8147 – שְׁנַ֫יִם (shnajim)


Typ: H:N
Hebreiska: שְׁנַ֫יִם (shnajim)
Ursprung: dual of H8145 (שֵׁנִי) feminine שְׁתַּיִם
Användning: 774 ggr i GT

Engelsk översättning

two
both, couple, double, second, twain, [phrase] twelfth, [phrase] twelve, [phrase] twenty (sixscore) t

Engelsk beskrivning

1) two
1a) two (the cardinal number)
1a1) two, both, double, twice
1b) second (the ordinal number)
1c) in combination with other numbers
1d) both (a dual number)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (774 st)



Gud formade (gjorde) de två stora ljusbärarna,
den större [solen] för att råda över dagen,
och den mindre [månen] för att råda över natten, och [även] stjärnorna.
[Himlakropparna som tidigare skapats, och formats den andra dagen, tillskrivs nu sina uppgifter, se vers 7‑8.]
De var båda nakna, men skämdes (blygdes) inte inför varandra. [Det hebreiska ordet för naken är arummim. Det är nära besläktat med ordet "listig", hebr. arum, som beskriver ormens natur i nästa vers, se 1 Mos 3:1. Ordvalet binder samman detta stycke med det följande.]
Då öppnades båda deras ögon, och de förstod (såg) att de var nakna, och de band ihop fikonlöv som gördlar (för att täcka livet). [Människans försök att i egen kraft täcka sin egen nakenhet räcker inte i längden, löven vissnar, så Gud ger dem kläder att bära, se vers 21.]
Lemech tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra hette Tsilla.
Sets alla dagar (hela hans livslängd) blev 912 år,
    sedan dog han.
[Sjunde generationen föds – Henok]
Jared levde 162 år innan han fick Henok (Chanoch),
Jareds alla dagar (hela hans livslängd) var 962 år,
    sedan dog han.
och Metoshelach levde 782 år efter att han fått Lemech och fick söner och döttrar.
[Det finns två Lemech i den tidiga bibelhistorien. Den förste Lemech är en ättling till brodermördaren Kain. Denne Lemech var den första polygamisten och han skröt över att ha dödat en människa, se 1 Mos 4:19‑24. Han var den sjätte generationen från Adam och Eva.
    Den andre Lemech var Noas far. Hans ålder blev exakt 777 år vilket indikerar att han var en rättfärdig man. Han är den åttonde generationen från Adam och Eva och en ättling till Set. Han träffade säkert Adam som dog då Lemech var omkring femtio år gammal. Det är mycket troligt att Lemech såg sin sons Noas ark, även om han dog fem år innan floden kom.]
[Tionde generationen föds – Noa]
Lemech [betyder "kraftfull"] levde 182 år innan han fick en son. [Här bryts mönstret, istället för att direkt ange namnet beskrivs namngivningen mer detaljerat.]
Du ska ta med dig ett par av alla levande varelser, hane och hona, för att de ska överleva tillsammans med dig.
Av de olika arterna av fåglar, fyrfotadjur och markens kräldjur ska ett par av varje komma till dig, så att de kan överleva.
Ta sju par av alla rena fyrfotadjur, både hanar och honor; och ett par av de rituellt orena, en hane och en hona.
kom ett par av varje art in till Noa i arken, hane och hona, så som Gud hade befallt Noa.
De gick in i arken tillsammans med Noa, två och två av alla levande varelser.
Cham (Ham), far till Kanaan, såg sin fars nakenhet [genitalier – hebr. ervah] och berättade det för sina två bröder utanför (tältet).
Shem och Jafet tog ett skynke och lade på sina båda axlar och gick baklänges och dolde sin fars nakenhet. Deras båda ansikten var bortvända så att de inte såg sin fars nakenhet. [Vad hade Cham gjort för något. Att se någons nakenhet är en hebreisk omskrivning för en sexuell handling, se 3 Mos 18:6‑19. Eftersom vers 24 säger att Cham "gjorde" något med Noa kan det tolkas åt att han inte bara såg, utan också förnedrade sin far. En del judiska kommentatorer noterar att det nämns inte att Noa får några fler barn, så kanske kastrerade Cham honom. Andra har föreslagit en homosexuell akt, men där används andra ord i 3 Mos 18:22. Straffet blir också väldigt alvarligt, vilket kan tyda på att han inte bara såg. Samtidigt är nakenhet något skamfyllt i den hebreiska kulturen, se 1 Mos 2:25; 3:7. Att medvetet blotta sina föräldrar var alvarligt, se 2 Mos 20:12. Vad som talar för att han "bara" såg är att samma ord "se" används om bröderna Shem och Jafet som inte såg och fysiskt täckte över sin far. Vers 22‑23 är strukturerat som en kiasm där den första frasen "och såg ... sin fars nakenhet" och den avslutas med att bröderna "och sin fars nakenhet inte såg".]
Till Ever föddes två söner:
Namnet på den ena var Peleg [snarlikt ordet för "delad"], för under hans dagar delades (hebr. pilag) jorden, och hans bror hette Joktan. [Pelegs fortsatta släktled fortsätter i 1 Mos 11:16‑26 och leder fram till Abrahams far Tera. Peleg betyder delning. Det skulle mycket väl kunna vara så att det som står här att jorden delades under hans dagar kan syfta på uppdelningen av Pangea i de olika kontinenterna med hav emellan, som vi känner dem idag. I så fall inträffade denna delning ungefär 100 år efter floden. Se även slutet på vers 32.]
Reo levde 32 år innan han fick Serog.
Tolv år tjänade de Kedarlaomer [kungen i Elam], men i det trettonde året gjorde de uppror.
Vad angår Ismael har jag hört dig, och se jag har välsignat honom och ska göra honom fruktsam och ska föröka honom rikligt. Tolv prinsar (furstar) ska han få och jag ska göra honom till ett stort folk.
De två änglarna kom till Sodom på kvällen och Lot satt i Sodoms port och Lot såg dem och reste sig upp och mötte dem och han föll ned med sitt ansikte mot marken. [Att buga sig djupt var en dåtida vanlig hedersbevisning.]
Se, jag har två döttrar som inte har känt (haft en sexuell relation med) någon man, låt mig, jag ber er, föra ut dem till er och ni kan göra vad ni finner för gott i era ögon med dem, gör bara ingenting mot dessa män, så sant som de har kommit under skuggan av mitt tak (är under mitt beskydd)."
Och när morgonen grydde skyndade änglarna på Lot och sade: "Stå upp, ta din hustru och dina två döttrar som är här, annars blir du bortsvept med stadens överträdelser."
Men han [Lot] dröjde sig kvar och männen tog tag i hans hand och i hans hustrus hand och i händerna på hans två döttrar, Herren (Jahve) var barmhärtig mot honom. Och de förde ut honom och ställde honom utanför staden.
Och Lot drog upp från Tsoar och bodde i bergen och hans två döttrar med honom, för han var rädd för att bo i Tsoar och han bodde i en grotta, han och hans två döttrar.
Så blev båda Lots döttrar gravida med sin far.
Och Abraham tog får och oxar och gav dem till Avimelech och de två skar ett förbund. [De ingick blodsförbund med varandra, vilket var relativt vanligt vid denna tid.]
Därför kallas platsen Beer–Sheva eftersom de båda avlade en ed (gav varandra löften). [Hebr. beer betyder källa och sheva har betydelsen sju och ed eller löfte. Att svära en ed kan också bokstavligt uttryckas som "att sjua sig själv". Talet sju hör ihop med fullbordan, fullkomlighet och tillfredsställelse. Det handlar också om perfektion, myckenhet och överflöd. Ordet inkluderar även att allt detta är med glädje, alltså något positivt.]
Abraham steg upp tidigt nästa morgon och sadlade sin åsna. Han tog med sig två av sina unga män (tjänstefolk) och Isak, hans son. Han klöv ved till brännoffret, steg upp och gick till den plats som Gud hade talat om för honom.
Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak. Han tog elden i sin hand och kniven och de gick båda tillsammans.
Abraham svarade: "Gud (Elohim) ska själv förse sig med lammet till brännoffret, min son." De gick båda vidare tillsammans. [Att hebreiskan här uttrycker att Gud ska förse sig själv, talar profetiskt även om att Gud förser sig själv med det perfekta offret när Han senare ger sin son Jesus som det fullkomliga offret för världens och alla människors synder.]
När kamelerna hade druckit klart tog mannen fram en guldring som vägde en halv shekel och två armband till hennes händer som vägde 10 shekel i guld.
Detta är Ismaels söner och detta är deras namn efter deras byar och efter deras boplatser. Tolv furstar [1 Mos 17:20] efter deras nationer.
Herren (Jahve) sade till henne:
"Två nationer finns i din livmoder
    och två folkslag ska bli åtskilda från din buk.
Det ena folket ska vara starkare än det andra folket
och den äldre ska tjäna den yngre." [Rom 9:10‑13]
Jakob blev mycket rädd och hade ångest. Han delade folket som var med honom, och småboskapen och kreaturen och kamelerna, i två läger.
Jag är inte värdig all din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) och all sanning (trofasthet – hebr. emet) som du har visat din tjänare, för med min stav gick jag över denna Jordan och nu är jag två läger.
Samma natt steg Jakob upp och tog sina två hustrur, sina två slavinnor, och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället.
Farao var vred mot sina två förmän – mot förmannen över munskänkarna och förmannen över bagarna.
En natt hade de båda – munskänken och bagaren hos kungen i Egypten som satt fängslade – var sin dröm. Var och en med sin egen uttydning (betydelse).
Till Josef föddes två söner innan hungeråren kom, som Asenat dotter till Potifera prästen i On, födde åt honom.
De sade: "Vi dina tjänare är tolv bröder, söner till en man i Kanaans land, vår yngste är hos sin far och en finns inte längre."
Vi är tolv bröder, söner till vår far, en finns inte och den yngste är hos sin far de här dagarna, i Kanaans land.
Ruben talade till sin far och sade: "Du ska dräpa mina två söner om jag inte för honom tillbaka till dig. Ge honom i min hand och jag ska föra tillbaka honom till dig." [Ruben hade fyra söner, så hebreiskan antyder "två av mina söner".]
Då sade din tjänare, min far, till oss: 'Ni vet att min hustru födde två söner åt mig,
Josefs söner som föddes åt honom i Egypten var två – alla personer i Jakobs hus, som kom till Egypten, var totalt 70 stycken. [Det finns olika sätt att se på vilka som ingår i antalet 66 och 70. En skillnad verkar belysas i formuleringen "kom med Jakob". I den gruppen bör Josefs två söner inte ingå. Summan av de fyra delsummorna som ges i stycket ovan är 70 personer (33 + 16 + 14 + 7), se vers vers 15, 18, 22 och 25. De 70 kan inkludera Jakob själv och de 71 ättlingarna (inklusive Dina, Josef, Manasse och Efraim) som räknas upp i vers 8‑25, minus Er och Onan som dött, se vers 12.]
[På Abraham, Isak och Jakobs tid är traditionen att den förstfödde blir det nästa huvudet i familjen och ärver namn, status och sin fars egendom. Som vi redan sett flera exempel på i Första Mosebok väljer Gud att överraska. I detta stycke följer Josef traditionen och placerar Manasse, hans förstfödde, på den högra sidan för att ta emot den största välsignelsen. Jakob korsar då sina armar och välsignar Efraim med sin högra hand. Josef tar för givet att det är ett misstag, men Jakob vet exakt vad han gör.] Efter allt detta kom man till Josef och sade: "Se, din far är sjuk." Då tog han med sig sina två söner Manasse och Efraim.
[Jakob fortsätter tala till Josef:] Nu är dina två söner mina, de som föddes till dig i Egyptens land innan jag kom till dig i Egyptens land, Efraim och Manasse, precis som Ruben och Simon är och ska vara mina.
Josef tog dem båda, Efraim i sin högra hand mot Israels vänstra hand, och Manasse i sin vänstra hand mot Israels högra hand, och förde dem nära honom.
Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är det som deras far talade till dem och välsignade dem, var och en i enlighet med hans välsignelse, välsignade han dem. [Detta är första gången frasen "Israels tolv stammar" används. När landet så småningom delas upp inkluderas inte Levi; däremot blir Josefs två söner ledare för två stammar. Manasse och Efraim tar Josefs och Levis plats.]
Han gick ut nästa dag och såg två av sina hebreiska bröder slåss med varandra. Då sade Mose till den som startat bråket: "Varför slår du din landsman?"
Men om de inte tror på dessa två tecken eller lyssnar på dig, så ska du ta lite vatten från Nilen och hälla det på torra landet (marken). [Detta blir det tredje tecknet.] Då ska vattnet från floden förvandlas till blod på torra land." [Två olika hebreiska ord för "torrt land" används i denna vers. Det första är det generella ordet som används i skapelsen och när israeliterna korsar Röda havet och Jordan torrskodda. Det sista används bara här och i Ps 95:5, där det används om hur Gud är större än alla avgudar.]
De ska ta från blodet och stryka det på de båda dörrposterna och på träslån över dörren i alla de husen där man ska äta det.
Tag en handfull isopstjälkar. [Isop har en styv och förgrenad stjälk och blir upp till 0,5 lång.] Doppa dem i skålen med blodet [som ni tömt från lammet] och stryk det ovanför dörren och ner på de båda dörrposterna. Ingen av er får sedan gå ut förrän nästa morgon.
Herren (Jahve) ska gå fram [genom landet under natten] för att slå Egypten. Men när han ser blodet ovanför dörren och på de båda dörrposterna, ska han passera förbi dörren och inte tillåta fördärvaren [dödsängeln] att komma in i era hus och slå er.
Sedan kom de till Elim där det fanns 12 vattenkällor och 70 palmträd. Där lägrade de sig vid vattnet.
På sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket bröd, två gomer [omkring 5 liter] till varje person. Och alla ledare för folket kom och avlade rapport till Mose.
med hennes två söner [2 Mos 4:24‑26]. En [den förstfödde] hade namnet Gershom [på hebreiska låter det som "främling där", se 2 Mos 4:22], eftersom han sade: "jag är en främling i ett annat land",
Han sade till Mose: "Jag, din svärfar Jetro, kommer till dig, och din hustru och dina två söner med henne."
och Mose skrev ned alla Herrens ord. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenar – en för varje stam i Israel.
Du ska gjuta fyra ringar av guld för den och sätta dem ovanpå de fyra fötterna, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra sidan.
Du ska göra två keruber av guld, av drivet arbete ska du göra dem, på de båda kortsidorna av locket till arken.
Gör en kerub på den ena sidan och en kerub på den andra sidan, i ett stycke med locket till arken ska du göra keruberna på de två kortsidorna av locket.
Jag ska möta dig där, ovanför locket till arken mellan de två [bevingade] keruberna som är ovanpå vittnesbördets ark. Där ska jag tala med dig om allt som jag vill ge dig instruktioner om till Israels söner. [Nådastolen, eller arkens lock, är ett självständigt föremål som dock hör intimt ihop med arken. Arken var en öppen låda utan lock men nådastolen som görs med samma mått som arken läggs ovanpå denna och blir därmed som ett lock till arken. Lägg märke till att nådastolen inte på något sätt fästs ihop med arken utan ligger löst ovanpå. En annan detalj i sammanhanget är det faktum att om man räknar de olika föremålen i tabernaklet blir det 6 stycken, om man betraktar arken och nådastolen som ett föremål, men 7 stycken om de behandlas som de separata föremål de faktiskt är.]
Och en kula under två grenar i ett stycke med den, och en kula under två grenar i ett stycke med den, och en kula under två grenar i ett stycke med den, för de sex grenarna som går ut från menoran.
Det ska vara två tappar på varje planka så att de fogas samman med varandra, detta ska du göra på alla tabernaklets plankor.
och du ska göra 40 fotstycken av silver under de 20 plankorna; två fotstycken under en planka till dess två tappar, och två fotstycken under nästa planka för dess tappar; [Fotstyckena av silver symboliserar grunden, se Ef 2:20‑22. Att det är två fotstycken under varje planka pekar på att vi behöver både GT, profeterna, och NT, apostlarna. Hela bibeln är grunden. Totalt är det 100 fotstycken av silver, se 2 Mos 38:27. I Ps 12:7 liknas Herrens tal vid silver. Jesus är Ordet, se Joh 1:1. Talet 100 är ett fullkomlighetstal och i Kol 2:9 står det att Jesus är fullkomlig i allt.]
och deras 40 fotstycken av silver, två fotstycken under en planka och två fotstycken under nästa planka.
Och 2 plankor ska du göra till hörnen på tabernaklet på baksidan. [Beskrivningen av de två plankorna till hörnen är extremt kortfattad och svårtolkad på hebreiska. Det finns många förslag på hur denna konstruktion ska se ut. Det som man kan säga med säkerhet är i alla fall att det är två plankor utöver de sex som hör till den västra sidan.]
De ska vara dubbla i botten och även dubbla upptill, till den första ringen. Så ska det vara med dem båda. De ska sättas i de båda hörnen.
Så ska det vara 8 plankor och deras fotstycken av silver, 16 fotstycken, två fotstycken under en planka och två fotstycken under nästa planka.
Stängerna ska sättas i ringarna och stavarna ska vara på två sidor om altaret när ni bär det. [Det var viktigt att arken och bordet kunde bäras utan mänsklig direktkontakt.]
Detta är vad du ska offra på altaret varje dag för all framtid: Två årsgamla lamm.
Herren (Jahve) sade till Mose: "Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de första och jag ska skriva på tavlorna de ord som var på de första tavlorna som du krossade.
Och han högg ut två stentavlor, likadana som de första, och Mose steg upp tidigt på morgonen och gick upp på berget Sinai som Herren (Jahve) hade befallt honom och tog de två stentavlorna i sina händer.
När Mose kom ner från Sinai berg med vittnesbördets två stentavlor i sin hand, visste han inte om att hans ansikte strålade (att ljus sköt fram som horn), därför att han hade talat med Herren.
och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort.
och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort.
och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort.
och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort,
Och om han inte kan föra fram ett lamm, då ska han föra fram för sin överträdelse som han har begått, två duvor eller två turturduvor till Herren (Jahve), en som skuldoffer och den andra som brännoffer.
Men om han inte har möjlighet att föra fram två duvor eller två turturduvor, då ska han som har syndat föra fram som sitt offer en tiondels efa av fint mjöl som ett syndoffer, han ska inte hälla någon olja på det, inte heller ska han lägga någon rökelse på det, för det är ett syndoffer.
och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort.
"Ta Aron och hans söner med honom och kläderna och smörjelseoljan och en oxe som syndoffer [3 Mos 4:3] och två baggar och en korg med osyrat bröd,
Och han tog allt det feta som täcker inälvorna, och hinnorna som är över levern och de två njurarna och deras fett, och Mose brände det på altaret.
Och han tog det feta och länden och allt det feta som var på inälvorna och hinnorna som är över levern och de två njurarna och deras fett, och den högra skuldran,
Om hon inte kan föra fram ett lamm ska hon föra fram två duvor eller två unga turturduvor, den ena som brännoffer, den andra som syndoffer och prästen ska bringa försoning för henne och hon ska vara ren. [Det var detta offer Jesu mor Maria (Miriam) offrade, se Luk 2:22‑24.]
Sedan ska prästen befalla att man tar till den som blivit ren, två fåglar, levande och rena och cederträ och karmosinröd färg [hebr. tolah – färgämnet från den torkade kroppen av honan av masken coccus ilicis, se Ps 22:6] och isop.
På den åttonde dagen ska han ta två felfria lamm av hankön och ett lamm av honkön som är årsgammalt och felfritt, och tre tiondelars [av ett efa mått] av fint mjöl för ett matoffer blandat med olja och ett mått olja [0,3 liter].
Och två turturduvor eller två unga duvor som han har möjlighet att ge, och den ena ska vara till syndoffer och den andra till brännoffer.
Och för att rena huset ska han ta två fåglar och cederträ och karmosinröd färg [hebr. tolah – färgämnet från den torkade kroppen av honan av masken coccus ilicis, se Ps 22:6] och isop.
Och på den åttonde dagen ska han ta åt sig två turturduvor eller två unga duvor och komma inför Herrens (Jahves) ansikte till dörren på mötestältet och ge dem till prästen.
Och på den åttonde dagen ska hon ta två turturduvor eller två unga duvor och föra dem till prästen till dörren på mötestältet.
[I detta kapitel beskrivs försoningsdagen (Jom Kippur; det bibliska namnet är Jom Hakippurim – ordagrant "Försoningarnas dag"), se 3 Mos 23:27‑28. Detta är den heligaste dagen och har kommit att kallas Joma – Dagen.] Herren (Jahve) talade till Mose efter att Arons två söner [Nadab och Abihu] dött, när de offrade framför Herrens ansikte och dog [3 Mos 10:1‑2],
Av Israels söners församling ska han ta två killingar av getterna till ett syndoffer och en bagge till ett brännoffer.
Han ska ta två getter och ställa fram dem inför Herrens (Jahves) ansikte, vid ingången till församlingens mötestält (Tabernaklet). [Denna vers visar profetiskt det som sker när Barabbas får byta plats med Jesus. Lotten kastas mellan två identiska getter. Barabbas betyder faderns son och Jesus är Faderns Son. Därför kan Jesus ta människans plats medan Barabbas får Jesu nåd, se Matt 27:15‑26.]
Aron ska kasta lott om de två getterna, en lott för Herren (Jahve) och en lott för syndabocken (hebr. azazel).
Aron ska lägga båda sina händer på den levande getens huvud och bekänna över den alla Israels folks missgärningar och alla deras överträdelser i alla deras synder och lägga dem på getens huvud och sända iväg den till ödemarken, i handen på en man som är redo [någon som ska leda ut geten i ödemarken, det är öknen öster om Jerusalem]. [Här talas också profetiskt om vad som skulle ske med Jesus. När översteprästerna slår Jesus i ansiktet uppfylls denna förebild, se Matt 26:67; Mark 14:65; Joh 18:22.]
[Son + faders hustru – incest, se 3 Mos 18:8]
Om en man ligger med en kvinna
    som är hans fars hustru så blottar han sin fars nakenhet.
De ska båda straffas med döden.
    De bär på blodskuld.
[Far + svärdotter – incest, se 3 Mos 18:17]
Om en man ligger med sin svärdotter,
    ska de båda straffas med döden.
De har begått en avskyvärd handling.
    De bär på blodskuld.
[Man + man, se 3 Mos 18:22]
Om en man ligger med en annan man (har sexuellt umgänge med honom)
    som en man ligger med en kvinna,
    gör de båda något avskyvärt!
De ska straffas med döden.
    De bär på blodskuld.
Om en man ligger med en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes nakenhet,
    blottar han hennes blodflöde.
De kommer att försvinna (skäras bort) ur sitt folk. [Passivformen indikerar att det är Gud som straffar dem.]
Det tillhörande matoffret ska vara två tiondels efa [ca 5-7 liter] fint mjöl blandat med olja, ett offer gjort med eld till Herren (Jahve) som en behaglig väldoft. Det tillhörande dryckesoffret ska vara en fjärdedel av en hin [ca 1,5 liter].
Du ska [då, på den femtionde dagen] föra ut från ditt hus två stycken bröd till ett viftoffer. De ska göras av två tiondelar av en efa fint mjöl [ca 5-7 liter] och du ska baka dem med jäst som en förstlingsfrukt till Herren (Jahve). [Detta är det enda offret i hela Tora som inte bara får, utan ska vara gjort med jäst! Det är signifikativt på flera sätt. För det första är det två bröd som talar om judar och hedningar tillsammans. Men det är också jästen som symboliserar synden i våra liv. När pingsten får sin uppfyllelse i Apg 2 utgjuts den Heliga Ande över alla människor. Därmed blir det möjligt för oss som syndiga varelser att få del av rättfärdigheten från Gud genom Jesus. På så vis kan vi komma med synden inför Gud utan att bli dömda till evig död, eftersom vi nu får åberopa Jesu blod som gör oss syndfria i Guds ögon trots vår egen syndfullhet. Det är den Helige Andes uppgift att övertyga oss om vår synd och behovet av frälsningen som Jesus erbjuder oss.
    Denna högtid firas i modern tid bara en eller två dagar, till skillnad från Pesach och Sukkot som fortfarande firas i sju dagar.]
Tillsammans med brödet ska du bära fram sju årsgamla, felfria lamm, en ung oxe och två baggar. De ska vara ett brännoffer till Herren (Jahve) med deras tillhörande matoffer och dryckesoffer, ett offer gjort med eld till Herren (Jahve) som en behaglig väldoft.
Du ska också offra en get av hankön som syndoffer och två årsgamla lamm av hankön som ett shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11‑21].
Prästen ska vifta dem tillsammans med brödet från förstlingsfrukten som ett viftoffer framför Herrens (Jahves) ansikte, med de två lammen. De ska helgas åt Herren (Jahve) för prästerna.
Och du ska ta fint mjöl och baka 12 kakor av det, två tiondels efa i varje kaka.
Och du ska lägga dem i två rader, 6 i varje rad på det (rituellt) rena bordet inför Herrens (Jahves) ansikte.
detta var antalet av dem av Manasses stam, de var 32 200. [Josef har fått förstfödslorättens dubbla arvslott. När Ruben syndade förlorade han sin förstfödslorätt och den delades upp på tre av hans bröder. Levi fick rätten att vara präster, Juda fick rätten att vara kung och Josef fick den dubbla arvslotten, se 1 Krön 5:1; 1 Mos 35:22.]
detta var antalet av dem av Dans stam, de var 62 700.
Detta är de som räknades, de som Moses och Aron räknade och Israels furstar var tolv män, de var och en ledare för sin faders hus (stam).
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 32 200.
och deras avdelning och de som är räknade bland dem, 62 700.
Alla de som räknades av leviterna, som Moses och Aron räknade på Herrens (Jahves) befallning efter deras familjer, alla män från en månads ålder och uppåt, var 22 000.
Och alla förstfödda män enligt antalet namn, från en månads ålder och uppåt, av dem som räknades bland dem, var 22 273.
Och på den åttonde dagen ska han bära fram två turturduvor eller två duvor till prästen, till dörren på mötestältet (Tabernaklet).
Och de förde fram sina offer inför Herrens (Jahves) ansikte, 6 täckta vagnar och 12 oxar, en vagn för två ledare och en oxe för var och en av dem, och de visade upp dem framför tabernaklet.
2 vagnar och 4 oxar gav han till Gershons söner i enlighet med deras tjänstgöring. [Gershoniterna var från Levis stam, deras uppgifter redogörs för i 4 Mos 3:21‑26 och ännu mer detaljerat i 4 Mos 4:21‑28.]

Hans offer var ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer [3 Mos 2:1‑16],
och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) [3 Mos 3:1‑17] 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Nachshons offer, son till Amminadav.

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Netanels offer, son till Tsoar.

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Eliavs offer, son till Chelon.

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Elitsors offer, son till Shedejor.

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Shelumiels offer, son till Tsorishadaj.

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Eljasafs offer, son till Doel.

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Elishamas offer, son till Ammihod.

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Gamliels offer, son till Pedatsor.

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Avidans offer, son till Gidoni.

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Achiezers offer, son till Ammishaddaj.

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Pagiels offer, son till Ochran.
På den tolfte dagen offrade Achira, son till Ejnan, ledare för Naftalis söner.

Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer,
och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 oxar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Achiras offer, son till Ejnan.
Detta var altarets invigningsoffer, den dag då det smordes, i händerna på Israels ledare, 12 silverfat, 12 silverskålar, 12 guldskålar,
12 guldskålar fyllda med rökelse vägde 10 shekel styck efter helgedomens shekel, alla guldskålar 120 shekel.
Alla oxar till brännoffren, 12 oxar, baggarna 12, årsgamla lamm av hankön 12, och deras matoffer, och getter av hankön till syndoffer 12,
Och när Mose gick in i mötestältet (hebr. ohel moed), för att han skulle tala med honom, då hörde han rösten tala till honom från ovanför locket på arken (Nådastolen) som var ovanpå vittnesbördets ark, från mellan de två keruberna, och han talade till honom.
Och han gick efter den israeliske mannen in i kammaren och genomborrade dem båda, den israeliske mannen och kvinnan genom hennes buk. Så upphörde hemsökelsen (plåga, pandemin – heb. magefa) från Israels söner.
och deras matoffer [3 Mos 2:1], fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för oxen, två tiondelar för baggen,
och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för oxen, två tiondelar för baggen,
och ni ska bära fram ett brännoffer, ett offer gjort med eld som en söt doftnjutning till Herren (Jahve):
    13 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
och deras matoffer, fint mjöl blandat med olja, tre tiondelar för varje oxe av de 13 oxarna, två tiondelar för varje bagge av de två baggarna,
På den andra dagen ska ni bära fram
    12 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
På tredje dagen
    11 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
På fjärde dagen:
    10 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
På femte dagen:
    9 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
På sjätte dagen:
    8 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
På sjunde dagen
    7 unga oxar,
    2 baggar,
    14 årsgamla, felfria (rituellt rena) lamm av hankön,
Så man avskilde från Israels tusenden, 1 000 män från varje stam, 12 000 rustade för strid.
72 000 nötboskap,
Och människosjälar, från kvinnorna som inte har känt någon man genom att ligga med honom, 32 000.
nötboskap 36 000, av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 72,
och människosjälar 16 000, av vilka Herrens (Jahves) hyllning var 32.
Och de vandrade från Mara och kom till Elim, och i Elim fanns tolv vattenkällor och 70 palmträd, och slog läger där.
De två stammarna och en halv stam har tagit emot sitt arv på andra sidan Jordan, mittemot Jeriko österut, mot soluppgången."
Och städerna som ni ska ge till leviterna, ska vara de sex fristäderna som en mandråpare kan fly till, och vid sidan av dem ska ni ge dem 42 städer.
Detta behagade mig väl och jag tog 12 män av er, en man från varje stam,
Och vi tog landet på den tiden ur handen på amoreernas två kungarna som var bortom Jordan från Arnons dal till berget Hermon,
Och jag befallde Josua vid den tiden och sade: "Dina ögon har sett allt som Herren din Gud (Jahve Elohim) har gjort mot dessa två kungar, så ska Herren (Jahve) göra mot alla kungariken när du går över.
Och han gjorde sitt förbund känt för er, som han befallde er att göra (agera, leva efter), de tio orden, och han skrev dem på två tavlor av sten.
Och de tog hans land som en besittning och Bashans kung Ogs land, amoreernas två kungar som fanns på andra sida Jordan mot soluppgången (österut)
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på 2 tavlor av sten och gav dem till mig.
och Herren (Jahve) gav till mig två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger, och de var skrivna enligt alla de ord som Herren (Jahve) talat med er på berget ut från mitten av elden på samlingens dag.
Och det hände vid slutet på de 40 dagarna och de 40 nätterna att Herren (Jahve) gav mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.
Så jag vände och kom ner från berget, och berget brann i eld och de två förbundstavlorna var i mina två händer.
Och jag tog tag i de två tavlorna och kastade bort dem från mina två händer och bröt dem inför era ögon.
Vid den tiden sade Herren (Jahve) till mig: "Hugg dig två tavlor av sten, likadana som de första, och kom upp till mig på berget och gör dig en ark av trä,
Så jag gjorde en ark av akaciaträ och högg två stentavlor, likadana som de första, och gick upp på berget med de två tavlorna i mina händer.
Alla djur som har delade klövar och har klövarna helt delade i två och som idisslar bland djuren, dem ska ni äta.
Utifrån (ordagrant över munnen) på två vittnen eller tre vittnen, ska den som ska dö dödas. Utifrån (ordagrant över munnen) ett vittne ska han inte dödas. [4 Mos 35:30]
Ett vittne ska inte stå upp mot en man för någon missgärning eller för någon synd, oavsett i vad han har syndat. Över munnen på två vittnen eller över munnen på tre vittnen ska ett ärende bevisas (vara giltigt).
då ska båda männen, som har kontroversen mellan sig, ställa sig inför Herrens (Jahves) ansikte framför prästerna och domarna som ska finnas i de dagarna.
Om en man har två fruar, älskar den ena och hatar den andra och båda har fött barn åt honom, både den älskade och den hatade, och om den förstfödde sonen tillhör den som han hatar,
Han ska erkänna den förstfödde, sonen till den hatade hustrun, genom att ge honom en dubbel arvslott av allt han haft, för han är förstlingsfrukten av hans styrka. Förstfödslorätten tillhör honom.
Om en man ertappas då han ligger med en gift kvinna som har en make, då ska de båda dö. Mannen som låg med kvinnan och kvinnan. Så ska du ta bort ondskan från Israel. [Joh 8:2‑10]
då ska båda föras ut till stadens port och ni ska stena dem med stenar så att de dör. Ungmön därför att hon inte ropade när hon var i staden och mannen eftersom han har förödmjukat sin nästas hustru. Så ska du ta bort ondskan från din mitt.
Du ska inte föra in skökolön eller betalningen för en hund [en manligt prostituerad] i Herren (Jahve) din Guds (Elohims) hus på grund av någon ed, för båda dessa är en styggelse för Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
Hur ska en (person) kunna slå tusen,
    och två (personer) kunna driva tiotusen på flykten,
om inte deras Klippa hade överlämnat dem (fienderna) till döden
    och deras Herre (Jahve) hade gett det till dem? [5 Mos 28:25‑27]
Josua, Nuns son, skickade i hemlighet i väg två spejare från Shittim [en stad öster om Jordanfloden strax norr om Döda havet där israeliterna hade slagit läger under en längre tid] och sade: "Gå in i landet [väster om Jordan] och undersök det, och då särskilt [staden] Jeriko"
    De begav sig i väg och stannade till vid en prostituerads hus [byggt ovanpå muren, troligen nära Jerikos port]. Kvinnan hette Rahab (Rachav) och de sov över där. [Detta var en strategiskt bra plats att gömma sig på. De större städerna i Kanaan var små kungadömen där varje stad styrdes av en lokal kung. Trots spejarnas försiktighet måste vakterna vid stadsporten ha sett dem.]
Men kvinnan gömde de två männen och svarade: "Ja, männen var mina klienter, men jag visste inte varifrån de kom.
Vi har ju hört hur Herren lät Röda havet torka ut när ni lämnade Egypten, och hur ni slog ut de två amoreiska kungarna, Sichon och Og, på andra sidan Jordan [floden].
Sedan återvände de två männen och gick ner från berget och gick över [Jordanfloden] och kom till Josua, Nuns son, och de berättade för honom allt som de varit med om.
Nu ska ni därför ta tolv män från Israels stammar, en man för varje stam.
"Ta tolv män från folket, en man (ordagrant "en man, en man" – hebr. ish ehad ish ehad) från varje stam [upprepningen betonar att alla stammar ska representeras],
och befall dem och säg: "Ni ska ta från Jordans mitt, från platsen där prästernas fötter stod, tolv stenar som är redo (förberedda), och bär dem med er och lägg ner dem på lägerplatsen där ni ska slå läger i natt."
Sedan kallade Josua på de tolv männen som han hade valt ut från Israels söner en man, från varje stam en man [ordagrant: "en man, en man", se vers 2],
Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där.
Josua reste även upp tolv stenar i mitten av Jordan, på platsen där prästernas fötter, som bar förbundsarken hade stått. Och de finns där till denna dag.
Och de tolv stenar som de tagit upp ur Jordan satte Josua upp i Gilgal.
Och Josua sade till de båda män som hade utforskat (bespejat) landet: "Gå in i skökans hus och för ut skökan och alla som är med henne, så som ni lovat henne."
Och alla som föll den dagen, både män och kvinnor var 12 000, inklusive alla män i Ai.
och vad han gjorde mot de två ammonitiska kungarna som bodde bortom Jordan, mot Sichon, kung i Cheshbon och mot Og kung i [området] Bashan i [staden] Ashtarot. [Dessa två städer låg längs med kungsvägen, se 4 Mos 20:17; 21:22, den viktiga nordsydliga handelsvägen och militärrutten öster om Jordan som förband Damaskus i norr och Etsjon-Gever (nuvarande Eilat) i söder.]
För Mose hade gett arvet till de två stammarna och den halva stammen bortom Jordan, men till Levi gav han inget arv bland dem.
Josefs söner var två stammar, Manasse och Efraim. Och de gav ingen del till Leviterna i landet, förutom städer att bo i med öppet land runtomkring för deras boskap och småboskap.
Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim och Rabba. 2 städer med deras byar.
Och Ehud gjorde ett tveeggat svärd för honom [sig själv eller för Eglon], en aln långt [45 cm], och han fäste det under sina kläder på sin högra sida. [Eftersom de flesta var högerhänta, såg det ut som om Ehud var obeväpnad eftersom han inte hade vapnet på sin högra sida. Vapnet behövde vara tillräckligt långt för att kunna döda Eglon, som var en stor man, och tillräckligt nätt för att kunna gömmas under kläderna.]
[Eftersom den som helgats till tjänst i tabernaklet inte har man och barn, gråter hon över sin barnlöshet.]
På den tiden när domarna [judiska folkets andliga och militära ledare, se Dom 2:16] regerade blev det svält i landet. [Domartiden är en omkring 300 år lång period i judarnas historia, efter ökenvandringen och innan monarkin. Det är en mörk tid i Israels historia. Det råder anarki, med inbördes strider mellan de tolv stammarna men också med grannländerna.] Då gav sig en man i väg från Betlehem i Juda med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land.
Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon. [Elimeleks namn betyder: "min Gud är kung"; Noomi "välbehag/den ljuva"; sönerna "sjuklig" och "bräcklig/vekling".] Familjen var efratiter från Betlehem i Juda. [Efrata var ett område kring Betlehem, se 1 Mos 35:19; 1 Sam 17:12; Mika 5:2.] De kom till Moabs land och stannade där. [Första kapitlet börjar och slutar i den lilla staden Betlehem i Juda. Det är en nästan ironisk poäng att det är hungersnöd i Bet-lechem, på hebreiska "brödhuset". Den naturliga orsaken till hungersnöden var troligtvis flera år med torka och uteblivna skördar. Ur ett teologiskt perspektiv fanns också andliga orsaker. Israels folk hade övergett Gud och hängett sig åt avgudar, och en konsekvens av detta var att Guds beskyddande hand lämnade folket, se 3 Mos 26:18‑20; 5 Mos 28:23‑24.
    Moab ligger öster om Döda havet, se 1 Mos 19:37; 4 Mos 31:12. Bara någon generation tidigare hade israeliterna varit i strid med Moab, se Dom 3:12. Beslutet att bege sig till Moab, och inte till sina judiska bröder öster om Jordanfloden, kan beskriva det andliga avfallet. Giftermål med moabitiska kvinnor var inte förbjudet, men ingen moabit, eller hans söner till tionde generationen, tilläts upptas i Herrens församling, se 5 Mos 23:3‑6. Anledningen var folkets ursprung, incestrelationen mellan Lot och hans äldsta dotter, se 1 Mos 19:33. Vidare var det Moabiterna som betalade för att Bileam skulle förbanna Israel, se 4 Mos 22:4‑6.]
[Ganska snart efter flytten till Moab drabbades Noomi av sorg.] Noomis man Elimelek dog, och hon blev ensam kvar med sina båda söner. [Drömmen om ett bättre liv gick i spillror. Att behöva bli begravd utanför sitt hemland var en vanära och ansågs som ett straff, se 3 Mos 26:36; Amos 7:17.]
Så dog även både Mahlon och Kiljon, och kvinnan [Noomi] blev ensam utan sina små pojkar och sin man. [I vers 1‑3 har hebreiska ordet ben för söner använts. Här används däremot yeled, som används om bäbisar och små barn. Ordvalet och ordföljden förstärker tragiken. Även om hennes söner var vuxna män, var de hennes älskade små pojkar.]
Hon begav hon sig i väg, tillsammans med sina två svärdöttrar, från den plats hon bott på, och de vandrade på vägen tillbaka till Juda land. [En sträcka på 8 mil, tar 1-2 veckor att gå till fots.] [Hebreiska verbformerna "stod upp" och "begav sig" i vers 6‑7 är i feminin singular, vilket visar att det var Noomi som tog initiativet och var den drivande – svärdöttrarna följde bara med. Med tiden, under Noomis ledarskap, blir de mer involverade och "de" (feminin plural) vandrar tillsammans mot detta mål. Hittills har det inte varit några dialoger i beskrivningen. Nu följer tre sektioner där Ruts roll blir mer och mer framträdande.]
[Efter en tid, troligtvis när de närmar sig gränsen till Israel i Jordandalen, inleder Noomi en dialog.] Noomi sade till sina svärdöttrar: "Vänd om, gå hem till era mödrars hem. [Ni har följt med mig tillräckligt långt nu.] Må Herren (Jahve) visa er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) på samma sätt som ni har gjort mot mina döda [plural, min make och mina två söner] och mig. [Här är första gången bokens nyckelord, hebr. chesed, används. Subjektet är Herren, det är han som är nåden och den trofasta omsorgsfulla kärlekens ursprung. Se även Rut 2:20; 3:10.]
Så de två kvinnorna gick tillsammans hela vägen till Betlehem.
    När de kom fram blev folket i hela staden överraskade. Kvinnorna sade: "Kan det vara Noomi?" [I bokens epilog återkommer kvinnorna från Betlehem igen, se Rut 4:14‑15.]
Allt folket vid porten och de äldste sade:
"Vi är vittnen! [Eftersom biblisk hebreiska inte har ett ord för ja, svarar folket med att återupprepa Boas sista ord "edim", vi är vittnen!] Må Herren (Jahve) göra den kvinna som nu går in i ditt hus [hem här i Betlehem] lik Rakel och Lea, de två kvinnor som byggt upp Israels hus. [Jakob, som Gud senare gav namnet Israel, födde tolv söner genom dem och deras bihustrur, se 1 Mos 29:31‑30:24.]
Må du bli mäktig (ärbar, stark, segerrik, framgångsrik) [jmf. Rut 2:1; 3:11]
    i området Efrata [området kring Betlehem]
och ditt namn bli vida känt (ordagrant 'namnge en person')
    i Betlehem. [Mika 5:2; Matt 2:1, 5]
Nästa dag fördelade Saul folket i tre grupper, och de trängde in i lägret vid morgonväkten [den sista av de tre nattväkterna – från klockan två till sex på morgonen] och slog ammoniterna ända till då det var som hetast på dagen. De som undkom var så skingrade att inte två av dem kom undan tillsammans.
Herren skickade Natan till David. När han kom till David sade Natan:
"Det var två män som bodde i en stad, den ene var rik och den andre fattig.
Vid den tiden kom två prostituerade till kungen och trädde fram inför honom.
Tre dagar efter att jag hade fött mitt barn, födde den här kvinnan också ett barn. Vi var själva, ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. [Det finns alltså inga vittnen.]
och han sade: "Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra!"
Ahab, Omris son, blev Israels [det norra rikets åttonde] kung. Detta skedde under Asas, kungen i Juda [det södra rikets] trettioåttonde år vi makten. Ahab, Omris son, regerade över Israel i Samaria i tjugotvå år [874-853 f.Kr.]
Hon sade: "Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu ett par vedpinnar, sedan ska jag gå hem och laga en sista måltid till mig och min son. När vi har ätit det kommer vi sedan att dö av svält."
Elia gick därifrån till Elisa, Shafats son. [Mellan berget Horeb i öknen Sinai där Elia befann sig till staden Avel Mecholai i Jordandalen är det 25 mil.] Han fann Elisa på fältet där han plöjde med tolv par oxar. Elisa var vid det sista paret. [Elisa kom från en välbärgad familj som ägde mark och oxar. Som många andra satt han inte sysslolös när han kallades till tjänst. David skötte sin fars får, Sebedaios söner gjorde ordning sina nät, osv.] Elia gick fram och kastade sin mantel över honom.
Medan de vandrade vidare och samtalade, syntes plötsligt en vagn i eld, dragen med hästar av eld som separerade Elia och Elisa från varandra, och Elia for upp till himlen i en stormvind.
Under tiden Elisa såg detta ropade han: "Min fader, min fader! Du som är Israels vagnar och ryttare!" [Syftar antagligen på Elia, vars profetiska tjänst var som en armé som skyddade Israel.] Sedan kunde han inte längre se honom. Han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken.
Elisa vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens (Jahves) namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och 42 av ungdomarna revs. [Texten säger inte om de bara skadades eller revs ihjäl, i Hos 13:8 används dock samma hebreiska ord "baqa" för att riva upp och döda. Med tanke på att ett specifikt antal nämns, är det mest troligt att dessa 42 unga män från mobben blev alvarligt skadade eller dödade.]
Paroshs söner: 2 172
Shefatejas söner: 372
Pachat-Moabs söner, från Jeshoa och Joavs söner 2 812
Banis söner: 642
Azeggads söner: 1 222
Joras söner: 112
Azmavets söner: 42
Michmas folk: 122
Nevos söner: 52
Immers söner: 1 052
Alla Netinimer och sönerna till Salomos tjänare var 392.
Delajas söner, Tovijas söner, Nekodas söner 652.
Alltså upphörde arbetet på Guds hus i Jerusalem. Det blev förhindrat ända till den persiske kungen Darejaveshs andra regeringsår [420 f.Kr.]. [Darejavesh I övertog makten i Persien efter inbördeskriget efter Kambyses död. Några år in i sitt styre hade det politiska läget stabiliserats (förutom några strider med Egypten 518-519 f.Kr.). Under Darejavesh styre 522-486 f.Kr. nådde det persiska riket sin storhetstid.]
Till invigningen av Guds hus offrade man 100 tjurar, 200 baggar och 400 lamm, och som syndoffer [3 Mos 4:3] för hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels stammar.
Sedan avskilde jag tolv av ledarna över prästerna vid sidan av Sherevja, Chashavja och tio av deras bröder med dem,
20 guldskålar värderade till 1 000 dariker [mynt och viktenhet – motsvarar totalt 8,6 kg] och två utsökta, glänsande mässingskärl, lika dyrbara som guld.
Sedan gav vi oss iväg från floden Ahava på den tolfte dagen i den första månaden för att gå till Jerusalem. Guds hand var över oss och han bevarade oss från fiendens hand och bakhåll längs vägen.
Sedan offrade de som återvänt från exilen brännoffer till Israels Gud (Elohim): 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och som syndoffer 12 getter av hankön. Allt detta var ett brännoffer till Herren (Jahve).
Dock är det mycket folk här och vi befinner oss i regnperioden så vi har inte möjlighet att stå utomhus. Dessutom kan inte detta ärende lösas på en eller två dagar, för vi har syndat stort (omfattande) i denna sak.
Dessutom, från den tid då jag utsågs till ståthållare över Juda land, från det tjugonde året [445 f.Kr.] till det trettioandra året [433 f.Kr.] av kung Arttacheshasettas regering, vilket är 12 år, har jag och mina bröder inte ätit av ståthållarnas bröd (mat). [Utifrån dialogen med kung Artachshastas i Neh 2:1, 6 antyds att Nehemja inte är tolv år i Jerusalem utan en kortare period på kring ett år.]
Muren blev färdig på den 25:e dagen i månaden Elul (augusti/september). På 52 dagar (blev muren färdig).
Paroshs söner: 2 172
Shefatejas söner: 372
Arachs söner: 652
Azeggads söner 2 328
Charifs söner: 112
Betazmavets folk: 42
Michmas folk: 122
Det övriga Nevos folk: 52
Immers söner: 1 052
Alla tempeltjänare [Netinimerna] och sönerna till Salomos tjänare 392.
Delajas söner, Tovijas söner, Nekodas söner 642.
En del av familjernas överhuvuden bidrog till arbetet. Ståthållaren gav till skattsamlingen:
1 000 gulddrachmer [Drachmer var ett guldmynt introducerat av Darius I, det motsvarade 1/60 mina eller 8,5 gram. Totala vikten guld var alltså 8,5 kg.]
50 skålar
500 prästskrudar
Några av familjernas överhuvuden gav till skattsamlingen till arbetet:
20 000 gulddrachmer [170 kg guld]
2 200 silverminor [1 200 kg silver]
och deras bröder, som utförde arbetena i huset, 822. Vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelaja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia,
och hans bröder, huvudmän för familjer, 242. Vidare Amassaj, son till Asarel, son till Asaj, son till Meshillemot, son till Immer,
Dörrvakterna, Ackub, Talmon och deras bröder, som höll vakt vid portarna, var 172.
Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten.
Sedan stannade de båda lovsångskörerna vid Guds hus, och även jag och ena hälften av föreståndarna tillsammans med mig,
Medan allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, för i Babels kung Artashastas trettioandra regeringsår [omkring 433 f.Kr.] hade jag återvänt till kungen. Men efter en tid bad jag kungen om tillstånd
Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger.
Turen kom för varje jungfru att gå in till Ahasveros (Xerxes), efter att allting blivit gjort för henne i enlighet med lagen för kvinnorna, tolv månader varade deras dagar med smörjelse (skönhetsbehandlingar). Det var sex månader med myrraolja och sex månader med söta dofter och med andra krämer för kvinnorna.
I dessa dagar när Mordochaj satt i kungens port var två av kungens kammarherrar, Bigtan och Teresh, några av dörrvakterna, uppretade och sökte ett tillfälle att lägga sina händer på (döda) kung Ahasveros (Xerxes).
När saken undersöktes fann man att det var så och de blev båda (Bigtan och Teresh) hängda på träd (spetsade på pålar), och det skrevs in i kungens krönika.
I den första månaden, som är månaden Nisan (mars/april), i kung Ahasveros (Xerxes) tolfte regeringsår [fem år efter att Ester blivit drottning, omkring 474 f.Kr.], kastade man lott (por) inför Haman, från dag till dag och från månad till månad, (lotten föll på) den tolfte månaden som är månaden Adar (februari/mars). [I den hedniska världsbilden lades stor vikt vid att fråga gudarna om råd. Haman ville kasta lott för att hitta den "mest lyckosamma" dagen att utföra sin plan. Fynd av antika tärningar i det Assyriska riket visar på hur viktig de olika gudarnas roll var i detta. Det är troligt att i början på året kastas lotten för att avgöra dagar för viktiga händelser. Lotten faller nu på sista månaden, knappt ett år från det man kastat lott.]
Brev skickades med kurirer till alla kungens provinser, att fördärva, slakta och förgöra alla judar, både unga och gamla, små barn och kvinnor, på en dag på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är månaden Adar, och ta deras ägodelar som byte.
Då fann man att det stod skrivet att Mordochaj hade berättat om Bigtan och Teresh [avslöjat deras onda anslag], två av kungens kammarherrar av dem som vaktade dörren, hur de sökte ett tillfälle att lägga sina händer på (döda) kung Ahasveros (Xerxes). [Est 2:21‑23]
På en dag i alla kung Ahasveros (Xerxes) provinser, nämligen på den trettonde dagen i den tolfte månaden som är Adar (februari/mars). [Den 7 mars år 473 f.Kr., ungefär tolv månader sedan Haman planerade att förgöra det judiska folket och kastade lott om dag.]
[Ungefär 8 månader passerar mellan händelserna i Est 8:9‑14 och Est 9:1. Någon gång däremellan inträffar Est 8:15‑16. Här i kapitel 9 har Mordochajs påbud nu nått alla judar i hela det Persiska riket, och dagen har kommit för dem att försvara sig från den olycka som Hamans kungörelse orsakat, se Est 3:9, 13; 8:10‑12.] Nu i den tolfte månaden, det är månaden Adar, på den trettonde dagen [7:e mars 473 f.Kr.] skulle kungens befallning och hans dekret verkställas. Judarnas fiender hade hoppats att övervinna dem på den dagen, men nu blev det tvärtom – judarna skulle istället övervinna dem [sina fiender].
fastställde judarna för sig själva och sin säd (sina efterkommande) och för alla dem som slöt sig till dem, att de ska minnas dessa två dagar på det sätt som beskrivits och på den bestämda tiden varje år.
En gång har jag talat, men jag säger inget mer,
    jag talade två gånger, men jag gör det inte igen. [Det är psykologiskt intressant att följa dialogen. Gud kränker aldrig Job genom att säga: Du förstår inte, utan kommer med frågor istället, och då kommer Job till insikt och blir ödmjuk. Guds svar inleddes med frågor som rörde allt från hur universum skapades, vatten och regn, djurens konung och sist luftens konung. Vad kan Job ge för svar på detta? Intressant är att trots all vetenskap och forskning är de bakomliggande mekanismerna till de flesta av dessa frågor ännu obesvarade. Vad kan någon svara på dessa frågor?]
Sedan Herren (Jahve) hade talat detta med Job, sade han till Elifas från Teman [den äldste av Jobs tre vänner, som inledde dialogen och tog till orda först, se Job 4:1]:
"Min vrede är upptänd mot dig och dina två vänner [Bildad och Sofar]. Ni har inte talat det som är rätt (sant) om mig, som min tjänare Job har gjort.
när han stred med Aram-Naharim [Ordagrant: "Aram vid de två floderna", dvs. östra Syrien mellan floderna Eufrat och Khabur] och med Aram-Zoba [ett land nordöst om Damaskus] och Joab [befälhavare i Davids armé, se 2 Sam 2:13] återvände och slog 12 000 av edomiterna i Saltdalen [troligtvis strax söder om Döda havet]. [Inledningen anspelar på Davids segrar över filistéerna, moabiterna, syrierna och edomiterna, se 2 Sam 8:13 och 1 Krön 18:12. I dessa redogörelser är siffran 18 000, men förmodligen är det ändå detta tillfälle som åsyftas. Ordet för "mäta" i vers 8 är samma ord för "mätte dem med snöre" i 2 Sam 8:2, något som kan tala för att det är samma händelse. I 2 Kung 14 och 2 Krön 25 finns också strider med edomiterna beskrivna, men dessa sker flera hundra år efter Davids livstid. Den hebreiska frasen le-David kan översättas "av David" men också "för" eller "till" David.]
-
Gud har talat en gång,
    två gånger har jag hört detta (Gud har sagt detta upprepade gånger): All makt (styrka, auktoritet) tillhör Gud,
Den som rättfärdigar syndaren och den som fördömer den rättfärdige
    – båda är lika avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahves) ögon.
Olika vikter [en för försäljning och en annan för inköp] och olika mått,
    bådadera är avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahves) ögon.
    [Herren ser allvarligt på oärlighet i affärer.]
Örat som hör och ögat som ser.
    Herren (Jahve) har gett oss båda.
För deras undergång kommer plötsligt,
    vem vet vilket straff som Herren och kungen låter komma över dem.
Sten väger mycket och sand är tungt,
    men ännu tyngre (mycket svårare att bära) är en dåres oprovocerade ilska.
    [Jämförelsen är mellan fysiskt arbete – att lyfta sten och sand – och den stress och mentala tyngd det innebär att hantera en dåres ilska.]
Den fattige och den som förtrycker människor har detta gemensamt:
    Herren (Jahve) ger deras ögon ljus. [Alla människor har fått livet som en gåva.]
Två saker frågar (önskar, ber) jag [dig Gud],
    vägra mig dem inte innan jag dör.
Blodigeln har två döttrar som ropar:
    "Ge mig, ge mig".
Det finns tre saker som aldrig mättas,
    ja fyra saker som aldrig säger: "Nu räcker det":
    -
Men bättre än dem båda
    är han som ännu inte har blivit (är ofödd),
som inte har sett ondskans arbete
    som görs under solen.
Två är bättre än en,
    för de har god vinning av sitt arbete.
Också om två ligger tillsammans, då har de värme,
    men hur kan den ensamme hålla sig varm?
Och om en man övermannar honom som är ensam,
    kan två stå emot honom,
och en tretvinnad tråd brister inte så snabbt (lätt).
Så din säd på morgonen,
    och avhåll inte din hand (från att så) på eftermiddagen [då det ofta blåser],
för du vet inte vilket som har framgång,
    om det är det ena eller det andra
    eller om båda ska bli lika bra.
Dina två bröst är som två killingar, tvillingar av en gasell som betar bland liljorna.
Dina två bröst är som två killingar,
    tvillingar av en gasell.
Den starke ska bli som fnöske
    och hans arbete som en gnista,
båda ska brinna tillsammans
    och ingen ska släcka dem.
Ovanför honom stod serafer, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter, och med två flög de.
och säg till honom: Var vaksam (skydda och bevara dig själv) och var stilla (lugn, tyst). Du ska inte frukta och inte bli försagd för dessa två stubbar med pyrande eld, på grund av den brinnande vreden hos Retsin från Aram, inte heller för Remaljahos son.
Innan pojken förstår att vägra det onda och välja det goda, ska landet med två kungar, som du fruktar (är rädd för), bli övergivet.
På den dagen ska det ske att en man ska bakbinda en kalv och två får,
Han ska vara er helighet,
    men en stötesten [som de snubblar på] och en klippa till anstöt
för både Israels hus
    och en fälla och en snara för Jerusalems invånare.
Men där ska bli kvar att plocka,
    som när man slår ner från ett olivträd,
två eller tre oliver i toppen på den översta grenen,
    fyra eller fem grenar på det fruktsamma trädet,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim).
Men dessa två ting ska en dag komma över dig på ett ögonblick,
    barnlöshet och änkestånd, i fullt mått ska det komma över dig,
för dina myckna trolldomskonster
    och det stora överflödet av ditt magiska förhäxande.
Dessa två ting drabbade dig,
    vem ska begråta dig?
Förödelse och ödeläggelse och hungersnöden och svärdet,
    vem ska trösta dig?
Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, en kung ska regera över dem alla. De ska aldrig mer vara två folk och aldrig mer vara delade i två riken.
Detta säger Herren Herren (Adonai Jahve): Detta är de gränser (teritorium) som ska gälla när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar. Josef skall ha två andelar.
I Nebukadnessars andra regeringsår [603-602 f.Kr.] hade han drömmar [troligtvis samma dröm som upprepades] som oroade honom (hans ande var skakad) och han kunde inte sova. [Nebukadnessar blev kung 7 september 605 f.Kr. Det babyloniska året startar i månaden Nisan, som infaller i mars/april. Det första regeringsåret räknas alltså från våren 604 f.Kr. och hans andra regeringsår avslutas 9 april 602 f.Kr. Daniel och hans tre vänner togs tillfånga sommaren 605 f.Kr. och är då troligtvis inne på utbildningens tredje och sista år, se Dan 1:5. Det kan förklara varför de inte finns bland de andra vise, se Dan 2:13.
    Enligt den judiska historikern Josefus, och i rabbinsk litteratur, räknas det andra regeringsåret från en annan utgångspunkt, nämligen regenter i Jerusalem. Den sista kungen avsätts 597 f.Kr. och i så fall sker dessa händelser 10 år efter att Daniel och hans vänner ha har fullgjort sin utbildning. Det går att tolka att examinationen i Dan 1:17‑20 sker före Nebukadnessars dröm, men det är mer troligt att sista delen i föregående kapitel, Dan 1:21, är en summering och inträffar efter kapitel 2. Vers 17‑20 är också sammanfattande och behöver inte ha skett innan händelserna i kapitel 2.
    Det är intressant att det finns flera paralleller i Daniels liv med vad som hände Josef i Egypten. Farao hade drömmar "två år senare", se 1 Mos 41:1. Farao vaknade och var "orolig" och tillkallade också alla spåmän och visa, se 1 Mos 41:8.]
De svarade för andra gången: "Konung, säg vad du drömt till dina tjänare, så ska vi ge uttydningen."
Tolv månader senare gick kungen omkring på taket till sitt palats i Babylon. [Från sitt palats kunde Nebukadnessar se ut över staden och alla hans lyckade byggnadsprojekt. Här fanns de hängande trädgårdarna, som grekerna senare kom att beteckna som ett av världens sju underverk. För att bygga allt detta krävdes en enorm arbetsstyrka där många hade usla förhållanden, något som Daniel troligen refererar till, se vers 24. Den romerska historikern Herodotos beskriver hur staden var rektangulär där varje sida var över 2 mil lång. Genom staden flöt floden Eufrat och ett avancerat system med kanaler gav bevattning. Den yttre muren var 9 mil lång, 100 meter hög och 25 meter bred. Han skriver att den var så bred att två hästekipage, vardera med fyra hästar i bredd, med lätthet kunde mötas på den. Från Ishtarporten ledde paradgatan in till Marduks tempel. Totalt fanns över 50 tempel, 180 altare till Ishtar och en guldstaty av Baal. Centralt fanns också en ziggurat, som var ett torn, en nybyggd replik av Babels torn som tidigare funnits i staden. Nebukadnessar hade tre palats, där den storslagna festsalen i ett av dem beskrivs i nästa kapitel.]
Dareios, medern, tog över riket. Han var då 62 år gammal. [Kyros hade börjat sin militärkampanj mot Babylon i början av oktober 539 f.Kr. då han vann slaget vid Opis 8 mil norr om Babylon. Den 11 oktober intog han Sippar 6 mil norr om Babylon och närmar sig Babylon. Floden Eufrat rinner rakt genom Babylon. Genom att gräva flera kanaler till en sänka strax norr om Babylon minskas Eufrats vattennivå så mycket att armén kan ta sig in under muren. Strax innan gryningen den 13 oktober marscherar den persiska armén in i Babylon. Den grekiske historikern Herodotos beskriver hur det pågick firande av en religiös högtid och folket var upptagna med att dansa och fira i gryningen när den persiska armén intog staden. Hade man varit på sin vakt hade det lätt gått att försvara staden från murarna som omgärdade floden. Kyros själv kommer till staden 17 dagar senare och utropas som dess befriare.
    Jeremia hade tidigare profeterat om att babylonierna skulle regera i 70 år, se Jer 25:12. Intressant nog var det just år 609 f.Kr. som Nebukadnessars far Nabopolassar brände det sista assyriska fästet i Harran. Några år tidigare hade han plundrat och bränt assyriernas huvudstad Nineve och de överlevande hade flytt till Harran. Han belägrar staden under något års tid tills den faller 609 e.Kr. Det är alltså exakt 70 år mellan 609 f.Kr. – då babylonierna blev världshärskare – fram till 539 f.Kr. då de förlorar makten till mederna och perserna.]
Sedan fick jag se ett annat vilddjur [som symboliserar en kung och ett rike, se Dan 7:17]. Det såg ut som en björn. Den reste sig på ena sidan (var högre på ena sidan) och hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick uppmaningen: "Res dig, sluka mycket kött!" [Om det första riket är Babylon så följer sedan Medo-Persien, som är nästa stormakt i världshistorien. I kapitel 8 är det tydligt att det är Medien och Persien som avses, se Dan 8:3. Att ena sidan är högre kan indikera att Persien var den dominerande i alliansen. De tre revbenen skulle kunna symbolisera de tre stora segrarna – Babylon 539 f.Kr., Lydia 546 f.Kr. och Egypten 525 f.Kr.]
Jag såg [i min syn] hur bocken kom fram till baggen i förbittring och bröt av hans två horn. Baggen hade inte kraft att stå emot honom. Bocken kastade baggen på marken och trampade ner honom. Ingen kunde befria baggen från bockens våld (hans hand).
[Nu delas de 70 sjuperioderna in i tre grupper: 7, 62 och 1. Den sista delen har två halvor.] Det ska du veta och förstå att från det att ett ord (en order) om att
    återställa och bygga upp Jerusalem igen,
    till en smord (messias), en furste [kommer],
    ska det vara 7 sjuperioder [49 år].
Under 62 sjuperioder [434 år]
    ska den [staden Jerusalem] på nytt bli uppbyggd,
    med torg (marknadsplats och gator) och försvarsmurar (eller vattensystem),
    även under svåra tider. [Neh 4:1; 9:36‑37]
Efter de 62 sjuperioderna [434 år] ska en smord (Messias) bli avlägsnad (utrotad, avrättad, se 3 Mos 7:20; Jes 53:8),
    och han ska inte ha något (vara längre).
[Kungar i Israel smordes, så en smord eller en messias kan både syfta på en "vanlig" kung och den kommande Messias. Även Kyros kallas "min smorde" i Jes 45:1. Den sista delen är inte helt tydlig. Vad är det han inte ska ha längre? Utifrån sammanhanget så ska denne kungen upphöra att ha rollen som kung/messias för sitt folk. Det går också att tolka "inte ha något" som att han ska avrättas fattig och utblottad. Ur ett messianskt perspektiv kan denna vers beskriva hur Jesus kom som en tjänare för att dö för världens synd, utblottad på korset.] Staden och helgedomen [Jerusalem och templet] ska förstöras av en kommande ledares folk [trupper],
    dess [templets] förstörelse ska komma som en störtflod [hastigt och helt förödande].
[Templet vanhelgades 167 f.Kr. av Antiochos IV Epifanes. År 70 e.Kr. förstörde romarna Jerusalem och templet, något som även Jesus förutsade, se Luk 19:44.]Ända till slutet är det bestämt (inristat) [förutbestämt genom Guds beslut, se Jes 10:23; 28:22]
    att det ska råda krig med förödelse [plural].
Dessa två kungar har ont i sinnet. De sitter tillsammans vid samma bord och talar lögn, men de ska inte ha någon framgång, eftersom slutet ännu dröjer till den bestämda tiden. [Nordkungen Antiochos IV och den tillfångatagne sydkungen Ptolemaios VI sitter vid samma bord. De planerar tillsammans hur de ska få makten över Egypten men båda ger tomma löften. De har viss framgång i Egypten. De intar Egyptens andra största stad Memphis och Ptolemaios VI blev där insatt som kung. Samtidigt regerar hans bror Ptolemaios VII över den största staden Alexandria. Så småningom övergav Ptolemaios VI sin allians med syrierna och regerade tillsammans med sin bror i Egypten.]

När jag, Daniel, såg upp, se, då stod det två andra där, en på flodens ena strand och en på den andra stranden.
[Nu följer sju retoriska frågor, i inledningen liknades Gud vid ett rytande lejon som upphöjde sin röst, se Amos 1:2. Samma ord återkommer här i vers 4:]
Kan två vandra tillsammans, utan att vara överens om det? [Nej, självklart inte.]
Så säger Herren (Jahve):
"Som en herde räddar två ben eller en bit av ett öra från lejonets gap,
    så ska Israels söner som bor i Samarien fly
    med hörnet av en bädd och damasken (en bit/hörn av benet) från en soffa (dagbädd)."
Två eller tre städer vandrade till en stad för att dricka vatten
    och blev inte tillfredsställda,
ändå har ni inte återvänt till mig,"
    
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Skulle inte jag vara mer bekymrad över den stora staden Nineve? Där bor mer än 120 000 människor som inte ens kan skilja mellan höger och vänster (rätt från fel), och dessutom många djur!" [Här är ett av alla de ställen i GT där Gud visar att hans frälsning inte enbart gäller judarna utan alla folk. Efter dessa träffande ord hade Jona inget mer att tillägga.]
I kung Darejavesh andra regeringsår, i sjätte månaden [Elul] på den första dagen [29 augusti 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord genom profeten Haggais hand till:
    Serubbabel (Zerubbavel), son till Shealtiel, guvernör i Juda [Esra 2:2; 3:2; Sak 6:9‑14]
    och till Jehoshua (Josua), son till Jehotsadak, översteprästen [Esra 2:2; 3:2; 5:2; Sak 3:1‑10]. [Budskapet riktas först till ledarna, det är först och främst deras ansvar, men det profetiska ordet riktas även till folket, se vers 3‑4.] Han sade [Haggai profeterade]:
Detta skedde den tjugofjärde dagen i den sjätte månaden [Elul] i kung Darejavesh andra år [21 september 520 f.Kr.]. [Drygt 3 veckor efter det första budskapet från Haggai (första Elul, se vers 1) påbörjades arbetet nu med templet. Bygget skulle komma att fortsätta under de kommande fem åren för att bli klart den 3:e Adar i Darius 6:e år. Det motsvarar 12 mars 515 f.Kr. i vår kalender, jmf Esra 6:15.]
På tjugofjärde dagen i den nionde månaden [Kislev] i kung Darejavesh andra år [18 december 520 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till Haggai, profeten, han sade:
I åttonde månaden [Chesvan, infaller i oktober/november] av kung Darejavesh andra regeringsår [år 520 f.Kr., han var persisk kung 522-486 f.Kr.] kom Herrens (Jahves) ord till profeten Sakarja [på hebreiska Zecharja som betyder "Gud kommer ihåg"], son till Berechja [som betyder "Herren välsignar"], son till Iddo [som betyder "Hans vittne"]. [Sakarjas farfar Iddo hade återvänt från Babylon 16 år tidigare (538 f.Kr.) under Serubbabels ledning, se Neh 12:1, 4. Sakarja var från en prästfamilj, se Neh 12:12, 16. Hans tjänst börjar en månad innan Haggai får sin sista vision, se Hag 2:10, 20. Händelserna i Sak 1-6 sker samtidigt som händelserna i Esra 4:24‑6:13] Han [Sakarja] sade:
På den 24:e dagen i den elfte månaden som är månaden Shevat [den 15 februari 519 f.Kr.], i kung Darejavesh andra regeringsår [520-519 f.Kr.], kom Herrens (Jahves) ord till profeten Sakarja, son till Berechja, son till Iddo. [Tre månader efter det profetiska tilltalet, se vers 1.] Han [Sakarja] sade:
och två olivträd över skålen, ett på högra sidan och ett på vänstra sidan."
Då svarade jag och frågade honom: "Vad är dessa två olivträd, till höger och till vänster om Menoran (kandelabern)?"
Igen frågade jag honom: "Vad är dessa två olivgrenar bredvid de två guldrören som tömmer ut den gyllene oljan på dem?"
Då sade han: "Detta är de två smorda, som står hos hela jordens Herre (Adon)." [Detta kan syfta på de två vittnena som omnämns i Uppenbarelseboken, se Upp 11:1‑14.]
Sedan lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, det kom fram två kvinnor och vinden var i deras vingar, för de hade vingar som storkens vingar, och de lyfte upp mätmåttet (efa-måttet) mellan jorden och mellan himlen.
[Detta är den åttonde synen, den har likheter med den första som också har hästar i olika färger. I den första synen är det en häst vardera med en ryttare. Här är det vagnar som troligtvis dras av två hästar vardera. Bergen av brons fungerar som symboler på pelarna till ingången på Herrens tempel, se 1 Kung 7:15‑22.] Igen lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, jag såg fyra vagnar [hästekipage som representerar riken och härskare] komma fram mellan två berg, berg av brons. [Bergen, och dalgången mellan dem, i synen kan syfta på någon av dalarna kring Jerusalem och i så fall troligast Kidrondalen mellan berget Moria och Olivberget. Den dalen kallas också Jehoshafats dal (som just betyder "Gud ska döma"), se Joel 3:1‑2 och refereras till just den plats där Gud en dag ska döma folk och nationer. Lite längre fram i Sakarja beskrivs hur Messias ska stå på Olivberget med sina fötter och berget ska klyvas till en väldig dal, se Sak 14:4‑5.]
Han ska bygga Herrens (Jahves) tempel och han ska bära härligheten och ska sitta och regera på sin tron. [Refererar till Serubbabel och slutligen på Messias.] Där ska finnas en präst inför hans tron och en överenskommelse om frid (shalom, all slags välgång) ska finnas mellan dem båda.
Så matade jag [Sakarja] hjorden med slakten [dömda till slakt], de fattigaste i hjorden [som namnet antyder]. Jag tog mig två stavar. En kallade jag Nåd (Skönhet – Godhet) och den andra kallade jag Enighet (Harmoni), och jag matade hjorden.
Sedan ska det ske, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    att i landet ska två delar där bli avhuggna och dö,
    men en tredje del ska bli lämnad kvar där.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.