Avancerad sök

Sökresultat: 5

Kärnbibeln: (1)

1 Mos 41:53
De sju överflödande åren som var i Egyptens land tog slut,

Interlinjär versionBETA: (1)

1 Mos 41:53
וַתִּכְלֶינָה
fullborda
שֶׁבַע
sju
שְׁנֵי
år
הַשָּׂבָע
överflöd
אֲשֶׁר
som
הָיָה
vara
בְּאֶרֶץ
land
מִצְרָיִם
Egypten

Platser: (1)

Egypten
Det hebreiska namnet för Egypten är Mitsrajim. Det ordet användes inte av egyptierna själva, de hade namnet Tavi som betyder "två länder" och troligtvis syftar på övre och nedre Egypten. Det hebreiska ordet Mitsrajim härstammar från Chams (Hams) andra son Mitsrajim (1 Mos 10:6). Ordet står i formen dual, vilket kan ha att göra med kopplingen till det övre och nedre Egypten. Betydelsen är inte helt känd, men ordet liknar det hebreiska matsor som betyder belägring och att vara inträngd. Här kan finnas en geografisk koppling till det smala "inträngda" landet längs med floden Nilen. Civilisationen är ju centrerad kring just Nilen och landet är "dubbelt" inträngt på var sin sida av den. Att Bibeln väljer att använda detta beskrivande ord för Egypten, gör att berättelsen blir mer generell och kan appliceras på alla möjliga situationer och områden som "tränger in" och vill förslava en människa. Stegen för befrielse där t.ex. familjen spelar en viktig roll (den behöver samlas och återupprättas innan uttåget kan ske, se 2 Mos 12:3–4) kan även appliceras i vårt samhälle idag.

Korsreferenser: (1)

1 Mos 37:2
[Här kommer en ny "toledot-enhet" som formar den tolfte och sista litterära enheten i Första Moseboken.]
Detta är Jakobs fortsatta historia (hans genealogi/släktträd – hebr. toledot).
[Nu följer ett nytt stycke, se 1 Mos 2:4; 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Detta är den tolfte och sista sektionen i Första Moseboken. Temat är Josef som också är en förebild på Jesus. Även detta stycke följer ett kiastiskt mönster:
A Brödernas hat mot Josef (1 Mos 37:3–11)
B Josef tros vara död, Jakob sörjer (1 Mos 37:12–36)
C Mellanakt: Juda och Tamar (1 Mos 38:1–26)
D Oväntade omvända roller – Perets och Zerach (1 Mos 38:27–39:23)
E Josefs vishet (1 Mos 40:1–42:38)
F Bröderna till Egypten (1 Mos 43:1–46:7)
X Israels släkttavla (1 Mos 46:8–27)
F´ Flytten till Egypten (1 Mos 46:28–47:12)
E´ Josefs vishet (1 Mos 47:13–26)
D´ Oväntade omvända roller – Efraim och Manasse (1 Mos 48:1–22)
C´ Mellanakt: Jakob profeterar över sina söner (1 Mos 49:1–28)
B´ Jakobs död, Josef begraver honom (1 Mos 49:29–50:14)
A´ Josef lugnar sina bröder (1 Mos 50:15–26)] Josef, hans son, som nu var 17 år – fortfarande en yngling, vallade småboskapen tillsammans med sina [äldre] bröder, sönerna till Bilhah [Dan och Naftali, se 1 Mos 35:25] och sönerna till Zilpah [Gad och Asher, se 1 Mos 35:26], hans fars fruar. Josef lämnade (kom hem med) dåliga rapporter om dem till sin far.
[Josef var Jakobs elfte son, Rakels förstfödda, se 1 Mos 30:24. Jakob var 108 år. Uttrycket "en yngling" kan tolkas att han var en hjälpreda, eller så betonas att han var ung och hade ansvar över flocken. Det anas att det är komplicerade familjerelationer, att Bilhah (Rakels tjänstekvinna) och Zilpah (Leahs tjänstekvinna) nämns påminner också om rivaliteten mellan Leah och Rakel, se 1 Mos 30:3, 9. En del har sett Josef som en skvallrare, men utifrån hur hans karaktär beskrivs i övrigt verkar det snarare vara så att han är noga med detaljer och trofast i det lilla, för att så småningom bli betrodd med mycket, se Luk 16:10. I vers 13 beskrivs hur han är redo och villig att skickas ut på uppdrag av sin far.] ...