8064 – שָׁמַיִם (shamajim)

himlar


Typ:
Hebreiska: שָׁמַיִם (shamajim)
Ursprung: dual of an unused singular שָׁמֶה from an unused root meaning to be lofty
Användning: 459 ggr i GT

Engelsk översättning

heaven
air, [idiom] astrologer, heaven(-s)

Engelsk beskrivning

1) heaven, heavens, sky
1a) visible heavens, sky
1a1) as abode of the stars
1a2) as the visible universe, the sky, atmosphere, etc
1b) Heaven (as the abode of God)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (459 st)


I begynnelsen (som en början/startpunkt) [när tiden startade] skapade Gud (Elohim) himlarna och jorden [hela universum]. [Bibelns första mening består av sju hebreiska ord. Det mittersta ordet är två bokstäver, alef-tav, den första och sista bokstaven i alfabetet. Detta lilla ord som uttalas "et" på hebreiska är en objektpartikel som indikerar att nästföljande ord, som är "himlarna", är objekt i satsen. Det är intressant att i Upp 1:8 har Jesus motsvarande titel på grekiska, "alfa och omega", den första och den sista. Även om alef-tav bara är en språklig grammatisk detalj i hebreiskan antyds att Jesus finns representerad mitt i bibelns första vers, likställd med Gud!
    Uttrycket himlar, i plural, tillsammans med jorden beskriver all materia som existerar – hela universum. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum", se 2 Sam 22:10. Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden.]
Gud (Elohim) kallade mellanrummet (himlavalvet) himlarna (skyn eller rymden). Det blev kväll och det blev morgon – andra dagen (hebr. jom sheni). [Ordet "mellanrum" är hebr. raqia, se vers 6–8 och 14–17. Det kan också översättas valv, fäste eller expansion och används om en uthamrad plåt. Denna expansion förklarar det som fysikerna sett om hur galaxer så småningom kunde bildas. Utifrån den nära kopplingen mellan det hebreiska ordet för vatten maim och väte (se vers 2), kan vers 6 också tolkas som att vätemoln skiljs från vätemoln i rymden så att de olika galaxerna bildades. Det hebreiska ordet för himlar är shamaim. Den sista delen, maim, är vatten. Den första delen kan vara sham, en oanvänd rot som tros ha betydelsen upphöjd. Betydelsen blir då "vattnet där ovan". En annan förklaring är att det kommer från ordet för eld esh och då blir himlen "eld-vattnen", vilket också är en passande beskrivning på en eldröd himmel när solen går upp eller ner.]
Gud (Elohim) sade: "Låt vattnet under himlarna samlas till en plats, och låt torr mark bli synlig (framträda)", och det skedde så.
[Det finns en fin parallell symmetri mellan de tre första och de följande tre dagarna. Det som har skapats fylls med innehåll i tur och ordning. Första dagen skapas ljuset som fjärde dagen fylls med solen, månen och stjärnorna. Andra dagen skapas vatten och sky som femte dagen fylls med fiskar och fåglar. Tredje dagen skapas marken med vegetation som sjätte dagen fylls med djur, människan och fröbärande örter. Samtidigt finns det en parallellism (A B C – A´ B´ C´) och stycket ramas också in av de stora himlakropparna (vers 14) och de minsta fröna (vers 29).] Gud (Elohim) sade: "Låt det bli ljusbärare på himmelens mellanrum (fäste, himlavalv, expansion)
som separerar (skiljer) mellan dag och natt,
låt dem bli tecken (signaler) för att indikera särskilda
tider (högtider – hebr. moadim) [3 Mos 23], dagar och år,

och låt dem vara ljusbärare på himmelens mellanrum (fäste, valv) för att ge ljus på jorden",
och det skedde så.
Gud (Elohim) satte (placerade) dem [solen, månen och stjärnorna] på himlens mellanrum (fäste, valv) för att lysa på jorden,
Gud (Elohim) sade: "Låt vattnet fyllas (låt det finnas en mångfald, mängder, ett överflöd) av levande varelser, och låt fåglar (insekter, alla djur med vingar) flyga över jorden i himlens sky (fäste, valv)."
Gud (Elohim) sade: "Låt oss [Fader, Son och helig Ande] göra människor (mänskligheten, man och kvinna) till vår avbild, för att likna oss [reflektera oss andligt sett]. De ska råda (ha auktoritet, ansvara) över fiskarna i havet, fåglarna i luften, och över boskapen, över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden."
Gud (Elohim) välsignade dem (gav dem framgång, förmågan att växa) och sade: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er [använd dess resurser för att tjäna Gud och människor]. Råd (ha auktoritet) över fiskarna i vattnet, och över fåglarna under himmelen och över alla djur som rör sig på jorden."
Åt alla djuren på jorden, och alla fåglarna i luften, och alla kräldjur som rör sig på jorden – allt som har liv – åt dem ger jag alla gröna växter som mat." Och det blev så.
[Vers 1–3 är fint strukturerade i flera kiasmer. Nyckelord som betonas är vila (hebr. shavat) och den sjunde dagen (hebr. jom ha-shevii).] Så blev nu himlarna och jorden fullbordade (iordningställda, färdiga) och allt i dem [alla stjärnorna].
[Här kommer ett nytt stycke. Det hebreiska ordet toledot, som inleder denna vers, används elva gånger i Första Moseboken. I de följande fallen gäller det en person. Gemensamt är att huvudpersonen redan är introducerad, och det som följer är en detaljerad fortsättning av hans liv och hans barn. Se 1 Mos 5:1; 6:9; 10:1; 11:10, 27; 25:12, 19; 36:1, 9; 37:2. Här kommer alltså den fortsatta historien av "himlarna och jorden". Det är inte en andra skapelseberättelse utan en mer detaljerad beskrivning av skapelsen, och då speciellt hur människan skapades från jordens stoft. Versen är också en kiasm.] Detta är den fortsatta historien (berättelsen; genealogin/släkttavlan – hebr. toledot) om
    himlarna och jorden
        när Gud hade skapat dem
        – då Herren Gud (Jahve Elohim) gjorde
    jorden och himlarna. [Detta är första gången titeln "Herren Gud" används.]
Från jord formade Herren Gud (Jahve Elohim) alla djuren på fälten, och alla fåglarna (insekterna och alla djuren som kan flyga) i luften, och förde dem till Adam för att se vad han skulle ge dem för namn. Det namn Adam gav varje levande varelse blev dess namn.
Adam gav namn åt all boskap, alla fåglarna (insekterna och alla djur som kan flyga) i luften, och alla [vilda] djur på fältet. Men för Adam fanns ingen (passande, anpassad) hjälpare.
Herren sade: "Jag ska förgöra (utrota) människorna som jag har skapat från jordens yta – inte bara människan utan fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar – jag känner sorg (ångrar – hebr. nicham) att jag har gjort dem."
Jag ska låta floden översvämma jorden och förgöra alla levande varelser under himlarna. Allt på jorden ska dö,
Ta också sju par av himlens fåglar, hanar och honor, för att behålla deras säd [arter, släkten] vid liv på jorden.
Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen öppnades alla det stora djupets källor upp och himlens dammluckor öppnades.
Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen.
Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken.
Djupets källor och himlens dammluckor stängdes, regnet upphörde.
Fruktan och skräck för er ska komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand (ni har fått auktoritet att råda över dem).
De sade: "Kom, låt oss bygga en stad och ett torn (ziggurat) som når ända upp i himlen. Då ska vårt namn bli känt, och vi behöver inte bli kringspridda över hela jorden. [Detta går helt emot vad Gud sade om att de skulle uppfylla hela jorden, se 1 Mos 9:1, 7. Ett ziggurat är ett religiöst tempeltorn. Det är byggt på liknande sätt som en pyramid, men med en trappa som leder till toppen. Högst upp var den plats som kallades Babilu – "Porten till Gud". Här fanns ett rum med en bädd och ett bord. Man ville hålla sig väl med sina gudar genom att ge dem en plats där de kunde vila och äta. Både bokstavligt och bildligt försöker människan själv nå Gud på sina villkor genom att bygga ett torn med en trappa upp till Gud.]
Och han välsignade honom och sade:
"Välsignad är Abram av Gud den Högste (El Elion),
    Skapare av himlarna och jorden,
Men Abram sade till Sodoms kung: "Jag har lyft upp min hand till Herren (Jahve), Gud den Högste (El Elion) Skapare av himlarna och jorden,
Herren förde ut Abram [från tältet till den stjärnklara natten] och sade: "Blicka upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan!" Sedan sade han till honom: "Så talrika ska dina ättlingar bli."
Då lät Herren (Jahve) eld och brinnande svavel regna över Sodom och Gomorra. Det sändes ner från himlarna av Herren (Jahve).
Och Gud (Elohim) hörde ynglingens röst och Guds (Elohims) ängel (budbärare) ropade på Hagar från himlarna och sade till henne: "Vad plågar dig Hagar? Frukta inte, för Gud (Elohim) har hört ynglingens röst där han är.
En Herrens (Jahves) ängel ropade till honom från himlen och sade: "Abraham, Abraham" och han svarade: "Här är jag." [Detta är tredje gången som Abraham säger "här är jag" i detta kapitel, se vers 1 och 7.]
Herrens (Jahves) ängel (budbärare) [1 Mos 16:7] ropade till Abraham från himlen en andra gång
som en välsignelse ska jag välsigna dig och föröka, jag ska föröka din säd som stjärnorna på himlen och som sanden som finns på havets strand, och din säd ska besitta sin fiendes port.
Jag vill att du ska avlägga en ed inför Herren (Jahve), himmelens Gud (Elohim) och jordens Gud (Elohim), att du inte ska ta en hustru åt min son från Kananéernas döttrar, bland dem som bor här.
Herren (Jahve), himmelens Gud (Elohim) som har tagit mig ut från min fars hus och från det land där jag föddes och som har talat till mig och gett sin ed och sagt: "Till din säd ska jag ge detta land", han ska sända sin ängel framför dig och du ska ta en hustru åt min son därifrån.
och jag ska föröka din säd (avkomma, ättlingar) till att bli som stjärnorna på himlen och till din säd ska jag ge alla dessa länder. Genom din säd (avkomma, ättlingar) ska alla jordens länder själva bli välsignade [1 Mos 12:1–3],
Må Gud (Elohim) ge dig himlarnas dagg
    och jordens feta [rika/välsignade] platser,
    och överflöd av säd och vin.
Och Isak hans far svarade och sade till honom:
"Se, jordens feta [rika/välsignade] platser ska vara din boning
    och himlarnas dagg från ovan,
Han drömde [den natten en gudomligt inspirerad dröm] och såg en stege vara rest på jorden. Toppen nådde ända upp till himlarna och han såg hur Guds (Elohims) änglar steg upp och ner på den.
Han greps av fruktan och sade: "Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlarnas port."
genom din fars Gud (El) som hjälper dig,
    och den Allsmäktige (Shaddai) som ska välsigna dig
med välsignelser från himlarna därovan,
    välsignelser från djupet [underjordiska källor] som vilar (breder ut sig) därunder,
    välsignelser från bröst och moderliv.
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose och Aron: "Ta händerna fulla med aska från ugnen [kan syfta på aska från de ugnar där man bränt kadavren efter de döda djuren] och låt Mose kasta upp den mot himlen inför faraos åsyn.
Så de tog aska från ugnen och stod framför faraos ansikte. När Mose kastade upp askan mot himlen blev den till bölder som blommade upp med sår på både människor och djur över hela landet.
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Sträck ut din hand mot himlen och låt det hagla över hela Egypten, på människor, på djur och allt som växer på fälten över hela landet." [Den egyptiska gudinnan Nut hörde ihop med himlen. Hon förfogade över en barriär som skilde kaos från den kosmiska ordningen i den här världen. Hon är hustru till markens gud Geb och sågs som beskyddare av jorden. Nut ansågs särskilt ansvarig för natthimlen med sina stjärnkonstellationer som kunde förutspå framtiden, det vi kallar för astrologi. Nut var en av de viktigaste gudinnorna. Egyptierna trodde att de skyddades från naturens destruktiva krafter när de tjänade henne. När haglet fördärvade både djur, grödor och människor visade sig hennes kraft verkningslös.]
Mose sträckte ut sin hand mot himlen och Herren (Jahve) sände åska och hagel. Eld kom ner på jorden när Herren (Jahve) lät hagel falla över Egyptens land.
Sedan sade Herren (Jahve) till Mose: "Sträck ut din hand mot himlen och det ska bli mörkt över hela Egyptens land. Ett mörker som man kan ta på." [Detta mörker var inget vanligt mörker utan ett som man fysiskt kan ta på och känna/erfara. Solguden Ra var den högsta i rang bland Egyptens gudar och nu kan han inte skingra detta mörker. Men dessutom fanns en annan gud som heter Apep som var en motståndare till Ra och som rådde över mörkret. Även han konfronterades i denna plåga eftersom Gud lät solen skina bland israeliterna och därmed visade att det var Gud som bestämde även över mörkret.]
Mose sträckte ut sin hand mot himlen och det blev ett tjockt mörker över hela Egyptens land som varade i tre dagar.
Då sade Herren (Jahve) till Mose: "Jag ska låta det regna bröd från himlen åt er. Folket ska gå ut och samla ett dagsbehov för varje dag, så jag kan pröva dem, om de vill vandra efter min undervisning (hebr. Torah) eller inte.
Herren sade till Mose: "Skriv ner detta som ett minne i en skrift (bokrulle), och upprepa det i Josuas öron (berätta det för honom), för jag ska utplåna [radera – som ett manuskript som görs ren från skrift] minnet av Amalek från under himlarna." [Detta är första gången som det antyds att Josua är den som kommer efterträda Mose. Skriftrullen kan syfta på Andra Mosebok, eller en annan separat bokrulle. I 5 Mos 25:17–19 upprepas denna uppmaning att inte glömma vad amalekiterna gjorde.]
Du ska inte göra dig någon bildstod (staty i trä eller sten) eller någon avbild
    av något uppe i himlen
    eller nere på jorden
    eller i vattnet under jorden.
För på sex dagar formade Gud himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Det är därför Herren har välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag (avsatt den som en speciell dag). [Det judiska folket firar sabbat från fredag kväll då solen går ner fram till lördag kväll en timma efter solnedgången. Det är ett dygn då man avstår från arbete och istället umgås med familjen och går till synagogan. Inom judendomen finns idag 39 Melachot. Det är 39 aktiviteter som är förbjudna att göra på sabbaten. Bland dessa regler finns beskrivet att man t.ex. inte ska skriva, radera, bygga, släcka eller starta en eld, osv. Detta innebär att sabbatsljusen måste tändas innan sabbaten börjar på fredagskvällen. Detta ska göras 18 minuter innan solnedgången. Även att trycka på en elektrisk strömbrytare räknas som att göra upp en eld, eftersom brytaren alstrar en gnista. Ortodoxa judar låter därför spisen vara påslagen på 80 grader hela sabbaten, så man kan värma maten som är tillagad och förberedd innan. Av samma anledning är det förbjudet att köra bil, inte för att bilen rör sig, utan för att motorn alstrar gnistor. Hissar har "sabbats-läge" och stannar på varje plan, för att man inte ska behöva bryta mot sabbatsbudet och trycka på en knapp.
    Dagens judiska rabbiner lär att icke-judar inte ska följa sabbaten på samma sätt som judarna gör. Ingenstans i Nya testamentet befalls de kristna att hålla sabbatsbudet på detta sätt. När dessa frågor diskuteras på apostlamötet i Jerusalem säger Jakob att "inte göra det svårt för hedningarna" och sabbaten finns inte med bland de fyra punkter som nämns i brevet till hedningarna, se Apg 15:19–20. Budet är ett "tecken" mellan Gud och israeliterna, se 2 Mos 31:12–13. Jesus säger dock att människan inte är till för sabbaten, utan att sabbaten är till för människan, se Mark 2:27. Vi behöver en dag av vila, en dag att söka Gud enskilt och fira gudstjänst tillsammans med familjen. Sabbaten instiftas redan i skapelsen på den sjunde dagen, se 1 Mos 2:2–3. Se även Kol 2:17; Rom 14:5; 1 Kor 8:9.]
Herren (Jahve) sade till Mose: "Detta ska du säga till Israels söner (barn); ni har själva sett att jag har talat med er från himlen.
och de såg Israels Gud. Under hans fötter var som ett golv av safir [blå ädelsten], och det var [till substansen precis] likt själva himlarna i klarhet (renhet, glans).
Den är ett tecken mellan mig och Israels söner för evig tid, för på 6 dagar skapade Herren (Jahve) himlarna och jorden och på den sjunde dagen avstod han från sitt arbete och vilade (bokstavligt sabbat)." [1 Mos 2:1–3]
Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, till vilka du lovade (svor, gav din ed) vid dig själv och sade till dem: 'Jag ska föröka din säd (så att den blir) som himlarnas stjärnor och hela detta land som jag har talat om ska jag ge till din säd och de ska ärva det för evigt.' "
Och jag ska bryta din makts stolthet och jag ska göra din himmel som järn och din mark som koppar.
Herren er Gud (Jahve Elohim) har förökat er och se, ni är denna dag lika många som stjärnorna på himlarna.
Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: 'Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.' "
[Herren fortsätter att tala till Mose:] "Idag ska jag börja lägga skräck för dig och fruktan för dig över folken som är under alla himlarna, som när de hör om er ska darra och vara i ångest på grund av er."
"Herre Herre (Adonai Jahve) du har börjat att visa din tjänare din storhet och din starka (mäktiga) hand, för vilken gud finns i himlarna eller på jorden som kan göra det du gör och dina mäktiga gärningar?
Och ni kom nära och stod under berget och berget brann i eld ända till himlarnas hjärta, med mörker, moln och tjocka mörka moln.
något som liknar ett av alla djur på jorden,
    liknar någon bevingad fågel som flyger under himlen,
    
annars lyfter du upp dina ögon mot himlarna och när du ser solen och månen och stjärnorna, hela himlarnas härskara, dras du iväg och tillber dem och tjänar dem som Herren din Gud (Jahve Elohim) har tilldelat alla folkslag under alla himlarna. [Avgudarna som beskrivs i vers 16–19 börjar med djur som tillbads i Egypten och stjärnorna som dyrkades i Kanaan.]
jag kallar himlarna och jorden att vittna mot er idag, att ni då med hast fullständigt ska förgås från landet som ni går över Jordan för att besätta. Era dagar ska inte bli många och långa där utan ni ska fullständigt förgås,
Fråga nu om de första dagarna som var före dig, från dagen då Gud (Elohim) skapade människan på jorden, och från himlarnas ena ända till himlarnas andra ände, om det har förekommit något sådant som detta stora ting är, eller om man hört talas om något liknande.
Från himlarna har han låtit dig höra hans röst, för att han ska instruera dig, och över jorden har han låtit dig se hans stora eld och du hörde hans röst från mitten av elden.
Idag ska du förstå (känna till, vara intimt förtrogen med, veta) och ta till hjärtat att Herren (Jahve) är Gud, uppe i himlarna och här nere på jorden – det finns ingen annan.
Du ska inte göra dig några skurna bilder, inte på något sätt några avbilder av det som finns i himlarna eller det som finns på jorden under, eller det som finns i vattnet under jorden.
Och han ska ge deras kungar i din hand och du ska låta deras namn försvinna från under himlarna, ingen man ska kunna stå dig emot till dess du har förgjort dem.
Hör Israel! Du ska idag gå över Jordan för att gå in och fördriva länder större och mäktigare än du själv, städer stora och befästa upp till himlarna,
låt mig vara ensam så att jag kan utrota dem och utplåna deras namn från under himlarna, och jag ska av dig göra ett folk mäktigare och större än dem."
Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
Dina fäder gick ner till Egypten med 70 personer och nu har Herren (Jahve) din Gud (Elohim) gjort dig som himlarnas stjärnor i antal.
utan landet som du går över för att besätta, är ett land med berg och dalar och det dricker vatten när regnet från himlarna kommer ner (faller).
och Herrens (Jahves) vrede upptänds mot dig, och han stänger himlarna [1 Kung 17:1] så att det inte regnar och marken inte bär sin frukt, och ni snabbt förgås från det goda land som Herren (Jahve) ger dig.
för att era dagar ska förökas och era söners dagar, i landet som Herren (Jahve) lovat (svurit, gett sin ed) till era fäder att ge dem, som himlarnas dagar över jorden.
och har gått och tjänat andra gudar och tillbett dem eller solen eller månen eller någon annan av himlarnas härar, som jag har befallt er att låta bli [5 Mos 4:19],
Därför ska det vara så: När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har gett dig ro från alla dina fiender runtomkring i det land som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv för att besitta (inta) det, då ska du fullständigt utradera minnet av Amalek från under himlarna. Glöm inte detta! [Saul glömde, se 1 Sam 15, men amalekiterna (även kallade agagiterna) mötte sitt öde i slutet på Esters bok, se Est 3:1; 9:10.]
Se ner från din heliga boning, från himlarna, och välsigna ditt folk Israel och landet som du har gett oss, som du gav din ed till våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung."
Herren (Jahve) ska öppna för dig hans goda skattkammare – himlarna, till att ge dig landets regn i sin tid (rätt årstid) och till att välsigna alla dina händers verk (arbete), och du ska låna ut till många länder, men du (själv) ska inte låna av någon.
Och din himmel, som är över ditt huvud, ska bli koppar och jorden som är under dig ska bli järn [1 Kung 17:1].
Herren (Jahve) ska göra ditt lands regn till pulver och damm, från himlarna ska det komma ner över dig, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad).
Dina kroppar ska bli mat till luftens alla fåglar och till markens alla djur, och ingen ska fösa bort dem (hindra dem från att äta av kropparna).
Och bara ett fåtal ska lämnas kvar där ni var som himlens stjärnor i stort antal [1 Mos 15:5; 22:17; 26:4; 2 Mos 32:13], eftersom du inte lyssnade till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst.
Herren (Jahve) ska inte vara villig att förlåta honom, men Herrens (Jahves) vrede och hans svartsjuka ska upptändas mot den mannen, och alla förbannelser som är skrivna i denna bok ska läggas på honom, och Herren (Jahve) ska utrota hans namn från under himlarna.
Om någon av er som är förskingrade, befinner sig i de bortersta delarna av himlarna, därifrån ska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) samla dig och därifrån ska han hämta dig.
De är inte i himlarna, så att du skulle säga: "Vem ska gå upp åt oss till himlarna, och ta hit det till oss och låta oss få höra det, så att vi kan göra (agera, handla efter) det"
I dag kallar jag himlarna och jorden som vittnen att jag låtit er välja mellan liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj livet, så att du och dina efterkommande får leva!
Samla till mig alla äldste från dina stammar och dina ledare, så att jag kan tala dessa ord i deras öron och kalla himlarna och jorden att vittna mot dem.

Lyssna (ge ert öra) ni himlar och jag ska tala!
    Låt jorden höra min muns ord.
För jag lyfter upp min hand till himlarna och säger:
    "Jag lever för evigt.
[Josef]
Och till Josef sade han: "Välsignat av Herren (Jahve) är hans land. Från himlarnas dyrbarheter, från daggen, och från djupen som ligger därunder,
"Ingen är som Jesjuruns [Israels] Gud (El),
    han rider fram över skyn (himlarna) för att hjälpa dig,
    på skyarna i sitt majestät. [Jesjurun kommer från det hebreiska ordet yashar, som betyder att vara uppriktig, en jämnad väg. Det beskriver idealbilden av Israel som ett folk som följer Guds väg och lever i hans vilja. Att Gud beskrivs att rida fram på skyn beskriver hur han står över stormar, se Ps 68:34. I Ugaritiska myter kallas Baal den som 'rider fram på stormen'. Formuleringen kan vara medveten av Mose för att betona att det är Israels Gud, inte Baal, som är den sanne Guden. Gud kontrollerar väder, skördar och befriar sitt folk från fiender. Ordet för Gud här är El, som är det mest generella ordet för Gud, och skulle kunna översättas gudomlig kraft. Så kan Israels Gud upplevas för de som inte känner honom, se 2 Mos 3:13–15; Ps 19.]
Israel ska bo (slå läger) [och växa som folk] i trygghet,
    Jakobs källa [bildligt för Jakobs ättlingar, se vers 6–24]
        i ett land,
    med säd och vin,
under en himmel som dryper av dagg. [Vers 28 formar en kiasm där land står i centrum i den hebreiska texten, omgärdat av mänskligt och agrikulturellt liv som växer. Det judiska folket lever i trygghet och växer till i antal från Jakob som är källan. Växtligheten har sin vattenkälla från daggen som gör att marken grönskar och växer.]
När vi hörde detta tappade vi allt mod och vågade knappt andas i skräck inför er. För Herren er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden.
Och när männen från Ai vände sig om, såg de hur röken från staden steg upp mot himlarna, och de hade ingen kraft att fly den ena vägen eller den andra vägen. Och folket [israeliterna] som flydde till öknen vände sig om mot förföljarna.
Och det hände när de flydde från framför Israel när de var på väg ner från Bet Choron, att Herren (Jahve) kastade ner stora stenar från himlarna över dem ända till Azeqa och de dog. Det var fler som dog av haglet än dem som Israels söner slog med svärdet. [Samma ord för hagel (hebr. barad) används även om den sjätte plågan i Egypten, se 2 Mos 9:18–33; Ps 18:14–15.]
Och solen stod stilla
    och månen stannade
    till dess landet hade hämnats på alla sina fiender. Är inte detta skrivet (nedtecknat) i Jashars bok? [Jashars bokrulle omnämns igen i 2 Sam 1:18 och även i den grekiska översättningen av 1 Kung 8:13. Händelsen här var något extraordinärt som även skrevs ner i andra sekulära krönikor. Än har inga kopior av den hittats. Jashar betyder "rättfärdig" så bokens namn är den rättfärdiges bokrulle.] Och solen stannade mitt på himlarna [ordagrant på halva himlarna] och hade ingen brådska med att gå ner på en hel dag.
Herre (Jahve) när du drar ut från Seir,
    när du marscherar ut från Edoms fält bävar jorden,
himlarna dryper,
    även molnen dryper vatten.
De strider från himlarna, stjärnorna
    från deras vägar strider mot Sisera.
Herrens (Jahves) fiender krossas i bitar,
    han dundrar mot dem [från sin tron] i himlen,
Herren (Jahve) dömer [alla folk] till jordens alla ändar.
    Åt sin konung ger han styrka,
    lyfter högt sin smordes spira."
Och männen som inte dog slogs med bölder, och stadens rop steg upp till himlarna.
Sedan sade filistén till David: "Kom hit så ska jag ge din kropp (kött) till himlens fåglar och markens djur."
I dag ska Herren (Jahve) överlämna dig i min hand. Jag ska slå ner dig och hugga huvudet av dig. I dag ska jag ge hela den filisteiska armén till himlens fåglar och markens djur. Då ska hela världen förstå att Israel har en Gud (Elohim),
Då gungade jorden (upp och ner) och den skakade,
    bergens grundvalar darrade och skakade, eftersom han var vred (upptänd av ilska).
Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner,
    och han steg ner med mörka moln under sina fötter. [Det hebreiska ordet för "böjde" är nata som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum". Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
Herren (Jahve) dundrade i (från) himlarna,
    och den Högste (Elion) lät sin stämma höras.
Och Salomo stod inför Herrens (Jahves) altare framför hela Israels församling och sträckte ut sina händer mot himlarna
och sade: "Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) det finns ingen Gud (Elohim) lik dig i himlarna däruppe och på jorden längst ner, som håller (vaktar, skyddar, bevarar) förbund och nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) med dina tjänare, som vandrar inför ditt ansikte med hela sitt hjärta,
Kan då verkligen Gud bo på jorden? [Nej, självklart inte] Se, himlarna och himlarnas himlar [hela universum till sin yttersta gräns], de kan inte rymma dig, hur mycket mindre detta hus som jag har byggt!
Svara på din tjänares och ditt folk Israels bön, när de vänder sig i bön mot denna plats. Hör (lyssna till) dem från himlarna, där du bor. Hör (lyssna till) dem och förlåt dem [deras synd].
hör (lyssna) då du i himlarna och gör och döm din tjänare, förklara den onde skyldig och låt hans egna vägar komma över hans huvud, och rättfärdiga den rättfärdige till att ge honom efter hans rättfärdighet.
och du hör (lyssnar) i himlarna och förlåter ditt folk Israels synd, och för dem tillbaka till landet som du gav deras fäder.
När himlarna är stängda och det inte regnar, när de syndar mot dig, om de ber mot denna plats och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd när du hemsöker dem,
och du hör (lyssnar) i himlarna och förlåter dina tjänares synd och ditt folk Israel, när du undervisar dem den goda vägen som de ska vandra, och sänder regn över landet som du har gett till ditt folk som ett arv.
då ska du höra (lyssna) i himlarna, din boning, och förlåta och göra och ge till var man i enlighet med alla hans vägar, vars hjärta du känner, för du ensam är intimt förtrogen med hjärtat hos alla människornas söner (varje människa individuellt),
[Herre] Hör (lyssna) då från himlarna, din boning, och svara på alla böner från främlingarna. Då ska alla folk på jorden lära känna (bli intimt förtrogna med) ditt namn och i vördnadsfull tillbedjan frukta dig som ditt folk Israel gör, och förstå att detta tempel jag byggt är helgat åt ditt namn (tillhör dig). [Detta är en profetisk bön som visar att evangeliet ska förkunnas för hela världen, så som det blev när lärjungarna fullföljde missionsbefallningen.]
och hör (lyssna) du i himlarna deras böner och deras enträgna böner och utför deras sak.
hör (lyssna) du till deras böner och deras innerliga bön i himlarna, din boning, och utför deras sak.
Och det skedde när Salomo slutat att be till Herren (Jahve) alla böner och dessa innerliga böner, att han reste sig från framför Herrens (Jahves) altare, från att knäböja på sina knän med sina händer uppsträckta mot himlarna.
Den av Jerovams hus som dör i staden ska hundarna äta upp och den som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta upp, för Herren (Jahve) har talat.
Den av Baasha som dör i staden ska hundarna äta och den av honom som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta."
Och det skedde efter en liten stund att himlarna blev svarta av moln och vind och det kom ett stort regn. Och Achav red och kom till [hans hemstad] Jizreel.
Han som dör till Ahav i staden ska hundarna äta och han som dör på fältet ska himlarnas fåglar äta."
Och han sade: "Därför, lyssna du till Herrens (Jahves) ord. Jag såg Herren (Jahve) sitta på sin tron, och alla himlarnas härskaror stod hos honom på hans högra och på hans vänstra.
Men Elia svarade och sade till hövitsmannen över de 50: "Om jag är en gudsman, låt eld komma ner från himlarna och förtära dig och dina 50." Och det kom ner eld från himlarna och förtärde honom och hans 50. [Det är denna berättelse som ligger till grund för brödraparet Jakob och Johannes förslag att sända eld mot en by Samarien som inte hade välkomnat Jesus, se Luk 9:54.]
Men Elia svarade och sade till dem: "Om jag är en gudsman, låt eld komma ner från himlarna och förtära dig och dina 50." Och Guds (Elohims) eld kom ner från himlarna och förtärde honom och hans 50.
Se, eld har kommit ner från himlarna och förtärt två tidigare hövitsmän över 50 och deras 50, men låt nu mitt liv vara dyrbart i dina ögon."
[Centralt i Konungaboken (när man ser båda som en enhet) så finns 14 berättelser från Elishas profettjänst uppdelade i två sektioner med sju i varje. Jämfört med Elia så är dessa mindre grandiosa och mer vardagliga. De flesta berättelserna handlar inte om kungar utan berör fattiga och hjälplösa. Elisha fick bokstavligt en dubbel välsignelse, se Kung 2:9, jämfört med de sju mirakler som beskrivs i 1 Kung 17; 18; 19; 21; 22 och 2 Kung 1.]

Första gruppen

Makt över döden – Elias himmelsfärd

Och det skedde när Herren (Jahve) skulle ta upp Elia med en stormvind till himlarna, att Elia vandrade med Elisha från Gilgal.
Medan de vandrade vidare och samtalade, syntes plötsligt en vagn i eld, dragen med hästar av eld som separerade Elia och Elisha från varandra, och Elia for upp till himlarna i en stormvind.
Hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), svarade då gudsmannen: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sade: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."
Och att hövitsmannen som svarade gudsmannen och sade: "Se, även om Herren (Jahve) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?" Och han sade: "Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det."
Och Hiskia bad inför Herrens (Jahves) ansikte och sade: "Herre (Jahve) Israels Gud (Elohim) som sitter på keruberna, du är Gud (Elohim) du ensam till ländernas kungariken, du har gjort himlarna och jorden.
Och han byggde upp de höga platserna som hans far Hiskia hade rivit ner [2 Kung 12:3] och han reste upp altaren till baal och gjorde en asera [påle för avgudadyrkan, se 2 Kung 13:6] som Israels kung Achav hade gjort och tillbad alla himlens härskaror (demoniska makter) och tjänade dem.
Men han byggde altaren till alla himlens härskaror (demoniska makter) på de två gårdarna i Herrens (Jahves) hus.
Och kungen befallde Chilkijaho, översteprästen och de andra prästerna och dörrvaktarna att ta fram och bära ut från Herrens (Jahves) hus alla kärl som var tillverkade för baal och för aseran [påle för avgudadyrkan] och för himmelens härskaror (de demoniska makterna). Och han brände dem utanför Jerusalem på Qidrons fält och bar askan till Betel.
Och han avsatte avgudarnas präster som Juda kungar hade insatt till att offra på de höga platserna i Juda städer och på platserna runt Jerusalem, de som offrade till baal och till solen och till månen och till stjärnbilderna och till alla himlens härskaror (de demoniska makterna).
För alla hednafolkens gudar (elohim) är tomhet (hebr. elilim, snarlikt ordet för gudar, användandet ),
    men Herren (Jahve) är den som gjort (format) himlarna.
Din, Herre (Jahve), är [dig tillhör]
storheten
och makten
och härligheten
och glansen
och majestätet (prakten). Ja, allt [som är] i himlarna och på jorden.
Ditt är [dig tillhör] riket (kungariket), Herre (Jahve),
    och du är den upphöjde härskaren (han som lyfter upp sig själv till huvud) över allting.
Om jag tillsluter (håller tillbaka) himlarna så att inget regn faller,
    eller om jag befaller gräshoppan att fördärva landet [landets grödor],
    eller om jag sänder pest (epidemier, plågor, sjukdomar) bland mitt folk,
men om [då] mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn (som mitt namn har utropats över)
    ödmjukar sig (böjer sina knän),
    och ber (bönfaller; medlar) [står i gapet mellan Gud och folket]
    och söker mitt ansikte (vädjar/frågar efter min närvaro)
    och vänder om från sina onda vägar,
då ska jag
    höra det [lyssna till deras bön] från himlarna [som var tillslutna, se vers 13],
    och förlåta deras synd,
    och hela (bota, läka; hebr. rafa – laga/sy ihop) deras land. [Budskapet riktas till Guds eget folk. De som tillhör honom måste först böja sig inför honom. Den hebreiska formen nifal ger den passiva betydelsen att de ska låta sig ödmjukas. De behöver också be (verbet står i formen hitpael – dualt, dvs. något som kräver två för att kunna göras). Sedan kommer uppmaningen att söka Guds ansikte – här används formen piel som betonar och intensifierar sökandet. Till sist krävs att de omvänder sig och inte fortsätter att synda (verbet står i den vanliga formen qal). Gör de dessa fyra saker lovar Gud att lyssna och agera utifrån sin nåd till försoning och läkedom för deras land.]

Så säger Kyros, Persiens kung: Alla kungariken på jorden har Herren (Jahve) himmelens Gud (Elohim) gett till mig, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem, som ligger i Juda.
Detta är svaret som de gav oss: Vi är tjänare till himlarnas och jordens Gud, och vi bygger på nytt upp det hus som för många år sedan stod här och som en stor kung i Israel hade byggt och gjort färdigt.
Men eftersom våra fäder gjorde himlarnas Gud vred, gav han dem i kaldén Nebukadnessars hand, den babyloniske kungen. Han förstörde detta hus och förde bort folket till Babel.
Vad de behöver av ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlarnas Gud, liksom vete, salt, vin och olja, ska efter uppgift av prästerna i Jerusalem ges dem dag för dag utan försummelse.
Så ska de kunna bära fram offer till en ljuvlig doft åt himlarnas Gud och be för kungens och hans söners liv.
[Vers 12–26 är på arameiska:]
"[Från:] Artaxerxes, kungarnas kung [en dåtida populär titel – beskriver styre över många folk],
till prästen Esra, lärare i himlarnas Guds påbud (aram. dat).
Jag, kung Artaxerxes, utfärdar nu en befallning till alla skattmästare i landet på andra sidan floden: Allt som prästen Esra, lärare i himlarnas Guds påbud, begär av er, det ska noggrant göras och ges,
Allt vad himlarnas Gud befaller ska noggrant göras och ges till himlarnas Guds hus, för att inte vrede ska komma över kungens och hans söners rike.
och jag bad: "O, min Gud (Elohim), jag är skamsen och rodnar av blygsel att lyfta upp mitt ansikte inför dig, min Gud (Elohim), för våra överträdelser har ökat och gått över våra huvuden och vår skuld har vuxit upp till himlarna.
[Detta stycke hör ihop med hur Nehemja "reser sig upp" i Neh 2:11–16.]
Och när jag hörde dessa ord, satte jag mig ner och grät och sörjde i flera dagar och jag fastade och bad inför himmelens Gud (Elohim).
Jag sade [bad]:
Jag bönfaller dig Herre (Jahve) himmelens Gud (Elohim), du stora och fruktansvärda (den som är värd att vörda), Gud (El) som håller förbund och nåd (kärleksfull omsorg) med dem som älskar dig och håller sig till dina budord (följer principerna i Torah, undervisningen – de fem Moseböckerna).
Men om ni vänder om till mig och håller mina stadgar och gör dem (lever ut dem i era liv),
    då ska jag, även om ni är utspridda till himmelens yttersta gräns,
    samla ihop er därifrån och föra er tillbaka till den plats som jag har utvalt till boplats för mitt namn.
[5 Mos 4:25–31; 30:1–10] [Nehemja går in i förbön på liknande sätt som Daniel gjort knappt 100 år tidigare, se Dan 9. Båda inleder sin bön med att bekänna synd, inte bara för sig själva utan för hela folket, se Dan 9:4–7.]
Kungen frågade mig: "Vilken är din begäran?"
    Då bad jag till himmelens Gud (Elohim),
Jag svarade dem genom att säga: "Himlarnas Gud ska låta det gå väl för oss (han hjälper oss att lyckas). Vi, hans tjänare, står upp och börjar återuppbyggnaden. Ni har ingen laglig rätt eller historisk anknytning till Jerusalem."
Du är Herren (Jahve), bara du! Du har gjort himlarna,
    himlarnas himlar tillsammans med hela dess härskara [alla stjärnor eller änglar],
jorden,
    och allt som finns på den,
haven,
    och allt som är i dem.
Det är du som upprätthåller allt liv,
    och den himmelska härskaran böjer sig [i tillbedjan] inför dig.
På Sinai berg steg du ner
    och talade till dem från himlen,
du gav dem rättfärdiga föreskrifter (hebr. mishpatim)
    och sann undervisning (plural – hebr torot),
goda stadgar (hebr. chuqim)
    och påbud (hebr. mitzvot).
Du gav dem bröd [manna] från himlen när de hungrade [2 Mos 16:4–8]
    och lät vatten komma ur klippan när de törstade [2 Mos 17:1–7; 4 Mos 20:1–13].
Du befallde dem att gå och ta i besittning det land
    som du med upplyft hand lovat (svurit en ed) att ge dem.
Deras barn gjorde du talrika
    som stjärnorna på himlarna. Du förde dem in i det land
    som du lovat deras fäder
    att få komma till och ta i besittning.
Då gav du dem i deras fienders hand
    som förtryckte dem.
Men i sin nöd ropade de till dig,
    och du hörde dem från himlarna.
I din stora barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural]
    gav du dem befriare
som frälste dem
    ur deras fienders hand.
Men när de kom till ro,
    gjorde de på nytt det som var ont inför dig.
Då lämnade du dem
    i deras fienders hand som fick råda över dem.
Men de ropade på nytt till dig,
    och du hörde det från himlarna,
du räddade dem många gånger
    i din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural].
[Den andra olyckan:]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den andra] och sade: "Guds eld föll från himlen [en blixt slog ned] och eld förtärde småboskapen [de 7 000 fåren] och tjänarna [som hade hand om dem]. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen över sina huvuden [dåtida sed för att visa sorg].
Det är bara han [Gud] som kan spänna ut himlarna (expandera universum),
    och trampa på havets vågor. [Här anar vi hur Bibeln antyder att det måste finnas fler än de tre rumsdimensionerna. Tack vare den moderna kvantfysiken som talar om 10 dimensioner är det fullt möjligt att tolka denna vers bokstavligt, se även 2 Sam 22:10; Job 26:7. I denna vers finns också en messiansk antydan som Jesus uppfyller. Job säger profetiskt att det bara är Gud som kan gå på vattnet. När Jesus går på vattnet är det ännu ett tecken och en profetisk handling som bevisar att han är Gud, se Matt 14:25.]
[Job fortsätter att svara den tredje "vännen" Sofa, som ifrågasatt om inte Job ändå har någon hemlig synd som har orsakat den olycka som drabbat honom.] [Job svarar Sofa:]
Fråga djuren – de ska undervisa dig,
    fråga fåglarna under himlen – de ska berätta för dig.
Vem är isens moder?
Vem har fött frosten från skyn,
Känner du himlens lagar,
    kan du inrätta dem (göra så de gäller) på jorden? [De himmelska lagarna kan syfta på Guds moraliska lagar, men troligare är att det har att göra med de fysiska lagar som styr himlakropparnas rörelser och årstidernas växlingar på jorden, se 1 Mos 8:22. Sjustjärnorna är förknippade med våren och Orion med vintern.]
Vem har vishet att räkna molnen?
Vem kan tömma himlens vattenbehållare (skinnsäckar),
Vem har gett mig något som jag skulle betala tillbaka?
Allt under himlen tillhör mig!
[Guds respons:]
Han som sitter (bor, sitter på tronen) i himlen ler (skrattar),
    Herren (Adonai) förlöjligar dem.
    [Han härmar dem för att visa parodin i människans försök att göra revolt mot Gud.]
[Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se vers 10:] Herre (Jahve), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt],
    hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!
För din ära (ryktet om dig)
    sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns). [Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. Vers 2b hör ihop med vers 9 där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.]

När jag ser dina himlar, dina fingrars verk,
    månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp … [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. Psalmen skiftar också här från tredje person ("vår Gud" i vers 2) till första person ("jag ser") och blir mer personlig.]
himlens fåglar och havets fiskar
    och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar, vägar).
[I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns, de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.]
Herren (Jahve) är i sitt heliga tempel,
    Herrens tron är i himlen,
hans ögon ser,
    hans blick (ordagrant: "ögonlock", beskriver hur Gud fokuserar blicken och)
    granskar (prövar, utrannsakar) människorna (Adams barn). [Ordet "ögonlock" används bara två gånger i Psaltaren. I Ps 132:4 är det i betydelsen att inte unna sig någon sömn. Gud ser allt, även det som sker i mörkret, se vers 2].
Herren (Jahve) skådar ner från himlen
    på människosläktet (Adams barn),
för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
    någon som söker (frågar efter, ta sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [På samma sätt som föregående vers för även denna tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner,
    och han steg ner med mörka moln under sina fötter. [Det hebreiska ordet för "böjde" är nata som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i "krökta rum". Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
Herren (Jahve) dundrade i [2 Sam 22:14 har "från"] himlarna,
    och den Högste (Elion) lät sin stämma höras, hagel och klot av eld (blixtar) [ackompanjerade fortsatt].
Himlarna förkunnar (dokumenterar) [berättar med matematisk exakthet om]
    Guds (Els) härlighet (ära, tyngd, dignitet),
skyn (fästet, himlavalvet) [himlens vidd] visar på (proklamerar)
    hans händers verk [står synligt och frimodigt upp för hans hantverk]. [Skapelsen vittnar om Skaparen och hans verk, se Rom 1:19–20. Det hebreiska ordet safar, som här översätts förkunnar, används ofta för matematiska beräkningar och antal, t.ex. i 1 Mos 15:5 där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna.]

Vår galax, vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 solår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser när vi tittar på stjärnan strålade ut för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Låt säga att avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, hur långt skulle man färdas innan man passerar månen? Redan efter några få millimeter skulle vi då ha passerat månen!

Den går upp från ena sidan av himlarna,
    följer sin omloppsbana till den andra sidan,
    och ingenting undgår (är dolt för) dess hetta.
[Nu skiftar pronomenet "vi" till "jag", för att sedan återgå till "vi" och "oss" i vers 8–10.]
Nu vet jag att Herren (Jahve) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].
    Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],
    genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].
Genom Herrens (Jahves) ord blev himlarna till,
    och genom hans muns ande (utandning, andetag) hela dess här [skapades alla stjärnorna i skyn].
Från himlarna blickar Herren (Jahve) ned,
    han ser alla människors barn (Adams söner).
Herre (Jahve)
Din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet)
    finns i himmelen,
Din trofasthet (sanning)
    sträcker sig till molnen (skyarna).
    [Herrens nåd och trofasthet är obegränsad.]
Han kallar på himlarna däruppe
    och på jorden, till att döma sitt folk.
    [Himlarna och jorden är Guds vittnen när Han dömer, se 5 Mos 32:1.]
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
    för Gud (Elohim) själv är domare. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Gud (Elohim) skådar ner från himlen på människosläktet (Adams barn),
    för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist),
    någon som frågar efter (söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [Även denna vers för tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se 1 Mos 11:5.]
Han [Gud] ska sända [hjälp] från himlen
    och frälsa mig när den som vill sluka mig hånar (talar föraktfullt om mig).Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]Gud ska komma med sin
    nåd (omsorgsfulla kärlek) och sanning. [Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
[Refräng:]
Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim),
    må din ära (bokstavligt "tyngd") finnas över hela jorden. [Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12.]
För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor, den når till himlarna,
    och din sanning når till skyarna
    [Ännu en gång kommer begreppet "nåd och sanning", se vers 4].
[Refräng:]
Du är upphöjd över himlarna Gud (Elohim),
    högt över hela jorden din ära (din tyngd).
[Då när Gud marscherade med sitt folk skedde följande:]
Jorden bävade,
    ja, himlarna vräkte ner regn,
inför Gud (Elohim), Sinais Gud,
    inför Gud (Elohim), Israels Gud. [Dom 5:4–5]
Till honom som rider fram på himlarna, urtidshimlarna [se vers 5],
    där låter han sin röst höras, hans mäktiga röst.
Låt himlarna och jorden prisa honom,
    havet och allt som rör sig däri.
De har satt (ställt) upp sin mun [öppnat sitt gap] mot himlarna,
    och deras tunga vandrar (far) fram över jorden.
    [De talar mot bättre vetande, mot Gud själv och deras skvaller sprider sig gränslöst.]
Vem har jag i himlarna [utom dig]?
    Och förutom dig finns det ingenting jag [någonsin] önskar (har nöjt mig med; glatt mig åt) [här] på jorden.
    [Himlarna/jorden är en s.k. merism – Gud är det viktigaste av allt i hela universum!]
Från himlen fick du domen att höras (förkunnar du domen).
    Jorden fruktar och blir stilla,
Han befallde skyarna från ovan
    och öppnade himmelens dörrar.
Han lät manna regna över dem som mat
    och gav dem av himlens säd.
Han lät östanvinden blåsa i himlen
    och med sin makt drog [ledde] han fram sunnanvinden.
De gav dina tjänares slaktade kroppar till mat åt himmelens fåglar,
    köttet av dina heliga till jordens vilddjur.
Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), återvänd (kom hit igen) vi ber dig!
    Titta ner från himlarna och se och kom ihåg din vinplanta [Israel].
Sanning (trofasthet) ur jorden (landet) – växer upp [från det mänskliga hjärtats jordmån]
    och rättfärdighet från himlen – har blickat ner. [I vers 11–12 är verbet placerat sist, istället för i början som är det vanliga i hebreiskan. Det ger extra tyngd, särskilt som de är ovanliga, ingen annanstans används verbet pagas för hur abstrakta begrepp möts. Detsamma gäller för ordet för att kyssas, hebr. nasaq.
    Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Jag har sagt: "För evigt är nåden (den omsorgsfulla kärleken) skapad,
    i själva himlarna har du etablerat din trofasthet.
Himlarna ska tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dina under (förunderliga gärningar, mirakler), o Herre (Jahve),
    och din trofasthet i de heligas församling.
Dina är himlarna,
    din är också jorden.
Du har skapat (grundlagt) världen
    och allt som finns i den.
Jag ska ge hans ätt evig dynasti (hans barn ska vara vid makten för evigt),
    och hans tron så länge som himlen består.
Folkets alla gudar (elohim) är avgudar,
    men Herren (Jahve) är den som har gjort himlarna.
[Tre uppmaningar till himlen, havet och marken:]
Må himlen glädja sig, och jorden fröjda sig.
    [Hebreiskan har här fyra ord vars begynnelsebokstäver är JHVH, det formar ett akrostiskt mönster för Guds namn Jahve.]
    Må havet brusa, med allt som fyller det.
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
    och alla folk ser hans härlighet [hans manifesterade närvaro].
För han har sett ner från sin helgedom i höjden,
    från himlarna har Herren (Jahve) skådat ner på jorden,
En gång lade du jordens grund,
    och himlarna är skapade av dina händer.
För lika höga som himlarna är över jorden,
    lika väldig (stark, mäktig) är hans nåd (omsorgsfulla kärlek) mot dem
    som fruktar (vördar) [tillber] honom. [Ords 1:7]
Herren (Jahve) har rest sin tron i himlarna [Matt 6:9],
    och hans kungarike råder över allt. [Ps 93:1; 96:10; 99:1]
Du sveper dig i ljus som en klädnad,
    du spänner ut (expanderar) himlarna (universum) som ett tält
    [här antyds ett expanderade universum, se även Ps 18:10],
    
Vid dem har himlens fåglar sina bon,
    de sjunger från grenarna.
De bad och han gav dem vaktlar,
    och gav dem mycket himmelskt bröd. [2 Mos 16]
de reste sig mot himlen, de kom ner i djupen.
    Deras själ smälte bort på grund av skräck.
För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor över himlarna,
    och din sanning når till skyarna.[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
Var upphöjd Gud (Elohim) över himlarna,
    och din ära ska vara över hela jorden.
Herren (Jahve) är högt över alla hednafolk,
    hans härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) sträcker sig högt över himlen.
Han som böjer sig ner,
    för att se på himlen och jorden.
Vår Gud (Elohim) är i himlarna,
    allt han vill har han gjort.
Välsignad är Herren (Jahve)
    som har gjort himlarna och jorden. [1 Mos 1:1]
Himlarna är Herrens (Jahves) himlar,
    och jorden har han gett till människosläktet (Adams barn).
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Talvärdet är 30. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Som den högsta bokstaven sträcker den sig uppåt mot himlen och kopplar ihop bokstäverna med himmelen.] För evigt Herre (Jahve)
    står ditt ord (hebr. davar) fast i himlarna.
Min hjälp kommer från Herren (Jahve),
    som har gjort himlar och jord. [Hebreiskan använder alltid den duala formen på himmel, shamayim. När både "himlar och jord" nämns presenteras Gud som hela universums Skapare, se 1 Mos 1:1. Här används ordet asa för att göra, se 1 Mos 1:7; 2:18.]
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
Jag lyfter mina ögon mot dig,
    du som bor (har din tron) i himlen.
Vår hjälp är i Herrens (Jahves) namn
    som gjort (format, skapat) himlar och jord. [1 Mos 1:1]
Må Herren (Jahve) välsigna er från Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han som gjort (format, skapat) himlar och jord [1 Mos 1:1].
Allt som Herren (Jahve) har lust med, det har han gjort,
    i himlarna och på jorden
    och i haven och i alla dess djup.
Till honom som gjort (skapat) himlarna med förstånd (kunskap),
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] himmelens Gud (El),
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek).
Om jag steg upp i himlen,
    skulle du vara där.
Om jag lägger mig (bäddar åt mig) i Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    så är du där.
O, Herre, låt himlarna (universum) böja (kröka) sig och kom ned [här antyds relativitetsteorin, se Ps 18:10],
    rör vid bergen så att det ryker om dem.
Han som format himlar och jord, havet, och allt som finns i dem,
    som alltid är trofast,
[lovsjung] honom som täcker himlarna med moln,
    som bereder regn åt jorden,
som låter gräset växa (gro; skjuta upp) på bergen;
    
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu-jah)! [Psalmen inleds och avslutas med uppmaningen att prisa Herren, se vers 14. Den hebreiska frasen hallelu-jah translittereras ofta rakt av och har blivit ett välkänt uttryck på alla språk för uppmaningen att prisa Guds namn. Verbet hallelu betyder prisa. Ordet Jah är den första delen i Guds personliga namn Jahve, vars innebörd är den evige.]

Prisa Gud från himlarna

[Efter den inledande uppmaningen att prisa Herren, hebr. hallelu-jah, följer sju imperativ av hebreiska verbet hallelu. Det är en uppmaning till allt i himlen att prisa och lova Gud. Himlarna står här i kontrast till jorden i vers 7 som också uppmanas att prisa Gud. I vers 2–4 nämns sju aktörer som alla ska prisa Gud i himlarna. Talet sju står för fulländning, så tillsammans med de sju verben som uppmanar att prisa Gud visar det även numerologiskt på en fulländad lovprisning i himlen.] Prisa Herren (Jahve) från himlarna,
    prisa honom i höjden [ovan jorden].
Prisa honom, ni himlars himlar,
    och ni vatten ovan himlarna. [1 Mos 1:7] [Vers 4 är intressant strukturerad i hur den låter när den talas ut på hebreiska. Här finns sex sch-ljud och nio m-ljud. Dessa två ljud kopplar även ihop versen ljudmässigt med både föregående och nästföljande vers. Ordet för "sol" i vers 3 är hebr. shemesh och det teologiskt viktiga ordet för "namn" är hebr. shem i vers 5. De sex sch-ljuden påminner också om vågornas brusande mot en stenig strand. Förutom allt detta sker en ljudmässig omvändning i mitten mellan de två raderna i vers 4. Det skapar en ljudmässig kiasm som inte bara är vacker att lyssna på, men också kan hjälpa i tolkningen av versen. Vattnen ovan himlarna refererar till 1 Mos 1:7 och skulle också kunna syfta på det hav av kristall som Johannes såg framför tronen, se Upp 4:6; 15:2.]
Låt dem [alla 7 grupper, 23 instanser, på jorden som nämnts i vers 7–12] prisa Herrens (Jahves) namn,
    för bara hans namn är högt,
    hans majestät (ära) är över jorden och himlarna
Genom vishet har Herren (Jahve) lagt jordens grund,
    med förstånd har han fastställt (berett) himlarna.
När han beredde (fastställde) himlarna, fanns jag [visheten personifierad] där,
    när han ritade en cirkel över [vatten] djupen.
Om du bara fäster din blick på (fokuserar på) materiell rikedom,
    så är den plötsligt borta. Den har fått vingar och flyger i väg som en örn mot himlen.
Som himmelen är [ofattbart] hög och jorden [enormt] djup,
    på samma sätt är kungars hjärtan (tankar) omöjliga att utforska.
Vem har stigit upp till himmelen och kommit ner igen?
    Vem har fångat vinden i sina händer?
Vem har omslutit vattnet i sin mantel?
    Vem har fastställt jordens gränser?
Vad är hans namn, och vad är hans sons namn,
    vet du det?
Örnens väg (bana) i luften. - Ormens väg över klippan. - En val (stor fisks, eller fartygs) väg mitt i havet. - En mans väg hos en kvinna. [Gemensam nämnare för alla dess fyra är att de lämnar inget synligt yttre spår, man kan inte se att en örn har flugit, en orm har slingrat på klippan, ett skepp har passerat, och kärleken mellan en man och en kvinna]
Jag har ägnat mitt hjärta åt att leta efter och söka att förstå vad vishet är på alla områden som finns under himlarna. Det är en stor sak som Gud (Elohim) har gett till jordens söner (människosläktet) att förkovra sig i (ägna sig åt).
Jag sökte i mitt hjärta hur jag skulle kunna skämma bort mitt kött (min kropp) med vin, och mitt hjärta ledsagade sig självt med vishet om hur man håller fast vid dårskap, till dess jag såg vad som är bäst för människosläktets söner, vad de ska göra under himlarna de få dagarna av sina liv. [Besvikelse: frågan om livets mening kan inte tryckas ner med alkohol och droger.]
[Vers 1–8 är en stor kiasm. Den inleds i vers 1 där två olika ord för tid används, en bestämd tid och ett intervall av tid. Vers 2–8 består av 14 stycken par. De 12 första är ordnade i ett fint kiastiskt mönster. Vers 2 börjar med det positiva (födas, plantera). Vers 3–4 vänder på det och börjar med det negativa (döda, bryta ner, gråta, sörja). I mitten speglas kiasmen. Vers 5–6 har den positiva komponenten först. Vers 7 speglar vers 2 och börjar då med den negativa komponenten (riva isär, vara tyst). Vers 8 avslutar med en egen kiasm som ramas in av älska/frid och centralt finns hata och föra krig. Den hör ihop med vers 1, och tillsammans ramar de in hela stycket. Nedan är det positiva ordet fetmarkerat.
    Att se kiasmen hjälper även i tolkning. En tid att "kasta bort" (hebr. shalach) stenar i vers 5 måste vara något positivt, och därför är troligaste tolkningen att det har att göra med att utvidga åkermark. Här finns även en kiasm i ordval, vers 6 slutar med samma hebreiska ord för att "kasta bort" och markerar att vers 5–6 hör ihop som en mindre enhet. Dock är betydelsen i vers 6 den negativa – att kasta bort något.]
-
Till allt finns
    en bestämd tidpunkt (avtalad, överenskommen tid),
    och en lämplig tid (period; säsong)
till allt behagligt (gott; alla glädjefyllda aktiviteter) under himlarna.

Bli aldrig förhastad med din mun
    och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud (Elohim),
för Gud är i himlarna
    och du är på jorden.
Låt därför dina ord vara få.
Förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) kungen,
    inte ens i dina tankar (för dig själv)
och förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) en rik man [som Gud välsignat, se Ps 112:3],
    inte ens i ditt sovrum,
för en fågel i skyn kan bära rösten (viska i någons öra)
    och någon med vingar kan sprida dina ord. [Ordspråket "en fågel har viskat i mitt öra..." härstammar från detta Bibelställe. Var varsam vad du säger för rykten och skvaller sprids snabbt och blir lätt allmänt känt.]

De 12 första kapitlen i Jesaja formar det första av sju stora stycken som hela boken består av. Dessa kapitel formar en kiasm där Jesajas kallelse står centralt i kapitel 6. A Introduktion – Israels olydnad (Jes 1:1–31)
  B Visioner om framtida återupprättelse (Jes 2:1–4:6)
    C Kommande dom över Juda (Jes 5:1–30)
      D Jesajas kallelse (Jes 6:1–13)
    C´ Kommande dom över Juda (Jes 7:1–8:18)
  B´ Visioner om framtida återupprättelse (Jes 8:19–11:9)
A´ Sammanfattning – Israels framtida återupprättelse (Jes 11:10–12:6)

Uppmaning till omvändelse

Lyssna himlar
    och ge ditt öra (lyssna) du jord,
    för Herren har talat:
"Söner har jag fött upp och fostrat,
    men de har gjort uppror mot mig. [Uttrycket "Lyssna himlar och ge ditt öra (lyssna) du jord!" används redan i 5 Mos 4:26 där universum och skapelsen kallas som två vittnen till det som Gud gör på jorden (5 Mos 19:15). Det är samma sak här när Jesaja vill att vittnena ska höra vad Gud säger till Juda och Jerusalem.]
De kommer från fjärran länder,
    från himlarnas ände,
Herren (Jahve) och hans vredes vapen,
    för att fördärva hela jorden.
För himlarnas stjärnor och deras konstellationer [galaxer]
    ska inte ge sitt ljus,
solen ska förmörkas där den går fram,
    och månen ska inte ge sitt sken. [Joel 3:15]
Därför ska jag låta himlarna darra
    och jorden ska bli rubbad (skakad) från sin plats [jorden ska ändra position i rymden]
för raseriet från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    och på dagen för hans brinnande vrede (ordagrant: brinnande näsa).
Hur har du fallit från himlarna,
    Lucifer (ljusbäraren, den skinande, morgonstjärnan) morgonens son!
Hur har du huggits ner till marken,
    du som trycker ner (gör kraftlösa, kastar lott om) folken!
Och du säger i ditt hjärta: 'Jag ska stiga upp
    till himlarna, över (ovanför) Guds stjärnor
ska jag upphöja min tron,
och jag ska sitta på mötesberget (berget Sion, tempelberget i Jerusalem)
    längst upp i norr.
Och alla himlarnas härskaror ska förmultna,
    och himlarna ska rullas ihop som en bokrulle,
och alla deras härförare ska falla ner som löven faller från vinstocken
    och som ett fallande fikon från fikonträdet.
    [Här antyds hur de många dimensionerna i himlarna ska rullas ihop, se Job 9:8.]
För mitt svärd har druckit sig mätt i himlarna,
    se, det ska komma ner över Edom
    och över mitt bannlysta folk till dom.

"Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud (Elohim) som sitter ovanpå keruberna. Du är Gud (Elohim), du ensam bland alla kungariken på jorden. Du har gjort himlarna och jorden.
Vem har mätt upp (hebr. madad) vattnet i hans kupade hand
    och fastställt (mätt, fördelat – hebr. tiken) [kalibrerat avståndet mellan] himlarna med ett mätsnöre?
    Omfattat jordens dammkorn i ett mätmått [sea-mått, det vanliga måttet i hushållet på omkring 8 liter]
och vägt bergen med våg och kullarna med en balansvåg?
[Bibeln lär ut vetenskapliga fakta som att jorden är rund, långt innan detta var accepterat inom vetenskapen.]
Det är han som sitter över jordens cirkel (den runda jorden),
    och dess invånare är som [små] gräshoppor,
[han] som sträcker ut himlarna som en gardin
    och spänner ut dem som ett tält att bo i,
Så säger den ende Guden (El), Herren (Jahve),
    han som skapat himlarna (universum) och sträckt ut (expanderat) dem [2 Sam 22:10; Jes 40:22],
    han som brett ut jorden och allt som lever där (allt som föds på jorden),
    han som gett liv (livsande) till människorna, och ande åt alla som vandrar där.
Sjung ni himlar, för Herren (Jahve) har gjort det,
    ropa ni jordens djup (jordens lägsta platser)
brist ut i sång ni berg
    och skogar och varje träd som finns i dem,
för Herren (Jahve) har återlöst Jakob
    och förhärligar sig själv i Israel.
Så säger Herren (Jahve)
    din återlösare och han som formade dig redan i moderlivet: Jag är Herren (Jahve)
    som har skapat allting,
    som har expanderat (spänt ut) himlarna (universum) helt själv,
    som har hamrat (spänt) ut jorden alldeles själv. [Här används det hebreiska ordet nata expandera, spänna ut, om himlarna, universum och ordet raqia som betyder att expandera, göra större, hamra ut som en plåt om jorden. Här anas ett expanderade universum och fler dimensioner än rum och tid, se även 2 Sam 22:10.]
[Vers 1–7 har talat om Kyros som en förebild på Guds smorde, utvalde kung, se Jes 44:28; 45:1. Vers 8 kan appliceras på Kyros, men även på den kommande Messias.] Regna där ovan, du himmel
    låt rättfärdighet flöda (strömma ner) från skyarna (molnen).
Låt jorden öppna sig, och ge frälsning som frukt (resultat),
    [Herrens telning, Messias, beskrivs som landets frukt, se Jes 4:2]
    och låta befrielse växa upp tillsammans.
Jag Herren (Jahve) skapar detta. [Ps 85:12–13]
Jag har gjort jorden
    och skapat människan på den.
Jag, min egen hand, har expanderat (spänt ut) himlarna (universum)
    och alla dess härskaror har jag utsett (utvalt, bestämt att vara där).
För så säger Herren (Jahve)
    som skapat himlarna (universum),
han är Gud (Elohim)
    som har format jorden och gjort den,
han grundade den,
    han skapade den inte förgäves,
han formade den för att bli bebodd:
    "Jag är Herren (Jahve) och det finns ingen annan."
Du är utmattad av mängden av dina råd,
    låt nu astrologerna, stjärnskådarna, de månatliga prognosmakarna stå upp,
och rädda dig från de ting
    som ska komma över dig.
Ja, min hand har verkligen lagt jordens grundvalar
    och min högra har spänt ut himlarna.
När jag kallade på dem
    stod de tillsammans.
Stäm upp till glädjesång, ni himlar!
    Gläd dig, du jord!
    Brist ut i jubelsång, ni berg!
För Herren har tröstat sitt folk,
    och förbarmar sig över sina betryckta.
Jag klär himlarna i mörka färger
    och jag gör säcktyg att övertäcka dem med."
Lyft upp era ögon till himlarna!
    Se på jorden därunder!
    [Både universum och jorden som verkar så stabil ska en dag förgås.]
För himlarna ska skingras som rök (upplösas, tunnas ut och försvinna),
    och jorden nötas ut (trasas sönder) som en klädnad,
    och dess invånare ska dö som myggor.
Men min frälsning ska förbli för evigt,
    min rättfärdighet ska inte brytas ner (upphävas).
Och har glömt Herren (Jahve) din skapare,
    som har sträckt (rullat) ut himlarna [som en bokrulle öppnas och sedan rullas ihop vid tidens slut, se 2 Pet 3:10, här anar vi också krökta rum och fler dimensioner än rum och tid, se även 1 Mos 1:1; 2 Sam 22:10]
    och lagt jordens grundvalar,
och fruktar oavbrutet alla dagar på grund av förtryckarens raseri
    när han gör sig redo att fördärva.
Var är förtryckarens raseri?
Jag har lagt mitt ord i din mun
    och har övertäckt dig med skuggan av min hand,
för att jag ska grunda himlarna
    och lägga jordens grundvalar
    och säga till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Du är mitt folk"!
För [precis] som himlarna är (svävar) högre än jorden,
    så är mina vägar högre än era vägar,
    och mina tankar (planer, syften) högre än era tankar.
För liksom regnet
    och snön faller från himlen (ordagrant: himlarna),
och inte vänder tillbaka dit
    utan att ha vattnat jorden
och fått den att bära frukt och grönska (gro, spira)
    – så att den ger säd att så (säd till den som sår) och bröd att äta (bröd till den som äter)
Se ner från himlarna och skåda
    från din heliga och majestätiska boning.
Var är din nitälskan och dina mäktiga gärningar,
    ditt inres längtan (ordagrant: ljudet av tarmar) och din oändliga nåd (barmhärtighet – hebr. rachamim), den undanhålls för mig.
Åh, att du ville riva isär himlarna, att du ville komma ner,
    så att bergen kan skälva och skaka i din närvaro.
Se, jag är redo att skapa
    nya himlar och en ny jord.
Allt som varit [de förra himlarna, jorden, alla tidigare händelser och minnen]
    ska man inte komma ihåg, ingen ska tänka på dem igen.
Så säger Herren (Jahve): "Himlarna är min tron
    och jorden min fotpall.
Var är huset som ni vill bygga till mig?
    Och var är platsen som är min viloplats?
För som de nya himlarna och den nya jorden, som jag ska göra, ska bestå inför mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), så ska din säd och ditt namn bestå.
Förundras ni himlar vid detta,
    och bli fyllda av förfäran (bli fullständigt förbluffade)
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Han som har gjort jorden med sin styrka och makt, som har etablerat världen med sin vishet och har spänt ut (expanderat) himlarna (universum) med sin kunskap (förståelse, insikt). [Se även 2 Sam 22:10; Jer 51:15]
"Tror ni verkligen att någon kan gömma sig på ett hemligt ställe så jag inte skulle kunna se honom?"
    säger Herren (Jahve).
"Vet ni inte att jag är överallt (Är det inte Jag som uppfyller himmel och jord)?"
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Så säger Herren (Jahve): "Om himlarna därovan kan mätas
    och jordens grundvalar där nere kan utforskas,
då ska jag också förskjuta hela Israels säd
    för allt som de har gjort,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Vi skulle ha botat Babel, men hon är inte botad, överge henne och låt oss gå var och en till sitt eget land, för hennes dom når till himlarna och är upplyft till skyarna.
Han som har gjort jorden med sin styrka och makt, som har etablerat världen med sin vishet och har spänt ut (expanderat) himlarna (universum) med sin kunskap (förståelse, insikt). [Jer 10:12] [Här används det hebr. nata expandera, spänna ut, om himlarna, universum, se 2 Sam 22:10.]
Till rösten av hans utgivande, ljudet (bruset av mäktiga) vatten i himlarna, får han vattenångorna att stiga upp från jordens ändar. Han gör blixtar till regnets tid och för ut vindarna ur sina skattkammare (förvaringsrum).
Då ska himlarna och jorden och allt som är därpå sjunga av glädje över Babel, för tillspillogivarna ska komma till henne från norr förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Fast Babel höjer sig upp till himlarna, och hon befäster sin styrkas höjder, ska likväl tillspillogivarna från mig komma till henne förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Ack (ve, hur, varför) [Klag 1:1], Herren (Jahve) har i sin vrede
    övertäckt dottern Sion [tempelberget i Jerusalem] med ett moln.
Han har kastat ner Israels härlighet
    från himlen till jorden;
han glömde bort sin fotpall [templet eller arken, se Ps 99:5; 132:7]
    på dagen för hans vrede. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet "Ack" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken.]
Låt oss lyfta upp våra hjärtan och händer
    till Gud (El) i himlen.
Till dess att Herren (Jahve) ser ner
    och ser från himlen.
Du ska jaga dem i brinnande vrede och förgöra dem,
    så att de inte finns under Herrens (Jahves) himmel. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Orden "Du ska vedergälla", "ge dem" och "Du ska jaga dem" börjar med denna bokstav.]
Våra förföljare är snabbare (bokstavligt "lättare")
    än himlens örnar [Jer 4:13],
de jagar oss uppe på bergen
    och ligger i bakhåll för oss i öknen.
    [De finns överallt och kommer hela tiden ikapp oss, se Jer 52:8–9.] [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "snabbare" som börjar på den bokstaven. Det förstärker känslan av att de är bakom ryggen, baksidan av huvudet där jag inte ser dem, hela tiden.]
Och det hände i det trettionde året [i Heskiels liv] i den fjärde månaden [Tammuz – juni/juli] på den femte dagen, när jag var bland fångarna vid floden Kevar [en förgrening av floden Eufrat, söder om Babylon], att himlarna öppnade sig och jag såg syner från Gud (Elohim).
Och formen av en hand sträcktes fram och jag togs i en lock på mitt huvud, och en ande (vind) lyfte upp mig mellan jorden och himlarna och förde mig in i en syn från Gud, till Jerusalem, till öppningen i porten av den inre gården som vetter mot norr. Där fanns svartsjukans (avundsjukans) avbildade tron som provocerar (anstiftar) till svartsjuka (avundsjuka). [4 Mos 32:16; 2 Kung 21:7; 2 Krön 33:7, 15]
Och jag ska kasta dig i öknen, dig och all fisk i dina floder, du ska falla över fältet,du ska inte plockas upp eller samlas, till markens djur och himlarnas fåglar har jag gett dig som föda.
Alla himlarnas fåglar
    bygger sina bon i dess grenar
och alla fältets djur
    leder in sina ungar under dess grenar
och i dess skugga
    vistas alla stora folkslag.
     [Människor i ett rike liknas vid fåglar och djur, se Hes 17:23; Dan 4:12‑21; Matt 13:32.]
Alla himlarnas fåglar vistas över hans kadaver och alla fältets djur över hans grenar,
Och jag ska kasta upp dig på land,
    jag ska slunga dig över det öppna fältet
och ska låta alla himlarnas fåglar bygga bo över dig
    och jag ska fylla (tillfredsställa, göra mätt) hela jorden från ditt kött.
Och när jag utrotar dig ska jag täcka himlarna
    och göra dess stjärnor svarta (mörka).
Jag ska täcka solen med moln
    och månen ska inte ge sitt ljus.
Alla himlarnas klara ljus ska jag göra svarta (mörka) över dig
    och placera mörkret över ditt land
    [jämför med den nionde plågan, se 2 Mos 10:21–23] förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
så att fiskarna i havet och fåglarna under himlarna och markens vilda djur och allt som kryper på marken och alla människor som är på jordens ansikte, ska skakas av min uppenbarelse (närvaro) och bergen ska kastas ner och de branta platserna ska falla och varje mur ska falla till marken.
Han uppmanade dem att bönfalla himlarnas Gud att visa dem nåd och hjälpa dem förstå hemligheten, så att inte han och hans vänner och alla andra visa i Babylon skulle mista livet.
Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlarnas Gud.
Däremot finns det en Gud i himlen som uppenbarar (förklarar) det som är dolt. Han har låtit kung Nebukadnessar få veta vad som ska hända i framtiden (de sista dagarna, ordagrant "slutet av dagarna"). Detta är din dröm, de syner du såg i ditt huvud när du låg på din bädd:
Du, o konung, är den största kungen (kungars kung, se Hes 26:7) [här på jorden]. Himlarnas Gud har gett dig rike, styrka, makt och ära.
Gud har gett dig alla människor (människors barn), markens vilda djur och himlens fåglar. Du råder över dem varhelst de bor. Du är huvudet av guld. [Den översta och första delen av statyn identifieras med kung Nebukadnessar själv och hans rike. Det nybabyloniska riket bestod knappt 100 år, fram till 539 f.Kr. I uttydningen används termen kung och kungarike synonymt. Det går inte att ha ett kungarike utan en kung och inte heller en kung utan ett rike.]
Under dessa kungars tid kommer himlarnas Gud att upprätta ett annat rike som aldrig ska förstöras [Guds rike]. Dess makt ska inte överlämnas åt något annat folk [vilket skett i alla de föregående världsimperierna]. Det ska krossa och utplåna alla andra riken, men självt ska det bestå för evigt!
Trädet växte sig stort och mäktigt. Toppen reste sig högt i skyn; den kunde ses från jordens (landet, rikets) yttersta gräns. [Kan vara en anspelning på arrogans, på motsvarande sätt som Babels torn reste sig mot skyn, se 1 Mos 11:1–9.]
Dess lövverk var vackert. Det bar rikligt med frukt, tillräckligt med föda för alla. Markens djur (djuren på fältet) fann skugga under det, och himmelens fåglar byggde bo bland grenarna. Allt levande (allt kött) fick sin föda från det.
[Men det var inte allt, mer hände.] I synerna som kom [fortsatte att komma] när jag låg på min bädd såg jag en helig väktare (ängel) komma ner från himlen. [Ordagrant två ord: 'en väktare, någon som är vaken och vaktar' följt av 'en helig en'. Uttrycket återfinns bara i detta kapitel, se vers 10, 13 och 23. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter med "angelo" som är ängel och budbärare.]
men lämna kvar stubben med dess rötter i jorden. [Även om trädet huggs ner finns den livgivande roten kvar. Detta är en exakt beskrivning på vad som kommer att ske med Nebukadnessar då han blir galen och förlorar sitt rike, men återfår det när han kommit till besinning igen. Att drömmen handlar om en person blir också helt tydligt. Trädet och stubben beskrivs från och med nu som en människa med ett hjärta och i termerna honom och han.] Bunden med kedjor av järn och koppar,
    omgiven av markens gräs: Låt honom bli fuktad av himmelens dagg.
Låt hans lott vara med djuren bland markens gröda.
Trädet som du såg växa och bli mäktigt, vars topp som nådde till himlen, synligt över hela världen,
vars lövverk var vackert och hade så mycket frukt att det räckte till föda för alla, under vilket markens djur bodde och i vars grenar himlens fåglar hade sina bon –
det är du, o konung! Du har blivit stor och mäktig, din makt når ända upp till himlen och ditt välde (makt, inflytande) sträcker sig till världens ände.
Vad det gäller den heliga väktare som kungen såg komma ned från himlen som sade:
'Hugg ner trädet och förstör det,
    men lämna stubben med rötterna kvar i jorden.
Bunden med kedjor av järn och koppar, omgiven av markens gräs: Låt honom bli fuktad av himmelens dagg och leva med markens djur, tills sju tidsperioder [år] har gått fram över honom.'
Du kommer att drivas bort från människor och tvingas bo bland markens djur. Du kommer att äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tidsperioder [år] ska passera (gå över dig), tills du insett att den Högste [Gud] regerar över alla riken på jorden och han ger dem åt vem han vill.
Det som uttalades [av väktarna] om trädets stubbe, att rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du ska återfå ditt rike när du har förstått (lärt dig och insett) att det är [Gud i] himlen som har makten (regerar).
Medan orden ännu var på kungens läppar kom (ordagrant "föll") en röst från himlen [troligtvis är det en ängel som tillkännager domen]: "Kung Nebukadnessar, detta är sagt om dig: Ditt rike har tagits från dig!
Där och då gick orden i uppfyllelse över Nebukadnessar. Han blev utstött från människorna och åt gräs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp tills hans hår växte och blev som örnfjädrar och hans naglar blev som fågelklor. [Det är ovanligt att denna typ av händelser skulle dokumenteras, eftersom det inte gav en positiv bild av kungen, dock kan en av de tusentals lertavlor med kilskrift från Babylon ge svar. Tavlan, som har beteckningen BM 34113 och finns i arkiven på Brittiska museet, nämner Nebukadnessars namn och har bland annat följande text: "Livet har mist sin mening för honom... han ger motstridiga order... han visar ingen kärlek för sina barn... familj och släkt finns inte längre." Det är också intressant att under en sjuårsperiod mellan 582 och 575 f.Kr. finns det inga dokumenterade händelser eller förordningar från babyloniska riket. Det skulle kunna tala för att det var då Nebukadnessar var avsidestagen.]
"När den tiden [de sju åren] hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon mot himlen. [Från sitt palats hade han tittat ned på staden i högmod, nu är det från markens gräs han lyfter sin blick mot Gud i ödmjukhet.] Mitt förstånd återvände. Jag prisade den Högste och lovade och ärade honom som lever för evigt:
Hans välde är ett evigt välde!
Hans rike (kungliga styre) varar från släkte till släkte.
Jordens invånare är att betrakta som ingenting [i jämförelse med Guds styre, se Jes 40:17].
Han gör som han vill med himlens härskara och med jordens invånare. Ingen kan stå emot hans [mäktiga] hand eller [ifrågasättande] säga till honom: 'Vad har du gjort?'
Därför vill jag, Nebukadnessar, nu prisa, upphöja och ära himlens konung. Allt han gör är rätt (sanning) och rättvist (rättfärdigt) och han kan ödmjuka de som beter sig högmodigt."
Han drevs bort från människor, och hans hjärta blev som ett djurs. Han levde bland vildåsnor och åt gräs som en oxe och hans kropp fuktades av himlens dagg. Detta pågick ända tills han insåg att Gud den Högste råder över människors riken och upphöjer vem han vill till att härska över dem.
I stället har du satt dig upp mot himmelens Herre. Du tog fram kärlen från hans hus [templet i Jerusalem]. Sedan drack du, dina stormän, dina fruar och konkubiner (älskarinnor) vin ur dem. Du prisade gudar av silver och guld, koppar, järn, trä och sten – gudar som varken kan se eller höra eller förstå! Men du har inte ärat den Gud som har ditt nästa andetag och hela din existens (alla dina vägar) i sin hand! [I stället har du vanärat och hädat honom – detta är allvarligt.]
Han räddar och befriar,
gör tecken och under,
    i himlen och på jorden.
Han är den som räddade Daniel ur lejonens våld (hand)."
Här är skildringen: Jag såg synen på natten. I synen blåste himlens fyra vindar, och det stora havet rördes upp. [Det stora havet är ofta en referens till Medelhavet som är Israels gräns mot väster, men kan också profetiskt tala om folk och nationer, se Upp 17:15. Här verkar betydelsen vara hur det stormar politiskt och nya riken och stormakter växer fram. den persiske kungen Kyros besegrar Mederna 550 f.Kr. och den kommande stormakten Medo-Persien formas; en händelse som kommer att påverka hela världshistorien. Intressant nog tangerar dessa omvälvande världshändelser tidpunkten då Daniel har denna syn.]
I synerna på natten såg jag något annat:
Jag tittade och fick se en människoson,
    som kom med himlens skyar.
Han närmade sig den som funnits från tidernas begynnelse,
    och fördes (eskorterades) fram inför hans närvaro.
Sedan ska riket
    och väldet
    och makten över rikena under himlen
    ges till det folk som är den Högstes (Elionins) heliga.
Hans rike är ett evigt rike, och alla härskare ska tjäna och lyda dem."
[Denna seger gjorde att geten tog baggens plats.] Bocken blev ännu större (agerade ännu mer arrogant), men när den stod på höjden av sin makt bröts det stora hornet av. Fyra andra [horn] växte fram i dess ställe, mot himlens fyra väderstreck. [De fyra framträdande hornen refererar till Alexander den stores efterträdare. Efter hans död 323 f.Kr. delades riket under en tjugoårsperiod med många stridigheter bland fyra av hans generaler. Kassandros, tog Makedonien och Grekland; Lysimachos, tog Trakien och mindre Asien; Seleukos, tog Syrien och området åt öster; och Ptolemaios, tog Egypten och Israel.]
Det lilla hornet växte ända upp till himlens härskara [Guds änglar, se 1 Kung 22:19], och kastade några ur hären och några av stjärnorna ner till jorden, och trampade på dem. [Denna kung, det lilla hornet som väl stämmer in på Antiochos IV Epifanes förföljde Guds folk, vanhelgade templet och försökte förgöra den judiska tron. Himlens härskara och stjärnorna syftar troligtvis på det judiska folket, termerna verkar användas så i Dan 8:24; 12:3. På väg hem från ett fälttåg i Egypten plundrar Antiochos templet i Jerusalem och dödar 80 000 judiska män, kvinnor och barn i en massaker. I december 167 f.Kr. vanhelgar han templet genom att sätta upp ett Zeusaltare i templet och offra griskött. Dessa händelser i den mellantestamentliga perioden finns nedskrivna i Mackabeerböckerna, se t.ex. 2 Mack 5:11-14, 1 Mack 1:54.]
Han höll sina ord som han hade talat mot oss och våra ledare som styrde över oss. [Ordagrant 'domare som dömde oss', men syftar troligen på alla ledare, se vers 6, som medvetet hade lett folket bort från Gud.] Herren lät en stor olycka (denna ondska, lidande) [den pågående exilen] komma över oss. Inget liknande har skett under himlen som det som har hänt med Jerusalem. [Jer 35:17; 36:31]
Men när han [Alexander] har kommit [till makten], ska hans rike falla sönder och delas efter himlens fyra väderstreck. Det ska inte tillfalla hans efterkommande eller förbli lika mäktigt som när han hade makten. Hans rike ska omstörtas och tillfalla andra än dem. [Alexander dör i feberfrossor, någon vecka efter ett fylleslag i Babylon 323 f.Kr. Hans två söner Alexander IV och Herakles mördas. Riket delas upp mellan fyra av hans generaler.]
Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: "Efter en tid och tider och en halv tid [3,5 år], när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas." [Dan 7:25] [Vem är mannen i linnekläder? Det är troligtvis samma person som bara Daniel såg som beskrivs i inledningen till denna sista syn, se Dan 10:5–7. Troligtvis är det Jesus som Daniel får se där och som nu står ovan vattnet och talar. Här finns även en koppling till hur Guds ande svävade över vattnet och Gud talade vid tidens början, se 1 Mos 1:1–3.]
Och på den dagen ska jag skära ett förbund med dem,
    med fältens djur och med himlarnas fåglar och med det som kryper på marken,
och jag ska bryta bågen och svärdet och striden från landet
    och låta dem ligga ner i trygghet.
Och det ska ske den dagen att jag ska svara,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
jag ska svara till himlarna
    och de ska svara till jorden,
Därför sörjer (torkar) landet
    och alla som bor där försmäktar
med fältens djur och himlarnas fåglar,
    ja till och med (även) havets fiskar tas bort (försvinner).
När de går ska jag sprida ut mitt nät över dem,
    jag ska ta ner dem som himlarnas fåglar,
jag ska jaga dem
    när hörsägen (en rapport kommer om) deras församling.
    [När jag hör att de flockas tillsammans.]
Framför dem skakar (häver sig) marken [som en jordbävning],
    himmelen darrar,
solen och månen förmörkas,
    stjärnorna drar tillbaka sitt sken.
Jag ska visa (producera) tecken (spektakulära förändringar) i himlen (skyn) och på jorden.
    Blod, eld och rökpelare [på jorden, detta betecknar krig].
Herren (Jahve) ryter (som ett lejon) från Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och ger ut sin röst från Jerusalem –
    himlen och jorden ska skälva.
Men Herren (Jahve) ska vara en tillflykt för sitt folk
    och ett värn (en säker plats, ett försvar) för Israels söner (barn).
Om de så gräver sig ner till Sheol (underjorden, de dödas plats)
    ska min hand ta dem där,
och även om de klättrar upp till himlarna
    ska jag föra ner dem. [Ps 139:7–12]
Det är han som bygger sin övre kammare i himlarna
    och har grundlagt sitt valv på jorden,
han som kallar fram havets vatten
    och utgjuter det över jordens ansikte.
    Herren (Jahve) är hans namn.
Han [Jona] sade till dem: "Jag är en hebré och jag fruktar (vördar) Herren, himmelens Gud (Jahve Elohim) som har skapat havet och det torra (marken)." [Mitt i stormen bekänner Jona att Gud har makt över havet och den torra marken!]
Du har förökat dina köpmän över himlens stjärnor (så att de har blivit fler än stjärnorna),
    larverna sprider ut sig och flyr sin väg.
Gud (Eloha) [singular för Elohim – den ende Guden] kommer från Teman
    [öster om Israel – där solen går upp; dvs. en ny dag/tid]
    och den Helige från berget Paran [på Sinaihalvön; språket speglar uppenbarelsen på Sinai berg, se 5 Mos 33:2]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Hans härlighet täcker himlarna
    och jorden är full av hans lovprisning.
Jag ska svepa bort människor och djur,
    jag ska svepa bort himmelens fåglar och havens fiskar
    och stötestenar [avgudabilder av fåglar och fiskar] tillsammans med de onda.
Jag ska hugga av mänskligheten
    från jordens yta (ordagrant ansikte), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [Gud hade skapat fiskarna, fåglarna, djuren och människorna, se 1 Mos 1:20–28. Uppräkningen här är motsatt – vilket förstärker allvaret i Sefanjas profetiska ord. Talet fyra står för hela jorden (de fyra väderstrecken). Fyra gånger används ordet "svepa bort" och totalt fyra gånger mänskligheten/jorden (hebr. adam 2x och hebr. adama 2x). Hebreiska adama är ett generellt ord som kan syfta på hela världen men också landet Israel. I dessa tre första verser är det oklart om det är en världsvid katastrof som väntar – Sefanja har läsarens fulla uppmärksamhet; nu följer tre rader som visar att orden i första hand riktar sig mot Juda och Jerusalem.]
dessa som böjer sig ner på taken
    inför himmelens härskaror (de demoniska makterna)
dessa som böjer sig och svär vid Herren (Jahve)
    och samtidigt svär vid Molok,
"Därför har himlen hållit tillbaka sin dagg och jorden sin gröda.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
    "Ännu en liten tid och jag ska skaka himlarna och jorden och havet och torra land.
Tala till Serubbabel, guvernör i Juda, och säg: "Jag ska skaka himlarna
    och jorden,
Ve! Ve! Fly från landet i norr [Babylon, men även symboliskt för allt vad det står för], säger Herren (Jahve), för jag har strött ut dig över gränserna som himlens fyra vindar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Sedan lyfte jag upp mina ögon och såg, och se, det kom fram två kvinnor och vinden var i deras vingar, för de hade vingar som storkens vingar, och de lyfte upp mätmåttet (efa-måttet) mellan jorden och mellan himlen.
Ängeln svarade och sade till mig: "Dessa vagnar går vidare till himlens fyra vindar efter att ha presenterat sig själva inför hela jordens Herre (Adon).
För som fridens säd
    ska vinet ge sin frukt
    och marken ska ge sin gröda
    och himlarna ska ge sin dagg
    
    och jag ska se till att kvarlevan av detta folk ärver allt detta.
Tyngden av Herrens (Jahves) ord angående Israel. Så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) som spänner ut (expanderar) himlarna (universum) och lägger jordens grund och formar människans ande i honom. [Här används det hebreiska ordet "nata" expandera, spänna ut, om himlarna, universum. Här antyds ett expanderade universum och flera dimentioner, se 2 Sam 22:10.]
För fullt tionde till förrådshuset, då ska det finnas mat i mitt hus. Pröva och testa mig sedan i detta, säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), om jag inte ska öppna himlens fönster för er [samma ord som i 1 Mos 7:11; 8:2 om syndafloden] och vräka ut välsignelser över er till dess att ingen saknar överflöd (alla har mer än nog; alla behov är fyllda med råge). [Det hebreiska uttrycket ad bli dai är svårt att översätta men talar om något som är i så rikt mått att det inte finns några behov mer, så mycket mer att det inte går att mäta.]



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.