Höga Visan


En bok om kärlek


  Lästid ca 50 minuter

Läs nu
Om boken 1 2 3 4 5 6 7 8

Om Höga Visan

Höga Visan är kanske den bok i hela Bibeln som mer än någon annan förknippas med kärlek. Det är växelvis bruden, brudgummen, vännerna och vid ett tillfälle brudens bröder som talar i denna bok.

Det är lätt att se att den förutom en äktenskaplig kärlek mellan man och hustru också är en utmärkt bild på Jesus och oss som hans brud. Jesus vill ha en lika intim relation till oss som den som finns mellan en man och en kvinna när äktenskapet är som bäst enligt Guds intentioner, se Ef 5:25–33.

Det förekommer i vissa judiska kretsar att man läser hela, men oftast valda delar, av Höga Visan i samband med bröllop. En annan förekommande tradition, är att man läser Höga Visan under månaden elul (infaller i aug/sep). De som gör det ser umgänget med Messias – Konungen, i denna bok. Månaden elul är den månad i den hebreiska kalendern (den 6:e) då kungen kommer ut på fältet och har ett enklare och intimare umgänge med folket, till skillnad från när han sitter i sitt palats och man måste söka audiens för att få träffa honom. Elul präglas också av en stor messiasförväntan i kombination med rannsakan och omvändelse. Det är den månaden före jom kippur, den stora försoningsdagen (det bibliska namnet är jom hakippurim – ordagrant "försoningarnas dag") som infaller 10:e tishri, och det gäller att ha allt rätt i sitt liv så att man blir inskriven i Livets bok.

Litterärt är denna bok ett poetiskt mästerverk med alla önskvärda ingredienser av kiasmer, parallellismer och många underbara poetiska omskrivningar.

Struktur
Boken består av sju enheter. Varje enhet (förutom sista) börjar med de två älskarna separerade, men slutar med att de är förenade. Den sjunde och sista både börjar och slutar med att bruden och brudgummen är tillsammans. Det kiastiska mönstret är:

A Ömsesidig kärlek (Höga V 1:2–2:7)
  B Brudgummens inbjudan – ut på landsbygden (Höga V 2:8–17)
    C Kvinnans sökande i natten (Höga V 3:1–5)
      D Centralt stycke – bröllopsdagen (Höga V 3:6–5:1)
    C´ Kvinnans sökande i natten (Höga V 5:2–7:11)
  B´ Brudens inbjudan till mannen – ut på landsbygden (Höga V 7:12–8:4)
A´ Avslutande ord – gemensam kärlek (Höga V 8:5–14)

Rapportera ett fel

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning


Personer (6) BETA

Personer i Höga Visan


Platser (14)

Platser i Höga Visan


Unika ord (66)

Unika ord i Höga Visan



Genre: Poesi

  Skrivet: Omkring år 900-talet f.Kr.

Författare: Salomo.

Lästid: ca 50 minuter.

  Läsinställningar

Klicka på kugghjulet i menyn för fler inställningar. Du kan t.ex. välja att dölja kapitel eller versnummer.

Tips! Klicka på ett vers- eller kapitelnummer i texten så ser du den exakta hebreiska ordföljden i en interlinjär versionBETA där varje ord är länkat till det hebreiska lexikonet.

Läsvy:

  Kärnbibelns översättning utan expanderingar () eller förklaringar [].
Textstorlek:

Höga Visan

11Sjung sångerna som tillhör Salomo! [Denna vers översätts oftast "Sångernas sång av Salomo" men detta är en möjlig alternativ översättning. En uppmaning att sjunga Salomos sånger. Namnet Salomo förekommer sju gånger i den här boken och pekar på den fullkomliga kungen, Jesus.]

A – Ömsesidig kärlek (1:2-2:7)

Brudens ord

[Första sektionen, Höga V 1:2–2:7, hör ihop med det sista stycket, Höga V 8:3–14. Båda styckena har ett kiastiskt mönster där den röst som talar alternerar mellan en kvinna och en man sju gånger. Exakt samma mönster finns i den sista delen. Även unika ord och teman uppträder i omvänd ordning. Det hebreiska ordet för kyss neshiqah används bara här och i Höga V 8:1. Även i antal ord sker ett crescendo mot den centrala versen. Vers 2–7 har 73 ord, vers 8–11 har 48 ord, vers 12–14 har 20 ord och den centrala vers 15 har 7 ord! Sedan stegras antal ord igen på andra halvan av kiasmen med 13, 12 och 49 ord.
    Bildspråken från GT och NT hör ihop. Här i Höga Visan beskrivs hur Gud kysser oss (Brudgummen kysser bruden) och i NT används grekiska ordet proskuneo, som översätts med tillbe och vars betydelse är att falla ner på knä och kyssa någon i vördnad. Det används om hur Fadern söker sanna tillbedjare, se Joh 4:21–23. GT visar hur Gud kommer till oss och precis som brudgummen traditionellt först kysser bruden visar att han vill ha en intim relation med oss. Sedan i NT kommer brudens svar i form av att hon kysser Gud (brudgummen) och därmed ger sitt ja till att också vara med på den intima relationen, som nu har blivit möjlig genom att Jesus fullbordade allt för oss för att kunna komma tillbaka till den intima relation med Gud som bröts av syndafallet.] 2Låt honom kyssa mig
    med kyssarna från sin mun.
För din kärlek (passionerade känslor – hebr. dod) [plural] är bättre än vin,
     3bättre än doften av dina väldoftande salvor.
Ditt namn är som utgjuten olja,
    därför är du älskad av de unga kvinnorna.
 4Dra mig (till dig), vi vill springa efter dig,
    kungen har fört in mig i sin kammare [på bröllopsnatten]. [Det hebreiska ordet för kärlek i vers 2, dod, kommer troligtvis från ett verb "att koka"; används om fysisk attraktion och kärlek – kanske bubblande känslor, se Ords 7:18; Höga V 4:10; 7:12; Hes 16:8; 23:17.] [Kör:]
Vi [kvinnan, kanske tillsammans med Jerusalems döttrar, se vers 5] vill vara glada och fröjda oss med (i) dig,
    vi ska finna din kärlek (bubblande, passionerade känslor) mer välluktande än vin.
5Jag är svart (solbränd) [har arbetat med kroppsarbete utomhus], men vacker – ni Jerusalems döttrar,
    [svart] som Kedars [mörka] tält [vävda av svart gethår],
    [vacker] som Salomos draperier (tält).
 6Se inte på mig (nedsättande) för att jag är svart,
    för att solen har bränt mig.
Min mors söner (mina bröder och/eller halvbröder) var förbittrade på mig
    och tvingade mig att arbeta i deras vingård,
    men min egen vingård har jag inte kunnat ta hand om.
    [Denna vers beskriver en fattig kvinna som förmodligen varit tvungen att göra slavarbete.]
 7Berätta för mig, du som min själ (hela min person) älskar,
    var låter du din flock beta, var låter du din flock vila vid middagstiden?
Varför skulle jag vara som en beslöjad
    vid dina vänners hjordar?

Brudgummens ord

8Om du inte vet det, du skönaste (vackraste) bland kvinnor,
    gå din väg framåt i flockens fotspår
och föd dina lamm
    bredvid herdarnas tält.
 9Jag har jämfört dig, min kärlek, med en springare (smäcker och ståtlig häst, ett sto)
    framför faraos vagnar.
 10Dina kinder är så vackra med sina smycken,
    din hals med rader av pärlor.
 11Vi ska göra smycken av guld
    med infattningar av silver åt dig.

Brudens ord

12När kungen satt vid sitt bord,
    avgav min nardus sin väldoft.
 13Min älskade (raring) är för mig som en bägare
    med myrra som ligger mellan mina bröst.
 14Min älskade (raring) är för mig som en klase med henna [vacker blomma]
    i Ein Gedis vingårdar [vid Döda havets västra sida]. [Henna återkommer även i Höga V 4:13. Ursprungligen från Indien, men hade troligtvis importerats av Salomo och växte i hans trädgårdar. Den symboliserar en ovanlig doft, är dyrbar och kommer långt bortifrån.]

Brudgummens ord

[Detta är den centrala versen i den första sektionen:]
15Se, du är vacker, min älskade,
    se, du är så underbar,
    dina ögon är som duvor.

Brudens ord

16Se, du är så ljuvlig, min älskade (raring),
    ja, välbehaglig,
    också vår dagbädd är lövrik.
 17Bjälkarna i vårt hus är av cederträ,
    panelen är av cypress.
 21Jag är en Sarons ros,
    en lilja i dalen.
    [Saronslätten är känd för sin rika bördighet med många olika blomsterarter.]

Brudgummens ord

2Som en lilja bland törnen,
    så är min älskade bland döttrarna.

Brudens ord

3Som ett äppelträd bland skogens träd,
    så är min älskade (raring) bland sönerna.
Jag älskar att sitta i dess skugga
    och dess smak är söt i min mun.
 4Han har fört mig till festhallen [ordagrant "vinhuset"; platsen för banketten/bröllopsfesten],
    hans baner (stam, släkt eller familjs fana) över (som täcker) mig är kärleken. [Det finns två hebreiska ord för baner. Ordet nes beskriver en militär flagga som användes i strid, se Jes 18:3. Här används istället hebr. degel som är den fana som var och en av de tolv stammarna hade, se 4 Mos 1:52. Det illustrerar fint hur bruden lever under kärlekens stam. Samma rotord används även i Höga V 6:4, 10. Det går också att härleda ordet till det akkadiska diglu som har att göra med "intention" och "önskan", i så fall blir betydelsen "hans önskan för henne är kärleken".] 5Upprätthåll mig med russinkakor, vederkvick mig med äpplen,
    för jag är sjuk av kärlek.
[Refräng 1 – återkommer i Höga V 8:3–4:]
6Hans vänstra arm är under mitt huvud
    och hans högra arm omfamnar mig.
 7Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar, vid gasellerna och vid fältets hindar,
    att inte väcka, att inte oroa kärleken förrän den själv önskar.

B – Brudgummens inbjudan (2:8-17)

[I bokens andra sektion (vers 8–17) kommer den unge mannen till kvinnans hem och inbjuder henne att följa med ut i landsbygden. Den har sin parallell i den näst sista sektionen där det är kvinnan som vill bjuda ut mannen, se Höga V 7:12–8:4. Stycket består av tre delar med kvinnans beskrivning av mannens inbjudan, mannens inbjudan och en avslutande refräng som beskriver hur de hör ihop.]

Brudens ord

8Hör rösten av min älskade (raring),
    se någon kommer,
hoppande och skuttande över bergen,
    springande över kullarna.
 9Min älskade (raring) är som en gasell eller en ung hjort,
    han står bakom vår mur,
han kikar in genom fönstret,
    kisar genom gallret.

Brudgummens ord

[Brudgummen börjar med att beskriva årstiden i vers 11. Det är nu vår, någonstans kring april. Det som kännetecknar vintern i Israel är att det är en regnperiod med inslag av snö i högre terräng. Det kommer i princip aldrig något regn mellan påsk och lövhyddohögtiden.] 10Min älskade (raring) talar och säger till mig:

Stå upp, min älskade (kära),
    min sköna (vackra), och kom ut!
 11Vintern är förbi,
    regnet har passerat och är borta.
12Blommorna visar sig på marken,
    tiden för sång är här och turturduvan hörs i vårt land.
 13Fikonträdet har gröna fikon (kart)
    och vinrankornas blommor avger sin doft.
Stå upp, min älskade (kära),
    min sköna (vackra), och kom till oss.

 14Min duva som är i bergsklyftan,
    som är gömd i klippavsatsen,
låt mig se ditt ansikte,
    låt mig höra din röst,
för din röst är behaglig
    och ditt ansikte är attraktivt.
 15Fånga rävarna,
    de små rävarna
som fördärvar vingården,
    för vår vingård står i blom. [Detta är en poetisk omskrivning, en bön om att ingenting ska få störa eller förstöra den första skira och passionerade kärleken. Se Upp 2:4 där Jesus sätter stort värde på just den första kärleken och vikten av att bevara den.]

Brudens ord

16Min älskade (raring) tillhör mig och jag tillhör min älskade (kära),
    som låter sin hjord beta bland liljorna.
 17Till dess att dagen svalnar
    och skuggorna flyr bort,
vänd om, min älskade (raring),
    och bli som en gasell
eller en ung hjort
    på de tvådelade bergen [Höga V 4:5–6].

C – Sökandet i natten

[Bokens tredje sektion (vers 1–5) handlar om kvinnans sökande efter sin älskade. I det kiastiska mönstret hör den tematiskt ihop med den femte sektionen (Höga V 5:2–7:11). Nu följer en sektion där kvinnan återberättar sitt sökande efter sin älskade. Stycket följer samma tema som tidigare sektioner: Hon saknar honom, söker efter honom och hon finner honom. Dock har denna sektion ingen dialog. Det finns en fin kiastisk struktur även här:

A I bädden – ensam, vers 1
 B Hon lämnar hemmet, vers 2
  C Vakterna finner henne, vers 3a
   D Central vers: Hennes desperata fråga, vers 3b
  C´ Hon lämnar vakterna och finner sin älskade, vers 4a
 B´ Hon återvänder hem, vers 4b
A´ Tillbaka i kammaren – förenade, vers 5] 31På min bädd under natten
    sökte jag honom som min själ älskar;
jag sökte honom men fann honom inte.
2Jag vill stå upp och gå runt i staden,
    i gränderna och på de stora gatorna
vill jag söka efter honom som min själ älskar.
    Jag sökte honom men fann honom inte.
3Väktarna som går runt (patrullerar) i staden fann mig.
Har ni sett honom som min själ älskar?
 4Jag har nätt och jämt kommit förbi dem (väktarna)
när jag finner den som min själ (hela jag) älskar.
Jag håller fast honom och låter honom inte gå
förrän jag har fört honom till min mors hus,
till hennes kammare som födde mig.
 5Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar,
    vid gasellerna och vid fältets hindar,
att inte väcka, att inte oroa kärleken
    förrän den själv önskar.

D – Bröllopsdagen (3:6-5:1)

Brudtåget – kungen på sin bröllopsdag

[Denna sektion är den fjärde och centrala i Höga Visan. I judisk tradition var det förr vanligt att bruden efter trolovningen väntade och förberedde sig i sitt eget hem (föräldrahemmet). Under tiden gjorde brudgummen i ordning parets nya hem. Oftast betydde det att han byggde till några nya rum på sin fars hus. När detta var klart hämtade han sin brud till bröllopet under pompa och ståt. Det är ett sådant brudtåg som beskrivs i de följande verserna. Jämför Jesus som säger att han ska gå till Fadern för att bereda rum åt oss, se Joh 14:1–3. Någon gång i sista tiden före tusenårsriket ska han också hämta oss på ett spektakulärt sätt.] 6Vem är detta, hon som kommer upp från öknen
    som en pelare av rök,
parfymerad med myrra och rökelse,
    med köpmännens alla kryddor?
 7Se, det är Salomos bärstol,
    60 krigare av de mäktiga männen (hjältarna) i Israel går runtomkring den.
    [Några före, några efter och några på sidorna i god ordning.]
 8Alla av dem kan svinga svärdet
    och är skickliga i strid,
varje man har sitt svärd vid låret
    på grund av nattens fasor.
    [De är redo att försvara sig när som helst.]
 9Kung Salomo har gjort sig en bärstol
    av trä från Libanon.
    [Troligen cederträ som är Libanons nationalsymbol.]
 10Han har gjort stolparna av silver,
    taket av guld
och sätet av purpur.
    Invändigt har den blivit klädd med kärlek av Jerusalems döttrar.
11Gå ut, ni Sions döttrar, och skåda på kung Salomo,
    titta också på kronan [kanske en blomsterkrans]
som hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag,
    dagen för hans hjärtas glädje.

Brudgummens ord

41Se, du är skön, min älskade (kära),
    se, du är skön! [Nu följer beskrivning av sju kroppsdelar, se även Höga V 6:5–7:]
Dina ögon är som duvor bakom din slöja.
Ditt hår är som en flock tackor som myllrar ner från berget Gilead.
 2Dina tänder är som en flock nyklippta tackor [som alla ser likadana ut] som har kommit upp ur badet,
    alla har en tvilling och ingen av dem fattas. [Tandraderna är kompletta och bettet symmetriskt.]
 3Dina läppar är som en scharlakansröd tråd – ditt tal är ljuvligt.
Dina tinningar bakom din slöja är som brustna (delade) granatäpplen.
4Din hals är som Davids torn byggt i rader (terrasser; elegant ordnade i rader; vapen/försvar – hebr. talfijah) [ovanligt ord; kan anspela på halsband],
    tusen sköldar hänger på den, alla krigarnas sköldar.
 5Dina två bröst är som två killingar, tvillingar av en gasell som betar bland liljorna.
 6Till dess att dagen svalnar
    och skuggorna flyr bort,
vill jag ta mig till myrrabergen
    och bergen med rökelse.
7Du är alltigenom underbar, min älskade (kära),
    det finns ingen fläck eller defekt på dig.
[Denna vers är den centrala i detta stycke, och tematiskt i hela Höga Visan, se även Ef 5:27.]
8Kom med mig från Libanon, min brud,
    kom med från Libanon.
Skåda ut från Amanas topp,
    från toppen på Senir [det amoreiska namnet på berget Hermon] och Hermon [Israels högsta berg],
från lejonets kula,
    från leopardernas berg.
[Här i vers 9–11 speglas de sju kroppsdelarna som räknades upp i vers 1–5. Ögon, hals/halsband, osv. Uttrycket "min syster, min brud" används tre ggr i vers 9–12. Det kan ha att göra med att det är en halvsyster eller kusin. Men det är också signifikativt när vi ser på det faktum att vi är syskon med både Jesus och hans brud.] 9Du har fångat mitt hjärta, min syster, min brud,
    du har fångat mitt hjärta
med en enda blick (ordagrant "med ett av dina ögon"),
    med en pärla av ditt halsband.
 10Hur underbar är inte din kärlek (dina passionerade känslor – hebr. dod), min syster, min brud!
    Hur mycket bättre din kärlek (dina passionerade känslor) än vin!
    Och doften av dina salvor än alla kryddor!
11Dina läppar dryper av honung från en vaxkaka, min brud,
    honung och mjölk är under din tunga.
    Doften av dina kläder är som doften från Libanon.
12En stängd trädgård är min syster, min brud,
    en sluten källa, en förseglad fontän. [Hela versen är en poetisk omskrivning för en orörd jungfru. Det är precis så Jesus ser på oss när vi lämnat egenrättfärdigheten och tagit emot att vi är rättfärdiggjorda genom Jesus. Då är vi lika rena och orörda som en jungfru.] 13Dina skott (plantor; som skjuter fram – hebr. shelach) är en fruktträdgård med granatäppelträd,
    med utvalda, dyrbara frukter,
    henna med nardus,
14nardus och saffran,
    kalmus och kanel,
    med träd som ger alla sorters rökelse,
    myrra och aloe,
    med alla de yppersta kryddorna,
15en trädgårdsbrunn,
    en källa av levande vatten [Joh 7:38]
    och strömmar från Libanon.

Brudens ord

16Vakna, nordanvind,
    och kom, sunnanvind,
blås över min trädgård
    så att dess kryddor (doften av kryddorna) flyger (strömmar, droppar) ut.
Låt min älskade (raring) komma till sin trädgård
    och äta dess utvalda frukter. [Nordanvinden i Bibeln står för dom och olycka och har med sig kyla. Sunnanvinden har med sig värme. Inget annat väderstreck har så många olika ord som söder. Här används det hebreiska ordet tejman som ordagrant betyder "högra sidan" och symboliserar i detta fall det som är rätt och riktigt, det som finns på den högra sidan. Eftersom bruden önskar att både nordan och sunnan ska komma är det att tolka som att hon ber om att både motgång och medgång i livet ska göra att väldoften från trädgården sprids. Det överensstämmer med Jesu och Paulus undervisning om att vi alltid ska vara Messias väldoft oavsett omständigheterna, se Joh 12:1–3; 2 Kor 2:14–16.]

Brudgummens ord

51Jag har kommit till min trädgård, min syster, min brud.
    Jag har samlat min myrra med mina kryddor.
Jag har ätit min vaxkaka med min honung,
    jag har druckit mitt vin och min mjölk.
Ät, vänner, drick,
    ja, drick i överflöd, mina älskade (kära vänner).

C – Sökandet i natten (5:2-7:11)

[Den femte sektionen (kap 5-7; bokens längsta) börjar med att kvinnan återberättar ännu en natt av sökande efter den unge mannen. I stycket finns jämnt utspritt frågor från Jerusalems döttrar: "Varför" (Höga V 5:9), "Vem" (Höga V 6:10) och "Hur" (Höga V 7:1). Stycket hör tematiskt ihop med den tredje sektionen (Höga V 3:1–5). Det är strukturerat på samma sätt som de första sex sektionerna med: ensamt sökande, gemensam lovprisning och avslutande förening.]

Brudens ord

2Jag sover men mitt hjärta är vaket.
    Hör, min älskade (käre) knackar:
Öppna för mig, min syster, min kärlek,
    min duva, min obefläckade,
för mitt huvud är fullt av dagg,
    mina lockar (mitt hår) med nattens droppar.
 3Jag har klätt av mig mina kläder,
    hur ska jag klä på mig?
Jag har tvättat mina fötter,
    hur ska jag smutsa ner dem?
 4Min älskade (raring) stack in sin hand genom hålet i dörren (förmodligen en liten fönsterlucka),
    och mina känslor för honom överväldigade mig.
 5Jag steg upp för att öppna för min älskade (raring)
    och mina händer dröp av myrra
    och mina fingrar med rinnande myrra på dörrhandtaget.
 6Jag öppnade för min älskade (raring),
    men han hade gått iväg, han var borta.
    Min själ svek mig (hela jag blev berörd) när han talade.
Jag sökte honom men kunde inte finna honom,
    jag ropade men han gav mig inget svar.
 7De fann mig, murarnas väktare som går runt i staden,
    de slår mig,
    de sårar mig,
    murarnas väktare lyfter av mig brudslöjan.
8Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar,
    om ni finner min älskade (raring), vad ska ni berätta för honom?
    Att jag är sjuk av kärlek.

Vännernas ord

9Varför är din älskade (raring) mer älskad än andra [varför känner du sådan passionerad kärlek för honom],
    du skönaste bland kvinnor?
Varför är din älskade (raring) mer älskad än andra,
    att du måste besvärja oss så (på detta enträgna sätt)?

Brudens ord

10Min älskade (raring) är bländande vit och rödblommig,
    framstående över tiotusen [den främsta].
[Kvinnan prisar nu tio attribut hos mannen:]
 11Hans huvud
    är finaste guld.
Hans hår
    är lockigt och svart som korpens.
 12Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar,
    tvättade med mjölk och symmetriskt placerade (i ansiktet).
 13Hans kinder är som en bädd av kryddor,
    som en samling torn av välsmakande örter.
Hans läppar är som liljor
    som droppar av flytande myrra.
 14Hans händer är som stavar av guld,
    besatta (fyllda) med beryll (topas).
Hans kropp är som polerat elfenben
    med inläggningar av safirer.
 15Hans ben är som pelare av marmor
    som står på fundament (socklar) av finaste guld.
Hans utseende är som Libanon,
    som utvalt cederträ. [Höga V 3:9]
 16Hans mun
    är den allra sötaste.
Ja han är helt och hållet underbar och åtråvärd.
Detta är min älskade (raring) och han är min vän,
    ni Jerusalems döttrar.

Vännernas ord

61Vart har din vän gått,
    du vackraste bland kvinnor?
Vart har din älskade (raring) vänt sitt ansikte,
    så att vi kan söka honom tillsammans med dig?

Brudens ord

2Min älskade (raring) har gått ner till sin trädgård,
    till bädden av kryddor
för att föra sin hjord i bet bland trädgårdarna
    och för att plocka liljor.
 3Jag är min älskades (rarings) och min älskade (raring) är min,
    där han för sin flock i bet bland liljor. [Den första frasen "Jag är min älskades och min älskade är min" består av fyra ord på hebreiska ani ledodi vedodi li. begynnelsebokstäverna bildar namnet på månaden elul som infaller precis före det judiska nyåret (rosh hashana) och de påföljande högtiderna. Det är den månad man på ett särskilt sätt längtar efter och undervisar om Messias. Verser som denna i Höga Visan ligger till grund för den messiaslängtan som finns i judendomen där judarna längtar efter att få bli Messias brud.]

Brudgummens ord

[Vers 4–9 är den centrala versen i det femte stycket i Höga Visan. Brudgummen prisar brudens unika skönhet.] 4Du är skön, min älskade, som Tirtsah,
    älskvärd som Jerusalem,
    storslagen och skräckinjagande som en armé med många baner. [Tirtsah är namnet på en kanaaneisk stad (nordost om Shechem; nuvarande Tell el-Farah) som senare blev huvudstad i Nordriket. Det är även namnet på en av Selofads döttrar (4 Mos 36:11). Ordet betyder ungefär gynnsam och fördelaktig. Baner står i plural, vilket visas i översättningen genom att skriva "många baner", se även Höga V 2:4. Mannen upprepar och bekräftar nu sin kärlek till kvinnan. En liknande uppräkning sker i Höga V 4:1–5, där beskrivs ögonen som duvor. Här är han så överväldigad att han ber henne vända bort ögonen!] 5Vänd bort dina ögon från mig
    för de gör mig betagen (jag blir överväldigad, helt uppslukad av din blick).
Ditt hår är som en flock tackor som myllrar ner från berget Gilead.
 6Dina tänder är som en flock tackor som har kommit upp ur badet,
    alla har en tvilling och ingen av dem fattas. [Tandraderna är kompletta och bettet symmetriskt.]
 7Dina tinningar bakom din slöja är som brustna (delade) granatäpplen.

 8Det finns 60 drottningar
    och det finns 80 konkubiner
    och jungfrur utan antal (oräkneligt många).
 9Min duva, min obefläckade, är unik,
    hon är sin mors enda (speciella),
    hon är den strålande (rena, utvalda – hebr. bar) av henne som bar henne.
Döttrarna såg henne och kallade henne lycklig,
    ja, drottningar och konkubiner prisade henne.

Vännernas ord

10Vem är hon som kommer fram (visar sig) som gryningen [som blir mer och mer tydlig],
    vacker som månen, strålande (ren, klar – hebr. bar) som solen,
    storslagen och skräckinjagande som en armé med många baner?

Brudgummens ord

11Jag gick ner till min trädgård med valnötsträd [ordagrant "nötter", men valnötsträd var vanliga på denna tid och har genom alla tider ansetts vara den finaste nötsorten]
    för att se på dalens gröna plantor,
för att se om vinet knoppades
    och om granatäppelträden hade fått blommor.
 12Innan jag var medveten om det,
    satte min själ (mina känslor satte) mig på mitt folks furstliga vagnar.

Vännernas ord

13Kom tillbaka, kom tillbaka, Sholammit ["den perfekta/fridfulla"],
    kom tillbaka, kom tillbaka, så att vi kan se på dig.

Brudens ord

Varför stirrar ni på Sholammit?
    Som om det vore en pardans. [Hebr. sholammit används bara här i GT. Ordet är i feminin form och betyder "den perfekta/fridfulla". Det kan vara den feminina formen av namnet Salomo – vilket då indikerar att hon hör samman med honom. Det kan också vara en association till staden Shunem, en stad i Isaskars stams område, se Jos 19:17–18; 1 Kung 1:3–4. Läser man texten som en profetia om Jesus och församlingen – hans brud, så är detta namn en utmärkt beskrivning i samklang med det som står i Ef 5:26–27 om Jesu perfekta brud.]

Brudgummens ord

[Följande stycke hör tematiskt ihop med beskrivningen av brudgummens fysik i Höga V 5:9–16. På samma sätt som tio delar av brudgummen beskrevs från huvudet och nedåt där, beskrivs nu här bruden från fötterna och uppåt. Detta är ett typiskt kiastiskt drag.] 71Hur vackra är inte dina steg i sandalerna,
    furstens dotter!
Rundningen av dina lår är som länken i en kedja,
    gjord av en skicklig hantverkares hand.
 2Din navel är som en rund bägare
    som inte saknar blandat vin,
din mage är som en hög med vete
    smyckad med liljor.
 3Dina två bröst är som två killingar,
    tvillingar av en gasell.
 4Din nacke är som ett elfenbenstorn,
dina ögon som Cheshbons dammar
    vid Bat-rabbims port.
Din näsa är som Libanons torn
    som skådar mot Damaskus.
 5Ditt huvud är på dig som Karmel [bergskedjan i nordvästra Israel],
    och håret på ditt huvud som purpur;
    kungen är fångad i dess lockar.
 6Hur vacker och hur välbehaglig är du inte,
    kärlek, med din fröjd.
 7Din resning är som ett palmträds
    och dina bröst som två druvklasar.
 8Jag säger: Jag vill klättra upp i palmträdet
    och ta vara på dess frukt.
Må dina bröst vara som kluster av vin
    och doften av din andedräkt som äpplen.

Brudens ord – deras förening

9Må din mun vara som det bästa vin
    som mjukt glider ner i strupen till min älskade (raring), som får sovande läppar att tala.
 10Jag är min älskades (rarings)
    och hans åtrå (längtan) står till mig. [Joh 10:28]
 11Kom, min älskade (raring), låt oss gå ut på fälten!
    Låt oss tillbringa natten i byarna.

B – Brudens inbjudan (7:12-8:4)

[Bokens sjätte enhet består av ett tal enbart av kvinnan. Hon inbjuder mannen att komma med henne ut på landsbygden.] 12Låt oss stiga upp tidigt (och gå) till vingårdarna.
    Låt oss se om vinet har knoppar,
om vinblommorna har öppnat sig
    och om granatäppelträden blommar.
    Där vill jag ge min kärlek (passionerade känslor – hebr. dod) till dig.
 13Alrunan (mandragoran – hebr. dodaj) avger sin väldoft [1 Mos 30:14–16]
    och över vår dörr finns alla sorters utvalda frukter,
både nya och gamla,
    som jag har samlat till dig, min älskade (raring).

Bruden drömmer om sin blivande make

[Seden i dåtida Israel var sådan, att kvinnor inte fick uttrycka sin kärlek öppet, inte ens till sin gifta man! Bruden drömmer och sjunger därför:] 81Tänk om du var som min bror,
    ammad vid min mors bröst!
Om jag mötte dig därute
    så skulle jag få kyssa dig,
    och ingen skulle förakta mig för det.
 2Jag skulle leda dig
    och föra dig in i min mors hus,
    och du skulle undervisa mig.
Jag skulle ge dig kryddat vin att dricka,
    och saft från mina granatäpplen.
 3Åh, om hans vänstra arm var under mitt huvud [dvs. att de ligger ned],
    och hans högra hand omfamnade (rörde vid) mig.
 4Jag ber er, Jerusalems kvinnor, lova mig detta:
    väck inte upp kärleken och underhåll (föd inte) kärleken
    förrän den själv vill det (när det behagar den, när det är rätt tillfälle).

A – Ömsesidig kärlek

Vännernas ord

[Bokens sjunde och sista enhet består av en serie av tal. Till skillnad från tidigare stycken som alltid börjat med älskarna på skilda håll för att sedan förenas, börjar denna med att de är tillsammans.] 5[Kören:] Vem är hon som kommer ur öknen,
    lutad mot sin älskade (raring)?
[Mannen:] Under äppelträdet väckte jag dig,
    där var din mor i födslovåndor med dig,
    där var hon i födslovåndor och födde fram sitt barn.

Brudens ord

[Bruden till sin älskade:]
6Sätt mig som en signetring (ett sigill) över ditt hjärta,
    som en signetring på din arm. [En signetring användes för att plombera dokument. Det var det värdefullaste föremålet och ägaren hade den ständigt runt sin hals eller arm.] För kärleken är stark som döden,
    passionen (svartsjuka kärleken) är lika omedgörlig (hård, grym) som Sheol (graven, underjorden, de dödas plats) [Sheol kommer från hebr. shaal – fråga efter].
Dess lågor är som eldslågor,
    det är en våldsam eldsflamma.
7Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,
    floder kan inte svepa bort den.
Om en man erbjöd allt han ägde för att köpa kärleken,
    skulle hans erbjudande bli helt föraktat.
    [Sann kärlek kan inte köpas.]

Brödernas ord

[När familjen och bröllopsgästerna är samlade hos brudens mor, säger bruden till sina styvbröder: När jag var en liten flicka sa ni:] 8"Vi har en liten syster
    som ännu inte har bröst.
Vad ska vi göra för vår syster
    den dagen någon kommer för att fråga om han får gifta sig med henne?" [Ordagrant: "den dag som någon vill tala med henne."]

 9Är hon en mur
    så bygger vi ett krön av silver [som förstärker muren].
Är hon en dörr
    så stänger vi till den med plankor av cederträ.

Brudens ord

10Jag är en mur
    och mina bröst är som tornen på den (muren).
I hans ögon är jag
    som en som har funnit frid (shalom). [Här är det den frälsta bruden som talar och shalom handlar om att alla himlens välsignelser har nu genom frälsningen tillfallit bruden.]
 11Salomo har en vingård i Baal-Hamon.
    Han ger vingården till förvaltare.
Var och en förväntades få avkastning på frukten
    motsvarande 1 000 silver (mynt). [Jämför med liknelserna om förvaltarna i evangelierna, se Matt 21:33–41; Luk 16:1–8; 20:9–15.]
 12Min vingård, som är min, fanns före mig.
    Du, Salomo, ska ha de tusen
    och de som tar hand om frukten två hundra.

Brudgummens ord

13Du som bor i gårdarna,
    dina vänner har lyssnat på din röst,
    låt mig nu få höra den. [Jesus är brudgummen. Ofta delar vi vårt hjärta med människor, men Jesus längtar efter att få höra vår röst.]

Brudens ord

14Skynda dig, min älskade (raring), var som en gasell eller en ung hjort på de kryddiga bergen (bergen som doftar av alla slags kryddor).




© 2004-2025 Svenska Kärnbibeln
ta bort markör