Apg 1:8Men ni ska få
(ta emot) kraft
(styrka, förmåga) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen
både i
Jerusalem [staden där de nu befann sig] och i hela
Judéen och
Samarien [de närliggande regionerna] –
ända till jordens yttersta gräns."
[Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll.
Jerusalem ligger i Judéen, den södra regionen av Israel som hade en stor judisk befolkning. Hur de vittnade där beskrivs i . Norr om Jerusalem ligger regionen Samarien. Här bodde de illa ansedda samarierna, ett folk med blandad etniskt bakgrund som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i . Hur de vittnade i hela den då kända världen beskrivs i . Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se . Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se .
Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i , där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr- och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se . Jesu löfte både här och i missionsbefallningen (; ) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats – "vårt Jerusalem" – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.] Apg 1:8Men ni ska få
(ta emot) kraft
(styrka, förmåga) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen
både i
Jerusalem [staden där de nu befann sig] och i hela
Judéen och
Samarien [de närliggande regionerna] –
ända till jordens yttersta gräns."
[Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll.
Jerusalem ligger i Judéen, den södra regionen av Israel som hade en stor judisk befolkning. Hur de vittnade där beskrivs i . Norr om Jerusalem ligger regionen Samarien. Här bodde de illa ansedda samarierna, ett folk med blandad etniskt bakgrund som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i . Hur de vittnade i hela den då kända världen beskrivs i . Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se . Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se .
Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i , där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr- och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se . Jesu löfte både här och i missionsbefallningen (; ) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats – "vårt Jerusalem" – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.] Gal 2:1[Paulus fortsätter sin berättelse som han började i . Ibland har händelserna här i förknippats med apostlamötet i , men apostlamötet skedde vid det tredje av de fem besöken i Jerusalem som omnämns i Apostlagärningarna. Troligare är att detta är det andra besöket för överlämnandet av insamlade medel under den rådande hungersnöden i området, se . Om mötet som beskrivs i redan inträffat skulle Paulus ha refererat till beslutet och brevet som skrevs då, vilket han inte gör här i Galaterbrevet.
Paulus fem besök i Jerusalem som nämns i Apostlagärningarna:
Kort besök efter omvändelsen i Damaskus, se . Motsvarar . Resa från Antiokia med finansiellt stöd, se . Apostlamötet i Jerusalem, se . Besök i slutet på den andra missionsresan, se . Det sista besöket som resulterar i Paulus fängslande i Caesarea Maritima, se . De fjorton år som nämns i kan syfta på det tidigare besöket i Jerusalem, tre år efter hans omvändelse. Dock används det grekiska ordet dia här, inte meta som i , vilket gör att de fjorton åren också kan räknas från hans omvändelse, inte efter de tre åren.] Sedan, efter
[ett intervall på – gr. dia] fjorton år gick jag åter upp till
Jerusalem tillsammans med Barnabas och tog även med mig Titus.
Gal 2:1[Paulus fortsätter sin berättelse som han började i . Ibland har händelserna här i förknippats med apostlamötet i , men apostlamötet skedde vid det tredje av de fem besöken i Jerusalem som omnämns i Apostlagärningarna. Troligare är att detta är det andra besöket för överlämnandet av insamlade medel under den rådande hungersnöden i området, se . Om mötet som beskrivs i redan inträffat skulle Paulus ha refererat till beslutet och brevet som skrevs då, vilket han inte gör här i Galaterbrevet.
Paulus fem besök i Jerusalem som nämns i Apostlagärningarna:
Kort besök efter omvändelsen i Damaskus, se . Motsvarar . Resa från Antiokia med finansiellt stöd, se . Apostlamötet i Jerusalem, se . Besök i slutet på den andra missionsresan, se . Det sista besöket som resulterar i Paulus fängslande i Caesarea Maritima, se . De fjorton år som nämns i kan syfta på det tidigare besöket i Jerusalem, tre år efter hans omvändelse. Dock används det grekiska ordet dia här, inte meta som i , vilket gör att de fjorton åren också kan räknas från hans omvändelse, inte efter de tre åren.] Sedan, efter
[ett intervall på – gr. dia] fjorton år gick jag åter upp till
Jerusalem tillsammans med Barnabas och tog även med mig Titus.
Ef 6:12För vår brottningskamp är inte mot (med) kött och blod (ordagrant: blod och kött) [människor], utan:
Mot härskarna (furstarna – gr. archas).
[Ledare från urgamla tider – troligtvis demoner av hög rang sedan Lucifers fall. Arche (sing.) har även militär anknytning och finns med i stratopedarche, som syftar på ett armébefäl (ordet förekommer i vissa handskrifter av om vaktstyrkans gruppbefäl). Verbet archo innebär att vara först i rang och att regera. Ordet ingår i chili-archos – en anförare som för befälet över en styrka på tusen man, se ; ; ; .] Mot makterna (väldigheterna, auktoriteterna – gr. exousia).
[Auktoriserade makthavare och dignitärer, syftar även på politiska och religiösa strukturer, lagar och system som ärkeledarna (gr. archas) verkar genom.] Mot världshärskarna (gr. kosmokrator) här i mörkret (detta mörkers världshärskare).
[Ordet för världshärskare består av kratos – herravälde; utövad kraft/råstyrka (från krateo – att greppa tag i och lägga under sig) och kosmos – värld. Kosmos härrör från kosmeo vars innebörd är att ställa i ordning någonting. I förlängningen blir innebörden: "detta mörkers ordnade herravälde/utövade råstyrka". Uttrycket är också en militär term för träningsläger och kan syfta på demoner tränade för olika specifika uppgifter.] Mot ondskans andemakter i det himmelska (i de himmelska världarna) [atmosfären kring jorden, se ; ].
[Hierarkiskt uppdelad ondska och härskare över luften i olika regioner.] [I används det grekiska ordet pros sju gånger. Det har innebörden: mot, emot, till, fram till, nära intill, vid, inför och med. Prepositionen skildrar en närkamp ansikte mot ansikte mot mörkrets krafter. Johannes beskriver med samma ord hur Ordet fanns vid Guds sida i begynnelsen, se . Fienden däremot, attackerar och försöker listigt närma sig för att få oss ur balans och falla. Kampen liknas vid de grekiska spelens olika brottningsgrenar där deltagarna tävlade nakna. Striden mot ondskan är en närkamp som inte kan utkämpas på avstånd. Den mest blodiga och farligaste grenen var pankration, en allkamp där alla medel var tillåtna. Djävulen skyr inga medel och tvekar inte att använda fula knep för att försöka få den troende på fall.]
Ef 6:12För vår brottningskamp är inte mot (med) kött och blod (ordagrant: blod och kött) [människor], utan:
Mot härskarna (furstarna – gr. archas).
[Ledare från urgamla tider – troligtvis demoner av hög rang sedan Lucifers fall. Arche (sing.) har även militär anknytning och finns med i stratopedarche, som syftar på ett armébefäl (ordet förekommer i vissa handskrifter av om vaktstyrkans gruppbefäl). Verbet archo innebär att vara först i rang och att regera. Ordet ingår i chili-archos – en anförare som för befälet över en styrka på tusen man, se ; ; ; .] Mot makterna (väldigheterna, auktoriteterna – gr. exousia).
[Auktoriserade makthavare och dignitärer, syftar även på politiska och religiösa strukturer, lagar och system som ärkeledarna (gr. archas) verkar genom.] Mot världshärskarna (gr. kosmokrator) här i mörkret (detta mörkers världshärskare).
[Ordet för världshärskare består av kratos – herravälde; utövad kraft/råstyrka (från krateo – att greppa tag i och lägga under sig) och kosmos – värld. Kosmos härrör från kosmeo vars innebörd är att ställa i ordning någonting. I förlängningen blir innebörden: "detta mörkers ordnade herravälde/utövade råstyrka". Uttrycket är också en militär term för träningsläger och kan syfta på demoner tränade för olika specifika uppgifter.] Mot ondskans andemakter i det himmelska (i de himmelska världarna) [atmosfären kring jorden, se ; ].
[Hierarkiskt uppdelad ondska och härskare över luften i olika regioner.] [I används det grekiska ordet pros sju gånger. Det har innebörden: mot, emot, till, fram till, nära intill, vid, inför och med. Prepositionen skildrar en närkamp ansikte mot ansikte mot mörkrets krafter. Johannes beskriver med samma ord hur Ordet fanns vid Guds sida i begynnelsen, se . Fienden däremot, attackerar och försöker listigt närma sig för att få oss ur balans och falla. Kampen liknas vid de grekiska spelens olika brottningsgrenar där deltagarna tävlade nakna. Striden mot ondskan är en närkamp som inte kan utkämpas på avstånd. Den mest blodiga och farligaste grenen var pankration, en allkamp där alla medel var tillåtna. Djävulen skyr inga medel och tvekar inte att använda fula knep för att försöka få den troende på fall.]
