7817 – שָׁחַח (shachach)

böja sig, böja ner, krossa, ödmjuka


Typ:
Hebreiska: שָׁחַח (shachach)
Ursprung: a primitive root
Användning: 21 ggr i GT

Engelsk översättning

to bow
bend, bow (down), bring (cast) down, couch, humble self, be (bring) low, stoop

Engelsk beskrivning

1) to bow, crouch, bow down, be bowed down
1a) (Qal)
1a1) to be bowed down, be prostrated, be humbled
1a2) to bow (in homage)
1a3) to bow (of mourner)
1a4) to crouch (of wild beast in lair)
1b) (Niphal) to be prostrated, be humbled, be reduced, be weakened, proceed humbly, be bowed down
1c) (Hiphil) to prostrate, lay low, bow down
1d) (Hithpolel) to be cast down, be despairing


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Användning i GT


2
8
1
1
8
1
Totalt    21

Passager (21 st)


när de kurar i sina hålor,
    eller ligger på lur i snåret?
Han hukar sig [som ett lejon som gör sig redo för språng], lägger sig på lur,
    kastar sig över (överfaller) den hjälplöse (svage, det olyckliga offret) med sin styrka. [Ordet "styrka" står här i plural kan syfta på lejonets klor eller tänder. Pluralformen skulle också kunna referera till den ogudaktiges kumpaner, eller så används den för att förstärka att hans styrka är mycket stor.]
Jag agerade som om sorgen gällde min vän eller bror,
    jag böjde mig (bedrövad, nedtyngd, se Ps 38:7) i sorg (nattsvart mörker) som en moder
    [i djup sorg över ett barn som hon förlorat, se vers 12].
Jag går krokig och böjd,
    hela dagen går jag sörjande.
    [Lidandet beskrivs med de yttre tecknen, krokig och böjd, och går vidare med ett inre känslomässigt tillstånd av sorg.]
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebr. nefesh),
    varför så orolig (som ett upprört hav)?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt, lita) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) honom,
    för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte).
Gud (Elohim), jag är deprimerad (hela min varelse är bedrövad inom mig),
    därför ber jag till dig (kommer jag ihåg dig)
från [övre] Jordans land och Hermons höjder [plural],
    från det lilla (unga) berget (Misars berg). [Israels norra gräns var Hermons höjder. Misars berg är okänt. Hebreiska ordet misar betyder "mindre" och kan syfta på någon av de mindre topparna i Hermons bergsmassiv. Troligtvis nämns de som exempel på platser långt från Jerusalem och templet. Inom judendomen tolkas platserna som en del i berättelsen om uttåget ur Egypten mot löfteslandet. De korsade Jordan, och landet sträcker sig till Hermon i norr. Berget Misar tolkas som det "yngre", tidigare berget Sinai där Mose fick lagen och Gud förlät israeliternas avgudadyrkan av guldkalven.]
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (mitt inre – hebr. nefesh),
    och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt, lita) på Gud (Elohim), för jag ska åter få tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) honom,
    min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud [han har gjort så att jag kan le igen]. [Som ofta i repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med vers 6, där det är Guds ansikte, är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker, se vers 10, har vänts till ljus och glädje.]
Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebr. nefesh),
    och varför är du så orolig (som ett upprört hav)?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt, lita) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) honom,
    för frälsning (räddning) av mitt ansikte [har gjort så jag kan le igen], min Gud. [Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se Ps 42:11. Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig. Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!]
Åter blev de svaga och krympte ihop
    genom förtryck och ondska och sorg.
Ondskan måste böja sig inför det goda,
    och de ogudaktiga människorna [står bönfallande och bedjande] vid de rättfärdigas portar (dörr, stad).
Då dörrarna mot gatan [munnen] har stängs till.
    Då ljudet från kvarnen dämpas.
[Dörrarna kan syfta på munnen eller läpparna som stängs till; resultatet är att man tappar kontakten med samhället. Munnen liknas vid en kvarn, men tänderna är borta, och det låter inte längre när man tuggar.] Då man vaknar när fågeln börjar kvittra [är lättväckt och vaknar tidigt].
    Då fågelsången dämpas [hörseln blir sämre].
Människorna böjer sig ned och männen gör sig låga,
    de har ingen ursäkt.
Mannen med arroganta ögon blir ödmjukad, de höga blir låga,
    för Herren (Jahve) ensam ska bli upphöjd på den dagen.
Människornas stolthet (arrogans) ska tvingas ner, och männens övermod ska brytas ned (tvingas till ödmjukhet). Bara Herren (Jahve) ska bli upphöjd på den dagen.
Och människan är nedböjd
    och mannen är ödmjukad
    och ögonen på de högdragna är ödmjukade.
Och dina höga försvarstorn (värn; dina murars höga fäste/säkra höjd)
    böjer (tog) han ner,
drar ner (sänkte, kväste) dem och slår (förde) dem till marken,
    ner i stoftet.
Han har brutit ned (ödmjukat) de som bor i det höga [de har tvingat att böja sig],
    den starka (imponerande, upphöjda) staden har förts ned,
den är jämnad med marken,
    förd till stoftet.
och bryta ner dig så att du talar från marken,
    och ditt tal ska vara lågt från stoftet,
och din röst ska vara som en spökröst från marken,
    och ditt tal ska gnissla fram från stoftet.
[Vers 14‑16 hör tematiskt ihop med vers 8‑9]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
    och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahves) stad,
    Sion – Israels Helige.
Han står och jorden skakar,
    en blick och får nationerna att darra
och de eviga bergen slås i bitar,
    de urgamla höjderna böjer sig.
    Hans vägar är eviga.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.