Alla som går på dina vägar slår ihop händerna mot dig [ger sitt bifall till Jerusalems förödelse, se Hes 25:6]. De visslar och skakar på sina huvuden mot dottern Jerusalem. Är det här den stad om vilken man säger, att den är skönhetens fulländning, hela jordens fröjd [Ps 48:2]? [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "slår ihop händerna" som börjar med denna bokstav. Här förstärks istället motsatsen, då denna applåd är till vanära istället för stöd.]
[I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 2 och även i 3 och 4 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se Klag 5:18. Denna alteration förstärker det kiastiska mönstret i Klagovisorna.] Alla dina fiender har öppnat munnen på vid gavel över dig, de visslar och gnisslar tänder; de säger: "Vi har slukat henne, detta är verkligen den dagen som vi väntat på (sett fram emot), vi har funnit och sett den." [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "har öppnat munnen på vid gavel" som börjar med denna bokstav, och förstärker fiendens överlägsenhet.]
Detta är den glada staden som lever bekymmerslöst och tryggt och [hon, Nineve] säger i sitt hjärta: "Det är jag, jag och ingen annan." Hur har hon blivit en ruin, en viloplats för vilddjuren? Alla som går förbi henne väser och skakar näven (mot henne). [Vers 4‑17 har nu gett domar till de omkringliggande nationerna i riktning väst, öst, syd och norr.]
