Avancerad sök

Sökresultat: 10

Kärnbibeln: (1)

Ords 22:6
Fostra (invig, initiera, träna, instruera) ynglingen (tonåringen – hebr. naar) med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [individuella] vägval
[resonera tillsammans med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds "smala" vägar]
så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre).
[Ordet för yngling (hebr. naar) kan syfta på ett litet barn (1 Sam 1:24), men den vanliga betydelsen är en yngling i åldern 14-17 år, se 1 Mos 22:12; 37:2; 34:19. Ordet kommer från en rot med innebörden att "skaka sig fri" och beskriver tonårstiden då ett barn blir en egen individ. Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se 5 Mos 20:5; 1 Kung 8:63. Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar att man ska hjälpa den unge hitta hans egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: "Gör vägen smal för ynglingen". Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se Matt 7:14.]

Interlinjär versionBETA: (1)

Ords 22:6
חֲנֹךְ
fostra
לַנַּעַר
yngling
עַל
פִּי
mun
דַרְכּוֹ
väg
גַּם
även
כִּי
eftersom
יַזְקִין
vara gammal
לֹא
inte
יָסוּר
vika av
מִמֶּנָּה
från

Korsreferenser: (8)

1 Kung 1:6

Hans far [David] hade aldrig sårat honom [genom att tillrättavisa honom] under alla hans dagar och frågat: "Varför gör du så här?"
Han hade även ett gott utseende
och han var född efter Avshalom [2 Sam 3:3, 13–18].
[David hade varit en frånvarande far, se Ords 3:11–12; 22:6; Heb 12:6–7. Adonija var mer fokuserad på det yttre, än på karaktär, se 1 Sam 16:7. Adonija var den äldste sonen vid liv, så han förutsatte att han skulle ha rätt till tronen.]
1 Kung 1:6

Hans far [David] hade aldrig sårat honom [genom att tillrättavisa honom] under alla hans dagar och frågat: "Varför gör du så här?"
Han hade även ett gott utseende
och han var född efter Avshalom [2 Sam 3:3, 13–18].
[David hade varit en frånvarande far, se Ords 3:11–12; 22:6; Heb 12:6–7. Adonija var mer fokuserad på det yttre, än på karaktär, se 1 Sam 16:7. Adonija var den äldste sonen vid liv, så han förutsatte att han skulle ha rätt till tronen.]
Ords 3:12
För den Herren (Jahveh) älskar (hyser ömhet för; visar tillgivenhet; håller av)
den tillrättavisar (korrigerar, bestraffar; överbevisar) han [genom att lägga fram en rättvis dom],
precis som en far [resonerande tillrättavisar] sonen han har kär (gläder sig över; är belåten med).
[I Heb 12:5–6 citeras dessa två verser för att visa på hur lidandet i tjänst för Gud är ett bevis på barnaskapet – att Gud bryr sig och att Gud är en god Far. Uttrycket finns ursprungligen i Job 5:17. De hebreiska orden för att tillrättavisa tochachat i vers 11 och jachach i vers 12 används inom juridiken för att lägga fram bevis och motbevisa någon, se Ords 22:6. I det sistnämnda finns också betydelsen att bestraffa. Sammanhanget här, och det faktum att Job var fysiskt prövad, gör att det troligtvis har att göra med någon form av fysisk tuktan. Den grekiska översättningen Septuaginta väljer det starkare ordet prygla, som beskriver ett hårt straff. Den tolkar också den bakomliggande hebreiskan i den sista strofen lite annorlunda.]
Ords 3:12
För den Herren (Jahveh) älskar (hyser ömhet för; visar tillgivenhet; håller av)
den tillrättavisar (korrigerar, bestraffar; överbevisar) han [genom att lägga fram en rättvis dom],
precis som en far [resonerande tillrättavisar] sonen han har kär (gläder sig över; är belåten med).
[I Heb 12:5–6 citeras dessa två verser för att visa på hur lidandet i tjänst för Gud är ett bevis på barnaskapet – att Gud bryr sig och att Gud är en god Far. Uttrycket finns ursprungligen i Job 5:17. De hebreiska orden för att tillrättavisa tochachat i vers 11 och jachach i vers 12 används inom juridiken för att lägga fram bevis och motbevisa någon, se Ords 22:6. I det sistnämnda finns också betydelsen att bestraffa. Sammanhanget här, och det faktum att Job var fysiskt prövad, gör att det troligtvis har att göra med någon form av fysisk tuktan. Den grekiska översättningen Septuaginta väljer det starkare ordet prygla, som beskriver ett hårt straff. Den tolkar också den bakomliggande hebreiskan i den sista strofen lite annorlunda.]
Dan 1:6
Bland dessa [vilket indikerar att det fanns andra tillfångatagna ungdomar där från andra länder – den judiske historikern Josefus nämner Fenicien, Egypten och Syrien] var följande från Juda:
Daniel [betyder "Gud är min domare"],
Hananja [betyder "Jahveh är nådefull"],
Mishael [betyder "Vem är som Gud"] och
Asarja [betyder "Jahveh är en hjälpare"]. [Alla dessa fyra ungdomar har Gud i sina namn. Det visar att trots avfallet i Israel, hade deras föräldrar antagligen gett dem en gudfruktig uppväxt, vilket gör att de inte viker av från sin gudstro, se Ords 22:6.]
Dan 1:6
Bland dessa [vilket indikerar att det fanns andra tillfångatagna ungdomar där från andra länder – den judiske historikern Josefus nämner Fenicien, Egypten och Syrien] var följande från Juda:
Daniel [betyder "Gud är min domare"],
Hananja [betyder "Jahveh är nådefull"],
Mishael [betyder "Vem är som Gud"] och
Asarja [betyder "Jahveh är en hjälpare"]. [Alla dessa fyra ungdomar har Gud i sina namn. Det visar att trots avfallet i Israel, hade deras föräldrar antagligen gett dem en gudfruktig uppväxt, vilket gör att de inte viker av från sin gudstro, se Ords 22:6.]
Matt 7:14
För trång är den port
och smal (hoppressad) [genom självförsakelse, se Apg 14:22]
är den väg som leder till livet [Guds rika och eviga liv],
och det är få som finner den (söker och upptäcker den)." [Det krävs ingen ansträngning för att leva på världens sätt, men fostran och träning för att gå på Guds väg, se 2 Mos 18:20; 5 Mos 30:16; Ords 22:6; Ps 1:1–2, 6; 2 Tim 3:10. Ordet för port som används här i vers 13–14 är gr. pyle. Det beskriver huvudporten in till en stad eller rike, se Luk 7:12; Matt 16:18.]
Matt 7:14
För trång är den port
och smal (hoppressad) [genom självförsakelse, se Apg 14:22]
är den väg som leder till livet [Guds rika och eviga liv],
och det är få som finner den (söker och upptäcker den)." [Det krävs ingen ansträngning för att leva på världens sätt, men fostran och träning för att gå på Guds väg, se 2 Mos 18:20; 5 Mos 30:16; Ords 22:6; Ps 1:1–2, 6; 2 Tim 3:10. Ordet för port som används här i vers 13–14 är gr. pyle. Det beskriver huvudporten in till en stad eller rike, se Luk 7:12; Matt 16:18.]