1 Moseboken (9)
och jag ska ge till dig och till din säd efter dig (dina ättlingar) landet som du vandrat runt i, hela Kanaans land, till en evig besittning, och jag ska vara deras Gud (Elohim)."
"Jag är en främling och en besökare bland er, ge mig en bit mark som begravningsplats hos er, så att jag kan begrava min döda i min närhet."
att han ska ge mig
Machpelas grotta som han äger och som ligger vid ändan av hans fält. Låt honom ge mig den till fullt pris, i er mitt
(med er som vittnen), till en
egendom som begravningsplats."
Fältet och grottan fastställdes som Abrahams egendom, till en begravningsplats, av Chets söner.
[Detta är det första, och enda, markområdet i Israel som juridiskt blir judarnas egendom genom Abraham. Det kan betraktas som en förstlingsfrukt och försäkran om att resten av Guds löfte om landet också kommer att uppfyllas. Så sker när folket intar landet under Josuas ledning 300 år senare. De fulla gränser som Bibeln nämner har dock aldrig varit i judarnas ägo, det är förmodligen de gränser Israel kommer att ha under tusenårsriket.]
Magdiel och Iram.
Dessa var alltså Edoms furstar efter deras boplatser i landet de tog i besittning. Edom är densamme som Esau, edomiternas stamfar.
Josef etablerade sin far och sina bröder och gav dem besittningar i Egyptens land, i den bästa delen av landet, i landet Rameses [som senare blev en stad i området som också kallas Goshen vid Nilens deltaområde, se ; ], som farao hade befallt.
och sa till mig: 'Se, jag ska göra dig fruktsam och föröka dig, och av dig ska jag göra ett helt kompani (en stor skara eller en hel armé) av människor, och jag ska ge detta land till din säd efter dig som en evig egendom.'
i grottan på
Machpelas fält framför Mamre, i Kanaans land som Abraham köpte med fältet från hettiten Efron som en
egendom och begravningsplats.
Hans söner bar honom till Kanaans land och begravde honom i grottan på
Machpelas fält, som Abraham köpte med fältet som en
egendom och begravningsplats från hettiten Efron, framför Mamre.
3 Moseboken (20)
När ni kommer till Kanaans land som jag ska ge er som en besittning, och jag lägger fläckar av mögel (svampinfektion) på ett hus i landet för er besittning,
Och ni ska helga det 50:e året och ropa ut frihet över hela landet till alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er. Och ni ska ge tillbaka till var och en deras egendom, och ni ska ge tillbaka var och en till hans familj. [Om någon tvingats sälja sig som slav och därigenom, eller möjligen på något annat sätt, blivit åtskild från sin familj ska han eller hon nu få återvända till sin egen familj.]
Under jubelåret ska var och en återvända till sin egen besittning.
Och i hela landet för er besittning ska ni bevilja en återlösning för landet.
Om din bror blir fattig och har sålt sin besittning och om hans återlösare kommer för att återlösa den, då ska han återlösa vad hans bror har sålt.
då ska du låta honom räkna åren som det varit sålt och betala mellanskillnaden till mannen som sålde det så att han kan återvända till sin besittning.
Men om han inte har möjlighet att återbörda det till honom, då ska det som är sålt förbli hos honom som köpte det till jubelåret, och under jubelåret ska det återlämnas och han ska återvända till sin besittning.
Leviternas städer och husen i städerna som är deras besittning kan leviterna återlösa när som helst.
Och om en man köper av leviterna, ska huset som såldes och staden för hans besittning återlämnas vid jubelåret, för husen i leviternas städer är deras besittning bland Israels söner.
Men den öppna marken som tillhör deras städer får inte säljas, för det är deras eviga besittning.
Och sedan ska han lämna dig, både han och hans barn med honom och ska återvända till sin egen familj och till sina fäders besittning ska han återvända.
Och även från främlingarnas söner som vandrar omkring bland er, av dem ska ni köpa och från deras familjer som finns bland er, som de födde i ditt land, och de ska vara din egendom.
Och ni ska ta dem som ett arv för era söner efter er, att ärva för dem som en besittning, de ska vara era slavar för alltid. Men över dina bröder, Israels söner, ska ni inte råda den ena över den andre med stränghet.
Och om en man ska helga en del av sitt fält av hans besittning till Herren (Jahve), då ska uppskattningen göras i förhållande till dess gröda. En chomer korn [den vikt en åsna kunde bära] ska värderas till 50 shekel silver.
Men fältet ska när det blir jubelår vara helgat till Herren (Jahve), som ett avskilt fält, besittningen ska vara prästens.
Och om en man helgar till Herren (Jahve) ett fält som han har köpt som inte är hans besittning,
Under jubelåret ska fältet återgå till den som det köptes av, till honom som landets besittning tillhör.
Se till att inget helgat föremål (hebr. charem) som en man har helgat (hebr. charam) till Herren (Jahve) av allt som han har, både människor och djur och fältens gröda, blir sålt eller återlöst. Varje helgat föremål är högheligt för Herren (Jahve).
4 Moseboken (9)
Varför ska vår fars namn försvinna (dö ut) från hans familj bara för att han inte har några söner? Ge oss ett arv bland bröderna till vår far."
"Tselofechads döttrar talar rätt. Du ska noggrant ge dem en besittning från arvet bland deras fars bröder, och du ska se till att arvet från deras far förs vidare till dem.
Och de sa: "Om vi har funnit nåd (chen, oförtjänt kärlek) inför dina ögon, låt detta land ges till dina tjänare som besittning, för oss inte över Jordan."
och landet underkuvas inför Herren (Jahve), och ni återvänder efteråt, då ska det vara tydligt inför Herren (Jahve) och inför Israel och detta land ska vara er besittning inför Herrens (Jahves) ansikte.
Och Mose sa till dem: "Om Gads söner och Rubens söner ska gå över Jordan med er, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), och landet ska underkuvas inför er, så ska ni ge dem Gileads land som besittning,
Vi ska gå över rustade till strid inför Herren (Jahve), in i Kanaans land och besittningen av vårt arv ska vara hos oss på denna sida Jordan."
"Befall Israels söner att de ger till leviterna av arvet av deras besatta städer att bo i, och det öppna landet runtomkring städerna ska ni ge till leviterna.
Av de städer som ni ger av Israels söners egendom ska ni ta fler från de större [stammarna] och färre från de mindre. Var och en [varje stam] ska ge städer åt leviterna i förhållande till mängden land de fått som sin egendom."
eftersom han måste förbli i sin fristad till dess översteprästen har dött, men efter översteprästens död kan mandråparen återvända till landet för sin besittning.
5 Moseboken (1)
"Gå du upp till detta Avarims berg
[bergskedjan], till berget
[toppen] Nebo, som är i Moabs land, som ligger mitt emot Jeriko, och bese Kanaans land, som jag ger till Israels söner till
besittning (egendom; ordagrant: något att greppa tag om – hebr. ),
Josua (6)
Men stadens fält och dess byar gav de till Kaleb, Jefunnes son, som hans besittning.
Alla leviternas städer, 48 städer med den öppna marken runtom, mitt i Israels söners besittningar,
Nu har Herren er Gud (Jahve Elohim) gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och gå till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan.
Så återvände Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och lämnade Israels söner. De gick ut från Shilo, som är i Kanaans land, för att gå till Gileads land [öster om Jordanfloden], till landet för sina besittningar som de intagit enligt Herrens (Jahves) befallning genom Moses hand. []
Och om landet som ni besitter blir orent, kom då över till landet med Herrens (Jahves) besittning, där Herrens (Jahves) tabernakel finns och ta er besittning bland oss, men gör inte uppror mot Herren (Jahve) och gör inte uppror mot oss genom att bygga ett altare vid sidan av Herren vår Guds (Jahve Elohims) altare.
1 Krönikeboken (2)
Deras
besittning och deras boningsorter var
Betel med underlydande orter, österut Naaran och västerut Gezer med underlydande orter, och dessutom Shechem med underlydande orter ända till Aja med omgivande orter.
De första som bosatte sig inom sina arvsbesittningar och i sina städer var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare.
2 Krönikeboken (2)
Leviterna övergav sina betesmarker och sina andra besittningar och begav sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jeroveam med sina söner drev bort dem från deras tjänst som Herrens präster
När allt detta var över, drog alla israeliter som hade varit där ut till Juda städer och slog sönder stoderna, högg ner asherapålarna och bröt ner offerhöjderna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse tills att de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin besittning.
Nehemja (1)
Detta är de huvudmän i provinsen som bodde i Jerusalem. Men i Juda städer bodde var och en i den stad där han hade sin ärvda besittning: vanliga israeliter, präster, leviter och tempeltjänare, likaså ättlingarna till Salomos tjänare.
Psaltaren (1)
Begär (fråga – hebr. ) av mig, och jag ska ge dig
hednafolken som arv och hela jorden (marken, jordens yttersta gränser) som egendom.
Hesekiel (15)
Detta ska vara deras arvedel, att jag själv är deras arvedel. Ni ska inte ge dem någon egendom i Israel, för jag själv är deras egendom.
Och ett stycke, 25000 alnar [13,5 km] i längd och 10000 [5,4 km] i bredd, ska förutom 20 tempelkamrar tillhöra leviterna, som gör tjänst i templet, som deras egendom.
Åt staden ska ni ge ett område som är 5000 alnar [2,7 km] brett och 25000 alnar [13,5 km] långt och som gränsar till det heliga offergärdsområdet. Det ska tillhöra hela Israels hus.
Fursten ska få ett område på båda sidor om det heliga offergärdsområdet och stadens egendom. Det ska gränsa till det heliga offergärdsområdet och stadens egendom, dels på västra sidan västerut, dels på östra sidan österut. I längd ska det motsvara en stamlotts utsträckning från västra gränsen till östra.
Detta ska vara hans egendom i Israel. Mina furstar ska då inte mer förtrycka mitt folk, utan de ska låta Israels hus få behålla sitt land såsom det fördelats till deras stammar.
Så säger Herren Gud: Om fursten ger någon av sina söner en gåva av sin arvedel, ska det tillhöra hans söner. Det är deras egendom som arv.
Fursten får inte ta något av folkets arvedel så att han tränger ut dem från deras egendom. Endast av sin egen egendom ska han låta sina söner ärva, för att ingen av mitt folk ska trängas undan från den egendom som är hans."
Hela den del som ni ska avskilja ska vara 25000 alnar [11250 meter] långt och 25000 brett och bilda en fyrkant. Ni ska överlämna denna heliga gåva till staden som dess egendom.
Fursten ska få vad som blir över på båda sidor om det heliga området och stadens område. Det gäller marken fram till det 25000 alnar [13,5 km] breda heliga området, ända till östra gränsen, och likaså västerut marken fram till det 25000 alnar [13,5 km] breda området, ända till västra gränsen. Båda dessa områden som går parallellt med stamlotterna ska tillhöra fursten. Det heliga området med helgedomen ska ligga mitt emellan dem.
Från leviternas område och från stadens område, som ligger mitt emellan furstens områden, ska det som ligger mellan Juda sydgräns och Benjamins nordgräns tillhöra fursten.
egendom, besittning
