Referenser (68 st)
1 Moseboken (2)
När Laban hann upp Jakob, hade denne slagit läger på berget. Också Laban och hans män slog läger på Gileads berg.
2 Moseboken (1)
Då vände Herren (Jahve) vinden så att den kom mycket starkt från väster och den förde bort gräshopporna och drev ut dem i Vasshavet. Inte en enda gräshoppa blev kvar inom hela Egyptens område (innanför Egyptens samtliga gränser).
4 Moseboken (8)
Och när de blåser med dem ska hela församlingen samla ihop sig till dig vid mötestältets öppning.
Och om de blåser med en [trumpet] då ska ledarna, huvudena för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) samla sig till dig.
Och när de blåser en larmsignal ska lägret som är på den östra sidan avtåga.
Och när de blåser en larmsignal andra gången, då ska lägret på den södra sidan avtåga. De ska blåsa ett alarm för deras avtågande.
Men när församlingen ska samlas ihop ska ni blåsa, men inte en larmsignal.
Och Arons söner prästerna ska blåsa med trumpeterna. Detta ska för er vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") genom era generationer.
Också under era glada dagar och era bestämda högtider [Herrens högtider, se ] och vid era nymånader ska ni blåsa med trumpeterna över era brännoffer och över era shalomoffer, och de ska för er vara en åminnelse inför er Guds (Elohims) ansikte. Jag är Herren er Gud (Jahve Elohim)."
Josua (8)
Och sju präster ska bära sju jubelhorn (vädurshorn – hebr. jovel) framför arken. Och den sjunde dagen ska ni gå sju gånger runt staden och prästerna ska blåsa i shofarerna. [Totalt går man 13 gånger runt staden.]
Och det blev så att när Josua hade talat till folket, gick de sju prästerna som bar de sju jubelhornen inför Herren framför, och blåste med shofarerna, och Herrens förbundsark följde dem.
Och de beväpnade männen gick före prästerna som blåste i shofarerna och eftertruppen gick efter arken, medan man [prästerna] blåste i shofarerna oavbrutet.
Och de sju prästerna som bar de sju jubelhornen framför Herrens (Jahves) ark gick vidare oavbrutet och blåste i shofarerna, och de beväpnade männen gick före dem och eftertruppen gick efter Herrens (Jahves) ark, (prästerna) blåste i shofarerna oavbrutet.
Och det skedde att den sjunde gången, när prästerna blåste i shofarerna, sade Josua till folket: "Ropa (uppge ett härskri), för Herren (Jahve) har gett er staden,
[Utgrävningar av Tel es-Sultan, som kullen där Jeriko låg heter, visar att staden var väl befäst. Den yttre muren var 7 meter hög och den inre närmare 10 meter hög. En vattenkälla, som än idag flödar med vatten, var belägen innanför muren i den sydöstra delen. Staden hade några tusen invånare. När Josua och israeliterna intar Jeriko är det vår och skörden var just bärgad, se . Vid utgrävningar på 1930-talet av Garstang hittades flera stora krukor fulla med spannmål som bekräftar detta, och visar att Jeriko kunde klarat flera års belägring. Man hittade också ett lager med stenar som ligger huller om buller, som om det sjunkit rakt ned, och tecken på att staden bränts. Egyptiska målningar på krukor och lampor ringar in dateringen till mellan 1500 och 1400-talet f.Kr., vilket stämmer med Bibelns kronologi att intåget skedde våren 1406 f.Kr. Arkeologen Kenyon, som gjorde utgrävningar där på 1950-talet, beskriver hur hon hittade högar av rött tegel som troligtvis rasat ner från den högre inre muren nedanför den yttre muren. Detta skulle då kunnat skapat en naturlig ramp så israeliterna kunde gå "upp" i staden. Redan i den första utgrävningen 1907-1909 upptäcktes de raserade murarna. I alla utgrävningar såg man att en del av den norra muren var intakt. Det tyder på att Rahabs (Rachavs) hus låg i den norra delen av staden, närmast bergen, se .] Så folket ropade och
(prästerna) blåste i shofarerna. Och det skedde när folket hörde ljudet av shofarerna att folket ropade med ett starkt
(stort) rop
(ett härskri) och murarna kom ner platt
(ordagrant: murarna föll under sig själva), så att folket gick upp
[vilket bekräftats av arkeologin], in i staden, varje man rakt framför sig, och de intog staden.
Domarboken (11)
Och Ehud drog fram sin vänstra hand och tog svärdet från sin högra höft och drev in det i hans buk.
Och det skedde när han kommit att han blåste i en shofar i Efraims berg, och Israels söner kom ner med honom från bergsbygden, och han framför dem.
Sedan tog Chevers hustru Jael en tältpinne och tog en hammare i sin hand och gick sakta till honom och slog tältpinnen genom hans tinning och genomborrade honom ner till marken, för han låg i djup sömn. Så blev han medvetslös och dog.
Men Herrens (Jahves) Ande klädde Gideon och han blåste en shofar, och Aviezer samlades efter (bakom) honom.
När jag blåser i shofaren, jag och alla som är med mig, då ska ni också blåsa i shofarerna på varje sida av hela lägret och säga: "För Herren (Jahve) och för Gideon!"
Och Gideon och de 100 män som var med honom kom till den yttersta delen av lägret i början av den mellersta nattväkten [den andra nattväkten – från klockan tio på kvällen till två på natten] när de nyligen hade ställt ut vakten (haft vaktombyte), och de blåste i shofarerna och krossade krukorna som de hade i sina händer i bitar.
Och de tre grupperna blåste i sina shofarer och krossade krukorna och höll facklorna i sin vänstra hand och i högra handen shofarerna som de blåste i och de ropade: "Svärd till Herren (Jahve) och till Gideon!"
Och de blåste i de 300 shofarerna och Herren (Jahve) satte varje mans svärd mot hans granne i hela hären och hären flydde så långt som till Beit-Shitta mot Tsererata, så långt som till Avel-Mecholas gräns vid Tabbat.
[Hon fick honom att somna] Och hon drev i en tältplugg och sade till honom: "Filistéerna är över dig Simson!" Och han vaknade från sin sömn och drog ut tältpluggen ur vävspolen och väven.
1 Samuelsboken (2)
Och Jonatan slog filistéernas avdelning som var i Geva [maskulin form av "kulle"] och filistéerna hörde om det. Och Saul blåste i shofaren över hela landet och sade: "Låt hebréerna höra." [Vid fyra tillfällen i Samuelsböckerna används den hebreiska stavningen Geva (maskulin form av ordet "kulle"), istället för Giva (den vanligare feminina formen för "kulle" som används tolv gånger i Samuelsböckerna). Det syftar troligen på samma plats, eventuellt vill författaren ge en annan betoning. Geva används i , ; ; och Giva i ; ; , ; , ; ; ; ; ; ; . Frasen Giva-Benjamin används i , och , och anledningen kan vara att påminna om den tragiska händelsen i .]
Och de lade hans rustning i Ashtarots hus, och de fäste hans kropp på Beit-Sheans mur.
2 Samuelsboken (5)
Så Joav blåste i shofaren och folket gjorde halt. De förföljde inte Israel mer och slutade att strida.
Och Joav sade: "Jag kan inte stanna här med dig." Och han tog tre pilar i sin hand och kastade dem genom Avshaloms hjärta medan han fortfarande levde, hängande i terebinten.
Och Joav blåste i shofaren och folket återvände från att jaga efter Israel, för Joav höll tillbaka folket.
Och där mötte dem en oduglig man vars namn var Sheva, Bichris son en man från Benjamin. Och han blåste i shofaren och sade:
"Vi har ingen del i David
och vi har inget arv i Jishajs son.
Var och en till sitt tält, Israel!"
Och kvinnan gick till hela folket i hennes vishet. Och de högg av huvudet från Sheva, Bichris son och kastade det till Joav. Och han blåste i shofaren och de lämnade staden var man till sitt tält. Och Joav återvände till Jerusalem, till kungen.
1 Kungaboken (2)
Och låt Tsadok, prästen och Natan, profeten smörja honom där till kung över Israel och blås i shofaren och säg: 'Länge leve kung Salomo.'
Och Tsadok, prästen tog hornet med olja från tältet och smorde Salomo. Och de blåste i shofaren och hela folket sade: "Länge leve kung Salomo."
2 Kungaboken (2)
Och de skyndade sig och tog varje man sin mantel och lade den under honom överst på trappen och de blåste i shofaren och sade: "Jehu är kung!"
Och hon såg och se, kungen stod på plattformen som seden var och ledarna och trumpeterna bredvid kungen och hela landets folk fröjdades och blåste i trumpeterna. Och Atalja rev sönder sina kläder och ropade: "Förräderi, förräderi!"
1 Krönikeboken (1)
De lade hans vapen i sitt gudahus och hängde upp hans skalle i Dagons tempel.
2 Krönikeboken (1)
Hon såg sig omkring, och se, då stod kungen där vid sin pelare, nära ingången, och befälen och trumpetblåsarna stod bredvid kungen, och allt folket i landet jublade och stötte i trumpeterna, och sångarna med sina instrument ledde hyllningssången. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: "Sammansvärjning! Sammansvärjning!"
Nehemja (1)
Byggarbetarna hade likaså var och en sitt svärd i bältet (hängande vid sidan) medan de byggde. Den som blåste i hornet [den som var ansvarig för att blåsa larmsignalen] var vid min sida.
Job (1)
[I tre verser riktar sig Job nu till Gud:]
Lägg ner [sluta], jag ber dig, gå i borgen för mig,
vem annars kan ge mig sitt handslag [sitt godkännande]? []
Psaltaren (2)
Alla folk,
klappa [era] händer (applådera)!
Ropa till Gud (Elohim) med jublande [hög] röst [väsnas triumferande inför honom]! [En ordagrann översättning från hebreiskan lyder "Alla folk, klappa hand!". Det är en uppmaning att stå enade i lovprisning inför Gud. Ordet för ljud/röst (hebr. qol) beskriver ofta ett högt rop, en signal eller buller. Det använyds även om shofarhornets stötar i , och ramar in psalmens första sektion tillsammans med ordet för jubel (hebr. rua), som också används i och .]
Blås i shofar (vädurshorn) vid nymånaden,
vid fullmånen på våra högtidsdagar. [Shofarer användes inte i musiken utan för att utlysa att en högtid började, se . Både Sukkot och Osyrade brödets högtid börjar på den 15:e dagen i månaden då det är fullmåne, se , . Se även ; .]
Ordspråksboken (4)
Min son (mitt barn, min vän), om du gått i borgen för din granne,
eller [förhastat] skrivit på ett avtal med en främling,
Den som går in med en garanti (går i borgen) för ett lån till en främling kommer med säkerhet att få lida,
men den som vägrar (undviker) att skaka hand (skriva under) är säker.
En människa som saknar förstånd skriver under (ger sitt handslag),
och går [förhastat] i borgen för sin vän (medmänniska – hebr. rea).
Gå inte i borgen
för den som redan har skulder [och äventyra din familjs framtid].
Jesaja (4)
Alla ni världens invånare
och ni som bor på jorden,
när ett baner lyfts upp på bergen,
se, lägg märke till det,
och när ni hör shofaren ljuda,
lyssna (hör upp)!
Och jag ska fästa honom som en plugg på en säker plats, och han ska vara till en hederstron för sin fars hus.
På den dagen förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), ska pluggen som fästes på en säker plats ge vika, och den ska bli nerhuggen och falla, och det som hängde på den ska huggas bort," för Herren (Jahve) har talat.
Och det ska ske den dagen att en stor shofar (bagghorn) ska blåsas, och de ska komma som var förlorade i Assyrien, och de som var skingrade i Egypten, och de ska tillbe Herren (Jahve) på det heliga berget i Jerusalem.
Jeremia (4)
Förkunna i Juda och låt det höras i Jerusalem och säg: Blås shofar i landet, ropa högt och säg: "Samla er själva (mobilisera) och låt oss gå till de befästa städerna."
Sök skydd Benjamins söner från Jerusalems mitt och blås shofar i Tekoa och lyft upp en varningssignal (tänd en fyrbåk) över Beit-Kerem, eftersom ondska visar sig från norr och stor förödelse.
Herdarna med sin hjordar kommer till henne, de slår ner sina tält runt omkring henne, var man betar vid sin hand.
Res upp ett banér i landet, blås shofar bland folkslagen, förbered folkslagen mot henne, kalla samman mot henne kungarikena från Ararat, Minni och Ashkenaz. Utse en härförare (general, marskalk) mot henne, låt hästarna komma upp som de lurviga gräshoppslarverna.
Hesekiel (3)
Man har blåst (hebr. taqa) i blåsinstrumentet (hebr. taqoa) [shofaren] och gjort sig redo men ingen har gått ut till striden, för min vrede är över hela dess skara.
om han, när han ser svärdet komma över landet blåser i shofaren (vädurshornet) och varnar folket.
Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i shofaren och folket inte varnas och svärdet kommer och tar några själar från dem, tas han bort i sin synd, men hans blod ska utkrävas av väktarens hand.
Hosea (1)
Blås i shofar i Giva [Sauls hemstad i Benjamins område, se ]
och i trumpet i Rama [profeten Samuels hemstad, också i Benjamins område, se ],
låt alarmet (signalen) ljuda i Beit Aven ["Ondskans hus", se ]:
"Bakom dig, Benjamin!"
Joel (2)
[Om Joel är en tidig profet så kan det här handla om varning för en assyrisk invasion. Assyrierna var kända som vildsinta krigare och de uppvisade en nyskapande militär skicklighet som hjälpte dem att utöka sitt territorium.] Blås shofar (vädurshorn) i Sion [tempelberget i Jerusalem]!
Låt larmet ljuda på mitt heliga berg! Låt alla landets invånare darra och bäva,
för Herrens (Jahves) dag kommer,
den är verkligen nära.
Blås i shofar (horn) i Sion [för att samla till en helig sammankomst]!
Påbjud en fasta!
Kungör en högtidssamling!
Amos (1)
Om en shofar ljuder i en stad, är det inte så att invånarna bävar? [Jo!]
Om det sker ondska i en stad, har inte Herren (Jahve) med den att göra? [De första fem frågorna har ett underförstått nej som svar. Den sjätte frågan har ett ja som svar och den sista fanns det olika åsikter om. Amos samtid trodde inte att Gud skulle kunna tillåta att förödelse kom över deras stad. Gud förorsakar aldrig ondska () men han kan tillåta den och ta undan sitt beskydd, se . ska också ses i ljuset av där Gud varnar, se även ]
Nahum (1)
Det finns ingen som lindrar din smärta,
dina sår är allvarliga (oläkliga).
Alla som hör ryktet om dig
slår ihop sina händer över dig (applåderar).
Över vem har inte din ondska passerat oavbrutet?
[Vem har inte upplevt din ändlösa ondska?]
Sakarja (1)
Herren (Jahve) ska bli synlig över dem
och hans pil ska gå fram som en ljungeld,
och Herren Gud (Adonaj Jahve) ska blåsa i shofaren (vädurshornet)
och ska gå fram i virvelvindarna från söder.
blåsa
