Referenser (190 st)
1 Moseboken (21)
Gud (Elohim) sade: "Låt jorden frambringa levande varelser efter sitt slag (sin sort) [tre klassificeringar]:
boskapsdjur,
krypande djur (insekter, kräldjur, osv)
och vilda djur enligt sitt slag."
Och det skedde så.
Ja, Gud (Elohim) gjorde (tillförordnade – hebr. asah)
markens djur efter sitt slag
och boskapsdjuren efter sitt slag
och allt som kryper på marken efter sitt slag.
Och Gud (Elohim) såg att det var gott (ändamålsenligt, passande, beundransvärt).
Gud (Elohim) sade: "Låt oss göra (insätta – hebr. asah) människan (mänskligheten – hebr. adam) [man och kvinna] till vår avbild (hebr. tselem), för att likna oss. De ska råda (ha auktoritet, ansvara) över
fiskarna i havet
och fåglarna i himlen
och över boskapsdjuren.
Ja, över hela jorden och över allt krypande som kryper (rör sig) på jorden." [Här används både substantivet remes följt av verbet romes och innefattar kräldjur, groddjur, insekter och även små däggdjur, men kan även vara en sammanfattning av alla djur. Första person plural "låt oss" är ovanligt och förekommer bara dag sex då människan skapas, vilket visar att detta är en speciell händelse. Formen används bara två gånger till, och även då något utöver det vanliga sker, se ; . Pluralformen kan tolkas självövervägande, dvs. att Gud talar till sig själv, han överväger med sig själv. Skrivsättet inrymmer också treenigheten – Fader, Son och helig Ande. Ordet avbild kan användas om fysisk likhet, men eftersom Gud är Ande (), reflekterar likheten människans andliga sida. I sammanhanget nämns "råda" vilket ger betydelsen att människan är en representant för Gud.]
Adam gav namn åt all boskapsdjur, alla fåglarna (insekterna och alla djur som kan flyga) i luften, och alla [vilda] djur på fältet. Men för Adam fanns ingen (passande, anpassad) hjälpare.
Herren Gud (Jahve Elohim) sade till ormen: "Eftersom du har gjort detta är du fördömd (ständigt förbannad) mer än alla boskapsdjur, och alla [vilda] djur på fältet. På din buk ska du kräla (gå), och du ska äta stoft [det som finns på marken] så länge du lever.
Herren sade: "Jag ska förgöra (utrota) människorna som jag har skapat från jordens yta – inte bara människan utan boskapsdjur, kräldjur och himlens fåglar – jag känner sorg (ångrar – hebr. nicham) att jag har gjort dem."
Fåglar (flygande djur – hebr. of) av sina slag, boskapsdjur och markens kräldjur ska ett par av varje komma till dig, så att de kan överleva.
Ta sju par av alla rena fyrfotadjur (boskapsdjur), både hanar och honor; och ett par av de rituellt orena fyrfotadjuren, en hane och en hona.
Av de rena fyrfotadjuren och av de fyrfotadjur som inte är rena, av fåglarna och av allt det som krälar på marken
De och alla vilda djuren efter sitt slag (sin art) och alla boskapsdjur efter sitt slag (sin art) och alla kräldjur som krälar på jorden, efter sitt slag (sin art) och alla fåglar (djur som flyger – hebr. of) efter sitt slag (sin art) – alla fåglar (kvittrare – gr. tsipor), allt som har vingar.
Alla varelser som rörde sig på jorden gick under – fåglar och [tama] boskapsdjur och vilda djur, allt liv som jorden vimlade av, och alla människor.
Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken.
Då tänkte Gud på [fullföljde han sitt förbund med] Noa och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Han lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan.
Släpp ut alla de djur av alla slag som du har hos dig, fåglar, fyrfotadjur och alla kräldjur som finns på jorden, så att de kan sprida ut sig över hela jorden och vara fruktsamma och föröka sig."
Noa byggde ett altare åt Herren. Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret.
och med alla levande varelser som finns hos er – fåglar, boskap och alla vilda djur – alla de som gick ut ur arken tillsammans med er.
Ska inte deras boskap och deras ägodelar bli våra? Låt oss bara samtycka med dem så att de vill leva med oss."
Och Esau tog sina hustrur och sina söner och sin dotter och alla personer i sitt hus, och sin boskap och alla sina djur och alla sina ägodelar som han hade samlat i Kanaans land och gick till ett land bort från sin bror Jakob.
När det året gått till ända kom de till honom ett andra år och sade till honom: "Vi vill inte undanhålla för vår herre hur alla våra pengar är spenderade, och småboskapen och boskapshjordarna är min herres. Ingenting är kvar i min herres åsyn förutom våra kroppar och vår mark.
2 Moseboken (18)
De gjorde så. Aron sträckte ut sin hand med sin stav och slog stoftet på marken och det kom upp insekter på människor och boskap. Allt stoft på marken blev till insekter över hela Egyptens land. [Den egyptiske guden Geb var markens gud i Egypten. Nu hade han plötsligt inte kontroll över marken längre när myriader av stickande insekter kom upp ur marken. Man trodde också att Geb kunde behålla dig i graven eller låta dig gå vidare till livet efter detta. Därför var det viktigt att tillbe honom så att man inte blev kvar i graven. Ordet för insekter är pluralformen av hebr. ken. Ordet används bara i detta kontext och kan syfta på knott, löss eller någon annan liten insekt som angriper både människor och djur. Eftersom Aron slår sin stav på markens stoft (hebr. afar) är det troligare att det är knott eller löss, än myggor som ofta kläcks i våtmark. Myggor är vanliga eftersom Nilen varje år svämmar över och skapar gynsamma förhållanden för myggor.]
När spåmännen (skrivare, från ordet för penna) försökte göra samma sak och få fram insekter med hjälp av sina hemliga konster, kunde de inte det, de misslyckades. Nu var det fullt med insekter överallt, på både människor och boskap.
Det ska bli fint damm över hela Egyptens land och ska bli som bölder som blommar upp med sår på både människor och djur över hela landet." [Med denna sjätte plåga tar Herren itu med hela det egyptiska systemet för läkedom. I Egypten grasserade alla upptänkliga sjukdomar och krämpor. Men läkedom handlade inte om medicin utan uteslutande om magi och ockultism. Olika åkommor tillskrevs skilda gudar och gudinnor som antingen kunde förhindra eller förorsaka dessa sjukdomar. Varje åkomma hade sin egen ritual, trolldryck eller amulett för att beveka den specifika guden.
En av ritualerna för helande var särskilt grym. Den föreskrev att man skulle offra en levande människa som brändes på ett högt altare. Sedan kastade man upp askan i luften och trodde att när den spreds med vinden skulle det ge välsignelse och helande. När Mose tar aska i handen och kastar upp i luften mot himlen framför farao så är det en direkt konfrontation mot denna sed.]
Så de tog aska från ugnen och stod framför faraos ansikte. När Mose kastade upp askan mot himlen blev den till bölder som blommade upp med sår på både människor och djur över hela landet.
Sänd ut detta ord (gör det känt i hela Egypten); Stalla in din boskap och allt som du har ute på fälten. Varje person eller djur som är kvar ute på fältet och inte tagits hem (till stallet) kommer att dö när haglet faller ner på dem.' "
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Sträck ut din hand mot himlen och låt det hagla över hela Egypten, på människor, på djur och allt som växer på fälten över hela landet." [Den egyptiska gudinnan Nut hörde ihop med himlen. Hon förfogade över en barriär som skilde kaos från den kosmiska ordningen i den här världen. Hon är hustru till markens gud Geb och sågs som beskyddare av jorden. Nut ansågs särskilt ansvarig för natthimlen med sina stjärnkonstellationer som kunde förutspå framtiden, det vi kallar för astrologi. Nut var en av de viktigaste gudinnorna. Egyptierna trodde att de skyddades från naturens destruktiva krafter när de tjänade henne. När haglet fördärvade både djur, grödor och människor visade sig hennes kraft verkningslös.]
Haglet slog ner allt som fanns på fälten, både människor och djur, allt i hela Egyptens land. Det slog också ner alla grödor på fälten och bröt sönder alla träd.
och alla förstfödda i Egyptens land ska dö. Från faraos förstfödde som sitter på hans tron till den förstfödde bland tjänarinnorna vid kvarnen, tillsammans med allt förstfött bland boskapen. [I denna plåga är det farao själv som utmanas. Farao var en av de högsta gudarna i Egypten tillsammans med gudinnan Isis som var barnens beskyddare. När det står allt förstfött gäller det oavsett ålder. Det är alltså inte bara barn som dör utan också äldre personer som är förstfödda i sin familj.]
Men inte så mycket som en hund kommer att morra mot någon av Israels barn (söner), varken mot människa eller boskap, så att ni ska veta att Herren (Jahve) gör åtskillnad mellan Egypten och Israel.
För samma natt ska jag passera igenom Egyptens land och attackera allt förstfött i Egypten, både människor och djur. Jag ska döma alla Egyptens gudar – Jag Är Herren (Jahve).
Så hände det vid midnatt att Herren (Jahve) slog allt förstfött i Egyptens land från faraos förstfödde som sitter på hans tron till den förstfödde bland fångarna i fängelsehålan, tillsammans med allt förstfött bland boskapen.
"Avskilj (helga) alla förstfödda åt mig, vad som än öppnar moderlivet bland Israels barn (söner), både bland människor och djur, det är mitt."
då ska ni avskilja för Herren alla förstfödda från livmodern, och alla förstfödda handjur som ni får ska tillhöra Herren (Jahve).
och när farao vägrade att låta oss gå, slog Herren (Jahve) allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap. Därför offrar jag allt förstfött av hankön till Herren (Jahve) men jag löser ut alla förstfödda av mina söner." [Ceremonin kallas Pidjom haben, hebreiska för "friköpandet av sonen", se . Seden praktiseras ännu i dag av ortodoxa judar. Fadern överlämnade sin son till en präst i templet och fick honom tillbaka mot en föreskriven symbolisk summa på fem silvermynt. En förstfödd från en prästsläkt – kohen – omfattas inte av budet, se .]
Inte en hand får röra det [att röra vid en död kropp gjorde en person oren, se ], utan blir stenad eller genomborrad, oavsett om det är ett djur eller en människa, ska det inte leva. När shofaren (vädurshornet) ljuder, ska de komma till berget."
men den sjunde är Herren, din Guds, sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren inom dina portar (i dina städer).
Om en man till sin granne överlämnar en åsna eller en oxe eller ett får eller något djur för att han ska skydda (ta hand om) det och det dör eller skadas eller förs bort och ingen ser det,
Den som ligger (har samlag) med ett djur ska med säkerhet dödas.
3 Moseboken (31)
Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon bland er vill föra fram ett offer till Herren (Jahve) ska han föra fram sitt offer från sin hjord, från nötboskapen eller småboskapen (får och getter) och presentera det som ett blodsoffer. [Frasen "föra fram" är hebr. korban som betyder att man offrar ett blodsoffer, till skillnad från mincha (; ) där man offrar något utan att blod utgjuts, till exempel säd eller vin. Det önskade resultatet av dessa blodsoffer är att de tas emot välbehagligt av Herren. Ordet för "nåd" här (i ) är ratson som beskriver något som man skulle kunna beskriva som "villkorad nåd". Villkoret för nåden är att offret måste vara felfritt. Då tas det emot och då ges nåd. Jesus var det felfria lammet, se och . Se även ; ; .]
Eller om en själ rör vid något orent föremål, om det är ett kadaver från ett orent djur, eller ett kadaver från oren boskap, eller ett kadaver från orena kräldjur, och om det har blivit dolt för honom, ska han också vara oren och skyldig.
Den själ som rör vid något orent, som det orena hos en människa eller något orent djur, eller något avskyvärt orent ting, och äter av köttet som offrats som shalomoffer, som tillhör Herren (Jahve), den själen ska huggas av från sitt folk.
Vem som än äter det feta från något djur som en man har offrat som ett eldsoffer till Herren (Jahve), den person (själ) som äter det ska huggas av från sitt folk.
Ni ska på inget sätt äta något blod, oavsett om det kommer från en fågel eller ett djur, inte någonstans där ni bor.
Tala till Israels söner och säg: Detta är de djur som ni ska äta av alla de djur som vandrar omkring på jorden.
Alla som har klövar, som är kluvna helt igenom, och som [också] idisslar (för upp mat – hebr. ma´ale gera), dem ska ni äta. [Boskapsdjur, får och getter är partåiga hovdjur, vars klövar är delade i två. Detta är djur som idisslar och har ett komplext magsystem med tre eller fyra kammare. I nämns totalt tio djur, både boskap och vilda, som är rena. Många olika förslag på vad som gör djuren rena/orena har getts. Det finns flera rent praktiska implikationer som att griskött innehåller trikiner, osv. Men kanske den enklaste förklaringen är att "israeliternas matsedel" också ska likna "Guds diet". Om det inte kunde offras till Gud, då var det inte heller lämpligt att äta. Reglerna kring vad som fick ätas gjorde att israeliterna särskilde sig från andra folk. Det var svårt att ha gemenskap om man inte kunde äta tillsammans, se även ; , , . Dessa dietbud har likheter med budet Adam och Eva fick att inte äta från ett visst träd, se .]
Kadavret av varje djur som har delade klövar men inte idisslar är orena för dig, alla som berör dem ska vara orena.
Och om något djur som man kan äta av dör, ska den som rör dess kadaver vara oren till kvällen.
Detta är undervisningen om:
djur (boskap, fyfotadjur) []
och om flygande djur []
och om alla levande varelser som rör sig [i stora stim] i vattnen []
och om alla varelser som kryper på (svärmar över) jorden [insekter, ]
[Med ett djur – tidelag]
Du ska inte ligga (ha sexuellt umgänge) med ett djur, så att du blir oren;
och ingen kvinna ska stå framför ett djur (för att ha sexuellt umgänge med det)
– det är galenskap (förvirring; naturvidrigt – bryter mot naturens ordning) [hebr. tevel används här och i ]!
[På samma sätt som förbud mot homosexualitet och tidelag står intill varandra här i Tredje Moseboken har de följts åt i svensk lagstiftning. Fram till 1944 kunde homosexuella handlingar bestraffas med straffarbete i högst två år. År 1944 avkriminaliserades både homosexualitet och tidelag, men från och med 1 april 2014 blev tidelag på nytt straffbart. Även om ordet homosexualitet är relativt nytt, så är fenomenet inte nytt. Jesus visar på äktenskapets höga standard, och hur en del har avstått för himmelrikets skull, se .]
Mina stadgar ska ni hålla. Du ska inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra.
Du ska inte så två slags säd i din åker.
Ta inte på dig klädesplagg av två olika slags garn.
[Man + djur, se ]
Om en man ligger med ett djur
ska han straffas med döden,
och djuret ska ni döda.
[Kvinna + djur, se ]
Om en kvinna gör närmanden mot något djur för att ligga med det,
ska du döda både kvinnan och djuret.
De ska straffas med döden.
De bär på blodskuld.
Gör alltså skillnad mellan rena och orena fyrfotadjur och mellan rena och orena fåglar, så att ni inte gör er själva avskyvärda på grund av dessa fyrfotadjur eller fåglar eller kräldjur som rör sig på marken, alla dessa djur som jag har avskilt från er som orena.
Och den som dödar ett djur ska gottgöra djur för djur (här står det ordagrant ett själiskt djur som ska gottgöras själ för själ).
Och den som dödar ett djur, han ska återställa (ersätta) det och han som dödar en människa ska dödas.
För din boskap och för vilddjuren i landet ska allt överflöd bli till mat.
Jag ska också sända vilda djur bland er som ska stjäla era barn från er och fördärva din boskap och göra er så få att dina vägar ska vara öde. [På 700-talet drabbades de som bodde i Samarien av just detta, se .]
Och om det är ett djur som man för fram som offer till Herren (Jahve), allt som någon ger av sådant till Herren (Jahve) ska vara heligt.
Han ska inte ändra det, inte byta ut det ett gott mot ett ont eller ett ont för ett gott. Men om han alls skulle byta ett djur mot ett djur, ska det och det utbytta (båda djuren) vara heligt.
Om det är något orent djur som man inte offrar något offer till Herren (Jahve) med, då ska han visa djuret för prästen.
Bara förstlingen av djuren, som är Herrens (Jahves) förstling, ska ingen man helga, oavsett om det är en oxe eller ett får. Det är Herrens (Jahves).
Och om det är ett orent djur, då ska han återlösa det enligt dina uppskattningar och ska lägga till en femtedel därtill, eller om det inte återlöses ska det säljas enligt din uppskattning.
Se till att inget helgat föremål som en man har helgat till Herren (Jahve) av allt som han har, både människor och djur och fältens gröda, blir sålt eller återlöst. Varje helgat föremål är högheligt för Herren (Jahve).
4 Moseboken (15)
för allt förstfött är mitt. På den dagen då jag slog allt förstfött i Egypten helgade jag allt förstfött i Israel åt mig, både människor och djur. Mina ska de vara. Jag är Herren (Jahve)." [Den tionde och sista plågan omfattade samtliga både människor och djur i Egypten, se .]
Och du ska ta leviterna för mig, Jag är Herren (Jahve), istället för de förstfödda bland Israels söner, och leviternas boskap istället för allt förstfött bland boskapen hos Israels söner."
"Ta leviterna istället för allt förstfött bland Israels söner, och leviternas boskap istället för deras boskap, och leviterna ska vara mina. Jag är Herren (Jahve).
För allt förstfött bland Israels söner är mitt, både människor och djur. På den dagen då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag dem åt mig själv.
Allting som öppnar livmodern, av allt kött som de offrar till Herren (Jahve), både människor och djur ska vara ditt, likväl ska en förstfödd man alltid lösas ut och det förstfödda av orena djur ska du lösa ut. [Pojkar ska alltid lösas ut, men inte de rena djuren. De orena djuren är exempelvis åsnor och kameler som är tamdjur som kan vara i någons ägo. Då dessa djur klassas som orena och inte får ätas så får de inte heller offras. Därför ska man antingen lösa ut det förstfödda eller bryta nacken av det om man inte anser sig kunna lösa ut det.]
Och Israels söner tog Midjans kvinnor som fångar och deras små, och all deras boskap och all deras småboskap, och alla deras ägodelar tog de som byte.
Och de tog allt tillspillogivet och allt byte, både människor och boskap.
"Ta hela bytet som togs, både män och boskap, du och prästen Elazar och huvudena för fädernas hus i församlingen,
Och av Israels söners halva ska du ta ut en av varje 50, av människor, av oxarna, av åsnorna och av småboskapen och av all boskap och ge dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) Tabernakel."
Och Mose tog från Israels söners halva var femtionde både av människor och djur och gav dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahves) Tabernakel, som Herren (Jahve) befallt Mose.
Våra små, våra fruar, vår småboskap och all vår boskap ska vara där i Gileads städer,
Och städerna ska de ha att bo i och den öppna marken ska vara för deras boskap och till deras försörjning och för alla deras djur.
5 Moseboken (18)
Bara boskapen tog vi som byte till oss själva med det tillspillogivna i städerna som vi tog.
Men all boskap och allt tillspillogivet i städerna tog vi som byte till oss själva.
något som liknar ett av alla djur på jorden,
liknar någon bevingad fågel som flyger under himlen,
men den sjunde dagen är en sabbat för Herren din Gud (Jahve Elohim), på den ska du inte göra något slags arbete, varken du själv, din son eller din dotter eller din tjänare eller din tjänarinna, inte din oxe, inte din åsna eller någon av din boskap, inte främlingen inom dina portar, så att din tjänare och din tjänarinna får vila precis som du.
Du ska vara välsignad mer än alla folk. Ingen man eller kvinna ska vara ofruktsam bland er eller bland er boskap.
Och jag ska ge gräs på fälten till din boskap och du ska äta och bli mätt.
och du ska slå, slå invånarna i den staden med svärdsegg, förgöra dem fullständigt och allt som är därinne och dess boskap med din svärdsegg. Jag skrev slå, slå eftersom jag inte riktigt vet vilket förstärkningsord som blir bäst här.
Detta är djuren som du får äta [totalt 10 djur – 3 boskapsdjur och 7 sju vilda räknas upp]:
oxen,
fåret
och geten,
Alla djur som har delade klövar och har klövarna helt delade i två och som idisslar bland djuren, dem ska ni äta.
men kvinnorna och de små (spädbarn, koltbarn) och boskapen och allt som finns i staden, även allt tillspillogivet därinne, ska du ta som byte åt dig och du ska äta det du plundrat från dina fiender som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig.
"Förbannad är den man som ligger med någon form av djur." [; ; ]
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
Välsignad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
och din marks frukt
och din boskaps frukt, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal)
och de unga i din flock (det blir många lamm och killingar).
Och Herren (Jahve) ska göra dig överflödande (låta dig ha med god råge, rikligt, mer än vad som kan härbärgeras) i allt gott, i din livmoders frukt, och i din boskaps frukt, och i din marks frukt, i landet som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gett sin ed till dina fäder att ge dig [].
Dina kroppar ska bli mat till luftens alla fåglar och till markens alla djur, och ingen ska fösa bort dem (hindra dem från att äta av kropparna).
Och han ska äta frukten från din boskapshjord, och din marks frukt, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), de ska inte heller lämna säd, vin eller olja, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal) eller de unga i din flock, förrän de har fått dig att tyna bort (gå under, förgås, bli utrotad).
Och Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska göra dig överflödande (låta dig ha med god råge, rikligt, mer än vad som kan härbärgeras) i alla dina händers verk (arbete), i din livmoders frukt, och i din boskaps frukt, och i din marks frukt, till gott. För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska åter fröjda sig över dig för gott, som han fröjdade sig över dina fäder,
Tynande av hunger,
slukas de av plåga (epidemi, feber)
och blir bittert stungna [av giftiga djur – sjukdom]
– vilddjurens tänder [vilda djur] ska jag sända över dem,
med giftet (vreden) från dem [ormar, skorpioner, osv] som krälar i stoftet.
Josua (4)
Och du ska göra med Ai och dess kung som du gjorde med Jeriko och dess kung. Förutom att du ska ta det tillspillogivna och dess boskap och behålla som byte för er själva. [Hade Achan övervunnit sin girighet i Jeriko, så hade han fått bytet här.] Gör ett bakhåll för staden, bakom (på andra sidan; väster om) den."
Bara boskapen och det tillspillogivna i staden tog Israel som byte åt sig själva, enligt det ord som Herren (Jahve) talat när han befallde Josua.
Och allt tillspillogivet i dessa städer och boskapen tog Israels söner som ett byte för sig själva, men de slog varje man med svärdsegg till dess de hade förgjort dem, de lämnade ingen som andades.
och de talade till dem i Shilo i Kanaans land och sade: "Herren (Jahve) befallde genom Mose hand att ge oss städer att bo i med öppet land runtomkring för vår boskap."
Domarboken (1)
Och Israels män vände tillbaka till Benjamins söner och slog dem med svärdsegg, hela staden och boskapen och alla som de hittade. Även alla städer som de fann satte de i brand.
1 Samuelsboken (1)
Sedan sade filistén till David: "Kom hit så ska jag ge din kropp (kött) till himlens fåglar och markens djur."
1 Kungaboken (2)
Och han talade om träd, från cedern som finns i Libanon liksom om isopen som växer på muren, han talade även om djur och fåglar och om krypande varelser och om fiskar.
Och Achav sade till Ovadjaho: "Gå genom landet till alla vattenkällor och till alla bäckar, till äventyrs ska du finna gräs och rädda hästarnas och åsnornas liv, så att vi inte förlorar alla djur."
2 Kungaboken (2)
Och Israels kung gick och Juda kung och Edoms kung, och de gjorde en kringgående rörelse sju dagars vandring. Men det fanns inget vatten till armén och inte för djuren som följde dem.
För så säger Herren (Jahve): Ni ska inte se vind och ni ska inte se regn, men dalen ska bli fylld med vatten och ni ska dricka, både ni och er boskap och era djur.
2 Krönikeboken (2)
Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor.
Esra (2)
Och för alla [judar] som är kvar (kvarlevan) [som inte har tillräckligt med egna resurser för att återvända], var de än må bo [runt om i hela det stora persiska riket], låt folket [icke-judar] på dessa platser, förse honom med silver och guld, med gods [kläder, tält] och kreatur förutom de frivilliga offergåvorna till Guds (Elohims) hus i Jerusalem [så de kan återvända]. [Betydelsen beror på vilka "folket på dessa platser" syftar på. Om det är icke-judar, så blir betydelsen att alla judar som vill återvända skulle få möjlighet att göra det. Den tolkningen stärks utifrån att gåvorna som nämns är de gåvor som de tar med sig, se .] [Kyros regerade i Persien 539-530 f.Kr. Detta påbud avslutar den 70-åriga fångenskapen för det judiska folket i Babylon. Det var tre deportationer (605, 597 och 586 f.Kr.) och också tre återtåg (Serubbabel, Esra och Nehemja). De sjuttio åren kan beräknas på två sätt. Antingen från Nebukadnessars första attack 605 f.Kr. till 535 f.Kr. (då grunden till templet läggs) eller från Jerusalems fall 586 f.Kr. till templets färdigställande 516 f.Kr. då det återinvigs. återfinns nästan ordagrant i . Arkeologiska fynd som Kyros cylinder bekräftar att Kyros gjorde liknande proklamationer till andra folk och religioner. Frasen "det blev nedskrivet" i är en teknisk term för att dokumentera. Tusentals lertavlor med lagar, kvitton och förbund har hittats i utgrävningar från den här tiden.]
Och alla omkring dem stärkte deras händer med redskap av silver, guld, gods, boskap och värdefulla gåvor, förutom allt som de offrade frivilligt.
Nehemja (5)
gick jag och några män upp mitt i natten. Jag hade inte berättat för någon vad Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Jag tog inte med mig något annat djur än det jag själv red på.
Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men mitt riddjur kunde inte ta sig fram där.
Dess rika skörd går till de kungar
du satt över oss för våra synders skull.
De råder över våra kroppar
och vår boskap som de vill,
och vi är i stor nöd."
Så som det är skrivet i lagen ska vi också föra till Guds hus, till prästerna som gör tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner [Pidjom haben (återlösningen), se ] och av vår boskap, det förstfödda av våra kor och får [].
Job (3)
[Job fortsätter att svara den tredje "vännen" Tsofar, som ifrågasatt om inte Job ändå har någon hemlig synd som har orsakat den olycka som drabbat honom.] Fråga djuren – de ska undervisa dig,
fråga fåglarna under himlen – de ska berätta för dig.
Varför ska vi [jag, Elifaz och Tsofar] räknas som boskap [; , ],
betraktas som dumma (orenade – hebr. tamah) i era [plural] ögon.
[Versen är svåröversatt. Ordet tamah används bara här, kan ha roten oren, men utifrån parallellismen finns en annan rot med betydelsen dum, vilket passar också här. Grekiska översättningen översätter: "Varför har vi varit tysta inför dig som boskap?"]
lär (undervisa – hebr. alaf) oss
från jordens djur
och från himlarnas fågel
som ger vishet (hebr. chacham). [De två verben är placerade först och sist, vilket formar en inclusio. Centralt finns en uppmaning att studera skapelsen som beskrivs i flera motpoler, från alla jordens djur till en enda fågel i en rörelse uppåt från det jordiska till det himmelska. Genom hela Bibeln finns många lärdomar från djuren (och då särskilt fyrfotadjur och boskapsdjuren som behemah ofta syftar på) t.ex. relationen mellan fåret och herden i . Jesus uppmanar att se på fåglarna, se .]
Psaltaren (11)
alla får och oxar och även de vilda djuren,
Din rättfärdighet (trofasthet)
är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).
Dina domar
är som det djupaste hav [outgrundligt].
Du beskyddar (bevarar, hjälper)
både människa och djur (mänskligheten och djurriket), Herre (Jahve). [ ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se ; . Ordvalet i , att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
[Refräng:]
En människa i allt sitt välstånd (rikedom) förblir inte,
hon är som boskapen som förgår.
[Refräng:]
En människa i allt sitt välstånd (rikedom) är utan förstånd,
hon är som boskapen som förgår. [Refrängen är nästan identisk med . Psalmisten byter ut ett ord, "förblir inte" i , är här istället "är utan förstånd", vilket betonar dårskapen i att bara se till materiellt välstånd, se .]
Alla skogens djur är mina,
boskapen på tusen kullar.
[Ett uttryck för att allt levande tillhör Gud, han har ju skapat allting till sig själv.]
då är jag brutal (vettlöst oförnuftig) och okunnig.
[När det gäller mig så är jag då utan personlig vetskap eller kännedom.]
Jag har varit som boskap [plural; som en stum och vilsen boskapsflock] inför dig.
Du låter gräs växa för boskapen,
och grödor (plantor, spannmål) som människan kan bruka.
Du gör så att marken producerar bröd (mat),
Han välsignade dem så att de förökades rikligt
och deras boskap led inte av att bli färre (förminskades inte).
Vem slog de förstfödda i Egypten,
både människor och djur? []
han som ger föda åt djuren, åt korpens ungar som ropar. [Det är Herren som står bakom hela kretsloppet, från molnen som ger regn, till gräset som mättar djuren. Ja, han ser till att den minsta fågelunge bereds mat, se även .]
[Djuren:]
Vilda djur och alla [tama] boskapsdjur,
kräldjur (reptiler och insekter) och bevingade (flygande) fåglar.
Ordspråksboken (2)
Den rättfärdige tar hand om sina djur (känner och har medlidande med dem),
men den ogudaktiges "barmhärtighet" ("nåd") är grymhet.
Lejonet, som är det mäktigaste bland djuren, som inte väjer för något. -
Predikaren (4)
Jag sade i mitt hjärta: "Det är på grund av människans söner som Gud (Elohim) sållar dem, för att de ska se att de i sig själva är som vilddjur."
För det som drabbar människans söner, drabbar vilddjuren. En sak drabbar dem – som den ene dör så dör den andre, alla har en ande (alternativ översättning: de andas alla). I detta har människan ingen fördel framför vilddjuret, för allt är fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Hebreiskan har helt andra uttryckssätt än vårt språk. Men det som ligger i denna mening är att allt som andas har en ande och så länge som vi andas lever vi, när vi slutar andas dör vi. I detta avseende finns det ingen skillnad på människor och djur. Annars skiljer Bibeln noga på djur och människor, för det är enbart människan som är skapad till Guds avbild. I detta är människan unik och har inget samröre med djuren.]
Vem vet om människans ande går uppåt eller om vilddjurets ande går nedåt till jorden?
Jesaja (5)
De ska lämnas tillsammans till bergens rovlystna fåglar
och till rovdjuren på marken.
De rovlystna fåglarna ska tillbringa sommaren på dem
och markens vilddjur ska tillbringa vintern på dem.
Budskap (profetord, denna börda) över söderns (Negevs) vilddjur: Genom landet (fyllt) av problem och ångest varifrån lejoninnor och lejon kommer,
huggormen och den giftiga flygaren (fågeln).
De bär sina rikedomar på unga åsnors skuldror,
och sina skatter på kamelers pucklar,
till ett folk som inte har någon vinning av dem.
Bel [babylonisk avgud – Enlil, och senare Marduk] bugar, Nebo [avguden Nabu] böjer sig ner,
deras avgudar är för djur och boskap,
ting som de bär omkring som blir en belastning,
en börda som tröttar djuren.
Som boskapen som går ner till dalen,
får Herrens (Jahves) Ande dem att vila.
Så ledde du ditt folk,
för att göra ditt namn ärat.
Jeremia (18)
Därför, så säger Herren (Jahve): Se, min vrede och mitt raseri ska hällas ut över denna plats, över människor och över djur och över fältets träd och över landets frukt, och den ska brinna och inte kunna släckas.
Och kropparna av detta folk ska bli mat till himlarnas fåglar och till markens djur, och ingen ska skrämma bort dem.
Bergen ska ta upp en gråt och klagan
och öknens betesmarker en klagosång
eftersom de är brända så att ingen går förbi.
Och de hör inte rösten av boskap,
både himlarnas fåglar och
markens djur har flytt, de är borta.
Hur länge ska landet sörja och fältets alla grödor förtorka? Från ondskan av dem som bor där är djuren förtärda och fåglarna, eftersom de säger: "Han ser inte vårt slut."
Och jag ska utse över dem fyra sorter förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve):
Svärdet till att slå,
hundarna till att släpa och
himlarnas fåglar och
markens djur till att sluka och till att fördärva.
De ska dö av dödliga sjukdomar, de ska inte bli begråtna, de ska inte bli begravda. De ska bli som dynga på markens ansikte (yta), och de ska bli slukade av svärdet och av hungersnöd och deras kroppar ska bli mat till himlarnas fåglar och markens djur.
Och jag ska göra om intet Juda rådslag och Jerusalem på denna plats och jag ska få dem att falla för svärd framför sina fiender och från deras hand som söker deras själ (liv). Och deras döda kroppar ska jag ge som mat till himlarnas fåglar och till markens djur.
Och jag ska slå invånarna i denna stad, både människa och djur, de ska dö av en stor pest.
Jag har gjort jorden, människan och djuren som vistas på jordens ansikte (yta), med stor kraft och med min utsträckta arm, och jag ger den till den som syns rätt i mina ögon.
[Nu följer tre sektioner som alla börjar med samma fras: "Se, dagar ska komma", se , , .] Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då jag ska beså Israels hus och Juda hus med säden av människor och med säden av vilda djur.
Och fälten ska köpas i detta land varom man säger: Det är öde, utan människa eller djur, det är givet i kaldéernas hand.
Så säger Herren (Jahve): Åter ska det höras på denna plats om vilken man säger: Den är förbränd utan människa och utan djur, i Juda städer och på Jerusalems gator som är öde utan människa och utan invånare och utan djur,
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Åter ska på denna plats som är förbränd, utan människa och även djur och i alla dess städer, bli bebodd av herdar som låter sina hjordar vila.
ska jag ge i deras fienders hand och i handen på dem som söker deras själar (liv), och deras kroppar ska bli mat åt himlarnas fåglar och till markens djur.
Och över Jehojaqim, Juda kung ska du säga: Så säger Herren (Jahve): Du har bränt denna skriftrulle och sagt: Varför har du skrivit i den och sagt: Babels kung ska med säkerhet komma och ödelägga detta land, och ska få människa och djur att upphöra att finnas där?
Ut från norr kommer ett folk emot henne som ska göra hennes land öde och ingen ska bo där, från människa och till djur, har de flytt, de har gått.
och säg: 'Herre (Jahve) du har talat om denna plats för att hugga av den, så att ingen ska bo därinne, ingen människa och inget djur, utan den ska vara öde för alltid.'
Hesekiel (12)
Så jag gick in och såg, och se varje osmaklig form av krypande ting [] och djur och alla avgudar som Israels hus hade avbildat på muren runtom. [Sådana avbildningar var avgudar, se ; .]
Människobarn när ett land syndar mot mig med smärtsamma överträdelser och jag sträcker ut min hand över dem och bryter deras brödförsörjning och sänder hungersnöd över det och hugger bort från det människor och djur,
Eller om jag för ett svärd över landet och säger: Låt ett svärd gå genom landet så att det hugger bort från det människa och djur,
Eller om jag sänder pest i landet och häller ut mitt raseri över det i blod för att hugga bort människa och djur,
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Hur mycket mer när jag sänder mina fyra domar, det onda svärdet och hungersnöden och de onda djuren och pesten mot Jerusalem för att hugga bort människa och djur. Här kan du väl göra en formatering så det blir en lista?
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Jag ska sträcka ut min hand över Edom och jag ska hugga bort människa och djur från det, och jag ska göra det öde. Från Teman ända till Dedan ska de falla för svärdet.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Se jag ska föra ett svärd över dig och ska hugga av dig från människa och djur.
Ingen människas fot ska passera genom det och inget djurs fot ska passera genom det och det ska inte vara bebott på 40 år.
Jag ska fördärva alla dess vilddjur
[som betar] längs med sidan av många vatten,
människors fötter ska inte längre bekymra dem,
något vilddjurs hovar ska inte bekymra dem.
och jag ska föröka på dig människor och djur och de ska växa till och bli fruktsamma, och jag ska låta dig bli bebodd som i forna tider och ska göra bättre än från början, och du ska veta att jag är Herren (Jahve).
Inget självdött eller ihjälrivet djur får prästerna äta, vare sig fågel eller boskapsdjur.
Joel (3)
Hur stönar inte djuren!
[Hör deras klagan.]
Boskapshjordarna är rådvilla [vandrar mållöst runt, se ]
eftersom de inte har något bete;
även fårhjordarna lider.
Även fältens vilda djur flämtar till dig,
för flodbäddarnas (wadis) vatten är upptorkat
och eld har slukat vildmarkens betesängar.
Frukta inte ni markens djur,
för öknens betesmarker har spirat,
träden bär sin frukt;
fikonträdet och vinstocken skördar sin styrka.
[Grödan har återhämtat sig så att allting på nytt bär riklig skörd.]
Jona (3)
Han gjorde ett tillkännagivande och sade:
"I Nineve, på kungens och de styrandes befallning, ska ingen människa eller något djur, kreatursbesättning eller flock med småboskap, smaka (äta) någonting. De får inte beta och inte dricka vatten.
Men klä er i säcktyg både människor och djur. Låt dem enträget ropa ut till Gud (Elohim). Ja, låt var och en vända om från sin onda väg och från våldet som är i deras hand (som de håller i sin handflata).
Skulle inte jag vara mer bekymrad över den stora staden Nineve? Där bor mer än 120 000 människor som inte ens kan skilja mellan höger och vänster (rätt från fel), och dessutom många djur!" [Här är ett av alla de ställen i GT där Gud visar att hans frälsning inte enbart gäller judarna utan alla folk. Efter dessa träffande ord hade Jona inget mer att tillägga.]
Mika (1)
Och Jakobs kvarleva ska vara i mitten bland nationerna
med mycket folk,
som ett lejon bland skogens vilddjur,
som ett ungt lejon bland fårflockarna,
som om han går igenom (passerar) trampar ner och river i bitar,
och där är ingen som kan rädda.
Habackuk (1)
Våldet som utförts mot Libanon [när du skövlade cederträden, se ; ] ska täcka dig
och vilddjurens fördärv som gjorde honom rädd,
på grund av människors blod
och för våldet som gjorts mot landet,
mot staden
och mot alla som bor därinne.
Sefanja (1)
Jag ska svepa bort människor och djur,
jag ska svepa bort himmelens fåglar och havens fiskar
och stötestenar [avgudabilder av fåglar och fiskar] tillsammans med de onda.
Jag ska hugga av mänskligheten
från jordens yta (ordagrant ansikte), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [Gud hade skapat fiskarna, fåglarna, djuren och människorna, se . Uppräkningen här är motsatt – vilket förstärker allvaret i Sefanjas profetiska ord. Talet fyra står för hela jorden (de fyra väderstrecken). Fyra gånger används ordet "svepa bort" och totalt fyra gånger mänskligheten/jorden (hebr. adam 2x och hebr. adama 2x). Hebreiska adama är ett generellt ord som kan syfta på hela världen men också landet Israel. I dessa tre första verser är det oklart om det är en världsvid katastrof som väntar – Sefanja har läsarens fulla uppmärksamhet; nu följer tre rader som visar att orden i första hand riktar sig mot Juda och Jerusalem.]
Haggai (1)
Jag har kallat på torka över landet och över bergen och över säden och över vinet, oljan och det som jorden ger, över människor och boskap och över alla som arbetar med sina händer."
Sakarja (3)
och sade till honom: "Spring [det är ett brådskande ärende] och tala till denna unga man och säg: Jerusalem ska bli bebott utan murar för skarorna av män och boskap därinne (är så stora att de inte ryms inom murarna),
Innan dessa dagar fanns inga arbetstillfällen (något som gav lön) varken för människor eller djur, det fanns ingen ro (frid, shalom) från motståndarna (trätobröderna, de som ville ont) för dem som kom och gick, för jag hade låtit alla människor vara emot sina grannar.
Så ska plågan bli för hästarna, för mulorna, för kamelerna och för åsnorna och alla djur som finns i lägret vid denna plåga. [Syftar tillbaka på att djuren ska drabbas på samma sätt som människorna i ]
boskapsdjur, boskap, fyrfotadjur
