0369 – אַ֫יִן (ajin)

ingen, inget


Typ: H:Neg
Rotord
Hebreiska: אַ֫יִן (ajin)
Uttal: a-jin    Lyssna
Talvärde: 711 (1 + 10 + 700)    ord med samma talvärde
Ursprung: as if från en ursprunglig rot betyder att vara nothing eller not exist
Användning: 788 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet ajin till följande:

αἰνέωaineoG0134prisa
ἀφαιρέωaphaireoG0851ta ifrån, ta bort, hugga av
ἀφανίζωaphanizoG0853vanställa, förstöra, försvinna, gå under
ὀλίγοςoligosG3641få, lite, liten, i det lilla, nästan, en stund

*Vi arbetar med att ta fram svenska beskrivningar på alla ord, i de fall de inte finns ännu finns visas den engelska här. Även fältet ursprung är inte fullständigt och kan ha blandat engelska och svenska.

Engelsk översättning

nothing
else, except, fail, (father-) less, be gone, in(-curable), neither, never, no (where), none, nor, (a

Engelsk beskrivning

1) nothing, not, nought n
1a) nothing, nought neg
1b) not
1c) to have not (of possession) adv
1d) without w/prep
1e) for lack of


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (788 st)


1 Moseboken (37)

men innan alla fältets växter (buskar; träd; vild vegetation – hebr. siach) ännu fanns på marken
    [det verkar finnas viss växtlighet],
    och ingen gröda (gröna örter) hade börjat växa på fältet,
för Herren Gud (Jahve Elohim) hade ännu inte låtit det regna över (ovanifrån och ner på – hebr. al) jorden,
    och det fanns ingen människa som kunde bruka marken (jordens mylla).
Sedan Henok så hade vandrat med den sanne Guden [ha-Elohim] fann man honom inte mer, för Gud hade hämtat honom. [Heb 11:5]
Av de rena fyrfotadjuren och av de fyrfotadjur som inte är rena, av fåglarna och av allt det som krälar på marken
Saraj var ofruktsam, hon hade inga barn.
Den förstfödde sade till den yngre: "Vår far är gammal och det finns inte en enda man på jorden som vill komma in till oss (ta oss till hustrur) på jordens vägar (kan betyda "att ingen kommer gående på de vägar som gör det möjligt för dem att träffas" eller "i enlighet med de världsliga traditionerna").
Återbörda nu mannens hustru för han är en profet och han ska be för dig så att du ska leva, och om du inte återbördar henne ska du veta att du med säkerhet ska dö, du och allt som hör till dig.
Och Abraham sade: "Eftersom jag tänkte att gudsfruktan finns säkert inte på denna plats och de kommer att döda mig för min hustrus skull.
Han greps av fruktan och sade: "Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlarnas port."
Och när Rakel såg att hon inte födde några barn till Jakob avundades hon sin syster och hon sade till Jakob: "Ge mig barn, annars dör jag."
Så ska min rättfärdighet vittna mot mig idag och framåt, när du kommer för att se över min lön som är inför dig. Alla som inte är fläckiga och spräckliga bland getterna och mörka bland fåren, om de blir funna hos mig ska de räknas som stulna."
Jakob märkte också att Laban inte såg på honom med samma ögon som förut (hans attityd var förändrad).
och han sade till dem: "Jag märker att er far inte ser på mig med samma ögon som förut, men min fars Gud har varit med mig.
Om du behandlar mina döttrar illa eller tar andra hustrur vid sidan av mina döttrar, ska du komma ihåg att Gud är vittne mellan mig och dig, även om ingen människa är närvarande."
Och de grep honom och kastade honom i en brunn, brunnen var tom, det var inget vatten i den.
Ruben återvände till brunnen men Josef var inte i brunnen och han rev sönder sina kläder [för att visa sin sorg och upprördhet].
Han återvände till sina bröder och sade: "Barnet finns inte mer... och jag... vart ska jag ta vägen?" [Hebreiska ordet för barn är jeled som beskriver ett litet barn. Även om Josef var 17 år (1 Mos 37:2), så ser Ruben honom som sin skyddsling. Vi anar desperationen och villrådigheten hos Ruben, vad ska han ta sig till, ska han försöka leta efter Josef eller fly från sin far.]
Han är inte större i detta hus än vad jag är, inte heller har han undanhållit mig något förutom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna gör denna stora ondska och synda mot Gud (Elohim)?" [Josef argumenterar i flera punkter: Det skulle vara ett missbruk av förtroende, ett svek mot Potifar, något ondskefullt och även en synd mot Gud. Se även 2 Mos 20:14; Ords 5–7.]
En dag hände det när han gick in i huset för att uträtta sina sysslor att ingen av de personer som brukade vara i huset var där inne.
Fängelsechefen tittade inte på (gjorde sig ingen oro för) något som var i hans (Josefs) hand, eftersom Herren (Jahve) var med honom och allt som han [Josef] gjorde lät Herren (Jahve) lyckas väl.
De sade till honom: "Vi har drömt en dröm och det finns ingen som kan tolka den."
    Josef sade till dem: "Tillhör inte uttydningen Gud (Elohim)? Berätta den (drömmen) för mig."
På morgonen var han orolig i sitt inre och sände efter och kallade på Egyptens spåmän (skrivare, från ordet för penna) och alla visa män. Farao berättade sin dröm men det fanns ingen som kunde uttyda den för farao.
Farao sade till Josef: "Jag har drömt en dröm och det finns ingen som kan uttyda den för mig. Jag har hört sägas om dig att när du hör en dröm kan du uttyda den."
De tunna och tomma slukade de sju frodiga och välmatade stjälkarna.
-
Jag berättade för mina spåmän (skrivare, från ordet för penna) men det var ingen som kunde ge mig en förklaring."
Farao sade till Josef: "Eftersom Gud (Elohim) har visat dig allt detta, finns det ingen lika förståndig och vis person som du.
Josef lagrade säd som havets sand, enorma mängder, tills det inte längre var möjligt att hålla räkning på (bokföra) allting för det var så stora mängder (bokstavligt utan siffror, omöjligt att räkna). [En del språkvetare tror att Josef uppfann det första alfabetet i syfte att förenkla bokföring över alla grödor som skulle förvaras. Fram till den här tiden användes skriftspråk i form av hieroglyfer, vilket Josef säkerligen fick lära sig när han togs i tjänst hos farao. Men om det är så att Josef istället uppfann alfabetet så var det detta som Mose fick lära sig under sina år i faraos palats så att han sedan hade ett skriftspråk med alfabetets bokstäver när han under ökenvandringen skrev ner de fem Moseböckerna.]
De sade: "Vi dina tjänare är tolv bröder, söner till en man i Kanaans land, vår yngste är hos sin far och en finns inte längre."
Vi är tolv bröder, söner till vår far, en finns inte och den yngste är hos sin far de här dagarna, i Kanaans land.
Jakob, deras far, sade till dem: "Ni har berövat mig på mina barn. Josef finns inte och Simon finns inte och nu vill ni ta bort Benjamin. Över mig har allt detta kommit (allt detta har drabbat mig)."
men om du inte vill låta honom gå, kommer vi inte att gå, för mannen sade till oss: "Ni ska inte se mitt ansikte utan att ha er bror med er."
och vi svarade: 'Vi kan inte gå ner om inte vår yngste bror är med oss, då ska vi gå ner, för vi får inte se mannens ansikte om inte vår yngste bror är med oss.'
Vet därför att när jag [Juda] kommer till din tjänare, min far [Jakob], och ynglingen inte är med oss – eftersom hans eget liv är helt sammanfogat med hans liv [ordagrant: hans själ är bunden i hans själ]
då kommer det bli hans död, om han ser att inte ynglingen är med. Din tjänare [jag Juda] kommer att dra ner de gråa håren på din tjänare, vår far [Jakob], med sorg till Sheol (underjorden).
Hur ska jag kunna gå upp till min far om ynglingen inte är med mig? Annars måste jag se på det onda som kommer över min far."
I två år har det nu varit hungersnöd i landet, och i ytterligare 5 år ska man varken plöja eller skörda.
De sade till farao: "Vi har kommit för att vistas i landet, för det finns inget bete för dina tjänares hjordar eftersom hungersnöden och torkan är stor i Kanaans land. Därför ber (vädjar) vi dig nu, låt dina tjänare bo i Goshens land."
Det fanns inget bröd i hela landet för hungersnöden var mycket svår, så att Egyptens land och Kanaans land förtvinade på grund av hungersnöden.

2 Moseboken (22)

Han tittade sig omkring, och när ingen såg på slog han ihjäl egyptiern och gömde kroppen i sanden.
Herrens ängel (utsände budbärare) uppenbarade sig för honom i en eldslåga mitt i en törnbuske. [Den som talar ur busken kallas både Herrens ängel och Gud. En allmänt accepterad uppfattning är att det är Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]
    Mose tittade och såg att törnbusken brann av elden, men törnbusken blev inte förtärd.
Då gick slavdrivarna över folket och förmännen ut och sade till folket: "Så säger farao: 'Jag ger er inte någon halm.
Gå ut och hämta den bäst ni kan. Det blir inget avdrag på kvoten [Ni ska producera lika mycket tegel som förut].' "
Man ger ingen halm åt dina tjänare, ändå säger man: 'Gör tegel!' Dina tjänare blir nu slagna, trots att skulden ligger hos ditt eget folk."
"I morgon", sa han [farao]. Så han [Mose] sade: "Låt det ske i enlighet med ditt ord, så att du ska veta att det finns ingen like till Herren vår Gud (Jahve Elohim).
Annars, om du inte låter mitt folk gå, ska jag sända flugsvärmar över dig, dina tjänare, ditt folk och in i era hus. Egyptens hus ska bli fulla (så att det fullständigt kryllar) av svärmande flugor till och med i husgrunderna. [Den egyptiska guden Khepri hade kontrollen över alla insekter, flugor och skalbaggar. Han hade kontroll över skapelsen och han ansågs även så mäktig att han var den som personligen flyttade solen över himlen varje dag.]
Denna gång ska jag sända alla hemsökelser (plågor – heb. magefa) till ditt hjärta, och till dina tjänare och till ditt folk, så att ni ska veta att det finns ingen som jag i hela världen.
Då reste sig farao upp i natten, han och hans tjänare och alla egyptier och där var ett högt klagorop i Egypten, eftersom där inte fanns ett enda hus där ingen hade dött.
och de sade till Mose: "Är det för att det inte finns några gravar i Egypten du fört oss ut hit för att dö i öknen? Varför har du behandlat oss så illa och fört oss ut ur Egypten?
Hela Israels folk fortsatte sin vandring från Sinaiöknen och följde Herrens instruktioner [de följde molnstoden, se 4 Mos 9:18, 19]. De slog läger i Refidim, men där fanns inget vatten att dricka för folket. [Detta är ett mycket torrt område i södra Sinaiöknen utan några vattenkällor. Israeliterna beräknas var omkring två miljoner människor, se 2 Mos 12:37.]
Han gav platsen namnet "Massa" och "Meriva", eftersom israeliterna hade stridit [mot Mose och Gud] och eftersom de frestat (prövat) Herren, och sagt: "Är Herren med oss eller inte?" [Hebreiska ordet massa betyder fresta och pröva. Ordet meriva betyder strida, provocera.]
Och om dessa tre inte görs för henne, då ska hon gå fri utan silver.
Om en tjuv blir påkommen med att bryta sig in och blir slagen så att han dör, ska det inte vara någon blodskuld för honom.
Om solen går upp över honom ska det var blodskuld för honom, då ska han återbetala. Om han inte har något då ska han bli såld [som slav] för sin stöld.
Om en man till sin granne överlämnar en åsna eller en oxe eller ett får eller något djur för att han ska skydda (ta hand om) det och det dör eller skadas eller förs bort och ingen ser det,
Och om en man lånar något av sin granne och det skadas eller dör, och dess ägare inte har haft det hos sig, ska han vara noga med att ersätta det.
Och han sade.
"Det är inte röster av dem som ropar om herravälde (seger),
    och inte heller röster från dem som ropar för att bli övervunna,
    utan ljudet av dem som sjunger är vad jag hör."
Om du skulle förlåta deras synd ... men om du inte gör det, utplåna mig från boken du skriver i." [Första delen av meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en "aposiopesis", som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad. Det verkar som om Mose börjar fundera på vad människorna skulle kunna ge tillbaka till Gud om han förlåter deras synd? Eftersom det inte finns någonting vi kan göra för att förtjäna förlåtelse så fortsätter i stället Mose med det andra alternativet – utplåna mig från din bok.]
Och han sade till honom: "Om ditt ansikte (din närvaro) inte går med oss, så för oss inte upp dit.

3 Moseboken (21)

Men dessa ska ni inte äta av dem som idisslar eller av dem som har delade klövar:
kamelen för den idisslar men har inte delade klövar,
    den är oren för er,
Och allt som inte har fenor och fjäll i haven och i floderna och allt som rör sig i vattnen, och av alla levande ting som finns i vattnen, de ska vara något avskyvärt (hebr. shiqats) för er.
Vad det än må vara som inte har fenor och fjäll i vattnet ska vara något avskyvärt för er.
Kadavret av varje djur som har delade klövar men inte idisslar är orena för dig, alla som berör dem ska vara orena.
Om den ljusa fläcken blir vit i huden på hans kropp och inte ser djupare ut än huden och om håret på den inte blir vitt, då ska prästen stänga in (isolera) honom som har fläcken i sju dagar. [Den initiala tiden för karantän var alltid en vecka när orsaken till sjukdomen inte var uppenbar.]
Men om prästen ser på (undersöker) den och ser att där inte finns några vita hår och om det inte är lägre än huden men är mörkare, då ska prästen stänga in (isolera) honom i sju dagar.
Men om prästen ser på (undersöker) den och ser att där inte finns några vita hår och att det inte är lägre än huden men är mörkare, då ska prästen stänga in (isolera) honom i sju dagar.
Och om prästen ser fläcken med fjäll och ser att den inte är djupare än huden och att det inte finns några svarta hår i den, då ska prästen stänga in (isolera) den som har fläcken med fjäll i sju dagar.
Och på sjunde dagen ska prästen se på (undersöka) fläcken och se om fjällen inte har spridit sig och om det inte finns något gult hår och om fjällen inte ser ut att ligga djupare än huden.
Och på sjunde dagen ska prästen se på (undersöka) fjällen, och se, om fjällen inte har spridit sig i huden och om de inte ser ut att vara djupare än huden, då ska prästen förklara honom ren och han ska tvätta sina kläder och vara ren.
Och om han är fattig och inte kan ge så mycket då ska han ta ett lamm som skuldoffer som ska viftas för att bringa försoning för honom och en tiondels fint mjöl blandat med olja som ett matoffer och ett mått olja.
Men om prästens dotter blir änka eller frånskild och inte har några barn och återvänder till sin fars hus som i sin ungdom, ska hon äta av sin fars kött. Men ingen främling ska äta av det.
Men hus i byar som inte har någon stadsmur ska räknas som fält, de kan återlösas och de ska återlämnas vid jubelåret.
Och jag ska ge frid (shalom, all slags välstånd, hälsa och framgång) i landet och ni ska ligga ner och ingen ska göra er rädda, och jag ska rensa bort onda djur från landet, inte heller ska svärdet gå genom ert land.
Och jag ska sätta mitt ansikte mot er [motsatsen till välsignelsen i vers 9] och ni ska bli slagna framför era fiender, de som hatar er ska råda över er och ni ska fly utan att någon förföljer er.
Och över dem som är levande kvar ska jag sända en matthet i deras hjärtan i deras fienders land, och ljudet av dallrande löv ska förfölja dem och de ska fly som när man flyr för svärdet, och de ska falla när ingen jagar dem.
Och de ska falla den ene på den andre som om det vore för svärd när ingen jagar, och de ska inte ha någon kraft att stå framför sina fiender.

4 Moseboken (19)

Men om mannen saknar en återlösare till vilken betalningen för skulden kan ges, då ska återbetalningen vara Herrens (Jahves), ja prästens, vid sidan av baggen för försoning, med vilken försoning ska göras för honom.
och en man ligger med henne, och det är dolt från hennes mans ögon, blir hon hemligt orenad, och där finns inga vittnen mot henne, inte heller blir hon påkommen i akten,
men nu är vi uttorkade (har våra själar torkat bort), det finns ingenting, vi har inget annat än denna manna att se på."
och hur landet är – om det är bördigt eller kargt, om det finns skog därinne eller inte. Och var starka (fasta, säkra, tappra) och ta med er av landets frukt." [Vers 17bb–20 formar en kiasm där den centrala frågan är om landet är gott eller ont.] Detta var vid den tiden då de första druvorna skördas. [Det var sen sommar eller tidig höst, någonstans i slutet av juli fram till tidigt i september. Israeliterna hade lämnat Egypten på våren, så denna händelse sker några månader efter det.]
Gå inte upp för Herren (Jahve) är inte bland er, så att ni inte slås ner framför era fiender.
Detta är undervisningens (Torah) förordningar (ordagrant "saker inristat") som Herren (Jahve) har befallt och sagt: Tala till Israels söner att de för fram en röd kviga (hebr. parah adoma) till dig, felfri (rituellt ren – hebr. tamim) som är utan defekt, som aldrig har burit något ok. [Offren av djur för att göra stänkelsevattnet var annorlunda än offren för synder och tacksägelse. Det var en hona (inte en hane som i alla andra offer), färgen var specificerad, den skulle dödas utanför lägret och mer material skulle kastas med in i offret. Denna text ingår i Torah-läsningen den sista sabbaten i månaden Adar, just innan Pesah. Det är en av flera kopplingar till Jesus död utanför stadsmuren, se Heb 13:12.]
Och varje öppet kärl, som inte har något lock som sluter tätt över det, är orent.
Och varför har du låtit oss komma ut ur Egypten för att föra oss till denna onda plats? Det är ingen plats för säd eller fikon eller vin eller granatäpplen, och inte finns det något vatten att dricka."
Och Israels söner sade till honom: "Vi ska gå längs huvudvägen, och om vi dricker av ditt vatten, jag och min boskap, då ska jag ge dig betalt för det, "låt det inte vara någon sak (mellan oss)", låt mig endast passera igenom med mina fötter.
och folket talade mot Gud och Mose och sade: "Varför har du fört oss ut ur Egypten för att vi ska dö i öknen? Här finns varken vatten eller bröd att äta, och vi avskyr denna värdelösa manna."
Och Herrens (Jahves) ängel gick vidare och ställde sig på en smal (trång) plats där det inte fanns utrymme att vika av varken till höger eller till vänster.
Varför ska vår fars namn försvinna (dö ut) från hans familj bara för att han inte har några söner? Ge oss ett arv bland bröderna till vår far."
Och du ska tala till Israels söner och säga:
'Om en man dör och inte har någon son,
    då ska hans arv gå vidare till hans dotter.
Och om han inte har någon dotter,
    då ska hans arv gå till hans bröder.
Och om han inte har några bröder,
    då ska hans arv gå till hans fars bröder.
Och om hans far inte har några bröder
    då ska ni ge arvet till hans släkting, den i hans familj som står närmast och han ska besitta det.' Och det ska för Israels söner vara till en förordning (ordagrant "saker inristat"), ett påbud (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahve) har befallt Mose." [Det var viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Leviratäktenskapet fanns också till för att föra familjens släkt vidare, se 5 Mos 25:5–10. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn.]
som kan gå framför dem och som kan komma framför dem, och som kan leda dem och som kan föra dem in, så att Herrens (Jahves) församling inte blir som får utan en herde." [Matt. 9:36]
och blodshämnaren finner honom utanför gränsen till hans fristad, och blodshämnaren dräper mandråparen, ska ingen blodskuld gälla för honom,

5 Moseboken (30)

Ändå tror ni inte i detta på Herren er Gud (Jahve Elohim),
Men Herren (Jahve) sade till mig: "Säg till dem: 'Gå inte upp och strid, för jag är inte ibland er, annars blir ni slagna av era fiender.' "
Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst.
utan jag måste dö i detta land, jag får inte gå över Jordan, men ni får gå över och besätta det goda landet.
För dig blev det synligt (uppenbart) för att du ska veta (vara intimt förtrogen med) att Herren (Jahve) han är Gud (Elohim). Ingen mer finns vid hans sida.
Idag ska du förstå (känna till, vara intimt förtrogen med, veta) och ta till hjärtat att Herren (Jahve) är Gud, uppe i himlarna och här nere på jorden – det finns ingen annan.
som ledde dig genom den stora och skräckinjagande öknen
    
    där det fanns ormar, ettriga ormar och skorpioner, och törstig mark utan vatten,
    som gav dig vatten ur den hårda klippan [2 Mos 17:1–7],
    
Och ni ska fröjda er inför Herren er Guds (Jahve Elohims) ansikte, du och dina söner och dina döttrar och dina tjänare och dina tjänarinnor och leviten som finns inom dina portar, eftersom han inte har någon del eller arv med dig.
Och vad det än är som inte har fenor och fjäll ska ni inte äta, det är orent för er.
Och leviten som är inom dina portar ska du inte överge, för han har ingen del och inget arv med dig.
Och leviten, eftersom han inte har någon del eller något arv med dig, och främlingen och den faderlöse och änkan, som är inom dina portar, ska komma och äta och bli mätta, så att Herren din Gud (Jahve Elohim) kan välsigna dig i allt ditt arbete som dina händer gör.
För att inte blodshämnaren (ordagrant: återlösaren av blod – hebr. gaal ha-adam) ska jaga dråparen med vrede i sitt hjärta (när hans känslor svallar över) och övermanna honom, eftersom vägen är lång [till den närmsta fristaden], och ge honom ett dödligt slag [i stundens hetta ta lagen i egna händer], när han inte förtjänar att dö eftersom det inte fanns något hat till honom [osämja mellan dråparen och offret innan olyckan].
Om en man har en uppstudsig och rebellisk son som inte vill lyssna på sin fars röst och på sin mors röst [båda föräldrarnas röster], och som inte vill lyssna på dem, trots att de tuktar (fostrar, tyglar; är stränga mot) honom,
De ska säga till stadens äldste: "Detta är vår uppstudsiga och rebelliska son, han lyssnar inte på vår röst. Han är en frossare och en drinkare." [Exakt samma ord som används i n Ords 23:20–22.]
Mot ungmön ska du inte göra något, för det finns ingenting i ungmön som är värt döden. Utan som när en man reser sig mot sin granne och slår ihjäl honom, så är det också i detta fall,
eftersom han fann henne ute på fältet och den trolovade ungmön ropade, men det fanns ingen som kunde rädda henne. [Ingen hörde hennes rop ute på fältet.]
Om bröder bor tillsammans och en av dem dör och inte har några barn. Då ska hustrun till den döde inte bli bortgift med någon som inte är av hans släkt. Hennes mans bror ska gå in till henne och ta henne som hustru och fullfölja sitt ansvar som makens bror för henne. [Detta kallas leviratäktenskap och är vad Boas gör för Rut och Noomi i Ruts bok, se även 1 Mos 38 med Juda och Tamar.]
Dina kroppar ska bli mat till luftens alla fåglar och till markens alla djur, och ingen ska fösa bort dem (hindra dem från att äta av kropparna).
Och du ska famla mitt på dagen som en blind famlar i mörkret, och du ska inte kunna göra dina vägar framgångsrika. Du ska enbart vara förtryckt och rånad alla dagar, och ingen ska finnas som räddar dig.
Din oxe ska slaktas inför dina ögon,
    men du ska inte äta av den,
din åsna ska tas ifrån dig med våld framför ditt ansikte,
    och ska inte återlämnas till dig,
dina får ska ges till dina fiender
    och du ska inte ha någon som räddar dig.
Dina söner och dina döttrar ska ges till andra folk, och dina ögon ser på och du längtar efter dem hela dagen, men dina händer ska vara maktlösa.
Herren (Jahve) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sade: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er. [Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]
utan med honom som står här med oss denna dag inför Herren (Jahve) vår Gud (Elohim) och även med honom som inte står här med oss denna dag.
Sedan ska min vrede upptändas mot dem på den dagen och jag ska överge dem och jag ska gömma mitt ansikte för dem och de ska bli uppslukade och mycket ondska och bekymmer ska komma över dem. Den dagen ska de säga: 'Har inte denna ondska kommit över oss eftersom vår Gud inte är ibland oss?'
Klippan [en benämning på Gud] – hans gärningar är fulländade,
    för alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud (El) utan missgärning;
    rättvis och rättfärdig är han.
Herren (Jahve) själv (ensam, ordagrant: solitär) ledde honom
    och där fanns ingen främmande gud vid hans sida.
De är ett folk utan rådgivare,
    och det finns ingen kunskap hos dem.
Se nu att jag, jag är han,
    och det finns ingen annan gud vid sidan av (tillsammans med) mig.
Jag dödar och jag gör levande,
    jag sårar och jag helar,
    och det finns ingen som kan rädda ut ur min hand (ingen som kan ändra på det som Herren har bestämt).
[Nu följer en avslutande lovprisning där hela Israel välsignas. Ordet Jesjurun kommer från det hebreiska ordet yashar, som betyder att vara uppriktig eller en jämnad väg. Det beskriver idealbilden av Israel som ett folk som följer Guds väg och lever i hans vilja. Att Gud beskrivs att rida fram på skyn beskriver hur han står över stormar, se Ps 68:34. I Ugaritiska myter kallas Baal den som "rider fram på stormen". Formuleringen kan vara medveten av Mose för att betona att det är Israels Gud, inte Baal, som är den sanne Guden. Gud kontrollerar väder, skördar och befriar sitt folk från fiender. Ordet för Gud här är El, som är det mest generella ordet för Gud, och skulle kunna översättas gudomlig kraft. Så kan Israels Gud upplevas för de som inte känner honom, se 2 Mos 3:13–15; Ps 19.] Ingen är som Jesjuruns [Israels] Gud (El),
    han rider fram över skyn (himlarna) för att hjälpa dig,
    på skyarna i sitt majestät.

Josua (5)

[Detta kapitel hör ihop med Jos 3:1–4:24 i den första kiasmen i kap 1-6. Det har också sin parallell i kapitel 7-12. Här räddas Rahab (Rachav) och hennes familj och i Jos 11:19 räddas de hivéer som bodde i staden Givon.
    Tre olika hebreiska ord för vädurshorn/shofar används i detta kapitel. Det generella ordet för ett djurhorn är qeren. Ordet shofar och jovel används för just vädurshorn. Shofaren används ofta som krigssignal. Ordet jovel betyder vädur och vädurshorn, men också jubel. Det användes som en signal för jubelåret, men inte vid krig, se 3 Mos 25:8–13. Att just ordet jovel används här kopplar denna händelse till friåret då man återvänder till sin arvedel.]
Nu var Jeriko helt stängt på grund av Israels söner. Ingen gick ut och ingen kom in.
Men leviterna har ingen del ibland er eftersom Herrens prästämbete är deras arv, och Gad och Ruben och halva Manasse har tagit emot sina arv på andra sidan Jordan, österut, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav dem."
För Herren (Jahve) har gjort Jordan till en gräns mellan oss och er, Rubens söner och Gads söner ni har ingen del i Herren (Jahve), så kan era söner få våra söner att sluta vörda Herren (Jahve).
men det ska vara ett vittne mellan oss och er och mellan våra generationer efter oss, så att vi gör Herrens (Jahves) tjänst inför honom med våra brännoffer och med våra offer och med våra shalomoffer, så att era söner inte säger till våra söner i framtiden: Ni har ingen del i Herren (Jahve).

Domarboken (27)

Och de väntade tills de skämdes, men se, han öppnade inte dörrarna till det övre rummet. Därför tog de nycklarna och öppnade, och se, deras herre hade fallit ner död på golvet (marken).
Och han sade till henne: "Stå i tältöppningen [och håll vakt]. Om någon kommer och frågar dig om det finns någon man här, så svara nej."
För de kom in med sin boskap och sina tält och de kom som gräshoppor i stora skaror – både de och deras kameler var omöjliga att räkna – och de kom in i landet för att förstöra det.
Och midjaniterna och amalekiterna och alla österns söner låg tillsammans i dalen som en gräshoppssvärm i antal, och deras kameler gick inte att räkna, som sanden som är på havets strand i antal. [Gräshoppssvärmen här syftar på en formidabel invasion av gräshoppor där de kommer i så stora svärmar att de orsakar en mindre solförmörkelse i det område de flyger. Dessa svärmar brukar bestå av många miljoner gräshoppor.]
Och hans granne svarade och sade: "Detta är inget annat än Gideons svärd, Joashs son, en man i Israel, i hans hand har Gud (Elohim) gett Midjan och hela hären."
Och törnbusken sade till träden: Om ni verkligen smörjer mig till kung över er, kom sedan och ta er tillflykt under min skugga, och om inte, låt eld komma ut från törnbusken och sluka Libanons cedrar.
Men om inte, låt eld komma ut från Avimelech och sluka Shechems män och Beit-Millos, och låt eld komma från Shechems män och från Beit-Millo och sluka Avimelech.
Och Jiftach kom till Mitspa till sitt hus och se, hans dotter kom ut och mötte honom med tamburiner och med dans och hon var hans enda barn, förutom henne hade han ingen son och ingen dotter.
Och när jag såg att ni inte kom till min undsättning lade jag min själ (mitt liv) i min (egen) hand och gick över mot Ammons söner, och Herren (Jahve) gav dem i min hand. Varför har ni kommit upp mot mig för att strida mot mig idag?" [Striden med Ammons söner pågick under en längre tid innan Jiftach först tog på sig uppgiften att strida mot dem. Därför kan man med fog undra varför Efraims män kommer nu, när de inte kommit tidigare.]
Och Gud (Elohim) lyssnade på Manoachs röst och Guds (Elohims) ängel kom igen till kvinnan och hon satt på fältet, men Manoach hennes man var inte med (hos) henne.
Men hans far och hans mor sade till honom: "Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar eller bland hela mitt folk [det judiska folket], så att du måste gå och ta en hustru från de oomskurna filistéerna?"
    Men Simson sade till sin far: "Hon – ta henne till mig, för hon är den rätta för mina ögon." [Den hebreiska ordföljden har "hon" först, vilket betonar Simsons beslut, som bara är baserat på känslor, att det inte finns några alternativ – det är hon han ska ha. Intressant är också föräldrarnas argumentation och vilka skäl de anger. De verkar mest se det som ett kulturellt problem. De nämner inget om förbudet i 5 Mos 7:1–5 eller nasirlöftet och tilltalet att han ska rädda Israel från just filistéerna (Dom 13:2).]
Och Herrens (Jahves) Ande kom mäktigt (föll, svepte hastigt och med kraft) över honom och han slet sönder (delade – hebr. shasa) det [det stora lejonet] som om det var en [liten] killing, och han hade ingenting [inget verktyg eller vapen] i sin hand. Men han berättade inte för sin far och sin mor vad han hade gjort.
Då sade hon till honom: "Hur kan du säga att du älskar mig men ditt hjärta inte är med mig? Dessa tre gånger har du förnedrat (lurat – hebr. talal) mig och inte berättat för mig var din stora styrka kommer från."
På den tiden fanns det ingen kung i Israel.
Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.
-
[Följande fras återkommer fyra gånger i avslutningen av Domarboken, se Dom 17:6; 19:1; 21:25.]
-
I dessa dagar fanns det ingen kung i Israel.
-
Och i dessa dagar sökte daniterna [fortfarande] efter ett arv [ett eget landområde] åt sig att bo i, eftersom inget tillfallit dem till denna dag som ett arv bland Israels stammar. [Mose har tidigare välsignat Dan och tilldelat dem Bashan, vilket ligger i Golanområdet norr om Naftali stam, se 5 Mos 33:22. Under Josuas ledning hade Dans stam fått området väster om Jerusalem ut mot Medelhavet mellan Efraim och Benjamin, se Jos 19:40–48. Dock verkar daniterna inte nöjda med sin tilldelning (området är för "snävt", se Jos 19:47) och man vill ha det område Mose nämner i sin välsignelse, hellre än det de fick genom lotten av Josua. Det är hur de erövrar staden Laish, som sedan får namnet Dan, som beskrivs i detta kapitel.]
Och de fem männen gick vidare och kom till Laish [i norr]. [Hebr. lajish betyder "fullvuxet lejon". Staden kallas även Leshem, se Jos 19:47. Den ligger vid foten av berget Hermon i Israels nordligaste del och döps senare om till Dan, se vers 29. I Mose välsignelse över Dan är formuleringen att Dan ska vara en lejonunge som skuttar fram i Bashan (som är ett annat namn på samma område), se 5 Mos 33:22.] De [de fem spejarna] såg folket som var där inne, [de] bodde tryggt efter sidoniernas påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat), hade ro och trygghet och ingen talade skam i landet [med] ärvt styre (hebr. etser, finns bara här) och de var avlägsna (på långt avstånd) från sidonierna, och ingen talade till dem med en människa.
När vi kommer ska vi komma till ett tryggt folk och landet är rymligt händerna eftersom Gud (Elohim) har gett det i våra händer, en plats som ingen där har behov av, alla ting som [finns] i världen (på jorden).
Och det fanns ingen räddning eftersom de var långt bort från Sidon och de talade inte med någon människa, och det var i dalen som är vid Beit-Rachov.
    Och de byggde staden och bodde i den.
[Den andra berättelsen i Domarbokens avslutning inleds nu. Den enda person som namnges är Pinchas (Dom 20:28). Han är son till Elazar som var samtida med Josua (Jos 14:1) gör att denna berättelse utspelar sig tidigt i domartiden, en generation efter Josua. Frasen som återkommer fyra ggr "I dessa dagar fanns det ingen kung i Israel" (Dom 17:6; 18:1; 21:25) återfinns här, men lite ordföljd där ordet för kung kommer före fanns här.] Och det skedde i dessa dagar – då någon kung inte fanns i Israel – att en man, en levit, som vistades på den andra (bortre) sidan av Efraims berg. Han tog åt sig en kvinna, en konkubin från Betlehem i Juda. [Ingen person namnges, vilket gör berättelsen mer generell och applicerbar. Huvudpersonen är en levit – den stam som hade ett uppdrag av andligt ledarskap. Det är inte samma person som i föregående berättelse. Det finns både likheter och kontraster jämfört med föregående berättelse:
    - Leviten var på resa i bergsbygden, samma område där en annan levit i föregående berättelse hittat ett hem (Dom 17:7–13). - Riktningen är omvänd, i kapitel Dom 17:8 reste en levit från Betlehem till Efraims bergsbygd, här reser en annan levit den motsatta riktningen ner till Betlehem. - Båda berättelserna handlar om gästfrihet. I Dom 17:10–11 ger Micah leviten titeln "far", men behandlar honom som sin egen son. Här är leviten en faders svärson.
Kvinnan introduceras som bihustru, något som gör att läsaren direkt anar oråd utifrån tidigare händelser i Dom 8:31 som slutade i tragik i Dom 9:56.]
Och de tog av från vägen och gick in till Giva för att övernatta där. Och han gick in och satte sig på stadens öppna plats (torg) [synligt för alla]. Men ingen man tog in dem till sitt hus till att övernatta. [I motsats till det vänliga bemötandet i Betlehem är det ingen som visar gästfrihet i Giva. Det hörde till traditionen att låta erbjuda husrum för förbipasserande, särskilt sina egna landsmän. Kommentaren att staden tillhör Benjamin kommer att ha ]
Och han sade till honom: "Vi passerar från Betlehem i Juda till den andra sidan av Efraims berg, därifrån kommer jag och jag gick till Betlehem i Juda och nu går jag till Herrens (Jahves) hus men ingen man tar (bjuder) in mig i sitt hus.
Och även hö och även foder till våra åsnor och även bröd och vin finns till mig och till din tjänstekvinna och till ynglingen som är med din tjänare. [Det finns] inget behov, alla ting [finns]."
Och han sade till henne: "Stig upp och låt oss gå", men [fick] inget svar. Och han tog upp henne på åsnan och mannen reste sig och han gick till sin plats.
Och folket uppbådades (räknades) och se, där var ingen man från Javesh-Gileads invånare.
På den tiden fanns det ingen kung i Israel.
Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.
-

Rut (1)

Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig." [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se Rut 1:1, 4. Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se 3 Mos 25:30. Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se 3 Mos 25:47–55, eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet mashar i vers 3 översätts ibland "sälja", men har också betydelsen att "överlämna". I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se 3 Mos 25:23. Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart 50:e år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se 3 Mos 25:28.] Han svarade: "Jag vill återlösa det."

1 Samuelsboken (33)

Och han hade två fruar, den ena hette Channa [Hanna – från hebr. chanan som betyder nåd] och den andra hette Penina [betyder: "juvel"], och Penina hade barn men Channa hade inga barn. [Den förste polygamisten som nämns i Bibeln är Lemech (i den sjätte generationen från Adam och en ättling till brodermördaren Kain) som skröt över att dödat en människa., se 1 Mos 4:19–24. Guds grundplan var en man och en kvinna i ett äktenskap, se 1 Mos 2:24; Mark 10:2–9; Ef 5:22–23; 1 Tim 3:2; Tit 1:6. En kung ska inte ta många fruar, se 5 Mos 17:14–20; 1 Kung 11:3–4. Även om Bibeln inte säger "det var fel" vid varje tillfälle, så visar varje exempel på den avundsjuka och alla de problem som polygami för med sig, se 1 Mos 16:3; 2 Sam 12:10.]
Ingen är helig (avskild) som Herren (Jahve),
    för det finns ingen utom du (ingen finns förutom dig).
    Och ingen klippa (fast punkt; styrka) är som vår Gud (Elohim). [5 Mos 32:4; Ps 18:2]
Och ynglingen Samuel gjorde tjänst inför Herren under Eli. [Samuel är nu omkring tolv år. Hans namn betyder ordagrant "Gud hör bön" eller "den av Gud bönhörde".] Ord från Herren var sällsynta på den tiden, det var inte vanligt med profetiska syner (uppenbarelser).
Han hade en son som hette Saul – ung och såg bra ut (ordagrant: utvald och god/bra/vacker), bland Israels söner fanns ingen man såg så bra ut som han, han var huvudet högre än alla andra (från skuldrorna och uppåt var han högre än någon i hela folket).
Och han gick genom Efraims bergsbygd och passerade genom Shalishas land men fann dem inte. Sedan passerade han genom Shaalims land men där var de inte, och han passerade genom benjaminiternas land men fann dem inte.
Då sade Saul till sin tjänare: "Se, om vi går, vad ska vi då ta med oss till mannen? Brödet är torrt i våra väskor och det är inte en gåva att ge till en gudsman, vad har vi?"
Och Sauls farbror sade till honom och till hans tjänare: "Vart gick ni?" Och han sade: "Till att söka efter åsnorna, och när vi såg att de inte var funna kom vi till Samuel."
Och Samuel sade till hela folket: "Ser ni honom som Herren (Jahve) har valt, att där är ingen som han bland allt folket?"
    Och hela folket ropade och sade: "Länge leve kungen."
Och Javeshs äldste sade till honom: "Ge oss sju dagars betänketid så att vi kan sända budbärare till alla Israels gränser, och sedan om ingen kommer och hjälper oss, ska vi komma ut till dig."
Och han tog ett ok av oxen och bröt det i delar och sände dem genom hela Israel i budbärares händer och sade: "Vemhelst som inte kommer efter Saul och efter Samuel, så ska det göras med hans oxe." Och fruktan för Herren (Jahve) föll över folket och de drog ut som en man.
Och Jonatan sade till ynglingen som bar hans rustning: "Kom och låt oss gå över till dessa oomskurnas förläggning [1 Mos 17:9–14], kanhända ska Herren (Jahve) göra det för oss, eftersom det inte finns något hinder för Herren (Jahve) att rädda genom många eller genom få."
Och Saul sade till folket [armén] som var med honom: "Räkna och se vem som har lämnat oss." Och när de hade räknat kom det fram att Jonatan och hans vapenbärare var inte där.
Och när folket [armén] kom till skogen såg de en flod av honung, men ingen man förde sin hand till munnen, för folket var rädda för eden (förbannelsen).
För Herren (Jahve) lever, som räddar Israel, om det är genom Jonatan min son, ska han döden dö." Men där var inte en man bland folket som svarade honom.
David övervann filistén med bara slunga och en sten. Han slog ner filistén och dödade honom. David hade inte ens ett svärd i sin hand.
Och Saul sade: "Så ska ni säga till David: Kungens önskan är inte någon hemgift, utan 100 filisteiska förhudar, som en hämnd på kungens fiender." För Saul tänkte att David skulle falla för filistéernas hand.
Saul sände budbärare till Davids hus för att bevaka det och sedan döda honom på morgonen. [Sauls sjunde försök att döda David.] Men Michal, Davids hustru berättade för honom [på samma sätt som sin bror Jonatan] och sade: "Om du inte räddar ditt liv i natt, kommer du i morgon att bli dödad."
Och han sade till honom. "Långt därifrån (vare det fjärran), du ska inte dö. Se, min far gör ingenting, stort eller litet, utan att han avslöjar det för mig, och varför skulle min far gömma dessa ting från mig? Det är inte så."
Och se, jag ska sända pojken: 'Gå och leta efter pilen.' Om jag säger till pojken: 'Se, pilen är på den här sidan om dig,' ta dem och kom för då är det frid (shalom) till dig och inget (ont) ord, Herren (Jahve) lever.
Sedan kom David till Nov [levitisk stad i Benjamins område, troligtvis strax nordöst om Jerusalem på berget Scopus, bara 3 km söder om Davids gömställe i Anatot], till prästen Achimelech, och Achimelech kom darrande för att möta David och sade till honom: "Varför är du ensam och har ingen man med dig?"
Och prästen svarade David och sade: "Det finns inget vanligt bröd under min hand, utan det är heligt bröd [skådebrödet, se 2 Mos 25:23–30], bara om de unga männen har hållit sig borta (vaktat, bevarat sig) från kvinnor." [3 Mos 15:16–18]
Prästen svarade: "Filistén Goliats svärd, som du slog i Ela-dalen (Terebintdalen) [1 Sam 17]; se, det är inlindat i ett tyg och står bakom efoden [2 Mos 28.6–14]. Om du vill ha det, ta det, för det finns ingenting annat här." Och David sade: "Det finns inget likt det, ge det till mig."
så att ni alla konspirerar mot mig, och det var ingen som avslöjade för mig när min son skar ett förbund med Jishajs son, och det är ingen av er som tycker synd om mig eller avslöjar för mig att min son har eggat upp mina tjänare mot mig för att ligga i bakhåll som han gör denna dag?"
Dessutom min far, se, se vingen från din mantel i min hand, för i det att jag skar av vingen från din mantel dödade jag dig inte, du vet och ser att där inte är ondska eller överträdelse i min hand, och jag har inte syndat mot dig fast du ligger och väntar efter min själ för att ta den.
Och David tog spjutet och vattenkruset från Sauls huvud och de bar bort dem och ingen man såg det, ingen visste det, inte heller vaknade någon, för alla sov, eftersom en djup sömn från Herren (Jahve) hade fallit över dem.
Men David [var trött på att ständigt behöva fly från Saul och] sade i sitt hjärta (tänkte för sig själv): "En dag kommer jag bli bortsvept (undanröjd) av Sauls hand. Det finns inget bättre för mig än att jag flyr till filistéernas land. Då måste Saul ge upp (tröttna) på att leta efter mig överallt inom Israels gränser och jag undkommer hans hand."
Och David och folket som var med honom lyfte upp sina röster och grät till dess de inte längre hade kraft att gråta.

2 Samuelsboken (15)

Och se, Davids tjänare och Joav kom från ett plundringståg och de hade ett stort byte med sig. Men Avner var inte med David i Hebron (Chevron) för han hade sänt iväg honom och han hade gått i frid.
Därför [på grund av löftet om ett evigt hus] är du [har du alltid varit] stor Herre Gud (Adonaj Jahve) – för ingen är som du, och ingen [annan] Gud (Elohim) finns förutom (utöver; bortsett från) dig, efter allt vi har hört med våra [egna] öron.
Men den fattiga mannen hade ingenting förutom ett litet lamm som han hade köpt. Han födde upp det, och det växte upp tillsammans med honom och hans söner. Det åt av hans mat, drack från hans glas och sov i hans armar. Det var som en dotter för honom.
Och din tjänarinna har två söner och de två bråkade med varandra på fältet och det fanns ingen som delade på dem, utan den ene slog den andre och dödade honom.
Då sade Avshalom till honom: "Se, ditt ärende är gott och rätt, men kungen har ingen ställföreträdare som kan lyssna på dig."
Och Choshaj kom till Avshalom och Avshalom talade till honom och sade: "Achitofel har talat på detta sättet, ska vi göra som han säger eller inte? Tala du."
Och Avshalom hade under sin livstid rest upp en pelare åt sig som finns i Kungadalen, för han sade: "Jag har ingen son som bevarar mitt namn i hågkomst." Och han gav pelaren sitt eget namn och den kallas Avshaloms hand till denna dag.
Och en gång till sade Achimaats, Tsadoqs son till Joav: "Varför låter du inte mig, jag ber dig, låt även mig springa efter kushiten." Och Joav sade: "Varför vill du springa min son, du kommer inte att få någon belöning för dessa nyheter?"
i det att du älskar dem som hatar dig och hatar dem som älskar dig. För du har idag förkunnat att furstar och tjänare är ingenting för dig. För jag vet idag att om Avshalom hade levt och vi alla hade dött idag, skulle det ha behagat dig väl.
Stå nu upp, gå ut och tala till dina tjänares hjärtan, för jag bedyrar i Herren (Jahve), om du inte går ut, kommer inte en man att bli kvar hos dig över natten, och det blir värre för dig än allt ont som har drabbat dig från din ungdom till nu."
Och där mötte dem en oduglig man vars namn var Sheva, Bichris son en man från Benjamin. Och han blåste i shofaren och sade:
"Vi har ingen del i David
    och vi har inget arv i Jishajs son.
Var och en till sitt tält, Israel!"
Och givoniterna sade till honom: "Det handlar inte om silver eller guld mellan oss och Saul eller hans hus. Det är inte heller vår sak att döda någon man i Israel." Och han sade: "Vad säger ni att jag ska göra för er?"
De skrek (ropade, sökte efter hjälp), men det var ingen [av deras avgudar] som hjälpte,
    [de ropade efter hjälp eller skrek i avsky] mot Herren, men han svarade inte. [I Jona 1:14 finns exempel på hur hedningar ropar till Israels Gud. I Upp 16:10–11 vänder man sig mot Gud, inte i omvändelse, utan för att häda honom.]

1 Kungaboken (25)

Tre dagar efter att jag hade fött mitt barn, födde den här kvinnan också ett barn. Vi var själva, ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. [Det finns alltså inga vittnen.]
Men nu har Herren min Gud (Jahve Elohim) gett mig ro (tystnad) på alla sidor, ingen satan (åklagare) och ingen förekomst av ondska.
Befall därför nu att de hugger cederträ åt mig från Libanon, och mina tjänare ska vara tillsammans med dina tjänare, och jag ska betala dig för dina tjänare efter allt som du säger, för du vet att det finns ingen bland oss som har samma skicklighet att hugga timmer som sidonierna."
Allt cederträ inuti huset var utskuret med knoppar och utslagna (öppna) blommor, allt i cederträ, ingen sten var synlig.
Det fanns ingenting kvar i arken förutom de två stentavlorna som Mose lade dit vid Chorev, när Herren (Jahve) skar förbund med Israels söner, när de kom ut från Egyptens land.
och sade:
-
"Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) det finns ingen Gud (Elohim) lik dig i himlarna däruppe och på jorden längst ner, som håller (vaktar, skyddar, bevarar) förbund och nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) med dina tjänare, som vandrar inför ditt ansikte med hela sitt hjärta,
När de syndar mot dig – för det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem till fienden så att de för bort dem som fångar till fiendens land, långt bort eller nära,
så att alla jordens folk ska veta att Herren (Jahve) är Gud (Elohim), det finns ingen annan.
Och alla kung Salomos dryckeskärl var av guld och alla redskap i Libanons skogshus var av rent guld, ingenting var av silver, det räknades inte som värdefullt under Salomos dagar.
Och kung Asa gjorde ett påbud (tillkännagivande) i hela Juda, ingen var undantagen, och de bar bort Ramas stenar och timret som Baasha hade byggt med, och kung Asa byggde Geva i Benjamin av det (materialet) och Mitspa.
Herren din Gud (Jahve Elohim) lever, det finns inget land eller kungarike där min herre inte har sänt för att söka dig, och när de säger: 'han är inte här,' tar han en ed av det kungariket och landet att de inte har funnit dig.
Och de tog oxen som gavs dem och gjorde i ordning den, och kallade på Baals namn från morgonen ända till mitt på dagen och sade: "Baal, svara oss." Men där var ingen röst, inte någon som svarade. Och de hoppade (dansade, haltade – hebr pasach) kring (framför, runt) altaret som var gjort. [Här används samma ord som användes om folkets ambivalens i vers 21.]
Hela eftermiddagen fortsattde de att profetera [ropa och skrika] ända till tiden för offret [matoffret på kvällen – hebr. mincha; som offrades vid solnedgången, se 2 Mos 29:38–41]. Men där var ingen röst, ingen som svarade dem, ingen som tog notis om dem.
Och han [Elia] sade till sin tjänare: "Gå upp, jag ber dig, och titta mot havsvägen (i riktning mot havet) [västerut]." Och han gick upp och tittade och sade: "Där är ingenting." Och han sade: "Gå igen," sju gånger.
Och när din tjänare var upptagen med det ena och det andra var han försvunnen."
    Och Israels kung sade till honom: "Så ska din dom bli, du har själv bestämt det."
Men Izevel (Isebel) hans hustru kom till honom och sade till honom: "Varför har du en så tjurig attityd (ordagrant: varför är din ande bitter/trumpen) så du inte vill äta bröd (mat)?"
Och det skedde när Jizevel hörde att Navot var stenad och var död att Izevel sade till Ahav: "Stig upp och ta i besittning jizreliten Navots vingård, som han vägrade att ge dig för silver, för Navot lever inte utan är död."
[Kapitel 21 var ett avbrott, det kiastiska centrumet, och nu kommer ett stycke som tematiskt hör ihop med 1 Kung 20 och kriget med Aram.] Och det fortsatte tre år utan krig mellan Aram och Israel.
Men Jehoshafat sade: "Finns det inte någon Herrens (Jahves) profet här så att vi kan fråga honom?"
Och han sade: "Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, som får som inte har någon herde, och Herren (Jahve) sade: Dessa har ingen herre, låt dem återvända var och en till sitt hus i frid (shalom)."
Och det fanns ingen kung i Edom, en ställföreträdare var kung.

2 Kungaboken (20)

Men en Herrens (Jahves) ängel sade till tishbiten Elia: "Stå upp och gå och möt Samariens kungs budbärare och säg till dem: "Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov?
Och de sade till honom:"Det kom en man och mötte oss och sade till oss: Gå, återvänd till kungen som sände er och säg till honom: Så säger Herren (Jahve): Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
Och han sade till honom: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom du har sänt budbärare för att fråga Baal-Zevov, guden i Ekron, är det för att det inte finns någon Gud (Elohim) i Israel? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
Och han sade: "Du har bett om en svår sak, likväl, om du ser mig när jag tas ifrån dig, ska det ske med dig, men om inte, ska det inte ske."
Men Jehoshafat sade: "Finns ingen Herrens (Jahves) profet här så att vi kan fråga Herren (Jahve) genom honom?"
    Och en av Israels kungs tjänare svarade och sade: "Elisha, Shafats son är här som hällde vatten över Elias händer."
Och Elisha sade till henne: "Vad ska jag göra för dig? Berätta, vad har du i ditt hus?" Och hon sade "Din tjänarinna har ingenting i huset förutom ett krus med olja."
Och det skedde när alla kärl var fulla att hon sade till sin son: "Ge mig ett kärl till." Och han sade till henne: "Det finns inte fler kärl." Och oljan stannade.
Och han sade: "Vad ska vi då göra för henne?" Och Gechazi svarade: "Hon har ingen son och hennes man är gammal."
Och Gechazi fortsatte före dem och lade staven på ansiktet på ynglingen, men ingen röst och inget hördes. Därför återvände han till att möta dem och han berättade för honom och sade: "Ynglingen vaknar inte."
Han och hela hans följe vände tillbaka till gudsmannen [en fyra mil lång resa tillbaka igen, detta försenar hans hemresa med minst en dag]. Naaman kom och stod framför honom [till skillnad från första gången då han inte gick ur vagnen utan högmodigt antog att profeten skulle betjäna honom, se vers 9]. Han sade: "Nu vet jag med säkerhet att det inte finns någon Gud (Elohim) i hela världen förutom i Israel! Snälla, ta emot en gåva av tacksamhet från din tjänare."
Och de steg upp i skymningen och gick till araméernas läger, och när de kom dit till den yttre delen av araméernas läger, se, då fanns ingen man där.
Så de kom och ropade på stadens portvakt. Och de berättade för honom och sade: "Vi kom till araméernas läger och se, det fanns ingen man där, och inte rösten av någon människa, men hästarna stod bundna och åsnorna var bundna och tälten stod som de var."
Och hundarna ska äta Izevel i Jizreels del [området som tidigare varit Navots vingård] och ingen ska begrava henne." Och han öppnade dörren och flydde.
Och kung Jehoash kallade på Jehojada, prästen och de andra prästerna och sade till dem: "Varför stärker (reparerar) ni inte huset? Och nu, ta inte silvret från varje man hans gåva utan att ge det till sprickorna (skadorna) på huset."
För Herren (Jahve) såg Israels betryck som var mycket svårt (bittert) och det var inget slut på förtryckandet och det fanns ingen hjälpare till Israel.
Därför samtalade de med Assyriens kung och sade: "Folken som du har burit bort och placerat i Samariens städer känner inte till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim). Därför har han sänt lejon ibland dem och se, de slaktar dem, eftersom de inte känner till sättet (hur man gör) med landets Gud (Elohim)."
Till denna dag gör de på det gamla sättet. De fruktar inte Herren (Jahve) inte heller gör de efter förordningarna (ordagrant "saker inristat") och efter påbuden (bindande juridiska beslut) och efter undervisningen (Torah) och efter budorden (tydliga befallningar) som Herren (Jahve) befallde Jakobs söner, som han gav namnet Israel,
Och de sade till honom: "Så säger Hiskia: En dag av trångmål och tuktan och förakt är det idag, för det är dags att föda sönerna (graviditeten är fullgången) men det finns ingen kraft till att föda.

1 Krönikeboken (9)

Shimei hade sexton söner och sex döttrar. Men hans bröder hade inte många barn. I sin helhet ökade inte deras släkt lika mycket som Juda barn.
Herre, ingen är som du, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vi har hört med våra öron.
David skaffade järn i mängd till spikar för dörrarna i portarna och till märlor, samt koppar i sådan mängd att den inte kunde vägas
och cederbjälkar i oräkneligt antal, för sidonierna och tyrierna kom med cederträ i mängd till David.
Se, trots mina svårigheter har jag skaffat hundratusen talenter guld och tusen gånger tusen talenter silver till Herrens hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också förberett, och mer kan du själv skaffa fram.
Guldet, silvret, kopparn och järnet går inte att räkna. Sätt igång och gå till verket, och må Herren vara med dig!"
Därför behöver inte leviterna längre bära tabernaklet och alla redskap till tjänstgöringen i Herrens hus."
För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp.

2 Krönikeboken (25)

I arken fanns inget annat än de två tavlor [även manna och Arons stav, se 2 Mos 16:33; 4:17:10; Heb 9:4] som Mose hade lagt dit vid Horeb, när Herren slöt förbund med Israels barn efter att de dragit ut ur Egypten.
Sedan gick prästerna ut ur helgedomen. Alla präster som fanns där hade helgat sig, oavsett vilken avdelning de tillhörde.
och sade: "Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen eller på jorden, du som håller förbundet och bevarar nåden mot dina tjänare när de vandrar inför dig av hela sitt hjärta.
Om de syndar mot dig – och det finns ingen människa som inte syndar – och du blir vred på dem och ger dem i fiendens våld, och man tar dem till fånga och för bort dem till något land, långt borta eller nära,
Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Silver ansågs inte vara något värt på Salomos tid.
Han kom med 1 200 vagnar och 60 000 ryttare, och ingen kunde räkna det folk som följde honom från Egypten: libyer, suckeer och nubier.
Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde inte något krig under dessa år, för Herren hade gett honom ro.
Då ropade Asa till Herren sin Gud: "Herre, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre vår Gud, för vi stöder oss på dig, och vi har kommit hit i ditt namn mot denna skara. Herre, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot."
Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar [i västra Negevöknen] och av nubierna [etioperina] föll så många att ingen av dem återhämtade sig (kom undan med livhanken), för de blev nergjorda av Herren (Javhve) och hans här. Och folket tog ett stort byte.
Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna.
Men Joshafat sade: "Finns det inte längre någon Herrens profet här, så att vi kan fråga genom honom?"
Israels kung svarade Joshafat: "Här finns ännu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi fråga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka åt mig utan alltid bara olycka." Joshafat sade: "Kungen ska inte säga så."
Då sade han: "Jag såg hela Israel skingrat på bergen, som får utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte någon herre. Låt dem vända hem i frid, var och en till sitt."
Låt nu fruktan för Herren vara över er. Var noga med vad ni gör, för hos Herren vår Gud finns ingen orätt. Han är inte partisk och tar inga mutor."
Han sade: "Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot.
Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig."
När Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan.
Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort.
Sedan slog Herren honom med en obotlig sjukdom i inälvorna.
edan sökte han efter Ahasja, och de grep honom där han höll sig gömd i Samaria. De förde honom till Jehu och dödade honom. Men de begravde honom, för de sade: "Han var son till Joshafat som sökte Herren av hela sitt hjärta." Av Ahasjas hus fanns det sedan ingen som kunde ta över kungadömet.
Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sade till honom: "Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Herrens tjänare Mose har pålagt Israels församling?
Han sade till leviterna som undervisade hela Israel och som var helgade åt Herren: "Sätt den heliga arken i det hus som Salomo, Davids son, Israels kung, har byggt. Den ska inte mer vara en börda på era axlar. Tjäna nu Herren (Jahve) er Gud och hans folk Israel.
Sångarna, Asafs ättlingar, stod på sin plats, som David, Asaf, Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvakterna stod var och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, eftersom deras bröder leviterna lagade till åt dem.
Men de gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter tills Herrens vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot.

Esra (4)

så att man inte kunde skilja ljudet av glädjerop från ljudet av gråtande människor, för folket ropade för full hals, med hög röst, och ljudet hördes på långt håll.
ska vi då igen bryta dina bud och ingå blandäktenskap med människor som begår sådana avskyvärda gärningar som dessa? Skulle du inte bli vred på oss till dess du förgjort oss så att det inte finns någon kvarleva, inte en enda som kan fly?
Herre (Jahve), Israels Gud (Elohim), Du är rättfärdig, för vi är kvar, en kvarleva som har undkommit, som det är denna dag. Se, vi är framför ditt ansikte i vår skuld, på grund av den kan ingen stå framför ditt ansikte."
Dock är det mycket folk här och vi befinner oss i regnperioden så vi har inte möjlighet att stå utomhus. Dessutom kan inte detta ärende lösas på en eller två dagar, för vi har syndat stort (omfattande) i denna sak.

Nehemja (11)

Kungen frågade mig: "Varför är ditt ansikte så bedrövat när du inte är sjuk? Detta måste bero på en hjärtesorg." Då blev jag mycket förskrämd
gick jag och några män upp mitt i natten. Jag hade inte berättat för någon vad Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Jag tog inte med mig något annat djur än det jag själv red på.
Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men mitt riddjur kunde inte ta sig fram där.
Jag svarade dem genom att säga: "Himlarnas Gud ska låta det gå väl för oss (han hjälper oss att lyckas). Vi, hans tjänare, står upp och börjar återuppbyggnaden. Ni har ingen laglig rätt eller historisk anknytning till Jerusalem."
Varken jag eller mina bröder, inte mina tjänare eller de väktare som följde mig, ingen av oss tog av sig sina kläder, alla som gick till vattnet [hämtade dricksvatten i Gihonkällan som var Jerusalems dricksvattentäkt] hade sina vapen med sig.
Nu är våra kroppar (bokstavligt kött) som våra bröders kroppar, våra barn som deras barn, och vi för våra söner och våra döttrar i bojor till att bli tjänare, och några av våra döttrar är redan förda i bojor och det står inte i vår makt att hjälpa dem, för andra människor har våra fält och våra vingårdar."
Staden var stor (till ytan) men invånarna var få därinne och husen var inte renoverade.
Och han sade till dem: "Gå och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin. Och skicka gåvor av mat till dem som inte har något färdigt, för denna dag är helgad åt vår Gud. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er styrka."
Hälften av deras barn talade ashdoditiska eller de andra folkens språk [arameiska och kananeiska], och de kunde inte tala judarnas språk [hebreiska].

Ester (10)

I enlighet med lagen fanns det inga restriktioner för drickandet eftersom kungen hade instruerat överhovmästaren i sitt hushåll att servera var och en efter dennes egna önskemål.
Han stöttade Hadassa – dvs. Ester – sin farbrors dotter, för hon hade varken far eller mor. Och den unga kvinnan var vacker med fina former och behaglig att se på. När hennes far och mor dött, hade Mordochaj tagit (adopterat) henne som sin egen dotter. [Esters judiska namn var Hadassa som betyder "Myrten". Det är en växt som förknippas med bröllop och är ännu en av bokens dolda profetiska budskap – redan i hennes namn anas att hon ska bli brud. Hennes persiska namn Ester, som betyder "stjärna", kommer från samma rot som den babyloniske kärleksgudinnan Ishtars namn. Ester var kusin till Mordochaj.]
hade Ester fortfarande inte röjt sin släkt eller sitt folk (sin härkomst), såsom Mordochaj hade bett henne, eftersom Ester följde Mordochajs råd precis som när hon växte upp hos honom.
När Haman såg att Mordochaj inte böjde sig för honom, fylldes Haman av vrede.
Haman sade till kung Ahasveros (Xerxes): "Det finns ett särskilt folk [judarna] utspritt och skingrat bland folken i alla provinser i ditt kungarike. Deras lagar skiljer sig från dem hos alla andra folk, de håller inte heller kungens lagar. Därför gagnar det inte kungen att bevara (tolerera) dem.
Han kom också framför kungens port, för ingen fick gå in innanför kungens port med säcktyg.
Likväl blir jag inte tillfredsställd av allt detta (allt som han skrutit om) så länge jag ser juden Mordochaj sitta i kungens port." [Här finns Guds namn JHVH kodat i de fyra orden som översatts "blir jag inte tillfredsställd av allt detta." De sista bokstäverna i dessa ord formar baklänges ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve, se även Est 1:20; 5:4; 7:7.]
för vi är sålda, jag och mitt folk, till att förgöras, till att slaktas och gå under. Men om vi bara hade blivit sålda som slavar och slavinnor hade jag tigit, för vår motståndare är inte värd att kungen tar skada."
Skriv ni också angående judarna, så som ni finner för gott, i kungens namn och försegla det med kungens ring. För den skrift som är skriven i kungens namn och förseglad med kungens ring kan ingen människa ändra (ta tillbaka)".

Job (37)

Då sade Herren till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (satt ditt hjärta till) min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda." [Notera att det inte är Åklagaren utan Herren som tar initiativet till att lyfta fram Job som ett exempel.]
Då sade Herren till Åklagaren (Satan): "Har du lagt märke till (studerat, ordagrant: "satt ditt hjärta till") min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så god (ren) och hederlig (har integritet och vill göra det rätta) [samma fras som i Job 1:1, 8], ingen som så fruktar (vördar) Gud och undviker det onda. Fortfarande står han fast och har integritet (är god), trots att du drev mig (pressade, fick mig) att förgöra (sluka) honom utan orsak." [Samma ord "utan orsak" använde Satan när han insinuerade att Job inte prisade Gud av ren kärlek och gudsfruktan, utan bara för alla välsignelser han fått, se Job 1:9.]
Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor. [De tre besökarna och Jobs agerande här ligger till grund för shiva-veckan, som praktiseras än i dag efter ett dödsfall inom judendomen, se även 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13. Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att "känna sig låg" får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Ursprunget till denna sed kommer från att Jobs vänner satt tysta en vecka och det var Job som inledde samtalet, se Job 3:1.]
Låt morgonstjärnorna förmörkas [låt dem inte tillkännage en ny dag],
    låt den [dagen då jag föddes, vers 3a] vänta på ljus, men verkligen inte finna något,
    låt gryningens solstrimmor (ordagrant: 'morgonens ögonlock') inte synas.
åt dem som längtar efter döden, men den kommer inte,
    som söker den mer än dolda skatter,
Hans söner tas (förs) bort från säkerheten (tryggheten)
    och de krossas i porten utan att någon räddar dem.
Han [Gud] som gör stora och outgrundliga ting (omöjliga att helt förstå),
    fler under än någon kan räkna.
Är inte min egen hjälp (egna resurser) ingenting,
    varje utväg (driftighet, förmåga att förstå – hebr. toshija) är stängd för mig.
    [Utväg har att göra med mental förmåga, se Job 5:12; 11:6]
Ögat av honom som ser mig, ser mig inte mer,
    dina ögon ser genom (i) mig och jag är borta.
Och varför lyfter du inte [bort] min synd (hebr. pesha) och du går över (passerar) min missgärning (hebr. avon),
    eftersom jag nu ska ligga ner till stoft och jag ska söka (hebr. shachar; som man söker efter gryningen)
    men där är inte (finns ingenting).
De hatar att bli klädda i skam
    och de ondas tält ska inte finnas.
gör stora ting som inte kan utforskas
    och förunderliga ting som inte kan räknas?
Ändå gör du detta även om du vet att jag inte gör det onda
    och det finns ingen som kan rädda mig från din hand.
    [Job längtar efter någon som kan föra hans talan, se Job 9:33; 16:19, 20; 19:25.]
Ska ditt tomma prat tvinga människor (hebr. mat) till tystand?
    ska ingen men du hånar och ingen förödmjukar.
Ja, du ligger ner [i trygg vila] och ingen får dig att bli rädd (darra av skräck) [inga mer räder, se Job 1:15, 17]
    och många ska söka din favör (strycka ditt ansikte många gånger).
Även jag har ett hjärta, likväl som ni,
    jag är inte underlägsen er,
    och vem känner inte till dessa ting?
    [Underförstått – detta är allmän kunskap, ni kommer inte med något nytt!]
Han blir utan barn och efterkommande i sitt folk,
    ingen överlevande finns i hans hus.
[Att dö barnlös var en stor olycka, se 1 Mos 11:30; Dom 13:2; 1 Sam 1:2. Alla 10 Jobs barn var döda, något Bildad redan tog upp i sitt första tal, se Job 8:4.]
Se, jag ropar högt (högljutt skri efter hjälp – hebr. tsaaq): "Våld (terror – chamas)"
    Men jag får inget svar (jag besvaras inte).
Jag ropar i smärta (hebr. shava),
    men där finns ingen rättfärdighet.
Inget är kvar för honom att äta (hans begär),
    det är därför hans framgång inte består.
Dalarnas jordkokor är söta (tillfredställande) för honom,
    alla människor dras (lockas) efter honom och till hans ansikte ett oräkneligt antal.
Är inte din ondska stor
    och inte din missgärning (synd – hebr. avon) utan slut?
Se, går jag frammåt (mot öster – hebr. qedem) [möter solens uppgång] är han inte där,
    går jag tillbaka (västerut – hebr. achor) finner jag honom inte.
Nakna övernattar (ligger de om natten – hebr. lon), utan kläder,
    de har inget att skyla sig med i kölden.
De upphöjda en kort tid,
    sedan är de borta,
de slås ner och skördas som alla,
    de vissnar som axens toppar.
Sheol (dödsriket, de dödas plats) ligger blottat för honom,
    Abaddon (avgrunden, förgörelsens plats, se Ords 27:20; Job 26:6; Upp 9:11 – hebr. avaddon) har ingen täckelse (är otäckt, utan klädnad). [Gud har makt och kontroll även över döden.]
Rik går han till sängs – och samlar inte [mer],
    när han öppnar sina ögon är allt borta.
    [Även om verbet samla (hebr. asaf) behöver något mer ord, så är budskapet helt klart: rikedom kan försvinna över natten!]
Djupet säger: "Hon är inte i mig",
    havet säger: "Hon finns inte hos mig."
Om jag har sett någon vandrare i behov av kläder
    eller att en behövande inte har något att skyla sig med,
Men när Elihu såg det inte fanns något svar i munnen på dess tre [bräckliga] män (hebr. enosh),
    blev han brinnande vred.
och jag tittade nog på er (följde er uppmärksamt).
Men, se, ingen av er kunde överbevisa Job,
    ingen som kunde svara på hans ord.
Om inte, lyssna du då till mig.
    Håll tyst, jag ska lära dig vishet.[Eliho lämnar bara två alternativ till Job – var tyst eller omvänd dig. Job väljer tystnad, för inget svar kommer mellan kapitel 33 och 34. Det är en ton av ungdomlig arrogans (Job 32:6) i hela Elihos tal. Det ska noteras att varken här eller någon gång senare i Elihos långa anförande ända till och med kapitel 37 svarar Job honom en enda gång.]
Det finns inget mörker, ingen dödens skugga
    där överträdelsernas arbetare kan gömma sig själva.
och nu [eftersom du säger], att han inte straffar i vrede
    och inte bryr sig så mycket om synden?
[Följande två verser avslutar beskrivningen av Leviatan:]
Inget annat på jorden (marken) liknar honom
    – en varelse helt utan fruktan.

Psaltaren (67)

Många säger om mig (mitt liv, min själ):
    "Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse – hebr. jeshua) för honom hos Gud (Elohim)." Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "mig", beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se 1 Mos 2:7. Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.]
För det finns ingen pålitlighet (karaktärsfasthet) i deras [lögnarens och den blodtörstiges, se vers 7] mun,
    deras innersta är fördärv [djupaste mörker likt dödsriket],
    deras strupe en öppen grav,
    deras tunga är hal. [En hal tunga är en omskrivning för lögnaktiga och smickrande ord, se Ps 12:3. Fiendernas innersta liknas också vid dödsriket Sheol. I bildspråk liknas vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe – tungan. Faller ner i en öppen grav – strupen, och landar slutligen i dödsriket – magen.]
För de döda tänker inte på dig [hebr. zecher – kan inte åberopa ditt namn, se Ps 30:5; 97:12].
    Vem i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) tackar (prisar) dig?
annars sliter han mig (min själ, min person – hebr. nefesh) i stycken som ett lejon,
    för bort mig, och ingen kan rädda (rycka bort) mig.
Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) säger i sitt högmod (ordagrant "höjer föraktfullt sin näsa i vädret"):
    "Han [Gud] kommer inte efterfråga (söka, ställa mig till svars), det finns ingen Gud (han bryr sig inte)."
    [Alternativ översättning: "den gudlöse söker inte Gud", men Ps 10:13 gör att det är troligare att det är Gud som ska hålla räkenskap.]
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] Av David.
-
Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv):
    "Det finns ingen Gud (han bryr sig inte)." [Ps 10:4]
De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer),
    de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda.
    [Ordet "fördärvade" används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se 1 Mos 6:11.]
Alla (varenda en) har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
    tillsammans – alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
    ingen gör det som är rätt,
inte en enda en. [Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10–12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta" (hebr. alach) är ovanligt. Det återfinns bara i den parallella psalmen Ps 53:4 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6.]
De skrek (ropade efter hjälp), men det var ingen [av deras avgudar] som hjälpte,
    [de ropade efter hjälp eller skrek i avsky] mot Herren (Jahve), men han svarade inte. [I Jona 1:14 finns exempel på hur hedningar ropar till Israels Gud. I Upp 16:10–11 vänder man sig mot Gud, inte i omvändelse, utan för att häda honom.]
Utan tal (ord), utan ord [mänskligt språk]
    deras röst hörs inte.
Den går upp från ena sidan av himlarna,
    följer sin omloppsbana till den andra sidan,
    och ingenting undgår (är dolt för) dess hetta.
Var inte långt borta ifrån mig,
    för nöden är nära (en trång passage, en pressad och ångestladdad situation), och det finns ingen som hjälper.
Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa
    som Herren inte tillräknar skuld (inre ondska, onda tankar) [skulden är helt avskriven och raderad],
    som inte har falskhet (svek) i sin ande.
Var inte som en häst eller mula
    utan insikt,
som måste prydas med töm och betsel för att kontrolleras
    om den ska komma till dig (ordagrant: annars kommer den inte nära dig). [Frasen "som måste prydas med" består av det hebreiska substantivet adiy, som förutom "huvudlag" och "mun" också har betydelsen "smycke". Troligtvis är innebörden – i en nästan ironisk ton – att hästens "utsmyckning" är töm och betsel. Detta substantiv är snarlikt ordet för galopp, och kan då även påminna om att djurets rörelse och temperament måste kontrolleras.]
Ingen kung räddas av [kan få seger genom] en stor armé,
    en hjälte (mäktig krigare) kan inte befrias (rädda sig själv) genom stor styrka.
Frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve), ni heliga (Guds utvalda),
    för de lider ingen brist de som fruktar honom. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Denna vers både inleds och avslutas med ordet "Frukta" (hebr. jare), som börjar med denna bokstav. Här finns en koppling till Ordspråksbokens kända inledning där gudsfruktan är början till all kunskap, se Ords 1:7; 9:10.]
Synden [upproret mot Gud personifierad] förkunnar (säger, proklamerar) till den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) djupt i hans hjärta,
    det finns ingen gudsfruktan (respekt och vördnad för Elohim) i hans ögon,
Och ännu en liten tid, och den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) finns inte mer,
    ja, fast du söker (noggrant ser) efter på hans plats – så är han borta.
Men jag gick förbi igen, och han var borta,
    jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Ordet "såg" börjar på den bokstaven. Det tillsammans med att sista ordet i vers 34 är "se" förstärker versens tema att titta på vad som händer med den ogudaktige. Ett av psalmens huvudord är just den ogudaktige, hebreiska rasha, som börjar med hebreiska bokstaven R – Resh. Det finns också en intressant språklig detalj som förstärker att den ogudaktige är borta. Från och med frasen "håll dig på hans väg" i vers 34 fram till "och han var borta" i vers 36 är det 15 hebreiska ord. Alla dessa innehåller bokstaven Resh någonstans i ordet. Däremot den sista frasen "jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen" består av fem hebreiska ord där inget av dem har bokstaven Resh. En språklig detalj som förstärker att på samma sätt som bokstaven Resh inte längre finns i något ord, kan den ogudaktige inte hittas!]
Hela min kropp är sjuk (inget är friskt) på grund av din vrede [straff],
    inte ett ben är helt (hela mitt inre är trasigt) på grund av min synd (mina felsteg).
För mina höfter brinner av smärta (feber, skam),
    hela min kropp är i obalans.
Mitt hjärta slår-slår (slår häftigt, vandrar bort), min kraft har övergett mig
    mina ögons ljus, även det är borta från (inte med) mig. [Ordet för "slår" är hebreiska sachar. Formen här är unik, de två sista bokstäverna upprepar sig vilket ger ett nytt ord: sachar-char. Det nya ordet kan kanske indikera ett hastigt, upprepat och ovanligt hjärtslag. Grundordet har också betydelsen att vara på vandring, och används om köpmän, eftersom de reser fram och tillbaka med varor, se 1 Mos 23:16. Även den betydelsen att vara på vandring kan antydas, och då bildligt för hur hjärtat har vandrat bort, kraften har övergett mig och det är tomt på insidan.
    Eftersom både hjärta och ögon nämns i denna vers, är den primära betydelsen av uttrycket "mina ögons ljus som är borta" försämrad syn, se 1 Sam 3:2. Samtidigt anas också uttryckets mer abstrakta syftning på förlorad livsenergi, se 1 Sam 14:27; Ps 13:4; Matt 6:22, och det finns även en koppling till sorg och gråt, se Ps 6:8; Job 17:7.]
Jag har blivit som en man som inte hör,
    oförmögen att argumentera emot dem.
Se, mina dagar är som några korta handsbredder.
    [Dåtidens minsta längdmått, bredden av fyra fingrar, ca 8-9 cm.]
    En människas livslängd är ingenting från ditt perspektiv.
Ja (det är verkligen så att), även i sina bästa dagar [när allt verkar säkert och lugnt]
    är människan ändå bara en vindfläkt (något kort, flyktigt; fåfänglighet – hebr. hevel).
    [En livslängd är bara ett andetag. Jesus använder liknande liknelser, se Matt 6:26–30; Luk 12:24–26.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Vänd bort din blick från mig, så jag kan le igen,
    innan jag går bort och inte finns mer [innan jag dör, och inte finns kvar på jorden]. [Paradoxalt är psalmens sista önskan att Herren ska vända bort sin blick från David. Det verkar motsäga önskan i vers 13 om att höra hans bön och se hans tårar. Dock förstår vi att David rannsakar sig själv och sin skuld, se vers 9. Det finns likheter med Job som har samma önskan om att Gud inte ska se, syna och pröva, se Job 7:19; 9:27; 10:20; 14:6. Herrens hand som tillrättavisade i vers 11 var olidlig, så David önskar en lättnad. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "låt mig gå" och "bespara mig" din blick. Innebörden är troligtvis ett uttryck för att han nu tycker att det räcker med prövningar. Det är intressant att i nästa psalm befinner sig David i en djup mörk grop, oförmögen att ta sig upp själv. Där griper Gud in och lyfter upp honom och ger honom en ny sång, se Ps 40:1–4.
    Den första boken i Psaltaren, psalm 1-41, närmar sig sitt slut. På samma sätt som den ofta handlar om Davids liv, handlar flera av dessa sista Psalmer om Davids ålderdom och sjukdomar, se Ps 37:25; 38:4, 8, 11. Psalmen har konstaterat att livet är kort. David har accepterat döden, men det betyder inte att han ger efter för hopplöshet. Det finns en önskan och bön att få glädja sig åt livet och få "le" igen.
    Eftersom israeliterna hade en tro på människans fortsatta existens i dödsriket, Sheol, är det inte troligt att de sista orden "jag inte finns mer" skulle syfta på ett tillstånd av icke-existens. Bibeln är tydlig med att det finns en dubbel utgång, evigt liv och evig död, se Dan 12:2; Matt 25:46; Joh 3:16. Psalmen avslutas med en önskan om Guds ingripande här medan David ännu levde, se Ps 6:5–6.]
Herre min Gud (Jahve Elohim),
    du har gjort så många fantastiska under
    och har så många planer för oss.
Ingen kan mätas med dig.
    Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla,
    så går det inte, de är fler än man kan räkna. [I denna vers skiftar psalmen första gången från "min" till "oss". Psalmisten är del av "den stora församlingen", ett uttryck som ramar in vers 10–11.]
För ondska [plural] har omringat mig,
    mer än jag kan räkna.
Mina skulder (felsteg, synder) har hunnit ifatt mig,
    och jag kan inte se;
de är fler än mina huvudhår,
    mitt hjärta sviktar (mitt mod lämnar mig). [Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet avon har betydelsen att "vika av från vägen". Det beskriver ett handlingsätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se vers 15.]
Betänk nu detta, du som glömmer bort Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden],
    annars ska jag slita dig i stycken utan att någon räddar (rycker bort) dig.
Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv):
    "Det finns ingen Gud (han bryr sig inte)." [Ps 10:4]
De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer),
    de har begått avskyvärda handlingar,
    ingen gör det goda.
    [Ordet "fördärvade" används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se 1 Mos 6:11.]
Alla har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud],
    tillsammans, alla har blivit moraliskt korrupta (har de härsknat och stinker);
    ingen gör det som är rätt,
inte en enda en. [Paulus citerar från denna vers, se Rom 3:10–12. Den leder till slutsatsen att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud." Ordet för "har blivit moraliskt korrupta", hebreiska alach, är ovanligt. Det återfinns bara i parallellpsalmen Ps 14:3 och i Job 15:16. Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är "alla" och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens "en enda". Se också Matt 5:13; Rom 1:22; Kol 4:6.]
Gud (El) ska höra och ödmjuka dem,
    han som tronar sedan urminnes tid.
    [Här används hebr. kedem, öster, som också beskriver dåtid.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Ingenting förändras,
    de fruktar (vördar, aktar) inte Gud (Elohim).
Förtär dem i vrede,
    förtär dem så att de inte längre finns,
och låt dem veta att Gud (Elohim) regerar i Jakob,
    till jordens yttersta gräns. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Jag har sjunkit djupt i dyn,
    utan fotfäste,
jag har hamnat på djupt vatten
    och en flodvåg översköljer mig.
förakt har brutit ner mitt hjärta och jag är svårt sjuk.
Jag söker efter någon som kan visa medlidande,
    men där finns ingen, och efter tröstare men fann ingen.
och säger: "Gud har övergett honom,
    jaga honom och ta fatt honom för ingen kommer att rädda honom."
Han ska befria den nödställde som skriker (ropar efter hjälp),
    och den förtryckte som inte har någon hjälpare (ingen som försvarar honom).
Men när det gäller mig [här kommer min personliga berättelse]:
    min fot höll nästan på att snava,
    mina steg for undan under mig [de var nära att slinta],
För de lider inga kval när de dör (de slipper hinder och plågor fram till sin död)
    och deras kropp är välmående (deras hull ser välnärt, fett och fylligt ut).
De drabbas inte av mänsklig nöd (svårighet, oro, misär, sorg – hebr. amal) [som vanliga dödliga]
    och de plågas inte som andra människor [ordagrant: som människa rörs/nås/slås de inte heller].
Vi kan inte se våra tecken [samma ord som i vers 4].
    Ingen profet finns mer
    och ingen ibland oss som vet för hur länge. [Versen kan antyda viss ironi. Före och direkt efter år 586 f.Kr. när templet förstördes av Babylonierna profeterade Jeremia om att fångenskapen skulle vara i 70 år, se Jer 25:11.]
De har hällt ut deras blod som vatten
    runt hela Jerusalem,
    och där fanns ingen som kunde begrava dem.
Det finns ingen som kan jämföras med dig bland gudarna (elohim), Herre (Adonaj),
    de har inte ens några gärningar (de gör ingenting).
Jag räknas bland dem som går ner i avgrunden.
    Jag har blivit som en hjälplös stridsman (en man i sin bästa ålder),
Vinden drar förbi över den och den är borta,
    dess plats är inte längre känd.
Där borta är havet, stort och brett (vidsträckt),
    däri finns oräkneliga ting som glider omkring,
    levande varelser både små och stora.
Låt syndaren försvinna från jorden
    och låt inte de onda finnas mer.

Avslutande lovprisning

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
    min själ (hela min varelse). Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu´jah)!
Han talade och gräshoppor kom
    och skadliga larver utan tal (omöjliga att räkna på grund av sin stora mängd). [2 Mos 10:4–5]
Han förde ut dem med silver och guld [2 Mos 12:35–36],
    och där fanns ingen som snavade (gick dåligt) bland hans stammar.
Därför har han ödmjukat deras hjärtan med födslovåndor,
    de snubblade och där fanns ingen som kom till hjälp.
Frid (hebr. shalom – fred, helhet och harmoni på alla områden)
    som är stor
    
    har de som älskar
    
    
    din undervisning (Torah),
    
    ingenting
    kan få dem
på fall. [Denna vers består av sju hebreiska ord där det första är shalom. Detta är enda gången ordet förekommer i hela Psalm 119. Ordet shalom skrivs med fyra bokstäver Shin, Lamed, Vav och Mem. Intressant är att begynnelsebokstaven i vartannat ord (första, tredje, femte och sjunde ordet) i denna vers är just dessa fyra bokstäver. Kodat i varannan begynnelsebokstav i denna vers finns alltså fridshälsningenshalom! Centralt i denna vers med sju ord står Guds undervisning – Torah! Bokstaven Shin är den tjugoförsta (3 x 7) bokstaven i alfabetet! Att all denna symbolik med det fullkomliga talet sju dessutom finns i den tjugoförsta sektionen i Psalm 119 (vers 161–168), som i sin tur är central i den sjunde sektionen med de tre sista bokstäverna Resh, Shin och Tav (vers 153–176) ger extra betoning. De som sätter Guds undervisning centralt i sitt liv har fullkomlig frid och inget kan få dem på fall! Något som rent bokstavligt också illustreras med fullkomlig balans i språket.]
de har öron men lyssnar inte,
    inte heller finns det någon andedräkt i deras munnar.
För inget ord (hebr. milah) har formats på min tunga,
    utan att du, Herre (Jahve), vet om (känner till) det.
Titta på min högra hand och se,
    för det finns ingen som känner mig.
Jag har ingenstans att fly,
    ingen bryr sig om (söker, frågar efter) min själ (mitt liv).
vars oxar är välgödda.
Där finns inga sprickor,
    ingen som går i fångenskap,
    ingen som ropar på torgen.
Stor är Herren! Han är värdig all lovprisning!
    Ingen kan mäta hans storhet (den är ofattbar). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Ordet "Stor" i denna vers börjar med denna bokstav, och förstärker Guds storhet.]
Förtrösta inte på furstar [politiker och ledare i samhället, på deras generositet och rikedom],
    eller någon annan människoson [någon enskild människa], som inte kan befria (frälsa, rädda).
Stor är vår Herre (Adonaj) [fokus på Guds storhet och makt],
    och överflödande (väldig) i kraft,
    hans vishet (förstånd, intelligens) är utan gräns [den är obegränsad och går inte att räkna ut eller teckna ner].

Ordspråksboken (38)

Ni vägrade att svara när jag [visheten personifierad] ropade,
    och brydde er inte om när jag räckte ut min hand.
[Håll dig till din hustru.] Låt dina barn tillhöra dig
    och ingen främling [till familjen].
Han dör i brist på uppfostran (tillrättavisning),
    mängden av dårskap (oförstånd, galenskap) gör att han går vilse (stapplar, faller).
Den har ingen furste (chef), ingen konstant påpassning av en tillsyningsman (överordnad)
    eller en härskare (en som dikterar lagar och bestämmer allt),
Därför ska plötsligt olycka (katastrof) komma över honom,
    plötsligt blir han krossad utan räddning.
Min man är inte hemma,
    han är borta på en lång resa.
Alla ord från min mun är rättfärdiga,
    i dem finns inget motstridigt (falskt, avogt) eller förvridet (fördärvat, korrupt, slingrande, perverst).
När det ännu inte fanns oceaners djup, föddes jag,
    när det ännu inte fanns källor som flödade över med vatten.
När stormvinden passerar så sveps de ogudaktiga bort,
    men de rättfärdiga har en grund som består i evighet.
Utan vist ledarskap (styre), faller nationen (folket blir utslaget eller deserterar),
    men många [goda och visa] rådgivare ger trygghet (säkerhet, befrielse).
De ogudaktiga blir omkullkastade (störtade, fällda), det är slutet för dem,
    men de rättfärdigas hus (boning, familj) består.
Den late har stor aptit men äger inget,
    den arbetsammes aptit blir rikligen mättad.
Somliga agerar som om de var rika men har ingenting,
    andra anser sig vara fattiga men har stora rikedomar.
Där det inte finns några oxar, är stallet rent,
    men en oxes styrka möjliggör en stor vinst (stor skörd).
En dåre (som hånar Gud) söker vishet men finner den inte [hans attityd hindrar honom],
    men kunskap kommer lätt för den som har förstånd (insikt, förståelse).
Utan överläggning (rådläggning, debatt) blir det inte som planerat (planerna blir utan syfte och mål),
    men där man rådgör tillsammans (utbyter erfarenheter, frågar rådgivare) grundas (fastläggs) planerna.
Till vilken nytta är pengar i en dåres hand
    eftersom han inte har någon vilja (längtan, hjärta) att lära sig? [Vishet kan inte köpas, se Job 28:15–19; den kommer genom att följa Guds väg och att vörda Herren, se Ords 1:28–33. En vanlig källa till konfilkt mellan vänner är pengar, temat återkommer i vers 18.]
Den late plöjer inte på hösten [förbereder inte jorden för sådd],
    så när skördetiden kommer får han tigga, han söker utan att hitta någon skörd.
Det finns ingen mänsklig vishet,
    kunskap eller vägledning som kan mäta sig mot Herrens (Jahves) vishet.
För om du inte har medlen att betala,
    kommer de [indrivarna att även] ta ifrån dig sängen du ligger på.
Om du bara fäster din blick på (fokuserar på) materiell rikedom,
    så är den plötsligt borta. Den har fått vingar och flyger i väg som en örn mot himlen.
Som himmelen är [ofattbart] hög och jorden [enormt] djup,
    på samma sätt är kungars hjärtan (tankar) omöjliga att utforska.
Som moln och vind utan regn,
    så är den som skryter om gåvor man aldrig ger.
Den människa som inte kan styra över (behärska) sitt sinne (hjärta)
    är som en stad med nedbrutna murar.
Utan ved slocknar elden,
    om ingen skvallrar (baktalar, förtalar) så dör grälet ut (tystnar bråk, trätor).
Den onde flyr även när ingen förföljer honom,
    men de rättfärdiga är oförskräckta (frimodiga) som lejon.
En fattig stridsman (en stark man) som förtrycker de svaga (andra fattiga människor)
    är som ett skyfall som förstör skörden [plundrar dem på allt de har].
Den som rånar sin far och mor och säger: "Det är ingen synd!"
    Han är kompanjon med den som förgör (raserar, dödar).
Den som ger till den fattige behöver inte sakna någonting,
    men den som vänder bort blicken [för att inte se deras behov] får många förbannelser.
Den som gång på gång tillrättavisas men vägrar att ta emot några råd (förblir hårdnackad),
    han kommer plötsligt att krossas (bli helt förgjord), och är helt utan räddning (kan inte återhämta sig).
Om en vis man går till rätta (argumenterar) med en dåre,
    då möts han av ilska och hånskratt om vartannat, och det blir aldrig en lugn stund.
    [Det är omöjligt att komma överens med en dåre och få ett avslut på en tvist oavsett vilket humör dåren är på.]
Där det inte finns någon profetisk uppenbarelse (vision, klarsyn, ingen uppenbarelse om Gud och hans ord),
    där släpper folket sina hämningar (behärskning, självkontroll, återhållsamhet),
men den som håller undervisningen [följer Guds instruktioner – hebr. Torah],
    han är välsignad (lycklig, avundsvärd).
    [Om det inte finns något högre mål och mening i en människas liv, då finns det ingen anledning att kämpa för det rätta,
    då lever man bara för dagen och släpper sina hämningar.]
En tjänare blir inte tillrättavisad med bara ord,
    han kanske förstår, men kommer inte att gensvara.
Gräshopporna har ingen kung [över sig], ändå går de ut avdelade (formaterade) som en vältränad armé. -

Predikaren (44)

Alla floder rinner mot havet,
    ändå blir havet inte fullt.
Till de platser där floderna rinner upp,
    dit återvänder de igen.
    [Här beskrivs vattnets kretslopp.]
Det som har varit är det som ska komma,
    och det som har gjorts är det som ska göras (igen),
    det finns ingenting nytt under solen.
Det finns inget minne av dem som varit först (levt före oss),
    inte heller kommer det att finnas något minne av dem som kommer senare,
bland dem som ska komma efter (leva efter oss).
-
Sedan tittade jag på allt som mina händer hade gjort
    och arbetet som jag ägnat mig åt,
och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind,
    och det fanns ingen vinning under solen. [Besvikelse: en människas arbete, livsverk och rikedom, ger inte heller varaktig tillfredsställelse med livet. Ordet glädje (hebr. simha, se vers 10) binder samman denna enhet med den tredje, se vers 2.]

För av den vise mannen likaväl som dåren,
    finns inget minne för alltid,
för i kommande dagar (tider)
    är allt som varit (ägt rum) för länge sedan, bortglömt.
Och den vise mannen måste dö
    precis som dåren. [Besvikelse: att leva vist har visst värde, men kan ändå inte förklara livets mening. Både den vise, på samma sätt som dåren, dör båda och är bortglömda. Ett nyckelord här är vishet (hebr. chochma, se vers 12–13) som också används i sektion 2, se Pred 1:16–18.]
Det finns inget bättre för en människa än att hon får äta och dricka och att hon kan låta sin själ njuta av hennes arbete. Detta såg jag också, att det är från Guds (Elohims) hand.
Jag vet att det inte finns något bättre för dem än att glädja sig och att vara tillfredsställda så länge som de lever.
Jag vet att vad än Gud (Elohim) gör, varar det för evigt. Ingenting kan läggas därtill, inte heller kan något dras därifrån, för så har Gud (Elohim) gjort (ordnat) det för att man ska vörda (frukta, ha gudsfruktan) inför honom. [Predikarens dubbla "jag vet" (vers 12 och 14) verkar fungera som en kontrast till "jag har sett" (vers 16, 16, 22). Det han har sett kommer från observation och erfarenhet, medan "vetandet" kommer från intuitiv kunskap.]
För det som drabbar människans söner, drabbar vilddjuren. En sak drabbar dem – som den ene dör så dör den andre, alla har en ande (alternativ översättning: de andas alla). I detta har människan ingen fördel framför vilddjuret, för allt är fåfängt (tomhet; helt meningslöst). [Hebreiskan har helt andra uttryckssätt än vårt språk. Men det som ligger i denna mening är att allt som andas har en ande och så länge som vi andas lever vi, när vi slutar andas dör vi. I detta avseende finns det ingen skillnad på människor och djur. Annars skiljer Bibeln noga på djur och människor, för det är enbart människan som är skapad till Guds avbild. I detta är människan unik och har inget samröre med djuren.]
Och jag har sett att det inte finns något bättre än att människan ska glädja sig i sitt arbete, för det är hennes del, för vem ska låta henne se vad som ska komma efter henne?
Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) alla de våldsgärningar som ständigt sker under solen.
Jag ser tårarna hos dem som är förtryckta
    och de har ingen tröstare,
och vid sidan av deras förtryckare är kraft (makt),
    men de har ingen som tröstar dem,

Där är en ensam och han har ingen tid,
    han har varken son eller bror,
och ändå är det inget slut på hans arbete,
    inte heller är hans ögon tillfredsställda av rikedom:
"För vem arbetar jag då och håller min själ borta från det goda (berövar min själ njutning)?" Detta är också fåfängt,
    en sorglig företeelse.
För om de faller
    kan den ene lyfta upp sin vän,
men ve den som är ensam när han faller
    och inte har någon som kan lyfta upp honom.
Där var inget slut på allt folk, på alla dem som han ledde, ändå ska de som kommer efter inte glädja sig med honom. Var övertygad – detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Vakta din fot när du går till Guds (Elohims) hus och var redo att lyssna. Det är bättre än när dårarna ger ett offer, för de vet (förstår) inte att de gör ont.
När du ger ett löfte till Gud (Elohim), dröj inte med att infria det, för han har inget behag i dårar. Infria det du lovar.
En arbetares sömn är god,
    vare sig han äter lite eller mycket,
men den rikes överflöd
    ger honom ingen ro att sova.
När denna rikedom går förlorad
    genom en dålig investering (otur, olyckliga omständigheter) och ägaren har en son,
    då har han inget i sin hand [för att försörja honom och kan inte heller lämna ett arv].
En man som Gud (Elohim) har gett välstånd och respekt så att han inte vill ha något (mer) för sin själ (aptit – hebr. nefesh) av allt han önskar, likväl ger inte Gud (Elohim) honom kraften att äta därav utan en främling äter det. Detta är fåfänga [Pred 1:2] och det är en ond sjukdom.
Det finns inte en rättfärdig människa på jorden,
    som gör gott, och inte syndar.
Eftersom han inte vet (känner till, är intimt förtrogen med) vad som ska ske,
    för även när det händer, vem ska förkunna (berätta) det för honom?
Det finns ingen människa som har makt över vinden så att han kan hålla kvar (hålla fast, styra) vinden,
    inte heller har han makt över dödsdagen,
och det finns ingen ansvarsfrihet i krig,
    inte heller ska ondska befria honom från det som är honom givet.
Eftersom domen mot det onda inte verkställs med hast, är hjärtat hos människans söner överlåtet till att göra det onda,
Men det ska inte gå väl med den onde, inte heller ska hans dagar förlängas, de är som en skugga eftersom han inte fruktar (vördar, visar respekt) inför Guds (Elohims) ansikte.
Så jag anbefaller glädje, att en människa inte har något bättre under solen än att äta och dricka och vara glad, och att detta ska vara med honom i hans arbete alla de dagar i hans liv som Gud (Elohim) har gett honom under solen.
När jag ägnade mitt hjärta åt att förstå (bli intimt förtrogen med) vishet, och se allt som görs på jorden – för varken dag eller natt ser deras ögon sömn –
För allt detta har jag lagt på (tagit till, gett) mitt hjärta, och till att klargöra (förklara) allt detta, att de rättfärdiga och de visa och deras arbete är i Guds (Elohims) hand, även kärlek, även hat. Ingen människa vet (har intim kunskap om) allt, det (som) är inför deras ansikten.
Allt till alla på samma sätt, det oförutsedda händer (drabbar) den rättfärdige och den onde, den goda, den (rituellt) rena och den (rituellt) orena, honom som offrar och honom som inte offrar.
Som den gode,
    sådan är syndaren,
och den som avger en ed
    som den som fruktar (är rädd för att avlägga) en ed.

Eftersom de levande vet [plural – vet på alla möjliga sätt, är intimt förtrogna med] att de ska dö,
    men de döda de vet ingenting [har ingen förståelse alls],
och de har ingen mer belöning (lön, vinning) att vänta [från sin möda],
    för [även] minnet av dem är glömt [borta]. [Ps 49:12; 112:6; Mal 3:16]
Både deras kärlek och deras hat
    och deras avund har för länge sedan tynat bort,
inte heller har de längre någon del
    för alltid i de ting som görs under solen.
Vadhelst din hand tar tag i för att göra med din styrka, gör det, för det finns inget arbete, inget råd, ingen kunskap, ingen visdom i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats) dit du går.
Då sade jag: "Vishet är bättre än styrka, oavsett om den fattige mannens vishet är föraktad och hans ord inte hörda (ingen har lyssnat på honom)."
Om ormen biter innan den har blivit tjusad,
    har ormtjusaren ingen vinning.
Som du inte vet vilken väg som är vindens,
    eller hur benen växer i hennes livmoder som väntar barn,
så känner du inte heller till (är intimt förtrogen med) Guds arbete,
    han som har gjort allt (som finns).
Så din säd på morgonen,
    och avhåll inte din hand (från att så) på eftermiddagen [då det ofta blåser],
för du vet inte vilket som har framgång,
    om det är det ena eller det andra
    eller om båda ska bli lika bra.
Så kom ihåg din Skapare i din ungdom.
    Innan de svåra dagarna kommer [då du blir gammal och får krämpor och smärta],
    de år som du säger: "Jag har ingen glädje."
Och dessutom min son, låt varna dig, det finns inget slut på bokskrivandet, och mycket studerande tröttar ut köttet (kroppen).

Höga Visan (5)

Dina tänder är som en flock nyklippta tackor [som alla ser likadana ut] som har kommit upp ur badet,
    alla har en tvilling och ingen av dem fattas. [Tandraderna är kompletta och bettet symmetriskt.]
Du är alltigenom underbar min älskade (kära),
    det finns ingen fläck eller defekt på dig.
[Denna vers är den centrala i detta stycke, och tematiskt i hela Höga Visan, se även Ef 5:27.]
Dina tänder är som en flock tackor som har kommit upp ur badet,
    alla har en tvilling och ingen av dem fattas. [Tandraderna är kompletta och bettet symmetriskt.]
Det finns 60 drottningar
    och det finns 80 konkubiner
    och jungfrur utan antal (oräkneligt många).
[När familjen och bröllopsgästerna är samlade hos brudens mor, säger bruden till hennes styvbröder. När jag var en liten flicka sade ni:] "Vi har en liten syster
    som ännu inte har bröst.
Vad ska vi göra för vår syster
    den dagen någon kommer för att fråga om han får gifta sig med henne?"

Jesaja (92)

Från foten till huvudet
    finns ingen sundhet.
Skador, blåmärken och öppna sår,
    inte omskötta, inte omlagda och utan lindring med olja.
När ni sträcker era händer [i bön om hjälp],
    så döljer jag mina ögon för er,
även om ni ber många böner,
    så lyssnar jag inte.
Era händer är fulla av blod,
Du ska bli lik en ek med vissnande löv,
    lik en trädgård utan vatten.
Den starke ska bli som fnöske
    och hans arbete som en gnista,
båda ska brinna tillsammans
    och ingen ska släcka dem.
Deras land är fyllt med silver och guld,
    det är ingen gräns på deras skatter (rikedomar).
Deras land är också fyllt med hästar
    och det är ingen gräns på deras vagnar (de är oändligt många).
På den dagen ska han svära och säga:
    "Jag vill inte vara ledare, för i mitt hus finns varken bröd eller en mantel.
    Ni ska inte göra mig till ledare för ett folk."
I mitt öra... [hör jag] Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Med säkerhet ska många hus bli öde,
    även stora och fina (hus) ska sakna någon som bor i det.
Ingen av dem ska bli trött, inte snubbla bland dem,
    ingen ska slumra eller sova,
inte heller ska någons gördel lossna från höften,
    ingen skorem ska gå sönder,
Deras rytande ska vara som ett lejons,
    de ska ryta som unga lejon,
ja de ska ryta och ta byte och bära bort det i säkerhet,
    och det ska inte finnas någon att befria.
Då sade jag: "Herre (Adonaj), hur länge?" Han svarade:
Till dess städerna ligger öde
    och utan invånare,
husen är utan människor,
    och landet är fullständigt öde.
till undervisning och till vittnesbörd?" Säkerligen ska de tala enligt detta ord, som inte har något ljus.
Hans herradöme ska vara stort (enormt, växande)
    och ha oändlig frid (fred, välgång, framgång, hälsa – hebr. shalom).
Han ska regera från Davids tron
    och över hans rike.
Han ska befästa och stödja det genom rättvisa och rättfärdighet,
    från nu och till evig tid.
Det är Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) intensiva kärlek (starka längtan, åtrå) [till sitt folk]
    som ska göra detta. [Det finns en språklig detalj i den hebreiska texten i denna vers som pekar på jungfrufödseln. I frasen "hans herradöme ska vara stort" (hebr. le-marbeh ha-misrah) används inte den öppna formen för bokstaven Mem, istället är det den slutna formen som normalt sett används när bokstaven avslutar ett ord. Enligt rabbinerna så handlar denna passage om kung Hiskia. Eftersom han inte prisade Gud efter segern mot Sanheribs armé stängdes det öppna Mem till ett slutet. Den kungliga linjen stängdes till fram till den sanne Messias skulle komma. Intressant är att just denna passage är en tydlig referens till Jesus, lejonet från Juda stam.
    Bokstaven Mem står för vatten och liv. Vår bokstav M har kvar den ursprungliga grafiska formen och avspeglar vattnets vågor. Rabbiner förknippar också bokstaven med moderlivet. Den hebreiska bokstaven ser ut som en mage och ett barn är i vatten innan det föds. En stängd bokstav Mem är då ett stängt moderliv. Något som rabbiner undervisar står för en jungfrufödsel, se även Jes 7:14. Det är också intressant att Jesu mor Marias hebreiska namn är Mirjam, ett ord som börjar och slutar med den hebreiska bokstaven Mem.]
Och det ska ske att som den jagade gasellen,
    och som får som ingen samlar,
ska de vända sig varje man till sitt eget folk,
    och ska fly varje man till sitt eget land.
Yla (vråla, tjut), du port,
    ropa (skrik i ångest) du stad,
smält bort Filisteen,
    allesammans,
för det kommer en rök från norr
    och det finns ingen eftersläntrare i hans led. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Övergivna är Aroers [betyder "ruinernas"] städer,
    de ska vara för hjordarna, som ska ligga ner och ingen ska oroa dem. [Staden Aroer ligger i landet Moab vid Arnons floddal i nuvarande Jordanien öster om Döda havet, se 4 Mos 32:34. Eftersom det står städer i plural, och frasen ordagrant är (hebr. azavot air aroer) "övergivna städerna ruiner", kan hela uttrycket vara poetiskt för att hela Damaskus med omnejd är ruiner och övergivet. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter: "övergiven för evigt".]
Vid aftontiden råder skräck (terror) men före morgonen finns den inte. Detta är deras del som fördärvade oss och deras lott som bestal oss.
våtmarkerna längs Nilen,
    vid Nilens flodbankar.
Och allt som är sått vid Nilen,
    ska bli torrt,
    drivas bort och inte vara (finnas, existera) mer.
Och nyckeln till Davids hus
    ska jag placera på hans skuldror, och han ska öppna
    och ingen kan stänga,
    och han ska stänga
och ingen kan öppna.
Översvämma ditt land som Nilen, Tarshish dotter! Där finns inte längre någon gördel.
Jag är inte arg (vrede finns inte inom mig). [Jag är inte arg på vingården, jag bryr mig om den.]
Om tistel och törne [fiender mot mig] skulle marschera mot mig i strid. [Då finns det två alternativ.]
Jag kan gå upp mot dem, och bränna upp dem.
Du ska inte se det våldsamma folket,
    ett folk med djupt tal (mörka röster) som du inte kan uppfatta,
    med en stammande tunga som du inte kan förstå.
Varken natt eller dag ska den kvävas,
    dess rök ska stiga upp för evigt,
från generation till generation ska det ligga öde,
    ingen ska någonsin passera igenom där för evigt.
För hennes ädlingar ska ingen där kallas till kungariket,
    och alla hennes prinsar ska vara intet.
Och de sade till honom: "Så säger Hiskia: Detta är en dag av ångest och tillrättavisning och vanära, för det är dags för barnet att födas men det finns ingen kraft att föda fram det.
Libanon är inte tillräckligt bränsle (dess skogar är oduglig ved),
    dess vilddjur duger inte till brännoffer.
Alla länder är intet inför honom,
    de räknas av honom som ting utan värde och är fåfänga.
Som gör furstar till intet,
    han gör jordens domare till ingenting.
Vet du inte (är du inte väl införstådd med)?
    Har du inte hört? Herren (Jahve) är en evig Gud (Elohim),
    skapare av hela världen (jordens ändar).
Han blir inte trött eller utmattad,
    hans förstånd är outrannsakligt (omöjligt att till fullo utforska).
Han [blir inte trött, se vers 28, istället är det han som] ger den trötte (fysiskt utmattade; utslitne) kraft
    och för den maktlöse (den utan livskrafter; den som saknar vigör och reproducerande, livsalstrande förmågor)
    förökar (multiplicerar) han styrkan. [Det är Herren som ger kraften som behövs för att utföra uppdraget, se även 2 Kor 12:9–10; Fil 4:13. Följande exempel visar dock att ren mänsklig fysisk styrka inte räcker i långa loppet:]
Se, alla som var arga på dig
    ska komma på skam och bli förvirrade. De som argumenterade mot dig
    ska bli till intet och förgås (försvinna, upphöra att existera).
Du ska leta efter dem men inte finna dem,
    de som var fientliga med dig,
de ska bli helt tillintetgjorda – ett ingenting,
    de som krigade mot dig. [En trefaldig stegring av fienderna ges här i vers 11–12, från ilska, verbal konfrontation till rent krig! Det är också ett kiastiskt mönster i vers 9–10 och 13–14 med orden hebr. chazaq (hämtade/håller), "din högra", "jag ska hjälpa dig" och "frukta inte" ytterst.]
De fattiga och behövande söker efter vatten
    men där finns inget
    och deras tunga förgås av törst.
Jag Herren (Jahve) ska svara dem.
    Jag, Israels Gud (Elohim), ska aldrig överge dem.
Se, ni är ingenting
    och ert arbete är ingenting,
    en styggelse är han som väljer er (väljer att tro och lita på er).
Vem har förkunnat från början för att vi ska veta (djup, intim kunskap),
    och från före tiden (innan tiden startade),
    för att vi ska kunna säga att han har rätt?
Där finns ingen som förkunnar,
    där finns ingen som talar om,
    där finns ingen som lyssnar till dina kungörelser.
Jag ser mig omkring, men där fanns ingen människa,
    inte ens ibland dem, men där finns ingen rådgivare
    som när jag frågar dem, kan ge mig ett svar.
Men detta är ett rövat och plundrat folk,
    alla är fast i hålor och de är gömda i fängelser,
de är som ett byte och ingen befriar,
    tillspillogivna och ingen säger: "Upprätta".
Jag, jag är Herren (Jahve),
    och förutom mig finns det ingen Frälsare (någon som kan rädda).
Jag har förutsagt [framtiden], räddat (befriat) er, och visat mig för er [att jag var er Gud, ni har hört och sett mig].
    Då fanns det inte några främmande gudar hos er.
Ni är mina vittnen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Jag är Gud (El, den mäktige, starke).
Ja, redan innan ens dagen fanns [innan ljuset skapades, dvs. från tidernas begynnelse],
    och från denna dag och i all framtid är jag densamme.
Ingen kan stå emot vad jag gör (rycka något från min hand).
    Jag ska agera (verka), och vem skulle kunna hindra det (göra det om intet)?"
Så säger Herren (Jahve), Israels Konung,
    och hans Återlösare, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Jag är den förste och jag är den siste [jag är evig],
    förutom (vid sidan av) mig finns ingen Gud.
Frukta inte och var inte förskräckta (var inte paralyserad av skräck).
    [Inför det som ska komma, närmast Babylons fall och judarnas frigörelse.]
    Har jag inte för länge sedan låtit er höra om detta och förkunnat det?
Ni är ju mina vittnen. Finns det någon Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] förutom mig?
    Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.
Smeden tar [använder, vässar] sitt verktyg (någon form av yxa – hebr. maatzad)
    och arbetar i kolet och bearbetar det [metallstycket] med hammaren
och arbetar med sin starka arm,
han blir hungrig och hans styrka sviker,
    han dricker inget vatten och blir svag.
Jag är Herren (Jahve), det finns ingen annan.
    Vid sidan av mig finns ingen gud (elohim) [avgud].
Jag har omgjordat dig
    fast du inte har känt (varit intimt förtrogen med) mig,
för att man ska veta att från solens uppgång (i öster)
    och till väster [där den går ner]
att det inte finns någon vid sidan om mig.
    Jag är Herren (Jahve) och där finns ingen annan.
Ve över honom som går till rätta (befinner sig på en trång plats) med sin skapare,
    som en krukskärva bland jordens krukor.
Ska leran säga till krukmakaren: "Vad gör du?"
    eller "Ditt arbete, det har inga händer"?
Så säger Herren (Jahve): "Egyptens arbetare och Kushs [Etiopien och Sudans] handelsmän
    och Sebas [Saudarabiens] resliga män,
ska alla komma över till dig och vara dina slavar,
    de ska gå efter dig,
i bojor ska de komma över
    och de ska falla ner inför dig och de ska vädja till dig:
"Gud (El) bor sannerligen hos dig,
    och där finns ingen annan, där finns ingen annan Gud (Elohim)."
För så säger Herren (Jahve)
    som skapat himlarna (universum),
han är Gud (Elohim)
    som har format jorden och gjort den,
han grundade den,
    han skapade den inte förgäves,
han formade den för att bli bebodd:
    "Jag är Herren (Jahve) och det finns ingen annan."
Förkunna och för dem nära,
    ja låt dem ta emot råd tillsammans.
Vem har tillkännagett detta från forna tider [öster – hebr. kedem; väderstrecket där vi ser både bakåt och framåt]
    och har förkunnat det sedan länge?
Är det inte jag Herren (Jahve)?
    Och det finns ingen annan gud jämte mig,
en rättfärdig Gud (El) och en Frälsare.
    Det finns ingen annan jämte mig.[Upprepningen som sker här och i flera av de föregående verserna är hebreiskans sätt att betona något och understryka att så här är det verkligen. Det finns ingen annan gud jämte Herren Jahve.]
[Herren talar vidare, se vers 14:]
"Vänd er till mig (se på mig) och bli frälsta, ni jordens alla ändar,
    för jag är Gud (El) och det finns ingen annan.
Kom ihåg (tänk på) det som [jag gjort] tidigare, i det förgångna,
    för jag är Gud (El, mäktig, gudomlig), och det finns ingen annan
    jag är Gud (Elohim), och det finns ingen som jag.
[Dessa två sista kapitel som handlar om hur Herren är större än alla avgudar (kap 40-48) beskriver Babylons fall. Denna sjunde sektion hör tematiskt ihop med den första i kap 40 som handlade om de goda nyheterna för Jerusalem.] Kom ner och sitt i stoftet
    du jungfru Babels dotter,
sitt på marken utan tron,
    kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
    vacker eller späd (förnäm).
Du har känt dig säker i din ondska,
    du har sagt: "Ingen ser mig."
Din vishet och din kunskap har perverterat dig
    och du har sagt i ditt hjärta:
    "Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig)".
Se, de ska bli som stubb (det som finns kvar efter att ett gräsfält brunnit),
    elden ska bränna dem,
de ska inte kunna befria sig själva
    från flammornas makt,
det ska inte finnas kol till värme,
    ingen eldsflamma att sitta framför.
Så skall det gå dem som du arbetat med,
    de som bedrivit handel med dig från din ungdom,
de ska vandra iväg var och en till sitt.
    Ingen ska rädda dig.
Det finns ingen frid (shalom) för de onda," säger Herren (Jahve). [Samma fras, men med Elohim istället för Jahve, återkommer i Jes 57:21.]
Varför, när jag kom, fanns där ingen människa?
    Varför, när jag kallade, var det ingen som svarade?
Är min hand avkortad så att den inte kan återlösa [Jes 59:1]?
    Eller har jag ingen kraft att befria?
Se, med min tillrättavisning torkar jag ut havet [2 Mos 14:21],
    jag förvandlar floderna till öken [Jos 3:16],
deras fiskar blir strandsatta
    eftersom där inte finns något vatten och de dör av törst.
Vem bland er fruktar (vördar, respekterar) Herren
    och hör hans tjänares röst?
Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning,
    ska han förtrösta på Herrens namn
    och stödja sig på sin Gud.
Det finns ingen som leder (guidar) henne av alla söner som hon fött,
    inte heller är där någon som tar henne vid handen av alla de söner som hon har uppfostrat.

Nu kommer bokens sjunde och sista del. Dessa budskap (på samma sätt som de första i kap 1-12) är en kombination av profetiska ord som både rörde vid Jesajas samtid, men också en framtida upprättelse. De 11 sista kapitlen avslutar Jesaja bok. Även denna sektion är uppbyggd som en kiasm och sammanfattar många teman från hela boken. Centralt finns tre poem i kapitel 60-62 där Herrens smorde tjänare proklamerar nyheten om Guds rike. A Alla nationer är inbjudna, Jes 56:1–8
  B Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 56:9–58:14
   C Bön om omvändelse, Jes 59
      D Den smorde tjänaren kungör riket, Jes 60–62
    C´ Bön om omvändelse, Jes 63–64
  B´ Kontrast mellan onda och goda tjänare, Jes 65:1–66:4
A´ Alla nationer är inbjudna, Jes 66:5–24

Inbjudan

Hör upp (hallå, ve)! [Hebreiska hoj används under begravningar som ve-rop. Här verkar Jesaja använda det för att kalla på uppmärksamhet, men samtidigt anar vi en ton av vemod i uttrycket. I vers 2–3 används det vanligaste hebreiska ordet för att lyssna – shama, se även 5 Mos 6:4.] Någon som är törstig? [En individuell personlig fråga.]
    Kom [plural – alla är välkomna] till vattnen!
Även den som inte har några pengar (något silver)
    – kom, köp säd och ät!
Ja, kom och köp säd utan pengar
    och utan (till ingen) kostnad vin och mjölk.
    [Kom och få gratis det som annars brukar kosta.]
De rättfärdiga förgås (försvinner, dunstar bort)
    och ingen människa lägger det på hjärtat (noterar det).
Människor fulla av nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) tas bort,
    men ingen tänker att den rättfärdige bevaras från (tas bort från ansiktet av; från att se) den kommande ondskan.
"Där finns ingen frid (shalom)," säger min Gud (Elohim), "för de onda." [Samma fras, men med Jahve istället för Elohim, återfinns i Jes 48:22.]
Ingen kungör i rättfärdighet
    och ingen dömer i sanning.
De har sin tillit i fåfänglighet och talar lögn,
    de föder fram ondska och bär fram missgärning.
Fridens väg (shalom) känner de inte (saknar de kunskap om)
    och det finns ingen rätt där de går fram.
De har gjort sig krokiga vägar
    och de som går där saknar (har ingen) kunskap om frid (shalom).
Vi famlar utefter muren som en blind,
    ja, som de som saknar ögon famlar vi.
Vi snubblar mitt på dagen som i skymningen.
    Vi är på en mörk plats precis som de döda.
Vi brölar alla som björnar
    och jämrar oss som duvor.
Vi söker efter rätt, men det finns ingen,
    efter frälsning men den är långt borta från oss.
Sanningen har försvunnit (det finns inte längre någon ärlighet),
    den som vänder sig ifrån ondskan blir en måltavla [blir ett offer för onda människor och plundras]. Herren såg detta,
    och det smärtade honom att det inte fanns någon rättvisa.
Han såg att det inte fanns någon människa [som trädde fram],
    han chockerades (förundrades) att ingen grep in
    (ställde sig i gapet, medlade mellan Gud och människa, bad).
Så han tog saken i egna händer (hans egen arm gav honom seger),
    och hans egen rättfärdighet upprätthöll honom.
Eftersom du har varit övergiven och hatad
    så att ingen har passerat (tagit vägen igenom) dig,
ska jag göra dig till en evig stolthet (excellens),
    en glädje från generation till generation.
"Jag ensam har trampat min vinpress
    och av folket var det ingen som var med mig.
Jag trampade dem i min vrede,
    ja, jag trampade dem i min vrede
    och i mitt raseri förtrampade jag dem.
Blodet från deras hjärtan stänkte mot min klädnad
    så att jag sölade ner hela min dräkt.
Jag tittade (sökte, letade) men där fanns ingen till hjälp
    och jag förvånades att det inte fanns någon som stödde mig.
Därför har min egen arm gett mig frälsning
    och mitt raseri har understött mig.
Ingen åkallar (ropar, ber i) ditt namn,
    eller ens anstränger sig för att förstå (söka, få tag på) dig.
Du har dolt ditt ansikte från oss,
    och har förtärt oss (låtit oss försmäkta, smälta) genom vår egen synd. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Så ska även jag välja deras bestraffning
    och jag ska föra tillbaka deras fruktan över dem,
eftersom ingen svarade när jag kallade,
    när jag talade lyssnade de inte,
utan de gjorde det som var ont i mina ögon
    och valde det som jag inte har behag till."

Jeremia (89)

Kan en jungfru glömma sina smycken [sin utsmyckning, se Hes 16:11–12],
    eller en brud sin utstyrsel?
Mitt folk har glömt mig
    dagar utan siffror (som inte går att räkna).
Omskär er själva till Herren (Jahve) och ta bort ert hjärtas förhud ni Juda män och Jerusalems invånare, för att inte mitt raseri ska dra fram som eld och brinna så att ingen kan släcka från mitt ansikte, för era onda gärningar.
Ett lejon har rest sig (stigit upp) från sitt snår och en folkslagens fördärvare har gett sig iväg och gått från sin plats till att göra landet öde, så att dess städer blir ödelagda utan invånare.
Jag ser jorden och se, den är öde och tom [1 Mos 1:2] och till himlarna och där finns inget ljus.
Jag ser och se, ingen människa och alla fåglar under himlarna har flytt.
Från rösten (ljudet) av ryttare och bågskyttar flyr hela staden, de går in i snåren och upp på klipporna, alla städer är övergivna och ingen man bor därinne.
Och profeterna ska bli till vind, ordet är inte i dem. Så ska det göras mot dem.
Hör detta, jag ber er, dåraktiga folk utan förståelse, som har ögon men ser inte, som har öron men hör inte:
Och de har helat mitt folks skada lätt (inte tagit den på allvar) och sagt: Frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni) men där finns ingen frid (shalom).
Och du, be inte för detta folk, lyft inte upp något rop eller vädjan för dem, plädera inte med mig, eftersom jag inte kommer att lyssna på dig.
Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator?
Därför, se dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då denna plats inte mer ska heta Tofet, Hinnoms söners dal, utan Slaktdalen. Och man ska begrava i Tofet i brist på plats. [Jer 19:6]
Och kropparna av detta folk ska bli mat till himlarnas fåglar och till markens djur, och ingen ska skrämma bort dem.
Jag är uppmärksam och lyssnar,
    men de talar inte rätt,
ingen finns som ångrar sig över sin ondska
    och säger: Vad har jag gjort?
Varje man vänder bort åt sitt eget håll,
    som en häst som rusar huvudstupa in i striden.
Och de har tagit lätt på helandet av dottern,
    mitt folks skada
och sagt: frid, frid (hebr. shalom shalom; dubbel frid, ro, helhet – fullständig harmoni),
    där det inte finns någon frid. [Jer 6:14]
Jag ska helt sluka dem
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
där finns inga druvor på vinstocken,
    inga fikon på fikonträdet
och löven har vissnat
    och jag ger till dem deras överträdelser.
Förväntade frid (shalom)
    men inget gott,
tid till läkedom,
    men se skräck [kommer].
För se, jag ska sända ormar, basilisker ibland er,
    vilka inte ska låta sig tjusas
    och de ska bita er,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Se, en röst, dottern mitt folk ropar
    från ett land långt borta:
Är inte Herren (Jahve) i Sion?
    Är inte kungen i henne?
Varför har de provocerat mig med sina skurna avgudar
    och med främmande fåfänga?
Finns det ingen balsam i Gilead? Finns det ingen läkare där? Varför är inte dottern mitt folks hälsa återställd?
Tala! Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve): Och kropparna av människor ska vara som dynga på det öppna fältet och som en handfull efter skördemannen som ingen samlar ihop.
De är som pelare i gurklandet (grönsakslandet)
    och talar inte.
De måste bäras
    eftersom de inte kan gå.
Var inte rädda för dem
    för de kan inte göra [något] ont,
    inte heller kan de göra gott.
Det finns ingen, nej ingen enda som (bortom allt annat är) du Herre (Jahve),
    du är stor, stort
    och mäktigt är ditt namn.
Vem skulle inte frukta dig,
    du folkens konung?
    Det tillhör dig [det är helt i sin ordning, du förtjänar respekt].
För bland folkens alla vise och i alla deras kungariken,
    finns ingen, nej ingen enda som du.
Mitt tält är fördärvat
    och alla mina tältlinor är trasiga (avbrutna),
mina söner har gått ifrån mig och de finns inte,
    det är ingen som längre sträcker mitt tält
    och sätter upp mina tältdukar.
Och du, be inte för detta folk, lyft inte upp ett rop i bön för dem, för jag ska inte lyssna på dem på den tiden då de ropar till mig i sin nöd.
De har gjort det till en ödemark, den sörjer över mig i ödslighet, hela landet har blivit öde eftersom ingen man har lagt det på sitt hjärta.
Över alla kala höjder [höga höjder utan vegitation] i öknen har fördärvare kommit eftersom Herrens (Jahves) svärd slukar från den ena änden av landet till den andra änden av landet, ingen shalom (fred) till allt kött.
Städerna i söder är stängda och där är ingen som öppnar dem, hela Juda har burits bort i fångenskap, det är fullständigt bortburet i fångenskap.
Och vildåsnan står på de kala höjderna [höga berg utan vegitation] och flämtar efter luft som en schakal, deras ögon sviker dem eftersom det inte finns något bete.
När de fastar ska jag inte höra deras rop och när de offrar brännoffer och matoffer ska jag inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) utan jag ska sluka dem genom svärdet och genom hungersnöd och genom pest."
Och folket till vilka de profeterar ska kastas ut på Jerusalems gator på grund av hungersnöden och svärdet, och de ska inte ha någon som begraver dem, deras hustrur och deras söner och deras döttrar, för jag ska hälla ut deras ondska över dem.
Har du helt förskjutit Juda? Har din själ avskytt Sion? Varför har du slagit oss så att det inte finns någon läkedom för oss? Vi skådar efter shalom (frid, fred och allt gott) men inget gott kommer och efter en tid av helande, men se terror.
Och Herren (Jahve) sade till mig: Trots att Mose och Samuel stod inför mitt ansikte, kan inte min själ vara vänd mot detta folk, kasta bort dem från mitt ansikte och låt dem vandra iväg.
Herre (Jahve) min styrka och mitt fäste och min tillflykt på nödens dag. Till dig kommer folkslagen från jordens ändar och ska säga: Våra fäder har inte ärvt något annat än lögn, fåfänga och värdelösa ting.
och du ska säga till dem: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): På detta sätt ska jag krossa detta folk och denna stad, som man krossar en krukmakares kärl så att det inte kan lagas igen, och de ska begrava i Tofet i brist på plats att begrava.
Davids hus: Så säger Herren (Jahve): Verkställ domar på morgonen och befria bytet ur förtryckarens hand, annars går mitt raseri fram som en eld och bränner det så att ingen kan släcka, på grund av era onda gärningar.
Eftersom inte dina ögon och ditt hjärta, eftersom ve över din girighet och över utgjutandet av oskyldigt blod, och över förtryck och över våld, till att göra det.
Är denne mannen Konjaho en föraktad avgud som man slår i bitar? Är han ett redskap till ingen nytta (utan skönhet)? Varför är de utkastade, han och hans säd, och utkastade till landet som de inte känner?
Varför har du profeterat i Herrens (Jahves) namn och sagt: "Detta hus ska bli som Shilo och denna stad ska bli öde, utan invånare?" Och hela folket samlades mot Jeremia i Herrens (Jahves) hus.
Och furstarna och hela folket sade till prästerna och till profeterna: "Denna man förtjänar inte döden, för han har talat till oss i Herren vår Guds (Jahve Elohims) namn."
Så säger Herren (Jahve): En skakningens röst har vi hört,
    med fruktan och inte fred (frid, ro – shalom).
Ve! Eftersom detta är en stor dag, ingen är den lik och det är dags för Jakobs nöd, men han ska bli räddad (frälst) ur den.
Och frukta inte du Jakob min tjänare,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
var inte förskräckt Israel, eftersom se,
    jag ska frälsa (rädda) er från fjärran och din säd från deras fångenskaps land.
Och Jakob ska återvända och ha lugn och ro
    och ingen ska göra honom rädd (oroa honom med skräck av någon sort).
Ingen ser om ditt sår så att det blir omlagt, du har ingen läkande medicin.
Eftersom jag ska återupprätta hälsan till dig och jag ska bota dig från dina sår, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom de har kallat dig en utstött: Hon är Sion, det finns ingen som tar sig an henne.
Så säger Herren (Jahve): "En röst (ett rop) hörs i Rama,
    sorgesång (klagan) och bitter gråt,
Rakel gråter över sina söner,
    hon vägrar att låta sig tröstas över sina söner,
    för de är (finns) inte (hennes barn är borta)." [Matt 2:18] [Rama ligger 8 km norr om Jerusalem där enligt en tidig tradition också Rakel är begravd, se 1 Sam 10:2 (en annan tradition placerar graven just norr om Betlehem). Rakel, som var gift med Jakob, var länge barnlös men fick till sist två barn, Josef och Benjamin. Hennes barnbarn, Efraim och Manasse, är de stora norra Israeliska stammarna. Jeremia använder nu en metaforisk bild över hur hon gråter över hennes älskade "barn" som hade blivit tillfångatagna och bortförda till Assyrien 722 f.Kr.]
Och de har vänt mig ryggen och inte ansiktet, och jag undervisade dem, i tid och ofta undervisade men de lyssnade inte och tog inte emot tillrättavisning.
Och fälten ska köpas i detta land varom man säger: Det är öde, utan människa eller djur, det är givet i kaldéernas hand.
Så säger Herren (Jahve): Åter ska det höras på denna plats om vilken man säger: Den är förbränd utan människa och utan djur, i Juda städer och på Jerusalems gator som är öde utan människa och utan invånare och utan djur,
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Åter ska på denna plats som är förbränd, utan människa och även djur och i alla dess städer, bli bebodd av herdar som låter sina hjordar vila.
Se, jag ska befalla förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och få dem att återvända till denna stad och de ska strida mot den och inta den och bränna den i eld. Och jag ska göra Juda städer till en ödemark utan invånare.
Och Jeremia sade: "Det är lögn, jag har inte avfallit till kaldéerna," men han lyssnade inte på honom och Irija tog tag i Jeremia och förde honom till furstarna.
Och furstarna sade till kungen: "Låt denna man, vi ber dig, bli dödad, så mycket som han försvagar händerna på stridsmännen som är kvar i denna stad och folkets händer, när han talar sådana ord till dem, för denna man söker inte folkets bästa utan skadar dem."
Och Tsidqijaho kungen sade: "Se, han är i er hand, för kungen är inte den som kan göra något mot er."
Och de tog Jeremia och kastade honom i kungens son Malkijahos vattencistern som fanns på vaktgården, och de firade ner honom med ett rep. Men i vattencisternen fanns inget vatten utan gyttja, och Jeremia sjönk i gyttjan.
"Min herre och konung. [Vet du vad några av hovmännen har gjort?] Dessa män har gjort något ont mot profeten Jeremia. De har kastat honom i vattencisternen och lämnat honom att dö där av hunger nu när det inte längre finns något bröd i staden [på grund av babyloniernas belägring av Jerusalem]."
Men Nevozaradan, ledaren för vakten lämnade de klena av folket som inte hade något i Juda land och gav dem vingårdar och fält den dagen.
"Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Ni har sett allt ont som jag har fört över Jerusalem och över Juda städer och se, denna dag är de ödelagda och ingen bor i dem
"Ordet som du har talat till oss i Herrens (Jahves) namn, vi ska inte lyssna till dig.
Och Herren (Jahve) kan inte längre lyfta sitt ansikte för alla era onda gärningar, på grund av styggelserna som ni har begått. Därför har ert land blivit en ödemark och till häpnad och en förbannelse, utan invånare som det är idag.
Gå upp till Gilead och hämta åt dig balsam,
    du jungfru Egyptens dotter,
fåfängt använder du många läkemedel,
    för det finns ingen bot för dig.
Du dotter som bor i Egypten,
    klä dig själv till att gå i fångenskap,
för Nof [Memfis] ska bli ödsligt
    och ska läggas i förfall utan invånare.
De hugger ner skogen
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)
så att den inte kan genomsökas,
    för de är fler än gräshopporna, de går inte att räkna.

Men frukta inte Jakob min tjänare.
    Var inte bestört Israel,
för se, jag ska rädda dig från långt bort,
    och din säd (dina efterkommande) från deras fångenskaps land.
Och Jakob ska åter vara stilla
    och väl till mods och ingen ska oroa honom.
Moavs lov finns inte mer. I Cheshbon har de tänkt ut ont mot henne: "Kom låt oss hugga av henne från att vara en nation." Även du Madmen ska föras till tystnad, svärdet ska jaga dig.
Ge vingar till Moav för hon måste flyga och ge sig av, och hennes städer ska bli en ödeplats utan någon som bor där.
På alla Moavs hustak och på dess öppna platser (torg) är det klagan överallt, för jag har krossat Moav som ett kärl som saknar skönhet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Till Ammons söner. Så säger Herren (Jahve): Har Israel inga söner? Varför tar Malkam Gad i besittning och bor hans folk i dess städer?
Se, jag ska föra skräck över dig förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), från alla som är runtomkring dig och ni ska bli utdrivna, varje man rakt fram och ingen ska samla ihop honom som vandrar.
Till Edom. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Finns inte längre vishet i Teman? Har [goda] råd lämnat (vandrat bort från) de kloka? Har visheten tynat bort?
Men jag har gjort Esau naken, jag har avtäckt hans hemliga platser och han ska inte kunna gömma sig själv. Hans säd är tillspillogiven och hans bröder och hans grannar och han finns inte.
För så säger Herren (Jahve): Se, de som det inte anstår att dricka av din bägare, ska verkligen dricka, och är du den som verkligen ska gå ostraffad? Du ska inte gå ostraffad utan du ska verkligen dricka.
I de dagarna och på den tiden förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), ska man leta efter Israels synd, men det ska inte finnas någon, och Juda synd, men den ska inte bli funnen, för jag ska förlåta dem som jag har lämnat kvar som en kvarleva.
Och den stolta (arroganta) ska snubbla och falla och ingen ska resa upp honom. Och jag ska tända min eld i hans städer och den ska sluka allt runt omkring honom.
Och landet skakar och är i vånda, för Herrens (Jahves) planer verkställs mot Babel för att göra Babels land öde, utan invånare.
Och Babel ska bli högar, en boplats för schakaler, en häpnad och ett fräsande, utan invånare.

Klagovisorna (11)

Hon [Jerusalem, som liknas vid en änka] gråter bittert i natten
    hennes tårar rinner över kinderna.
Det finns ingen som tröstar henne;
    alla hennes älskare [länderna runt omkring som tidigare sett upp till Jerusalem] är borta.
Alla hennes vänner har förrått henne;
    de har blivit hennes fiender. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för "gråter" börjar med denna bokstav och ger bilden av ett sorgehus där man sitter "shiva" vilket betyder att man sitter på golvet och sörjer utan att låta sig tröstas.
    Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att "känna sig låg" får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Den bibliska bakgrunden till denna sed finns i Job 2:12–13 där Jobs vänner satt tysta en vecka tills Job inledde samtalet, se Job 3:1.]
Jerusalem kommer ihåg
    i dessa dagar av lidande (nöd) och hemlöshet
alla sina skatter
    från forna dagar.
När hennes invånare föll i fiendens hand
    var ingen där för att hjälpa henne.
Hennes fiender såg hennes nakenhet
    och gjorde narr av hennes ödeläggelse. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "kommer ihåg" och förstärker minnet av Jerusalems glansdagar och fördjupar därmed även sorgen över det som gått förlorat. Sorgen känns som att få ett svärd i hjärtat.
    Här används ordet kedem för att beskriva forna dagar. Ordet betyder egentligen öster. Detta väderstreck har mycket i sig och handlar bland annat om att samtidigt se både bakåt och framåt och göra bokslut med det som varit och samtidigt se och stadfästa visionerna för sin framtid. I denna fas av sorgeprocessen orkar man bara att minnas och sörja och även det finns i uttrycket kedem.]
Hennes rituella orenhet fanns i hennes kläder [3 Mos 15:19–30],
    hon reflekterade inte över sin framtid.
Hennes fall är uppseendeväckande (stort, oväntat),
    ingen tröstar henne.
Se, Herre (Jahve) till mitt lidande,
    för fienden har gjort sig stor. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "rituella orenhet" med denna bokstav, och förstärker här att rebelliskheten, det som inte behagar Gud, har fått infiltrera ohämmat.]
Sion [tempelberget i Jerusalem] breder ut sina händer (i en gest av uppgivenhet)
    där finns ingen som tröstar henne.
Herren (Jahve) har befallt angående Jakob
    att de runt omkring honom ska bli hans fiender.
Jerusalem är som en oren [Klag 1:8–9]
    ibland dem. [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "breder ut" som börjar med denna bokstav, och förstärker uppgivenheten. Det blir som en extra suck.]
De [mina fiender] har hört min jämmer och suckan,
    det finns ingen som tröstar mig.
Alla mina fiender har hört om min plåga
    och gläder sig, för du har gjort det.
Må du låta den dagen komma som du har förkunnat,
    då de [mina fiender] ska bli som jag [drabbas av motsvarande vredesdom]. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet "De har hört" som börjar med denna bokstav. Det förstärker både den egna plågan och önskan om att samma straff ska drabba fienden.]
Hennes portar sjunker ner i marken,
    han har fördärvat och brutit sönder hennes galler.
Hennes kung och furstarna är bland hedningarna (utspridda i andra länder),
    det finns ingen undervisning (hebr. Torah) längre.
Hennes [Jerusalems] profeter får inte längre
    några syner från Herren (Jahve). [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet "sjunker ner" med denna bokstav, och förstärker här hela nederlaget när allt är borta som fanns då Gud själv var hos dem i templet.]
Mina ögon flödar (tårarna hälls ut, forsar) och upphör inte,
    de rinner utan avbrott.
    [Jag gråter utan att tårarna tar slut.]
Det diande barnets tunga fastnar i gommen
    på grund av törst.
De små barnen ber om
    bröd men ingen bryter det till dem. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "fastnar i gommen" börjar med denna bokstav. Ingen delar med sig av en enda liten brödbit eller annan mat för att stilla barnens hunger. Bröd är både bröd och en bild för all slags mat.]
Vi har blivit föräldralösa, utan fäder,
    våra mödrar är som änkor.
Våra fäder har syndat och finns inte mer
    och vi bär deras överträdelser.
Slavar regerar över oss,
    det finns ingen som befriar oss ur deras hand.

Hesekiel (24)

Men Israels hus ska inte samtycka till att lyssna till dig, för de samtycker inte till att lyssna till mig, för hela Israels hus har en hård panna och ett styvnackat hjärta.
Man har blåst (hebr. taqa) i blåsinstrumentet (hebr. taqoa) [shofaren] och gjort sig redo men ingen har gått ut till striden, för min vrede är över hela dess skara.
Skräck kommer, och de ska söka frid (shalom) men inte finna någon.
Och han sade till mig: "Har du sett människobarn vad Israels söners äldste gör i mörkret, varje man i sin avgudakammare? För de säger: 'Herren (Jahve) ser oss inte, Herren (Jahve) har övergett landet.' "
Och han sade till mig: Synden hos Israels hus och Juda är mycket stor och landet är fullt av blod och staden är full av korruption, för de säger: Herren (Jahve) har övergett landet och Herren (Jahve) ser inte.
Därför och därför att de har lett mitt folk vilse och sagt: Frid (shalom) men där är ingen frid (shalom). Och när jag byggde en obetydlig mur, se då kletade de ner den med vit kalk.
Och jag ska spendera mitt raseri över muren och över dem som har kletat ner den med vit kalk, och jag ska säga till er: Muren finns inte längre och inte de som kletade ner den,
Israels profeter som profeterar till Jerusalem och ser syner om fred (shalom), men där finns ingen fred (shalom) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Och ni Israels hus, så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Gå varje man till sin avgud för ni lyssnar inte till mig. Men mitt heliga namn ska inte längre vanhelgas med era gåvor och med era avgudar.
Jag ska göra dig till en skräck och du ska inte finnas mer, trots att man letar efter dig ska man inte finna dig igen, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
Köpmännen bland folken visslar åt dig,
    du har blivit en skräck och ska aldrig mer finnas.
Alla de som känner dig bland folken
    ska förfäras över dig,
du har blivit en skräck
    och ska aldrig mer finnas (existera).
Och jag ska göra landet ännu mer öde och stoltheten över hennes styrka ska försvinna, och Israels berg ska bli öde så att ingen passerar förbi.
Och du är för dem som en serenad (kärlekssång), som någon som har en njutbar röst och kan spela väl (är en virtuos) på sitt instrument, så de hör dina ord men de gör dem inte.
Mina får vandrar över alla berg och över alla höga höjder, ja över hela jordens ansikte är mina får förskingrade, och det finns ingen som söker och ingen som letar.
Jag lever förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), lika säkert som mina får har blivit ett byte och mina får har blivit mat åt alla fältets vilda djur eftersom det inte finns någon herde, inte heller letar mina herdar efter mina får utan herdarna göder sig själva och ger inte mina får mat. [Vers 7 och 9 är snarlika, men i vers 7 betonas ordet och i vers 9 herdarna.]
De ska inte längre vara ett byte för andra folk, och vilddjuren ska inte längre äta upp dem. De ska bo tryggt och ingen ska hota dem (skrämma dem). [Då Jesus regerar som kung i tusenårsriket, se Jes 60:21; 61:3.]
Under tiden jag tittade såg jag hur senor och muskler kom fram, och hud täckte dem ovanifrån, men det var ingen ande i dem.
Du ska säga: 'Jag ska dra upp mot det obefästa landet, jag ska angripa dem som bor där i trygghet, alla som bor där utan murar, bommar eller portar.' [Fram till 1700-talet planlades nya städer med ringmurar. Portar med bommar fungerade som försvar ända fram till första världskriget, då nya vapen hade utvecklats som gjorde dem verkningslösa. Gamla staden i Jerusalem var befäst med mur ända till 1898 då en öppning gjordes i muren, intill Jaffaporten, inför ett besök av den tyska kejsaren Wilhelm II.]
De ska glömma sin skam och all trolöshet de visat mig, då de nu bor i trygghet i sitt land utan att någon skrämmer dem.
En yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna mot den yttre förgården, framför tempelkamrarna, och den var fem10 alnar lång.

Daniel (9)

De skulle inte ha någon kroppslig defekt [vara i god fysisk hälsa] och vara vackra att se på. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldéernas språk [kilskriftsspråket akkadiska som används på lertavlor och arameiska som var det nya världsspråket] och litteratur. [Daniel och hans vänner var av kunglig släkt och hade växt upp i Jerusalem. De var i yngre tonåren när de tillfångatogs och deporterades till Babylon, en resa på 150 mil som tog 3-4 månader till fots med karavan. Historiska dokument visar att åldern för högre utbildning var 14 år i Babylon. Beskrivningen av Daniels långa liv i Babylon bekräftar att han måste ha varit ung när han fördes bort, se Dan 1:21.
    Väl framme i Babylon kan Daniel och hans vänner ha blivit kastrerade. Det som talar för det är att detta var vanligt bland kungens tjänare vid den här tiden. Det nämns heller aldrig att Daniel gifte sig och fick några barn. I Jesajas profetia, som skrevs 100 år innan dessa händelser, varnar han för att kärlen skulle plundras och ättlingar till kungahuset föras bort och bli eunucker i Babylon, se 2 Kung 20:12–17. I Jesaja 56, som rör återvändande judar, tas just eunucker utan barn upp som en speciell grupp, se Jes 56:3–5. Dessa bibliska referenser har gjort att denna uppfattning är vanlig inom judendomen. Det som talar emot är att det inte uttryckligen nämns att Daniel blev kastrerad. De skulle vara "utan defekt", se vers 4, vilket tvärtom kan tala för att de inte var kastrerade. Det hebreiska ordet för eunuck, "saris", har också flera betydelser. Det kan betyda kastrerad man men också högt uppsatt ledare. Potifar i Egypten var en "saris" som var gift, se 1 Mos 37:36; Matt 19:12; Apg 8:27; Jes 56:3–6.]
Jag såg hur baggen stångade mot väst (havet, dvs. Medelhavet), norrut och söderut. [Medo-Persien utvidgade sitt rike i dessa tre riktningar, men inte österut.] Inget vilddjur [annat rike] kunde stå emot den och ingen kunde rädda något ur dess våld. Den gjorde vad den ville och blev mäktig (agerade arrogant).
[Ängeln identifierar också bocken i klartext, det är det grekiska riket, se Dan 8:21.] Medan jag såg detta (reflekterade över det jag sett och försökte förstå), fick jag se en [geta-]bock [Grekland] komma västerifrån [och utmana baggen]. Den rörde sig snabbt över hela jorden utan att ens röra vid marken. Bocken hade ett framträdande horn i pannan [Alexander den store].
Jag, Daniel, blev helt utmattad. [Synen påverkade honom både psykiskt och fysiskt.] Jag var sjuk i flera dagar [oförmögen att ta mig ur sängen]. Sedan [när jag återfått krafterna] stod jag upp och återgick till min tjänst hos kungen [i Belshassars regim i Babylon]. Jag var skräckslagen (förundrad, handfallen) över synen, och ingen kunde förklara den. [Daniel hade sett kungar men inga namn och exakta tider.]
Efter de 62 sjuperioderna [434 år] ska en smord (Messias) bli avlägsnad (utrotad, avrättad, se 3 Mos 7:20; Jes 53:8),
    och han ska inte ha något (vara längre).
[Kungar i Israel smordes, så en smord eller en messias kan både syfta på en "vanlig" kung och den kommande Messias. Även Kyros kallas "min smorde" i Jes 45:1. Den sista delen är inte helt tydlig. Vad är det han inte ska ha längre? Utifrån sammanhanget så ska denne kungen upphöra att ha rollen som kung/messias för sitt folk. Det går också att tolka "inte ha något" som att han ska avrättas fattig och utblottad. Ur ett messianskt perspektiv kan denna vers beskriva hur Jesus kom som en tjänare för att dö för världens synd, utblottad på korset.] Staden och helgedomen [Jerusalem och templet] ska förstöras av en kommande ledares folk [trupper],
    dess [templets] förstörelse ska komma som en störtflod [hastigt och helt förödande].
[Templet vanhelgades 167 f.Kr. av Antiochos IV Epifanes. År 70 e.Kr. förstörde romarna Jerusalem och templet, något som även Jesus förutsade, se Luk 19:44.]Ända till slutet är det bestämt (inristat) [förutbestämt genom Guds beslut, se Jes 10:23; 28:22]
    att det ska råda krig med förödelse [plural].
Men jag vill berätta för dig vad som är skrivet i sanningens bok. Ingen enda hjälper mig mot dessa [andliga furstar över Persien och Grekland] förutom Mikael, er [Israels folks] furste.
Sedan ska kungen i norr komma och bygga en belägringsvall och inta en befäst stad. Söderns armé ska inte ha kraft att slå tillbaka, även deras bästa (elit-)soldater ska inte kunna stå emot dem. [Den egyptiska generalen Skopas mötte 199 f.Kr. Antiochos III i norra Galileen vid Panium – på Jesu tid Caesarea Filippi, nuvarande Banias. Egyptierna besegrades där och Skopas flydde till Sidon vid Medelhavet, en starkt befäst stad, där han tvingades kapitulera 198 f.Kr.]
Han [Antiochos III från norr] som invaderar honom [sydkungen] ska göra som han vill. Ingen ska kunna stå honom emot. Han ska bli kvar i "det härliga landet" [Israel] med ödeläggelse (förödelse) i sin hand.
Sina palatstält ska han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går mot sin undergång och ingen hjälper honom.

Hosea (15)

För Israels söner ska sitta ensamma många dagar, utan kung och utan ledare och utan offer och utan obelisker [som användes för avgudadyrkan, se 2 Kung 3:2; 10:26–28; 17:10] och utan efod [2 Mos 28:6–14; Dom 8:27] eller husgudar [1 Mos 31:19].
[I kapitel 4-7 återkommer talet tre många gånger i uppräkningar. I en bok som talar mycket om vishet (Hos 14:9) är valet av talet tre inte slumpmässigt. Det kopplar troligtvis an till Hoseas tre barn: Jizreel, Lo-Ruhama och Lo-Ammi.] Hör Herrens (Jahves) ord, ni Israels söner, för Herren (Jahve) har sak (väcker en rättslig tvist) med invånarna
i landet,
    för ingen sanning (trofasthet – hebr. emet),
    
    ingen nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed),
    ingen [nära, personlig och intim] kunskap om Gud (Elohim)
finns i landet. [Orden sanning och nåd förekommer många gånger i Bibeln. Här är dock enda gången ordet sanning placeras före nåd. Den vanliga ordföljden är "nåd och sanning" (1 Mos 24:27; Ps 40:12; Ords 3:3; Ords 16:6; Jes 16:5), vilket visar att nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Här i Hosea används tre ord: sanning, nåd och kunskap. Nåden står centralt och ramas in av sanningen och kunskapen. Här i denna kiasm betonas själva huvudpunkten i åtalet mot Israels folk.]
Jag ska vara som ett lejon för Efraim,
    som ett ungt lejon för Juda hus,
jag ska bryta ner och gå iväg,
    jag ska ta bort och ingen ska befria.
De är alla heta som en ugn och slukar sina domare, alla deras kungar har fallit,
där är ingen som kallar på mig.
Och Efraim har blivit som en menlös duva
    utan förstånd,
de kallar på Egypten,
    de går till Assyrien.
För de sår vind
    och de ska skörda virvelvindar,
det har ingen stjälk,
    axet ger inte något mjöl,
om det ger något
    ska främlingar svälja det.
Israel är uppslukat,
    nu har de blivit bland länderna
    som värdelösa verktyg.
Nu ska de säkert säga: "Vi har ingen kung
    för vi fruktade inte Herren (Jahve)
och kungen,
    vad kan han göra för oss?"
Likväl är jag Herren din Gud (Jahve Elohim)
    [ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"] och du känner (är intimt förtrogen med) ingen gud förutom mig, och det finns ingen frälsare (räddare) vid sidan av (förutom) mig.

Joel (3)

För ett främmande folk har kommit upp över (hedningar har invaderat) mitt land.
    Mäktiga, ja utan tal (oräkneligt många).
Deras tänder är som lejons tänder
    med huggtänder som en lejoninna.
Hur stönar inte djuren!
    [Hör deras klagan.]
Boskapshjordarna är rådvilla [vandrar mållöst runt, se 2 Mos 14:3]
    eftersom de inte har något bete;
    även fårhjordarna lider.
Då ska ni veta att jag är i Israel.
    Ja, jag är Herren er Gud (Jahve Elohim),
    det finns ingen annan.
Aldrig mer ska mitt folk behöva skämmas.

Amos (5)

Bland dina unga söner reste jag upp profeter
    och bland dina unga män nasirer. Är det inte så, Israels söner?" förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Ryter ett lejon i skogen, när han inte har något byte? [Nej, självklart inte.]
Upphäver ett ungt lejon sin röst från sin lya, om han inte har tagit (fångat) något? [Nej, självklart inte.]
Fastnar en fågel i en snara på jorden, om det inte finns ett lockbete? [Nej, självklart inte.]
Sprätter en snara upp från marken, utan att ha fångat något? [Nej, självklart inte.]
"Israels jungfru har fallit,
    hon ska inte resa sig igen,
hon har kastats ner på marken
    och det finns ingen som reser upp henne."
Sök (träd fram inför; fråga efter) Herren (Jahve) så får ni leva,
    annars ska han gå fram över (bryta lös i; drabba) Josefs hus likt en eld som förtär (slukar),
    och där ingen finns som kan släcka [elden] i Betel.

Obadja (1)

Alla sammansvärjningens män förde dig till gränsen,
    männen som hade fred med dig har bedragit dig och besegrat dig.
De som åt ditt bröd
    lade ut en snara under dig
    i vilken det inte finns någon urskiljning.
    [Alla som hamnar i snaran fångas av den.]

Mika (6)

Siarna (de som ser syner) ska stå där med skam,
    spåmännen ska bli förödmjukade.
Ja, de ska alla behöva täcka sina ansikten [i skam],
    för de får inga svar från Gud."
Var och en ska sitta under sin vinstock
    och sitt fikonträd
och ingen ska skrämma dem,
    för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har talat [så har han sagt – därför kommer det att ske].
Varför ropar du nu så högt?
    Finns det ingen kung hos dig?
Har dina rådgivare förgåtts,
    eftersom värkarna har gripit (övermannat) dig som en födande kvinna?
Och Jakobs kvarleva ska vara i mitten bland nationerna
    med mycket folk,
som ett lejon bland skogens vilddjur,
    som ett ungt lejon bland fårflockarna,
som om han går igenom (passerar) trampar ner och river i bitar,
    och där är ingen som kan rädda.
Ve mig (uttryck för intensiv förtvivlan och vemod)!
För det är som när sommarens skörd har plockats,
    och den sista vinskörden är över.
Det finns inga druvklasar att äta,
    inga färska fikon (tidiga, förstlingsfrukter) som jag längtar så mycket efter.
De trofasta är borta ur landet,
    det finns inga goda (redliga, ärliga) människor kvar.
Alla ligger på lur efter blod (är redo att mörda),
    de jagar sin egen bror med nät.

Nahum (7)

Men Nineve har sedan urminnes tider varit som en vattendamm,
    likväl flyr de iväg.
[Hon ropar:] "Stanna, stanna",
    men ingen ser sig om (tittar bakåt).
[Hennes plundrare ropar:]
Ta bytet av silver, ta bytet av guld,
    för det är inget slut på de samlade rikedomarna
    med alla dyrbara kärl.
Var är lejonens lya
    som var matplats för de unga lejonen,
där lejon och lejoninnor vandrade
    och lejonungarna inte hade något som gjorde dem rädda?
ryttare gör sig redo,
blixtrande svärd
    och glittrande spjut;
mängder av slagna
    och högvis med döda kroppar,
det är ingen ände på kropparna
    och man snubblar på deras kroppar.
Kush (Etiopien och Sudan) och Egypten var din styrka
    och den var obegränsad.
Putéer och libyer
    var dina hjälpare.
Dina herdar slumrar, O Assyriens kung,
    dina ärbara vilar,
ditt folk är utspritt över bergen
    och det finns ingen som samlar ihop dem.
Det finns ingen som lindrar din smärta,
    dina sår är allvarliga (oläkliga).
Alla som hör ryktet om dig
    slår ihop sina händer över dig (applåderar).
Över vem har inte din ondska passerat oavbrutet?
    [Vem har inte upplevt din ändlösa ondska?]

Habackuk (3)

Ve över honom som säger till träet: "Vakna",
    till den stumma stenen: "Stå upp!"
Kan detta undervisa?
    Se, det är överdraget med guld och silver
    och det finns ingen ande (andedräkt, liv) i dess mitt.
[Nu följer sex strofer som beskriver olyckor i ökad allvarsgrad, från förlorad fikonskörd till tomma stall. Fikon var liksom vindruvor en delikatess, men inte en oumbärlig sådan. Olivolja användes i matlagning och oljelampor. Korn och vete var basföda och får och boskap en stor ekonomisk tillgång som gav mjölk, ull och kött. Att mista någon av dessa resurser vore svårt nog, men att förlora alla inkomstkällor skulle ha inneburit en total katastrof. Habackuk visste dock att människan inte bara ska leva av bröd, se 5 Mos 8:3; Fil 3:7–8.] För även
om fikonträdet inte blommar (knoppas)
    och vinrankan inte ger frukt,
om olivträdets skörd slår fel (ljuger)
    och fälten inte ger mat,
om småboskapen (fåren och getterna) saknas i fållan
    och inga djur (kor, oxar, åsnor, hästar) finns i stallen [2 Kor 4:8–9],

Sefanja (3)

Ve över invånarna längs havet,
    Keretims land [kretensare – folkslag ursprungligen från ön Kreta].
Herrens (Jahves) ord är emot er.
    Kanaan, Filistéernas land:
"Jag ska fördärva dig
    tills det inte längre finns några invånare hos dig."
Jag har huggit av länder,
    deras torn har blivit öde.
Jag har fördärvat deras gator,
    så att ingen går förbi.
Deras städer ligger öde,
    där finns ingen människa, ingen bor i dem.
De som då är kvar i Israel ska inte synda mer.
    De ska inte ljuga,
    och några falska ord ska aldrig komma ur deras mun.
Ja, de ska få beta fridfullt som får på grönbete och kunna ligga ner,
    utan någon som helst fara.

Haggai (5)

Ni har sått mycket men skördat lite,
ni äter men har inte tillräckligt,
ni dricker men blir inte otörstiga,
ni klär er men blir inte varma
och den som får lön, får lönen i en trasig påse.' " [Fem gånger använder Haggai uttrycket "tänk noga över", se Hag 1:5, 7; 2:15, 18 (två gånger). Olydnadens konsekvenser var inte okända, se 3 Mos 26:18–20; 5 Mos 28:38–40.]
Tala nu till Serubbabel, son till Shealtiel, guvernör i Juda och Josua, son till Jehotsadak, översteprästen, och till kvarlevan [Hag 1:12] av folket och säg:
genom alla tider.
När ni kom till sädeshögen med 20 mått,
    fanns där bara 10,
och när ni kom till vinkaret för att pressa ut 50 mått
    fanns där bara 20. [Texten specificerar inte måttenheten. Spannmål mättes ofta i chomer (så mycket en åsna kunde bära, se Hos 3:2) eller efa (22-36 liter 1 Sam 17:17; en tiondels chomer, se 2 Mos 16:36). Vätska mättes i batt- och kormått (Hes 45:14). Poängen är att spannmålsskörden var bara hälften av det förväntade och vinproduktionen bara 40% av det normala.]

Sakarja (4)

Innan dessa dagar fanns inga arbetstillfällen (något som gav lön) varken för människor eller djur, det fanns ingen ro (frid, shalom) från motståndarna (trätobröderna, de som ville ont) för dem som kom och gick, för jag hade låtit alla människor vara emot sina grannar.
För dig ska jag, genom förbundsblodet,
    befria dina fångar från brunnen utan vatten.
Avgudarna har talat fåfängt
    och siarna har sett en lögn
och drömmarna talar falskt,
    de tröstar fåfängligt.
Därför går de sin väg som får,
    de är plågade eftersom där inte finns någon herde.

Malaki (6)

Och när ni för fram ett blint offerdjur, är det inte [något] ont? Eller när ni för fram ett lamt eller sjukt djur, är det inte [något] ont? Kom (försök sedan att närma er) med sådant till er ledare (ståthållare) [då kommer ni att förstå att det inte duger]!
Skulle han bli nöjd med det? Eller skulle han välvilligt ta emot? säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
[Vers 10 är den centrala versen i den första sektionen som ramas in av vers 6–9 och 11–14 som har många liknande ord och beskriver problemet.] Om bara en enda av er ville stänga dörrarna och inte tända elden på mitt altare förgäves. Jag finner ingen glädje (tillfredsställelse) i det, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot). Jag ska inte heller ta emot något offer från er hand.
Om ni inte lyssnar och om ni inte tar till ert hjärta att ge ära till mitt namn, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), då ska jag sända förbannelser över er och jag ska förbanna era välsignelser. Ja, jag ska sannerligen förbanna dem, eftersom ni inte tar detta till ert hjärta.
Så har jag också gjort er föraktade och låga [som någon man ser ner på] inför allt folket eftersom ni inte håller mina vägar utan visar anseende till personen i undervisningen.
Dessutom [för det andra] gör ni detta (onda): ni övertäcker Herrens (Jahves) altare med er gråt och jämmer eftersom han inte längre accepterar era offer eller tar emot dem med välvilja från er hand.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.