Referenser (499 st i TR)
Matteusevangeliet (56)
Antalet släktled är
alltså:
från Abraham till David fjorton led,
från David till fångenskapen i
Babylon fjorton led och
från fångenskapen i
Babylon till den Smorde
(Messias, Kristus) fjorton led.
[Den hebreiska kulturen som Matteus riktar sig till är förtjust i siffror och språklig symmetri. Att just talet fjorton har valts kan bero på att det är två gånger talet sju som står för fullhet. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn, se även . I jämförelse med Lukas släkttavla, se , finns skillnader. Matteus hoppar ibland över några led för att få en litterär symmetri med tre grupper med fjorton generationer i varje grupp. Det grekiska ordet gennao, som översatts "födde", kan också betyda "förfader" och behöver inte betyda att sonen är i direkt nedstigande led. Andra skillnader är att Matteus startar med judarnas förfader Abraham och verkar relatera till Josefs släktskap med David. Lukas däremot går via Maria hela vägen tillbaka till Adam och Eva, för att betona att han är hela mänsklighetens Frälsare. I nästa kapitel nämns Josef vid namn, medan Maria refereras till som barnets mor.
Kristus är en transkribering av en grekisk översättning av hebreiska Mashiach som betyder "den Smorde". I de profetiska böckerna väntade man på Herrens Smorde som skulle rädda Israels folk. Matteus vill visa att Jesus är denne smorde kung som har kommit!]Bär (producera) då [sådan] frukt som tillhör (är värdig; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) [hos ett hjärta som inte längre älskar synd].
Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden.
Den som upphäver (tar bort) även det minsta av dessa bud (instruktioner) och lär människor att göra likadant, ska räknas som den minste i himmelriket. Men den som håller dessa bud och lär andra att också göra det, ska kallas stor i himmelriket.
Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att en broder har något emot dig (om det finns en outredd konflikt mellan er),
Ni ska därför bli fullkomliga (helhjärtade, göras fullkomliga, mogna), på samma sätt som er himmelske Fader är fullkomlig." [; ][Denna sista mening sammanfattar alla tidigare sex punkter. Gud är fullkomlig och han kräver fullkomlighet. Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd. Författaren C. S. Lewis sammanfattar detta fint i boken "Kan man vara kristen?" där han skriver: "Ingen människa vet hur dålig hon är, förrän hon gjort mycket allvarliga försök att bli god."]
"Därför, när du ger en gåva (allmosa – gr. eleemosune; när du av medkänsla vill utöva välgörenhet) [mot de fattiga], ska du inte basunera ut det så (just på det sätt) som de skenheliga (hycklarna) gör [dvs. de som låtsas och bara utför ett skådespel] i synagogorna och på gatorna för att bli uppmärksammade (lovordade, prisade) av människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
Likna inte (ta inte efter; var inte som) dem, för er Fader vet (har sett) vad ni behöver innan ni frågar honom om det. [I används det ovanliga grekiska ordet battologeo, där den sista delen av ordet utgörs av logos (ord, resonemang). Batto kan härledas till namnet Battus som skulle kunna syfta på kungen från Cyrene (som lär ha stammat) eller en författare som var känd för sina långa och uttråkande dikter. Betydelsen är dock hjärtlösa mekaniska böner som repeteras om och om igen.]
Be
därför så här:
[Eftersom det i talas om den personliga relationen och i om att inte rabbla böner, är bönen som nu följer en "mall", dvs. en mönsterbild för hur vi kan be. Jesus erbjuder sina lärjungar att i förtrolighet närma sig Fadern, bekänna hans storhet och därefter lägga fram de mänskliga behoven. Det är enkla och ärliga böner som utgår från hjärtat som rör vid Faderns hjärta.] Vår Fader,
som är i himlarna!
Låt ditt namn bli helgat
(helgat vare ditt namn).
[]Kroppens lampa (ljuskälla) är ögat. [Ögat speglar hjärtats inställning.]
Om ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat, generöst)
så får hela din kropp ljus. [I ett rent hjärta med rena motiv flödar Guds ljus på alla områden, se . Ordet friskt kan också betyda generöst, se . Det står i kontrast till ett "sjukt" öga i nästa vers. Ett friskt öga är generöst mot andra. Ordet friskt betyder också ogrumlat och fokuserat. Eftersom talar om att det inte går att tjäna två herrar, handlar det om att helhjärtat tjäna Gud.]
Om ditt öga däremot är sjukt (ont, avundsjukt)
blir det mörkt i hela din kropp.
Om nu ljuset inom dig är förmörkat,
hur djupt är då inte mörkret! [Ordet sjukt, grekiska poneros, betyder något som är fördärvat och värdelöst, men har även betydelsen ondska och avundsjuka, se . Den som ser "generöst" på vad andra har och har blicken fäst på Gud blir själv tillfreds och tacksam över vad han faktiskt har, medan den som är självisk och tittar "avundsjukt" på andra förbittrar sitt inre.]
Oroa er därför inte (gör er inte bekymmer) och säg: 'Vad ska vi äta?' eller 'Vad ska vi dricka?' eller 'Vilka kläder ska vi ta på oss?'
Oroa er därför inte (gör er alltså inte bekymmer) för morgondagen, för morgondagen får själv bära sin oro (bekymra sig; kommer att ta hand om sig själv). Var dag har nog av sin egen plåga (ondska, elakhet, svårighet – gr. ; ordagrant: tillräcklig för dagen är dess ondska)."
Om nu ni som är onda (dåliga, korrupta; moraliskt fördärvade) [är fulla av själslig smärta och press – som följer på all möda] förstår (har förstått) att ge era barn goda (bra) [nyttiga och glädjefyllda gåvor], hur mycket mer ska då inte er Fader i himlarna ge det som är gott åt dem som [ständigt, gång på gång] ber (frågar) honom!
Därför [eftersom er Fader i himlarna är god och generös, se ]:
Allt vad ni vill att människorna ska göra för er,
det ska ni också göra för dem. För detta är [summan av] undervisningen [Moseböckerna – Torah] och profeterna. [Denna vers har kommit att kallas 'den gyllene regeln' och är en parafras av som Jesus kallar det näst största budet, se . De som lyssnade till Jesu Bergspredikan måste ha känt till den store rabbinen Hillel som en generation före Jesu tid sammanfattat Moseböckernas undervisning med orden: 'Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela Torah – resten är kommentarer.' Till skillnad från Hillels, Isokrates (436-338 f.Kr.) och andra grekiska retorikers versioner av den gyllene regeln, innehåller Jesu uppmaning inte något förbud. Det är stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att handla och ställa oss frågan: 'Hur skulle jag själv vilja bli bemött?']
Den (var och en) som därför hör [aktivt lyssnar till] dessa mina ord och gör [aktivt handlar] efter dem kan liknas vid en förståndig (klok, insiktsfull) man som byggde sitt hus på klippan. [; ]
Bönfall därför skördens Herre att han ska sända (skulle driva) ut arbetare till sin skörd." [Det grekiska verbet deomai innebär att vädjande be (för ett stort personligt behov) och detta är enda gången Matteus har med detta starka uttryck för bön, se även ; ; . Verbet deo betyder "att binda/klistra ihop". Här finns en antydan om att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. Samtidigt med uppdraget ger Jesus också kraft och auktoritet att bärga in skörden, se nästa vers . Det grekiska ordet för att sända ut, exballo, betyder ordagrant "att driva/kasta ut". Även de som redan är kallade behöver förnyad glöd och iver att gå ut på fälten.]
[När de nu blev utsända i Galileen var det ingen direkt förföljelse, men Jesus förbereder dem på vad som ska komma längre fram. Orden gäller även i dag för en Jesu lärjunge som sänds ut på hans uppdrag:] Se, jag sänder iväg
(sänder ut) er som får mitt ibland
[omringade av] vargar. Var
därför kloka
(smarta, insiktsfulla, eftertänksamma, skarpsinniga) [listiga, diskreta och vaksamma] som ormar och oskyldiga
(ordagrant: ouppblandade – dvs. rena) [oförfalskade och känsliga] som duvor
[utan baktankar].
[, ] [I sin undervisning använder Jesus fyra olika djur som alla har särpräglade karaktärsdrag. Fåret och vargen är välkända bilder, se , ; . Ormen (som introduceras i ) var listig och sådde in tvivel som fick människan på fall. Med sin kluvna tunga förknippas den ofta med talet och tungans makt (). Bland människor som likt vargar rovlystet vill gå till angrepp (), ska de troende vara som ormar, dvs. ifrågasätta ideologier och tänkesätt som inte är från Gud och skapa tvivel kring falska föreställningar. Men allt detta ska ske på ett oskyldigt och rent sätt, inte på världens sätt. Detta är helt i linje med det Paulus tar upp när han talar om att riva ner fästen och rasera tankebyggnader och varje hög mur som reser sig upp mot kunskapen om Gud, .] Frukta alltså inte dem [som beskyller er för att gå djävulens ärenden, se ]. Det finns inget som är dolt (överskylt, mörkat) som inte ska bli uppenbarat, och ingenting gömt (hemlighållet) som inte ska bli känt. [Texten är både en varning att allt ont som gjorts ska uppenbaras, och en uppmuntran att goda saker ska bli kända.]
Frukta alltså inte, ni är mer värdefulla än många sparvar.
[På samma sätt som Jesus i Bergspredikan visade att det bara finns två vägar: en smal och en bred, se , finns det endast två alternativ: bekänna eller inte bekänna Jesus. Resten av Jesu tal handlar om hur relationen med Jesus påverkar mänskliga relationer.] Den som bekänner (erkänner, vill kännas vid) mig inför människorna, honom ska jag också bekänna (erkänna, kännas vid) inför min Fader som är i himlen [på domens dag, se ; ].
Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaterna."
Om nu Satan driver ut Satan så har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå?
"Hör nu [med öron som är öppna] på [vad som menas med] liknelsen om såningsmannen.
Ägarens tjänare kom till honom och sade: 'Herre, sådde du inte god säd i din åker, varifrån kommer då ogräset?'
Han svarade: 'En fiende har gjort detta.' Så tjänarna sade till honom: 'Vill du att vi går och rensar bort ogräset.'
På samma sätt som ogräset [som liknar det äkta vetet] samlas ihop och bränns upp i eld, så ska det vara vid tidsålderns slut.
Hans systrar, är de inte alla [gifta och bor] här med oss? Varifrån har han fått allt detta?"
Lärjungarna frågade honom: "Varför säger de skriftlärda att Elia måste komma först?"
Den som därför ödmjukar sig [skulle böja sig och inta en lägre position] som det här lilla barnet, han är störst (ordagrant: den större) i himmelriket (i himlarnas kungarike). [Ett litet barn är helt beroende av sina föräldrar för sin överlevnad. Stor i Guds rike är den som ödmjukar sig inför Gud och sätter sin tillit till honom.]
Då kastade sig tjänaren ner på marken och tillbad (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä, kysste hans hand i vördnad) och sade: 'Ha tålamod med mig, jag ska betala tillbaka allt.'
Hans medtjänare kastade sig ner på marken och bad honom: 'Ha tålamod (ge mig tid), så ska jag betala tillbaka dig allt.'
När de andra medtjänarna såg vad som hände blev de mycket upprörda (smärtade det dem), och de berättade allt som hänt för sin herre [konungen].
De är inte längre två utan ett.
Det Gud har fogat (limmat, fäst) samman ska människan alltså inte skilja åt (separera)."
De frågade: "Varför har då Mose befallt mannen [i ] att ge henne ett skilsmässobrev och skilja sig (skicka i väg henne)?" [Det är inte helt tydligt vad "motbjudande" i syftar på. Vissa ansåg att vad som helst hos hustrun som orsakade mannen obehag var "motbjudande" och skäl nog för skilsmässa, medan de striktare menade att det handlade om sexuell otrohet. Andra hävdade att ordvalet, tillsammans med gör att det inte kan syfta på otrohet i äktenskapet, eftersom detta ju bestraffades med stening, se t.ex. där man vill stena en kvinna som begått äktenskapsbrott. I så fall handlar skilsmässobrevet som Mose syftar på om sexuell synd före äktenskapet under trolovningen, vilket var fallet i när Josef trodde att Maria varit otrogen.]
Dopet Johannes döpte med, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?"
De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', svarar han: 'Varför trodde ni då inte på honom?'
[Jesus avslutar nu liknelsen med en fråga:] När nu vingårdens ägare kommer, vad gör han då med dessa vinodlare (arrendatorer)?"
Gå ut och ställ er där vägarna går ut [där det finns mycket folk] och bjud alla ni ser till bröllopet.'
Så berätta för oss, vad är din åsikt i den här frågan? Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Många judar tolkade budet som Herren gett, att inte ha en utländsk kung över sig i sitt land, som en ursäkt för att inte betala skatt till romarna, se .]
De svarade: "Caesars." [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.] Då sade han till dem: "Betala (ge tillbaka till) Caesar det som tillhör Caesar, och Gud det som tillhör Gud." [Människan är skapad till Guds avbild, se . På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.]
Vem av de sju blir hon hustru till vid uppståndelsen? Alla har ju varit gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i .]
Han sade: "Hur kan då David, genom Anden (inspirerad av den helige Ande) kalla honom Herre, och säga:
Om nu David kallar honom herre, hur kan han då vara Davids son?"
Allt som de säger, det ska ni därför göra och hålla (bevara, skydda), men ta inte efter deras gärningar (handlingar; deras agerande) – för de talar [säger en sak] och gör inte. [De praktiserar inte vad de själva lär ut.]
Den som därför svär vid altaret, svär både vid det och vid allt som ligger på det.
"När ni ser 'det i Guds ögon avskyvärda som ödelägger och skapar förödelse', stå
(ställa sig, träda fram) på den heliga platsen
[templet i Jerusalem] – profeten Daniel talade om detta
[i ], den som läser det förstår –
Om man säger till er: 'Han är i öknen,' så gå inte dit, eller: 'Han är i de inre rummen,' så tro det inte.
Var därför vaksamma, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. [Här beskrivs två dåtida vanliga sysslor för män och kvinnor. Uttrycket 'en tas med och en lämnas kvar' kan tolkas på två sätt. Handlar det om att ’tas med’ och räddas från domen, eller ’tas med’ till domen? Jesus har just tagit ett exempel från Noas dagar, där Noa räddas och de som är kvar döms, se . Det talar för att ’tas med’ är något positivt. Samtidigt är ordvalet i detta exempel att de ogudaktiga ’rycktes bort’ till domen, se . Hela stycket handlar om Jesu återkomst, se och hur Jesus kommer att samla de utvalda från de fyra väderstrecken, se . I detta större sammanhang är det i så fall något positivt att vara kvar när Jesus kommer. Oavsett tolkning är huvudpoängen som Jesus vill lyfta fram att det krävs vaksamhet, något som återkommer i nästa exempel, se . Jesu återkomst kommer att ske oväntat, mitt under vardagliga sysslor. Det är en tydlig separation mellan de rättfärdiga och de orättfärdiga.]
Var därför på er vakt (redo, stå upp), för ni vet varken dagen eller timmen när Människosonen ska komma." [Vid ett bröllop på Jesu tid sker först en juridisk del hemma hos brudens familj. Någon gång under kvällen kommer brudparet och alla inbjudna går till festlokalen. Det är mörkt och man behöver lampor. Några av brudtärnorna är inte förberedda och har inte tillräckligt med olja för hela vägen. På festkvällar som dessa hade affärerna öppet längre, så man kunde köpa mer olja. Liknelsen handlar om att vara andligt förberedd. Det går inte att leva på någon annans förberedelse, var och en är ansvarig för sitt eget andliga liv. Många olika förslag har kommit vad oljan står för: goda gärningar, tro, nåd, helig Ande. Inget av detta kan köpas, så det är vanskligt att allegorisera oljan, och det behövs inte heller för förståelsen.]
då skulle du satt in mina pengar på en bank [vågat lämna ifrån dig dem, inte försökt behålla dem själv, i alla fall gjort det minsta som krävs], så att jag fått igen det som är mitt med ränta när jag kom hem. [Räntan i det dåtida Mellanöstern var hög, upp till 50 %. På Jesu tid fanns det en övre gräns på 12 % i Romarriket.]
Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt den som har de tio talenterna [som har den bästa förmågan att förvalta den].
Men hur skulle då Skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?" [; ; ]
När folket nu var samlat frågade Pilatus: "Vem vill ni att jag ska frige, Jesus Barabbas eller Jesus som kallas den Smorde (Messias, Kristus)?"
Pilatus frågade dem: "Vad ska jag då göra med den Jesus som kallas den Smorde (Messias)?" Alla svarade: "Korsfäst honom!"
Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första." [Genomgående under anklagelserna mot Jesus har Matteus refererat till "översteprästerna och de äldste", men här är det "översteprästerna och fariséerna" som kommer till Pilatus. Fariséerna var med i de båda grupper som begärt ett tecken av Jesus då han hade svarat med löftet om "Jonas tecken", se ; . Det är antagligen denna grupp som nu tänker tillbaka på denna förutsägelse.
De judiska ledarna kom troligtvis till Pilatus tidigt dagen efter förberedelsedagen, eftersom han hade audiens under morgontimmarna. Förberedelsedagen syftar ofta på fredagen som är en förberedelsedag inför sabbaten som börjar på kvällen vid solnedgången. I så fall är "dagen efter" någon gång fredag kväll fram till lördag kväll, och då troligtvis morgontimmarna på sabbaten. Dock kan förberedelsedagen också syfta på Pesach den 14 Nisan eller den första dagen i det osyrade brödets högtid som är den 15 Nisan.
För att jämföra med något vi känner till så är alltid söndag en röd dag i vår almanacka. Nationaldagen kan infalla vilken veckodag som helst och är också en röd dag. Om den infaller på lördag blir det då två röda dagar på rad, men den kan också infalla en söndag och då sammanfaller högtidsdagarna.]
När ni sedan har gått ut [reser från plats till plats]: Gör (träna) lärjungar av alla folk (etniska grupper; folkslag)
när [genom att] ni döper (nedsänker – gr. baptizo) dem
i Faderns och Sonens och den helige Andes
namn [singular]
Markusevangeliet (6)
Vad Gud har fogat samman,
ska människan inte skilja åt."
De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', säger han: 'Varför trodde ni då inte på honom?'
Han hade fortfarande en son kvar [att skicka], sin älskade son. Han sände honom som den siste. Han sade: 'Min son kommer de att ha respekt för.'
Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han ska komma och avsätta (döma, förgöra) vinodlarna, och ge vingården åt andra.
Vid [den nu påstådda] uppståndelsen, när de uppstår, vem av dessa ska hon då vara hustru till? Alla sju var ju gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i .]
Han är inte de dödas utan de levandes Gud. Ni [saddukéer] är mycket fel ute (har fullständigt vandrat vilse)."
David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?" Den stora folkmassan lyssnade gärna (med nöje) på honom.
Vaka därför, för ni vet inte när husets herre kommer, om det sker på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller på morgonen.
Pilatus talade till dem på nytt: "Vad ska jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?"
Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem [de elva lärjungarna], blev han upplyft till himlen och satte sig på Guds högra sida.
Lukasevangeliet (33)
Johannes sade nu till folkskarorna [saddukéerna och fariséerna, se ] som kom i en stadig ström [från byar och städer] för att bli döpta av honom: "Ni giftormsyngel, vem har i hemlighet intalat er att ni kan undfly den kommande straffdomen [Guds vrede mot synden]?
Bär (producera) därför [sådana] frukter som tillhör (är värdiga; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) []. Och börja inte säga inom (till) er själva [sätt inte igång att försvara er genom att tänka]: 'Vi har Abraham till far.' För jag säger er att av dessa stenar kan Gud uppväcka (resa upp) barn åt Abraham.
Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt huggs ner och kastas i elden."
[Man frågar nu hur man ska leva det nya livet. Johannes ger olika svar beroende på vad de olika grupperna behöver omvända sig ifrån. Saddukéerna måste bli generösa, tullindrivarna ärliga, och soldaterna mildare och nöjda med vad de har.]Folkskarorna frågade honom gång på gång: "Vad ska vi då göra?"
På många olika sätt uppmanade (inbjöd) han folket när han förkunnade de glada nyheterna (evangeliet) för dem.
Om du tillber mig [bara en gång] ska allt detta bli ditt." [Djävulen erbjuder en genväg, utan döden och lidandet på korset, till att bli den Messias som ska regera på jorden.]
Var barmhärtiga (medkännande, medlidande),
precis som er Fader är barmhärtig.
[Jesus fortsätter:] "Vad ska jag jämföra den här generationen människor med? Vad liknar de?
När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer att älska honom mest?" [Liknelsen gör det klart att alla har syndat och står i skuld till Gud, se . En denar var en arbetares dagslön. Den ene var skyldig tjugo månadslöner, den andre två. De två skulderna representerar inte syndens storlek, utan medvetenhet om sin synd. I alla närvarandes begreppsvärld ansågs Simon tio gånger bättre än kvinnan, och man identifierade kvinnan med den personen i liknelsen som var skyldig mest. Men liknelsen säger inte att Simon var mindre brottslig inför Gud. Kvinnan visste att hon hade syndat mot Gud, medan Simon var ovetande om sitt bedrövliga tillstånd.]
Var uppmärksamma på hur ni hör. För den som har [andlig kunskap] ska få mer, och från den som inte har [andlig kunskap] ska även det han tror sig ha tas bort."
Han sade till dem:
"Ja, skörden är stor (riklig), men arbetarna är få. Bönfall därför skördens Herre att han ska sända (skulle driva) ut arbetare till sin skörd. [Det grekiska verbet deomai innebär att vädjande be (för ett stort personligt behov), se även ; . Verbet deo betyder 'att binda/klistra ihop'. Här finns en antydan om att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret, för att få se det förverkligat. Tidigare hade de tolv sänds ut, se , nu sänds fler ut för att bärga in skörden. Det grekiska ordet för 'sända ut' är exballo som ordagrant betyder 'att driva/kasta ut'. Även de som redan är kallade behöver förnyad glöd och iver i sitt uppdrag att gå ut på fälten. I återfinns samma fras som här, men med en liten nyansskillnad. I grekiskan texten står här ordet arbetare före verbet sänder, vilket ger lite mer betoning på arbetarna än sändandet här – vilket åtföljs av mer detaljer i .]
Vem av dessa tre har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska?"
Men Marta var distraherad (stressad, hennes uppmärksamhet drogs åt olika håll) av allt som skulle ordnas [gr. poly diakonia – ordagrant "mycket tjänande"]. Hon gick fram [avbröt Jesu undervisning] och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa mig." [Hon förväntar sig att Jesus ska säga till Maria att hjälpa till, och det gör troligen alla andra där också; det var ju kvinnans roll att ordna med maten. För Marta var det viktigare att tjäna Jesus än att lyssna på honom.]
Om nu ni som är onda [ni som började under ondskan – den syndfulla naturen – medvetet] har sett till att ge era barn goda gåvor – hur mycket mer ska då inte er Fader i (utifrån; som är från) himlen [dvs. er himmelske Fader] ge den helige Ande åt dem som frågar [och fortsätter att fråga] honom?"
Kroppens lampa är ögat. [Ögat är ofta en bild på hjärtat.] När ditt öga är friskt (ogrumlat, fokuserat) får också hela din kropp ljus, men när det är fördärvat är det också mörkt i din kropp. [Om en människa har äkta och rena motiv kommer hon att se Jesus och hela livet flödar av Guds ljus, annars bländar Jesu ljus och renhet.]
Se därför till att ljusskenet i dig inte är mörker.
Om hela din kropp har ljus och ingen del är mörk, då blir den helt upplyst, som när lampans sken ger dig ljus."
Det är faktiskt så att till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Frukta inte (var inte rädda och oroliga), ni är mycket mer värda än många [miljoner] små sparvar.
Om ni inte ens förmår så lite, varför bekymrar ni er då för allt det andra?
Var redo (beredda, förberedda), ni också [som tjänarna i den första liknelsen, och husbonden i den andra], för Människosonen kommer när (stunden; i den stund då) ni inte väntar (förväntar, antar, tänker) det [personligen inte tror eller anser det vara en lämplig tid]".
Då sade han [ägaren] till trädgårdsmästaren: 'Lyssna nu, i tre års tid [från den ålder, omkring fem år efter det var planterat, då det var normalt att förvänta sig att trädet skulle börja ge en skörd] har jag kommit och letat efter frukt på detta fikonträd, utan att hitta någon. Hugg bort det (ordagrant 'hugg ut det')! Varför ska det ta upp plats (suga ut jorden, ta solljus från andra träd)?'
Men synagogföreståndaren, upprörd (förargad) över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket [men riktar sin kritik mot Jesus]: "Det finns sex dagar som man ska arbeta på, kom och bli botad på någon av dem och inte på sabbaten."
Sedan sade Jesus: "Vad ska jag likna Guds rike vid? Vad ska jag jämföra det med?"
Därför kan ingen av er vara min lärjunge om han inte ger upp (försakar, tar farväl av) allt han har.
Salt är bra [bevarar, renar och ger god smak], men om saltet förlorar sin sälta (styrka, kvalitet, blir till en dårskap), hur ska man då få det salt igen?
Om ni inte har varit trogna i fråga om den orättfärdiga mammon (ägodelar, pengar),
vem vill då anförtro er den sanna rikedomen [evangeliet, andliga gåvor]?
Den rike mannen sade: 'Då ber jag dig att du skickar Lasarus till min fars hus.
sade han:
"En man av förnäm släkt
(född ädel med hög status) reste till ett land långt borta för att få ett kungarike
(bli kung och auktoritet att regera) och sedan komma tillbaka.
[Liknelsen anspelar troligen på verkliga händelser. Herodes den store reste 40 f.Kr. till Rom för att få sin kungatitel bekräftad av Kejsaren. På samma sätt gjorde hans son Arkelaus, efter sin fars död 4 f.Kr. Judarna motsatte sig att Arkelaus skulle få den titeln, vilket även finns med i liknelsen, se . För Lukas läsare blir parallellen att de judiska ledarna motsatte sig Jesu anspråk att vara deras kung. Jesu uppståndelse är hans resa till himlen. En dag ska han också komma tillbaka för att upprätta tusenårsriket.] De överlade med varandra (diskuterade mellan sig) och sade: "Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom?
Så de körde ut honom från vingården och dödade honom." [Jesus förklarar liknelsen:] "Vad ska nu vingårdens herre göra med dem?
Men han såg på dem och frågade:
"Vad betyder då det som står skrivet [i ]:
'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade
har blivit en hörnsten?'
[Den första stenen i bygget och som alla andra stenar riktas efter.]
Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös.
Vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? De har ju alla varit gifta med henne." [Saddukéerna ville visa på orimligheten med en uppståndelse med hjälp av detta exempel som de troligtvis använt som argument i tidigare diskussioner med fariséerna. Exemplet kan komma från en berättelse från apokryferna, Tobit 3:7-15, där just en kvinna gift sig med sju män utan att ha fått barn. De antog att den uppståndna kroppen skulle vara som den nuvarande mänskliga kroppen, se även Paulus resonemang i samma ämne i .]
David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?"
[Jesus går till Olivberget som ligger en och en halv kilometer öster om Jerusalem. Därifrån kunde man se ut över hela Jerusalem och templet som de nyss lämnat, se .] Då frågade de
[Petrus, Jakob, Johannes och Andreas, se ] honom:
- "Mästare (Lärare), när ska allt detta [plural] ske? - Vad blir tecknet (gr. semeion – något synligt och uppenbart) för allt detta [plural]?"
[Pluralformen indikerar att man inte bara frågar efter tecknen på Jerusalems förstörelse.]
Han svarade: "Var ständigt på vakt (var försiktiga)
så att ingen förleder er. [Falska messiasgestalter:]
Många ska komma i mitt namn och säga:
'Det är jag [som är Messias]', och 'Tiden är nära.'
Följ dem inte!
Bestäm er på förhand (ha det klart i era hjärtan) att inte förbereda försvarstal.
Då sade de alla: "Så du är Guds Son?"
Han svarade: "Ni själva säger att 'Jag är'."
Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom."
Då talade han till dem för tredje gången och frågade: "Vad har han gjort för fel? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag ska prygla honom och sedan släppa honom."
Johannesevangeliet (200)
De frågade honom: "Så vem är du då? Är du Elia?"
Han sade: "Nej, det är jag inte."
"Är du Profeten?"
"Nej", svarade han.
Då sade de till honom: "Vem är du? Svara oss så att vi kan ge svar till dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?"
de frågade honom: "Varför döper du om du varken är den Smorde (Messias), Elia eller Profeten?" [Det fanns många typer av reningsdop på Jesu tid. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad. Prästerna hade också dagliga rituella reningsdop. Till skillnad från dessa återkommande dop är kanske proselytdopet det mest betydelsefulla. En hedning som konverterade till judendom döptes i vatten. När nu Johannes uppmanar judar att omvända sig och döpa sig, jämställer han dessa judar med hedningar, i behov av omvändelse.]
Han sade till dem: "Kom med och se." Så de gick med honom och såg var han bodde, och var med honom den dagen. Det var omkring tionde timmen (sent på eftermiddagen vid fyratiden). [Judisk tid räknades från klockan sex på morgonen då solen gick upp, medan romersk tid räknades från midnatt – på samma sätt som vi gör i dag. Tionde timmen är alltså fyra på eftermiddagen judisk tid, eller klockan tio på förmiddagen romersk tid. De övriga evangelierna använder med säkerhet judisk tid, och det är troligt att Johannes också gör det. Romersk tidräkning användes bara i officiella och juridiska dokument, annars räknades tiden från soluppgången. Dagens mitt markeras på romerska solur med VI, inte XII. De fem tidsangivelser som finns i Johannesevangeliet är: omkring tionde timmen, som nämns i denna vers; omkring sjätte timmen, se ; exakt sjunde timmen, se ; omkring sjätte timmen, se .]
Då tog judarna
[de religiösa ledarna i Jerusalem] till orda och sade: "Vilket tecken
(mirakel) kan du göra som bevisar att du har rätt att göra allt detta?"
Då sade judarna: "Det tog fyrtiosex år att bygga (renovera) detta tempel [och ombyggnaden var ännu inte klar], och du ska resa upp det på tre dagar?"
När han sedan var uppstånden från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han sagt detta, och de trodde (lutade sig mot, förlitade sig på) Skriften och de ord Jesus hade sagt.
Nu (därför) uppstod en diskussion mellan Johannes lärjungar och en jude om den ceremoniella reningen.
Den som har bruden är brudgummen, men brudgummens vän [Johannes Döparen] som står där och hör honom, gläder sig stort (ordagrant 'med lycka') när han hör brudgummens röst. Detta är nu min glädje som nu har blivit fulländad.
När Herren [Jesus] nu fick reda på (blev medveten om) att fariséerna hade hört [nåtts av nyheten] att han vann och döpte fler lärjungar än Johannes [Döparen] –
Därför kom han till en stad i
Samarien som kallades
Sykar, nära det fält som Jakob gav åt sin son Josef.
[Josef begravdes nära Shekem, se .] Där fanns
Jakobs brunn [drygt en kilometer utanför staden]. Trött efter fotvandringen satte sig Jesus ner vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen
(mitt på dagen).
[Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen. Det var mitt på dagen, dock inte varmaste tiden som är klockan tre på eftermiddagen. Det är ingen ovanlig tid, t.ex. Sippora och hennes systrar kommer hem tidigare än vanligt då Mose hjälpt dem dra vatten mitt på dagen, se .]Den samaritiska (gr. samaritis) kvinnan sade till honom: "Hur kan du som är jude fråga mig som är en samaritisk kvinna om vatten?" Judarna ville inte ha något med samaritanerna [utövarna av den samaritiska trosriktningen] att göra. [Jesus går emot flera religiösa och kulturella regler här. Män talade inte med kvinnor. Judar och samarier/samaritaner umgicks inte. Att dessutom dricka ur ett samaritiskt kärl () ansågs som något orent av judarna.]
Kvinnan sade till honom: "Herre, du har inget att hämta upp det med [rep och hink] och brunnen är djup, så varifrån kommer detta levande vatten?
Kvinnan lämnade kvar sin vattenkruka och gick in i staden. [Att berätta om Jesus var nu viktigare än att hämta vatten.] Hon sade till folket:
Då började de komma ut till honom.
Då började lärjungarna fråga varandra: "Kan någon ha kommit med mat till honom?"
När samariterna kom till Jesus bad de honom enträget att stanna kvar hos dem. Så han stannade där i två dagar.
När han nu kom till
Galileen, välkomnade galiléerna honom, eftersom de sett allt han gjort i
Jerusalem under högtiden, för de hade också varit där.
[De tog emot honom bara på grund av undren, men ärade honom inte.]Så kom Jesus åter till
Kana i
Galileen, där han hade gjort vatten till vin
[Joh 2:1-11]. I
Kapernaum fanns en man som var i kungens tjänst.
[Han var en ämbetsman som tjänade under Herodes Antipas.] Hans son låg sjuk
(var svag, utan styrka).
Då sade Jesus till honom: "Om ni människor inte får se tecken och mirakler, så tror ni inte alls (litar ni inte på Gud)."
Då frågade han dem vilken timme han hade börjat bli bättre. De sade: "I går eftermiddag vid sjunde timmen (klockan ett på eftermiddagen) lämnade febern honom." [Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen.]
Då förstod fadern att det hade skett vid just den tid
(samma timma) som Jesus sagt till honom, "din son lever". Han kom till tro
(lutade sig mot, förlitade sig på Jesus) liksom hela hans hushåll
(hus, familj, de som bodde hos honom).
[Alla hade sett hur sjuk pojken varit och förstod att Jesus måste vara Messias. Detta är första exemplet i Bibeln då en hel familj tar emot Jesus; nästa är fångvaktaren i Filippi, se .] [Slutet av och hela finns inte med i de tidigaste manuskripten: "De väntade på att vattnet skulle komma i rörelse. En ängel steg ner i dammen vid en bestämd tid och rörde upp vattnet. Den som då först steg ner i vattnet, sedan det hade satts i rörelse blev frisk, vilken sjukdom han än hade." Texten följer inte Johannes sätt att skriva. Det är troligtvis en kommentar i marginalen som råkat komma med när texten kopierats i senare handskrifter. Förklaringen kan mycket väl bygga på gamla uppgifter från den här tiden som är korrekta. Det beskriver den folktro som fanns kring dammen och förklarar mannens replik i .]
därför sade de judiska ledarna gång på gång till mannen som blivit fullständigt helad: "Det är sabbat, det är emot lagen att bära din bädd."
Då frågade de honom: "Vem är den mannen som sade till dig, ta upp din bädd och gå?"
Detta svar gjorde de judiska ledarna ännu mer beslutna att döda Jesus, eftersom han inte bara gång på gång upphävde sabbaten, utan också kallade Gud sin Fader, vilket jämställer honom själv med Gud.
Då svarade Jesus dem:
"Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Sonen kan inte göra något själv (av egen vilja), utan bara vad han ser Fadern göra. Vad än Fadern väljer att göra, det gör Sonen också.
När Jesus tittade upp och såg att en stor skara [tusentals människor] närmade sig honom, sade han till Filippus: "Var ska vi köpa bröd, så att alla får något att äta?"
Jesus sade: "Låt folket lägga sig [till bords] här." På det stället var marken täckt med tätt gräs [i det annars bergiga området valde Jesus ut den här bekväma platsen att sitta ner på]. Männen [och deras familjer] satte sig ner, och deras antal var 5 000. [Det var 5 000 män, förutom kvinnor och barn, se . Totalt var det minst 10 000, kanske ända upp till 50 000 personer samlade där. Det är bara den yngste lärjungen, Johannes som nämner detaljen om pojkens matsäck. Han räknades inte ens med bland de 5 000, ändå fick hans gåva mätta alla närvarande!]
Jesus tog bröden, tackade Gud och gav till lärjungarna. De delade sedan ut åt dem som hade satt sig ner där. Jesus gjorde sedan likadant med fiskarna, och alla fick så mycket de ville ha.
Då samlade de ihop dem och fyllde tolv flätade korgar, med det som blivit över från de fem små kornbröden när de ätit. [Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick nu också med mat för sin fortsatta resa!]
När människorna såg det tecken (mirakel) som Jesus hade gjort, sade de: "Detta är verkligen (sannerligen, utan tvivel) profeten som skulle komma till världen." [Jesus är profeten som Mose talar om som ska komma efter honom, se . Ordet "tecken" fokuserar mer på symboliken och budskapet bakom undret än själva undret och folkets fascination av det. I förklarar Jesus att Människosonen ger evigt liv, och att det är den födan de ska söka.]
Jesus, som visste att de var på väg att med våld ta med sig honom och göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, denna gång ensam.
När de hade rott ca 5 km (25 eller 30 stadier) såg de (tittade de noggrant på) Jesus gå på sjöns vattenyta nära båten. De blev rädda (skräckslagna, paralyserade av rädsla).
De tog gladeligen emot honom i båten, och på en gång var de framme vid den plats dit de var på väg.
När nu folket förstod att varken Jesus eller hans lärjungar var där, klev de i båtarna och kom till
Kapernaum för att leta efter Jesus.
De frågade honom: "Vad ska vi göra (hur ska vi leva) för att utföra Guds gärningar (verk, tjäna honom)?" [Människan frågar sig vad hon "ska göra", man vill försöka förtjäna sin rättfärdighet.]
Då sade de till honom: "Vilket tecken (mirakel) ska du visa så att vi kan förstå (se) och tro (förlita oss på, luta oss mot dig)? Vilken [spektakulär övernaturlig] gärning kan du göra?
Jesus svarade dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Det var inte Mose som gav er brödet från himlen. Det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.
Då sade de till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet."
Nu började judarna [de judar som var emot honom] att mumla (viska, klaga i låg ton) därför att han sagt: "Jag är brödet som kom ner från himlen."
Jesus svarade och sade: "Sluta att viska (klaga, mumla) [om mig] er emellan.
För det står i profeterna []: 'Alla ska bli undervisade av Gud.' Alla som lyssnat och lärt av Fadern kommer till mig.
Då började de judar som var emot Jesus att öppet gräla med varandra [man hade tidigare mumlat, se ] och sade: "Hur kan denne man ge oss sitt kött att äta?"
Jesus sade till dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, ni kan inte ha något liv i er om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod.
Många av hans lärjungar [syftar inte på de tolv utan en större grupp som till en början följde Jesus, se ] som hörde det sade: "Detta är ett krävande tal (stötande, svårbegriplig undervisning). Vem kan lyssna på det?" [Vem förväntas lyssna till någon som säger att man ska "äta mitt kött och dricka mitt blod", se , och lyda det?]
Vad skulle då er reaktion bli om ni fick se (tydligt fick se) Människosonen stiga upp där han var förut [i himlen]?
Då sade Jesus till de tolv: "Vill inte ni också gå i väg?"
Simon Petrus svarade honom: "Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord [gr. rhema – plural; specifika ord levandegjorda av den helige Ande].
Jesu
[halv-]bröder sade till honom: "Lämna den här platsen och gå till
Judéen, så att dina lärjungar
[där] också kan se
(noggrant studera) de gärningar du konstant gör.
Då sade Jesus till dem: "Min tid
(mitt rätta tillfälle) har ännu inte kommit, men för er är det alltid rätt tid
[att gå upp till Jerusalem].
Judarna letade ihärdigt efter honom under högtiden och frågade gång på gång: "Var kan han vara?"
De judiska ledarna blev mer och mer förundrade och sade: "Hur kan denne man veta så mycket utan att ha studerat." [Jesus fick undervisning i en lokal synagoga under skoltiden, men han bedrev inte högre studier i teologi under en rabbin.]
Då svarade Jesus dem och sade: "Min lära (doktrin, undervisning) är inte min, utan kommer från honom som har sänt mig. [Grekiskan betonar bägge gånger ordet för min.]
Då sade några av invånarna i
Jerusalem: "Är det inte honom som de försöker döda?
Då ropade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: "Vet ni [verkligen] både vem jag är och varifrån jag kommer? Jag har inte kommit av mig själv (med egen auktoritet), men den som sänt mig är äkta (verklig, trofast), och honom känner ni inte.
När Jesus sade detta ville de gripa honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom, för hans tid var ännu inte inne.
Då sade Jesus: "Bara en kort tid till är jag hos er [sex månader – tiden mellan Lövhyddohögtiden och påskhögtiden], sedan går jag tillbaka till honom som har sänt mig.
Då sade judarna till varandra:
"Vart tänker denne man ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han resa till dem
[de judar] som är kringspridda
(lever i förskingringen, diasporan) bland grekerna?
[Ända sedan den babyloniska fångenskapen levde många judar utanför Israel i kolonier. De tre största fanns i Egypten, Syrien och Grekland. Skulle Jesus ge sig av till någon avlägsen judisk koloni?] Ska han undervisa grekerna
[icke-judar, hedningar]?
[Ovetande profeterade de att evangeliet kommer att spridas till alla folkslag efter Jesu uppståndelse. Nästa gång ordet "greker" dyker upp igen är i , då några greker söker Jesus. Johannes tar upp samma tråd igen vid korsfästelsen. Han är den ende evangelieförfattare som har med detaljen att skylten på Jesu kors var skriven på grekiska, se .] När folkskaran hörde dessa ord sade många: "Detta är verkligen (sannerligen) Profeten (Guds talesman)."
På grund av honom uppstod oenighet bland folket.
Under tiden hade tempelvakterna kommit tillbaka till översteprästerna och fariséerna, som då frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?"
Då svarade fariséerna: "Har ni också blivit vilseledda (förvillade)?"
I lagen [] befaller Mose att en sådan kvinna ska stenas. [Där står även att mannen ska straffas, vilket de skriftlärda verkar ha glömt.] Vad säger du?"
Då (därför) talade Jesus till dem igen och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig [den som alltid är med mig på vägen] ska aldrig (skulle inte heller) [behöva] vandra (leva) i mörkret, utan ska (kommer att) ha livets ljus." [] [Meningen börjar ordagrant med åter, på nytt eller igen (gr. palin) och knyter an till undervisningen från föregående dag (), eller från morgonen ( – innan händelsen med kvinnan som de skriftlärda och fariséerna släpat fram, se –11). Jesus undervisar på den del av tempelområdet som kallades "kvinnornas förgård" (se ; här fick även männen vistas – kvinnorna fick dock inte gå in i själva templet). På förgården fanns fyra stora kandelabrar, tretton offerkistor och flera förrådsrum. Anledningen till att Jesus uttalar dessa profetiska ord om sig själv just här, kan vara att dessa fyra ljuskandelabrar hade en speciell roll under Lövhyddohögtiden. De tändes första kvällen, och sedan alla följande kvällar i högtiden, utom på sabbaten. Ljuset påminde om hur Gud hade lett israeliterna genom öknen med en eldstod. Ljuständningen åtföljdes av musik, sång och dans. Jesus bekräftade där och då – just på denna dag och just på denna plats – att han är världens ljus, se !]
Då sade fariséerna till honom: "Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är ogiltigt."
Då började de fråga honom: "Var är din fader?"
Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände (hade en klar förståelse av) mig, så skulle ni också känna min Fader."
Igen sade han till dem: "Jag går bort och ni kommer att söka efter mig, men ni kommer att dö i er synd. [Synd i singular, primärt deras otro, se .] Dit jag går är det omöjligt för er att komma."
Då började de judiska ledarna säga: Han tänker väl inte begå självmord? "Är det därför han säger: Dit jag går är det omöjligt för er att komma?"
Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ja, ni ska dö i era synder eftersom ni inte tror att Jag Är." [Uttrycket "Jag Är" anspelar på hur Gud väljer att presentera sig, se . Uttrycket återkommer även i och .]
Då frågade de honom: "Vem är du?"
Jesus svarade: "Precis den jag från början sagt mig vara.
Då sade Jesus: "När ni har valt att lyfta upp Människosonen [på ett kors] kommer ni att förstå att det är jag (Jag Är), och att jag inte gör något av mig själv, utan jag talar [bara] det min Fader lärt mig.
Då sade Jesus till de judar
[invånare i Judéen] som hade kommit till tro på honom
[se ]: "Om ni förblir i mitt ord
(gr. logos) [om ni skulle stanna kvar i ordet, mitt ord, genom att aktivt leva efter det] är ni verkligen
(sannerligen) mina lärjungar.
Om nu Sonen gör er fria, då är ni verkligen fria.
Jag talar de saker jag sett (lärt mig) vid min Faders sida, och ni gör [era handlingar reflekterar] vad ni har sett (lärt er) av er fader."
Ni gör er faders gärningar."
De sade till honom: "Vi är inte födda utanför äktenskapet (i otukt – gr. pornea) [som du är]. Vi har en Fader, Gud."
Jesus svarade dem: "Om Gud verkligen är er far skulle ni älska (med glädje välkomna, respektera) mig, för jag har utgått från Gud. Jag har inte kommit hit själv (på eget initiativ), utan han har sänt mig.
Judarna svarade honom: "Uttrycker vi inte det rätt när vi säger att du är en samaritan (gr. samarites) och har (är under inflytande av) en ond ande?" [Hänvisningen kan vara till en samarier (från Samarien), men troligtvis även att han var en utövare av den illa ansedda samaritiska trosriktningen, se .]
Judarna sade till honom: "Nu förstår vi (har vi en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att du har en ond ande. Både Abraham och profeterna har dött, ändå säger du att vem som helst som väljer att hålla ditt ord, han ska aldrig i evighet se döden.
Då sade judarna till honom: "Du är inte ens femtio år, och du har sett (stått framför, mött) Abraham?"
Då tog de upp stenar för att kasta på honom [att kalla sig själv vid Guds namn ansåg de vara hädelse], men Jesus gömde sig (försvann, var gömd för dem) och gick ut från tempelområdet.
och sade till honom: "Gå och tvätta dig i
Siloamdammen." Ordet "Siloam" betyder "utsänd".
[De judiska ledarna ansåg att saliven var oren, medan det var en allmän judisk uppfattning att den hade läkande egenskaper. Bibeln förklarar inte varför Jesus spottar, men han gjorde det också vid två andra helanden, se ; . Det kan vara så att Jesus använder lera för att visa att han fortsätter Guds skapande. I beskrivs hur människan skapas av stoft från marken och livsande från hans mun.] Mannen gick
därför [tog ett aktivt steg i tro] och tvättade sig
[i dammen som låg i sydöstra hörnet av Jerusalem, omkring åttahundra meter från den södra ingången till tempelområdet där de troligen befann sig] och kom tillbaka och kunde nu se.
[Efter helandet går han till sitt hem, eftersom nästa vers talar om att han möter sina grannar. Först i träffar han Jesus igen.]Hans grannar och de som förut hade sett (noga granskat) honom tigga sade: "Är det inte han som brukade sitta och tigga?" [Han hade sin bestämda plats, antagligen sedan lång tid vid någon av portarna in till templet och var allmänt känd.]
Då frågade de: "Hur öppnades dina ögon?"
Han svarade: "En man som kallas Jesus gjorde lera och smorde den på mina ögon och sade till mig att gå till
Siloamdammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, sedan kunde jag se."
Nu frågade också fariséerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade lera på mina ögon och jag tvättade mig, och nu kan jag se!"
Då sade några av fariséerna: "Den mannen [Jesus] är inte från Gud, eftersom han inte håller sabbaten."
Andra sade: "Hur kan en syndig människa göra sådana tecken (mirakler)?" Det var ständigt splittring (schismer, fiendskap på grund av åsiktsmotsättningar) bland dem.
Därför frågade de den [tidigare] blinde mannen: "Vad säger du själv om honom, eftersom det var dina ögon han öppnade?"
Han svarade: "Han är en profet."
Men judarna trodde inte att han hade [verkligen] varit blind och fått sin syn förrän de hade skickat efter (kallat in) hans föräldrar.
De frågade dem: "Är detta er son som ni själva säger var född blind? Hur kan han nu se?"
Hans föräldrar svarade: "Vi vet med säkerhet att han är vår son och att han föddes blind.
Då kallade de för andra gången in mannen som varit blind och sade till honom: "Svär inför Gud att säga sanningen (ge Gud ära). Vi vet (är utan tvivel, har en klar förståelse av) att den där mannen [Jesus] är en syndare."
Han svarade: "Om han är en syndare eller inte det vet jag inte, men en sak vet jag: Jag var förut blind, men nu kan jag se!"
Då frågade de honom igen: "Vad gjorde han med dig, hur öppnade han dina ögon?"
Då öste de skällsord (glåpord, grova smädelser) över honom och sade: "Du är lärjunge till den där, men vi är Mose lärjungar.
Jesus svarade dem: "Om ni var blinda skulle ni inte ha någon synd, men eftersom ni säger att ni ser, finns er synd kvar."
Då sade Jesus återigen: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
Jag är grinden (dörren, porten) till fåren.
Det blev på nytt delade åsikter bland judarna på grund av dessa ord.
De judiska ledarna omringade honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du nu är den Smorde (Kristus), säg det rent ut (öppet)!"
Igen tog de judiska ledarna upp stenar för att stena honom.
Då försökte de gripa honom igen, men han gick (försvann) ur deras händer.
Systrarna sände bud till Jesus [som befann sig en dagstur från dem i Jordandalen]. Budet löd: "Herre, din vän (han som du har en ömsesidig vänskapsrelation med) är sjuk."
När han nu hörde att Lasarus var sjuk stannade han två dagar på den plats han var.
Lärjungarna sade till honom: "Herre, sover han så blir han frisk (frälst, räddad)."
Då sade Jesus i klartext till dem: "Lasarus har dött,
Då sade Tomas, som kallades tvillingen (gr. Didymus – arameiska Taama), till de andra lärjungarna: "Låt oss också gå så att vi kan dö [bli dödade av judarna tillsammans] med honom."
När Jesus kom fram fick han veta att Lasarus redan hade varit i [klipp-]graven fyra dagar.
När Marta hörde att Jesus var på väg, gick hon ut för att möta (konfrontera, ifrågasätta) honom, medan Maria satt kvar i huset.
Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött.
När de judar som var med Maria inne i huset för att trösta henne såg att hon rest sig upp hastigt och gått ut, följde de efter henne eftersom de trodde hon skulle till graven för att gråta.
När Maria nu kom dit där Jesus var och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: "Herre, om du varit här skulle min broder inte vara död."
När Jesus såg henne brista ut i högljudd gråt gång på gång, och att judarna som följt med henne också grät högljutt, blev han djupt upprörd (kände vrede) i sin ande, och kände smärta (oro).
Judarna sade: "Se hur han höll av (hade ett starkt vänskapsband med) honom."
[Det kan finns flera orsaker till Jesu vrede. Kanske kände han en upprördhet över alla skenheliga ceremonier med anställda gråterskor och flöjtspel som var vanligt på en dåtida begravning. Ett annat skäl kan ha varit otron han mötte eller anklagelserna att det var hans fel att Lasarus dött – han som är livet självt! Men kanske riktade sig vreden först och främst mot döden och djävulen som han kommit för att besegra.] Jesus blev upprörd till vrede igen och gick till
graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen.
Så de tog bort stenen där den döde låg, och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Många judar som hade kommit till Maria och sett (på avstånd betraktat) vad Jesus gjorde, kom till tro på (litade, lutade sig emot) honom.
Därför sammankallade översteprästerna och fariséerna ett råd. [Det stora Rådet, Sanhedrin, var det högsta beslutande organet bland judarna. Det bestod av 71 medlemmar från fariséerna och saddukéerna. De hade dagliga möten. Här är enda gången ordet Sanhedrin används i obestämd form (ett råd), vilket kan antyda att detta var ett informellt möte. I normala fall skulle översteprästen Kaifas, se , varit den som sammankallat mötet.]De sade: "Vad ska vi göra? För den här mannen gör många tecken (bevis, mirakler).
Från den dagen började de tillsammans planera att döda (undanröja) honom.
Av den anledningen vandrade Jesus inte längre öppet bland de judiska invånarna, utan gick till en stad som hette
Efraim, i en region som gränsar till öknen. Där stannade han med sina lärjungar.
[Eftersom Efraims stams område ligger norr om Jerusalem låg staden antagligen några mil nordöst om Jerusalem vid gränsen mot öknen i öster. Många identifierar den med den gamla staden Ofra som omnämns i Jos 18:23, drygt två mil nordost om Jerusalem.]De letade efter Jesus och medan de stod i [förgården till] templet sade de till varandra: "Vad tror ni, ska han inte komma till högtiden?"
[Johannes inleder och avslutar sitt evangelium med en helig vecka, se , ; . Sex dagar är det judiska uttrycket för "en vecka". Lukas använder det grekisk-romerska uttrycket "omkring åtta dagar" för samma tidsperiod, jämför och . Det är antagligen på fredagseftermiddagen 8 Nisan innan sabbaten börjar som Jesus anländer från Jeriko till Betania, en sträcka på 2,5 mil. Betania betyder "träldomshuset", "sorgens hus" och "betryckets hus". Det var här Jesus inledde sin tjänst, se . Nu avslutar han den här och fullbordar den judiska förväntan på att gå ut ur träldomshuset, se .] Sex dagar
[en vecka] före påskhögtiden
[som började 14 Nisan] kom Jesus till
Betania, där Lasarus bodde, han som varit död men Jesus hade uppväckt från de döda.
[Johannes fokus är konungen Jesus. Han inleder inte den sista veckan som de övriga evangelierna med intåget i Jerusalem, utan med hur Jesus smörjs. Notera att Johannes inte anger i vilket hus eller vilken dag middagen hålls. Eftersom nyheten om hans ankomst hann sprida sig till Jerusalem, se , är det troligt att det inte är samma kväll. Det kan vara nästa dag eller rent av två dagar före påsken, och då är det samma händelse som och beskriver. Förutom att han blir smord här i Jerusalem före sin död, blev han också smord något år tidigare i Galileen, se .] Där ordnade de en middag
(kvällsmat) för Jesus. Marta betjänade
(passade upp) dem, och Lasarus var en av dem som hela tiden var med runt bordet.
Då tog Maria en hel flaska dyrbar äkta (ren, oförfalskad) nardusbalsam. [Denna exklusiva parfym importerades från norra Indien och var värd en årslön, se . En flaska vägde en romersk "litra", vilket är 325 gram och motsvarar en halv liter.] Hon smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam.
Jesus sade: "Låt henne vara (lämna henne ifred). Hon har behållit (bevarat, sparat) den för min begravningsdag (för min balsamering).
En stor mängd judar (många av de judiska invånarna i Judéen) fick reda på att Jesus var där och de kom dit, inte bara på grund av Jesus, utan också för att se Lasarus som han hade uppväckt från de döda.
Alla som var med när han kallade Lasarus ut från graven och uppväckte honom från de döda fortsatte att berätta om det.
Därför sade fariséerna till varandra: "Se noga hur vi inte kommer någon vart (hur våra ansträngningar är lönlösa). Hela världen följer (springer) efter honom."
De kom till Filippus, som var från
Betsaida [som ordagrant betyder "fiskhuset"] i
Galileen, och frågade gång på gång: "Herre, vi skulle vilja se
(få en klar förståelse av) Jesus."
[Jag ber i stället:] Fader, förhärliga (ära, upphöj) ditt namn." Då kom en röst från himlen: "Jag har redan förhärligat det och jag ska förhärliga det igen."
Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan. Andra sade: "Det var en ängel som talade med honom."
Folket svarade honom: "Vi har hört (förstått) från läran [undervisningen i GT] att den Smorde (Messias) ska vara kvar för evigt. [; ; ; ] Hur kan du säga att Människosonen måste bli upphöjd [på ett kors]? Vem är denne Människoson?"
Jesus sade till dem: "Bara en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret (ondska, synd) får makt över er. Den som vandrar i mörkret (har som vana och livsstil att leva i mörkret) vet inte vart han går.
Jag vet med säkerhet att hans bud är evigt liv. Så det jag väljer att tala är exakt (överensstämmer med) vad min Fader har sagt till mig."
Så kommer han [fram] till Simon Petrus, som säger till honom: "Herre, tvättar du mina fötter?"
När han nu hade tvättat deras fötter och tagit (tagit emot) sina kläder [se ] och lagt sig till bords igen [återtagit sin halvliggande position till bords], sade han till dem: "Inser ni (förstår ni utifrån denna personliga upplevelse) vad jag har gjort med (för) er?
Om nu jag – Herren och Läraren (Mästaren) – har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.
Lärjungarna tittade på varandra, helt förvånade (förbryllade) undrade de vem det var.
Så Simon Petrus gav ett tecken (gestikulerade, nickade) till honom att han skulle fråga Jesus vem det var han talade om.
Han [Johannes] lutade sig då mot Jesu bröstkorg och frågade honom: "Herre, vem är det?"
Jesus svarade: "Det är han som får brödstycket som jag doppar [i såsskålen]." Så han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son.
När Judas hade tagit emot brödstycket, kom Satan (motståndaren) in i honom.
Jesus sade till honom: "Vad du tänker göra, gör det snabbt."
När Judas hade tagit emot brödet gick han genast ut. Det var natt.
När nu Judas gått ut sade Jesus: "Nu är Människosonen förhärligad (fått Guds majestät, ära, glans, makt), och Gud har blivit förhärligad i honom.
Då sade några av hans lärjungar till varandra:
"Vad är det han säger till oss:
'Snart ser ni mig inte längre, och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen',
och när han säger:
'Jag går till Fadern?'
Vad menar han med:
'snart (en kort tid)'? Vi förstår inte vad han talar om."
Jesus visste att de ville fråga honom så han sade till dem: "Ni frågar varandra om det jag sade:
'Snart (en kort tid) ser ni mig inte längre,
och sedan ska ni snart se mig (blir jag synlig, uppenbarad) igen.'
Nu har ni smärta (tyngd, bedrövelse),
men jag ska se er igen och då ska ni glädja er i ert hjärta,
och ingen ska ta er glädje ifrån er [].
Judas fick tag i (tog med sig) en romersk bataljon [kohort – som bestod av omkring 600 soldater, se ], tempeltjänare från översteprästerna och fariséerna, och kom dit med facklor, lyktor och vapen.
Jesus, som visste om allt som väntade (skulle komma över) honom, gick fram till dem och frågade: "Vem söker ni?"
När Jesus sade till dem: "Jag Är", ryggade de tillbaka (retirerade de) och föll till marken.
Han frågade dem igen: "Vem söker ni?"
De svarade: "Jesus från
Nasaret."
Jesus svarade: "Jag har sagt er att "Jag Är", om det är mig ni söker, så låt dessa [mina lärjungar] gå!"
Då drog Simon Petrus ett kort svärd som han hade, och högg till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänaren hette Malkus. [Läkaren Lukas beskriver hur Jesus helar honom i .]
Då sade Jesus till Petrus: "Stoppa tillbaka svärdet i skidan! Skulle inte jag dricka den bägare (kalk) som min Fader har gett mig?"
Den romerska bataljonen (kohorten) med sin kapten och de judiska tempeltjänarna grep nu Jesus och band honom.
Men Petrus stod utanför intill porten. Den andre lärjungen som var känd av översteprästen gick ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten, och släppte in Petrus.
Tjänsteflickan [13-20 år] som vaktade porten sade till Petrus: "Visst är du en av den där mannens lärjungar, eller hur?"
Han svarade: "Nej, det är jag inte."
Översteprästen [Hannas] frågade (begärde svar från) Jesus om hans lärjungar och om hans lära (doktrin). [Detta verkar var ett preliminärt förhör. Inga vittnen förs fram och normala procedurer följs inte. Hannas var ökänd för sin girighet, rovlystnad och sitt maktmissbruk. Alla hans fem söner blev överstepräster. I Talmud, det judiska kommentarverket till Torah, finns ett stycke som fördömer familjen: "Ve över Hannas familj! Ve över deras ormliknande väsande." Den första frågan Hannas ställde till Jesus gällde hans lärjungar. Trogen sin karaktär verkar Hannas vara mer intresserad av hur stort inflytande Jesus hade, än vad han lärde.]
Hannas sände sedan Jesus, fortfarande bunden, till översteprästen Kaifas.
Under tiden stod Simon Petrus och värmde sig. Då sade de till honom: "Är inte du också en av hans lärjungar?"
Han förnekade det och sade: "Det är jag inte."
Petrus nekade igen, och i samma ögonblick gol en tupp.
De förde sedan Jesus från Kaifas till romerska guvernörens palats (pretoriet). Det var tidigt (mellan klockan tre och sex) på morgonen. Själva gick de inte in i palatset, för att de inte skulle bli [ceremoniellt] orena utan kunna äta påskmåltiden.
Pilatus gick ut till dem och sade: "Vad anklagar ni den här mannen för?"
Då sade Pilatus till dem: "Ta honom och döm honom efter er lag!"
Judarna svarade: "Det är inte lagligt för oss att avrätta någon."
Pilatus gick tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus och frågade honom: "Är du judarnas konung?"
Pilatus sade till honom: "Då är du alltså en kung?"
Jesus svarade: "Du har rätt när du säger att jag är en kung [ja, jag är en kung]. Jag var född för detta [denna roll], och därför kom jag till världen för att vittna för sanningen. Var och en som är av (som är vän med, tillhör) sanningen, hör och lyssnar till min röst."
Nu är det en tradition kring påsk att jag friger en fånge. Vill ni att jag friger judarnas konung till er?"
Då skrek de alla högt tillbaka igen: "Inte honom, utan Barabbas!" Barabbas var en rånare
(våldsman, revolutionär).
[Utifrån källor hur detta ord används i annan samtida litteratur är det troligt att Barabbas inte bara var en enkel rånare. Snarare var han en revolutionär ledare och våldsman som med blandade motiv av nationalism och eget begär hade begått rån och satt Judéen i skräck.] Så tog Pilatus Jesus och lät honom bli hårt pryglad (piskad med fyrtio slag). [Romarna utdelade tre typer av straff, i ökad grad av grymhet: slag, piskning och hård prygling. Det sistnämnda var det straff Jesus utsattes för. I piskan var ben och metallbitar fastbundna som rev upp huden ända in till benen. Det var inte ovanligt att offret dog under detta straff.]
Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se här, jag för ut honom till er så att ni förstår att jag inte hittar något att anklaga honom för."
Jesus kom ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln.
Pilatus sade till dem: "Se, här är mannen!"
När nu översteprästerna och vakterna såg honom ropade de högt: "Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade till dem: "Ta honom ni och korsfäst honom, för jag hittar inget brottsligt att anklaga honom för."
När nu Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad (rädd).
Då sade Pilatus till honom: "Vägrar du tala med mig? Vet du inte att jag har auktoritet (makt) att antingen frisläppa dig eller korsfästa dig?"
När Pilatus hörde detta tal förde han ut Jesus och satte sig ner på domarsätet, på en plats som kallades "den stenlagda plattformen", på hebreiska Gabbata.
Men de ropade högt: "Bort med honom, bort med honom! Korsfäst honom!"
Pilatus sade till dem: "Ska jag korsfästa er Konung?"
Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än Caesar (kejsaren)."
Då överlämnade han honom till dem för att bli korsfäst, och de tog Jesus med sig,
Många av de judiska invånarna i
Jerusalem läste skylten, för platsen där Jesus korsfästes var nära staden, och den var skriven på hebreiska
[judarnas och landets officiella språk], latin
[Romarrikets officiella språk] och grekiska
[det gemensamma språket inom hela romerska riket].
Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: "Skriv inte judarnas Konung. Skriv i stället: Den här mannen sade att han var judarnas konung."
När nu soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder [ytter- och innerplagg] och delade dem i fyra delar, en del för varje soldat. De tog också hans tunika (långt skjortliknande underklädesplagg). Den hade inga sömmar utan var vävd i ett stycke uppifrån och ner. [Här används två olika grekiska ord för kläder. Det första ordet är himation och är det vanliga generella ordet för kläder. Det andra är chiton och beskriver tunikan som var ett underplagg. Pluralformen av himation innefattar både tunikan och manteln som var ytterplagget och i detta fall även sandaler, bälte och kanske en sjal för huvudet. Tunikan fångade soldaternas uppmärksamhet eftersom den var vävd i ett stycke. I normala fall var den sydd, men detta var den mer exklusiva sorten som var vävd i ett stycke.]
Så de sade till varandra: "Låt oss inte dela den utan kasta lott om vem som får den." Detta skedde för att Skriften skulle fullbordas: "De delade mina kläder mellan sig, och kastade lott om min klädnad." [En profetia från .] Så soldaterna gjorde detta.
När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade [Johannes], sade han till sin mor: "Kära kvinna, se [här är] din son."
Ett kärl fullt med surt vin stod där [ett billigt ättikvin som antagligen tillhörde soldaterna som korsfäste Jesus], och de fäste en svamp indränkt i det sura vinet runt en isopstjälk [ca 0,5 m lång stjälk] och förde den till hans mun. [Ett knippe av isop användes när påskalammets blod ströks på dörrposten, se . Tidigare hade Jesus nekat att ta emot vin blandat med galla/myrra för att lindra smärtan, se ; .]
När nu Jesus [därför, se ] hade tagit emot det sura vinet sade han: "Det är fullbordat [priset är helt och fullt betalt, för att aldrig mer behöva betalas]!" Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan [överlämnade sin ande]. [Dödsorsaken vid korsfästning är kvävning. Kroppen hamnar i ett sådant läge att offret ständigt måste pressa sig upp för att hämta luft, vilket leder till utmattning och kvävning.]
Eftersom det var förberedelsedag, och för att förhindra att kropparna skulle hänga på korsen på sabbaten, för det var en stor sabbatsdag (högsabbat) [vilket den första dagen i det osyrade brödets högtid är, se ], beordrade de judiska ledarna Pilatus att benen skulle krossas [för att påskynda deras död] så att de kunde ta bort kropparna.
Soldaterna kom och krossade benen på den förste och sedan den andre som var korsfäst med honom.
Efter detta frågade Josef från
Arimatea Pilatus om lov att få ta ner Jesu kropp. Josef var en Jesu lärjunge, fast i hemlighet av rädsla för de judiska ledarna. Pilatus tillät det.
Då gick han och tog ner Jesu kropp.
Sedan tog de Jesu kropp och lindade in den i linnedukar med de välluktande kryddorna, så som judarna brukar förbereda en kropp för begravning.
Där lade de Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag och graven låg nära. [Sabbaten började klockan sex på kvällen, och då fick inget arbete utföras, så de hade inte mycket tid på sig att förbereda kroppen och begrava den.]
Då sprang hon därifrån till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus höll av (hade ett starkt vänskapsband med), och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."
Petrus och den andre lärjungen gick ut och begav sig mot graven.
Sedan, efter honom, kom Petrus, och han gick in i graven och såg (granskade noga) linnedukarna som låg där.
Då gick den andre lärjungen [Johannes], han som hade kommit till graven först, också in, och han såg (blev överbevisad) och trodde.
Sedan gick lärjungarna tillbaka hem,
men Maria stod kvar och grät (upprepade gånger ljudligt) utanför graven. Medan hon grät böjde hon sig ner mot graven.
[Nyheten om Jesu uppståndelse hade redan nått de judiska ledarna i Jerusalem, se . Det är kväll och lärjungarna är troligen samlade i samma övre rum som de firat den sista måltiden i. Emmausvandrarna har nyss kommit och berättat hur de mött Jesus, se .] På kvällen samma dag, den första veckodagen
[söndagen då Jesus uppstått], var lärjungarna tillsammans bakom stängda dörrar av rädsla för judarna.
Då kom Jesus och stod mitt bland dem och sade: "Frid vare med er!"
[Den vanliga judiska hälsningsfrasen. Nu då Jesus just har uppstått får den frasen en djupare innebörd, nämligen att ta emot försoningens välsignelser.] När han sagt detta visade han dem sina händer (handleder) och sin sida. När lärjungarna såg (fick en klar förståelse av) Herren jublade de (var de glada, upprymda av glädje).
Jesus sade därför till dem igen: "Frid vare med er! [] Precis som Fadern har sänt ut (gr. apostello) mig, så skickar (gr. pempo) jag också er." [Två olika verb används här för att sända. Orden används synonymt genom hela evangeliet ett trettiotal gånger vardera. Apostello är lite rikare i nyansen och innebär att bli utsänd med auktoritet, medan pempo mer har betydelsen av att skicka iväg. Detta är den första av Jesu tre missionsbefallningar. Den andra och mest kända sker på berget i Galiléen, se ; , och den tredje på Olivberget, se ; .]
Så de andra lärjungarna sade till honom: "Vi har sett (upplevt, erfarit) Herren."
Han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (handleder), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro." [Det grekiska ordet "cheir" används både om hand och handled, se där bojorna föll från Petrus handleder. På arameiska är Tomas "Tauma" och ordet för tvilling "Taama", vilket blir en ordlek: "Tauma kallades Taama." Tomas har oförtjänt fått titeln "Tomas tvivlaren", en fras Bibeln aldrig använder. Tomas vill bara se samma sak som de andra lärjungarna såg, se . Tomas är en realist som ställer frågor, se ; .]
Jesus gjorde många fler tecken (mirakel som bekräftar Guds karaktär), i lärjungarnas närvaro, som inte är uppskrivna i denna bok.
Så Jesus sade till dem: "Pojkar (små barn, fortfarande under föräldrarnas uppsikt och behov av träning), har ni ingen fisk?" De svarade: "Nej."
Han sade till dem: "Kasta ut nätet på högra sidan om båten så ska ni få." [Inom judisk tolkningstradtition representerar den högra sidan nåd och den vänstra dom, se , .] De kastade ut nätet och fick en så stor mängd fiskar att de inte kunde (var inte starka nog att själva) dra upp nätet.
Den lärjunge som Jesus osjälviskt älskade [syftar på Johannes] sade till Petrus: "Det är Herren!" När Petrus hörde detta knöt han om sig ytterrocken (överklädnaden, en fiskares kappa), för han hade inget på sig under den [han knöt troligen fast rocken i midjan för att lättare kunna röra sig i vattnet] och kastade sig i sjön [och vadade springande mot land].
När de steg i land fick de se en koleld med fisk som låg ovanpå [och grillades], och bröd. [Ordet för koleld används bara en gång till i hela Bibeln och det är för kolelden på översteprästens gård, där Petrus värmde sig när han förnekade Jesus tre gånger, se . Att Johannes använder samma ord stärker kopplingen till Petrus upprättelse och hur han får bekänna sin kärlek till Jesus tre gånger.]
Då steg Simon Petrus i båten och drog upp nätet på land, och det var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Trots att det var så många hade nätet inte gått sönder. [Två olika ord för fisk används i och . Stora fiskar är grekiska ichthys med förstärkningen mega för att beskriva att de är extra stora. Småfiskar är grekiska opsarion som beskriver en mindre fisk, se också och . Tidigare användes också samma ord om de två småfiskarna vid matundret med 5 000, se . Lärjungarna uppmanas ta med några av dessa nyfångade småfiskar till kolelden. Genom tiderna har många olika symboliska tolkningar gjorts på talet 153. Jerome (en av kyrkofäderna på 300-talet e.Kr.) antog att det var antal språk i världen. Andra förslag är att det handlar om antal folkslag i världen eller fiskarter som då fanns i Gennesarets sjö. Bibeltexten ger ingen förklaring, men poängen verkar vara att visa att det var en ovanligt stor fångst och att nätet trots detta inte hade brustit. Johannes, som var med, kanske var den som räknade fisken, tar med antalet i sin ögonvittnesskildring av händelsen. Han nämner även antalet stenkrukor i Kana, se , som har viss symbolisk tolkning. Det kan noteras att talvärdet 153 återfinns i namnet Betsalel, den förste personen som omnämns bli fylld med Guds Ande (). Även hebr. haPesach (påsken) () och frasen "Jag är Gud" hebr. Ani Elohim har detta talvärde.]
Jesus gick fram till dem och gav dem av brödet och fisken (gr. opsarion).
[Jesus vill upprätta Petrus att bli den ledare och klippa för församlingen som han var kallad till att vara. Två olika grekiska ord för älskar används i dialogen mellan Jesus och Petrus i , och . Jesus börjar med att använda ordet agape – som står för den högsta formen av osjälvisk, utgivande kärlek, medan Petrus svarar med fileo – som mer beskriver en vänskapsrelation. Dessa ord kan användas synonymt i grekiskan. Kan ordvalet i en grekisk text ha någon betydelse i ett samtal som troligtvis skedde på arameiska? Det som talar för att nyanserna ändå spelar roll är att Johannes, som var med där vid elden, även tar med en annan skillnad. Petrus replik "du vet allt" ändras till det mer personliga "du känner allt" i hans tredje svar. Grekiska ginosko används i stället för oidas. Huvudpoängen är dock att Petrus tre gånger får bekänna Jesus som han förnekat tre gånger, se ; .] När de nu ätit sade Jesus till Simon Petrus:
"Simon, Johannes son, älskar du mig [med högsta formen av självuppoffrande, utgivande kärlek] mer än dessa?" [Det måste ha smärtat Petrus att Jesus nu tilltalar honom "Simon", det namn han hade innan han blev en lärjunge. Även tillägget "Johannes son" pekar på hans liv före kallelsen. Det var ju Jesus som hade gett honom namnet Petrus, se ; .
"Dessa" kan syfta på fiskarna och fiskaryrket som Petrus gått tillbaka till, eller de andra lärjungarna. Petrus hade tidigare jämfört sig med dem och sagt att han inte skulle svika Jesus även om de andra gjorde det, se . Oavsett vad "dessa" syftar på så ställs Simon inför ett val att välja Jesus över allt annat.] Han svarade honom:
"Ja, Herre, du vet att jag håller av (har ett starkt vänskapsband med) dig."
Jesus sade till honom:
"Fortsätt föda (ge mat åt) mina lamm!"
Då Petrus såg honom sade han till Jesus: "Herre, vad kommer att hända med honom?"
Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: "Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"
Apostlagärningarna (61)
När de nu hade samlats, begärde de svar av honom (pressade de honom på ett svar), och sade: "Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?" [Under århundraden hade Israel varit förtryckt av andra nationer, se ; ; . Lärjungarna väntade på det messianska riket, se ; .]
[Följande två verser ger lite mer bakgrund och förklarar]: Denne man [Judas] förvärvade sig en bit mark från sin orättfärdiga lön, och han föll framstupa så att buken brast och inälvorna vällde ut. [Antagligen gick grenen han hängt sig i av och han föll ned. Marken köptes efter hans död för de trettio silvermynt han lämnade tillbaka, se .]
Därför [för att uppfylla Skriften] bör någon av dessa män som har varit med oss under hela den tid Herren Jesus gick in och ut bland oss,
Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron.
Sedan han nu genom Guds högra hand (Guds kraft) blivit upphöjd [till Guds högra sida] och fått (tagit emot) den utlovade helige Anden (löftet – den helige Ande) av (alldeles intill) Fadern, har han utgjutit (i överflöd låtit tömma ut) detta som ni både ser och hör. [Det grekiska ordet för att "ta emot" – lambano innefattar ett beslut att villigt och aktivt ta emot något som ges, se även .]
Så låt därför hela Israels hus säkert veta (genom egen personlig erfarenhet klart känna till) att honom gjorde Gud till både Herre och Smord (Messias, Kristus) [Guds utvalde och smorde Kung] – denne Jesus som ni korsfäste."
De som tog emot (med glädje välkomnade) hans ord döptes, och den dagen ökade deras antal med ungefär 3 000 personer (själar).
Ångra (omvänd) er därför [tänk alltså annorlunda från och med nu, se ] och vänd tillbaka [till Gud], så att era synder blir utplånade (utsuddade; fullständigt borttagna),
När apostlarna gick ut från Stora rådet var de [inte nedstämda, tvärtom, de var] glada att de ansetts värdiga att bli vanärade för hans namns skull. [På grund av Jesu namn, se .]
De som hade blivit förskingrade
[på grund av förföljelsen i Jerusalem] vandrade omkring
[från plats till plats] och predikade ordet
[berättade det glada budskapet om frälsningen genom Jesus].
Omvänd dig därför från din ondska och be till (bönfall) Herren så att han, om möjligt, förlåter dig vad du tänker i ditt hjärta.
Sedan de vittnat och predikat Herrens ord vände de
[Petrus och Johannes] tillbaka till
Jerusalem. På vägen
[hem till Jerusalem] förkunnade de evangeliet i många samaritiska byar.
[Denna evangelisationssatsning som hade startats av den grekisktalande juden Filippus, fortsatte nu av två hebreisktalande judar!]Församlingen hade nu lugn och ro i hela
Judéen,
Galileen och
Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren, och växte genom den helige Andes uppmuntran
(förmaning, tröst).
Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.
Petrus hos Cornelius
Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av
[de judiska] bröderna
[sex stycken, se ; ] från
Joppe följde med honom.
Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"
Skicka nu bud till
Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet.'
Då skickade jag genast bud efter dig, och det är storslaget att du kom. [Jag är så tacksam att du kom hit till mig som inte är jude.] Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."
Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro på Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vem var då jag att kunna hindra Gud?"
[Berättelsen går nu tillbaka till tiden just efter Stefanos martyrdöd, se . Det har gått några år efter Jesu död och uppståndelse, och händelserna dateras till omkring 32-35 e.Kr.] De
[grekisktalande judarna i Judéen] som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos, kom ända till:
[området] Fenikien,
[Benämning på den smala kustremsan norr om berget Karmel som var en del av den romerska provinsen Syrien. Här låg städerna Ptolemais, Tyros, Sarefat och Sidon, se ; .] [ön] Cypern och
[staden] Antiokia [i Syrien].
[Staden låg i den romerska provinsen Syrien och hade en halv miljon invånare och var den tredje största staden i riket, bara Rom och Alexandria var större. Här fanns också en stor judisk befolkning.] De som hade flytt till dessa platser predikade ordet bara för judar.
Petrus hölls fängslad, men församlingen bad enträget
(medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta) till Gud för honom.
[Ordet "enträget" är grekiska ordet ektenos som är en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Det är troligt att bönen blev mer och mer intensiv för att kulminera med bön hela natten den sista högtidsdagen. Detta ord används bara om bön en gång tidigare och det är när Jesus ber i Getsemane, se . I båda dessa fall gör bönen att änglar sätts i rörelse. Ordet används totalt tre gånger i NT. Petrus som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra, se . Adjektivet ektenes används en gång i NT, se ][Den första av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna gick till Cypern och Mindre Asien, nuvarande södra Turkiet. Paulus och Barnabas reste 250 mil över hav och land. Den totala restiden var omkring 50 dagar. Antagligen var de borta 1-2 år. Resan påbörjas någon gång omkring år 46-47. Det fanns inte speciella passagerarfartyg på den tiden, men lastfartyg tog med sig passagerare. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 200-300 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön.] Utsända
(gr. ekpempo) av den helige Ande gick de
[Barnabas, Saulus och Johannes Markus] ner till
[hamnstaden] Seleukia. Därifrån avseglade de till
Cypern.
[Seleukia var Antiokias hamnstad och låg en dagsmarsch sydväst om staden. Än idag kan man se många välbevarade fornlämningar från den här tiden. Helt intakta är t.ex. de två gamla hamnpirerna, som senare uppkallades efter Paulus och Barnabas och som än i dag bär deras namn.] [Avslutande uppmaning att ta emot löftet:]
Därför ska ni veta, män och bröder, att det är genom denne man [den uppståndne Jesus] som syndernas förlåtelse förkunnas för er.
Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er [här är ett exempel från Habackuk 1:5]:
Paulus och Barnabas stannade där en längre tid och talade frimodigt i förtröstan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.
Församlingen gav dem vad de behövde
(utrustade dem) för resan. De tog vägen genom
Fenikien och
Samarien och berättade utförligt om hedningarnas omvändelse vilket spred stor glädje bland alla syskonen
(bröderna och systrarna i tron).
[Det tar två veckor att gå de 40 milen från Antiokia i Syrien till Jerusalem. Eftersom man stannar till i församlingarna längs med vägen är det troligt att resan tar längre tid.]Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?
Vi sänder alltså ut Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.
De
[Paulus, Barnabas, Judas och Silas] skickades nu i väg och kom ner till
Antiokia [i Syrien], där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet.
Församlingarna stärktes i tron och växte i antal för varje dag.
Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni ska friges. Så kom nu ut och gå i frid!"
Många av dem kom till tro, och det gjorde även ett stort antal ansedda grekiska kvinnor och män.
Paulus samtalade
därför (förde en dialog) med judarna i synagogan och med dem som vördade Gud, och dessutom varje dag på
torget (marknadsplatsen, gr. agora) med dem som han träffade där.
[Detta är första gången Paulus undervisar offentligt, utanför synagogan.]Det är märkliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det rör sig om."
När jag har gått runt [har passerat igenom er stad] och noga observerat era helgedomar (tempel, altare, statyer) fann jag också ett altare med inskriften:
'Åt en okänd Gud.' Det som ni ovetande redan dyrkar, det förkunnar jag för er.
Därför, eftersom vi är av Guds släkt ska vi inte tänka oss att det gudomliga är som guld eller silver eller sten, något som är utformat utifrån mänsklig konstfärdighet och fantasi. [Troligen syftar Paulus på Parthenon – templet till Atena på Akropolis alldeles intill där han stod.]
Gud har hittills haft överseende med människans tidigare okunnighet om detta (medvetet låtit den passera), men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig (förändra sitt tänkesätt),
Precis när Paulus skulle öppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: "Om det handlat om något brott eller ett ondskefullt illdåd skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar.
"Vilket dop blev ni då döpta med (in i)?" frågade Paulus.
De svarade: "Johannes-dopet."
[På teatern rådde en kaotisk stämning.] Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat.
Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra.
Var ständigt på vakt över er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare (gr. episkopous – 'de som vakar över'), till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget (sin Sons) blod.
Vad ska vi göra nu [vad är det bästa i denna situation]? De får säkert höra att du har kommit.
Gör därför som vi säger: Vi har fyra män som har avlagt ett löfte.
De som skulle förhöra honom drog sig genast undan. Även befälhavaren blev förskräckt när han förstod att det var en romersk medborgare som han hade belagt med bojor.
Nu kan ni tillsammans med Rådet meddela befälhavaren att han ska skicka ner Paulus till er. Låt honom tro att ni vill undersöka hans sak närmare. Vi står redo att döda honom innan han kommer fram."
[Kanske var det samma judar från Efesos som startade upploppet några dagar tidigare, se , som gått samman för att döda Paulus. Ordet för "ed" som används här är inte det vanliga ordet utan är ett starkare uttryck som ordagrant betyder "att förbanna". Denna typ av ed kunde lyda: "Låt Gud straffa och förbanna oss om vi inte uppfyller detta löfte."]Officeren tog med honom till befälhavaren och sade: "Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta den här unge mannen till dig. Han har visst något att berätta för dig."
Men låt dem inte övertala dig, för mer än fyrtio av dem ligger i bakhåll för honom. De har svurit en ed att varken äta eller dricka förrän de dödat honom, och nu står de och väntar på att du ska säga ja till deras begäran."
Befälhavaren skickade i väg den unge mannen med uppmaningen: "Tala inte om för någon att du har avslöjat det här för mig."
Soldaterna tog
då med sig Paulus enligt ordern de fått och förde honom under natten till
Antipatris.
[Halvvägs till Caesarea, sex mil från Jerusalem.]När Festus hade anlänt till provinsen
[från Rom] reste han efter tre dagar från
Caesarea upp till
Jerusalem.
[Caesarea var den politiska huvudstaden i den romerska provinsen Syrien, där Judéen ingick. Det var naturligt att Festus ville besöka Jerusalem, som var det religiösa och kulturella centrumet för det folk som han skulle styra över. Så hösten 60 e.Kr., tre dagar efter att han anlänt till Caesarea, beger han sig till Jerusalem.]Men Festus svarade att Paulus hölls fången i
Caesarea och att han själv snart
[om drygt en vecka] skulle resa tillbaka dit.
[Festus erbjuder dem att ta upp fallet på nytt i Caesarea.]Han sade: "De som är ledare bland er kan följa med, och har mannen gjort något orätt kan de lägga fram sina anklagelser mot honom."
Om jag är skyldig och har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om det inte ligger något i deras anklagelser kan ingen utlämna mig åt dem.
[Nej, jag vill inte gå till Jerusalem.] Jag vädjar till kejsaren!"
När de sedan kom hit, sköt jag inte upp saken utan satte mig redan nästa dag på domarsätet och befallde att mannen skulle föras fram.
Nästa dag kom Agrippa och Berenike med pompa och ståt
[gr. phantasia, som ofta beskriver en högtidlig parad] och trädde in i audienssalen tillsammans med befälhavarna
[antagligen fem stycken eftersom det fanns fem kohorter stationerade i Caesarea] och stadens förnämsta män. På Festus befallning fördes Paulus in.
Hur mitt liv har varit från det att jag var ung, från första början bland mitt folk och i
Jerusalem, det vet alla judar.
Själv såg jag det som min plikt att göra allt för att bekämpa Jesu nasaréns namn,
Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske:
Men Paulus skakade bara av sig ormen ner i elden och tog ingen skada.
Så det är därför jag kallat hit er för att träffa er och tala med er. Det är nämligen för Israels hopp som jag bär dessa bojor." [Hoppet gäller de dödas uppståndelse, se .]
Därför ska ni veta att denna Guds frälsning har blivit utsänd till hedningarna, och de kommer att lyssna."
Romarbrevet (48)
[Det judiska folket var tänkt att vara ett exempel för andra folk, i stället hade de gjort sig själva till åtlöje bland andra folk. Nu kommer fem frågor:]
Du som ständigt undervisar andra,
lär du inte dig själv?
Du som predikar att man inte ska stjäla,
stjäl du inte själv?
Om nu en oomskuren håller lagen (vördar och uppfyller lagens krav), ska han då inte räknas som omskuren?
[Utifrån vad Paulus skrivit i föregående kapitel väcks frågor som utmanar Guds integritet. Om omskärelsen nu inte spelar någon roll, varför har Gud då utvalt Israel och gett dem omskärelsen som ett tecken på sitt förbund?] Vilken fördel har då juden [jämfört med andra folkslag]?
Vilken nytta har omskärelsen?
[Paulus sammanfattar nu att alla, både hedningar och judar, är skyldiga inför Gud.] Hur är det då?
Har vi [judar] någon fördel? Nej, inte på något sätt. Vi har ju redan anklagat alla, både judar och greker, för att stå under syndens välde (nedtryckta och under dess makt).
Men vad kan vi [judar] då berömma oss av (skryta och vara stolta över)?
Ingenting, all stolthet är helt utesluten. Genom vilken lag (regel, princip)?
Genom gärningarnas?
Nej, genom trons lag.
Upphäver vi då lagen genom tron?
Absolut inte!
Tvärtom, vi upprätthåller (bekräftar) lagen.
Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet?
Gäller den "saligprisningen" [som David skrev om] bara de omskurna [judarna] eller även de oomskurna [hedningarna]? Vi säger ju att Abraham fick tron tillräknad som rättfärdighet.
När fick han den tillräknad? Var det innan eller efter han blev omskuren? Det var inte efter, utan innan han blev omskuren. [Enligt judisk uppskattning gick det närmare trettio år från det att Abraham blev rättfärdiggjord inför Gud, se , tills han blev omskuren, se .]
När vi nu har förklarats rättfärdiga (blivit rättfärdiggjorda) av tro [fått rätt ställning med Gud utifrån att vi förtröstar på honom], har vi [så är det ett faktum att vi alltid har] frid (fullständig harmoni) med Gud genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
När vi nu har blivit rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer (hur mycket säkrare) ska vi inte genom honom bli frälsta (räddade) undan straffdomen [Guds vrede mot synden].
Alltså, på samma sätt som en endas fall (felsteg) resulterade i
fördömelsen för alla människor [som är i Adam],
så ledde en rättfärdig mans liv till en rättfärdighet
som leder till liv (Guds högre livskvalitet) för alla människor [som är i Jesus].
Vad ska vi nu säga [om att där synden blev större, där överflödade nåden än mer, se ]? Ska vi bli kvar [vanemässigt leva] i synden så att nåden (Guds favör och kraft) blir större?
Vi begravdes tillsammans med honom genom dopet till döden, för att också vi – på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet – ska vandra på ett nytt sätt (leva ett nytt liv med en högre kvalitet och standard).
Synden ska därför inte regera som herre i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär.
[Nåden är inte något som slätar ut synd. Nåden är en Guds kraft som ger frihet att tjäna Herren. Paulus illustrerar nu detta genom ett exempel där en slav tillhör sin herre. Frihet handlar om vilken herre vi väljer att ha över oss.] Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [legalism] utan under nåden? Absolut inte!
Men vad fick ni då för frukt? Sådant som ni nu skäms över, eftersom det slutar i död.
Om hon ger sig åt en annan man medan hennes man lever, kallas hon äktenskapsbryterska [se ]. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och då är hon ingen äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man.
Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Absolut inte! Det var dock först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade [till exempel] inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt:
Du ska inte ha begär. [; ] [Det sista av de tio buden, eller orden som det ordagrant står i 2 Mos 20. Förbuden mot själva handlingen att begå äktenskapsbrott och stjäla har redan nämnts i och . Detta sista bud i fokuserar på själva begäret att vilja ta det som tillhör någon annan.]
Har då det som är gott blivit min död? Absolut inte! Det var synden [som dödade mig, inte lagen]. Detta för att synden skulle avslöjas som synd. [Dess sanna karaktär blir uppenbar.] Den orsakade min död genom det som är gott, vilket visar och avslöjar syndens ofattbara (extrema) syndighet.
Tack till Gud [som befriar mig], genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) vår Herre! Lämnad åt mig själv tjänar jag [annars] Guds lag med mitt sinne (förstånd), och med min köttsliga natur syndens lag.
Vi har alltså skyldigheter, syskon (bröder och systrar i tron), men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet.
Vad ska vi nu säga om (gentemot – gr. pros) ["i riktning mot" allt] detta [se , men även hela sammanhanget från ]? Om Gud är för (över – gr. hyper) oss, vem kan [då] vara emot (gr. kata) oss ["dra ner" oss, dvs. få oss totalt på fall]? []
Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Absolut inte!
Det [att Gud utväljer någon] beror alltså inte på [den] människans vilja eller egen strävan (löpning), utan på Guds barmhärtighet. [Strävan är gr. trecho som ordagrant är "att löpa" – dvs. att själv sträva, se . Kan syfta på det andra exemplet i där Esau "sprang" och jagade ute i markerna medan Jakob var hemma, se .]
Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill. [Bibeln är tydlig med att farao själv förhärdar sitt hjärta, se 7:14, 22 och 9:34. På samma sätt som Gud "utlämnar" i sker förhärdandet som en konsekvens av att en person aktivt tagit avstånd från Gud.]
Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han (hittar han fel hos) oss då? Vem kan stå emot hans vilja? [Om Gud nu gör alla val, hur kan han hålla människan ansvarig för hennes handlingar?]
Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro.
Hur skulle de kunna åkalla (anropa; kalla på; vädja till) honom som de inte har trott på (satt sin förtröstan till)? Hur skulle de kunna tro på honom som de inte hört om? Hur skulle de kunna höra (lyssna), om ingen predikar (förkunnar; öppet berättar)?
[Sammanfattningsvis har Paulus visat i kapitel nio att Gud är allsmäktig och i kapitel tio att Israel har syndat. Vad innebär det nu att hedningar kommit till tro, har de ersatt judarnas roll som Guds folk?] Jag frågar nu: Har
då Gud helt och hållet förkastat
(förskjutit) sitt folk? Absolut inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam.
[Paulus var Abrahams ättling, se . Paulus härstammade från Benjamins stam, se . Mose refererar till Benjamin som "Den Herren älskar", se . Benjamin var den ende av Jakobs söner som var född i Israel, se . Jerusalem låg i Benjamins stams landområde och Israels första kung kom från Benjamins släkt.] På samma sätt finns också nu i denna tid (tidsperiod) en rest som Gud har utvalt av nåd.
Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade.
Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla (för alltid, utan hopp om att resa sig igen)? Absolut inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att "väcka deras avund". []
[Även om judarna och Israel har varit temat sedan kapitel 9, har Paulus ändå riktat sig till troende hedningar. Paulus judiska landsmän omnämns i tredje person, se , ; , ; , . Paulus påminner den hednakristna gruppen i Rom att det är dem han riktar sig till.] Nu talar jag till er hedningar. Eftersom jag är hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt,
Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in."
Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren.
[Här följer två nyckelverser som beskriver grunderna för att kunna leva ett överlåtet liv som kristen.] Jag ber er därför [står enträget vid er sida, uppmuntrar och förmanar er på grund av Guds nåd, se ], mina syskon (bröder och systrar i tron) – vid Guds barmhärtighet (medkänslor) [plural], att frambära (ställa fram) era kroppar som ett levande (livslångt) [och] heligt offer som behagar Gud. Detta är er andliga (ordagrant: rimliga, rationella, förnuftiga – gr. logikos) [gudomligt inspirerade] tjänst [gudstjänst, tempeltjänst, tillbedjan]. [Att överlämna och helga sin kropp åt Gud är en logisk följd av att den är ett Guds tempel, se .]
Betala tillbaka alla det ni är skyldiga dem (fullgör era skyldigheter mot dem): Skatt till den som ska ha skatt, tull till den som ska ha tull, respekt till den som ska ha respekt, ära (heder) till den som ska ha ära. [Vid den här tiden hade kejsar Nero höjt skatterna och folk var allmänt missnöjda. Paulus är mån om att de troende inte ska dras med i missnöjesyttringarna och han betonar just vikten av att betala skatt.]
Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] gör inget ont mot sin nästa (skadar inte sin medmänniska). Lagens uppfyllelse utgörs därför av (är alltså) kärleken. [Kärleken uppfyller och fullbordar Guds alla budord och instruktioner, se .]
Det har varit natt länge och dagen är nästan här. Låt oss därför en gång för alla klä av oss (och skjuta bort) mörkrets gärningar och ta på oss ljusets vapenrustning.
Lever vi, så lever vi för Herren.
Dör vi, så dör vi för Herren.
Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.
Därför ska var och en av oss själv stå till svars (göra räkenskap) inför Gud.
Låt oss därför inte längre döma (kritisera, skylla på) varandra. Besluta er i stället för att aldrig bli en stötesten (bli ett hinder i vägen) för din broder, eller vara orsak till hans fall (agera så att han tar illa vid sig, blir sårad, upplever era handlingar som en skandal).
Låt därför inte det goda ni fått [evangeliet, friheten som de "starka" i tron har] bli smädat. [Ge inget tillfälle för någon att kritisera er.]
Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden (harmonin, gemenskapen) och det som bygger upp (hjälper) varandra.
Alltså har jag en ära i den Smorde (Messias, Kristi) Jesus i min tjänst inför Gud.
När jag har slutfört detta och på ett säkert sätt överlämnat den gåvan till dem, ska jag resa till
Spanien och besöka er på vägen.
Er lojalitet (lydnad) är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni ska vara kloka när det gäller det goda och oskyldiga när det gäller det onda.
1 Korintierbrevet (19)
[Korintierna visade sin omognad genom att de upphöjde mänskliga ledare till skyarna. Paulus bemöter detta genom att visa på att sant kristet ledarskap är ett tjänande ledarskap.] Vad är Apollos?
Vad är då Paulus? Vi är bara tjänare som har fört er till tro [inte ledare för olika grupperingar]. Herren har gett oss olika uppgifter.
Därför ber (uppmuntrar, uppmanar) jag er: ha mig som förebild (bli "imitatörer" av mig – gr. mimetes).
Rensa bort den gamla jästen så ni kan bli en ny deg – ni är faktiskt osyrade, för vårt påskalamm, den Smorde (Messias, Kristus), har blivit slaktat för oss.
Men när ni har vardagliga tvister sätter ni folk till domare som församlingen inte har förtroende för.
[Paulus tänker nog tillbaka på hur han själv blev förd till rättegång i Korint när han var där första gången, se . Gallio avslog fallet och synagogan i Korint blev offentligt förödmjukad.] Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er. Varför tar ni inte hellre en oförrätt?
Varför tar ni inte hellre en förlust?
Vet ni inte
att era kroppar är delar i den Smordes (Kristi) kropp?
[Hör tematiskt ihop med .]
Ska jag då ta delar av kroppen som tillhör den Smorde (Messias, Kristus)
och göra dem till ett med en prostituerads kropp?
[Hör tematisk ihop med där ordet "kropp" också används två gånger.] Absolut inte!
Jag menar att i det svåra läge som nu råder
är det bäst för människor att förbli som de är.
När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar,
så vet vi att "det inte finns någon avgud i världen"
och att det "bara finns en Gud".
Vad är då min lön?
Jo, att som förkunnare få lägga fram evangeliet utan ersättning, att inte utnyttja den rättighet [till lön] som evangeliet ger mig.
Men var och en [varje atlet, löpare, boxare och gladiator]
som tävlar (kämpar) [i de grekiska spelen]
utövar självkontroll (praktiserar återhållsamhet; underlägger sig hård träning) i allt. Dessa [gör ju allt detta] för att vinna (ta emot) en segerkrans
som snart vissnar (en förgänglig lagerkrans),
men vi för [att vinna] en
som aldrig vissnar (en oförgänglig) []. [Den träning som man måste genomgå för att få tävla i dessa spel var tio månader lång. Man tränade hårt och avstod från ohälsosam mat, alkohol och fysisk intimitet. Segraren kröntes med en olivkvistkrans.]
Så vad menar jag?
Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något?
Om (vare sig) ni äter eller dricker – eller vad ni än gör –
gör [hela tiden] allt [plural] till Guds ära (pris, lov och härlighet).
När ni samlas
är det inte Herrens måltid som ni firar.
Men om jag inte vet vad ljuden betyder
blir jag en främling för den som talar,
och den som talar blir en främling för mig.
Vad innebär då detta?
Jag vill be i anden,
men jag vill också be med förståndet.
Jag vill lovsjunga i anden,
men jag vill också lovsjunga med förståndet. [Efter en introduktion kommer en kiasm där hör ihop med 24-25. Temat är att det som sägs i en gudstjänst måste vara begripligt.]
Om nu hela församlingen samlas och alla talar [okända] tungomål
och det kommer in några som inte förstår eller inte tror,
säger de då inte att ni är galna?
[Detta är det andra stora stycket som handlar om ordningen i gudstjänsten. I den första sektionen, , tog Paulus upp problem kring nattvardsfirandet där några var hungriga och andra var berusade. I detta stycke tar han upp det som sägs i gudstjänsten som verkade vara kaotisk. Predikan och bön måste ske under ordnade former.] Hur ska det då vara, syskon (bröder och systrar i tron)?
Jo, när ni samlas har var och en något att ge:
en psalm,
en undervisning [av lärare],
en [profetisk] uppenbarelse,
ett tungotal och en uttydning.
Låt allt bli till uppbyggelse. [Dessa fem element visar på en delaktighet i gudstjänsten. Det verkar dock som om samlingarna har blivit onödigt långa och kontraproduktiva. Både män och kvinnor bad och profeterade, se tidigare stycket 11:4-5. Nu uppmanas både män och kvinnor att inte tala i munnen på varandra, vänta på sin tur och ibland vara tysta.]
Oavsett om det var jag eller de andra apostlarna [oavsett vem som arbetade mest intensivt, och vem ni fick höra evangeliet ifrån], så är det detta vi predikar [att Jesus dog, blev begraven och nu är uppstånden, se ], och detta ni har kommit till tro på.
Därför får ingen se ner på honom. Hjälp honom i väg i frid så att han kan komma till mig. Jag och bröderna väntar på honom.
och upplivat både min och er ande. Sådana som dem ska ni uppskatta.
2 Korintierbrevet (10)
När jag då tänkte [komma till er] och uttryckte mina planer, var det då bara ett lättsinnigt infall? Eller fattar jag mina beslut efter köttet (på ett världsligt sätt) så att jag [samtidigt] säger "ja, ja" och "nej, nej"?
När vi nu har ett sådant (i sanning har detta) hopp [har en trosviss förväntan av detta slag], är vi mycket frimodiga (använder vi oss av stor frimodighet) [talar vi helt fritt, handlar öppet och uppriktigt]
[ formar en kiasm där det centrala ordet är "vandrar", och ramas in av "borta/bort", "kroppen" och "hemma".]
Därför är vi alltid vid gott mod (frimodiga) [även under prövningar].
Vi vet att så länge vi är hemma i kroppen, är vi borta från Herren.
Vi vet alltså vad det är att frukta (vörda, respektera) Herren, och därför försöker vi vinna människor. För Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten.
Nu är vi ambassadörer för den Smorde (Messias, Kristus) [som representerar Jesu konungarike], som om det är Gud som inbjuder (uppmuntrar, manar) genom oss. Vi ber er på den Smordes (Kristi) vägnar: Försona er med Gud (ta tillvara på nåden att bli upprättad med Gud).
[Paulus fortsätter med bilden av församlingen som Guds tempel, se . På samma sätt som templet har reningsceremonier, se , har de troende ett ansvar att helga sina liv från det som orenar dem. Dessa ritualer i det äldre förbundet är skuggbilder på omvändelse och Paulus tillämpar denna princip i det kristna livet. Även om riterna inte observeras på samma sätt i Nya testamentet så består den andliga sanningen.] När vi nu har dessa löften [från GT, att vi är Guds tempel], mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kropp (kött) och ande och fullborda vår helgelse i fruktan för (vördnadsfull tillbedjan av) Gud. [Den som vördar och respekterar Gud tar inte lätt på synden och ondskan, se även ; . Det som orenar kroppen är yttre handlingar som sexuella synder, dryckenskap, tungans missbruk, se . Det som orenar människans inre är onda tankar, högmod, irrläror, se .]
Ge dem nu inför församlingarna bevis på er kärlek och på att vi hade rätt när vi berömde er inför dem.
Därför tyckte jag mig behöva be bröderna [Titus och de två bröderna, se 8:16-24] resa till er och förbereda er utlovade gåva, så att den kan ligga färdig som en gåva och inte blir ett krav.
Då är det inte underligt om även hans tjänare förklär sig till rättfärdighetens tjänare. [De som lever ett rättfärdigt liv är "rättfärdighetens tjänare", inte de som utger sig för att vara det eller predikar för andra om rättfärdighet. Ett av kännetecknen på ett falskt budskap är att mörker sägs vara ljus.] Men de ska få det slut som deras gärningar förtjänar.
Men han har svarat mig:
"Tillräcklig
för dig
är min nåd (favör) [den avvärjer, parerar och skyddar],
för kraften [min styrka]
i svaghet (oförmåga)
fullkomnas [för kraften fullkomnas i din svaghet]." [Ordföljden i grekiskan formar en kiasm som ramas in av orden tillräcklig och fullkomnas. Ordet "dig" och "i svaghet" (Paulus otillräcklighet) leder in till de två centrala orden nåd och kraft! Uttrycket är i perfekt indikativ, vilket betyder att det fortfarande står fast och gäller. Detta är det enda citatet från Jesu ord i Paulus brev.] Därför vill jag, mer än gärna, hellre berömma mig av mina svagheter, för att den Smordes (Messias, Kristi) kraft ska vila (tälta, "tabernakla") över mig.
Galaterbrevet (6)
Ger Gud er då sin [helige] Ande och utförde kraftfulla mirakler bland er på grund av att ni höll lagen [legalistiskt följde Mose undervisning och alla rabbinska tillägg],
eller för att ni lyssnade [på evangeliet] i tro (hade förtröstan, tillit till det)?
Vad var syftet med lagen? Den lades till [senare, efter löftet] på grund av överträdelserna (synden, lagbrotten) [för att vara en måttstock och överbevisa människorna om synd], för att gälla fram tills arvingen skulle komma, han som löftet getts till. Lagen gavs (dikterades, befalldes, påbjöds) av änglar via en medlares hand [Mose, en medlare mellan Gud och människan].
Motsäger sig lagen Guds löften? Nej, absolut inte! Om en lag i sig självt kunde ge [andligt] liv, då hade med säkerhet rättfärdighet kommit genom lagen.
Vad har hänt med er glädje (saligprisning) [i det jag undervisade er om]? Jag kan vittna om hur ni då skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det var möjligt.
Till [den] friheten befriade (frigjorde) den Smorde (Messias, Kristus) oss. Stå därför [fortsatt] fasta och låt inte ett nytt slavok läggas på er (låt er inte snärjas under ett slavok igen). [Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se . Redan på Mose tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet – hjärtat behövde också omskäras, se ; ; .]
Så låt oss (vi borde) därför, medan vi har (äger) tillfälle (gr. kairos) [när rätt tid/säsong är inne], göra (verka) gott mot alla [hjälpa varje människa – göra det som bygger upp, är moraliskt rätt och ger glädje åt andra], och särskilt (speciellt; mest av allt) mot dem som är våra medsyskon i tron (ordagrant: "mot dem av trons hushåll/familjer") [i synnerhet mot dem som tillhör de troende familjerna]. [Paulus tillämpar nu lagen (principen) om sådd och skörd (utifrån utläggningen i ) när han åter igen använder det grekiska ordet kairos (som beskriver tid, säsong och tillfälle). På samma sätt som skörden kommer vid rätt säsong så finns det en lämplig tid att så i Anden. "Att ha" (gr. echo) har även innebörden att äga, vilket gör att betydelsen inte bara behöver vara att göra gott mot andra när möjlighet ges, utan också söka efter tillfällen att göra gott. Precis som en lantbrukare ivrigt söker det bästa och mest gynnsamma tillfället att beså sina fält.]
Efesierbrevet (7)
Därför är ni inte längre främlingar (okunniga, utan del i frälsningen) och flyktingar (som saknar en medborgares rätt), utan ni delar medborgarskapet med de heliga (Guds eget folk) och tillhör Guds familj.
Därför [på grund av den position vi har fått i Jesus, se kapitel 1-3] uppmanar (ber, förmanar) jag er – jag som är en fånge i Herren – att vandra (leva ett liv) värdigt den kallelse ni fått:
Detta säger jag därför och vittnar om (bekräftar) i Herren [Paulus återkopplar till och fortsätter med en allvarlig uppmaning]: Ni ska inte längre vandra (leva) som hedningarna vandrar (lever sina liv). Deras sinne är tomhet [fåfängliga tankar uttömda på mening].
Imitera därför Gud (var därför Guds efterföljare), som [hans] älskade barn,
Delta därför inte (var därför inte delaktiga tillsammans) med dem [låt er inte associeras med dem och deras livsstil, inte heller genom hur ni talar, se ].
Var alltså noggranna med (se därför exakt till) hur ni vandrar [reflektera, överväg noga konsekvenserna av hur ni uppför er, särskilt bland de utomstående] – inte som ovisa utan som visa.
Stå alltså upprätt [behåll fältet och backa inte från er position] sedan ni:
Spänt (spänt om, fäst upp) sanning [som bälte, gördel] runt höfterna.
[Ordagrant: "omgärdat era höfter med sanning" dvs. försett höfterna med ett omringande skydd av sanning – ett bälte eller en gördel som stöttade upp soldaten så att alla andra delar av rustningen också kunde brukas på rätt sätt. Att vara sann, äkta och trogen Jesus är grunden i all andlig krigföring. Hyckleri och osanning blir annars som lösa kläder och illasittande skydd som hindrar rörligheten.] Iklätt er rättfärdighetens bröstpansar.
[Bröstpansaret skyddade hjärtat och de vitala delarna. Genom tron på Jesus får en människa ta del av Guds rättfärdighet, och är fullständigt förlåten all synd. Utan ett rent samvete blir vi paralyserade och faller offer för fiendens anklagelser.]
Filipperbrevet (5)
[Paulus använder nu formuleringen "om det finns" fyra gånger, inte i en ifrågasättande ton, utan i betydelsen att sporra till eftertänksamhet och vad allt han räknar upp är tänkt att generera.] Om det nu finns någon uppmuntran (uppmaning, vägledning, tröst)
i den Smorde (Messias, Kristus),
om det finns någon tröst (uppmuntran)
i kärleken [vänliga uppbyggande ord i den kärlek som är osjälvisk och utgivande],
om det finns någon gemenskap (delaktighet) [gemensamt mål]
i Anden,
om det finns några ömhetskänslor [mjuka hjärtan]
och medkänsla [plural; uttryck av barmhärtighet som leder till praktiska kärleksfulla handlingar] –
Honom hoppas jag alltså kunna skicka så snart jag fått se hur det går för mig,
Därför är jag så mycket mer angelägen att skicka honom
[tillbaka till Filippi], så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad.
[Epafroditus hade kommit med en gåva till Paulus i Rom från församlingen Filippi. Troligen hade han resesällskap, dels för att skydda pengarna, dels för att det skulle finnas vittnen på att allt gått rätt till. Under den långa resan eller väl framme i Rom hade Epafroditus blivit svårt sjuk och kunde inte hjälpa Paulus som det var tänkt. Dessutom hade Paulus hört hur två kvinnor, Evodia och Syntyche, i församlingen i Filippi inte kom överens, se 4:2. Hade Epafroditus dött skulle det bli sorg på sorg för Paulus, men Gud helade Epafroditus. Paulus sände hem Epafroditus och skickade med detta brev. Mellan Rom och Filippi är det 125 mil. Sträckan tog två månader att vandra längs med de romerska huvudvägarna Via Appia och Via Egnatia. Med tanke på att bud hann nå både Filippi och Rom om Paulus fångenskap och Epafroditus hälsa, se , skrevs detta brev sannolikt i slutet på Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom.] Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han,
Låt oss alla som är andligt mogna [och strävar efter fullkomlighet] ha ett sådant tänkesätt [vara fokuserade på målet och segerpriset, se ]. Om ni tänker annorlunda i något avseende [funderar över hur man ska leva helhjärtat för Jesus] ska Gud uppenbara (klargöra) även det för er!
Kolosserbrevet (5)
[Följande två verser sammanfattar Paulus resonemang som han började i .] Därför, på samma sätt som ni tog emot den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, fortsätt att ständigt vandra i (lev era liv förenade med) honom. [Tillåt honom forma era liv.]
Låt därför ingen människa döma er vad det gäller
mat och dryck,
eller vad det gäller
en viss högtid [de årliga högtiderna, se ],
eller en nymåne [högtiden Rosh chodesh firades i början på varje ny månad då månen visade sig på nytt, se ; ; ; ; ],
eller sabbatsdagar [som firades varje vecka – fredag kväll till lördag kväll, se ; , högtiderna inleds och avslutas även med helgdagar som kallas högsabbater, se ; , , ; ].
Om ni har dött med den Smorde (Messias, Kristus) [vilket ni ju har gjort] från denna världens makter (från världens ytliga och yttre sätt att leva livet, världens låga andemakter), varför lever ni som om ni fortfarande tillhörde världen, varför underkastar ni er [yttre regler och traditioner som rör mat och dryck].
Om ni alltså har uppstått (eftersom ni nu blev uppresta) med den Smorde (Messias, Kristus), sök då [fråga och sträva då ständigt efter] det (de ting) som är där ovan, där den Smorde (Kristus) sitter på Guds högra sida.
Som en konsekvens av detta, döda nu allt inom er som tillhör jorden (vägra att lyda under dessa onda begär och djuriska impulser):
olovligt sex (otukt, det grekiska ordet pornea används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Vårt ord "pornografi" är ett sammansatt ord av just detta ord pornea och grafo, som betyder "något skrivet eller tecknat", dvs. en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt.)
orenhet (sexuell orenhet i tanke och handling, utsvävande liv, mer fokus på den moraliska orenheten än den fysiska akten),
lusta (otyglat sexuellt begär),
ondskefullt begär (mer generellt ord än det föregående, syftar på alla oheliga önskningar),
och särskilt girigheten (en oproportionerlig självfixering, ett omåttligt begär efter mer och mer materiellt, ofta genom att kallsinnigt utnyttja andra) som är avgudadyrkan.
[En kristen behöver klä sig i den nya människan, se . Nycklarna för goda relationer och enhet i församlingen börjar med den djupa personliga medkänslan.] Klä er därför som Guds utvalda, heliga (avskilda) och [högt] älskade i:
innerlig medkänsla (hjärtlig barmhärtighet; ordagrant: medkänslans inre organ) [invärtes sympatier],
vänlighet (godhet) [som mjukt och beredvilligt möter reella behov],
ödmjukhet (anspråkslöshet, måttfullhet, litenhet) [som har ett sansat perspektiv på sin egen ringa betydelse],
mildhet (saktmod) [som är en balanserad och kontrollerad styrka, fri från hämndlystnad och bitterhet],
[och] tålamod (långmodig uthållighet),
1 Thessalonikerbrevet (2)
[Nu sker ett skifte i brevet. Ordet "till sist" betyder inte någon skillnad i vad som är viktigt, däremot skiftar texten, som hittills mestadels innehållit påståenden, till att nu bli uppmanande. Det är vanligt att Paulus i sina brev först börjar med de troendes position i Jesus, för att avsluta med uppmaningar att leva det nya kristna livet utifrån den positionen. De tre första kapitlen har handlat om dåtid och nutid. De två sista kapitlen berör också nutid, men även framtida händelser.] Till sist (för övrigt), syskon (bröder och systrar i tron), vi ber er och uppmuntrar (står vi vid er sida och ber, förmanar) er i Herren Jesus att komma ihåg det vi lärt er: lev ett liv som behagar Gud, som ni redan gör. Ja, vi uppmanar er att fortsätta med detta mer och mer.
Låt oss därför inte sova som de andra, utan hålla oss vakna och nyktra.
2 Thessalonikerbrevet (1)
Stå därför fasta och håll er till den undervisning ni har fått, muntligt eller genom brev.
1 Timoteusbrevet (4)
[Även om ett nytt stycke börjar här finns det en koppling till föregående ämne där några lidit skeppsbrott i tron. Bönen, som primärt är umgänge med Gud, håller en människa kvar på trons väg.] Därför uppmanar jag dig [Timoteus] först av allt (som något mycket viktigt som måste få prioritet) till
böner (personliga specifika behov, t.o.m. under rop eller högljudd gråt, se ),
förtroliga böner (interaktiv tvåvägsdialog, samtal, tillbedjan och hängivenhet i förtrolighet med Gud) [det vanligaste ordet för bön i NT, se ],
förböner (vädjan för andras behov och att Guds vilja ska ske i deras liv)
[Grundordet betyder att "träffa målet". Verbet används i där Anden hjälper oss att i bön hitta Guds vilja. Substantivet används bara här och i .I den apokryfiska boken Andra Mackabéerboken 4:8 används ordet om audiens inför kungen. Förbön är ett förtroligt rådslag med Gud.] och tacksägelse [alla fyra orden är i plural i grekiskan, talar om uthållig bön], för alla (kategorier av) människor,
Jag vill
därför (det är min önskan) att ni ber
(samtalar förtroligt med Gud):
Männen på varje plats
[i varje husförsamling i Efesos] med heliga, lyfta händer,
utan
(fria från) vrede
[ett upprört inre ställningstagande mot någon/något, se ] och diskuterande
[ett resonemang som inte för någonstans].
[Huvudpoängen är hjärtats inställning i bönen. Att be med lyfta händer var det vanliga judiska sättet att be på, se ; ; . Att stå upprätt med rena händer beskriver någon som söker Gud med ärliga motiv och ett rent hjärta, se .][Först och främst måste viljan och längtan att vilja leda en församling finnas, men det räcker inte. De områden som behöver prövas, se , är ledarens personliga karaktär, förmåga att ta hand om sin familj, lämplighet att undervisa och erfarenhet.] En församlingsledare måste vara:
oklanderlig (inte finnas något att anmärka på),
[Ledaren måste ha ett gott rykte både i och utanför församlingen. Det innebär inte att han är syndfri. Det handlar om en attityd där ledaren är snabb att be Gud och människor om förlåtelse. Det handlar om ett liv som inte är kantat med skandaler och ouppklarade tvister; på frukten ska trädet kännas igen, se .] en kvinnas man,
[Det är troligt att begreppet "en kvinnas man" talar om trohet till sin maka och en som inte flörtar med andra kvinnor. Motsvarande term "en mans kvinna" används i om kvinnor. I samma stycke uppmanar Paulus yngre änkor att gifta om sig då mannen dött, se ; ; . Paulus själv var ogift, se , och hans rekommendationer, se ; , verkar tala för att en ogift man också är kvalificerad.] nykter (vaken, alert, samlad, balanserad),
[Ordet handlar om självkontroll, och gäller alkohol, men även alla andra områden. Det beskriver någon som har ett klart perspektiv, kan tänka objektivt och inte gör tvära kast och kastas hit och dit.] förståndig (gott omdöme, seriös, har ett sunt sinne),
[Det grekiska ordet sophrosyne beskriver ett välbalanserat sinne som karaktäriseras av självdisciplin och självinsikt.]aktad (ordnad),
gästfri (välkomnande, ta emot främlingar),
en god lärare.
[I hör tjänstegåvorna herde och lärare ihop.]
Jag vill därför [som en generell regel] att yngre änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren [djävulen eller motståndare till församlingen, se ] något tillfälle att tala illa om dem.
2 Timoteusbrevet (3)
Därför ska du inte skämmas för vittnesbördet om vår Herre (skämmas över Herrens vittnesbörd) [dvs. det han har gjort och bevisat i sin kärlek], inte heller för mig, hans fånge,
utan lid (tag del i lidandet) tillsammans [med mig] för evangeliet i (enligt) Guds kraft (efter den styrka och förmåga Gud ger).
[Varje generation ansvarar för att föra den kristna tron vidare till nästa generation. Paulus var Timoteus andlige far, och nu uppmanar han Timoteus att träna yngre ledare.] När det gäller dig [Timoteus], mitt barn [följ Onesiforus exempel, se ], hämta nu kraft (få ständigt, gång på gång styrka) i den nåd (oförtjänta favör) [kraft] som finns hos den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
[Den som vill följa Jesus kommer att möta på motstånd. Paulus illustrerar detta genom att lyfta fram särdragen i tre yrkesgrupper: en soldat i strid tappar inte koncentrationen, en atlet måste hålla sig till reglerna för att vinna, och en jordbrukare måste arbeta hårt och vara tålmodig för att få en skörd. Detta var välkända bilder för Timoteus och församlingen i Efesos då romerska soldater fanns i varje stad, de olympiska spelen i södra Grekland var omtalade och många arbetade inom jordbruket. Dessa tre exempel återkommer även i brevet till Korint som var skrivet just från Efesos, se , .] Dela lidandet tillsammans med andra som en god
(ädel) soldat för den Smorde
(Kristi) Jesus.
[Några av Paulus strapatser räknas upp i .] Den som nu renar sig från detta
[de falska lärorna, vänder sig bort från orättfärdighet, ]
blir ett kärl till hedrande ändamål,
helgat,
användbart för sin herre
och redo för varje god gärning. [Ordet "detta", som ibland översätts "dessa", är i formen neutrum, och syftar inte på människor. Strax kommer Paulus uppmana Timoteus att vara vänlig mot alla och i ödmjukhet tillrättavisa motståndarna, se .]
Jag [Paulus] uppmanar dig [Timoteus] allvarligt inför (i närvaro av) Gud och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, han som ska döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse [andra tillkommelse] och hans kungarike:
Filemonbrevet (1)
[Hittills har Paulus bara använt den vanliga indikativa formen för alla verb. Nu kommer det första imperativet i uppmaningen "ta emot". Paulus använder liknande upplägg i alla sina brev. Alla uppmaningar baseras på vad Jesus har gjort. Paulus ställer sig inte bara vid Onesimus sida och vädjar till Filemon för Onesimus. Paulus ställer sig bildligt talat framför Onesimus och ber Filemon ta emot Onesimus som om det vore Paulus själv som kom. Även Jesus använder liknande språk, se . Dessa två verser har också en svåröversatt fin kiastisk struktur som förstärker Paulus substitution med Onesimus. I grekiskan är ordningen på pronomen: jag, du, han, JAG, han, du, jag. Det första, sista och centrala pronomenet är "jag" vilket centrerar Paulus mellan "du och han" och "han och du".] Därför, om du räknar mig som din vän,
ta då emot honom så som du skulle ta emot mig.
Hebreerbrevet (13)
Då nu barnen [Guds barn] är av kött och blod fick även han [Jesus] på liknande sätt del av detta [mänsklig natur], för att han genom sin död skulle förgöra (avsätta) djävulen som hade döden i sitt våld,
[Sista delen i , som citerades i handlar om Guds vila.] När nu ett löfte finns kvar om att få komma in i hans vila, låt oss då akta oss så att ingen av er visar sig gå miste om det.
Det står alltså fast att vissa går in i vilan, och att de som först fick höra evangeliet inte kom in på grund av olydnad [som är det synliga resultatet av otro].
Låt oss därför sträva efter att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall som de och blir ett exempel på olydnad.
[Mose ledde inte in israeliterna i det utlovade landet, då han själv blev förbjuden att gå in. Josua ledde dem in i landet, men inte in i en andlig vila, se . Hur är det då med den första översteprästen Aron, kan hans tjänst med alla offer och ceremonier leda in i vilan?] När vi nu har en stor (överlägsen) överstepräst som [redan] har [uppstått och] passerat genom himlarna – Jesus, Guds Son – borde vi [ju] hålla fast vid (vara trogna) bekännelsen [tänka, agera och säga samma sak som Gud].
Låt oss därför (vi borde ju) med frimodighet [utan fruktan – öppet och rättframt i tillförsikt] närma oss nådens tron, för att få (så att vi får ta emot) barmhärtighet och finna nåd (favör) till hjälp i [precis] rätt tid. [Nåden är den kraft som hjälper oss just i den stund då vi behöver den som mest.]
Om nu fullkomlighet hade gått att nå genom den levitiska prästtjänsten – och på den grunden fick [det judiska] folket lagen [undervisningen i Moseböckerna] – varför måste det då uppstå en annan präst, en som Melkisedek, en som inte sägs vara som Aron?
Hade han nu varit på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det redan finns andra som bär fram de offergåvor som lagen [Torah] föreskriver.
Det första förbundet hade sina regler för gudstjänsten och sin jordiska helgedom.
Alltså måste [de jordiska] avbilderna (exemplen, kopiorna) av det [verkliga] som finns i himlen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva måste renas med bättre offer än så.
Därför, syskon (bröder och systrar i tron), har vi frimodighet att gå in [kan vi med rättfram tillförsikt komma in, se ] i det allra heligaste – i [och genom; i kraft av] Jesu blod [den helgade platsen där Jesus sitter vid Faderns högra sida liknas vid tabernaklets innersta rum där de högheliga föremålen förvarades],
Kasta inte bort (avfärda inte) er frimodighet (övertygelse, tillit, förtröstan), den ger stor belöning.
Genom honom får vi därför ständigt [oavsett omständighet] frambära lovets offer till Gud [ära och upphöja honom med sång] – det är (det vill säga) en frukt från läppar som [med tacksamhet och i full överenskommelse öppet] bekänner [sig till] (bejakar, prisar) hans namn.
Jakobs brev (5)
Ni äktenskapsbrytare (otrogna)! [Ni älskar världen och bedrar Gud, se .] Vet ni inte att vänskap med världen
är fiendskap mot Gud?
Den som vill vara vän med världen
blir fiende till Gud.
Underordna er därför Gud [ställ er frivilligt och på en gång under hans befäl] – stå emot (ta ställning i fasthet mot) djävulen [den som fram och tillbaka kastar anklagelser, smädar och baktalar],
så ska han (kommer han att) fly [bort] från er. []
Den som alltså förstår att göra det goda men inte gör det, han syndar.
Syskon (bröder och systrar i tron), var tålmodiga fram till Jesu ankomst (tappa inte hoppet oavsett omständigheter). [Exempel från jordbruket:]
Se [observera] hur jordbrukaren väntar på att jorden ska ge sin dyrbara skörd,
hur han tålmodigt väntar på det första regnet [höstregnet som gör att sådden börjar gro]
och det senare regnet [vårregnet som gör att skörden växer till och frukten blir riklig].
Bekänn därför era synder (överträdelser, felsteg) [fullt ut – helhjärtat och öppet] för varandra, och be [också] för varandra så [på ett sådant sätt] att ni kan bli helade (botade, förnyade – gr. iaomai).
Mycket förmår (besegrar) [] en rättfärdigs [vädjande och behovsinriktande] bön när den verkar i kraft. [Det grekiska verbet för att bekänna, exomologeo, har prepositionen ex med som prefix, vilket intensifierar dess betydelse. En person som har det rätt ställt med Gud och människor har möjlighet att ständigt och aktivt strida mäktigt och segerrikt (gr. ischuo) i bön. Det sista verbet, gr. energeo (att verka i kraft), står i formen medium, vilket innebär att det är en samverkan mellan den som aktivt ber och Gud som låter bönen ge resultat. Den passiva formen av gr. iaomai (att göra hel) fokuserar på den store Läkarens ingripande till både kropp, själ och ande.]
1 Petrusbrevet (6)
[ är en mening i grekiskan. Även om verbet "lägg bort" kommer först är det inte huvudverbet. I stället är det "längta efter" i som är uppmaningen, och som står i imperativ i grekiskan.] Så [eftersom ni har blivit födda på nytt, se 1:23] lägg bort (avkläd er):
all ondska (illvilja, alla onda planer),
all falskhet (oärlighet, allt svek – gr. ),
hyckleri (alla former av falskhet mot människor, skådespeleri),
avundsjuka (alla former av missunnsamhet)
och allt förtal (alla former av ryktesspridning och ondskefullt tal) [som förstör relationer, se ; ; ]. [De tre sista orden: hyckleri, avundsjuka och förtal står i grundtexten i plural och syftar på alla olika yttringar av dessa.]
Ni som tror ser hans värde [den levande stenen Jesus är dyrbar för er], men för dem som inte tror står det
"stenen som byggnadsarbetarna förkastade
har blivit en hörnsten" [],
[Det är värt att notera att Petrus uppmanar de troende att underordna sig en så pass korrupt regim som den romerska. Detta innebär inte att Petrus blundar för den orättfärdighet som finns omkring honom. Detta måste ses i ljuset av vad som skulle hända om det inte fanns någon centralmakt och inga civilrättsliga lagar alls. Då skulle anarki råda och den svage skulle bli fullständigt rättslös. I det längsta ska en kristen följa samhällets förordningar, men i de fall där de går emot Guds bud är det viktigare att lyda Gud än människor, se .] Underordna er (militärisk term för att inta sin plats, inta en frivillig position av samarbete med) alla mänskliga myndigheter för Herrens skull, både konungen (kejsaren) som högste härskare
När nu den Smorde (Messias, Kristus) har fått lida till kroppen (köttet – gr. ) ska också ni beväpna er med samma sinne [tanke, intention och attityd som Jesus], för den som har fått lida till kroppen (köttet) har slutat med att synda [har inte längre något att göra med synd],
Alltings slut är nu nära (men slutet på alla ting har närmat sig). Var därför självdisciplinerade (sunda, klartänkta, måttliga) och nyktra (sansade, alerta, vaksamma) så att ni kan be [ordagrant: när det kommer till bönerna, se ].
[Petrus har just skrivit att Guds dom börjar med Guds hus, se . Eftersom det kommer tider med förföljelse och prövningar är det viktigt att församlingens ledarskap står fast, se .] Därför uppmanar jag, som själv är en äldste (ledare) och ett ögonvittne till den Smordes (Kristi) lidande och som har del i den härlighet som kommer att bli uppenbarad, nu de äldste (ledarna i församlingen) bland er:
Ödmjuka er därför (låt er därför ödmjukas) under Guds mäktiga hand, så att han kan upphöja er i rätt (sinom, lämplig) tid,
2 Petrusbrevet (1)
Mina älskade, ni vet ju redan detta. [Ordet "prognos" kommer från gr. proginosko som översätts "ni vet ju redan detta". Guds ord ger en förvarning och "prognos" om vad som kommer att ske.] Var därför på er vakt [mot falska lärare, se kapitel 2], så att ni inte dras med i de ondas (laglösas) villfarelse och förlorar ert fäste.
1 Johannesbrevet (1)
Låt det ni fått höra från början förbli (bo, leva) i er.
Om det ni hört från början förblir (bor, lever) i er,
så ska ni förbli (bo, leva) i Sonen och i Fadern.
3 Johannesbrevet (6)
Därför är vi skyldiga (det vår plikt) att stödja sådana, så att vi arbetar tillsammans för sanningen.
Uppenbarelseboken
Skriv nu ner
vad du har sett,
och vad som är,
och vad som ska ske efter detta. [Denna vers ger enligt många en nyckel för att tolka Uppenbarelseboken. Vad Johannes "har sett" är visionen i kapitel 1. "Vad som är" reflekteras i de sju breven till församlingarna i kapitel 2-3. Och "det som ska komma" beskrivs i kapitel 4-21.]
Kom ihåg (tänk tillbaka på) varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr [i kärlek]. Annars kommer jag till dig och flyttar bort din ljushållare [församlingen förlorar sitt ljus och förmåga att lysa upp sin omvärld], om du inte omvänder dig.
Omvänd dig (förändra ditt sätt att tänka och agera), om inte kommer jag snart till dig och strider mot dem [som var lika Bileam och höll sig till nikolaiternas lära] med min muns svärd.
Kom därför ihåg hur du tagit emot [i tro fått ta emot evangeliet] och hört [Guds ord]. Lyd (håll fast vid sanningen) och vänd om (förändra ert tänkesätt på en gång)! För om du inte vaknar ska jag komma som en tjuv [plötsligt, oväntat] och du ska inte veta vilken timme jag kommer över dig.
Jag tillrättavisar (överbevisar, förfinar) och tuktar (uppfostrar, vägleder, korrigerar, tränar) [kontinuerligt] alla dem som jag älskar (håller av; så många som jag skulle vara vän och umgås med – gr. phileo) [fritt citerat från ]. Så var [ständigt] ivriga (varma, hängivna; ordagrant: 'koka därför över'), och omvänd er (förändra ert tänkesätt)! [; ]
därför, alltså, då, följaktligen
