1 Moseboken (178)
Sedan födde hon hans bror Abel [hebr. Hevel – betyder vindpust/meningslöshet].
[Förutom Kain, Abel och deras tredje son Set, fick de många söner och döttrar, se . Hebreiska namnet "Kain" låter nästan likadant som hebreiska kanah, som betyder köpa, få och skapa. Här är ett exempel på ordlek då båda dessa ord används i . Abel betyder andetag, dimma, rök – dvs. något kort och flyktigt. Förutom den bokstavliga betydelsen finns även meningslöshet, fåfängligt och tomhet i ordet, se . Kanske Eva var missmodig efter första sonen som inte visade sig vara löftet i .]
Abel blev fåraherde medan Kain blev en jordbrukare [som levde under förbannelsen ].
Kain sa till sin bror Abel: "Kom med ut på fälten." När de väl var ute på fältet attackerade han sin bror Abel och dräpte (slaktade – hebr. harag) honom.
Då sa Herren till Kain: "Var är din bror Abel?"
Han svarade: "Jag vet inte! Är jag min brors beskyddare (ska jag ta hand om honom)?"
Då sa Herren: "Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.
Du är nu fördömd (förbannad) från marken, som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod från din hand.
Hans brors namn var Joval [betyder: "ström/fors"; snarlikt ordet för vädurshorn och shofar (hebr. )], han blev far (stamfader) till alla som hanterar (spelar) kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor) [en mindre harpa] och flöjter.
Och för ert eget blod [mänskligt liv], ska jag utkräva (begära – hebr. darash) [vedergällning],
av varje djur ska jag utkräva (begära) [vedergällning]
och från människans (hebr. adam) hand,
från varje broder, ska jag utkräva (begära) [vedergällning] för mänskligt liv.
Cham (Ham), far till Kanaan, såg sin fars nakenhet [genitalier – hebr. ervah] och berättade det för sina två bröder utanför (tältet).
och han sa: "Förbannad är Kanaan, en tjänares tjänare (slav) ska han vara för sina bröder!"
[Totalt 26 ättlingar till Shem nämns. Till Sems söner ("semiterna") hör hebréerna (Evers ättlingar, se ), araméerna, assyrierna m.fl. Områdena de rör sig till är främst österut och motsvarar Mesopotamien och Arabien. Introduktionen till Shem är annorlunda än för hans bröder Jafet och Chem ( och ) där det bara står "Jafets söner" och "Chems söner". Här betonas denna del av släktträdet genom att ha en längre skrivning "till Shem föddes barn". Det är via Shem, Arppacheshad, Shelach, Ever, Peleg som sedan Abraham kommer födas. Redan i inledningen betonas Ever som är den fjärde generationen från Noa, det släktled som kommer leda fram till Abraham och Messias.]
Till Shem föddes också barn. Shem var förfader till alla Evers barn [fyra generationer framåt, se , ordet betyder "gå över" och har gett upphov till ordet "hebré"] och Jafets bror den äldre.
[Ordagrant avslutas den hebreiska meningen med "broder Jafet äldre". Det går att tolka hebreiska adjektiv haggadol så betydelsen blir: "Jafet var den äldre brodern". Så gör den grekiska översättningen Septuaginta och många judiska rabbiner. Andra tolkar frasen som "Jafets äldre broder" och att det är Shem som är Jafets äldre broder. Liknande formulering finns i där Kenas är Kalebs yngre bror. Den syriska, latinska och många moderna översättningar väljer denna tolkning. Kärnbibeln lutar sig mot och där det verkar som om Jafet är äldst, se även .]
Till Ever föddes två söner:
Namnet på den ena var Peleg [snarlikt ordet för "delad"], för under hans dagar delades (hebr. pilag) jorden, och hans bror hette Joktan.
[Pelegs fortsatta släktled fortsätter i och leder fram till Abrahams far Tera. Peleg betyder delning. Det skulle mycket väl kunna vara så att det som står här att jorden delades under hans dagar kan syfta på uppdelningen av Pangea i de olika kontinenterna med hav emellan, som vi känner dem idag. I så fall inträffade denna delning ungefär 100 år efter floden. Se även slutet på .]
Abram tog Saraj sin hustru och Lot sin brorson och alla sina tillhörigheter som de hade samlat och människorna (tjänstefolk, bokstavligt "själarna") som de hade fått i Charan. De gick iväg för att gå till landet Kanaan, och till landet Kanaan kom de.
Abram sa till Lot: "Låt det nu inte råda någon osämja mellan dig och mig eller mellan mina herdar och dina herdar – vi är ju bröder.
Så Lot valde hela Jordanslätten åt sig. Och Lot bröt upp (begav sig av) österut. Och de skiljdes åt, [som en] man från sin bror.
De tog också med sig Abrams brorson Lot och allt han ägde, eftersom han bodde i Sodom.
Men en som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebréen. Han bodde vid amoréen Mamres terebintlund. Mamre var bror till Eshkol och Aner, och de var i förbund med Abram.
När Abram hörde att hans broder [släktingen Lot] var tillfångatagen lät han sina mest erfarna män rycka ut, 318 män som var födda i hans hus, och de förföljde fienderna ända till Dan [i norr].
och tog tillbaka all egendom. Sin broder [släkting] Lot och hans ägodelar tog han också tillbaka, liksom kvinnorna och det övriga folket.
Din son ska bli en vild man (omöjlig att tämja, som en vildåsna);
hans hand ska vara emot alla,
och alla ska vara emot honom (det ska vara ständig konflikt runt omkring honom).
Han ska bo borta (österut) från alla sina bröder."
Och han sa: "Jag ber er mina bröder, gör inte denna ondska.
Sa han inte själv till mig: 'Hon är min syster' och hon sa själv: 'Han är min bror'. I mitt hjärtas enfald och med mina händers oskyldighet har jag gjort detta."
Och det hände när Gud (Elohim) fick mig att vandra bort från min fars hus (min släkt) [] att jag sa till henne: 'Detta är den nåd (omsorgsfulla kärlek) som jag vill att du visar mig, att på varje plats som vi kommer till, ska du säga om mig att jag är din bror.' "
[Ordet "vandra" (hebr. taah) betyder att vandra men även irra omkring både konkret och i sina tankar, vilket gör det möjligt att det var redan under den första tiden efter att Abraham lämnat Ur som han i sina funderingar kom fram till denna ståndpunkt.]
Och till Sarah sa han: "Se, jag har gett din bror 1000 [shekel] silver, det är ett skydd (täcke) för dina ögon, till alla som är med dig, och inför alla män så att de ska veta att du är försvarad."
Och det hände sig efter dessa händelser att man berättade för Abraham och sa: "Se, Milkah har fött [åtta] barn till din bror Nachor." []
Ots, hans förstfödde
och Boz hans bror
och Kemoel, Arams far,
Och Betoel födde Rebecka, dessa åtta födde Milkah åt Nachor, Abrahams bror.
Och det hände att medan han fortfarande talade kom Rebecka ut [redan innan han avslutat sin bön], hon var född till Betoel, Milkahs son, hustru till Nachor, och hon hade sin kruka på axeln.
Han sa: "Välsignad är Herren (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim), som inte har försummat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) och sin sanning mot min herre. Herren (Jahve) har lett mig på vägen (har varit min vägvisare så att jag kom rätt) till min herres brors hus."
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Rebecka hade en bror som hette Laban, och Laban sprang ut till mannen vid källan.
Så böjde jag mitt huvud och kastade mig till marken inför Herren (Jahve) och välsignade Herren (Jahve), min herre Abrahams Gud (Elohim), som har lett mig på den rätta vägen (har varit min vägvisare så att jag kom rätt) till min herres brorsdotters hus för hans son.
Tjänaren tog fram juveler av silver och juveler av guld och vackra kläder och gav till Rebecka, han gav också dyrbara ting till hennes bror och hennes mor.
Hennes bror och hennes mor sa: "Låt den unga kvinnan vara hos oss några få dagar, åtminstone 10. Sedan ska hon gå."
De bodde från Chavila till Shor, som ligger före Egypten när man vandrar mot Assyrien. Han bosatte sig mittemot alla sina bröder.
Och efter kommer hans bror – och hans hand håller tag om Esaus häl (hebr. akev). Och man gav honom namnet Jakob (hebr. Jaaqov). Isak var 60 år gammal när de föddes.
[Båda sönernas namn finns med i ordlekar. Jakobs namn anspelar på att han "håller hälen". Den äldre brodern benämns alltså efter sitt utseende och den yngre efter sina handlingar. Esau är född rödaktig och Jakob är född att ta någon i hälen. Verbet aqav har en negativ betydelse att tränga undan, bedra och ta undan, se ; .]
Och de steg upp på morgonen och svor (ingick förbundsed) till varandra och Isak sände iväg dem och de lämnade honom i frid.
Rebecka talade med sin son Jakob och sa: "Se, jag hörde din far tala med din bror Esau och säga:
Jakob sa till Rebecka: "Se, Esau min bror är en hårig man och jag är en slät man.
Och han kände inte igen honom eftersom hans händer var håriga som hans bror Esaus händer, och han välsignade honom.
Låt folken (hebr. am) tjäna dig
och folkgrupper (etniska grupper – hebr. leom) böja sig inför dig [i respekt och vördnad].
Var en herre över dina bröder,
och låt din mors son böja sig inför dig.
Förbannad (hebr. arar) är var och en som förbannar (arar) dig,
och inympad (välsignad) är var och en som välsignar dig. []"
Och det skedde att så snart Isak hade avslutat välsignelsen av Jakob, lämnade Jakob sin fars närhet och Esau, hans bror kom in från sin jakt.
Men han [Isak] svarade: "Din bror [Jakob] kom med list och har tagit din välsignelse."
Och Isak svarade och sa till Esau: "Se, jag har gjort honom till herre, och alla hans bröder har jag gett till honom som tjänare, och med säd och vin har jag försett honom, och vad mer ska jag göra för dig min son?"
Med hjälp av (genom) ditt svärd ska du leva [genom att plundra och röva, se ],
och du [Esau och dina efterkommande – edomiterna] ska tjäna din bror [Jakob/Israel],
och det ska ske när du bryter dig loss (irrar runt)
att du skakar av dig hans ok från din nacke."
[Denna anti-välsignelse är hälften så lång som den som först var tänkt för den äldste sonen, se . Orden här är motsatta, jfr med där även ordningen av dagg/feta är reverserad till feta/dagg. Orden här blir en profetia över Esaus ättlingar, edomiterna. De försöker slå sig fria under Salomos regeringstid, se . Deras frigörelse kommer i revolten mot kung Jehoram, se ; .]
Och Esau hatade Jakob på grund av välsignelsen som hans far välsignat honom med. Och Esau sa (tänkte) i sitt hjärta: "Låt sorgedagarna efter min far passera, sedan ska jag döda min bror Jakob."
Och Esaus, hennes äldre sons ord, berättades för Rebecka och hon skickade efter Jakob, hennes yngre son och sa till honom: "Se, din bror Esau som rör vid dig, tröstar sig själv och har för avsikt att döda dig.
Lyssna därför min son till min röst och stig upp, fly till Laban, min bror i Haran,
och stanna hos honom några dagar till dess din brors raseri har lagt sig,
till dess hans vrede har vänts bort från dig, och han glömmer det som du har gjort mot honom. Sedan ska jag sända och hämta dig därifrån, varför skulle jag berövas er båda på samma dag?"
Stå upp och gå till Paddan-Aram [i norr; övre Mesopotamien, nuvarande sydöstra Turkiet] till Betoels hus, din mors far, och ta dig en hustru därifrån, från Labans döttrar, din mors bror. [Laban och Rebecka var syskon, och deras far hette Betoel, se .]
Och Isak sände iväg Jakob och han gick till Paddan-Aram, till araméen Laban, som var son till Betoel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.
Jakob frågade dem: "Mina bröder, vilka är ni?"
De svarade: "Vi är från Charan (Haran)." []
Och det hände när Jakob såg Rakel, hans morbror Labans dotter, och hans får, kom Jakob nära och rullade undan stenen från källans öppning och gav Labans flock vatten.
Och Jakob berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far.
Och Laban sa till Jakob: "Eftersom du är min släkting (bror – hebr. ach), ska du inte tjäna (arbeta för, betjäna – hebr. avad) mig för ingenting. Berätta för mig vilken lön jag ska ge dig."
[Ordet för att tjäna (hebr. avad) betyder att odla och arbeta (; ) men också att tillbe (). I grekisk filosofi och tänkande, som influerat mycket av västvärlden, anses arbete vara något ont och det andliga gott. I Bibeln hör tillbedjan och arbete ihop.]
Då tog han med sig sina bröder och satte efter honom, och efter sju dagar hann han upp honom i Gileads bergsbygd [högplatån öster om Jordanfloden, sista anhalten innan Jakob kom till Kanaans land].
När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg.
Men den som du hittar dina gudar hos ska inte få leva. Här inför våra släktingar får du se efter om jag har något hos mig som är ditt, och i så fall ta det." Jakob visste inte att Rakel hade stulit dem.
Nu har du letat igenom allt jag äger. Vad har du funnit som tillhör dig? Lägg fram det inför både mina och dina släktingar här så att de får döma mellan oss båda.
Sedan sa han till sitt folk: "Samla ihop sten." Då tog de stenar och gjorde ett röse och höll en måltid där på röset.
Sedan offrade Jakob slaktoffer på berget och bjöd in sina släktingar till en måltid. De åt och stannade på berget över natten.
Och Jakob sände budbärare framför sig till Esau sin bror, till Seirs land [landet öster och syd om Döda havet], Edoms fält (öppna landskap).
Och budbärarna återvände till Jakob och sa: "Vi kom till din bror Esau och nu kommer han för att möta dig och 400 män med honom."
Befria mig, jag ber dig, från min brors hand, från Esaus hand [upprepningen av hand förstärker hur han är i Esaus grepp], för jag är rädd för honom, annars kommer han att slå mig, mödrar med söner. [Ordagrant: 'mor på son' – hela familjen.]
Och han höll sig där den natten, och tog av det han hade med sig en gåva till Esau hans bror.
Och han befallde de första [de som gick längst fram] och sa: "När Esau min bror möter er och frågar er och säger: 'Vilka är ni och vart går ni och vems är dessa framför er?'
Själv gick han över framför dem och böjde sig till marken sju gånger till dess han kom nära sin bror. [Att buga sig djupt var en dåtida vanlig hedersbevisning, se ; ; , ; , . Att upprepa gesten sju gånger förstärka underkastelsen och äran som gavs. I egyptiska texter från El Amarna (1300-talet f.Kr.) avbildas vasaller som bugar sju gånger för farao.]
Och Esau sa: "Jag har nog, min bror, låt det du har vara ditt."
Och Shechem sa till hennes far och till hennes bröder: "Låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i era ögon, och det ni säger till mig ska jag ge.
Och det skedde på den tredje dagen när de var i smärta, att två av Jakobs söner, Simeon och Levi, Dinas bröder, tog var man sitt svärd och kom över staden obemärkt och slog alla dess män.
Och Gud
(Elohim) sa till Jakob. "Stig upp och gå till
Betel och bo där. Och gör ett altare till Gud
(El) som visade sig för dig när du flydde från din
bror Esaus ansikte."
Och han byggde där ett altare och kallade platsen El-
Betel [Guds "Guds hus"], för där hade Gud uppenbarat sig för honom när han flydde från sin
brors
[Esaus] ansikte.
[Tillägget här av El (som betyder Gud) till platsen Betel betonar Guds närvaro på den platsen, se även .]Och Esau tog sina hustrur och sina söner och sin dotter och alla personer i sitt hus, och sin boskap och alla sina djur och alla sina ägodelar som han hade samlat i Kanaans land och gick till ett land bort från sin bror Jakob.
[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den tolfte och sista litterär enheten i Första Mosebok.]
Detta är Jakobs fortsatta historia (hans genealogi/släktträd – hebr. ).
[Nu följer ett nytt stycke, se ; ; ; ; , ; , ; , ; . Detta är den tolfte och sista sektionen i Första Mosebok. Temat är Josef som också är en förebild på Jesus. Även detta stycke följer ett kiastiskt mönster:
A Brödernas hat mot Josef ()
B Josef tros vara död, Jakob sörjer ()
C Mellanakt: Juda och Tamar ()
D Oväntade omvända roller – Perets och Zerach ()
E Josefs vishet ()
F Bröderna till Egypten ()
X Israels släkttavla ()
F´ Flytten till Egypten ()
E´ Josefs vishet ()
D´ Oväntade omvända roller – Efraims och Manasses ()
C´ Mellanakt: Jakob välsignar sina söner ()
B´ Jakobs död, Josef begraver honom ()
A´ Josef lugnar sina bröder ()] Josef, hans son som nu var 17 år – fortfarande en yngling, vallade småboskapen tillsammans med sina [äldre] bröder, sönerna till Bilhah [Dan och Naftali, se ] och sönerna till Zilpa [Gad och Asher, se ], hans fars fruar. Josef lämnade (kom hem med) dåliga rapporter om dem till sin far.
[Josef var Jakobs elfte son, Rakels förstfödda, se . Jakob var 108 år. Uttrycket "en yngling" kan tolkas att han var en hjälpreda, eller så betonas att han var ung och hade ansvar över flocken. Det anas att det är komplicerade familjerelationer, att Bilhah (Rakels tjänstekvinna) och Zilpa (Leahs tjänstekvinna) nämns påminner också om rivaliteten mellan Leah och Rakel, se , . En del har sett Josef som en skvallrare, men utifrån hur hans karaktär beskrivs i övrigt verkar det snarare vara så att han är noga med detaljer och trofast i det lilla, för att så småningom bli betrodd med mycket, se . I beskrivs hur han är redo och villig att skickas ut på uppdrag av sin far.]
När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
[Jakobs tolv söner, från den äldste till den yngste:
1. Ruben (Lea)
2. Simeon (Lea)
3. Levi (Lea)
4. Juda (Lea)
5. Dan (Bilhah, Rakels tjänstekvinna)
6. Naftali (Bilhah, Rakels tjänstekvinna)
7. Gad (Zilpa, Leahs tjänstekvinna)
8. Asher (Zilpa, Leahs tjänstekvinna)
9. Isaskar (Lea)
10. Zevolun (Lea)
11. Josef (Rakel)
12. Benjamin (Rakel)]
Josef drömde en dröm, och han berättade den för sina bröder, och de hatade honom ännu mer.
Hans bröder sa till honom: "Skulle du verkligen regera över oss? Eller ska du råda över oss?"
Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och hans ord.
Han drömde en annan dröm och återberättade (räknade upp alla detaljer i den – hebr. safar) den för sina bröder och sa: "Se, jag har haft ännu en dröm och solen och månen och 11 stjärnor böjde sig ner inför mig."
Han återberättade den för sin far och sina bröder, men hans far tillrättavisade honom och sa till honom: "Vad är denna dröm som du drömmer? Ska jag och din mor och dina bröder verkligen komma och böja oss ner på marken inför dig?"
Hans bröder var avundsjuka på honom men hans far kom ihåg (lade på minnet) vad han hade sagt.
Hans bröder gick iväg för att valla sin fars hjord i Shechem (Sikem).
[Shechem, nuvarande Nablus ligger 11 mil norr om Hebron. En fem dagars vandring. Troligtvis är det torrt i trakten kring Hebron och Betlehem (se t.ex. ), så man tar flocken nordväst på framkanten av Juda bergsbygd där det är mer nederbörd och frodigare ängsmarker.]
Israel sa till Josef: "Vallar inte dina bröder flocken i Shechem (Sikem)? Kom, jag ska sända dig till dem", och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni, har betydelsen "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se .]
Han sa till honom: "Gå nu och se att allt står väl till med dina bröder och att allt är väl med småboskapen. Kom sedan tillbaka och berätta för mig." Han sände iväg honom från Hebrons dal och han kom till Shechem (Sikem).
"Mina bröder, letar jag efter", sa han, "Jag ber er, berätta för mig var de vallar sin hjord." [Den hebreiska ordföljden är "mina bröder jag söker". Att "mina bröder" kommer först förstärker Josefs tillit och hur han ser dem som sin familj, något som gör brödernas svek ännu större.]
Mannen [i Shechem] sa: "De har gått härifrån, jag hörde dem säga; låt oss gå till Dotan." Josef gick efter sina bröder och fann dem i Dotan.
[Dotan betyder "två källor" och var en stad omkring 3 mil norr om Shechem. Staden ligger längs med handelsrutten Via Maris (som gick mellan Egypten i syd, via Damaskus (i Syrien) till Mesopotamien i öster). Profeten Elisha bodde senare i Dotan, se . Det är möjligt att bröderna var kända – särskilt i trakten kring Shechem (efter händelserna med Dina, se ) – eller för storleken på flocken som gjorde att de kändes igen. I judisk tradition tolkas mannen som en ängel i mänsklig form. Läsaren blir också påmind om den man som Jakob brottades med, se .]
De sa till varandra: "Se, där kommer den där 'drömmästaren'.
När Josef kom till sina bröder, ryckte de av honom manteln han hade på sig, den speciella mantel [mångfärgade eller långärmade manteln med ornament som Jakob gett honom, se ].
Juda sa till sina bröder: "Vilken vinning har vi av att döda vår bror och dölja hans blod?
Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna och låter inte vår hand komma vid honom, han är ju trots allt vår bror, vårt kött." Hans bröder lyssnade på honom.
Han återvände till sina bröder och sa: "Barnet finns inte mer... och jag... vart ska jag ta vägen?"
[Hebreiska ordet för barn är jeled som beskriver ett litet barn. Även om Josef var 17 år (), så ser Ruben honom som sin skyddsling. Vi anar desperationen och villrådigheten hos Ruben, vad ska han ta sig till, ska han försöka leta efter Josef eller fly från sin far.]
[Huvudpersonen i den sista sektionen (kap 37-50) av Första Mosebok är Josef. Här i kapitel 38 sker dock ett abrupt avbrott som handlar om Juda och Tamar. Till en början kan det vara svårt att förstå hur detta kapitel, som är en enda härva av felaktiga sexuella relationer, passar in i berättelsen. Juda vägrar att gifta bort sin yngsta son till Tamar, hon tar saken i egna händer och förför sin svärfar, han går villigt till henne som är förklädd till en prostituerad. Genom att placera berättelsen om Juda mitt i berättelsen om Josef skapas en litterär poäng. Två olika vägar framträder. Josef flyr från sexuell omoral () medan Juda villigt går in i den med öppna ögon.]
Vid den tiden gick Juda ner [rent höjdmässigt, men även moraliskt] från sina bröder [i Hebron, se ] och vände sig till (slog ner sitt tält vid) en viss adullamit som hette Chira [som betyder "ädel"]. [Ner till Adullam, som ligger 2 mil nordväst om Hebron, är det en höjdskillnad på 700 meter.]
Då sa Juda till Onan: "Gå in till din brors hustru och utför din plikt som hennes äkta mans bror och se till att din bror får avkomlingar (barn; ordagrant säd)."
Men Onan visste att säden (barnet) inte skulle bli hans, när han därför gick in till sin brors hustru spillde han sädesvätskan på marken, så att han inte skulle ge avkomma till sin bror.
Efter detta sa Juda till sin svärdotter Tamar: "Förbli en änka i din fars hus till dess min son Shela har vuxit upp." Han sa (tänkte för sig själv) annars dör han också, som sina bröder. Och Tamar gick iväg och bodde i sin fars hus.
Men han drog tillbaka sin hand och hans bror kom ut och hon sa: "Varför har du brutit dig fram (hebr. parats)?" Därför fick han namnet Perets. [Namnet betyder brytning eller att rämna och det är samma ord som används i frågan "Varför har du brutit dig fram?"]
Efter kom hans bror som hade den röda tråden runt sin handled. Han fick namnet Zerach (Sera).
[I detta kapitel finns namnen Boaz, Rut, Oved, Jishaj och David inkodade i med 49 bokstävers mellanrum. De fem namn som leder upp till David i släkttavlan i avslutningen i Ruts bok, se , återfinns alltså exakt i rätt ordning med 7 x 7 bokstävers intervall just i detta stycke som handlar om Perets, fem släktled innan Boaz. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det är ändå ett märkligt sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]
Josefs tio bröder [halvbröder] gick då ner för att köpa säd från Egypten.
Men Benjamin, Josefs [yngre] bror, sände Jakob inte iväg med sina bröder för han sa (tänkte för sig själv): "Tänk om någon olycka ska drabba honom." [Benjamin och Josef var helbröder. Rakel var deras mor.]
[Josef kom som 17-åring till Egypten. Vid 30 års ålder blev han befordrad, och nu 9 år senare kommer hans bröder för att köpa säd av honom – 22 år sedan de sålde honom som slav. Den första drömmen som Josef haft går nu i uppfyllelse, se – nästan. När de böjde sig för honom räknar han dem; de var tio, inte elva. Var är den elfte?]
Josef var guvernör över landet, det var han som skötte försäljningen till alla människor i landet. Josefs bröder [tio av dem, se ] kom och bugade inför honom med sina ansikten mot marken.
Josef såg sina bröder och kände igen dem, men gjorde sig själv oigenkännlig för dem och talade hårt (med myndig röst) till dem och han sa till dem: "Varifrån kommer ni?" och de svarade: "Från Kanaans land för att köpa mat."
Josef kände igen sina bröder, men de kände inte igen honom.
De sa: "Vi dina tjänare är tolv bröder, söner till en man i Kanaans land, vår yngste är hos sin far och en finns inte längre."
Genom detta ska ni prövas, så sant farao lever, ni ska inte gå härifrån om inte er yngste bror kommer hit.
Sänd en av er och låt honom hämta er bror och ni ska vara bundna för att era ord ska prövas, huruvida det är sanning i er. Annars, så sant farao lever, är ni verkligen spioner."
om ni är ärliga män, låt en av era bröder vara bunden i fängelset, men gå ni och ta med er säd för hungersnöden i era hus,
och ta med er yngste bror till mig, så ska era ord bli prövade och ni ska inte dö." De gjorde så. [Simeon, den näst äldste sonen, lämnas kvar i Egypten, se .]
[Samtidigt som Josef var där började bröderna prata med varandra.] De sa: "Vi är verkligen skyldiga för vår bror, när vi såg ångesten i hans själ när han ropade efter nåd (hebr. chanan) utan att lyssna, därför har denna olycka kommit över oss."
Han sa till sina bröder: "Mina egna pengar har lagts tillbaka, och de ligger i min egen säck."
De blev förskräckta (deras hjärtan svek dem) och de vände sig oroligt till varandra och sa: "Vad är det som Gud (Elohim) har gjort mot oss?"
Vi är tolv bröder, söner till vår far, en finns inte och den yngste är hos sin far de här dagarna, i Kanaans land.
Mannen, herren i landet sa till oss, härigenom ska jag veta att ni är ärliga män, lämna en av era bröder hos mig och ta med er säd för hungersnöden i era hus och gå er väg.
Ta med er yngste bror till mig, då ska jag veta att ni inte är spioner utan ärliga män. Då ska jag befria er bror till er och ni kan röra er i landet."
Jakob svarade: "Min son [Benjamin] ska inte gå ner med dig, för hans bror är död och han är den ende som är kvar, om något ont drabbar honom på vägen som ni går, då störtar ni ner mina gråa hår med sorg i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats)."
[Josef och Benjamin är Rakels enda söner som hon födde åt Jakob. Eftersom Rakel var hans första kärlek, se , är dessa två söner extra viktiga för honom. Hon dog dessutom i barnsäng när Benjamin föddes.]
Juda talade till honom och sa: "Mannen varnade oss tydligt och sa: 'Ni ska inte se mitt ansikte utan att ha er bror med er.'
Om du sänder vår bror med oss ska vi gå ner och köpa dig mat,
men om du inte vill låta honom gå, kommer vi inte att gå, för mannen sa till oss: 'Ni ska inte se mitt ansikte utan att ha er bror med er.' "
Israel [som tidigare hette Jakob, se ] sa: "Varför har ni gjort så ont mot mig att ni har berättat för mannen att ni hade ännu en bror?"
De svarade: "Mannen frågade detaljerat om oss och angående vår släkt och sa: Lever er far fortfarande? Har ni ytterligare en bror? Vi berättade för honom med dessa ord. Skulle vi på något sätt kunna veta att han skulle säga: För hit er bror?"
Ta också er bror [Benjamin] och stå upp och gå igen till mannen.
Må Allsmäktig Gud (El Shaddaj) ge er evig nåd (gränslös barmhärtighet) inför den mannen [som ju är Josef – ännu dold för dem], så att han befriar er andra bror [Simeon, se , ] och Benjamin. Och för min del – om jag blir barnlös (berövas mina barn), så är jag barnlös (berövad)." [Jakob förtröstar på att Guds vilja ska få ske, se ; .]
[Detta är första gången som det hebreiska ordet rachamim förekommer i GT. Det betyder evig nåd, obegränsad barmhärtighet, gränslöst medlidande, oändligt förbarmande. Då ordet står i plural finns det ingen början och inget slut, det är omöjligt att räkna, det saknar begränsningar. Därav översättningar som på olika sätt uttrycker detta med adjektiv som evig, oändlig, gränslös m.m. Huvudbetydelsen i ordet är nåd, men hebreiskan har fem olika rötter för detta ord. Just denna rot betonar att nåden innebär barmhärtighet, medlidande och förbarmande.
Rachamim delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd. På samma sätt som det ofödda barnet också är helt beroende av navelsträngen för att få näring, ligger i detta ord för nåd även en dimension som visar att vi är helt och hållet beroende av Guds eviga nåd för att ens överleva! Det gör att barmhärtigheten, medlidandet och förbarmandet får mycket djupare dimensioner än en allmän välvilja.]
Han lyfte upp sina ögon och såg sin bror Benjamin, hans [egen] mors [Rakels] son, och sa: "Är detta er yngste bror som ni talade med mig om?" Han sa vidare: "Må Gud (Elohim) visa nåd (oförtjänt kärlek, trofasthet – ) mot dig min son."
Josef fick bråttom att söka efter en plats där han kunde gråta, eftersom han berördes djupt av nåd (barmhärtighet, medlidande) gentemot sina bröder, och han gick in i sin kammare och grät där.
Juda och hans bröder kom tillbaka till Josefs hus. [Juda kommer ha en avgörande roll i denna del, så han lyfts redan nu fram i berättelsen. Han var den som lovat ta hand om Benjamin, se . I stycket som följer refererar han 14 ggr till sin "far".] Josef var fortfarande kvar där [i huset, han var förberedd och väntade på dem] och de föll ner på marken inför honom.
Min herre frågade sina tjänare och sa: 'Har ni en far eller en bror?'
Vi svarade min herre: 'Vi har en far som nu är gammal, och han har en son som han fått på gamla dagar. Pojkens bror är död. Därför är han ensam kvar efter sin mor, och hans far älskar honom.'
Men du sa till dina tjänare: 'Om inte er yngste bror följer med er ner hit, ska ni inte se mitt ansikte igen.'
och vi svarade: 'Vi kan inte gå ner om inte vår yngste bror är med oss, då ska vi gå ner, för vi får inte se mannens ansikte om inte vår yngste bror är med oss.'
Låt därför nu din tjänare, jag ber dig (vädjar), stanna här som slav åt min herre istället för ynglingen, och låt ynglingen gå upp med sina bröder.
Josef kunde inte behärska sig själv framför alla dem som stod hos honom och han ropade: "Se till att allt tjänstefolk går ut härifrån!" Ingen av hans tjänare var med honom när han gav sig till känna för sina bröder.
Josef sa till sina bröder [på hebreiska]: "Jag är Josef! Lever min far fortfarande?" Hans bröder kunde inte svara honom, de stod där förskräckta (chockade) framför honom.
Josef sa till sina bröder: "Kom närmare mig", så de kom nära [så Josef kunde viska till dem utan att egyptierna skulle höra deras konversation]. Då sa han [i låg ton]:
"Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten. []
Och se, era ögon ser och min bror Benjamins ögon (ser), att det är min mun som talar till er.
Han kastade sig om halsen på sin bror Benjamin och grät (kramade om honom, se ) och Benjamin grät vid hans hals.
Han kysste alla sina bröder och grät med dem. Sedan talade hans bröder med honom.
Uppståndelsen hördes i faraos hus och man sa: "Josefs bröder har kommit!" Det behagade farao väl, liksom hans tjänare.
Farao sa till Josef: "Säg till dina bröder: 'Detta ska ni göra; lasta era djur och gå till Kanaans land,
Så sände han iväg sina bröder och de reste och han sa till dem: "Se till att ni inte blir oroliga, börjar att skaka (darra) på vägen."
Josef sa till sina bröder och till sin fars hus: "Jag ska gå upp och berätta för farao och säga till honom: 'Mina bröder och min fars hus, som var i landet Kanaan, har kommit till mig,
Sedan gick Josef och berättade för farao och sa: "Min far och mina bröder, deras boskapshjordar och deras småboskap och allt de äger har kommit från Kanaans land och nu är de i landet Goshen []."
Av hans bröder tog han fem män och presenterade dem för farao.
Farao sa till hans bröder: "Vilket är ert yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är herdar, både vi och våra fäder."
Farao talade med Josef och sa: "Din far och dina bröder har kommit till dig,
Egyptens land ligger framför dig, se till att din far och dina bröder bor i den bästa delen av landet. Låt dem bo i Goshens land. Om du vet om (känner till) några duktiga män ibland dem, så gör dem till chefer över min boskap."
Josef etablerade sin far och sina bröder och gav dem besittningar i Egyptens land, i den bästa delen av landet, i landet Rameses [som senare blev en stad i området som också kallas Goshen vid Nilens deltaområde, se ; ], som farao hade befallt.
Josef försåg sin far och sina bröder och hela hans fars hushåll med bröd, i enlighet med vad de behövde för sina små.
Och deras ättlingar som du ska föda efter dem, ska vara dina, de ska uppkallas efter dina bröder i deras arv.
Hans far vägrade och sa: "Jag vet (känner mycket väl till) det min son. Jag vet det. Han ska också bli ett folk och även han ska bli stor. Likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam) ska hans yngre bror bli större än honom och hans säd (efterkommande) ska bli en myckenhet av folk (nationer)."
Jag ger dig nu, utöver vad dina bröder får, en bergsrygg (sluttning eller staden Shechem) som jag tagit från amoréerna med svärd och båge."
[Hebr. shekhem kan syfta på en bergsrygg, sluttning eller även staden Shechem. Han kan referera till marken han köpte, se , men eftersom en strid nämns talar det för att det är händelserna i som åsyftas. Josef begravdes senare i Shechem, se .]
[Tolv eller tretton stammar?
Josefs söner, Efraim och Manasse, adopteras av Jakob (), så totalt blir det som om Israel hade 14 söner! När landet senare fördelas får Josef inget landområde, istället är det Manasse och Efraim som tilldelas land, och Josef ersätts alltså av sina söner. Här finns en förebild på hur Jesus återlöser två folk (judar och hedningar) och låter dessa två folk ta hans plats som ett folk, men ändå två ().
Även om det är tretton stammar som går in i det nya landet är det bara tolv stammar som får landområden. Levi har inte ett eget område (Herren är deras arv, se ). Det finns flera samband mellan talet 13 och talet 1. Det hebreiska ordet för räknetalet ett är echad. Ordet består av tre bokstäver Alef (talvärde 1), Chet (talvärde 8) och Dalet (talvärde 4). Summan av talvärdena för dessa tre bokstäver är 13. Inom judendomen så är 13 det nummer som krävs för att starta något nytt. Talet ett tillsammans med tretton förekommer på många områden. När en pojke når tretton års ålder (och firar Bar mitsvah) räknas han som en man och "blir ett" med folket.]
Simeon och Levi är bröder
– våldets vapen är deras blodsband.
[Simeon betyder "att höra"; Levi "sammanfogad med".]
Juda [betyder "lovprisning"], dig ska dina bröder prisa,
din hand ska vara på dina fienders nacke,
dina fäders söner ska böja sig ner inför dig.
Din fars välsignelser
har vida överträffat (har varit mäktigare än) mina förfäders välsignelser,
upp till den yttersta gränsen av de eviga kullarna.
De ska vara över Josefs huvud,
och över hjässan på honom som är avskild (helgad – hebr. nazir) från sina bröder.
[; ]
[Josef är kanske den mest tydliga förebilden på Jesus i GT. Josef var en "fruktbärande son", se och Jesus kallas vinstocken och de som är sammankopplade ska bära frukt, se ; . Josef kallas en "son vid källan" och Jesus är livets källa, se .]
och alla av Josef hus och hans bröder. Bara deras små (barn) och deras småboskap och hjordarna, lämnade de i Goshen.
Efter att han begravt sin far, återvände Josef till Egypten, han och hans bröder och alla som gått upp med honom för att begrava hans far.
När Josefs bröder såg (började inse konsekvenserna av) att deras far [Jakob] var död, sa de: "Vad händer om Josef hatar oss (är bitter och långsint) och nu kommer att hämnas för allt ont vi gjort mot honom?"
bad han oss meddela dig, Josef, detta:
'Jag ber dig [Josef],
var snäll och förlåt dina bröders synder
och allt illa de gjort mot dig.'
Vi, tjänare åt din fars Gud (Elohim), ber dig att förlåta oss." När Josef hörde [hur] de talade brast han i gråt.
Sedan kom också hans bröder och föll ner framför honom och sa: "Här är vi, vi är dina slavar."
Josef sa till sina bröder: "Jag dör men Gud (Elohim) ska verkligen besöka er (hebr. ) och föra er upp, ut ur detta land, exakt som han gav sin ed (lovade) till Abraham, till Isak och till Jakob."
2 Moseboken (17)
[Tiden gick och] Josef dog, och det gjorde även hans bröder. Snart var hela den [första] generationen [som kom till Egypten] borta.
[Berättelsen hoppar nu ungefär 36 år framåt i tiden. Mose var omkring 4 år när han blev adopterad, och är nu 40 år gammal, se och .]
En dag, när Mose hade växt upp, gick han ut till sina bröder [sitt folk – israeliterna] och såg deras tunga arbete. Han fick se hur en egyptisk man slog en av hans bröder.
Då blev Herren arg på Mose, och sa: "Har du inte en bror, Aron [som är 3 år äldre, se ], leviten [som är en skolad präst och är van att tala Guds ord]? Jag vet att han är duktig på att tala (ordagrant: 'talande tala' – hebr. davar davar), dessutom är han faktiskt på väg just nu för att möta dig. När han ser dig kommer han att glädja sig i sitt hjärta.
Mose gick hem till sin svärfar Jetro (hebr. Jitro) och sa: "Låt mig gå tillbaka till mina bröder och systrar i Egypten, jag vill se om de fortfarande lever."
Jetro sa till Mose: "Gå i frid (var välsignad)."
Herren svarade Mose: "Nu gör jag dig som en gud för farao [för att säga mina ord till honom], och din bror Aron ska bli din profet.
Du ska tala allt vad jag befaller dig, och din bror Aron ska tala det till farao så att han måste låta israeliterna lämna hans land.
Den ene kunde inte se den andre och ingen kunde resa sig från sin plats på tre dagar. Men alla Israels söner (allt folk) hade ljus där de vistades.
När israeliterna såg det frågade de varandra: "Vad är det här?" eftersom de inte visste vad det var. ["Vad är det här" är på hebreiska man hu, och ordet som senare används för manna är man.]
Mose sa till dem: "Det är den mat som Herren ger er att äta.
Keruberna ska sprida ut sina vingar på höjden och täcka locket till arken med dem, de ska vända sina ansikten mot varandra, mot locket på arken ska de vända sina ansikten.
Ta till dig Aron, din [äldre] bror så att han är nära dig och hans söner med honom, från Israels söner för att de ska göra tjänst för mig i prästämbetet, Aron, Nadav och Aviho [som offrade främmande eld, se ], Elazar [den äldste sonen som tog över efter Aron, se ] och Itamar, Arons söner.
Och du ska göra heliga kläder till Aron, din bror, för prakt (glans, tyngd – hebr. kavod) och skönhet (utsmyckning, något strålande – hebr. tifarah).
[Den avslutande frasen återkommer i och ramar in detta stycke. Arons kläder har dels syftet att helga honom, avskilja honom för tjänst, men de återspeglar också en aning av Guds skönhet men mest av allt är de ett undervisningsmaterial där varje detalj påminner om Arons prästuppgifter och även är en förebild i det nyare förbundet.]
Detta är plaggen som de ska tillverka:
en bröstsköld
en efod
en rock
en tunika av rutigt arbete
en huvudbonad och
en gördel De ska tillverka en helig ämbetsdräkt till din bror Aron och hans söner så att han kan göra tjänst för mig i prästämbetet.
Och du ska sätta dem på Aron din bror och hans söner med honom, och du ska smörja dem och avskilja (inviga) dem och helga dem så att de kan tjänstgöra till mig i prästämbetet.
Och han sa till dem: "Så säger Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim): 'Må varje man sätta svärdet på sin höft och gå fram och tillbaka från port till port genom lägret och slå varje man sin bror och varje man sin vän och varje man sin granne.' "
Och Mose sa: "Helga er själva till Herren (Jahve) idag, för varje man har varit emot sin son och emot sin bror, så att han kan ge en välsignelse över er idag."
Och keruberna spred ut sina vingar på höjden, så att de täckte locket med sina vingar. Med ansikte vända mot varandra var kerubernas ansikten också vända mot locket.
3 Moseboken (23)
Och alla matoffer, ringlade med olja och torra, ska Arons söner ha, den ene lika mycket som den andre.
Och Mose kallade på Mishael och Eltsafan, Ussiels söner, farbror till Aron, och sa till dem: "Kom nära, bär bort era bröder från helgedomens åsyn ut ur lägret."
Och Mose sa till Aron och till Elazar och Itamar, hans söner: "Låt inte era huvuden vara fria [ta inte av er huvudbonaden; låt inte håret vara ovårdat – visa inte yttre tecken på sorg] och riv inte sönder era kläder, för att ni inte ska dö så att vreden kommer över hela folket, men låt era bröder, hela Israels hus begråta elden [som dödade Nadav och Aviho] som Herren (Jahve) tände.
och Herren (Jahve) sa till Mose:
Tala till Aron din bror, att inte komma när som helst in till den heliga platsen innanför förhänget [], framför nådastolen som är ovanpå arken, så att han inte dör, för jag ska visa mig i molnet ovanpå nådastolen. [Nådastolen var arkens lock med en 1,25 m lång och 0,75 m bred utsmyckning i rent guld, se .]
[Din fars brors hustru]
Din fars brors nakenhet ska du inte blotta,
du ska inte närma dig hans hustru (du ska inte ha sexuellt umgänge med din farbrors hustru),
för hans hustru är din [ingifta] faster.
[Ordet "närma" ramar in den första kiasmen som började i , samtidigt inleds nästa stycke här som avslutas med "närma dig" i .]
[Din brors hustru]
Din brors hustrus nakenhet ska du inte blotta (du ska inte ha sexuellt umgänge med din svägerska),
för det är din brors nakenhet.
[Här finns ett undantag när en broder dör och han och hans fru inte har några barn. Leviratäktenskapet beskrivs i och är frivilligt för båda parter, dock krävs en chalitzah-ceremoni för att lösa änkan att bli fri att gifta om sig.]
Du ska inte hata din broder i ditt hjärta,
tillrättavisa i stället honom så att du inte blir delaktig i hans synd.
Om en man tar sin brors hustru är det en oren gärning. []
Han blottar då sin brors nakenhet,
och de ska bli barnlösa.
[Detta gäller om brodern lever, om brodern dog barnlös skulle en bror gifta sig (leviratäktenskap) och försäkra sig att brodern fick en ättling, se ; .]
Men för hans närmaste släktingar, de som står nära honom, det är för hans mor och för hans far och för hans son och för hans dotter och för hans bror,
[Översteprästen har fler krav än en vanlig präst.]
Och han som är överstepräst bland sina bröder, över vars huvud smörjelseoljan är utgjuten och som är avskild för att ta på sig kläderna, ska inte avtäcka sitt huvud och inte riva sönder sina kläder.
Och om du säljer något till din granne eller köper något från din grannes hand, ska ingen förtrycka sin broder.
Om din bror blir fattig och har sålt sin besittning och om hans återlösare kommer för att återlösa den, då ska han återlösa vad hans bror har sålt.
Och om din bror blir fattig och hans hand är svag (inte kan försörja honom), då ska du undsätta honom, om han är en främling eller en vandrare, så att han kan leva hos dig.
Ta inget ocker eller ränta av honom, utan vörda din Gud (Elohim), så att din bror kan leva med dig.
Och om din bror som bor hos dig blir fattig och blir såld till dig, ska du inte tvinga honom att tjäna dig som en slav,
Och ni ska ta dem som ett arv för era söner efter er, att ärva för dem som en besittning, de ska vara era slavar för alltid. Men över dina bröder, Israels söner, ska ni inte råda den ena över den andre med stränghet.
Om en vandrare eller främling blir rik genom dig och din bror som bor hos honom blir fattig och säljer sig själv till främlingen eller vandraren av dig eller som en medlem av främlingens familj,
efter att han är såld ska han bli återlöst igen, en av hans bröder ska återlösa honom.
Och de ska falla den ene på den andre som om det vore för svärd när ingen jagar, och de ska inte ha någon kraft att stå framför sina fiender.
4 Moseboken (19)
Han ska inte göra sig själv oren genom sin far eller sin mor, på grund av sin bror eller sin syster när (om) de dör, eftersom hans avskiljning (helgelse) inför Herren (Jahve) är över hans huvud. [Avser det långa håret som är nasirtecknet.]
men ska betjäna med sina bröder i mötestältet för att behålla uppsikten, men de ska inte längre utföra själva arbetet [de fysiskt krävande uppgifterna]. Så ska du göra med leviterna angående deras uppgifter (det de har ansvar för)."
[Strax tidigare hade åldern för att börja prästtjänsten varit 30 år, se . Här i anges 25 år. En förklaring till de olika uppgifterna kan vara att då innebar den ansvarsfulla uppgiften att också transportera tabernaklet. De första fem åren fungerade också troligtvis som en lärlingstid, den tolkningen är den vanliga i den rabbinska traditionen. Längre fram i historien görs fler justeringar, David minskar åldern från 25 till 20 år, se , ; . Även i perioden efter exilen började prästerna tjänstgöra redan vid 20 års ålder, eftersom det fanns så få leviter tillgängliga, se . Åldersintervallet 25-50 var troligen anpassat för att både ha mognad och styrka. Män över 50 var inte förbjudna att tjäna, men hade då mer rollen av mentorer för de yngre prästerna. Jesus var omkring 30 år när han började sin publika tjänst, se .]
Så de sa till varandra (en man till sin bror): "Låt oss utse (ge oss) en ledare (ett huvud – hebr. rosh) och låt oss återvända till Egypten."
och att han har fört er nära och alla dina bröder, Levi söner, med er. Men ni söker prästerskapet också!
Och även dina bröder, Levi stam din fars stam, ska du föra nära dig så att de kan vara tillsammans med dig och betjäna dig, du och dina söner med dig ska vara framför vittnesbördets tält.
Och jag, se, jag har tagit era bröder leviterna från Israels söner, för er är de tagna som en gåva till Herren (Jahve) för att utföra tjänstgöringen i mötestältet.
Och folket grälade med Mose och talade och sa: "Det hade varit bättre om vi hade förgåtts när våra bröder förgicks inför Herren (Jahve).
"Ta staven och samla församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon så att den ger ifrån sig vatten, och du ska frambringa vatten till dem ut ur klippan, så ska du ge församlingen och deras boskap att dricka."
Och Mose skickade budbärare till Edoms kung:
"Så säger din bror Israel, du känner till alla våndor som har drabbat oss,
Och se, en man från Israels söner kom och förde till sina bröder en midjanitisk kvinna inför ögonen på Mose och inför ögonen på hela Israels församling, medan de grät vid dörren till mötestältet.
Varför ska vår fars namn försvinna (dö ut) från hans familj bara för att han inte har några söner? Ge oss ett arv bland bröderna till vår far."
"Tselofechads döttrar talar rätt. Du ska noggrant ge dem en besittning från arvet bland deras fars bröder, och du ska se till att arvet från deras far förs vidare till dem.
Och om han inte har någon dotter,
då ska hans arv gå till hans bröder.
Och om han inte har några bröder,
då ska hans arv gå till hans fars bröder.
Och om hans far inte har några bröder
då ska ni ge arvet till hans släkting, den i hans familj som står närmast och han ska besitta det.' Och det ska för Israels söner vara till en förordning (ordagrant "saker inristat"), ett påbud (bindande juridiska beslut) som Herren (Jahve) har befallt Mose."
[Det var viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Leviratäktenskapet fanns också till för att föra familjens släkt vidare, se . I ett samhälle där änkan annars skulle ha tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn.]
Och när du har sett det ska du bli samlad till ditt folk, som Aron din bror blev samlad,
Och Mose sa till Gads söner och Rubens söner: "Ska era bröder dra ut i strid och ni sitta här?
och de sa: "Herren (Jahve) befallde min herre att ge landet som ett arv genom lottkastning till Israels söner, och min herre befalldes av Herren (Jahve) att ge Tselofechads vår brors arv, till hans döttrar.
5 Moseboken (48)
Och jag utsåg era domare vid den tiden och sa: "Lyssna på ärendena mellan era bröder och döm rättfärdigt mellan en man och hans bror och främlingen som är med honom.
Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: 'Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.' " []
Och jag befallde folket och sa: 'Det är dags att gå över gränsen till era bröder, Esaus söner som bor i Seir, och de ska bli rädda för er, därför ska ni vara vid gott mod.
Så vi gick vidare från våra bröder, Esaus söner som bor i Seir, från Aravas väg, från Eilat och från Etsjon-Gever. Och vi vände och tog vägen genom Moabs öken.
[Hamnstad i Edom vid norra kusten av Aqabaviken (Röda havet) i regionen kring Eilat/Aqaba, kanske Korallön. Det var Salomos huvudsakliga hamn för världsvid handel, se .]
Och jag befallde dig vid den tiden och sa: "Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett er detta land som en besittning, ni ska gå över beväpnade framför era bröder Israels hus alla stridsdugliga män,
till dess Herren (Jahve) ger vila åt era bröder, precis som åt er och de också besitter landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) har gett dem på andra sidan Jordan, sedan ska ni återvända, var och en till sin besittning som jag har gett er."
Eftersom Levi inte har någon del eller arv med sina bröder är Herren (Jahve) hans arv som (i enlighet med vad) Herren din Gud (Jahve Elohim) har talat till honom.
Om din bror, din mors son eller din son eller din dotter eller hustrun i din famn eller din vän som är som din egen själ (en själsfrände) förleder dig i hemlighet och säger: "Låt oss gå och tjäna andra gudar" som du inte känner, varken du eller dina fäder,
Och detta är vad du ska efterskänka. Varje långivare som har lånat ut till sin granne, han ska inte kräva det av sin granne och av sin bror, eftersom Herrens (Jahves) eftergift (skuldbefrielse – hebr. shmita) har ropats ut (förkunnats, proklamerats).
Av en främling kan du begära tillbaks det, men vad som än är i din brors hand ska du efterskänka.
Om det finns någon fattig inom dina portar (i dina städer) i det land som Herren din Gud ger dig, får du inte förhärda ditt hjärta och tillsluta din hand (vara okänslig) för din fattige broder.
Var på din vakt (skydda och bevara dig själv – hebr. shamar) så att inte den onda tanken kommer i ditt hjärta: "Det är nu nära det sjunde året då alla skulder avskrivs (efterskänks)." Om ditt öga är ont (ditt hjärtas inställning är fel) mot din fattige broder och du inte lånar honom någonting, då kan han ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig (du är skyldig).
[Inom den judiska läran anses budet att låna ut pengar vara större än att ge gåvor till välgörenhet. Anledningen är att ett lån bevarar värdigheten hos den som tar lånet. Förutom pengarna så visar också långivaren att han har en tro på att låntagarens situation kommer att förändras till det bättre och han blir självförsörjande. Rabbiner lär också att lånen ska ges i vittnens närvaro eller skriftligt, annars kan det bli en nästan orättvis frestelse att fördröja betalningen. Se även ; ; ; .]
Det kommer aldrig att saknas fattiga (behövande – hebr. evion) i landet [; ]. Därför befaller jag dig att villigt öppna handen för din broder som är drabbad (hebr. ani) och som är i behov (evion) i ditt land.
Om din bror, en hebreisk man eller hebreisk kvinna, blir såld till dig, ska han tjäna dig i sex år och det sjunde året ska han lämna dig och vara fri.
då ska du verkligen se till (vara noga med) att du sätter en kung över dig som Herren din Gud (Jahve Elohim) utväljer.
En av dina egna bröder ska du göra till kung över dig. Du får inte sätta en främling över dig, en som inte är din broder. [Detta pekar profetiskt på Jesus, Messias, som ska vara en kung efter Davids ätt, se ; . Han är därmed en broder.]
Då blir inte hans hjärta upphöjt över hans bröder och han viker inte av från budorden (de tydliga befallningarna), varken till höger eller till vänster. Till slut kan det göra hans dagar fler i hans kungarike, hans och hans barns, mitt i Israel. []
[Israels kung får inte diktera sina egna lagar som andra kungar utan måste lyda och underordna sig Guds undervisning och instruktioner! Detta är en beskrivning även på Jesus som inte gör något som Fadern inte har talat om för honom, se ; .]
De ska inte ha något arv bland sina bröder [; ; ; ]. Herren (Jahve) är deras arvedel, så som han har talat till dem [; ; ].
då ska han betjäna i Herrens (Jahves) sin Guds (Elohims) namn, som alla hans bröder leviterna gör som står där inför Herrens (Jahves) ansikte.
Herren (Jahve), din Gud (Elohim), ska låta en profet uppstå åt dig bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig [Mose]. Lyssna på honom. [Jesus är denna profet, han uppfyllde denna profetia 1500 år senare, se ; .]
Jag ska låta en profet uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt vad jag befaller honom.
Domarna ska noga undersöka och se om vittnet är ett falskt vittne och har vittnat falskt mot sin broder,
sedan ska de göra mot honom som han hade föreslagit att det görs mot hans broder. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
Och generalerna ska vidare tala till folket och säga:
"Vilken man finns hos er som är ängslig och räddhågad?
Låt honom vända om och gå tillbaka till sitt hus,
annars kan hans bröders hjärtan smälta (börja bli räddhågsna) som hans hjärta."
Om du ser att din broders oxe eller får är på villovägar, ignorera det inte [göm dig inte och låtsas att du inte ser], du ska vara angelägen om (se till) att föra tillbaks dem till din broder [].
Om din broder inte är en nära släkting och du inte känner honom, ska du föra dem till ditt hus och de ska vara där till dess din broder kommer och frågar efter dem, då ska du ge tillbaks dem till honom.
Så ska du göra med hans åsna, och så ska du göra med hans mantel, och så ska du göra med alla din broders förlorade tillhörigheter, som han har tappat bort och som du har återfunnit, ignorera det inte (du får inte gömma dig själv).
Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, ignorera det inte [göm dig inte och låtsas att du inte ser], du ska vara angelägen om (se till) att hjälpa honom resa upp det igen.
Du ska inte hata en edomit, för han är din bror (ättlingar till Esau, bror till Jakob/Israel). Du ska inte hata en egyptier eftersom du var en främling i hans land. [På Josefs tid överlevde Guds folk en hungersnöd genom att flytta till Egypten, se .]
Du ska inte låna ut med ränta till din bror, inte ränta på pengar, inte ränta på mat, inte ränta på någonting som man kan låna ut med ränta.
Från en främling kan du ta ränta, men av din broder ska du inte ta någon ränta, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska kunna välsigna dig i allt du använder dina händer till i landet som du går för att inta.
Om en man blir påkommen med att stjäla från sin broder bland Israels söner, och han behandlar honom som en slav och säljer honom, då ska tjuven dö. Så ska du ta bort ondskan från din mitt. []
Du ska inte förtrycka en inhyrd tjänare som är fattig och behövande, oavsett om han är en av dina bröder eller en främling som är i ditt land inom dina portar.
Fyrtio slag kan han ge honom, inte fler, annars om du ger fler och slår honom med många slag, blir din broder vanhedrad inför dina ögon.
Om bröder bor tillsammans och en av dem dör och inte har några barn. Då ska hustrun till den döde inte bli bortgift med någon som inte är av hans släkt. Hennes mans bror ska gå in till henne och ta henne som hustru och fullfölja sitt ansvar som makens bror för henne. [Detta kallas leviratäktenskap och är vad Boaz gör för Rut och Noomi i Ruts bok, se även med Juda och Tamar.]
Och det ska ske att den förstfödda som hon föder ska ta namnet från hans bror som dog, så att hans namn inte blir utrotat från Israel.
Om mannen inte vill ta sin brors hustru, då ska broderns hustru gå upp till de äldste i stadens port och säga: "Min mans bror vägrar att resa upp sin brors namn i Israel, han vill inte fullfölja sitt ansvar som bror till min make för mig".
då ska hans brors hustru gå fram till honom, inför ögonen på de äldste, och ta av skon från hans fot och spotta honom i ansiktet och hon ska svara honom och säga: "Så gör man mot den man som inte bygger upp sin broders hus".
[Detta stycke hör tematiskt ihop med ]
När två män slåss med varandra och hustrun till den ene kommer nära för att rädda sin make ur den andres hand som slår honom, om hon då tar fram sin hand och rör hans genitalier (bokstavligt det som väcker skam),
Den man som är ömsint ibland er och mycket barmhärtig, hans ögon ska vara onda mot sin bror och mot hustrun vid hans barm och mot kvarlevan av barnen som han har kvar,
och dö på berget som du går upp på och bli samlad till ditt folk, som Aron, din bror, dog på berget Hor, och samlades till sitt folk. [].
Vem sa till sin far och till sin mor: 'Jag har inte sett honom', och till hans bröder 'vill inte kännas vid', och till hans söner 'känner dem inte', för de har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord och bevarat ditt förbund.
och från jordens dyrbara ting och dess fullhet, och hans villkorade nåd (välvilja, ynnest – hebr. ratson) som bor i naturen – låt välsignelserna komma över Josefs huvud, och över kronan på hans huvud, som är prins bland sina bröder.
Och till Asher sa han: "Mest välsignad är Asher bland sönerna, låt honom finna nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) hos sina bröder och doppa sin fot i olja.
Josua (13)
Era hustrur, och era små ska förbli i landet som Mose gett er på andra sidan Jordan, men ni ska gå över före era bröder, alla mäktiga män rustade till strid för att hjälpa dem,
till dess Herren (Jahve) har gett era bröder vila, precis som ni har, och de också har intagit landet som Herren er Gud (Jahve Elohim) ger dem, sedan ska ni återvända till era egna besittningar, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan mot soluppgången."
att ni ska rädda livet på min far och mor, mina bröder, systrar och alla som tillhör dem så de inte behöver dö."
Se, när vi kommer in i landet, ska du binda denna tråd (flätade tråd – hebr. chot) av scharlakansrött (hebr. shani) rep (hebr. tikvah) i fönstret som du firade ner oss genom, och du ska samla till dig i huset din far och din mor och dina bröder och hela din fars hushåll. [Här är ett annat rep än det som spejarna firades ner med i .]
Och de unga männen som spejat gick in och förde ut Rahab (Rachav) och hennes far och hennes mor och hennes bröder, alla som var hos henne, alla hennes släktingar förde de ut, och de placerade dem i Israels läger.
Likväl, mina bröder som gick upp med mig fick folkets hjärta att smälta (bli oroligt, fyllt av fruktan), men jag följde helhjärtat min Gud (Elohim).
Och Otniel, Kenaz son, bror till Kaleb, tog det och han gav honom sin dotter Achsa till hustru.
Och de kom nära framför prästen Elazar och framför Josua, Nuns son, och inför ledarna och sa: "Herren (Jahve) befallde Mose att ge oss ett arv bland våra bröder." Därför, efter Herrens (Jahves) befallning, gav han dem ett arv bland deras fars bröder.
ni har inte lämnat (övergett) era bröder alla dagar till idag, utan har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) uppdraget som Herren er Gud (Jahve Elohim) befallt er.
Nu har Herren er Gud (Jahve Elohim) gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och gå till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan.
Och till halva Manasse stam hade Mose gett arv i Bashan, men till den andra halvan gav Josua bland deras bröder bortom Jordan västerut. När Josua sände iväg dem till deras tält välsignade han dem,
och talade till dem och sa: "Återvänd med mycket välstånd till era tält, och med en stor mängd boskap, med silver och med guld och med brons (kopparlegering – hebr. Nechoshet) och med järn och med väldigt mycket vackra kläder. Dela bytet från era fiender med era bröder."
Domarboken (29)
[I sju sektioner beskrivs nu hur israeliterna misslyckas att inta landet. Den första beskriver två stammar (Juda och Simeon) som har viss framgång, följt av fem stammar (Benjamin, Josef, Zevolun, Asher och Naftali) som misslyckas, för att avslutas med Dans katastrofala nederlag, se . Sjutalet finns med i den medvetna strukturen. De fem stammar som inte får en egen uppräkning är Ruben, Levi, Gad och Isaskar. Simeon, som finns inom Juda område, omnämns kortfattat i inledningen tillsammans med Juda, men redan i nästa vers är inte fokus på dem utan på Juda, se .]
Juda [folket i Juda stam] sa till sin bror Simeon (Shimon) [folket i Simeons stam]: "Kom upp med mig till min lott så att vi kan strida mot kanaanéerna, och jag ska på samma sätt gå upp med dig till din lott." Och Simeon gick med honom.
[Simeons område ligger vid staden Beer-Sheva och Juda stams område runtomkring, mestadels österut upp mot bergen, se . Det är därför naturligt att dessa två stammar hjälper varandra. Simeon är känd för sin iver för rättvisa och hämndlystnad när de räddar och hämnas sin syster Dina som blivit våldtagen, se , . Nu följer sju episoder, från norr till söder i Juda stams område, där man har viss framgång med att inta landet.]
Och Otniel, Kenaz son, Kalebs yngre bror, tog det och han gav honom sin dotter Achsa till hustru.
Och Juda gick med Simeon, sin bror, och de slog kanaanéerna som bodde i Tsfat [12 km öster om Ber-Sheva i Negevöknen] och förgjorde dem [; ]. Och de kallade staden Chorma [som låter som ordet för "total förstörelse" på hebreiska, se ].
Och när Israels söner ropade till Herren (Jahve) reste Herren (Jahve) upp en frälsare (räddare) åt Israels söner som räddade dem – Otniel [Guds lejon], Kenaz son, Kalebs yngre bror.
Och han sa: "De var mina bröder, min mors söner, Herren (Jahve) lever, om ni hade räddat dem levande skulle jag inte slå er."
Och Avimelech, Jerubaals son, gick till Shechem till sin mors bröder och talade med dem och med hela släkten i sin morfars hus. Han sa:
Och hans mors bröder talade om honom i örat på alla Shechems män [så de verkligen hör], alla dessa ord, och deras hjärtan lutade sig mot att följa Avimelech, för de sa: "Han är vår bror."
Och han gick till sin fars hus i Ofra och slog sina bröder, Jerubaals söner, 70 män, ovanpå en sten, men Jotam, Jerubaals yngste son var borta för han hade gömt sig.
och ni reser er upp mot min fars hus idag och har slagit hans söner, 70 män på en sten, och har gjort Avimelech, hans tjänstekvinnas son, till kung över Shechems män eftersom han är er bror,
Och Jotam sprang iväg och flydde och gick till Beer [källan] och bodde där av fruktan för Avimelech, hans bror. [Det finns många städer som har "källa" i sitt namn (t.ex. Beer-Sheva), men kanske är det staden el-Bireh norr om Shechem i Jezreeldalen nära Gideons hemstad Ofra, se .]
så att våldet som gjorts mot Jerubaals 70 söner kom och deras blod blev lagt på Avimelech, deras bror som slog dem och på Shechems män som stärkte hans händer till att slå hans bröder.
Och Gaal, Eveds son, kom med sina bröder och gick till Shechem och Shechems män litade på honom.
Och han sände budbärare till Avimelech i Torma och sa: "Se, Gaal, Eveds son, och hans bröder har kommit till Shechem, och se, de vill hetsa staden mot dig.
Och Avimelech bodde i Aroma, och Zevul drev ut Gaal och hans bröder så att de inte skulle bo i Shechem.
Och Gud (Elohim) återgäldade Avimelechs ondska som han gjorde mot sin far när han slaktade sina 70 bröder,
Och Jefta flydde från sina bröder och bodde i Tovs land [stad/region nordost om Gilead] och där samlades diverse löst folk till Jefta och de drog ut med honom.
Men hans far och hans mor sa till honom: "Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar eller bland hela mitt folk [det judiska folket], så att du måste gå och ta en hustru från de oomskurna filistéerna?"
Men Simson sa till sin far: "Hon – ta henne till mig, för hon är den rätta för mina ögon."
[Den hebreiska ordföljden har "hon" först, vilket betonar Simsons beslut, som bara är baserat på känslor, att det inte finns några alternativ – det är hon han ska ha. Intressant är också föräldrarnas argumentation och vilka skäl de anger. De verkar mest se det som ett kulturellt problem. De nämner inget om förbudet i eller nasirlöftet och tilltalet att han ska rädda Israel från just filistéerna ().]
Och hans bröder och hela hans fars hus kom ner och tog honom och förde upp honom och begravde honom mellan Tsorah och Eshtaol [i Låglandet] i hans far Manoachs begravningsplats [och hemstad]. [Tsorah var Simeons familjs hemstad. Bara 2 km norr ligger och intilliggande Eshtaol. Städerna ligger 25 km väster om Jerusalem, strax norr om Bet Shemesh, se även , .]
Och han dömde Israel i 20 år. []
[Simson hade en svaghet för kvinnor. Det var inget magiskt med att hans hår rakades av, styrkan satt inte i håret. Det var hans nasirskap, som han underordnade Delilas manipulationer, istället för Gud. Det var anledningen till att Gud lämnade honom. Han övergav helt enkelt sitt ursprungliga uppdrag. När hans hår växte tillbaka så återgick han till sitt ursprungliga uppdrag.
Simsons sätt att vara nasir skiljer sig från det som står i . Han verkade inte haft några restriktioner om att undanhålla sig från döda kroppar. Dessutom dödade han många, vilket inte ingår i ett vanligt nasirskap. Men fortfarande hade han Guds kallelse att vara en sorts nasir, där håret är en symbol för detta.]
Och de kom till sina bröder Tsorah och Eshtaol [i Låglandet], och deras bröder frågade dem: "Vad ni … ?"
[Här har hebreiskan kortfattat ma attem. Det saknas både verb och eventuellt fler ord. Vanliga fraser skulle kunna varit "Vad har ni att berätta?" (jfr ; ) eller "Vad rekommenderar ni att vi gör" (jfr ). Skrivsättet visar att antingen är de så ivriga att höra vad spejarna har att berätta att de gör kortaste möjliga fråga, eller så är spejarna så ivriga att berätta att de avbryter innan ens frågan har ställts. Utifrån svaret i nästa vers är det sistnämnda troligast.]
Och de svarade, de fem männen som gått för att genomsöka (bespeja, spionera på) området vid Lajish område, och sa till sina bröder: "Vet ni att i detta hus finns en efod [prästerlig klädnad, se ] och [några] husgudar (figuriner – hebr. terafim) [] och en skuren avbild och en gjuten avbild []? Och nu, vet (betänk) vad ni ska göra."
Och mannen, husets herre, gick ut till dem och sa till dem: "Nej, mina bröder, gör inte så ont, jag ber er, efter att denna man kom till mitt hus ska ni inte göra denna onda gärning.
Och nu, ge oss männen, Belijaals [ordagrant: den värdelöse, men även ett judiskt namn på Satan] söner som är i Giva och låt oss döda dem och ta bort (ordagrant bränna) ondskan från Israel." [Belijaal nämns även i .]
Men Benjamins söner lyssnade inte till sina bröder Israels söners röst.
Och Israels söner gick upp och de grät inför Herrens (Jahves) ansikte till kvällen och de frågade Herren (Jahve) och sa: "Ska vi ännu en gång komma nära och strida med vår bror Benjamins söner?"
Herren (Jahve) svarade: "Gå upp mot honom."
Och Pinchas, Elazars son, Arons son, stod inför den i dessa dagar och sa: "Ska jag igen gå ut i strid med Benjamins söner min bror, eller ska jag sluta?"
Herren (Jahve) svarade: "Gå upp, för i morgon ska jag ge honom i din hand."
Och Israels söner ångrade (ordagrant tröstade) sig över Benjamin, sin bror, och sa: "Det är en stam som har huggits av från Israel idag.
Och det ska ske eftersom deras fäder eller deras bröder kommer till att kämpa med oss, att vi ska säga till dem: 'Var nådiga (ge dem oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot dem eftersom vi inte tog till dem [benjaminiterna] varje man en hustru i striden. Inte heller gav ni till dem så att ni nu skulle vara skyldiga [och bryta mot eden, se ].' "
Rut (2)
Sedan sa han till återlösaren: "Den åkermark som tillhörde vår släkting (broder, halvbror) Elimelech överlåter nu Noomi nyttjanderätten för, hon som kom tillbaka till oss från Moab.
Jag har också förvärvat (tagit ansvar för) Rut, kvinnan från Moab som var gift med Machlon. Hon blir min fru. Jag gör detta för att hennes avlidne makes arvedel ska stanna kvar inom familjen, så att hans namn blir ihågkommet bland hans släktingar och vid porten till hans stad. Ni är alla här i dag vittnen till detta."
1 Samuelsboken (12)
och Achija, Achitovs son, Ichavods son, Pinchas son, Elis son, Herrens (Jahves) präst i Shilo [där tabernaklet stod] som bar en efod [den heliga prästvästen, se ]. Och folket visste inte att Jonatan hade gått.
Och Samuel tog oljehornet och smorde honom i hans bröders mitt. Och Herrens (Jahves) Ande kom mäktigt över David från den dagen och framåt. Och Samuel steg upp och gick till Rama.
Då sa Jishaj till sin son David: "Ta, nu (jag ber dig – hebr. na), till dina bröder [för deras räkning], en efa [22-36 liter] torkad säd [en säck] och dessa tio brödkakor – spring snabbt till lägret, till dina bröder.
Och ta dessa tio ostar till härhövitsmannen över deras tusen, och till dina bröder ska du ta med dig hälsningar och höra hur de har det,
Och David lämnade det han hade med sig i handen till en förrådsvakt och sprang till truppen och hälsade på sina bröder.
Och Eliav, hans äldsta bror hörde när han talade med männen, och Eliavs vrede upptändes mot David och han sa: "Varför har du kommit ner? Och med vem har du lämnat fåren i öknen? Jag känner din äventyrslystnad och ditt hjärtas lättsinne. Du har kommit ner för att du vill titta på striden."
Och han sa: 'Låt mig gå, jag ber dig, för vår familj har ett offer i staden, och min bror anbefallde mig, och om jag har funnit nåd i dina ögon, låt mig gå, jag ber dig, och se mina bröder.' Därför har han inte kommit till kungens bord."
Då gick David därifrån och flydde till Adullams grotta [i Låglandet (Shefela) – halvvägs mellan Gat och Betlehem], och när hans bröder och hela hans fars hus hörde det, gick de ner till honom där.
Och därför sa David till Achimelech, hettiten och till Avishaj, Tserojahs son, bror till Joav och sa: "Vem vill gå ner med mig till Saul i lägret?" Och Avishaj sa: "Jag vill gå ner med dig."
Men David sa: "Nej, ni ska inte göra så, mina bröder. Se vad Herren (Jahve) har gett oss. Han har bevarat oss och gett oss armén som kom emot oss i vår hand.
2 Samuelsboken (34)
Jag är bedrövad för din skull, min bror Jonatan,
mycket behaglig har du varit för mig,
underbar var din kärlek för mig,
mer än kvinnors kärlek.
Och ännu en gång sa Avner till Asahel: "Vänd dig bort från att följa mig, varför ska jag slå dig till marken? Hur ska jag sedan kunna visa mitt ansikte för din bror Joav?"
Och Avner ropade till Joav och sa: "Ska svärdet sluka för alltid? Vet du inte att det slutar i bitterhet? Hur länge ska det dröja tills du ber folket att återvända från att följa sina bröder?"
Joav svarade: "Så sant Gud (Elohim) lever, om du inte hade talat [och föreslagit duell en och en, se ], skulle folket gått tillbaka på morgonen, var och en bort från sin bror." [Joav skyller striden på Avner.]
Och Avner blev mycket arg över Ish-Boshets ord och sa: "Är jag ett hundhuvud som tillhör Juda? Idag har jag gjort nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot din far Sauls hus, till dina bröder och till hans vänner och har inte gett dig i Davids hand, och du anklagar mig idag för en synd med denna kvinna!
Och när Avner återkommit till Hebron tog Joav honom åt sidan till mitten av porten för att tala med honom i tysthet och där slog han honom i skrevet så att han dog, för Asahels blod, hans bror.
Och Joav och Avishaj, hans bror, slog Avner eftersom han dödat deras bror Asahel vid Givon i striden.
Och de kom nära, in i mitten av huset som om de skulle ha hämtat vete [i ett inre förrådsrum]. Och de slog (stack – hebr. naka) honom [Ish-Boshet] i bröstet (buken, "den femte" – hebr. chomesh) och Rechav och hans bror Baana flydde.
[Som militära ledare kunde Rechav och Baana hämta ransoner av vete till sina underordnade, de hade säkert gjort detta tidigare. Nu använde de detta skäl som en förevändning att ta sig in i de centrala delarna av palatset. Den grekiska översättningen Septuaginta skriver att "den kvinnliga dörrvakten rensade vete, men hade somnat", vilket gjorde att de kunde ta sig in obemärkt. Ish-Boshet dödas på liknande sätt som Asahel och Avner hade dött, se ; . Hebr. chomesh betyder fem, och kan syfta på det femte "revbenet", dvs. i hjärtat i bröstkorgen. I blir resultatet att inälvorna rann ut, vilket tyder på att det är nedre delen av bröstkorgen mot buken som åsyftas.]
Men David svarade Rechav och hans bror Baana, Rimmons söner, beerotiten, och sa till dem: "Så sant Herren (Jahve) lever, som har räddat min själ från alla trångmål [].
och resten av folket överlät han i sin bror Avishajs händer och han ställde dem i slagordning mot Ammons söner.
Men Amnon hade en vän som hette Jonadav, en son till Davids bror Shimeah. [Davids son Amnon och Jonadav var kusiner. Shimeah betyder "berömmelse", i kallas han Shammah.] Och Jonadav var en mycket slug man.
Och han sa till honom: "Varför, kungens son, har du blivit så klen (mager) från dag till dag? Vill du inte berätta för mig?"
Och Amnon sa till honom: "Jag älskar Tamar, min bror Avshaloms syster."
Och David sände bud till Tamars hus och sa: "Gå, jag ber dig, till din bror Amnons hus och laga mat åt honom."
Och Tamar gick till sin bror Amnons hus och han låg ner. Och hon tog deg och knådade den och gjorde brödkakor i hans åsyn och hon gräddade brödkakorna.
Och Amnon sa till Tamar: "Ta in maten i kammaren så att jag kan äta ur din hand." Då tog Tamar brödkakorna som hon hade gjort och förde in dem i kammaren till Amnon, sin bror.
Och hon sa till honom: "Nej, min bror, tvinga mig inte, för något sådant ska inte ske i Israel. [; , ; ; ] Gör inte denna hänsynslösa handling.
Och Avshalom hennes bror sa till henne: "Har Aminon [förminskad (diminutiv) form av Amnon] din bror varit med dig? Så nu, lugna dig min syster, han är din bror, ta inte detta till hjärtat." [Den diminutiva formen används troligen för att poängtera hur Amnons namns betydelse "trofast" inte stämde med hans agerande.] Så Tamar förblev övergiven (förkrossad, ensam) i sin bror Avshaloms hus.
Då sa Avshalom [till sin far David]: "Om du inte vill, jag ber dig, låt min bror Amnon gå med oss."
Och kungen sa till honom: "Varför skulle han gå med dig?"
Men Jonadav, en son till Davids bror Shimeah [], svarade och sa: "Låt inte min herre tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för Amnon är den ende som är död, för Avshalom har bestämt detta och varit fast besluten från den dag då han våldtog hans syster Tamar.
Och se hela familjen har rest sig mot din tjänarinna och de säger: Ge oss den som slog sin bror så att vi kan döda honom för hans brors liv som han slog och så fördärva arvtagaren också. På detta sätt vill de släcka min livsgnista (mitt kol) som är kvar [mitt enda hopp och ljus], och lämna min man utan varken namn eller hågkomst på jordens ansikte."
Igår kom du, skulle jag idag låta dig gå upp och ner med oss och se att jag går dit jag kan? Återvänd du och ta dina bröder med dig i nåd och sanning."
[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Och David skickade ut folket, en tredjedel under Joavs hand och en tredjedel under Avishaj, Tserojahs sons hand, Joavs bror, och en tredjedel under gititen Itajs hand. Och kungen sa till folket: "Även jag själv ska säkert gå med er."
"Ni är mina bröder, ni är mina ben och mitt kött, varför ska ni då vara de sista att föra kungen tillbaka?"
Och se, alla Israels män kom till kungen och sa till kungen: "Varför har våra bröder Juda män stulit bort dig och fört kungen och hans hushåll över Jordan och alla Davids män med honom?"
Och Joav sa till Amasa: "Shalom (är det väl med dig) min bror." Och Joav tog Amasa i skägget med sin högra hand för att kyssa honom.
Men Amasa tänkte inte på svärdet som var i Joavs hand, han slog honom med det i ljumsken och hans inälvor kom ut och han slog honom inte igen och han dog. Och Joav och hans bror Avishaj jagade efter Sheva, Bichris son.
Och när han hånade Israel [Israels armé, på liknande sätt som Goliat gjort tidigare, se ], slog Jehonatan, en son till Davids bror Shimeah, honom. [; Shimeah var David fader Jesses tredje son, se .]
Och Avishaj, Joavs bror, Tserojahs son, var ledare för de tre andra []. Och han lyfte upp sitt spjut mot 300 och slog dem och hade ett namn (var högt aktad) bland de tre.
[Denna lista räknar upp åtminstone 30 personer, det beror lite på hur personerna i ska presenteras. Uppräkningen börjar och slutar med individer som dött på slagfältet. Att dessa fallna hjältar inkluderas indikerar att antalet av "de 30" varierade under olika tider av Davids styre.]
Asahel, Joavs bror,
var en av de 30.
Elchanan, Dodos son, från Betlehem,
1 Kungaboken (11)
Och Adonija slaktade får och oxar och göddjur vid Zochelets sten, som ligger bredvid Ein-Rogel [en källa strax söder om Gichonkällan i Kidrondalen, vid gränsen mellan Benjamin och Juda], och han kallade på alla sina bröder, kungens söner, och alla Juda män, kungens tjänare. [Adonija följer samma mönster som hans bror Avshalom följt vid sin statskupp, se .]
Men profeten Natan och Benajaho och de mäktiga stridsmännen ["Davids veteraner" som stöttat honom innan hans tid som kung] och sin [yngre] bror Salomo, kallade han inte på.
Men visa nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Barzilajs söner, gileaditen, och låt dem vara bland dem som äter vid ditt bord, för de kom nära mig när jag flydde från Avshalom din bror.
Och han sa: "Du vet att kungariket var mitt och att hela Israel lyfte sina ansikten mot mig för att jag skulle regera. Men kungariket är omändrat och har blivit min brors, för från Herren (Jahve) är det hans. []
Och hon sa: "Låt Avishag, shunnamitiskan, ges till Adonijaho, din bror, som hustru."
Och kung Salomo svarade sin mor och sa: "Varför ber du om Avishag, shunnamitiskan, till Adonijaho? Be om kungariket till honom också, för han är min äldre bror, och till honom och till Evjatar, prästen, och till Joav, Tserojahs son."
Och han sa: "Vilka städer är detta som du har gett mig, min
bror?" Och de gavs namnet Kavol,
(som de heter) till denna dag.
[Kavol betyder bunden, fjättrad. Namnet återfinns en gång tidigare i , där det är en stad i Ashers område vid gränsen mot Tyros (någon mil öster om Haifa och Akko). Chiram verkar plocka upp namnet på den staden, och använda den på hela detta område. Ordet låter lite som de hebreiska orden för något värdelöst eller flyktigt. Den judiske historikern Josefus skriver att det låter som "inte behagligt" på feniciska. Troligtvis var dessa städer i dåligt skick. Chiram tar inte emot dessa städer, så Salomo byggde senare upp dessa städer och lät hebréer flytta dit, se ]Så säger Herren (Jahve): Ni ska inte gå upp, inte strida mot era bröder, Israels söner. Återvänd var man till sitt hus, för detta är inte från mig." Och de lyssnade till Herrens (Jahves) ord och återvände och gick sin väg enligt Herrens (Jahves) ord.
Och han lade hans kropp i sin egen grav och höll klagan över honom: Ve, min broder.
Och de satte säcktyg på sina höfter och rep på sina huvuden och kom till Israels kung och sa: "Din tjänare Ben-Hadad säger: Jag ber dig, låt mig leva." Och han sa: "Lever han? Han är min bror."
Och männen tog det som ett tecken och skyndade att ta det från honom och de sa: "Din bror Ben-Hadad." Och han sa: "Gå och hämta honom." Och Ben-Hadad kom till honom och han fick honom att gå upp i sin vagn.
2 Kungaboken (5)
För Herren (Jahve) hade låtit araméernas armé höra ett ljud av vagnar och ett ljud av hästar och av en stor armé, och de sa till varandra: "Se, Israels kung har värvat (mot betalning lejt mot oss) hettiternas kungar och egyptiernas kungar, för att komma över oss."
Och när du kommer dit se (leta) efter Jehu, Jehoshafats son, Nimshis son, och gå in och låt honom resa sig från sina bröder och för in honom till en inre kammare.
mötte Jehu bröderna till Achazjaho, Juda kung, och sa: "Vilka är ni?"
De svarade: "Vi är bröder till Achazjaho och vi går ner för att hälsa kungens söner och drottningmoderns söner."
Och de höga platsernas präster kom inte upp till Herrens (Jahves) altare i Jerusalem, men de åt osyrat bröd med sina bröder.
1 Krönikeboken (99)
Åt Ever föddes två söner. Den ene hette Peleg [snarlikt ordet för "delad"], för under hans tid delades (hebr. pilag) jorden upp [; ]. Hans bror hette Joktan.
Jadas, Shammajs brors, söner var Jeter och Jonatan. Jeter dog barnlös.
Kalebs, Jerameels brors, söner var Mesha, hans förstfödde som var far till Sif, och Mareshas, Hebrons (Chevrons) fars, söner.
Jabes var mer ansedd (ärofylld, aktad, hade mer dignitet) än sina bröder, hans mor hade gett honom namnet Jabes [hebr. Jabets; snarlikt ordet för smärta], för hon sa: "Jag har fött honom med smärta (hebr. otsev)."
Kelub, Shuhas bror, blev far till Mehir, som var far till Eshton.
Shimei hade sexton söner och sex döttrar. Men hans bröder hade inte många barn. I sin helhet ökade inte deras släkt lika mycket som Juda barn.
För även om Juda var den mäktigaste bland sina bröder och en av hans ättlingar blev furste, så blev förstfödslorätten ändå Josefs.
[Den förstfödde sonen fick dubbel arvslott, se . Det var också den äldste sonens ansvar att flytta benen från gravkammaren till en benkista, ett år efter en förälders begravning. Se även ; ; ; .]
Hans bröder var, när de efter sina släkter skrevs upp i släktregistret efter sin ättföljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja
Deras bröder var, efter sina familjer, Mikael, Meshullam, Sheba, Joraj, Jakan, Sia och Ever, tillsammans sju.
Vidare Asaf, sångare liksom Heman, som stod på hans högra sida, son till Berekja, son till Shima,
Meraris ättlingar, sångare även de, stod på den vänstra sidan: Ejtan, son till Kishi, son till Avdi, son till Malluk,
Deras levitiska bröder var satta till att göra allt slags tjänst i boningen, Guds hus.
Deras bröder i alla Isaskars släkter var tappra stridsmän. De som var uppskrivna i deras släktregister utgjorde tillsammans 87000.
Maaka, Makirs hustru, födde en son och gav honom namnet Peresh. Hans bror hette Sheresh. Hans söner var Ulam och Rekem.
Då sörjde deras far Efraim länge, och hans bröder kom för att trösta honom.
Hans bror Helems söner var Tsofa, Jimna, Shelesh och Amal.
Men Miklot blev far till Shima. Dessa bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
Hans bror Esheks söner var Ulam, hans förstfödde, Jeush, den andre och Elifelet den tredje.
av Zerachs barn Jeguel och deras bröder, 690,
liksom deras bröder efter deras ättföljd, 956 till antalet. Alla dessa män var huvudmän för familjer, var och en för sin familj.
liksom deras bröder, huvudmän för sina familjer. De var 1760 män och mycket kunniga i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus.
Dörrvakterna: Shallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina bröder. Shallum var huvudmannen.
Men Shallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Korach, hade tillsammans med sina bröder i sin fars familj, koraiterna, till uppgift att hålla vakt vid tältets trösklar. Deras fäder hade nämligen hållit vakt vid ingången till Herrens läger.
Deras bröder, som bodde i sina byar, skulle från tid till annan hjälpa dem i perioder om sju dagar.
Några av deras bröder, kehatiternas söner, hade ansvar för skådebröden och skulle förbereda dem för varje sabbat.
Och Miklot blev far till Shimam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
Avishaj, Joavs bror, var den främste av tre andra. Han svängde en gång sitt spjut över 300 slagna. Han hade ett stort namn bland de tre.
De tappra hjältarna var:
Asahel, Joavs bror,
Elhanan, Dodos son, från Betlehem,
Joel, bror till Natan,
Mibhar, Hagris son,
Jediael, Shimris son, och hans bror Joha, tisiten,
De var beväpnade med båge och skickliga i att slunga stenar och skjuta pilar från bågen både med höger och vänster hand.
Av Sauls stamfränder benjaminiterna kom följande:
av Benjamins söner, Sauls stamfränder, 3000 – vid den tiden höll nämligen de flesta av dem fortfarande troget fast vid Sauls hus –
av Isaskars söner kom män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare samt alla deras stamfränder under deras befäl,
De var där hos David i tre dagar och åt och drack, för deras bröder hade försett dem med livsmedel.
Sedan sa David till hela Israels församling: "Om ni samtycker och om det är från Herren (Jahve), vår Gud (Elohim), låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med betesmarker, att de ska samlas hos oss.
av Kehats barn:
Oriel, deras ledare och hans bröder – 120,
av Meraris barn:
Asaja, deras ledare, och hans bröder – 220,
av Gershons barn:
Joel, deras ledare, och hans bröder – 130,
av Elisafans barn:
Shemaja, deras ledare, och hans bröder – 200,
av Hebrons barn:
Eliel, deras ledare, och hans bröder – 80,
av Ussiels barn:
Amminadab, deras ledare, och hans bröder – 112.
och han sa till dem: "Ni är huvudmän för leviternas familjer. Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den.
David sa till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, lyror, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången.
Leviterna utsåg då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder, Meraris barn, Ejtan, Kushajas son,
och tillsammans med dem deras bröder av andra ordningen, Sakarja, Ben, Jaasiel, Shemiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benajaho, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvakterna.
[Denna psalm, , är sammanställd med innehåll från flera olika psalmer. (från ), (från ), (från ) och (från ).]
På den dagen gav David för första gången denna sång av lovprisning till Herren (Jahve) till Asaf och hans bröder:
David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag.
Oved-Edom och deras bröder var 68 till antalet. Oved-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.
David lät också prästen Tsadoq och hans bröder, prästerna, bli kvar inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon,
Resten av hären överlämnade han åt sin bror Avishaj, och de gick i ställning mot ammoniterna.
När ammoniterna såg att araméerna tog till flykten, flydde också de för hans bror Avishaj och gick in i staden. Och Joav kom till Jerusalem.
Än en gång blev det strid med filistéerna. Elhanan, Jairs son, slog då ner Lachmi, gatiten Goliats bror, som hade ett spjut med ett skaft som liknade en vävbom.
När han smädade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Shimea, Davids bror.
När Eleasar dog lämnade han inga söner efter sig utan endast döttrar. Söner till Kish, deras kusiner, tog dem till hustrur.
De skulle ta ansvar för mötestältet och det heliga och sina bröder, Arons söner, i tjänsten vid Herrens (Jahves) hus.
Mikas bror var Jishia. Sakarja var Jishias son.
Dessa kastade också lott, liksom deras bröder, Arons söner, i närvaro av kung David, Tsadoq, Ahimelek och huvudmännen för prästernas och leviternas familjer, huvudmännen för familjerna liksom deras yngsta bröder.
Antalet av dem och deras bröder som undervisats i att sjunga till Herrens ära, alla kunniga i det, utgjorde 288.
Den första lotten kom ut för Asaf och föll på Josef.
Den andre blev Gedaljaho, han själv med sina bröder och söner, tillsammans tolv,
den tredje blev Sackur med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den fjärde lotten kom ut för Jisri med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den femte blev Netanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den sjätte blev Buckia med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den sjunde blev Jesarela med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den åttonde blev Jesaja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den nionde blev Mattanja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den tionde blev Shimei med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den elfte blev Asarel med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den tolfte lotten kom ut för Hashabja med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den trettonde blev Shubael med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den fjortonde blev Mattitja med sina söner och bröder, tillsammans tolv,
den femtonde lotten kom ut för Jeremot med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den sextonde för Hananja med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den sjuttonde för Joshbekasha med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den artonde för Hanani med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den nittonde för Malloti med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den tjugonde för Elijata med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den tjugoförsta för Hotir med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den tjugoandra för Giddalti med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den tjugotredje för Mahasiot med hans söner och bröder, tillsammans tolv,
den tjugofjärde för Romamti-Eser med hans söner och bröder, tillsammans tolv.
Shemajas söner var Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans bröder, dugliga män, Eliho och Semakja.
Alla dessa hörde till Obed-Edoms ättlingar, de själva och deras söner och bröder, dugliga och kraftfulla män i tjänsten, tillsammans sextiotvå ättlingar till Obed-Edom.
Meshelemja hade också söner och bröder, dugliga män, tillsammans arton.
Chilkijaho var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den fjärde. Hosas söner och bröder var tillsammans tretton.
I dessa avdelningar av dörrvakterna var det huvudmännens ansvar att tillsammans med sina bröder göra tjänst i Herrens (Jahves) hus.
det vill säga jehieliternas söner, Setam och hans bror Joel, hade ansvar för skatterna i Herrens (Jahves) hus.
Hans bröder av Eliesers släkt var dennes son Rehabja, dennes son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son Shelomit.
Denne Shelomit och hans bröder hade ansvar för alla förråd av det som helgats åt Herren av kung David, av huvudmännen för familjerna, av överbefäl och underbefäl.
Och likaså allt som siaren Samuel och Saul, son till Kish och Abner, Ners son, och Joav, Serujas son, hade helgat. Var och en som helgade något lämnade det i Shelomits och hans bröders vård.
Av hebroniterna togs Hashabja och hans bröder, 1700 dugliga män, till ämbetsförvaltningen i Israel på andra sidan Jordan, på västra sidan, till alla slags sysslor åt Herren och till kungens tjänst.
Hans bröder var dugliga män, 2700 till antalet och familjeöverhuvuden. Dem satte kung David över rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam för att ombesörja alla Guds och alla kungens angelägenheter.
Den 4:e, som tjänstgjorde under 4:e månaden [Tamuz – juni/juli], var
Asahel, Joavs bror, och efter honom hans son Sebadja. I hans avdelning fanns 24000.
för Juda Eliho, en av Davids bröder,
för Isaskar Omri, Mikaels son,
Kung David steg upp från sin plats och sa: "Hör mig, mina bröder och mitt folk! Jag hade själv tänkt att bygga ett hus som viloplats för Herrens förbundsark och fotpall för vår Gud (Elohim), och jag gjorde förberedelser för byggnadsverket.
2 Krönikeboken (26)
Leviterna, alla sångare – Asaf, Heman och Jedutun med sina söner och bröder – stod klädda i vitt linne med cymbaler, lyror och harpor öster om altaret, och tillsammans med dem hundratjugo präster som blåste i trumpeter
Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder. Vänd hem igen, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig." Och de lyssnade till Herrens ord och vände om och drog inte ut mot Jeroveam.
Rechavam satte Avijam, Maakas son, till huvud och ledare bland sina bröder, eftersom han tänkte göra honom till kung.
Så ofta en rättssak dras inför er av era bröder som bor i sina städer, antingen dom för dråp eller tillämpning av undervisning (hebr. Torah) och budord (tydliga befallningar – hebr. mitsvot), förordningar (ordagrant "saker inristat" – hebr. chuqim) och påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim), då ska ni varna dem så att de inte ådrar sig skuld inför Herren och hans vrede drabbar er och era bröder. Så ska ni göra för att inte dra skuld över er.
[Jehoram/Joram regerade Juda (Sydriket) i 8 år (893-886 f.Kr.).]
Joram hade bröder, söner till Joshafat: Asarja, Jehiel, Sakarja, Asarjahu, Mikael och Shefatja. Alla dessa var söner till Joshafat, Israels kung
När Joram hade tagit över sin fars kungadöme och stärkt sin ställning dödade han alla sina bröder med svärd, liksom några av Israels furstar.
utan du har vandrat på Israels kungars väg och förlett Juda och Jerusalems invånare till avgudadyrkan, på samma sätt som Ahabs hus har gjort. Du har dräpt dina bröder [landsmän], dem som hörde till din fars hus och som var bättre än du.
Så hände det att Jehu, medan han utförde straffdomen över Ahabs hus, träffade på de Juda furstar och de brorsöner till Ahasja som var i Ahasjas tjänst, och han dödade dem.
Och Israels barn tog bland sina bröder 200000 fångar, nämligen deras hustrur, söner och döttrar. Dessutom tog de ett stort byte från dem och förde bytet till Samaria.
Hör därför på mig: Sänd tillbaka fångarna som ni har tagit från era bröder, för Herrens vrede är över er."
Männen som nämnts vid namn stod upp och tog sig an fångarna. Alla som var utan kläder bland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden [Jeriko, se ], till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.
Dessa samlade sina bröder och helgade sig och gick sedan för att rena Herrens (Jahves) hus, så som kungen hade befallt i kraft av Herrens ord.
Men prästerna var för få och kunde inte flå alla brännoffersdjuren. Därför hjälpte deras bröder leviterna dem tills arbetet var fullgjort och prästerna hade helgat sig. Leviterna var nämligen mer angelägna än prästerna att helga sig.
Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren (Jahve), sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett.
För om ni vänder om till Herren (Jahve) ska era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Herren (Jahve), er Gud (Elohim), är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er när ni vänder om till honom."
I dem förde man noggrant in offergåvan och tiondet och de heliga gåvorna. Leviten Konanja hade huvudansvaret för arbetet, och hans närmaste man var hans bror Shimei.
Jehiel, Asasja, Nahat, Asahel, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benajaho var tjänstemän under Konanja och hans bror Shimei enligt beslut av kung Hiskia och Asarja, fursten i Guds hus.
Vid hans sida i präststäderna fanns Eden, Minjamin, Jeshua, Shemaja, Amarja och Shekanja, och de ombesörjde noggrant utdelningen till sina bröder efter deras avdelningar, lika för gammal som ung.
Ställ upp er i helgedomen, ordnade efter era bröders familjer i hela folket, så att en avdelning av en levitisk familj kommer på varje grupp.
Slakta påskalammet och helga er och tillaga det för era bröder. Gör efter Herrens (Jahves) ord genom Mose."
Och Konanja med Shemaja och Netanel, hans bröder, samt Hashabja, Jegiel och Josabad, de främsta bland leviterna, gav som offergåva åt leviterna 5000 lamm och killingar till påskoffer, samt dessutom tjurar, 500 djur.
Sångarna, Asafs ättlingar, stod på sin plats, som David, Asaf, Heman och kungens siare Jedutun hade befallt, och dörrvakterna stod var och en vid sin port. De behövde inte gå ifrån sin tjänstgöring, eftersom deras bröder leviterna lagade till åt dem.
Och kungen av Egypten gjorde hans bror Eljaqim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jehojaqim (Jojakim). Men Necho tog med sig hans bror Joahas och förde honom till Egypten.
I början av nästa år lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babel tillsammans med de dyrbara kärlen i Herrens (Jahves) hus. Och han gjorde hans bror Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.
Esra (11)
Då stod Jotsadaks son Jeshoa upp och hans bröder, prästerna, och Serubbabel, Shealtiels son, och hans bröder, och de byggde altaret för att offra brännoffer till Israels Gud (Elohim) som det står skrivet i gudsmannen Moses undervisning.
I den andra månaden på det andra året, efter att de kommit till Herrens (Elohims) hus i Jerusalem, Shealtiels son Serubbabel, och Jotsadaks son Jeshoa, och resten av deras bröder, prästerna, leviterna och alla de som återvänt från fångenskapen till Jerusalem, började arbetet. De utsåg leviterna från 20 års ålder och äldre till att övervaka arbetet på Herrens (Jahves) hus.
Sedan stod Jeshoa med sina söner och sina bröder och Kadmiel och hans söner, Juda söner, tillsammans för att övervaka hantverkarna i Guds (Elohims) hus – även Chenadads söner med deras söner och deras bröder, [alla] leviterna [var med]. [Versen är inte helt tydlig, men troligtvis är det tre personer som åsyftas (Jeshoa, Kadmiel och Chenadad) tillsammans med sina familjer – alla leviterna.]
för alla prästerna och leviterna hade renat sig själva och samtliga var ceremoniellt rena. De slaktade påskalammet för alla de landsflyktiga och för sina prästkollegor och för sig själva.
Jag sände bud med dem till Iddo, ledaren i Chasifja, och talade om för dem vad de skulle säga till Iddo och hans bror, som var tempeltjänare i Chasifja, i syfte att ge oss präster till vår Guds (Elohims) hus.
Eftersom Guds (Elohims) goda hand var över mig, sände de Sherevja – son (ättling) till Machli, son till Levi, son till Israel – en man med insikt (kunskap, förståelse), och hans söner och bröder [sammanlagt]: 18 män.
Och Chashavja och med honom Jeshajah [inte profeten Jesaja] från Meraris söner, hans bröder och deras söner [sammanlagt]: 20.
Sedan avskilde jag tolv av ledarna över prästerna vid sidan av Sherevja, Chashavja och tio av deras bröder med dem,
Bland prästernas söner fann man att följande hade gift sig med främmande kvinnor:
Sönerna till Jeshoa, son till Jotsadak, och hans bröder, Maaseja och Eliezer och Jariv och Gedalja.
Nehemja (28)
att Chanani, en av mina bröder [landsman eller en biologisk bror; båda tolkningarna är möjliga, men utifrån omnämnandet i är det mer troligt att det är Nehemjas biologiska bror], kom från Juda, han och några män. Och jag frågade dem angående judarna som blivit kvar (kvarlevan) som överlevt fångenskapen och om Jerusalem.
[I detta kapitel beskrivs 4 torn och 11 portar. Av dessa portar reparerades 6 st, se , , , . Nehemjas redogörelse startar vid Fårporten i den nordöstra delen av muren, och fortsätter motsols västerut. Fårporten är den port som ligger nära Betesdadammen, se . Frasen "bredvid dem" (hebr. v´al jado), ordagrant "vid deras hand" används 16 ggr i detta kapitel och visar på den gemensamma ansträngningen i återuppbyggandet.] Då steg Eliashiv, översteprästen, och hans bröder prästerna upp och byggde Fårporten. De helgade den och satte in dess dörrar. Vidare
[byggde de muren] till "De hundras torn"
(hebr. migdal ha-meah) och helgade den till
Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel).
[; ; ] Efter (intill) honom gjordes reparationer av deras bröder – [under ledning av] Bavvai, son till Chenadad, fursten över halva Keilas område.
Han talade inför sina bröder och Samariens armé och sa: "Vad gör dessa klena judar? Ska de restaurera efter behag? Ska de offra? Ska de avsluta allt på en dag? Kan de återuppväcka stenarna från spillrorna som är brända?"
När jag sett över situationen, reste jag mig och sa till de förnäma männen, ledarna och resten av folket: "Var inte rädda för dem. Kom ihåg vår stora och respektingivande Herre (Adonaj) och strid för era bröders skull, för era söner, era döttrar, era hustrur och era hem."
Jag sa till de förnäma männen, ledarna och resten av folket: "Arbetet är stort och omfattande och vi är utspridda (åtskilda) på muren, den ene långt från den andre.
Varken jag eller mina bröder, inte mina tjänare eller de väktare som följde mig, ingen av oss tog av sig sina kläder, alla som gick till vattnet [hämtade dricksvatten i Gichonkällan som var Jerusalems dricksvattentäkt] hade sina vapen med sig.
[Kapitel 5 är det centrala kapitlet i ]
Sedan uppstod ett stort rop (en klagan, upprörd protest, "ett muller") bland folket och deras hustrur mot deras bröder judarna. [Ordet för rop är samma som används om israeliternas klagan under egyptiernas slavok, se .]
Nu är våra kroppar (bokstavligt kött) som våra bröders kroppar, våra barn som deras barn, och vi för våra söner och våra döttrar i bojor till att bli tjänare, och några av våra döttrar är redan förda i bojor och det står inte i vår makt (hebr. el) att hjälpa dem, för andra människor har våra fält och våra vingårdar."
Sedan rådgjorde jag med mig själv (funderade noga och övervägde olika alternativ) och utmanade furstarna och ledarna och sa till dem: "Ocker! Ni lånar upp mot pant, var och en av sin bror." Jag höll en stor församling emot dem.
Jag sa till dem: "Vi har efter vår förmåga befriat våra bröder, judarna, som har sålt sig till hednafolken, ska ni då ändå sälja era bröder? Och ska de sälja sig till oss?" Då teg de och fann inte ord [kunde inte svara].
Jämväl har jag, mina bröder och mina tjänare lånat dem pengar och säd. Jag vädjar till er, låt oss sluta med detta utkrävande.
Dessutom, från den tid då jag utsågs till ståthållare över Juda land, från det tjugonde året [445 f.Kr.] till det trettioandra året [433 f.Kr.] av kung Artachshastas (Artaxerxes I) regering, vilket är 12 år, har jag och mina bröder inte ätit av ståthållarnas bröd (mat).
[Dessa 12 år handlar om ett uppdrag som ståthållare som Nehemja får av kungen. Det är inte den tid som han är i Jerusalem, utifrån dialogen med kung Artachshastas antyds att det är en kortare period på kring ett år, se , .]
då satte jag min bror Chanani att ansvara över Jerusalem, tillsammans med Chananja, ståthållaren på fästningen (borgen, slottet), för han var en pålitlig man och fruktade (vördade) Gud (Elohim) mer än många andra.
[Uttrycket "broder" kan användas både om biologisk bror och landsman. Eftersom Chanani nämns "broder" både här och i och Chananja inte har den titeln (fast han också är en landsman) är det troligt att Chanani är Nehemjas biologiska bror.]
och deras bröder:
Shebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan,
ansluter sig till sina ledande bröder och lovar dyrt och heligt att leva efter Guds undervisning (hebr. Torah), som gavs genom Guds tjänare Mose, och att hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres (Jahves), budord (hebr. mitzvot), påbud (hebr. mishpatim) och stadgar (förordningar; ordagrant "saker inristat" – hebr. ).
och deras bröder, som utförde arbetena i huset, 822. Vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelaja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkijah,
och hans bröder, huvudmän för familjer, 242. Vidare Amassaj, son till Asarel, son till Asaj, son till Meshillemot, son till Immer,
och deras bröder, tappra och kraftfulla män, 128. Ledare för dem var Sabdiel, Haggedolims son.
vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf, sångledaren som vid bönen tog upp lovsången, Bakbukja, den av hans bröder som var närmast efter honom, och Abda, son till Shammua, son till Galal, son till Jedutun.
Dörrvakterna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höll vakt vid portarna, var 172.
Sallu, Amok, Chilkijaho (Hilkia) och Jedaja. Dessa var huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jeshuas tid.
Leviterna var:
Jeshua [nämns även i ], Binnoj, Kadmiel [nämns även i ], Sherebja, Juda och Mattanja, som med sina bröder ledde tacksägelsen (lovsången),
vidare Bakbukja och Unni, deras bröder, som hade sina platser mitt emot dem under tjänstgöringen. [I finns mer detaljer kring hur sången och musiken i templet var organiserad. Det fanns troligtvis lika många kvinnor som män i kören, se .]
Leviternas huvudmän var Hashabja, Sherebja och Jeshua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt. [Denna form där en ledare först sjunger först en fras som sedan församlingen/kören svarar på kallas antifonal, se t.ex. . Titeln "gudsmannen" används bara här och i om David och då alltid i samband med hur lovsången organiseras.]
och hans bröder Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem.
Jag satte prästen Shelemja och Tsadoq, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.
Ester (1)
Juden Mordochaj var kung Ahasveros (Xerxes) närmaste man och stor bland judarna och hade funnit nåd (villkorad nåd; blivit accepterad – hebr. ratsah) av skarorna bland sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade fridsamt (talade shalom, all slags välsignelse) till all hans säd (alla hans efterkommande). [Syftar förmodligen inte bara på Mordochajs egna barn och barnbarn utan på alla judar i generationer efter honom.]
[Guds namn gömt i Ester
Inget av Guds namn (Jahve, Adonaj, Elohim, osv) förekommer i Esters bok och inga andra attribut på Gud heller. Däremot finns Jahve inkodat i texten fyra gånger som akrostikon, se ; ; ; . Det finns en väldigt fin struktur här. Namnet JHVH består av fyra bokstäver och det finns fyra unika förekomster av detta namn. Alla är olika och formas av en kombination av första eller sista bokstaven och om texten läses framlänges eller baklänges.
1. JHVH formas av första bokstaven i varje ord baklänges – Gud ändrar människans tanke, se .
2. JHVH formas av första bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr Esters handlande, se .
3. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord baklänges – Gud vänder på Hamans plan (Hamans slut närmar sig), se .
4. JHVH formas av sista bokstaven i varje ord framlänges – Gud styr och Haman straffas (detta är slutet för Haman), se .
Dessa fyra ställen involverar olika talare:
1. Memochan – orden handlar om en drottning, se .
2. Ester – orden talas av en drottning, se .
3. Haman – orden talas av Haman, se .
4. Författaren – orden handlar om Haman, se .
Fyra olika par kan bildas:
1. Första bokstaven | baklänges
2. Första bokstaven | framlänges
3. Sista bokstaven | baklänges
4. Sista bokstaven | framlänges
De fyra paren är: Första bokstaven (1 & 2), sista bokstaven (3 & 4), baklänges (1 & 3) och framlänges (2 & 4).
Paren med baklänges handlar om hedningar och framlänges om israeliterna. I de två fallen där Guds namn formas baklänges (1 & 3) är det Gud som avslår hedningarnas planer för att låta sin vilja ske, se ; . Där namnet stavas framlänges (2 & 4) är det Gud som agerar direkt för sitt folk, se ; .
Första och sista bokstaven beskriver starten och slutet på ett skeende. I de två fallen där namnet formas av första bokstaven (1 & 2) är det Gud som introducerar fakta. I de två sista fallen där namnet är format av de sista bokstäverna (3 & 4) fullbordas händelserna och leder till slutet.
Ytterligare fyra gånger finns fyra av Guds namn inkodat:
1. "Messias" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se .
2. "El Shaddaj" (Gud Allsmäktig) inkodat på ett avstånd av var 7:e bokstav, se
3. "Jag Är" är inkodat på ett avstånd av var 3:e bokstav, se .
4. "Jeshua" inkodat på ett avstånd av var 8:e bokstav, se .
Det finns även ett annat märkligt nästan ironiskt budskap inkodat i där det beskrivs hur Haman får förfogande över silvret och folket. Med ett intervall på sex bokstäver står det Haman v´Satan rajach som betyder: Haman och Satan stinker. Nummer sex är människans tal. Vi kan se att även om Satan verkar i Hamans liv finns ändå Messias där i bakgrunden och vakar över sitt folk, även idag.
Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men de är ändå märkliga sammanträffanden som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]
Job (9)
[Perspektivet flyttas på nytt tillbaka till jorden och Jobs sju söner. Familjefestligheterna inleddes troligen i den äldste sonens hus. Som den förstfödde skulle han ärva dubbelt så mycket som de andra, se . Job var bland de rikaste i öst, se , och hans söner var också mäktiga män. Delar av egendomen hade troligen redan tillfallit den äldste sonen.]
En dag var Jobs [sju] söner och [tre] döttrar i den äldste broderns hus och åt och drack vin.
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den fjärde] och sa: "Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem.
Mina bröder är trolösa som bäckar,
som bäckars rännilar som sinar.
Han har fört mina bröder [nära släktingar; landsmän] långt bort från mig [; ],
alla jag känner har blivit som främlingar för mig.
Eftersom du tagit mutor från din bror utan orsak
och tagit kläderna från den nakne. [; , ; ]
Jag har blivit en bror till schakalen
och en kompanjon till strutsarna.
De håller ihop med varandra [ordagrant "som en man med sin bror"],
de hakar i varandra och är oskiljaktiga.
Jobs bröder och systrar, tillsammans med alla som tidigare känt honom kom [; ; ] och de åt bröd tillsammans med honom i hans hem [delade gemenskapen över en måltid]. De visade medkänsla och tröstade honom efter all den olycka som Herren låtit komma över honom. Var och en gav Job ett silvermynt (hebr. qesitah) och en guldring.
[Guldringarna bars i näsa och öron, se ; . Värdet på silvermyntet qesitah är okänt men motsvarar troligtvis en shekel, den grekiska översättningen Septuaginta översätter ordet med lamm, som såldes för en shekel. Ett landområde i Hebron säljs för 100 qesitah, se ; .]
I hela landet fanns inga kvinnor så vackra som Jobs döttrar. Deras far gav dem arvsrätt tillsammans med deras bröder.
[Två detaljer är anmärkningsvärda. Det första är att döttrarna nämns vid namn medan inget av sönernas namn nämns. Författaren förklarar inte innebörden av namnen, men det verkar som om namnvalen förstärker hur värdefulla och uppskattade de var i Jobs och hans frus ögon. Det andra är att döttrarna också får ärva Job, något som var ovanligt vid den här patriarkaliska tiden då bara döttrarna ärvde om det inte fanns några söner, se .]
Psaltaren (7)
Jag ska förkunna ditt namn (berätta exakt om vad du gjort, sjunga ditt lov)
för mina bröder (landsmän),
mitt i församlingen ska jag lovsjunga (prisa, reflektera, vara stolt i) dig.
[]
Jag agerade som om sorgen gällde min vän eller bror,
jag böjde mig (bedrövad, nedtyngd, se ) i sorg (nattsvart mörker) som en moder
[i djup sorg över ett barn som hon förlorat, se ].
Ingen människa kan rädda sin broder,
man kan inte betala en tillräckligt stor lösensumma till Gud (Elohim).
Du sitter och talar mot din broder,
skvallrar om din egen mors son.
Jag har blivit en främling för mina bröder,
som en främling för min mors söner.
För mina bröders och vänners skull vill jag nu tala:
"Frid (shalom, all slags välsignelse) ska vara hos dig."
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
Av (för) David. Se hur gott och ljuvligt (vackert) det är
för bröder (släktingar, landsmän) som bor (lever tillsammans; ordagrant: sitter – hebr. shevet)
i endräkt (förenade) [som är överens; inte har några inbördes tvister].
[Bröder är hebr. achim, ordagrant blodsbröder (används första gången om Kain och Abel, se ), men används även för släktingar, storfamilj, och i förlängningen också byar och samhällen. I finns det första exemplet där knappa resurser håller på att orsaka konflikt i en familj. Abraham utbrister då till sin brorsson Lot: "Inte ska det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt (achim)", se . En liknande konflikt uppstår också i .]
Ordspråksboken (9)
En som andas ut (häver ur sig, flåsar ut) lögner (osanningar, illusioner, inbillning – hebr. kazav), ett falskt (hebr. sheqer) vittne. [Någon som talar osanning i allt han säger, även under ed.] En som sår (sprider; släpper lös; ger fritt spelrum åt) osämja (disharmoni, splittring) bland (mellan sina) bröder. [Denna uppräkning är skriven för att lätt kunna memoreras. De första fem punkterna illustreras med hjälp av fem kroppsdelar som nämns uppifrån och ner (ögon, tunga, utsträckta händer, hjärta och fötter) – de två sista beskriver två karaktärstyper (ett falskt vittne och den som skapar splittring). Om Gud hatar dessa sju saker så är deras motsatser välsignade och önskvärda. Gud vill se: ödmjukhet, sanning, upprätthållande av liv, rena tankar, iver att göra gott, ärliga vittnen och försoning. Dessa punkter – och fler, tar Jesus upp i Bergspredikan, se . Den första punkten i Jesu undervisning (om "fattiga i anden", se ) utgör motsatsen till den första punkten här (om "stolta ögon", se ), och det Jesus lyfter fram som sjunde punkt i sin predikan (om "fredsmäklare", se ) har också här sin motpol (om "att så osämja", se ) på sjunde plats.]
En vis tjänare får regera över en son som orsakar skam (förvirring, oreda),
och han får dela arvet med bröderna.
En vän (medmänniska – hebr. rea) älskar alltid (visar hela tiden tillgivenhet) [är trofast, hjälpsam och självuppoffrande],
en broder finns med (föddes för att hjälpa) i motgång (nöd, trångmål – hebr. ) [i en svår tid].
[Här kan "en broder" även åsyfta någon som står nära, oavsett blodsband, se .]
Den som är lat i sitt arbete (försummar det medvetet och inte ens försöker),
är bror till den som förgör (vandaliserar, bryter ner, dödar).
[Att bara släppa taget leder till undergång.]
En broder som har blivit förolämpad (kränkt, förnärmad, stött) är som en stark (befäst) stad [orubblig och svår att vinna tillbaka],
och strider (tvister, argument, påståenden) är som en regel (bom, tvärslå) på [porten till] en fästning (borg; ett torn).
En man med [många] bekanta [en som försöker vara vän med hela världen] blir splittrad (bryts sönder),
men det finns [verkligen] kärlek som är trofast (nära, tätt intill) [som liksom klänger sig fast] från en broder.
[Vänskapskretsen, dvs. de som hör till de "bekanta" (hebr. reaim; i pluralis) jämförs här med en verklig vän (maskulinum singularis). Hebreiskan har i andra strofen ordagrant verbet för att älska (ahav), dvs. någon som älskar eller har kärlek, men översätts här lite mer som ett verbalsubstantiv (kärlek kräver ju att någon älskar). Den vän som alltid älskar är Jesus, se .]
En fattig mans släktingar hatar honom,
och hans vänner undviker honom.
Han söker intensivt efter dem med [tomma] löften,
men de är borta.
Överge inte din och din fars vän. [De har varit trogna länge, lämna inte dem om de behöver din hjälp.]
Gå inte till din broders hus (familj) när du drabbas av olycka.
Bättre med en nära granne
än en broder som är långt borta.
[De släktmässiga banden mellan människor kan ibland vara mindre pålitliga än genuin vänskap.]
Predikaren (1)
Där är en ensam och han har ingen tid,
han har varken son eller bror,
och ändå är det inget slut på hans arbete,
inte heller är hans ögon tillfredsställda av rikedom:
"För vem arbetar jag då och håller min själ borta från det goda (berövar min själ njutning)?"
Detta är också fåfängt,
en sorglig företeelse.
Höga Visan (1)
[Seden i dåtida Israel var sådan, att kvinnor inte fick uttrycka sin kärlek öppet, inte ens till sin gifta man! Bruden drömmer och sjunger därför:]
Tänk om du var som min bror,
ammad vid min mors bröst!
Om jag mötte dig därute
så skulle jag få kyssa dig,
och ingen skulle förakta mig för det.
Jesaja (6)
En man ska ta tag i sin bror i sin fars hus:
"Du har en mantel, bli vår ledare
och låt detta ruckel vara under din hand."
Genom vreden hos Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
brinner landet upp,
också folket är som bränsle för elden,
ingen man skonar sin bror.
Och jag ska sporra Egypten mot Egypten,
och de ska strida varje man mot sin bror,
och varje man mot hans granne,
stad mot stad,
och kungarike mot kungarike.
var och en hjälpte sin granne
och var och en sa till sin bror: "Var stark (fast, säker, tapper)!"
[Hebr. används flera gånger i detta kapitel. Betydelsen är att ta ett stadigt tag om någon eller något (, ), men även bildligt att ingjuta mod och vara tapper som i denna vers och i , , .]
Hör Herrens (Jahves) ord,
ni som darrar vid hans ord:
Era bröder som hatar er,
som har kastat ut er för mitt namns skull, har sagt:
"Låt Herren (Jahve) bli ärad
så att vi kan se på er glädje!"
Men de ska bli till skam.
De ska föra alla dina bröder ut från alla de länderna som ett offer till Herren (Jahve), på hästar och i vagnar, på bärstolar och på mulor och på raska djur till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, som Israels söner bär fram sina offer i rena kärl in i Herrens (Jahves) hus.
Jeremia (16)
Och jag ska kasta bort er från mina ögon, som jag har kastat bort alla era bröder, hela Efraims säd.
Varje man måste hålla (vakta, skydda, bevara) sig från sin granne och inte lita på någon bror, för alla bröder agerar bedrägligt (subtilt) och varje granne går runt med skvaller.
Eftersom även dina bröder och din fars hus, även de har handlat bedrägligt med dig, även de har ropat högt efter dig. Tro dem inte eftersom de talar fagra ord till dig.
Och jag ska slå dem en man mot hans bror och fäderna och sönerna tillsammans förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Jag ska inte ha medömkan och inte skona och inte ha förbarmande från att fördärva dem.
Därför säger Herren (Jahve) så angående Jehojaqim, Joshijahos son Juda kung: De ska inte sörja över honom: "Ve min bror!" Eller: "Ve min syster!" De ska inte sörja över honom: "Ve herre!" Eller: "Ve hans ära!"
Eftersom ni säger varje man till sin granne och varje man till sin bror: "Vad har Herren (Jahve) svarat?" Och: "Vad har Herren (Jahve) talat?"
och alla kungar från norr, långt bort och nära, den ene med den andre, och alla världens kungariken som finns på jordens ansikte (yta). Och Sheshachs kung ska dricka efter dem.
För så säger Herren (Jahve) om kungen som sitter på Davids tron och om hela folket som bor i denna stad, era bröder som inte har gått med er i fångenskap.
och de ska inte längre undervisa varje man sin granne
och varje man sin bror och säga: "Lär känna Herren (Jahve)",
för de ska alla känna (ha en intim relation med) mig,
från den minste av dem till den störste,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
för jag ska förlåta deras överträdelser
och deras synder ska jag inte mer komma ihåg.
för att låta varje man sin tjänare och varje man sin tjänarinna, som var en hebreisk man eller en hebreisk kvinna, gå fri så att ingen skulle göra slavar av dem, en jude sin bror.
Vid slutet av vart sjunde år ska varje man låta sin bror som är hebré, som har varit såld till dig och har tjänat dig 6 år, du ska låta honom gå fri från dig. Men era fäder lyssnade inte till mig och lutade inte sina öron.
Därför säger Herren (Jahve) så: Ni har inte lyssnat till mig, till att förkunna frihet varje man till sin bror och varje man till sin granne. Se, jag ropar ut för er frihet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) till svärdet och till pesten och till hungersnöden och jag ska göra er till en skräck för alla jordens kungariken.
Och jag tog Jaazanja, Jeremias [inte profeten, utan rechavitens Jeremias] son, Chavatsinjas son och hans bröder och alla hans söner och hela rechaviternas hus
Men det fanns tio män ibland dem som sa till Jishmael: "Döda oss inte för vi har lager gömda på fältet, av vete och av korn och av olja och av honung." Så han avhöll sig och dödade dem inte bland deras bröder.
Men jag har gjort Esau naken, jag har avtäckt hans hemliga platser och han ska inte kunna gömma sig själv. Hans säd är tillspillogiven och hans bröder och hans grannar och han finns inte.
Hesekiel (9)
annars ska de sakna bröd och vatten och vara förfärade en man och hans bror och tyna (smälta) bort i sina överträdelser."
"Människobarn, dina bröder, dina bröder [], dina återlösares män och hela Israels hus om vilka Jerusalems invånare har sagt till dem: Flytta er långt bort från Herren (Jahve). Till oss är detta land givet som en besittning.
Hans far, eftersom han grymt har förtryckt och stulit från sin bror och inte gjort det som är gott bland sitt folk, se han ska dö för sin synd.
och era bindlar ska vara på era huvuden, och era skor på era fötter, ni ska inte klaga, inte gråta men ni ska tyna bort i era synder och stöna (jämra er) den ene till den andre.
Och du människobarn, ditt folks söner som talar om dig bakom murarna och i husens dörrar och talar den ene till den andre, var och en till sin bror: Kom jag ber dig och lyssna vilket ord som kommer från Herren (Jahve),
Och jag ska kalla på svärdet mot honom över alla mina berg, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Gud (Adonaj Jahve). Varje mans svärd ska vara (vändas) mot hans bror.
Ingen av dem får orena sig genom att gå in till en död. Endast genom far eller mor, son eller dotter eller bror, eller genom en syster som inte har tillhört någon man får han orena sig.
Ni ska få det till arvedel, den ena stammen såväl som den andra. Därför att jag med upplyft hand lovade att ge det åt era fäder ska detta land bli (tillfalla) er arvedel.
Hosea (3)
Säg till (kalla) era bröder Ammi (mitt folk) [] och era systrar Ruhama (du har fått nåd) [].
I livmodern tog han sin bror i hälen
och med sin styrka brottades han med en gudalik varelse. [; ]
För du har varit fruktsam bland vassrören,
en östanvind ska komma,
Herrens (Jahves) vind kommer upp från öknen
och hans källor ska bli torra
och hans brunnar ska torka ut,
han ska tillspilloge
alla dyrbara skatter.
Joel (1)
Den ene tränger inte den andre.
Var och en går sin egen väg.
De rusar genom vapnen (försvaret)
utan att ta skada eller låta sig hindras.
Amos (2)
Så säger Herren (Jahve):
"För tre av [staden] Tyros överträdelser,
ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom de förde bort en hel befolkning i exil och överlämnade dem till Edom
och inte kom ihåg förbundet med bröderna.
Så säger Herren (Jahve):
"För tre av Edoms överträdelser,
ja för fyra, ska jag inte ändra mig,
eftersom han jagade sin bror [Esau var Jakobs bror, se ; ] med svärdet
och kastade bort all nåd (medömkan, hebr. rachamim)
och hans vrede rev och slet oavbrutet
och han behöll sin ilska för alltid.
Obadja (2)
På grund av det våld som du bedrivit mot din bror Jakob [israeliterna]
ska skam täcka dig
och du ska bli avhuggen för evigt.
Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på din bror [Israel] när katastrofen kom,
på deras lidande på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha fröjdat dig över Juda söner
den dag fördärvet drabbade dem!
Du skulle inte heller ha talat i stolthet (med stolta ord)
på deras olyckas dag!
Mika (2)
Sedan ska Herren överge dem [överlämna Israels folk åt deras fiender]
tills det är dags för kvinnan att föda,
då ska resten av hans landsmän återvända
och bli förenade med Israels folk.
De trofasta är borta ur landet,
det finns inga goda (redliga, ärliga) människor kvar.
Alla ligger på lur efter blod (är redo att mörda),
de jagar sin egen bror med nät.
Haggai (1)
och jag ska omstörta tronerna
i kungariken
och jag ska fördärva kungarikenas styrka
i länderna
och jag ska omstörta deras vagnar
och dem som far i dem,
och hästarna
och deras ryttare
ska falla varenda en,
genom sin brors svärd."
Sakarja (2)
"Så har Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) talat, han säger: 'Döm sanna domar och visa nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (oändlig nåd), var och en mot sin broder.
Förtryck inte änkan, inte heller den faderlöse eller främlingen och inte heller den fattige. Låt ingen bland er i sitt hjärta tänka ut något ont mot sin broder.' [; ; ; ]
Malaki (2)
[I talar Herren i första person och citerar några av argumenten emot honom. hör ihop i flera väl sammanvävda antitetiskt (motsatta) kiastiska strukturer.]
Jag älskar [har älskat och kommer alltid att älska] dig
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Men ni säger (ändå frågar ni):
"Hur älskar du [har du älskat och kommer alltid att älska] oss?"
Var inte Esau Jakobs bror?
Är det verkligen Herrens (Jahves) ord att
jag älskade
Jakob
Har vi inte alla en fader?
Har inte en Gud (El) skapat oss?
Varför behandlar vi varandra förrädiskt, en man mot sin bror, och besudlar fädernas förbund?
bror, broder
