs gärningar, och vad han gjorde och hans styrka och hur han stred med Amatsjaho, Juda kung det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Amatsjahos gärningar, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Jerovams gärningar, och allt vad han gjorde och hans styrka, hur han stred och hur han återvann Damaskus och Chamat till Juda i Israel, det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Azarjahos (Azarjas/Ussias) gärningar, och allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Menachems gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Israels kungars krönika.
Vad mer finns om Jotams gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
I dessa dagar började Herren (Jahve) sända Retsin, Arams kung och Peqach, Remaljas son, mot Juda.
Vad mer finns om Achaz gärningar, och vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Men likväl gjorde varje folkslag sina egna gudar och satte dem i husen på de höga platserna som samarierna hade gjort, och varje folkslag i städerna där de bodde.
Till denna dag gör de på det gamla sättet. De fruktar inte Herren (Jahve) inte heller gör de efter förordningarna (ordagrant "saker inristat") och efter påbuden (bindande juridiska beslut) och efter undervisningen (Torah) och efter budorden (tydliga befallningar) som Herren (Jahve) befallde Jakobs söner, som han gav namnet Israel,
Men de lyssnade inte utan gjorde som de tidigare gjort.
Och dessa folkslag fruktade Herren (Jahve) men tjänade sina gjutna avgudar, även deras söners söner gjorde som sina fäder hade gjort. Så gör de till denna dag.
Han tog bort de höga platserna och bröt sönder pelarna och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och han bröt i bitar kopparormen som Mose hade tillverkat [], för till dessa dagar hade Israels söner offrat till den och den kallades Nechushtan.
och har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan tillverkade av en människas hand, trä och sten, därför har de förstört dem.
Och det skedde när han tillbad i nisrochs hus, hans gud, att Adramelech och Saretser, hans söner, slog honom med svärdet och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe.
I dessa dagar var Hiskia sjuk till döds. Och Jesaja, Amots son, kom till honom och sade: "Så säger Herren (Jahve): Gör i ordning ditt hus för du ska dö och inte leva."
Vad mer finns om Hiskias gärningar och hans styrka och hur han gjorde dammen och kanalen (Hiskias tunnel) och förde in vatten i staden, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Manasses gärningar, och allt vad han gjorde och hans synder som han begick det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Amons gärningar som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika.
Men ingen avräkning hade gjorts med dem av silvret som lämnats i deras hand, för de hanterade det som ett förtroende (trofast – hebr. emonah).
Vad mer finns om Joshijahos gärningar, och vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Vad mer finns om Jehojaqims gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika.
Och alla härförare över trupperna, de och deras män, hörde att Babels kung hade gjort Gedaljaho till guvernör, och de kom till Mitspa. Och Jishmael, Netanjas son och Jochanan, Qareach son och Seraja, Tanchumets son netofatiten och Jaazanjaho, maachatitens son, de och deras män.
1 Krönikeboken (24)
Jetur, Nafish och Kedma. Dessa var Ismaels söner.
De skriftlärdas släkter, de som bodde i Jabes [stad nära Betlehem; en person med samma namns nämns i ], var tiratiterna, simatiterna, sukatiterna. Dessa var de keniter som härstammade från Hammat, stamfar till Rekabs släkt.
Dessa var krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera. De bodde där hos kungen och var i hans tjänst.
Halva Manasse stams barn bodde också där i landet, från Bashan ända till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de var talrika.
Dessa var Ehuds söner, och de var familjehuvudmän för dem som bodde i Geba och som blev bortförda till Manahat,
Beria och Shema var huvudmän för Ajalons invånare. De jagade bort dem som bodde i Gat.
Men Miklot blev far till Shima. Dessa bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
De tjänstgör ännu vid Kungsporten på östra sidan. Dessa var dörrvakterna i Levi barns läger.
Alla de som var utvalda till dörrvakter vid trösklarna var 212 till antalet. De blev upptecknade i släktregistret i sina byar. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjäna på heder och tro.
De och deras söner stod därför vid portarna till Herrens hus, tälthuset, och höll vakt.
På heder och tro var dessa fyra, som var leviter, förmän för dörrvakterna. De hade dessutom ansvar för kamrarna och förvaringsrummen i Guds hus.
Natten tillbringade de runt omkring Guds hus, för det var deras uppgift att hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna varje morgon.
Och Miklot blev far till Shimam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
Dessa var de som kom till David i Siklag medan han gömde sig för Saul, Kishs son. De hörde till de hjältar som hjälpte honom under kriget.
Det var de som i första månaden gick över Jordan när den svämmade över alla sina bräddar och jagade bort alla som bodde i dalarna, åt öster och åt väster.
De hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev ledare i hären.
När ammoniterna såg att arameerna tog till flykten, flydde också de för hans bror Abishaj och gick in i staden. Och Joav kom till Jerusalem.
Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av Levi barn de som var 20 år eller äldre.
Dessa kastade också lott, liksom deras bröder, Arons söner, i närvaro av kung David, Sadok, Ahimelek och huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för familjerna liksom deras yngsta bröder.
Åt hans son Shemaja föddes också söner som blev ledare inom sin familj, för de var dugliga män.
Alla dessa hörde till Obed-Edoms ättlingar, de själva och deras söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten, tillsammans sextiotvå ättlingar till Obed-Edom.
2 Krönikeboken (19)
Tillsammans bredde alltså keruberna ut sina vingar 20 alnar [9 meter], där de stod på sina fötter med ansiktena vända inåt.
Så ska de frukta dig och vandra på dina vägar, så länge de lever i det land som du har gett åt våra fäder.
Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amoréerna, periséerna, hiveerna och jebusiterna och som inte var israeliter,
Men av Israels barn gjorde Salomo inte några till slavar vid sina arbeten, utan de blev krigsmän och befälhavare för hans krigsfolk eller befäl för hans vagnar och ridhästar.
Och Salomo förde faraos dotter från Davids stad till det hus han hade byggt åt henne, för han sade: "Min hustru ska inte bo i Davids, Israels kungs, hus. Det är en helig plats, eftersom Herrens ark har kommit dit."
Var och en av dem förde med sig gåvor: föremål av silver och guld, kläder, vapen, väldoftande kryddor, hästar och mulåsnor. Detta hände år efter år.
Vad som mer finns att säga om Salomo, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Natans krönika, i shiloniten Ahias profetia och i siaren Iddos syner om Jerobeam, Nebats son.
Vad som mer finns att säga om Rehabeam, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i profeten Shemajas och siaren Iddos krönikor, enligt släktregistrens sätt. Rehabeam och Jerobeam låg i krig med varandra så länge de levde.
Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna.
När befälen över vagnarna fick se Joshafat, tänkte de: "Där är Israels kung!" Och de omringade honom för att anfalla honom. Då gav Joshafat upp ett rop, och Herren hjälpte honom. Gud drev bort dem ifrån honom.
Se hur de nu lönar oss! De kommer för att driva bort oss från din besittning som du har gett oss till arvedel.
Han gjorde det som var ont i Herrens ögon liksom Ahabs hus hade gjort, för efter hans fars död tog han sina rådgivare därifrån, till sitt eget fördärv.
Men ingen annan än prästerna och de tjänstgörande leviterna ska gå in i Herrens hus. De får gå in, för de är heliga. Men allt det övriga folket ska hålla vad Herren har befallt dem att hålla.
Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus, de som hade besegrat honom, för han tänkte: "Eftersom de arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem, ska jag offra åt dem så att de hjälper mig." Men i stället var det dessa som fick honom och hela Israel på fall.
Och de av Israel och Juda som bodde i Juda städer förde också fram tionde av kor och får, liksom tionde av de heliga gåvor som helgades åt Herren deras Gud och lade dem i högar.
Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken.
Shafan bar boken till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: "Dina tjänare har gjort allt som de har fått i uppdrag att göra.
Esra (1)
[Övriga:]
Och där var de som gick upp från Tel-Melach, Tel-Charesha, Kerov, Addan, och Immer, men de kunde inte redogöra för vilka som var deras fäders hus (vilken släkt de kom ifrån) och deras säd (avkomma) huruvida de var israeliter eller inte.
och alla andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bo i Samariens städer och i övriga delar av provinsen Väster om Eufrat. [Asenappar är ett annat namn för Ashurbanipal. Han efterträdde sin far Esarhaddon som kung i Assyrien 669 f.Kr. Omkring 645 f.Kr. plundrar de Elams huvudstad Susa, och en del av dessa fördes bort till Samarien och andra platser.]
När det som stod i kung Artaxerxes skrivelse hade blivit uppläst för Rechum och skrivaren Shimshaj och deras medbröder, gick de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.
Sedan frågade de vad männen hette som uppförde byggnaden.
Guds öga vakade över judarnas äldste, så att ingen hindrade dem innan saken hade kommit inför Darejavesh [som regerade 522-486 f.Kr.] och de hade fått brev tillbaka från honom om detta.
Detta är svaret som de gav oss: Vi är tjänare till himlarnas och jordens Gud, och vi bygger på nytt upp det hus som för många år sedan stod här och som en stor kung i Israel hade byggt och gjort färdigt.
Men eftersom våra fäder gjorde himlarnas Gud vred, gav han dem i kaldén Nebukadnessars hand, den babyloniske kungen. Han förstörde detta hus och förde bort folket till Babel.
Dessutom lät kung Kyros hämta från templet i Babel de kärl av guld och silver som hade tillhört Guds hus men som Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem och fört till templet i Babel. Kung Koresh överlämnade dem åt en man vid namn Sheshbassar, som han hade tillsatt som ståthållare,
och sade till honom: Ta dessa kärl, res i väg och bär in dem i templet i Jerusalem och låt Guds hus byggas upp på sin plats.
För dessa pengar ska du noggrant välja ut och köpa tjurar, baggar, lamm [till bränn- och syndoffer] och sådant som behövs till de matoffer och drickoffer som hör till. Detta ska du offra på altaret i er Guds hus i Jerusalem. [Esra hade säkert berättat för Arttacheshasetta om vad som behövdes för offren i templet, se .]
Nehemja (17)
De är dina tjänare och ditt folk som du har återlöst med din stora kraft och med din starka hand.
[I detta kapitel beskrivs 4 torn och 11 portar. Av dessa portar reparerades 6 st, se , , , . Nehemjas redogörelse startar vid Fårporten i den nordöstra delen av muren, och fortsätter motsols västerut. Fårporten är den port som ligger nära Betestadammen, se . Frasen "bredvid dem" (hebr. v´al yado), ordagrant "vid deras hand" används 16 ggr i detta kapitel och visar på den gemensamma ansträngningen i återuppbyggandet.] Arbetarna vid norra muren
Då steg Eliashiv, översteprästen, och hans brö
der prästerna upp och bygg
de Fårporten.
De helga
de den och satte in
dess dörrar. Vidare
[byggde de muren] till "
De hundras torn"
(hebr. migdal ha-meah) och helga
de den till
Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel).
[; ; ] Hasenas söner bygg
de Fiskporten [i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades, se ; ; ].
De satte in
dess bjälkar,
dess dörrar,
dess dörrfo
der och
dess bommar.
Och den Gamla porten [i närheten av moderna Damaskusporten] reparerades av Jojada son till Paseach och Meshullam, son till Besodja. De satte in dess bjälkar, dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar.
Chanon och Zanoach invånare reparerade Dalporten [i sydväst]. De byggde den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. De reparerade också 1 000 alnar [450 meter] av muren upp till Dyngporten [i södra delen av Davids stad]. [Den moderna Dyngporten ligger nära sydvästra hörnet av tempelberget och är från Ottomanska riket på 1500-talet e.Kr.]
Han talade inför sina bröder och Samariens armé och sade: "Vad gör dessa klena judar? Ska de restaurera efter behag? Ska de offra? Ska de avsluta allt på en dag? Kan de återuppväcka stenarna från spillrorna som är brända?"
Nu var ammoniten Tovija (Tobia) med honom och han sade: "Det som de bygger ska en räv bryta ner, om den hoppar på deras stenmur."
att Sanvallat och Geshem sände till mig och sade: "Kom, låt oss träffas i en av byarna på Onos slättmark." [Ono var en stad i Benjamins stam (; ; ; ), troligtvis nuvarande Kafr Juna, några hundra meter norr om flygplatsen Ben Gurion.] Men de tänkte att de skulle skada mig där.
Dessutom skickade furstarna i Juda många brev till Tovija, och Tovijas brev kom till dem.
Jag sade till dem: "Låt inte portarna till Jerusalem öppnas förrän solen har blivit varm (gått upp ordentligt över horisonten). Medan de fortfarande står på vakt (innan de avslutar sin tjänst för dagen) låt dem stänga och regla dörrarna. Utse också invånare i Jerusalem till vakter, var och en för sin egen väkt och var och en mittemot sitt eget hus." [Dygnet var indelat i olika väkter, då man avlöste varandra.]
Dessa var de som gick upp från Tel-Melach, Cherov-Addon (Cherov, den starke) och Immer, men de kunde inte redogöra för sina fäders hus, inte för sin säd (genealogi), huruvida de var israeliter.
Men våra fäder agerade övermodigt (arrogant)
och blev hårdnackade och lyssnade inte till dina påbud.
Du förmanade dem för att återföra dem
till din undervisning (Torah).
Men de var övermodiga
och lyssnade inte på dina budord (hebr. mitzvot)
utan syndade mot dina föreskrifter,
trots att den människa
som håller dem
ska leva genom dem.
De var envisa och hårdnackade
och vägrade lyssna.
Trots att de levde i sitt eget rike
med allt det goda som du gav dem
i det rymliga och bördiga land
som du skänkte dem,
har de ändå inte tjänat dig
eller vänt om från sina onda gärningar.
Och förstlingen av vårt mjöl och våra offergåvor och av allt slags trädfrukt, av vin och olja, ska vi föra till prästerna, in i förrådskamrarna till vår Guds hus, och tionden av vår jord till leviterna, de leviter som tar emot tionden i alla de städer där vi brukar jorden.
Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och tog hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde sina varor.
På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
Ester (4)
På
den ti
den satt kung Ahasveros
(Xerxes) på sin kungliga tron i slottet i
Susa (Shoshan).
[Ahasveros far, Dareios den store, var den som 521 f.Kr. gjorde Susa till det Persiska rikets huvudstad. Han forslade dit över en miljon kubikmeter fyllnadsmaterial och byggde en 15 meter hög platå, på omkring 100 hektar, där han lät uppföra ett enormt palats och en stor festsal. Ahasveros son, Artashastas (som regerade 465-424 f.Kr.) utgick också från Susa. Det var här som hans livvakt (munskänk) Nehemja kom inför honom och bad om tillåtelse att få återvända och bygga upp Jerusalem. Kontrasten mellan det extravaganta palatset i Susa och ett ödelagt Jerusalem måste ha tyngt Nehemjas hjärta.]I dessa dagar när Mordochaj satt i kungens port var två av kungens kammarherrar, Bigtan och Teresh, några av dörrvakterna, uppretade och sökte ett tillfälle att lägga sina händer på (döda) kung Ahasveros (Xerxes).
[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i och . Någon gång däremellan inträffar . Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det Persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se , ; .] Nu i den tolfte månaden, det är månaden Adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender].
Och allt han gjorde i sin makt och myndighet och den fulla summan av Mordochajs storhet, hur kungen befordrade honom, är nedskrivet i Mediens och Persiens kungars krönikor [; ].
Job (4)
Jag (min själ) vägrar att röra dem,
de är som sjukdom (illamående – hebr. devaj) mitt bröd.
Ska då inte
de [tidigare generationer] un
dervisa dig och säga till dig
och från
deras hjärta frambringa prat
(hebr. milah)?
[Den negativa partikeln (hebr. lo) gör att de tre verben (undervisa, säga och frambringa) förväntas få ett jakande svar. "Ja", de ska undervisa dig (som du bad om, se ). "Ja", de ska säga. "Ja", de ska frambringa prat och ord, vilket är just det som följer nu i .] der_ornament.png>
Andra har blivit fiender till ljuset,
de känner inte dess vägar (livsval – hebr. derech)
och håller sig inte på dess stigar (upptrampad gångvägar – hebr. netivah).
Eliho hade väntat (hebr. chachah) med att rikta några ord till Job
eftersom de andra var äldre (hebr. zaqen) än han.
Psaltaren (28)
Fienden är borta, utrotad för alltid,
du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Fienden" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både Gimel och He i och är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.]
Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve).
Låt hednafolken förstå att de bara är människor. [Det hebreiska ordet morah används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för "lärare". Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser morah som en felstavning av hebreiska mora som betyder "vördnad, skräck och fruktan".
Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Ordet "För" börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se . Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då och lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med . I nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
De heliga (Guds utvalda) [församlingen] som finns i landet (världen),
de är de majestätiska (ädla, härliga) som har allt mitt välbehag (min glädje).
[Ordagrant "till de majestätiska står all min begäran."]
De [fienden], de sjunker ner (kollapsar) och faller (har böjt sig ner och fallit),
men vi [Guds folk], vi reser (har rest) oss och förblir stående (står raka/upprättade) [och kan vittna].
Jag kan räkna alla mina ben [som pressas ut mot huden],
de ser på mig, de stirrar (i skadeglädje).
Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra)
genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin),
så fruktar jag inget (kommer jag inte vara rädd för något) ont.
För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren]
och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll]
de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod]. [Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, från att bli tröstad till att trösta och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod.
I denna psalm förstärks det kiastiska (kiasm av gr. chiasmos) mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan och . Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i , men övergår i återigen till att ha ett fårs perspektiv.]
Kom ihåg (tänk på) din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural] och din nåd (omsorgsfulla kärlek) [plural], Herre (Jahve),
för de är eviga (har funnits sedan urminnes tider). [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "Kom ihåg" börjar med den bokstaven och förstärker bönen om att Gud inte ska glömma sin barmhärtighet och nåd – ord som i hebreiskan står i plural här. Hebreiska ordet som översatts barmhärtighet är rachamim. Det förekommer alltid i plural i grundtexten. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna – detta pekar på den ofattbara oändliga dimension som finns i Guds barmhärtighet. Rachamim kommer från ordet rechem som betyder moderliv. Guds barmhärtighet kan liknas vid föräldrars ömsinta kärlek till sitt ännu ofödda barn. Det innebär att vi får gömma oss i honom under det att vi växer till i mognad och styrka. Hebreiska ordet för nåd är chesed. Ordet är rikt och beskriver kärlek, genuin godhet och trofasthet som går längre än vad som behövs.]
När onda människor kom mot mig,
för att äta mig levande (slita mig i stycken; ordagrant: "äta mitt kött"),
ja, då var det mina motståndare och mina fiender,
som stapplade och föll.
För de onda ska bli utplånade,
men de som sätter sitt hopp till (väntar på) Herren (Jahve)
de ska inta (ärva) landet. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Släpp" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv, att inte ta rätten i egna händer och hämnas, se ; . En dag kommer varje människa att stå inför Gud på domens dag, se ; ; .]
Mitt hjärta slår-slår (slår häftigt, vandrar bort), min kraft har övergett mig
mina ögons ljus, även det är borta från (inte med) mig. [Ordet för "slår" är hebreiska sachar. Formen här är unik, de två sista bokstäverna upprepar sig vilket ger ett nytt ord: sachar-char. Det nya ordet kan kanske indikera ett hastigt, upprepat och ovanligt hjärtslag. Grundordet har också betydelsen att vara på vandring, och används om köpmän, eftersom de reser fram och tillbaka med varor, se . Även den betydelsen att vara på vandring kan antydas, och då bildligt för hur hjärtat har vandrat bort, kraften har övergett mig och det är tomt på insidan.
Eftersom både hjärta och ögon nämns i denna vers, är den primära betydelsen av uttrycket "mina ögons ljus som är borta" försämrad syn, se . Samtidigt anas också uttryckets mer abstrakta syftning på förlorad livsenergi, se ; ; , och det finns även en koppling till sorg och gråt, se ; .]
Sänd ditt ljus och din sanning [som lyser upp vägen],
må de leda mig [till dig].
De kan föra mig till ditt heliga berg [Sion, Moria berg],
till dina boningar [templet i Jerusalem].
De såg, de häpnade,
de blev skräckslagna, de flydde.
Mjukare (halare) än smör var hans mun (tal),
ändå hade han krig i hjärtat –
hans ord
[var] lenare än olja,
ändå var de dragna svärd. [ formar en kiasm där hans ord står centralt och ramas in av två jämförelser.]
De samlar sig tillsammans och väcker strid, de gömmer sig,
de vaktar på mina steg, ivriga (redo) att fånga min själ (de är ute efter mitt liv).
De vankar hit och dit efter mat.
Blir de inte mätta stannar de uppe (hela natten).
Bara en vindfläkt (ett andetag; fåfänlighet – hebr. hevel) är människor (Adams söner),
människosläktet är opålitligt (falskt, bedrägligt).
Skulle man lägga dem alla i vågskålen,
väger de lättare än luft.
Men de som söker efter att fördärva (skada) mitt liv (min själ)
ska gå ner i jordens djup [till dödsriket eller graven].
Han kom ihåg att de bara är kött (människor),
en vindpust som blåser förbi och är borta.
avskild bland de döda, som de slaktade som ligger i graven, som du inte längre kommer ihåg, och de är avhuggna från din hand.
Herren (Jahve) känner människans tankar,
att de är fåfängliga.
I fyrtio år var jag förbittrad på (avskydde, föraktade, sörjde jag) detta släkte (den generationen),
och jag sa: 'De är ett folk som far vilse i sitt hjärta [ett folk med vilsna hjärtan].
De känner inte mina vägar.'
De ska förgås,
men du står kvar.
De slits ut som ett plagg,
som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem.
Många gånger räddade han dem (ryckte han upp dem)
men de fortsatte avsiktligt med sitt uppror
och sjönk därför allt djupare i sin synd.
de såg Herrens (Jahves) verk
och hans under i djupen.
Låt dem förbanna (ta lätt på, lättviktigt, en mild förbannelse) men välsigna Du,
när de reser sig ska de bli satta i skam, men Din tjänare ska glädja sig.
Dina stadgar (hebr. ) har jag tagit som arv för alltid,
de är mitt hjärtas glädje.
Jag, fred (shalom) [Jag vill fred, välgång, helhet; jag är fridsam],
men när jag talar, är dessa för krig. [Ordagrant står det "Jag, fred". Ordet shalom betyder frid, fred och fullhet på alla områden. Guds frid är djupt förknippat med Gud själv.]
Ordspråksboken (10)
För de är som en skön krans (ordagrant: "krans nåd/favör" – hebr. livja chen) på ditt huvud [],
och som en kedja runt din hals [symbol på ära och framgång].
Det är precis vad de gör, de sätter upp en fälla för andra,
men det är deras egen undergång de förbereder.
För de [Guds ord] är liv (levande, livgivande) för dem som hittar dem,
helande (hälsa, livgivande) för hela kroppen.
Här är sex ting som Herren
(Jahve) hatar,
ja, sju saker som är en styggelse för honom
(något han anser vara avskyvärt, motbjudande och vidrigt):
-
Orden från en skvallrare (ryktesspridare) är som läckerbitar som slukas glupskt (med hast),
de går in i kroppens innersta delar.
En fattig mans släktingar hatar honom,
och hans vänner undviker honom.
Han söker intensivt efter dem med [tomma] löften,
men de är borta.
Orden från en skvallrare (ryktesspridare) är som läckerbitar som slukas glupskt (med hast),
de går in i kroppens innersta delar.
Blodigeln har två döttrar som ropar:
"Ge mig, ge mig".
Det finns tre saker som aldrig mättas,
ja fyra saker som aldrig säger: "Nu räcker
det":
-
Det finns tre saker som går mig över huvu
det,
ja fyra som jag inte kan förstå:
-
Det finns fyra små varelser på jor
den,
men
de är väldigt visa:
-
Tre ting rör sig fram ståtligt,
ja fyra är
det som har en ståtlig gång:
-
Predikaren (5)
Alla floder rinner mot havet,
ändå blir havet inte fullt.
Till de platser där floderna rinner upp,
dit återvänder de igen.
[Här beskrivs vattnets kretslopp.]
Jag sade i mitt hjärta: "Det är på grund av människans söner som Gud (Elohim) sållar dem, för att de ska se att de i sig själva är som vilddjur."
varför jag prisar de döda
som redan har dött
mer än de levande
som fortfarande lever.
Se, endast detta har jag funnit,
att Gud (Elohim) har gjort (skapat) människan upprätt (rakryggad),
men de har tänkt ut (hittat på, åstadkommit) mycket (som Gud inte ämnat).
Höga Visan (2)
Vänd bort dina ögon från mig
för de gör mig betagen (jag blir överväldigad, helt uppslukad av din blick).
Ditt hår är som en flock tackor som myllrar ner från berget Gilead.
Det finns 60 drottningar
och det finns 80 konkubiner
och jungfrur utan antal (oräkneligt många).
Jesaja (21)
De 12 första kapitlen i Jesaja formar det första av sju stora stycken som hela boken består av. Dessa kapitel formar en kiasm där Jesajas kallelse står centralt i kapitel 6. A Introduktion – Israels olydnad ()
B Visioner om framtida återupprättelse ()
C Kommande dom över Juda ()
D Jesajas kallelse ()
C´ Kommande dom över Juda ()
B´ Visioner om framtida återupprättelse ()
A´ Sammanfattning – Israels framtida återupprättelse ()
Uppmaning till omvändelse
Lyssna himlar
och ge ditt öra
(lyssna) du jord,
för Herren har talat:
"Söner har jag fött upp och fostrat,
men
de har gjort uppror mot mig.
[Uttrycket "Lyssna himlar och ge ditt öra (lyssna) du jord!" används redan i där universum och skapelsen kallas som två vittnen till det som Gud gör på jorden (). Det är samma sak här när Jesaja vill att vittnena ska höra vad Gud säger till Juda och Jerusalem.]Manasse [äter] Efraim och Efraim [äter] Manasse,
och de tillsammans [vänder de sig] mot Juda. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
Mumlarna (de som mumlar) lyfter upp sina röster, de sjunger,
för Herrens (Jahves) majestät ropar de från havet.
För Egyptens hjälp är fåfänglighet och tomhet,
därför kallar jag landet "Rahav, som ingenting gör". [hebr. rahav betyder "stolthet", se även ].
Den ska spricka ut i blomning,
den ska fröjda sig med jubel och sång!
Den ska få Libanons storslagenhet (ära) [som är dess gröna cederskog, Jes 10:34].
Den ska få [berget] Karmels och Sarons majestät (prakt). [Berget Karmel är känt för sin majestät och Saron är slätten mellan Medelhavet och bergen i centrala Israel som är känd för sin bördighet.]
De ska få se Herrens storslagenhet (ära), vår Guds majestät (prakt).
och har kastat deras gudar i elden, för de är inga gudar utan människohänders arbete, trä och sten, därför har de blivit fördärvade.
Och det hände när han tillbad i sin gud Nisrochs hus, att hans söner Adramelech och Saretser slog honom med svärd [detta skedde 681 f.Kr.], och de flydde till Ararats land. Och hans son Esarchadon regerade i hans ställe.
Vid denna tid [omkring 700 f.Kr.] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amots son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du ska snart dö och kommer inte att tillfriskna." [Hiskia hade ingen son som kunde ärva tronen, han behövde se om sitt hus och utse en efterträdare. Den politiska situationen var också mycket instabil eftersom den assyriska armén hotade att inta landet.]
Låt dem föra fram dem [avgudarna]
och förkunna för oss vad som ska ske (hända i framtiden).
De forna tingen, vad var de?
Tala om för oss, så att vi kan överväga dem
och veta vad de ger.
Eller tala om för oss vad som ska komma.
De som formar (hebr. jatsar) en skuren avbild är alla fåfänga,
och deras ljuvliga ting ger ingen framgång (fördel)
och deras egna vittnen ser ingenting
och vet ingenting (saknar kunskap) för att de ska skämmas.
Se, alla som följer dem ska skämmas,
och hantverkarna, begåvade bland människor,
låt dem alla samlas tillsammans, låt dem stå upp,
de ska frukta och de ska skämmas tillsammans.
Då ska du säga (tänka) i ditt hjärta:
"Vem har fött dessa åt mig?
Var jag inte bestulen på mina barn,
barnlös och en flykting
och en som vandrade hit och dit (utan någonstans att ta vägen)?
Och vem har uppfostrat dessa?
Se, jag var lämnad ensam,
dessa, var fanns de?"
Dessa två ting drabbade dig,
vem ska begråta dig?
Förödelse och ödeläggelse och hungersnöden och svärdet,
vem ska trösta dig?
Ja hundarna är glupska,
de vet inte när de har fått nog
De är herdar som inte kan förstå,
alla går de sin egen väg,
var och en för sin egen vinning, varenda en av dem.
I dalens lena (stenar) har du din del,
de, de är din lott.
Över dem har du utgjutit drickoffer,
du har offrat matoffer [].
Ska jag tillåta mig själv att vara stilla inför dessa ting? [Att hebreiska ordet hem (de) upprepas två gånger förstärker att dessa lena stenar som används som offeraltare är något helgjutet och genuint som man ägnar sig åt helhjärtat, vilket misshagar Herren, då det är han som ensam borde ha denna vår överlåtelse. Det finns också en ordlek med uttrycket chalka som upprepas två gånger i den första meningen. Ordet betyder både "len" och att ha "sin del" eller "sin lott", kan också avse en "avskild plats".]
Deras säd (avkomma, barn) ska bli kända bland nationerna
och deras ättlingar bland folken.
Alla som ser dem ska erkänna dem,
att de är säden (barnen, ättlingarna) som Herren (Jahve) har välsignat.
För han säger: "Sannerligen, de är mitt folk,
barn (söner) som inte ska behandlas falskt;"
så blev han deras frälsare.
Men de gjorde uppror
och bedrövade hans helige Ande,
därför vändes han till att bli deras fiende,
han själv stred mot dem.
De ska inte arbeta förgäves,
inte utsättas för krig och terror,
för de är Herrens (Jahves) välsignade säd
och deras barn med dem.
Det ska ske att innan de ropar
ska jag svara dem
och redan medan de talar
ska jag höra dem.
Den som dödar en oxe
är som om han dödat en människa.
Den som offrar ett lamm
är som om han brutit nacken av en hund.
Den som offrar ett matoffer
är som den som offrar svinblod.
Den som gör ett minnesoffer av rökelse
är som den som välsignar en avgud.
Det är dessa som går sina egna vägar
och deras själar har sin lust i deras styggelser.
Hör Herrens (Jahves) ord,
ni som darrar vid hans ord:
Era bröder som hatar er,
som har kastat ut er för mitt namns skull, har sagt:
"Låt Herren (Jahve) bli ärad
så att vi kan se på er glädje!"
Men de ska bli till skam.
Jeremia (66)
Har ett land [någonsin] bytt ut sina gudar?
Som [självklart] inte är några gudar,
Men mitt folk har bytt ut sin härlighet
mot det som inte är någon vinning.
Som tjuven skäms när han hittas (blir tagen på bar gärning)
så är Israels hus i skam,
de, deras kungar, deras furstar och
deras präster och deras profeter.
Och det ska ske när jag förökar dig och låter er bära frukt i landet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då ska man inte längre säga: Herrens (Jahves) förbundsark och den ska inte stiga upp över hjärtat (komma i sinnet) och den ska inte kommas ihåg och inte saknas (besökas) och inte tillverkas igen.
I de dagarna ska Juda hus gå med Israels hus och de ska komma tillsammans från landet i norr till landet som jag har gett som ett arv till deras fäder.
Eftersom mitt folk är dårar, de känner mig inte, de är enfaldiga söner och de saknar förstånd, de är kloka i att göra ont, men att göra gott saknar de kunskap om.
Och jag sade: Dessa är verkligen fattiga, de är dårar, för de känner inte Herrens (Jahves) vägar inte Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut).
Jag ska själv gå till de stora och tala med dem, eftersom de inte känner Herrens (Jahves) vägar och sin Guds (Elohims) påbud (bindande juridiska beslut). Men de har alla brutit oket och sprängt bojorna.
Gå upp på deras tak och fördärva, men gör inte helt slut på dem, ta bort hennes skott (nya grenar), för de är inte Herrens (Jahves).
Men även i de dagarna förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ska jag inte fullständigt göra slut på (inte helt utplåna) dig.
Alla är giriga upprorsmakare, går omkring med skvaller, de är koppar och järn. Alla agerar bedrägligt.
Sluta att sätta er förtröstan på lögner [från de falska profeterna] som säger:
"Detta är Herrens tempel,
Herrens tempel,
Herrens tempel." [Som om templet och byggnaderna i sig skulle beskydda Jerusalem.]
Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator?
Provocerar de mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), provocerar de inte sig själva, till deras egna ansiktens förvirring?
Jag ska förskingra dem bland folkslagen, som varken de eller deras fäder har känt, och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.
De är som pelare i gurklandet (grönsakslandet)
och talar inte.
De måste bäras
eftersom de inte kan gå.
Var inte rädda för dem
för de kan inte göra [något] ont,
inte heller kan de göra gott.
De är fåfänglighet, ett inbillat arbete,
när deras besökelsetid kommer ska de förgås.
De har vänt tillbaka till deras fäders synder som vägrade att lyssna på mina ord och de har gått efter andra gudar till att tjäna dem. Israels hus och Juda hus har brutit mitt förbund som jag skar med deras fäder.
Och Juda städer och Jerusalems invånare ska gå och ropa till gudarna till vilka de offrat, men de ska inte rädda dem i all deras tid av nöd.
Eftersom även dina bröder och din fars hus, även de har handlat bedrägligt med dig, även de har ropat högt efter dig. Tro dem inte eftersom de talar fagra ord till dig.
Och Herren (Jahve) sade till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn, jag sände dem inte, jag har inte befallt dem, inte talat till dem, de profeterar till er en lögnaktig syn och spådom och ting som är intet och deras egna hjärtas bedräglighet.
Därför säger Herren (Jahve) så: Över profeterna som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, men de säger: Svärd och hungersnöd ska inte vara i detta land, men genom svärd och hungersnöd ska dessa profeter bli slukade.
Och folket till vilka de profeterar ska kastas ut på Jerusalems gator på grund av hungersnöden och svärdet, och de ska inte ha någon som begraver dem, deras hustrur och deras söner och deras döttrar, för jag ska hälla ut deras ondska över dem.
Därför säger Herren (Jahve) så: Om du vänder om och jag för dig tillbaka, ska du stå inför mig och om du för fram det dyrbara från det värdelösa ska du bli som min mun. Låt dem återvända till dig, men du ska inte återvända till dem.
Ska en man göra sig själv gudar som inte är några gudar?
Se, de säger till mig: "Var är Herrens (Jahves) ord? Låt det komma nu."
Låt dem skämmas som förföljer mig, men låt inte mig skämmas. Låt dem vara bestörta, men låt inte mig bli bestört. Låt ondskans dag drabba dem och fördärva dem med dubbel förstörelse.
då ska i stadens portar komma in kungar och furstar och sitta på Davids tron, ridandes på vagnar och hästar, de och deras furstar, Juda män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för alltid.
eftersom de har övergett mig och har gjort denna plats främmande och har offrat på den till andra gudar, som varken deras fäder har känt eller Juda kungar, och har fyllt denna plats med oskyldigt blod
Men till landet som de längtar efter att återvända, dit ska de inte återvända.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Lyssna inte till profeternas ord som profeterar för er, de leder er in i fåfänga,
de talar syner från sina egna hjärtan och inte från Herrens (Jahves) mun.
Jag har inte sänt dessa profeter, likväl springer de. Jag har inte talat till dem, likväl profeterar de.
Eftersom många folkslag och stora kungar även har gjort slavar av dem, och jag ska vedergälla dem efter deras gärningar och efter deras händers arbete.
Men ni, lyssna inte till era profeter, inte till era spåmän, inte till era drömmar, inte till era siare inte till era trollkarlar som berättar för er och säger: Ni ska inte tjäna Babels kung,
för de profeterar lögn till er till att avlägsna er från ert land och att jag skulle driva ut er och ni skulle förgås.
Och lyssna inte till profeternas ord som berättar för er och säger: Ni ska inte tjäna Babels kung, för de profeterar lögn till er,
eftersom jag inte har sänt dem förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och de profeterar lögn i mitt namn, för att jag skulle driva ut er och låta er förgås, ni och profeterna som profeterar till er.
Och till prästerna och till hela folket talar jag och säger: Så säger Herren (Jahve): Lyssna inte till era profeters ord som profeterar till er och säger: Se, redskapen från Herrens (Jahves) hus ska snart komma tillbaka från Babel, för de profeterar lögn till er.
Men om de är profeter och om Herrens (Jahves) ord är med dem, låt dem nu be till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) att redskapen som är kvar i Herrens (Jahves) hus och Juda kungs hus och i Jerusalem inte kommer till Babel.
för de profeterar lögn för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)." [Dessa profeter och spåmän uppmanade israeliterna att göra uppror mot babylonierna, vilket inte var Guds plan, se .]
På den tiden, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
ska jag vara Gud (Elohim) för Israels alla familjer, och de ska vara mitt folk [].
I de dagarna ska man inte längre säga:
"Fäderna har ätit sura druvor
och barnens tänder är nedslitna."
inte ett sådant förbund som jag skar
med deras fäder
den dagen då jag tog dem vid handen
för att föra dem ut ur Egypten.
För så mycket som de bröt mitt förbund,
var jag likväl deras man (make),
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Men detta är förbundet som jag ska skära med Israels hus
efter dessa dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
jag ska ge min undervisning (Torah) i deras inre,
och över deras hjärtan ska jag skriva den [],
och jag ska vara deras Gud (Elohim)
och de ska vara mitt folk,
över (på grund av) all ondska Israels söner och Juda söner, som de har gjort för att provocera mig, de, deras kungar, deras furstar, deras präster och deras profeter och Juda män och Jerusalems invånare.
I de dagarna och på den tiden ska jag låta ett rättfärdigt skott (en gren) växa upp till David
och han ska verkställa påbud (bindande juridiska beslut)
och rättfärdighet i landet. [Jesus ska regera här på jorden.]
I de dagarna ska Juda vara frälst och Jerusalem bo i trygghet,
och detta är vad hon (Jerusalem) ska kallas:
"Herren (Jahve) vår rättfärdighet."
Och Babels kungs armé stred mot Jerusalem och mot alla Juda städer som var kvar, mot Lachish och mot Azeka, för bara dessa var kvar av Judas befästa städer.
Se, alla kvinnor som har lämnat Juda kungs hus ska bli bortförda till Babels kungs furstar och dessa kvinnor ska säga:
"Dina nära vänner har förlett dig
och övervunnit dig.
Dina fötter har sjunkit ner i gyttjan
och de har vänt tillbaka [dina vänner har övergett dig]."
Och när alla kaptener över trupperna som var på fälten, de och deras män, hörde att kungen i Babel hade gjort Gedaljaho, Achiqams son till guvernör i landet, och hade anförtrott honom män och kvinnor och barn och de klenaste i landet av dem som inte förts bort i fångenskap till Babel,
då kom de till Gedaljaho i Mitspa, Jishmael, Netanjahos son, och Jochanan och Jonatan, Qareachs söner och Seraja, Tanchumets son och Efajs söner, netofatiten, och Jezanjaho, Maachatis son, de och deras män.
Och de sade till Jeremia: "Herren (Jahve) är ett sant och trofast vittne mot oss, om inte vi gör efter alla de ord som Herren din Gud (Jahve Elohim) sänder [genom] dig till oss.
på grund av deras ondska som de har begått för att provocera mig i det de gick för att offra och tjäna andra gudar som de inte känner, varken de eller ni eller era fäder.
så att ingen av Juda kvarleva som har gått till Egyptens land för att vistas där ska kunna fly eller bli kvar så att de kan återvända till Juda land, till vilket de har en längtan att återvända för att bo där, för ingen ska återvända förutom flyktingarna (fångarna i Babel)." ? Är det fångarna i Babel som avses här?
Varför ser jag dem förskräckta
och vända bakåt?
Och deras mäktiga är nedslagna
och de har flytt i hast utan att se tillbaka,
skräck från alla sidor förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Även köpmännen i hennes mitt
är som kalvar i stallet,
för de har vänt tillbaka, de har alla flytt tillsammans,
de stannar inte [i "båset"],
för dagen för deras olycka har kommit över dem,
deras besökelsetid.
I de dagarna och på den tiden förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ska Israels söner komma och Juda söner tillsammans, de ska gå sin väg gråtande och ska söka Herren deras Gud (Jahve Elohim).
I de dagarna och på den tiden förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ska man leta efter Israels synd, men det ska inte finnas någon, och Juda synd, men den ska inte bli funnen, för jag ska förlåta dem som jag har lämnat kvar som en kvarleva.
De lägger beslag på båge och lans, de är grymma och har inget medlidande deras röst är som det rytande havet och de rider på hästar i uppställning, som en man till strid mot dig Babels dotter.
De är fåfänglighet, ett inbillat arbete, när deras besökelsetid kommer ska de förgås.
Klagovisorna (2)
Jag ropade efter mina älskare []
men de förrådde mig.
Mina präster och mina äldste
förgicks i staden
när de sökte efter mat
för att överleva (vederkvicka sina själar). [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Jag ropade efter" som börjar på den bokstaven och förstärker ropet efter någon som stöttar.]
De som blir slagna med svärd [beskriver en snabb död] är bättre
än de som blir slagna med hunger [beskriver ett långsamt döende],
för dessa tynar bort,
genomborras av smärta i längtan efter fältets frukt. [; ][Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "är bättre" med denna bokstav.]
Hesekiel (63)
Han sade till mig: "Du människobarn, jag sänder dig till Israels hus, till de hednafolk som gör uppror mot mig. Både de och deras fäder har gjort uppror mot mig fram till denna dag,
Och oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är ett upproriskt hus, ska de veta att en profet har varit ibland dem.
Och du människoson ska inte vara rädd för dem och inte vara rädd för deras ord, fast utmanare och föraktare finns hos dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för deras ord och bli inte bestört över deras uppsyn, för de är ett upproriskt hus.
Och du ska tala mina ord till dem, oavsett om de vill lyssna eller om de vill låta bli, för de är mycket upproriska.
inte till många folk med obegripligt språk och en långsam tunga, vars ord du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de med säkerhet ha lyssnat till dig.
Men Israels hus ska inte samtycka till att lyssna till dig, för de samtycker inte till att lyssna till mig, för hela Israels hus har en hård panna och ett styvnackat hjärta.
Som en diamant som är hårdare än flinta, har jag gjort din panna. Frukta inte (var inte förfärad, modfälld) för dem och bli inte missmodig av deras uppsyn (deras ansikten), för de är ett upproriskt hus (släkte)." [Tre gånger upprepas hebr. (hård). Ordet anspelar på Hesekiels namn (hebr. Jechezqel) som betyder "Herren gör hård/stärker".]
Och jag kom till dem av fångarna i Tel-Aviv [i dåtidens Babylon] som bodde vid floden Kevar och jag satte mig där de satt och förblev där, förfärad ibland dem i sju dagar [tiden för sorg, se ; ; ; även tiden för prästinvigningen, se ]. [Tel-Aviv i denna vers ligger i dåtidens Babylon och ska inte blandas ihop med dagens moderna Tel-Aviv vid Medelhavet. De judiska fångarna bodde vid floden Kevar nära Nippur, se . Namnet har en anknytning till det akkadiska uttrycket som betyder "högen/avlagringarna från den stora floden". Ordet tel är en term för en höjd som uppstått genom upprepad bosättning. Det kan härröra till en gamal bosättning som judarna blev satta att bygga upp igen. På hebreiska är grundbetydelsen av aviv stadiet i kornets utveckling då öronen blir gröna och börjar mogna. Månaden Aviv är den vårmånad då kornet når detta steg, se ; . I nämns en bördig dal, så namnet kan ha kopplingar till skörd. I modern hebreiska betyder aviv vår. Den moderna staden Tel-Aviv som grundades 1909 fick namnet efter detta ortnamn i dåtidens Babylon och har betydelsen "vårens kulle".]
och jag ska låta din tunga klistra sig i gommen i din mun så att du blir stum och inte är en tillrättavisare för dem, för de är ett upproriskt hus. [Hesekiel blev stum i omkring 7 års tid ända till Jerusalems fall 586 f.Kr., se , förutom de tillfällen då Herren öppnade hans mun att tala, se ]
Men när jag talar med dig ska jag öppna din mun och du ska säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Han som lyssnar låt honom höra och han som förkastar låt honom förkasta, för de är ett upproriskt hus."
Och han sade till mig: "Gå in och se de ondas styggelser som de gör här."
Och han sade till mig: Du ska igen se ännu större styggelser som de gör.
Och han förde mig till den inre gården i Herrens (Jahves) hus, och se vid öppningen till Herrens (Jahves) tempel, mellan förgården och altaret var det omkring 25 män med sina ryggar mot Herrens (Jahves) tempel och deras ansikten vända åt öster, och de tillbad solen åt öster. [Att vända ryggen mot templet är samma sak som att vända ryggen åt Gud. Det blir extra provocerande när de tillber solen i själva templet på detta sätt.]
Och när keruberna gick, gick hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte upp sina vingar för att höja sig från jorden, gjorde hjulen likadant och lämnade inte deras sida.
Detta är de levande varelserna som jag såg under Israels Gud (Elohim) vid floden Kevar, och jag visste att de var keruber.
Och det som liknade deras ansikten var de ansikten som jag såg vid floden Kevar, deras utseende och de själva, de gick var och en rakt fram.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Dina dödade som du har lagt mitt i den, är köttet och denna stad är grytan, men ni ska föras bort från dess mitt.
"Människobarn du bor mitt i de upproriskas hus som har ögon att se med men inte ser, som har öron att höra med men inte hör [; ], för de är ett upproriskt hus.
Och du människobarn gör i ordning åt dig det du behöver för exil och flytta som för en exil på dagen inför deras ögon, och du ska flytta från din plats till en annan plats inför deras ögon, kanske ska de se (lägga märke till det) för de är ett upproriskt hus.
Säg till dem: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Angående furstarna, detta budskap (profetord, denna börda) gäller Jerusalem och hela Israels hus bland vilka ni är.'
även om dessa tre män, Noa, Daniel och Job var i det (landet) skulle de bara kunna rädda sina egna själar genom sin rättfärdighet förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
även om dessa tre män var i det (landet), jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara bli räddade själva men landet ska vara öde.
även om dessa tre män var i det (landet), jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara bli räddade själva.
även om dessa tre män, Noa, Daniel och Job var i det (landet), jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) skulle de inte kunna rädda söner och inte döttrar, de skulle bara rädda sina egna själar med sin rättfärdighet.
Se alla själar är mina, som fädernas själar så är sönernas själar mina. Den själ som syndar den ska dö. []
Men jag nitälskade för mitt namns skull för att det inte ska bli vanhelgat i folkslagens ögon, bland vilka de var, i vars ögon jag gjort mig själv känd för dem, för att föra dem ut ur Egyptens land.
Och jag sade: Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) dessa säger till mig: Är han inte en fabeldiktare (någon som hittar på sagor)?
Och hon har inte lämnat sitt skökoväsende som hon förde upp från Egypten, för i hennes ungdom låg de med henne och krossade hennes jungfrubröst och de utgöt sin lust över henne.
Dessa blottade hennes nakenhet [], de tog hennes söner och döttrar och henne slog de med svärd, och hon blev ett talesätt bland kvinnorna, för domen verkställdes över henne. [Samarien, som representerar Nordriket Israel, fördes i fångenskap år 722 f.Kr. Detta skedde ca 150 år före Sydriket med Juda och Jerusalem intogs av Babylon 605 f.Kr. och folket fördes bort i exel 586 f.Kr.]
Och jag ska sätta min avundsjuka mot dig och de ska agera mot dig i raseri, de ska ta bort din näsa och dina öron och det som blir kvar av dig ska falla för svärd. De ska ta dina söner och dina döttrar och det som blir kvar ska slukas av elden.
Men rättfärdiga män ska döma dem som äktenskapsbrytare blir dömda och som kvinnor som utgjuter blod blir dömda, eftersom de är äktenskapsbrytare och har blod på sina händer.
se därför ska jag ge dig till österns söner som en egendom och de ska placera sina läger i dig och göra sina boningar i dig, de ska äta din frukt och de ska dricka din mjölk.
Sidons och Arvads invånare var dina rorsmän,
dina visa män
Tyros som finns i dig, var dina lotsar.
Persien och Lod och Pot
var i din armé, stridsmännen.
De hängde sköldarna och hjälmarna i dig
och de visade fram din skönhet.
Arvads män och Chejlech
var på dina murar runt om
och gamadéerna (krigarna)
var i dina torn.
De hängde sina sköldar på murarna runt om.
De gjorde din skönhet fullkomlig.
Javan [Grekland], Tuval [östra Turkiet] och Meshech [centrala Turkiet] handelsresande, de handlade (köpte upp) människosjälar (slavar) och redskap av brons till din handelsmarknad (marknadsplats).
Juda och Israels land var dina handelsresande. De handlade för din marknad med vete från Minnit och bakverk och honung och olja och balsam.
Araberna och alla Kedars furstar var din hands köpmän, med lamm och baggar och getter, i detta var de dina köpmän.
Shevas handelsresande och Raama de är dina handelsresande, de handlar för dina krig med alla viktiga kryddor och med alla dyrbara stenar och guld.
Dessa var dina handelsresande i ypperliga tyger, draperingar av blått och brokigt vävt arbete och kistor med mycket kläder, bundna med band och skodda med cederträ bland dina köpmän.
Unga män från Aven [Heliopolis, stad norr om Kairo] och Piveset [Bubatis; stad i nordöstra Egypten, längs med en av Nilens floder] ska falla för svärd
och dess städer ska gå i fångenskap.
[Hebr. aven är ogudaktighet. Heliapolis var centrum för soldyrkan av solguden Ra.]
Även de går ner till Sheol (underjorden) med honom, till dem som är slagna med svärd, de som var i hans armar, som vistades under hans skugga mitt bland folkslagen.
Där är Edom, hennes kungar och alla hennes furstar som för all deras makt har lagts med dem som är slagna med svärd, de ska ligga med de oomskurna och med dem som går ner i avgrunden.
Och ditt folks söner säger: 'Herrens (Adonajs) väg är inte balanserad (rättvis, lika för alla), men deras vägar är inte balanserade (rättvisa, lika för alla).'
och kommer till dig som folket kommer och sitter framför dig som mitt folk och lyssnar till dina ord, men gör dem inte, för med deras mun visar de mycket kärlek [här används ett ord för kärlek (hebr. agav) som betonar lusta och begär], men deras hjärtan går efter (följer) deras girighet (begär, egna önskningar).
De ska veta (förstå, inse) att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de är mitt folk Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk).
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Jag har lyft upp min hand, med säkerhet ska folkslagen runtomkring dig bära sin skam.
Och han sade till mig: Människobarn dessa ben är hela Israels hus. Se de säger: Våra ben är uttorkade och vårt hopp är förlorat, vi är helt avskurna.
Och de ska bo i landet som jag har gett till min tjänare Jakob, där era fäder bodde, och de ska bo där, de och deras söner och deras söners söner för evigt. Och min tjänare David ska vara deras furste för evigt.
Mitt Tabernakel ska vara över dem och jag ska vara deras Gud (Elohim) och de ska vara mitt folk.
Så säger Herren Gud: Är du inte den som jag talade om i forna tider genom mina tjänare, Israels profeter? År efter år profeterade de att jag skulle låta dig komma över dem.
Den tempelkammare som vetter åt norr är för de präster som förrättar tjänsten vid altaret, alltså för Sadoks söner, som är de av Levis avkomlingar som får träda fram till Herren för att tjänstgöra inför honom."
En yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna mot den yttre förgården, framför tempelkamrarna, och den var fem10 alnar lång.
När prästerna har gått in, får de inte gå ut därifrån direkt till den yttre förgården, om de inte där har lämnat kvar de kläder som de har tjänstgjort i, eftersom dessa är heliga. Först när de har klätt sig i andra kläder får de gå ut på den plats som är för folket."
När han nu hade avslutat mätningen av det inre tempelområdet, förde han mig ut till den port som låg mot öster. Där mätte han platsen runtom.
Han sade till mig: "Människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo ibland Israels barn för evigt. Och Israels hus ska inte mer orena mitt heliga namn, varken de själva eller deras kungar, genom sitt horeri och sina kungars döda kroppar och sina offerhöjder.
Då ska du ge en ungtjur till syndoffer åt de levitiska prästerna, som är av Sadoks familj och som får träda fram till mig för att göra tjänst inför mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud.
De ska i min helgedom svara för vakttjänstgöringen vid husets portar och annan tjänstgöring i huset. De ska slakta brännoffer och slaktoffer åt folket och ska stå inför dem och betjäna dem.
Men de levitiska präster som tjänstgjorde vid min helgedom, nämligen Sadoks söner, när de andra israeliterna for vilse och gick bort ifrån mig, de ska få träda fram till mig för att göra tjänst inför mig. De ska stå inför mitt ansikte för att offra fett och blod åt mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Herren (Adonaj Jahve).
De ska gå in i min helgedom, och de ska träda fram till mitt bord för att tjänstgöra inför mig och utföra vad som ska utföras åt mig.
När de sedan går ut på den yttre förgården, till folket på den yttre förgården, ska de ta av sig de kläder som de gjort tjänst i och lämna kvar dem i helgedomens tempelkamrar och klä sig i andra kläder, så att de inte gör folket heligt med sina kläder.
I rättstvister ska de uppträda som domare och ska döma efter mina bud. Mina lagar och stadgar ska de iaktta vid alla mina högtider, och mina sabbater ska de hålla heliga.
Matoffret, syndoffret och skuldoffret ska de äta, och allt tillspillogivet i Israel ska tillhöra dem.
Längs med flodens båda stränder ska alla sorters fruktträd växa. Deras blad ska aldrig vissna och deras frukt aldrig ta slut. Varje månad bär de frukt, eftersom deras vattenkälla kommer från helgedomen. Deras frukt ska användas som mat och deras blad ska ge läkedom."
Daniel (2)
Medan du såg på statyn, såg du hur en sten höggs ut [från ett berg], dock utan att någon mänsklig hand rörde vid den. [Vilket antyder att Gud gjorde det.] Den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem.
Då krossades alltsammans på en gång, järnet, leran, bronset, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna på sommaren. Vinden tog tag i dem och förde bort dem och inget blev kvar. Men stenen som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden.
Under dessa kungars tid kommer himlarnas Gud att upprätta ett annat rike som aldrig ska förstöras [Guds rike]. Dess makt ska inte överlämnas åt något annat folk [vilket skett i alla de föregående världsimperierna]. Det ska krossa och utplåna alla andra riken, men självt ska det bestå för evigt!
Eftersom kungens befallning kommit så hastigt, och ugnen var så fruktansvärt het, blev de som förde upp Shadrak, Meshak och Aved-Nego [till den övre öppningen på ugnen], dödade av eldslågorna.
Sedan befallde kungen att männen som anklagat Daniel (ordagrant "ätit honom levande") skulle hämtas och föras till lejongropen. De, deras fruar och barn kastades i gropen. Lejonen kastade sig över dem innan de nått marken och slet dem i stycken. [Både tematiskt och rent textmässigt hör detta stycke i kapitel 6 ihop med kapitel 3 där Daniels tre vänner kastas i den brinnande ugnen. Samma ovanliga ord för anklaga, används i och . På samma sätt som Nebukadnessar skrev ett brev gör även Dareios det, se och .]
"De fyra stora vilddjuren är fyra kungar som ska träda fram (resa sig upp) på jorden [och regera över stora riken].
Vid den tiden hade jag Daniel sörjt i tre veckor [Ordagrant "tre sjuor av dagar", troligtvis för att särskilja denna tid från de sjuttio sjuperioderna i föregående kapitel.]
Vid den tiden ska många andra folk resa sig mot kungen i söder [Ptolemaios V]. Våldsmän av ditt eget folk [judar] ska [stödja Antiochos III] göra uppror [mot egyptierna] för att uppfylla profetian, men de kommer att falla.
Hosea (13)
Och jag ska inte ha förbarmande över hennes söner,
för de är en prostituerads söner.
Och jag ska ödelägga hennes vin och hennes fikonträd,
om vilka hon sagt "Detta är min lön som mina älskare har gett mig",
och jag ska förvandla dem till en skog
och fältens djur ska äta dem.
Och det ska ske den dagen att jag ska svara,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
jag ska svara till himlarna
och de ska svara till jorden,
och jorden ska svara till säden
och vinet och oljan,
och de ska svara till Jizreel [Guds planta, se , ].
Och Herren (Jahve) sade till mig igen gå och älska en kvinna älskad av hennes vän och begå äktenskapsbrott, som Herren (Jahve) älskar Israels söner trots att de vänder sig till andra gudar och älskar russinkakor. [Hebreiska texten är medvetet otydlig. Igen kan syfta på att "Herren igen säger" (en andra gång, då den första var i ) eller att gå och "igen älska". Ordet "en kvinna" kan syfta på Gomer, eller en andra hustru. Dock är det mest troliga att det är Gomer, som övergett honom, som det syftar på här.]
Jag ska inte straffa dina döttrar
när de blir prostituerade,
inte dina sonhustrur
när de begår äktenskapsbrott,
för de umgås med oanständiga kvinnor
och de offrar med prostituerade,
och folket som är utan kunskap är nedtryckt.
Som Adam [eller "vid" staden Adam utmed Jordanfloden] har de överträtt förbundet,
där har de handlat förrädiskt mot mig.
Ve över dem,
för de har avvikit från mig!
Fördärv över dem,
för de har syndat mot mig!
Ska jag då rädda dem
när jag ser att de talar lögn mot mig?
De har insatt kungar
men inte från mig (utan att rådfråga mig),
de har gjort sig furstar
och jag känner dem inte.
[, med några få undantag som Jeroboam () och Jehu ().]
Av deras silver och deras guld
har de gjort dem,
avgudar som kan huggas bort.
För de har gått till Assyrien
som en ensam vildåsna för sig själv,
Efraim har köpt älskare.
Offer är gåvor till mig.
Ska de offra kött och sedan äta det?
Herren (Jahve) ger inte nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) till dem.
Nu kommer han ihåg deras överträdelse
och straffar deras synd.
De ska återvända till Egypten.
Jag fann Israel
som vin i öknen,
jag såg era fäder
som den första skörden på fikonträdet hennes första vår,
men så snart som de kom till Baal-Peor
avskilde de sig själva till de skamliga tingen
och blev lika avskyvärda som det de älskar.
Nu syndar de mer och mer (fortsätter de i synd; adderar, ökar sin synd)
och har gjort sig gjutna avbilder av sitt silver efter sitt eget förstånd,
avgudar alla av dem gjorda av hantverkare.
Om dem säger de:
"Den som offrar – människa – kysser kalvar [de gjutna avgudarna av kalvar, se ; ]." [Sista delen i versen är svåröversatt. Det kan syfta på människooffer, men troligare är nog ändå att ordet hör ihop med sista orden så det blir i betydelsen "människor kysser avgudar av kalvar". I hela stycket finns kopplingen till uttåget ur Egypten, se även .]
Joel (2)
Även över tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande. [Denna profetia började uppfyllas i , och kommer helt att uppfyllas då Jesus regerar i tusenårsriket.]
För se, i de dagarna och på den tiden,
när jag upprättar Juda och Jerusalem från exilen,
Mika (1)
Men de känner inte till
Herrens (Jahves) tankar,
inte heller förstår de
hans rådslut,
för han har samlat dem
som kärvar till tröskplatsen.
Nahum (1)
Men Nineve har sedan urminnes tider varit som en vattendamm,
likväl flyr de iväg.
[Hon ropar:] "Stanna, stanna",
men ingen ser sig om (tittar bakåt).
Sefanja (2)
Du Kush (Etiopien och Sudan)
ska också bli slaktat av mitt svärd.
De som då är kvar i Israel ska inte synda mer.
De ska inte ljuga,
och några falska ord ska aldrig komma ur deras mun.
Ja, de ska få beta fridfullt som får på grönbete och kunna ligga ner,
utan någon som helst fara.
Sakarja (12)
Era fäder (förfäder),
var är de?
Och profeterna,
lever de för evigt?
Då frågade jag: "Vad är detta min Herre (Adonaj)?" Ängeln (budbäraren) som talade med mig sade till mig: "Jag ska visa dig vad detta är."
Och jag är rasande på de arroganta (bokstavligt 'lätta') nationerna. Jag var lite vred på dem men deras arrogans har blivit deras egen olycka.
Hör nu Josua, översteprästen och dina följeslagare som sitter inför dig, för de är män som är ett tecken, för se, jag ska föra fram min tjänare, Rotskottet (en bild på Messias som ska komma).
Då svarade ängeln (budbäraren) som talade med mig och sade till mig:"Vet du inte vad detta är?"
Jag svarade: "Nej, min herre."
För vem förringar (föraktar) den lilla begynnelsens dag? [Folket ska inte förakta en ringa begynnelse.] Dessa sju, som är Herrens (Jahves) ögon som går hit och dit runtomkring över hela jorden, ska glädja sig när de ser lodsnöret i Serubbabels (Zerubbavels) hand."
Då sade jag till ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Vart bär dessa efa-måttet?"
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Även om något sådant [att Israel ska bli återupprättat igen]
skulle vara för underbart (svårt, helt omöjligt) [att förstå]
för kvarlevan av detta folk,
skulle det då vara för underbart (svårt, helt omöjligt)
för mig [att låta det ske]?
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Innan dessa dagar fanns inga arbetstillfällen (något som gav lön) varken för människor eller djur, det fanns ingen ro (frid, shalom) från motståndarna (trätobröderna, de som ville ont) för dem som kom och gick, för jag hade låtit alla människor vara emot sina grannar.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
I dessa dagar ska det ske att tio män från alla språk och länder ska gripa efter mantelfliken på en jude och säga: Vi vill gå (tillsammans) med dig för vi har hört att Gud (Elohim) är med dig.
Sedan ska Herren (Jahve) gå fram och strida mot dessa länder som när han stred på stridens dag.
Så ska plågan bli för hästarna, för mulorna, för kamelerna och för åsnorna och alla djur som finns i lägret vid denna plåga. [Syftar tillbaka på att djuren ska drabbas på samma sätt som människorna i ]
Malaki (1)
Eftersom Edom [ättlingar till Esau; land i sydöst som ofta var fientliga mot Israel] säger:
"Vi har blivit nedslagna
men vi ska återvända och bygga upp ruinerna."
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
De må bygga upp
men jag river ner. De ska kallas för ett ont och ogudaktigt område, folket som Herren (Jahve) fördömer för alltid (evigt).
de
