Referenser (43 st i TR)
Matteusevangeliet (13)
[Vår västerländska tideräkning utvecklades av munken Dionysius Exiguus i Rom år 525 e.Kr., innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regenter. Det visade sig dock att han misstog sig med några år vad gäller Anno Domini som betyder "Herrens år" på latin. I dag menar de flesta forskare att Jesu födelse inträffade någon gång mellan 8 och 4 f.Kr.] Nu när Jesus var född i
Betlehem i
Judéen på kung
Herodes tid
[han regerade 37-4 f.Kr.], kom visa män
(astronomer) från öst
(länderna där solen går upp) till
Jerusalem.
När kung
Herodes hörde detta blev han upprörd
(oroad, förskräckt) och hela
Jerusalem med honom.
Herodes kallade sedan i hemlighet till sig de vise männen för att ta reda på exakt hur länge stjärnan hade visat sig.
Efter att ha blivit gudomligt instruerade i en dröm att inte gå tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land. [Verbformen antyder att de vise männen hade sökt Guds ledning och att de fick svar i en dröm.]
Nu när de
[vise männen] hade gått, visade sig en Herrens ängel för Josef i en dröm och sade: "Stå upp, ta barnet och hans mor under ditt beskydd och fly till
Egypten. Stanna där tills jag talar, för
Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."
Där stannade han tills
Herodes var död, för att det som sagts av Herren genom profeten
[] skulle gå i uppfyllelse: "Ut ur
Egypten har jag kallat min son."
När
Herodes förstod att han blivit missledd av de vise männen blev han ursinnig
(tappade helt fattningen av raseri). Han beordrade
(sände ut) att man skulle döda alla pojkar som var två år eller yngre i
Betlehem och alla dess närliggande områden, detta enligt
(den exakta uppgift om) tiden som han fick fram genom att noggrant fråga de vise männen
[].
När
Herodes var död visade sig plötsligt en Herrens ängel i en dröm för Josef i
Egypten När han hörde att Archelaos regerade över
Judéen efter sin far
Herodes var han rädd att återvända dit
[till Betlehem, strax utanför Jerusalem eller någon annan stad i Judéen]. Efter att ha blivit varnad i en dröm, drog han sig undan till
Galileen.
Vid samma tid fick tetrarken
Herodes höra talas om Jesus.
[Herodes Antipas var en av Herodes den stores tre söner. Han regerade över Galileen och Pereen, de områden där Jesus verkade.]Herodes [Antipas] hade nämligen låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse för Herodias skull, som var gift med hans bror Filippus.
[Enligt den judiska historieskrivaren Josefus var Johannes Döparen fängslad i källaren på fästningen Machaerus på östra sidan om Döda havet. Han skriver också att Herodias dotter från hennes första äktenskap hette Salome.] Så kom
Herodes [Antipas] födelsedag. Herodias dotter
[Salome] dansade inför dem
(i mitten framför hela sällskapet på festen) och fascinerade
(behagade, trollband) Herodes Markusevangeliet (8)
Kung
Herodes [Antipas] fick höra om Jesus, för hans namn hade blivit vida känt.
[Ryktet om Jesu verksamhet, och nu också de tolv som predikade och gjorde under i Jesu namn, hade nått Herodes Antipas, son till Herodes den store. Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen och han bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr. Herodes Antipas var formellt inte kung utan landsfurste eller "tetrark" som ursprungligen betecknade en furste över fjärdedelen av ett rike. Markus som skriver för den romerska världen, antagligen i Rom, använder ordet kung som är den mer informella titeln på regenterna i den östra delen av Romarriket.] Man sade
[hans tjänstemän förde fram den allmänna uppfattningen]: "Det är Johannes Döparen som har uppstått från de döda, det är därför dessa krafter verkar i honom
[som gör att människor blir helade och tecken sker]."
När Herodes hörde detta sade han: "Det är Johannes, han som jag lät halshugga som har uppstått från de döda."
Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse för Herodias skull, hustru till hans bror Filippus. Henne hade Herodes gift sig med.
Anledningen var att Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru."
[Herodias var Herodes Antipas olovliga fru. Hon var ett barnbarn till Herodes den store. Som ung blev hon bortgift med sin farbror Herodes Filippus i Rom. Han ska inte förväxlas med tetrarken Filippus som regerade norr om Galileen, se . Herodias och hennes första make Filippus fick en dotter, Salome. Under ett besök i Rom blev Herodes Antipas förtjust i Herodias. Hon skilde sig, flyttade från Rom och gifte sig med Herodes Antipas. Han skilde sig också från sin fru, dottern till Aretas kung i Arabien, vilket skapade en politisk oro i området som ledde till öppet krig 36 e.Kr. Johannes Döparen hade fördömt deras agerande, eftersom de bröt mot Mose lag, se .]eftersom
Herodes hade respekt för
(fruktade) Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom
[från Herodias]. När han hörde Johannes
[tala] blev han många gånger förvånad
(förbryllad), men lyssnade
[trots det] gärna på honom
[när han var på besök i fästningen Machaerus där Johannes antagligen satt fängslad].
Men så kom ett lämpligt tillfälle
[för Herodias att genomföra sina onda planer], då
Herodes på sin födelsedag anordnade en festmåltid för sina stormän
[hans högsta civila anställda] och överstarna
[de högsta romerska militärerna] och de främsta i
Galileen [andra förnäma män som inte stod i hans tjänst].
Då [framåt kvällen då gästerna börjat bli berusade] kom Herodias dotter [Salome] in. Hon dansade och fascinerade (behagade, trollband) Herodes och [de övriga manliga] gästerna [med sin sensuella dans] och kungen sade till flickan:
"Be mig nu på en gång om vad du vill, så ska du få det."
Jesus varnade dem (gav dem följande uttryckliga befallning upprepade gånger): "Håll ständigt ett vakande öga (urskilj, analysera) och akta er för fariséernas surdeg [förvridna teologi] och Herodes surdeg [världsliga lättja och ondskefulla politik]!" [Surdeg, eller jäst i dagligt tal, används genomgående i Bibeln för ondska och falska läror. Surdegen sprider sig långsamt och tyst, och påverkar allt den kommer i kontakt med. I parallellstället i är det uppenbart att det är fariséernas och saddukéernas förvridna lära (bl.a. fariséernas hyckleri och saddukéernas skepticism till det andliga, se ; ) som Jesus syftar på. I jämförs ondskan och elakheten med surdeg i kontrast till renhet och sanning. Herodes surdeg syftar på Herodes Antipas förmätenhet och omoral som bl.a. lett till Johannes Döparens död.]
Lukasevangeliet (14)
Under kung
Herodes regeringstid i
Judéen fanns det i Avias prästavdelning en präst vid namn Sakarias. Hans hustru var av Arons ätt och hette Elisabet.
[Kung David delade in prästerna i 24 avdelningar, där Avias släkt var en av dem, se ; . På Jesu tid fanns det närmare 20 000 präster som tjänstgjorde i templet. Varje avdelning utförde tempelsysslorna under en veckas tid, fem gånger under året. Tre av dessa tillfällen var under de stora högtiderna då alla präster tjänstgjorde tillsammans.][Det normala sättet att ange tid i antiken var att utgå från kungars regeringsår. Vår västerländska tideräkning utvecklades först på 500-talet e.Kr., se .] Det var nu Caesar
(kejsare) Tiberius femtonde regeringsår.
[Tiberius var romersk kejsare 14-37 e.Kr. Han utsågs dock till medregent till kejsar Augustus redan 11/12 e.Kr. Troligtvis räknar Lukas från 19 augusti 14 e.Kr. då Augustus dog, men det kan vara två till tre år tidigare eller från nästa nyår. Eftersom det finns flera olika kalendrar med olika nyår är det svårt att exakt säga vilket år detta motsvarar. Femton år in på Tiberius styre, då Johannes träder fram och strax därefter Jesus, bör vara omkring 28 e.Kr. plus eller minus något år.] [Samtidig med kejsaren i Rom verkade följande lokala ledare:] Pontius Pilatus var ståthållare i
Judéen [regerade 26-36 e.Kr.],
Herodes [Antipas] var landsfurste
(tetrark) i
Galileen [son till Herodes den store, regerade 4 f.Kr.-39 e.Kr.], hans broder Filippus var landsfurste
(tetrark) i
Ituréen och
Trakonitis [son till Herodes den store, regerade norr om Galileen 4 f.Kr.-34 e.Kr.], Lysanias var landsfurste
(tetrark) i
Abilene [Lite är känt om detta mindre område i norr kring staden Abilene, två mil nordväst om Damaskus.] Men tetrarken Herodes, som upprepade gånger blivit tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt ont som han gjort,
Johanna, hustru till Kusas,
som var Herodes [Antipas] förvaltare [eller guvernör].
[Evangeliet nådde in i samhällets högsta skikt.]
Susanna
och många andra [kvinnor som blivit helade av Jesus]. Dessa kvinnor försörjde dem [Jesus och lärjungarna] med sina egna medel (ägodelar).
[Ryktet om Jesu verksamhet, och nu också om de tolv apostlarna som predikade och gjorde under i Jesu namn, hade nått Herodes Antipas, son till Herodes den store. Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen och han bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr. Herodes Antipas var landsfurste eller "tetrark" som ursprungligen betecknade en furste över fjärdedelen av ett rike.] När landsfursten
Herodes [Antipas] fick höra om Jesus visste han inte vad han skulle tro. Några sade att Johannes
[Döparen] hade uppstått från de döda,
Herodes själv sade: "Johannes halshögg jag. Vem är då han som jag hör sådant om?" Och han försökte få träffa Jesus.
Just då kom några fariséer
[från Galileen eller Pereen, de områden som Herodes Antipas var landsfurste över] och sade till honom: "Gå genast härifrån, för
Herodes vill döda dig."
Så fort han fick reda på att han var från
Herodes område, sände han honom till
Herodes som också var i
Jerusalem under dessa dagar.
[Herodes Antipas regerade över Galileen och Pereen, de områden där Jesus verkade. Han bodde i Tiberias i Galileen. Både han och Pontius Pilatus var i Jerusalem under dessa dagar då påsken och Lövhyddohögtiden firades och många vallfärdade till Jerusalem.]När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, för han hade hört mycket om honom och hoppades nu få se honom göra något tecken. [Något spektakulärt mirakel som bevisade att han var sänd av Gud. Herodes hade tidigare velat träffa Jesus, se .]
Även Herodes och hans livvakter [hans personliga soldater] fick förakt för honom och hånade honom genom att sätta på honom en praktfull dräkt innan han sände honom tillbaka till Pilatus.
Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra; tidigare hade det rått fiendskap mellan dem. [Orsaken till fiendskapen är inte helt känd, möjligen kan det ha att göra med massakern av galiléer som nämns i .]
Det gjorde inte Herodes heller, för han har ju sänt honom tillbaka till oss. Se, han har inte gjort något som förtjänar döden.
Apostlagärningarna (8)
Ja, det är verkligen vad som har hänt mitt ibland oss
[Davids profetia har gått i uppfyllelse], här i denna stad
[Jerusalem]. Både
Herodes [Antipas] och Pontius Pilatus, tillsammans med hedningarna och Israels folk, förenade sig mot din helige tjänare
(son) Jesus som du har smort
Vid den tiden
[som insamlingen pågick i Antiokia, se ] lät kung
Herodes [Agrippa I] gripa och tortera några av dem som tillhörde församlingen
[i Jerusalem].
[Parallellt med händelserna i Antiokia startar en ny våg av förföljelse i Jerusalem. Det är vår, se . Agrippa dör 44 e.Kr. så dessa händelser utspelar sig inte senare än våren 44 e.Kr.
Herodes Agrippa I regerade i Judéen från 41 e.Kr. fram till sin död 44 e.Kr. Han följde den judiska lagen och firade högtiderna i Jerusalem. Han var barnbarn till Herodes den store, och brorson till Herodes Antipas som nämns i och . Hans syster var Herodias, som låg bakom Johannes Döparens död. Bara tre år gammal förlorade Agrippa sin far Aristobulus på ett tragiskt sätt. Det var hans farfar, Herodes den store, känd för sin misstänksamhet även mot sina närmaste som dödade honom 7 f.Kr. Hans mor flyttade då till Rom där han växte upp tillsammans med de blivande kejsarna Gaius och Claudius. Deras vänskap gjorde att Agrippa 34 e.Kr. blev tetrark över småstaterna norr om Galileen, och 38 e.Kr. även över Galileen och Dekapolis för att 41 e.Kr. också få makten över Judéen och Samarien.]Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor [en till varje soldat], och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset.
När Petrus väl hade blivit sig själv igen [vaknat upp] sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har skickat sin ängel och räddat mig ur Herodes händer, undan allt som det judiska folket väntat sig (trodde skulle ske)."
När
Herodes [Agrippa I sänt soldater och] låtit söka efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han
[de sexton ansvariga] vakterna och befallde att de skulle föras bort
[för att avrättas]. Därefter reste han ner från
Judéen till
Caesarea och stannade där.
[Det var politiskt oroliga tider och] Herodes låg i bitter strid med
[det närliggande] folket i
[de feniciska kuststäderna] Tyros och
Sidon. Gemensamt kom de
[deras representanter] till kungen
[Herodes Agrippa I, som nu var tillbaka i sitt residens i Caesarea]. När de hade fått över hans kammarherre
(närmaste rådgivare) Blastus på sin sida bad de om fred. De var nämligen beroende av kungens område för sin försörjning.
[Fenikien var beroende av spannmålsleveranser från de inre områdena som Herodes Agrippa I styrde över. De kom till sist överens och Agrippa anordnade festligheter för att fira detta.] På utsatt dag satte sig Herodes på tronen, klädd i kunglig skrud, och höll ett tal till dem. [Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver händelserna med fler detaljer. Han skriver hur Agrippa anordnade teaterföreställningar för att ära kejsaren, Claudius. Många höga officerare och andra män var inbjudna. På den andra dagen med dessa spel framträdde Herodes Agrippa iklädd en glänsande silvermantel. När morgonsolens strålar reflekterades i hans kläder glänste och glimmade han som en gud.]
[Barnabas och Saulus hade kommit tillbaka till Antiokia sedan de lämnat de insamlade medlen i Jerusalem, se . Med sig har de också Barnabas kusin, Johannes Markus, se ; . Apostlagärningarna skiftar nu fokus från Petrus och församlingen i Jerusalem till Saulus, som snart kommer att kallas Paulus, och hans missionsresor till hedningarna.
Ungefär tio år tidigare hade de första kristna kommit till Antiokia på grund av den svåra förföljelsen i Jerusalem, se . Under de sista åren hade nu många kommit till tro och Barnabas har skickats dit för att hjälpa till, se . På grund av den snabba tillväxten behövdes många lärare så Barnabas sökte upp Saulus i Tarsus, se . Det är ungefär åtta år sedan Saulus omvändelse på väg till Damaskus. Det är i den här stora församlingen som man nu samlas till bön och fasta.] I församlingen i
Antiokia fanns det profeter och lärare:
Barnabas
[Han hade kommit från Jerusalem för att hjälpa den nya församlingen, se .] och Symeon,
som kallades Niger,
[Betyder färgad på latin. Troligtvis var han från Nordafrika. Det kan vara samma Symeon som bar Jesu kors, se .] och Lucius,
från
Kyrene,
[Han var antagligen en av de första som kom till Antiokia, se .] Manaen,
som var barndomsvän
(fosterbror) med landsfursten
Herodes,
[Herodes Antipas var den som halshögg Johannes Döparen och regerade över Galileen 4-39 e.Kr.] och Saulus.
[Apostelns hebreiska namn var Saul som betyder "efterfrågad i bön", men från och med och i övriga Nya testamentet omnämns han vid det grekiska namnet Paulus som betyder "den lille".] [Grammatiken i den här versen, ordet "och" mellan de tre första och två sista namnen, antyder att de tre första var profeter och de två sista var lärare. Dessa fem personer från mycket skilda bakgrunder utgjorde ett delat ledarskap i församlingen.] sade han: "Jag ska höra dig när dina anklagare också har kommit." Sedan befallde han att Paulus skulle stå under bevakning i Herodes palats.
Herodes
