Kärnbibelns översättning utan expanderingar () eller förklaringar [].
Textstorlek:
Storlek för bibeltext och introduktionen i läs-vyn.
På större skärm visas innehållsförteckningen som automatiskt följer med i läsningen och visar aktuell rubrik på höger sida i läs-vyn (visas aldrig i mobilvyn)
För att ge mer utrymme för att läsa bibeltexten (särskilt på en liten skärm) döljs menyn när man skrollar nedåt i läs-vyn, men visas när man scrollar upp igen. Vill man alltid visa menyn så kryssa i detta val. Denna inställning gäller bara läs-vyn.
Bibeltext
Detta alternativ döljer/visar alla rubriker i bibeltexten. Du kan fälla ut mer specifika alternativ genom att trycka på pilen
Detta alternativ döljer/visar alla expanderingar och kommentarer i bibeltexten. Du kan fälla ut mer specifika alternativ genom att trycka på pilen
kommentarer i parentes som ger kontext
förklaringar i texten som ger ytterligare information
förklaringar i egna textstycken som ger ytterligare information
Ordet kommer från verbet att gråta (hebr. bacha). Namnet beskriver ett träd som "gråter", troligtvis någon form av balsamträd som när löven bryts droppar sav och på så vis gråter.
Trädet är antagligen ursprungligt kring södra delen av Röda havet – på den afrikanska sidan Somalia, på den arabiska Jemen. Från länderna kring Röda havet togs meckabalsamträdet tidigt norrut till dagens Jordanien, landskapet Gilead öster om Jordanfloden (enligt tradition var det en av drottningens av Saba gåvor till kung Salomo i Judeen vid besöket omkring 950 f. Kr). "Förr växte det bara i ett par kungliga trädgårdar i Judeen norr om Döda havet", berättar Plinius omkring år 70, men för ett par årtionden sedan sedan fördes träd i triumftåg och ställdes ut i Rom som krigsbyte därifrån. Området var ännu på Jesu tid ett bördigt område. Ett tag var det formellt egyptiskt, sedan Kleopatra 36 f. Kr. fått större delen av Mellanöstern inklusive "den balsamproducerande delen av Judeen" i present av Markus Antonius. "Detta retade romarna", konstaterar Plutarkos. Ännu mer retade det judarna som gjorde sitt bästa för att utrota träden. Nu odlas det av staden Roms myndigheter och täcker hela bergssluttningar, berättar Plinius. Ungefär samtidigt som Plinius skrev detta i Rom intog romarna Jerusalem. Träd fanns då kvar i de kungliga trädgårdarna i Jerusalem och Jeriko några mil därifrån men skörden var bara tre liter balsam per sommar. Fem år efter Jerusalem hade besegrats såldes sticklingar i Rom för 800 000 sesertier. Inget är känt om några överlevande träd i Rom. Dagens forskare betvivlar Dioskorides uppgift om att han sett detta träd i Egypten första århundradet. Trakterna kring den forna romerska tullstationen Jeriko på dagens Västbank blev sandöken efter imperiets fall. Sedan odlingarna upphört i Judeen fortsattes de i liten skala i Egypten under beskydd av växlande islamska dynastier. I Europa berättades om och om igen under 1000-1500-talen om muromgärdade och bevakade odlingar.
Linné ville se trädet före sin död och gav uppgiften att leta reda på det åt eleven Peter Forsskål, som skulle delta som botaniker i den kungliga danska Orientexpeditionen till Jemen 1761-1767. Forsskåls första hopp tändes i Egypten: "Man sa mig, att i en trädgård utom staden var att se det verkliga Meccabalsam-trädet. Icke en stund dröjde jag, att söka upp det raraste bland alla träd. Jag fann där ett tomt ställe efter ett utgånget träd; kanske aldrig det rätta." I Jemen på arabiska halvön hittar han verkligen trädet, ett enda som står i full blom på en bergshöjd. "Nu känner jag genus Opobalsami; trädet är i Jemen. Men folket vet här ej att samla balsam därav" skriver han i brev till Linné och bifogar en blommande kvist. Allt sker i hemlighet eftersom de danska finansiärerna förbehållit sig rätten till allt material från expeditionen. Ett år senare kan en överlycklig Linné öppna försändelsen i Uppsala; då är Forsskål död sedan nio månader.