Referenser (135 st i TR)
Matteusevangeliet (40)
Medan han vandrade längs med
Galileiska sjön, fick han se
två bröder, Simon som
[senare också] kallas Petrus och hans bror Andreas, fiska med ett kastnät i sjön.
[Denna typ av cirkulära kastnät, med en radie på omkring sex meter, kastades ut från stranden eller från en båt. När nätet sjunkit snörptes det ihop undertill och fångade fisken.]När han gick vidare därifrån såg han två andra bröder, Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. [De var också fiskare.] De satt i båten tillsammans med sin far Sebedeus och gjorde i ordning (lagade) sina nät. Han kallade dem [på samma sätt som han gjort med Simon Petrus och Andreas].
Om någon tvingar dig att gå
[med honom och bära hans bagage och utrustning] en romersk mil
[1,5 km],
så gå med honom
två [3 km].
[Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära bagage och utrustning en romersk mil, vilket motsvarar 1,5 km. Ett exempel är Simon från Kyrene som tvingades bära Jesu kors, se .]Ingen kan tjäna två herrar.
Antingen kommer han att hata den ene
och älska den andre
eller hålla sig till (vara nära) den ene
och förakta (inte prioritera) den andre.
Ni kan inte tjäna både Gud och mammon (förrädiska rikedomar, pengar, förmögenhet). [Det kiastiska mönstret i gör att versens centrum och betoning är att älska och hålla fast vid Gud. Det är grunden för att tjäna honom.]
När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, kom
två demoniserade män ut från
gravarna och konfronterade honom. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen.
När Jesus fortsatte därifrån [från synagogföreståndaren Jairus hus] följde två blinda efter och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son."
Ta inte med en lädersäck [med proviant och packning] för resan, inte två livklädnader, inte [ett extra par] sandaler eller stav. För arbetaren är värd sin mat [försörjning].
Säljs inte två små sparvar för en assarion? [Ett litet romerskt kopparmynt som var värt 1/16 av en denar, dvs. mindre än en halvtimmes lön. Ordet användes även bildligt för något mycket billigt och motsvarar vårt uttryck "en spottstyver".] Ändå faller inte en enda av dem till jorden utan er Fader [känner till eller godkänner det]. [Grundtexten utelämnar verbet här. Beroende på teologi fyller ofta översättarna i "utan att er Fader känner till att de faller till marken" eller "utan att det är hans vilja att de ska falla till marken". Ser man till sammanhanget känner Gud till den minsta transaktionen på marknaden, han har räknat huvudhåren på varje människa och då känner han också till när en sparv faller död ner. Döden fanns inte i skapelsen före syndafallet och är inte Guds vilja. Det kan vara farligt att använda denna vers som grund för en doktrin, vare sig för eller emot predestination, eftersom ordet "vilja" här inte finns i grundtexten.]
De svarade: "Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar."
Sedan sade han till folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."]Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket.
Om din hand [frestar dig att göra fel] eller din fot förleder dig [att gå till en plats som frestar dig att synda],
hugg av den och kasta bort den.
Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller lam
än att ha två händer eller två fötter och bli kastad i den eviga elden.
Om ditt öga förleder dig [att se på något som frestar dig att synda],
så riv ut ögat och kasta bort det.
Det är bättre för dig att gå in i livet enögd
än att ha två ögon och kastas i det brinnande Gehenna (helvetet). [Jesus lär inte ut självstympning, utan talar om att det är nödvändigt att ta bort sådant som förleder oss, även om det är kärt för oss.]
Men om han väljer att inte lyssna på (hörsamma) dig, så ta med dig en eller två [personer] till, för 'på två eller tre vittnesmål ska varje ord (uttalande) avgöras (styrkas)' []. -
Återigen säger jag er sanningen:
Om två av er skulle komma överens om (gr. symphoneo – vara harmoniskt samstämmiga angående) att be om (fråga efter; begära) någon sak [vilken vardaglig tvistefråga det än må vara här] på jorden, så ska det ges till dem genom (ordagrant: ska det ske dem nära/intill/hos) min Fader, som är i himlarna.
För där två eller tre är församlade i (in mot) [har samlats med syftet att ära] mitt namn, där är jag mitt ibland dem." [Frasen "i mitt namn" har på grekiska med den något ovanligare prepositionen eis (in, in i, till, mot, för). Innebörden blir då att om så bara två trossyskon gemensamt vill nå fram till Jesus – målet för deras hjärtans enhet – står löftet om hans närvaro fast. Här bör det först och främst tolkas utifrån sammanhanget före () och efter (). Uttrycket "två eller tre" upprepas från , där det andra steget i konflikthanteringen beskrivs (efter Skriftens princip om vittnesmål, se ). I används ordet pragma, vilket pekar på att det handlar om en sakfråga/tvistefråga (). Det är som om Jesus verkligen vill understryka möjligheten till detta nådesteg – att han genom sin närvaro vill bekräfta och välsigna när troende reder ut en konflikt, redan innan det eskalerar till att behöva involvera hela församlingen.]
Och han fortsatte:
"Därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru,
och de två ska bli ett (vara förenade, oskiljbara). [Citat från .]
De är inte längre två utan ett.
Det Gud har fogat (limmat, fäst) samman ska människan alltså inte skilja åt (separera)."
Han frågade henne: "Vad vill du?"
Hon sade: "Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster." [De två förnämsta platserna i Guds rike.]
När de tio [andra lärjungarna] hörde detta blev de förargade på de båda bröderna (de kände en djup smärta och ilska därför att något orätt hade skett). [Deras missnöje bottnade i avundsjuka och samma begär att vara främst, så Jesus tar tillfället i akt och undervisar dem alla om sant tjänande.]
Där
[mellan den gamla staden Jeriko och det nya romerska Jeriko] satt
två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: "Herre, Davids son, förbarma dig över oss!"
[Denna händelse inleder den sista veckan av Jesu verksamma tjänst. Det var vår och alla judar vallfärdade till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Detta gjorde även Jesus och lärjungarna. På vägen dit hade de passerat området Pereen öster om Jordanfloden, för att sedan komma till staden Jeriko. De hade vandrat upp den sista sträckan mot Jerusalem och var nu i byn Betfage, som ordagrant betyder "fikonhuset".] När de
[Jesus, lärjungarna och följet med alla som var på väg för att fira påskhögtiden] närmade sig
Jerusalem och kom till
[byn] Betfage vid
Olivberget, skickade Jesus i väg
två lärjungar
[Jesus frågar översteprästerna och folkets äldste:] "Vad säger ni om det här?
En man hade två söner. Han gick fram till den förste och sade: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'
Vem av dessa två gjorde faderns vilja?" [Det är anmärkningsvärt att den andra sonen säger "herre" och inte "far". Det är en anspelning på översteprästernas felaktiga inställning till Gud. I stället för ett barns kärlek och nära relation till fadern var de fulla av insmickrande falsk underdånighet.]De svarade: "Den första."
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen, tullindrivare och prostituerade ska komma in i Guds rike före er.
På dessa två budord hänger (vilar) hela undervisningen [allt i Moseböckerna] och profeterna." [Allt har sin utgångspunkt i dessa två bud (hebr. mitzvot) från Tredje och Femte Mosebok. Dessa två budord summerar hela Skriften. Nomos är ett brett ord som betyder lära, norm, lag och kan syfta på hela Bibelns undervisning eller bara Moseböckerna, vilket är fallet här. Genomgående i den grekiska översättningen av GT (Septuaginta) används gr. nomos för hebr. torah. Den grekiska ordföljden är: holon ho nomos (hela undervisningen) – kremamai (hänger) – kai hoi prophetai (och profeterna). Rent bokstavligt illustreras hur Moseböckerna och profeterna balanserar på var sin sida av verbet "hänger"!]
Då ska två män vara ute på åkern, en tas med och en lämnas kvar.
Två kvinnor ska mala på en handkvarn, en tas med och en lämnas kvar.
Åt en gav han fem talenter [motsvarar 82 årslöner],
åt en annan två talenter [motsvarar 33 årslöner]
och åt en annan en talent [motsvarar 16 årslöner]. [På Gamla testamentets tid var en talent en viktenhet på omkring 30 kilo. På Jesu tid blev en talent också en valutaenhet. En silvertalent var värd 6 000 denarer, och en guldtalent 30 gånger mer. En denar var en arbetares dagslön, så en talent motsvarade en stor summa pengar – lågt räknat omkring 5 miljoner svenska kronor.] Han gav var och en efter deras egen (unika) förmåga, sedan begav han sig i väg och lämnade landet.
Den som hade fått två talenter gjorde likadant
och de genererade en vinst på två.
Den som hade fått två talenter kom fram och sade: 'Herre, du anförtrodde två talenter åt mig. Här är två till som jag har tjänat.'
"Ni vet att om
två dagar är det påsk
(pesach), då ska Människosonen utlämnas för att korsfästas."
[Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi", se . Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten, och hur dödsängeln passerade förbi de hus vars dörrposter strukits med blod från ett lammoffer. Den började efter solnedgången den 14:e dagen i den första månaden Nisan, vilket antagligen är torsdag kväll enligt den då vanligaste judiska kalendern.]Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner [Jakob och Johannes]. Jesus började känna sorg (bedrövelse) och en enorm tyngd kom över honom (det starkaste grekiska ordet för psykisk press).
men de lyckades inte trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist trädde två män fram
Ståthållaren sade nu till dem: "Vilken av de båda vill ni att jag ska frige?" De svarade: "Barabbas!"
Samtidigt med honom korsfästes också två brottslingar (rövare som rånade och överföll människor), den ene till höger och den andre till vänster om honom [].
Och se – då brast templets förhänge itu [förlåten i templet rämnade och delades i två delar], uppifrån och [ända] ner. Jorden [marken] skakade och klipporna rämnade (brast, delades).
Markusevangeliet (18)
Han kallade till sig de tolv [apostlarna] och började sända ut dem två och två [som sina sändebud] och gav dem auktoritet (makt) över de orena andarna. [Matteus gör en parvis uppräkning av de tolv, se .]
Ta [ett par] sandaler på era fötter, men inte dubbla tunikor (skjortliknande långt underklädesplagg). [Välbärgade personer bar två tunikor närmast kroppen.]
Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter!"
När de hade tagit reda på det svarade de: "Fem bröd och två fiskar."
Jesus tog de fem brödstyckena och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han bröden och gav dem (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande), åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. [Undret skedde i Jesu händer.] Han fördelade också de två fiskarna åt alla,
Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den!
Det är bättre för dig att gå in i livet stympad
än att ha båda händerna i behåll och komma till Gehenna (helvetet).
Om din fot förleder dig till synd, så hugg av den!
Det är bättre för dig att gå in i livet halt
än att ha båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna (helvetet).
Om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det!
Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga
än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna (helvetet),
och de två ska vara ett kött.' []
Så är de inte längre två, utan ett kött.
En fattig änka
(så fattig att hon var utlämnad att ta emot gåvor från andra, oförmögen att arbeta) kom och lade ner
två lepta
[två judiska kopparmynt av den lägsta myntvalören], vilket motsvarar en quadrans
[ett romerskt bronsmynt vilket var den minsta myntvalören i västra Romarriket].
[Det judiska kopparmyntet "lepta" var den minsta valören som användes i den östra delen av Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Eftersom Markus skriver för läsare i Rom och den västra delen av Romarriket förklarar han att två "lepta" motsvarade en "quadrans". Detta var den lägsta myntvalören i den delen av Romarriket och värdet var 1/64 av en denar.]Det var två dagar kvar till påsken (pesach) och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett listigt sätt att gripa Jesus och döda honom.
Han skickade i väg
två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå in i staden
[Jerusalem]! Där ska en man som bär en vattenkruka möta er, följ honom!
[Detta måste varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor; män bar vinsäckar.]Tillsammans med honom korsfäste de två rånare, en på hans högra sida och den andre på hans vänstra.
Då revs (delades) förlåten i det inre templet i två delar, uppifrån och ända ner. [Förlåten avskilde den allra heligaste delen av templet. Att det revs itu uppifrån betonar att det var Gud som öppnade vägen för människan att ha gemenskap med honom. Enligt tidig judisk tradition, som i vissa delar kan ha överdrifter, bestod den av två tjocka tyg vävda i ett stycke, upphängda en halvmeter från varandra. Varje draperi var 18 meter högt, nio meter brett och ett par centimeter tjockt och det krävdes trehundra präster för att lyfta det.]
Efter detta
[på samma dag, se ] visade han sig i en annan skepnad
(annorlunda yttre form) för
två av dem som var på väg ut på landet
[till Emmaus, elva kilometer utanför Jerusalem].
Lukasevangeliet (29)
Och [de kom också dit] för att offra enligt vad som är sagt i Herrens undervisning:
Ett par turturduvor eller två unga duvor. [, en fattig familjs offer.] [Två duvor offrades för Marias rening. Detta skulle ske 40 dagar efter födseln, se . , som Lukas delvis citerar, inleds med "Om hon inte har råd att offra ett årsgammalt lamm, ska hon ta två turturduvor eller två andra duvor." Josef och Maria var med andra ord fattiga, se . De vise männen hade ännu inte kommit med sina gåvor, se . I ett större perspektiv offras alltså inget lamm för Jesus. I stället blir han Guds lamm som offras för världens synd, se .] [Josef och Maria var noga med att följa Mose undervisning, se , , ; . Gr. nomos som är ett brett ord som betyder lära, norm eller lag används fem gånger i detta kapitel. I den grekiska översättningen av GT, Septuaginta, används det för att översätta Torah (som betyder undervisning). Lukas anger två olika ritualer som båda skedde i templet. Följde de traditionen tog Josef med sig Jesus den 31:a dagen för Pidjon haben (återlösningen). Tio dagar senare gick familjen tillsammans till templet för att offra de två duvorna för Marias rening. Det är vid det tillfället mötet med Symeon och Hanna sker, se .
En annan tolkning är att Jesus helgas för tjänst i templet eftersom betalningen av de fem silvermynten inte nämns. Det kan i så fall ge en förklaring på varför Jesus vill stanna kvar där som tolvåring, se . I Lukas skildring finns flera paralleller med berättelsen om Hanna som lämnar Samuel i templet, se .]
Han svarade dem [den första gruppen av folkskarorna, saddukéer och fariséer] och sade: "Den som har två tunikor (långt skjortliknande underklädesplagg), han ska dela med den som inte har någon, och den som har mat ska göra likadant." [Välbärgade personer bar två tunikor närmast kroppen.]
och han såg två båtar ligga vid sjön; fiskarna hade gått ur dem för att skölja (rengöra) sina nät.
Allt detta [som Jesus gjorde i allmänhet men speciellt dessa två under som nämns i ] fick Johannes [Döparen som nu var fängslad, se ] höra berättas av sina lärjungar.
[Jesus berättar nu en liknelse:] "En penningutlånare hade två män som stod i skuld till honom. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.
Han sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, varken stav eller lädersäck [med proviant och packning], bröd eller pengar eller två livklädnader (tunikor, långt skjortliknande underklädesplagg).
Men han sade till dem: "Ge dem ni att äta."
De svarade: "Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?"
Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Han bröt bröden och gav (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande) åt lärjungarna, för att de skulle dela ut åt folket.
Plötsligt var där två män som samtalade med honom. Det var Mose och Elia
[Det är antagligen natt nu eftersom de var där till nästa dag, se .] Petrus och de andra sov tungt (var nedtyngda av sömn), men när de vaknade upp (skakat av sig tröttheten) såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom.
Efter detta utsåg Herren sjuttio andra [förutom de tolv, se ] och sände ut dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma. [Vissa handskrifter har sjuttiotvå i stället för sjuttio.]
De sjuttio återvände glada och berättade: "Herre, till och med demonerna lyder oss i ditt namn."
Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: 'Sköt om honom, och alla ytterligare utgifter betalar jag dig när jag kommer tillbaka.' [Två denarer motsvarade två dagslöner, vilket räckte för två månaders vistelse för en person på ett värdshus.]
Säljs inte fem sparvar för två assarion [romerskt kopparmynt av låg valör, värdet motsvarade en sextondels denar eller en halv timlön]? Ändå är ingen av dem bortglömd av Gud. [Sparvar var den billigaste matvaran som såldes på marknaden. För en assarion kunde man köpa två sparvar, se . Här ser vi att om man köpte fyra sparvar så fick man den femte på köpet. Om nu t.o.m. denna extra sparv, utan kommersiellt värde, inte är bortglömd av Gud – hur mycket mer ser då inte Gud oss människor som han köpt med Jesu dyra blod.]
För från och med nu ska fem i samma familj vara separerade, tre mot två och två mot tre. [Nu ges ett exempel från en familj med fem personer.]
Vidare sade han [Jesus]: "En man (en viss person) hade två söner. [Den yngre beskrivs i och den äldre i .]
Ingen tjänare [speciellt ord för slav som tjänade i hemmen] kan tjäna två herrar.
Antingen kommer han att hata den ene
och älska den andre
eller hålla sig till den ene
och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon (rikedom)."
Jag säger er:
Den natten ska två ligga i samma säng.
Den ene ska tas med och den andre ska lämnas kvar.
Två ska mala tillsammans.
Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar.
Två ska vara på fältet.
Den ena ska tas med och den andra lämnas kvar."
[ är antagligen en kommentar som inte fanns med i grundtexten.] ["Tas med" kan syfta på att tas med rent bokstavligt och tillfångatas under invasion av en fiendehär. Andligt sett kan man tas med till domen, eller till Guds rike. Oavsett vad "tas med" syftar på så kommer människor att skiljas åt då Guds rike och Människosonen kommer.]
"Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre var en tullindrivare (publikan).
När han närmade sig
[byarna] Betfage och
Betania vid det berg som kallas
Olivberget, skickade han i väg
två av sina lärjungar
Han såg också hur en fattig änka lade ner två små kopparmynt. [Det judiska kopparmyntet "lepta" var den minsta valören som användes i den östra delen av Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Två "lepta" motsvarade en "quadrans" som var den lägsta myntvalören i den västra delen av Romarriket.]
Då sade de: "Herre, här är två mindre svärd."
Han svarade: "Det räcker." [Kan också översättas: "Nog pratat om det."]
[Jesus var inte den ende som blev korsfäst den dagen.] Två andra förbrytare (kriminella våldsmän) fördes också ut för att bli avrättade tillsammans med honom. [Vissa manuskript har "andra, två kriminella" för att på så vis indikera att Jesus inte var en kriminell, men profetian i säger att han räknades bland de kriminella.]
När de förvånade funderade på vad de skulle tro om detta, stod plötsligt två män i ljusa skinande kläder nära dem.
Två av dem var på väg till en by som hette
Emmaus, som ligger elva kilometer
(sextio stadier) från
Jerusalem.
[En tvåtimmars vandring nordväst från Jerusalem. Den ene av lärjungarna var Kleopas, se . Den andre är okänd, det skulle kunna vara hans hustru Maria som var med vid korset när Jesus dog, se .] Johannesevangeliet (13)
Nästa dag stod Johannes [Döparen] där igen med två av sina lärjungar (efterföljare, lärlingar). [Andreas, Simon Petrus bror, se , och Johannes, evangeliets författare.]
De båda lärjungarna [Andreas och Johannes, evangeliets författare] hörde honom [Johannes Döparen] säga detta, och de följde Jesus.
En av de två som hade hört vad Johannes [Döparen] sagt och följde Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.
Där stod sex stenkrukor för vattnet som användes till judarnas reningsceremonier. Varje kärl rymde omkring hundra liter (två till tre bat-mått).
När samariterna kom till Jesus bad de honom enträget att stanna kvar hos dem. Så han stannade där i två dagar.
Nu, efter de
två dagarna
[i den samariska staden], gick han därifrån
[vidare norrut] till
Galileen.
"Här är en pojke
(i sjuårsåldern) som har fem små kornbröd och
två små fiskar, men hur kan det räcka för så många?"
[Här används inte det vanliga grekiska ordet ichthys för fisk utan opsarion. Detta syftar på en saltad och torkad fisk, antagligen från Magdala, som pojken fått med sig av sina föräldrar som matsäck. Det grekiska ordet för pojke paidarion beskriver ofta barn i åldern 5-8 år.]I er lag står det att vittnesbörden från två personer är sant [].
När han nu hörde att Lasarus var sjuk stannade han två dagar på den plats han var.
Där korsfäste de honom, och med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten.
De sprang tillsammans, men den andre lärjungen [Johannes] sprang fortare än Petrus och kom fram till graven först.
Då fick hon se (studerar hon noggrant) två änglar i vitt sitta där Jesu kropp varit, en vid huvudet och en vid fötterna.
Följande
[sju] personer var samlade tillsammans: Simon Petrus,
Tomas, som kallades tvillingen
(gr. Didymus),
Natanael, från
Kana i
Galileen,
Sebedeus söner
[Jakob och Johannes] och
två andra av Jesu lärjungar.
[De två andra lärjungarna som inte namnges kan ha varit Andreas och Filippus. De nämns tillsammans i och .]Apostlagärningarna (13)
Medan de helt fokuserat stirrade mot himlen när han for upp, stod plötsligt två män bredvid dem i vita (skinande) kläder.
Man förde fram två [kandidater som uppfyllde dessa kriterier]: Josef Barsabbas, även kallad Justus, och Mattias.
De bad: "Herre, du känner allas hjärtan. Visa vem av dessa två du har utvalt
När han hörde de orden flydde han. Sedan levde Mose som främling i
Midjans land där han
[gifte sig och] fick
två söner.
Eftersom
Lydda låg nära
Joppe [knappt två mil in i landet] och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de
två män som bad honom komma till dem så fort som möjligt.
När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare [speciellt ord för slav som tjänade i hemmen] och en soldat, som var en from man och alltid stod till hans tjänst.
Natten innan Herodes skulle ställa honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor [en till varje soldat], och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset.
Detta pågick under
två års tid så att alla som bodde i
[den romerska provinsen] Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.
[Paulus bedriver en lärjungaskola i Efesos som gör att evangeliet spred sig utanför Efesos. Människor från alla delar av Mindre Asien får höra evangeliet. Församlingar startas i närbelägna städer som Smyrna, Sardes, Filadelfia, Hierapolis, Laodikeia och Kolossai. Under denna tid skriver Paulus också första brevet till Korint, se . Paulus skriver antagligen också ännu ett brev till Korint, "tårarnas brev", som dock inte finns bevarat, se ; .]Han sände ut
två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, till
Makedonien och stannade själv kvar en tid i
Asien.
[I slutet av sina tre år i Efesos stakar Paulus ut riktningen för sin fortsatta färd. Målet är Romarrikets huvudstad Rom, via Jerusalem. Det är en inre kallelse som inte går att köpslå med, se . I Romarbrevet, som Paulus skriver från Korint ungefär ett år efter denna händelse, redogör han mer utförligt om sina framtidsplaner att sprida evangeliet vidare västerut mot Spanien via Rom, se .]Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: "Stor är efesiernas Artemis!" [Grekerna såg ofta de kristna som en judisk gruppering. Alexanders syfte kan varit att klargöra att Paulus inte hörde till dem och rentvå den judiska befolkningen. Alexander var ett vanligt namn, se ; . Kanske är det samma person som "Kopparsmeden Alexander" som Paulus senare omnämner i , och eventuellt även i .]
Befälhavaren steg då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla bojor. Sedan frågade han vem han var och vad han hade gjort.
Därefter kallade han till sig
två av sina officerare och befallde dem: "Ha
tvåhundra soldater redo att gå till
Caesarea i kväll vid niotiden
(tredje timmen efter mörkrets inbrott), dessutom sjuttio ryttare och
tvåhundra spjutbärare.
1 Korintierbrevet (3)
Vet ni inte att den som förenar sig med en prostituerad
blir en enda kropp med henne? Det heter:
De två ska bli ett kött. [] [Sexualiteten involverar hela personligheten och är inte separerad från kärlek utan hör ihop.]
Om någon [man eller kvinna i församlingen] talar tungomål
får två eller högst tre tala,
en i sänder, och någon ska uttyda.
Två eller tre profeter [män eller kvinnor, se ] ska tala,
och de andra ska [reflektera och] pröva det som sägs. [Det ska ges tid att reflektera över och pröva det som sagts. Det är naturligt att de som har gåvan att "skilja mellan andar" använder sin gåva här för att urskilja det som sagts, se .]
2 Korintierbrevet (1)
[Paulus ger mycket av sin tid och energi till församlingen i Korint. Han grundade församlingen och var med dem i ett och halvt år. Senare gjorde han ett kortare smärtsamt andra besök och nu är han på väg till dem en tredje gång, se även ; . Däremellan har korintierna skrivit flera brev som Paulus besvarat. Detta brev är troligen det fjärde brevet som Paulus skriver till dem.] Det är nu tredje gången jag ska komma till er.
Efter
två eller tre vittnens ord
ska varje sak avgöras.
[Citat från . Samma vers citeras också i och . Användningen i dessa ställen, där en privat konflikt har blivit en allmän fråga för hela församlingen, indikerar att Paulus nu offentligt kommer att konfrontera dem som utger sig för att vara apostlar, men inte är det.] Galaterbrevet (2)
Det står ju att Abraham hade två söner, en med slavkvinnan [Hagar] och en med den fria kvinnan [Sara, sin hustru].
Nu, låt oss ta en bild
(analogi) från detta. Ett förbund
(testamente) har sitt ursprung från
berget Sinai [där lagen gavs] och föder sina barn in i slaveri, detta är Hagar.
Efesierbrevet (2)
genom att i sitt [eget korsfästa] kött ta bort (annullera) fiendskapen, orsakad av budordens lag [gr. nomos entolon], uttryckta i lärosatser (dogmer; mänskliga föreskrifter – gr. dogma). [; ; ] [Runt templet fanns en skiljemur för att påminna om att hedningar inte fick gå in i templet. Där fanns skyltar med texten: "Ingen främling får träda innanför templets inhägnad! Den som överträder bär själv ansvaret för sin död, som kommer att bli följden." Hittills har två sådana varningsskyltar hittats. Den första hittades 1871 och finns på Istanbuls arkeologiska museum. Ett fragment från en annan sten som hittades 1936 finns i Jerusalem på Israel Museum.] Han gjorde detta för att från de två [jude och hedning], i sig själv, skapa en ny människa och på så vis bereda frid,
Av den anledningen ska en man lämna sin far och mor (beroendet av dem)
och vara förenad med (hålla sig till) sin hustru, och de två ska bli ett kött. [Citat från . I äktenskapet skapas inte bara något nytt. Paret "lämnar" sitt beroende till föräldrar för att "hålla sig till varandra" och skapa en ny familj. Därför är äktenskapet inte bara en privat angelägenhet utan något som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.]
Filipperbrevet (1)
Jag dras åt båda hållen. Min längtan är att bryta upp (plocka ner tältet för att resa vidare) och vara hos den Smorde (Messias, Kristus), vilket är långt mycket bättre,
1 Timoteusbrevet (1)
[Paulus hade redan nämnt att församlingen behövde vara på sin vakt mot sådana som talade illa om dess ledare, se , . Här är riktlinjerna för hur man skiljer mellan falska och äkta anklagelser. Det är samma princip som finns genom hela Bibeln med flera vittnen, se ; .] Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste om det inte finns två eller tre vittnen.
Hebreerbrevet (2)
Så skulle vi, genom två orubbliga fakta [hans löfte och ed], där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har tagit vår tillflykt (har flytt för att komma i säkerhet) till det hopp vi har framför oss.
Den som förkastar Mose lag [och undervisning från Torah] dör utan förbarmande (medkänslor) på grund av två eller tre vittnen (efter två eller tre vittnesmål/bevis) [enligt ].
Uppenbarelseboken (10)
Det första veropet är över. Se, efter det kommer två till.
Men lämna templets yttergård och mät den inte, för den är given åt hedningarna och de ska trampa
(ockupera) den heliga staden
[Jerusalem] under sina fötter i fyrtio
två månader
[vilket motsvarar 3,5 år, se även ; ; ].
[Både Hesekiel och Sakarja har liknande syner om en man med en mätstav, se ; . Vid dessa tillfällen verkade mätningen symbolisera gudomligt beskydd, se .]Jag ska låta mina två vittnen profetera under 1 260 dagar [motsvarar också 3,5 år – 42 månader med 30 dagar i varje månad], klädda i säcktyg." [Eftersom dessa två vittnen är hatade av alla jordens folk och man vill skada dem, se , handlar deras profetiska tal troligtvis om synd och Guds dom.]
Dessa
[vittnen] är de
två olivträden och de
två ljusstakarna
[ljusbärarna] som står inför jordens Herre.
[För att ett vittnesbörd ska vara sant krävs två vittnen, se . Bilden med en ljusstake och två olivträd återfinns i Sakarja kapitel fyra. Där symboliserar de två olivträden ståthållaren Serubbabel, se , och översteprästen Josua som Gud använde för att bygga upp templet igen efter befrielsen från fångenskapen i Babylon 500 f.Kr. Det är därför troligt att de två vittnena också här är två verkliga personer. Det är möjligt att de också har en roll i templets återuppbyggande. Några förslag på personer är: - Två nu okända personer, eftersom de inte nämns vid namn. - Henok och Elia, eftersom de inte dog en naturlig död, se ; . - Mose och Elia, eftersom tecknen de gör har samma karaktär och de samtalade med Jesus på förklaringsberget. Elia profeteras att komma tillbaka innan Herrens dag och föra judar tillbaka till sina fäders tro, se .
Andra förslag är att de två olivträden står för de två förbunden, GT och NT. Eftersom de sju lampställen tidigare syftade på församlingar, se , har det föreslagits att dessa två lampställ syftar på de två församlingarna utan kritik, Smyrna och Filadelfia.] Jordens invånare gläder sig över dem och jublar och skickar gåvor till varandra, eftersom de båda profeterna hade plågat dem som bor på jorden.
Men kvinnan fick den stora örnens
båda vingar för att flyga ut till sin plats i öknen, där hon skyddad från ormen får sitt uppehälle under en tid, tider och en halv tid
[3,5 år].
[Flykten till öknen, som omnämndes i , beskrivs nu mer detaljerat. Bilden med örnen och öknen är bekant. När Gud samtalar med Mose, efter uttåget ur Egypten, använder han just bilden med "örnvingar" för att beskriva hur han förde dem tryggt genom öknen fram till Sinai berg, se . Eftersom örnen beskrivs som "den stora örnen", kan den syfta på örnen som beskrivs i . Läser man Jesu tal om sista tiden i Matteus 24-25 parallellt med Uppenbarelseboken, kan det vara nu som Jesu uppmaning i om att fly till bergen går i uppfyllelse. Detta är enda gången uttrycket "en tid, tider och en halv tid" används i Uppenbarelseboken. Uttrycket återfinns i Daniels bok, se ; . Utifrån parallellstället motsvarar tiden 1 260 dagar, se . Tiden 3,5 år beskrivs på tre olika sätt i ett kiastiskt mönster:
42 månader – .
1 260 dagar – .
1 260 dagar – .
En tid, tider och en halv tid – .
42 månader – .]Vilddjuret [från havet] fick en mun som talade stora och hädiska ord, och det fick rätt att fortsätta i fyrtiotvå månader (3,5 år).
[Den oheliga treenigheten blir nu fulltalig. I nämns uttryckligen: - Draken, som är Satan, se . - Vilddjuret från havet – ett politiskt system och dess ledare. - Vilddjuret från jorden – den falske profeten.
Draken står troligen kvar vid havet och kallar upp ännu ett vilddjur, men denna gång från jorden, se . Det kan vara en anspelning till de judiska legenderna om ett havs- och landodjur – Leviatan och Behemot, se ; . I den falska treenigheten agerar Satan fader, det första vilddjuret son och den falska profeten ande. Det första vilddjuret symboliserar riken och härskare som regerar med militär makt, se och . Det andra vilddjuret har att göra med ekonomiskt inflytande, se . Båda dessa två vilddjur får sin makt från draken. Genom alla tider har troende lockats att kompromissa och överge troheten till Gud genom att sätta sin tillit till världsliga riken, kungar och system för beskydd och ekonomisk välgång.] Jag såg ett annat vilddjur komma upp ur jorden. Det hade
två horn som ett lamm men talade som en drake.
[Till det yttre liknade denna varelse ett lamm, men dess tal avslöjade hans sanna herre – draken som är Satan. I Bergspredikan hade Jesus just varnat för falska profeter som kommer klädda som lamm, i fromma yttre uttryckssätt, men i sitt inre är de rovlystna vargar som är hungriga efter att plundra och förgöra, se . Detta vilddjur för drakens talan och är hans profet. Johannes blir så ivrig att han börjar berätta i presens om allt som det nya landmonstret gör.]
Vilddjuret [från havet, se ] greps tillsammans med den falske profeten [vilddjuret från jorden, se ],
som hade gjort tecken inför vilddjuret
och därigenom förlett dem som tagit emot vilddjurets märke
och tillbett dess bild.
Båda kastades levande i eldsjön som brinner av svavel.
två, båda
