1 Mos 38:10Detta som han gjorde var ont i Herrens (Jahves) ögon och han dödade honom också. [Här ser vi Bibelns första exempel på leviratäktenskap, se ; ; ; .]
1 Mos 38:10Detta som han gjorde var ont i Herrens (Jahves) ögon och han dödade honom också. [Här ser vi Bibelns första exempel på leviratäktenskap, se ; ; ; .]
Rut Introduktion[Två böcker i Bibeln är namngivna efter kvinnor, Ester och Rut. Båda böckerna beskriver äktenskap mellan en jude och en icke-jude. Ester var en judisk kvinna som gifte sig med den persiske kungen Ahasveros (Xerxes I). Den moabitiska Rut gifter sig med Boaz, en framträdande judisk man. En annan likhet är att båda kvinnorna har en speciell plats i Guds plan. Gud använde Ester för att rädda det judiska folket från att bli utplånat. Rut har en viktig roll i den messianska genealogin, hennes barnbarnsbarn är David som finns med i Jesu släkttavla, se . Det finns även en fin typologi i de två kvinnor som är bokens huvudpersoner, judiska Noomi och den moabitiska Rut. De är båda änkor och i behov av en återlösare. Rut som är en hedning, får inympas i Guds folk som ett resultat av Noomis exil. Församlingen, som mestadels består av hedningar, fick komma till Gud genom att Israel gick i exil i den så kallade diasporan. Det finns en fin harmoni mellan dessa två kvinnor. Rut ersätter inte Noomi, istället blir båda kvinnorna återlösta, och de har ett så nära vänskapsband att Ruts son kallas Noomis son. Här finns inte rum för någon ersättningsteologi där församlingen ersätter Israel. Boken är en mönsterbild för Guds frälsningsplan för både judarna och hedningarna, se . Det går också se den helige Ande i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boaz, se . Även förskottsbetalningen med sex mått korn, se , för tankarna till pingstdagen och högtiden shavuot, se ; ; . Även platserna är symboliskt laddade. Tröskplatsen, där kapitel 3 utspelar sig, är ofta en bild på dom i Bibeln, se ; . Johannes döparen refererar till hur Jesus en dag ska rensa sin tröskplats och skilja mellan agnarna och vetet, se . När Rut lägger sig vid Boaz fötter agerar hon i tro. Hon har förstått att Boaz är en god man och böjer sig ödmjukt och villigt under honom. Messias är världens frälsare och återlösare, se ; . Något som Job förstått när han sa: "jag vet att min återlösare lever", se .
Struktur:
Introduktion ()
Akt 1. Tillbaka till Betlehem ()
Akt 2. Rut möter Boaz ()
Akt 3. Tröskplatsen ()
Akt 4. Boaz återlöser Rut ()
Avslutning – släkttavla ()
Skrivet: Omkring 1000–800 f.Kr. David regerade ca 1010-970 f.Kr. och nämns vid namn, se , . Författaren förklarar äldre traditioner om sandalens betydelse vid en affärsuppgörelse, se , vilket indikerar att boken är skriven senare än när händelserna utspelar sig.
Berör tidsperioden: Domartiden, 1375–1050 f.Kr. Troligtvis omkring 1100-talet då Jefta och Simson var domare, se .
Författare: Okänd, enligt judisk tradition domaren och profeten Samuel under tidigt 1000-tal f.Kr. sedan han smort David till kung. David nämns i som kulmen på berättelsen om Rut. Davids son Salomo nämns inte, vilket tyder på att författaren kan varit samtida med David och då i början av hans regeringsperiod. David var 30 år när han blev kung, och regerade i 40 år under perioden 1010-970 f.Kr., se .] Rut Introduktion[Två böcker i Bibeln är namngivna efter kvinnor, Ester och Rut. Båda böckerna beskriver äktenskap mellan en jude och en icke-jude. Ester var en judisk kvinna som gifte sig med den persiske kungen Ahasveros (Xerxes I). Den moabitiska Rut gifter sig med Boaz, en framträdande judisk man. En annan likhet är att båda kvinnorna har en speciell plats i Guds plan. Gud använde Ester för att rädda det judiska folket från att bli utplånat. Rut har en viktig roll i den messianska genealogin, hennes barnbarnsbarn är David som finns med i Jesu släkttavla, se . Det finns även en fin typologi i de två kvinnor som är bokens huvudpersoner, judiska Noomi och den moabitiska Rut. De är båda änkor och i behov av en återlösare. Rut som är en hedning, får inympas i Guds folk som ett resultat av Noomis exil. Församlingen, som mestadels består av hedningar, fick komma till Gud genom att Israel gick i exil i den så kallade diasporan. Det finns en fin harmoni mellan dessa två kvinnor. Rut ersätter inte Noomi, istället blir båda kvinnorna återlösta, och de har ett så nära vänskapsband att Ruts son kallas Noomis son. Här finns inte rum för någon ersättningsteologi där församlingen ersätter Israel. Boken är en mönsterbild för Guds frälsningsplan för både judarna och hedningarna, se . Det går också se den helige Ande i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boaz, se . Även förskottsbetalningen med sex mått korn, se , för tankarna till pingstdagen och högtiden shavuot, se ; ; . Även platserna är symboliskt laddade. Tröskplatsen, där kapitel 3 utspelar sig, är ofta en bild på dom i Bibeln, se ; . Johannes döparen refererar till hur Jesus en dag ska rensa sin tröskplats och skilja mellan agnarna och vetet, se . När Rut lägger sig vid Boaz fötter agerar hon i tro. Hon har förstått att Boaz är en god man och böjer sig ödmjukt och villigt under honom. Messias är världens frälsare och återlösare, se ; . Något som Job förstått när han sa: "jag vet att min återlösare lever", se .
Struktur:
Introduktion ()
Akt 1. Tillbaka till Betlehem ()
Akt 2. Rut möter Boaz ()
Akt 3. Tröskplatsen ()
Akt 4. Boaz återlöser Rut ()
Avslutning – släkttavla ()
Skrivet: Omkring 1000–800 f.Kr. David regerade ca 1010-970 f.Kr. och nämns vid namn, se , . Författaren förklarar äldre traditioner om sandalens betydelse vid en affärsuppgörelse, se , vilket indikerar att boken är skriven senare än när händelserna utspelar sig.
Berör tidsperioden: Domartiden, 1375–1050 f.Kr. Troligtvis omkring 1100-talet då Jefta och Simson var domare, se .
Författare: Okänd, enligt judisk tradition domaren och profeten Samuel under tidigt 1000-tal f.Kr. sedan han smort David till kung. David nämns i som kulmen på berättelsen om Rut. Davids son Salomo nämns inte, vilket tyder på att författaren kan varit samtida med David och då i början av hans regeringsperiod. David var 30 år när han blev kung, och regerade i 40 år under perioden 1010-970 f.Kr., se .] Rut 1:4Sönerna gifte sig med kvinnor från Moab. Den ena hette Orpah [som betyder "gasell", härstammar från hebreiska ordet för "nacke" och "styvnackad", hon gifte sig med Kiljon] och den andra hette Rut [som betyder "vänskap", gifte sig med Machlon, se ]. De bodde där i omkring 10 år.
Rut 1:4Sönerna gifte sig med kvinnor från Moab. Den ena hette Orpah [som betyder "gasell", härstammar från hebreiska ordet för "nacke" och "styvnackad", hon gifte sig med Kiljon] och den andra hette Rut [som betyder "vänskap", gifte sig med Machlon, se ]. De bodde där i omkring 10 år.
Rut 2:11Boaz svarade henne: "Man har grundligt berättat (hebr. nagad nagad) för mig om allt du gjort för din svärmor [Noomi] sedan din make [Machlon, se ] dog – hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut.
Rut 2:11Boaz svarade henne: "Man har grundligt berättat (hebr. nagad nagad) för mig om allt du gjort för din svärmor [Noomi] sedan din make [Machlon, se ] dog – hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut.
Jes 52:9Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner,
för Herren tröstar sitt folk [], han återlöser Jerusalem.
[Verbet återlöser är hebreiska gaal och den som återlöser är en "Goel". Återlösning är ett centralt begrepp i Bibeln, se ; ; ; . Det helt centrala i Jesu tjänst här på jorden är att vara mänsklighetens Återlösare, vår Goel. Jesus Messias fullföljer det uppdraget när Han går till korset och frivilligt betalar det pris som krävs för vår återlösning, se ; ; ; ; .
Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Ur Guds perspektiv är Jerusalem världens mittpunkt. Det finns även en intressant iakttagelse att rent språkligt pekar världens språk också mot Jerusalem. Skriftspråken öster om Jerusalem läses från höger till vänster, medan språken väster om Jerusalem läses från vänster till höger. Det betyder bland annat att Jerusalem inte bara representerar Israel och judarna utan hela världen och hela mänskligheten. Gud återlöser hela världen.]
Jes 52:9Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner,
för Herren tröstar sitt folk [], han återlöser Jerusalem.
[Verbet återlöser är hebreiska gaal och den som återlöser är en "Goel". Återlösning är ett centralt begrepp i Bibeln, se ; ; ; . Det helt centrala i Jesu tjänst här på jorden är att vara mänsklighetens Återlösare, vår Goel. Jesus Messias fullföljer det uppdraget när Han går till korset och frivilligt betalar det pris som krävs för vår återlösning, se ; ; ; ; .
Det hebreiska namnet på Jerusalem är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två, ändelsen ajim indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. Ur Guds perspektiv är Jerusalem världens mittpunkt. Det finns även en intressant iakttagelse att rent språkligt pekar världens språk också mot Jerusalem. Skriftspråken öster om Jerusalem läses från höger till vänster, medan språken väster om Jerusalem läses från vänster till höger. Det betyder bland annat att Jerusalem inte bara representerar Israel och judarna utan hela världen och hela mänskligheten. Gud återlöser hela världen.]
Jes 53:4[ är den centrala delen i kiasmen, med som höjdpunkt. Här ges uppenbarelsen om att den lidande tjänaren villigt blir en återlösare som betalar det ultimata priset för mänsklighetens synd. En nödvändig förutsättning för att vara en återlösare (hebr. goel), är att det sker villigt och frivilligt, se ; . Meningen börjar med det hebreiska ordet achen som ger eftertryck och betoning.]
Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [],
och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se ];
och vi – vi såg honom som slagen (straffad),
pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad).
Jes 53:4[ är den centrala delen i kiasmen, med som höjdpunkt. Här ges uppenbarelsen om att den lidande tjänaren villigt blir en återlösare som betalar det ultimata priset för mänsklighetens synd. En nödvändig förutsättning för att vara en återlösare (hebr. goel), är att det sker villigt och frivilligt, se ; . Meningen börjar med det hebreiska ordet achen som ger eftertryck och betoning.]
Ja (sannerligen), det var våra sjukdomar (svagheter) han lyfte upp (tog på sig) [],
och våra sorger [fysiska och själsliga smärtor] han bar [som en tung börda, se ];
och vi – vi såg honom som slagen (straffad),
pinad av Gud (Elohim) [drabbad av Guds straff], och ödmjukad (förödmjukad).
Matt 22:24"Lärare, Mose har sagt:
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
och skaffa efterkommande åt brodern.
[En korrekt sammanfattning av , som garanterar en barnlös änkas försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratäktenskap, från det latinska ordet "levir", som betyder svåger. Seden fanns redan innan Mose fick Guds bud och instruktioner på Sinai berg, se ; .]
Matt 22:24"Lärare, Mose har sagt:
Om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
och skaffa efterkommande åt brodern.
[En korrekt sammanfattning av , som garanterar en barnlös änkas försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratäktenskap, från det latinska ordet "levir", som betyder svåger. Seden fanns redan innan Mose fick Guds bud och instruktioner på Sinai berg, se ; .]
Luk 20:28De sa:
"Lärare, Mose har gett oss föreskriften att
om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
och skaffa efterkommande åt brodern.
[En korrekt sammanfattning av , som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratäktenskap, från det hebreiska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan innan Mose fick Guds bud och instruktioner på Sinai berg, se ; .]
Luk 20:28De sa:
"Lärare, Mose har gett oss föreskriften att
om någon dör barnlös ska hans [yngre ogifte] bror gifta sig med änkan
och skaffa efterkommande åt brodern.
[En korrekt sammanfattning av , som garanterar en barnlös änka försörjning i ett samhälle där hon annars skulle tvingats ut i tiggeri. Seden bevarar också den avlidne mannens namn. Dessa äktenskap kallas leviratäktenskap, från det hebreiska ordet levir, som betyder svåger. Seden fanns redan innan Mose fick Guds bud och instruktioner på Sinai berg, se ; .]
