7626 – שֵׁ֫בֶט (shevet)

stam


Typ:
Hebreiska: שֵׁ֫בֶט (shevet)
Ursprung: from an unused root probably meaning to branch off
Användning: 191 ggr i GT

Engelsk översättning

tribe
[idiom] correction, dart, rod, sceptre, staff, tribe

Engelsk beskrivning

1) rod, staff, branch, offshoot, club, sceptre, tribe
1a) rod, staff
1b) shaft (of spear, dart)
1c) club (of shepherd's implement)
1d) truncheon, sceptre (mark of authority)
1e) clan, tribe


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (191 st)


Spiran ska inte lämna Juda,
    inte härskarstaven från hans fötter,
så länge man kommer till Shilo [eller "till dess han kommer som den tillhör"],
    och till honom ska folkens lydnad vara.
Dan [betyder "domare"] ska döma (skaffa rätt) sitt folk
    som en av Israels stammar.
Alla dessa är Israels tolv stammar, och detta är det som deras far talade till dem och välsignade dem, var och en i enlighet med hans välsignelse, välsignade han dem. [Detta är första gången frasen "Israels tolv stammar" används. När landet så småningom delas upp inkluderas inte Levi; däremot blir Josefs två söner ledare för två stammar. Manasse och Efraim tar Josefs och Levis plats.]
Och om en man slår sin tjänare eller tjänarinna med en käpp, och han dör under hans hand, ska han med säkerhet bli straffad.
och Mose skrev ned alla Herrens ord. Tidigt nästa morgon byggde Mose ett altare nedanför berget och reste tolv stenar – en för varje stam i Israel.
Och stenarna ska vara efter namnen på Israels söner, tolv [till antalet], efter deras namn, graverade som en signetring, var och en med sitt namn för de tolv stammarna. [Exakt vilket namn som motsvarar varje sten defineras inte. Att Ruben kommer först är troligt. I Hes 48:30–34 räknas stammarnas placering upp. Troligvis hade varje stams flagga inslag av stenens färg, se 4 Mos 2:2. Dessa tolv stenar återfinns också i beskrivningen av det nya Jerusalem i Uppenbarelseboken, se Upp 21:19–20.]
Och stenarna var, efter namnen på Israels söner, tolv [till antalet], efter deras namn, graverade som en signetring, var och en med sitt namn för de tolv stammarna.
Och vad gäller tiondet av hjorden eller flocken, allt som passerar under staven, så är tiondet heligt för Herren (Jahve).
"Hugg inte av Kehatiternas familjestam från leviterna,
Och även dina bröder, Levi stam din fars stam, ska du föra nära dig så att de kan vara tillsammans med dig och betjäna dig, du och dina söner med dig ska vara framför vittnesbördets tält.
Och Bileam lyfte upp sina ögon [från Peor öster om Jordanfloden] och han såg Israel lägrat efter sina stammar [i höjd med staden Jeriko (4 Mos 22:1) och vars placering formar ett kors, se 4 Mos 2], och Guds (Elohims) Ande kom över honom.
Jag ser honom, men inte nu.
    Jag ser honom, men inte nära.
Det ska komma fram en stjärna från Jakob
    och en spira ska resa sig ur Israel
och ska slå runt Moavs hörn
    och bryta ner alla Sets söner.
Och Mose gav till dem, till Gads söner och till Rubens söner och till halva Manasse stam, Josefs son, Sichons kungarike, amoréernas kung, och Ogs kungarike, Bashans kung, landet med dess städer och deras gränser, liksom landets städer runt omkring.
Och om de gifter sig med någon av sönerna från de andra stammarna bland Israels söner, då kommer deras arv att tas bort från vår fars arv och läggas till arvet i den stam som de då tillhör, på det sättet tas det bort från lotten med vårt arv.
Ta er, från var och en av era stammar, visa män med förståelse och fulla av kunskap, och jag ska göra dem till huvuden (ledare) över er."
Så jag tog huvudena (ledarna) för era stammar, visa män med förstånd och fulla av kunskap, och gjorde dem till huvuden (ledare) över er, ledare för 1 000 och ledare för 100 och ledare för 50 och ledare för 10 och skrivare, stam för stam.
Detta behagade mig väl och jag tog 12 män av er, en man från varje stam,
och resten av Gilead och hela Bashan, Ogs kungarike, gav jag till halva Manasse stam, hela Argovs område, hela Bashan som kallas Refaims land.
[Mose talar till folket:] Då trädde alla ledare för era stammar tillsammans med era äldste fram till mig [eftersom ni var så rädda], när ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld.
Vid den tiden avskilde Herren (Jahve) Levi stam till att bära Herrens (Jahves) förbundsark, till att stå inför Herrens (Jahves) ansikte och betjäna honom och till att välsigna i hans namn, till denna dag.
Endast på den plats som Herren ska välja från alla era stammar för att fästa sitt namn, där ska ni söka hans närvaro.
utan på den plats som Herren (Jahve) ska välja i en av din stammar, där ska du offra ditt brännoffer och där ska du göra allt som jag har befallt dig.
Du ska tillsätta (ordagrant: "ge dig själv" – hebr. natan) domare och skrivare (ledare) i alla dina portar [städer med murar] som Herren (Jahve) din Gud (Elohim ) ger dig (hebr. natan), och de ska döma folket med rättvisa domar. [Hebr. shoterim används om förmän, se 2 Mos 5:6; Ords 6:7; ledare, se 5 Mos 1:15, eller skrivare och sekreterare och i kombination med domare biträden, se 2 Krön 26:11; 34:13. Porten var den plats där all offentlig makt utövades. Det var platsen där affärsavtal ingicks och där brottslingar dömdes och alla slags tvister avgjordes. Porten var också den plats där påbud kungjordes. Portar används här också underförstått i betydelsen alla större städer med en ringmur.]
Prästerna, leviterna – alla av Levi stam, ska inte ha någon arvedel med Israel. De ska äta av Herrens (Jahves) eldsoffer och hans arvedel.
För Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har utvalt dem från alla stammar till att stå och betjäna i Herrens (Jahves) namn, honom (Levi) och hans söner för evigt [5 Mos 33:8–11].
Och vi tog deras land och gav det till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasses stam.
Ni står idag, allesammans, inför (framför ansiktet på) Herren (Jahve) er Gud (Elohim). Era hövdingar (huvuden), era stammar, era äldste och era ledare, ja alla Israels män,
för att det inte ska finnas ibland er någon man eller kvinna eller familj eller stam, vars hjärta vänder sig bort ifrån Herren (Jahve) er Gud (Elohim) för att tjäna dessa länders gudar, annars blir det en rot bland er som bär galla och malört.
Och Herren (Jahve) ska avskilja honom till ondska, från alla Israels stammar, i enlighet med alla förbundets förbannelser som är skrivna i denna undervisningsbok.
Samla till mig alla äldste från dina stammar och dina ledare, så att jag kan tala dessa ord i deras öron och kalla himlarna och jorden att vittna mot dem.
Där var en kung i Jeshurun [ett namn på Israel som betyder "ärbar", se 5 Mos 32:15]
    när folkets huvuden (ledare) var samlade,
Israels stammar tillsammans."
Och till rubeniterna och till gaditerna och till halva Manasse stam talade Josua och sade:
Nu ska ni därför ta tolv män från Israels stammar, en man för varje stam.
"Ta tolv män från folket, en man (ordagrant "en man, en man" – hebr. ish ehad ish ehad) från varje stam [upprepningen betonar att alla stammar ska representeras],
Sedan kallade Josua på de tolv männen som han hade valt ut från Israels söner en man, från varje stam en man [ordagrant: "en man, en man", se vers 2],
och Josua sade till dem: "Gå över framför Herren (Jahve) er Guds (Elohims) ark till mitten av Jordan och ta var och en av er upp en sten på sin skuldra, efter antalet av Israels söners stammar,
Och Israels söner gjorde som Josua befallde och tog upp tolv stenar från mitten av Jordan, som Herren hade talat till Josua, efter antalet av Israels söners stammar. Och de bar dem över, med sig till den plats där de slog läger och lade ner dem där.
Och Rubens söner och Gads söner och hälften av Manasse gick över beväpnade, framför Israels söner som Mose hade sagt till dem.
I morgon bitti ska ni därför komma nära med era stammar, och det ska ske att den stam som Herren (Jahve) visar (tar, pekar ut) ska komma nära familj efter familj, och den familj som Herren (Jahve) visar (tar, pekar ut) ska komma nära hushåll för hushåll, och det hushåll som Herren (Jahve) visar (tar, pekar ut) ska komma nära man för man.
Så Josua steg upp tidigt nästa morgon och samlade ihop Israel efter deras stammar och Juda stam visades (togs, pekades ut).
Så tog Josua hela landet i enlighet med allt det som Herren (Jahve) hade talat till Mose, och Josua gav det som ett arv till Israel enligt uppdelningen i deras stammar. Och landet vilade (var tyst; hade ro) från krig.
Mose, Herrens (Jahves) tjänare, och Israels söner slog dem och Mose Herrens (Jahves) tjänare gav det som besittning till rubeniterna och gaditerna och halva Manasses stam. [Jos 13:8–32; 4 Mos 3:12–13]
Och dessa är landets kungar som Josua och Israels söner slog på andra sidan Jordan västerut, från Baal Gad i Libanons dal [i norr] till de kala bergen som går upp till Seir [Edom – i söder]. Och Josua gav det till Israels stammar som en besittning efter deras indelning,
Dela nu detta land som ett arv till de nio stammarna och halva Manasse stam." [De andra två stammarna (Ruben och Gad) och den andra halvan av Manasse hade sin arvedel öster om Jordan, se vers 8–33 och 4 Mos 32.]
Bara till Levi stam gav han inget arv. Herrens (Jahves) Israels Guds (Elohims) offer gjorda med eld är deras arv som Herren (Jahve) talat till honom.
Och Mose gav arv till halva Manasse stam och det var för hälften av Manasses söner efter deras familjer.
Men till Levi söner gav Mose inget arv. Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) är deras arv, som han talat till dem.
Bland Israels söner återstod sju stammar som ännu inte fått sitt arv.
Utse åt er tre män för varje stam och jag ska sända dem och de ska stå upp och vandra genom landet och beskriva det som är ert arv och de ska komma till mig.
Men leviterna har ingen del ibland er eftersom Herrens prästämbete är deras arv, och Gad och Ruben och halva Manasse har tagit emot sina arv på andra sidan Jordan, österut, som Herrens (Jahves) tjänare Mose gav dem."
och Ajin med den öppna marken runtom, och Juta med den öppna marken runtom, och Beit-Shemesh med den öppna marken runtom – nio städer från två stammar.
Och till halva Manasse stam hade Mose gett arv i Bashan, men till den andra halvan gav Josua bland deras bröder bortom Jordan västerut. När Josua sände iväg dem till deras tält välsignade han dem,
Och Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam återvände och lämnade Israels söner ut från Shilo, som är i Kanaans land för att gå till Gileads land, till landet för deras besittningar som de intagit enligt Herrens (Jahves) befallning genom Mose hand.
Och när de kom till området vid Jordan som är i Kanaans land byggde Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam där ett altare vid Jordan, ett stort altare att se på.
Och Israels söner hörde sägas: "Se, Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam har byggt ett altare framför Kanaans land, i området vid Jordan på den sida som vetter mot Israels söner."
Och Israels söner sände Pinchas, son till prästen Elazar, till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land,
Och de kom till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land, och talade med dem och sade:
Då svarade Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och talade till ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering):
Se, jag har tilldelat er ett arv, efter era stammar, de länder som är kvar från Jordan med alla länder som jag har huggit bort ända till det Stora havet [Medelhavet] mot solnedgången [västerut].
Och Josua samlade alla Israels stammar i Shechem och kallade på alla Israels äldste och på deras huvuden (ledare) och på deras domare och på deras härförare, och de ställde sig inför Guds (Elohims) ansikte.
Ut från Efraim kom de vars rötter är i Amalek,
    efter dig Benjamin bland ditt folk,
ut från Machir kom furstar ner och ut från Zevolun
    de som hanterade härskarstaven. [Det finns inga biologiska rötter mellan Amalek och Efraim, detta syftar på att Josua besegrade Amalek. Josua är efraimit och Amalek den första fienden som stred mot Israel i Refidim efter uttåget.]
Och valde jag honom bland alla Israels stammar till att vara min präst, till att gå upp på mitt altare och bränna rökelse och använda en efod framför mig? Och gav jag till dina fäders hus alla Israels söners offer gjorda med eld?
Och Saul svarade och sade: "Är jag inte en benjaminit, från den minsta av Israels stammar? Och min familj den minsta av familjerna i Benjamins stam? Varför talar du då till mig på detta sätt?"
Men ni har idag förkastat er Gud (Elohim) som själv frälste er ut ur alla olyckor och era trångmål (ångest), och ni har sagt till honom: Sätt en kung över oss. Visa nu därför upp er själva inför Herrens (Jahves) ansikte efter era stammar och era tusenden."
Så Samuel förde alla Israels stammar nära och Benjamins stam togs.
Och han förde Benjamins stam nära efter deras familjer, och Matris familj togs, och Saul, Kishs son togs, men när de sökte honom kunde de inte hitta honom.
Och Samuel sade: "Trots att du är liten i dina egna ögon är du huvud över Israels stammar. Och Herren (Jahve) har smort dig till kung över Israel,
Sedan kom alla Israels stammar till David i Hebron och talade och sade: "Se, vi är dina ben och ditt kött.
Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
Jag ska vara hans far
    och han ska vara min son. [Citeras om Messias i Heb 1:5] Gör han något orättfärdigt ska jag straffa honom med människors ris och med plågor som drabbar människors barn.
Och han slog en egyptier, en ansenlig man, och egyptiern hade ett spjut i sin hand, men han gick ner till honom med en käpp och slog spjutet ur egyptierns hand och slog honom med hans eget spjut.
Och kungen sade till Joav, arméns härförare som var med honom: "Gå nu fram och tillbaka bland alla Israels stammar från Dan [i norr] till Beer-Sheva [i söder] och räkna folket, så att jag vet folkmängden."
Från den dag jag förde fram mitt folk Israel ut från Egypten, valde jag ingen stad från alla Israels stammar till att bygga ett hus, så att mitt namn ska vara där, men jag valde David att vara över mitt folk Israel.
Men jag ska inte riva bort hela kungariket, jag ska ge en stam till din son, för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull som jag har utvalt."
Och han sade till Jerovam: Ta dig tio bitar, för så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Se jag ska riva kungariket ur Salomos hand och ska ge tio stammar till dig,
men han ska ha en stam för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, staden som jag har utvalt bland alla Israels stammar,
Men jag ska ta kungariket ur hans söners händer och ska ge det till dig, 10 stammar.
Och till hans son ska jag ge en stam, så att David min tjänare alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, staden som jag har valt åt mig för att placera mitt namn där.
Och det skedde när hela Israel hörde att Jerovam hade kommit tillbaka att de sände och kallade honom till församlingen och gjorde honom till kung över Israel. Där fanns ingen som följde Davids hus utom Juda stam.
Och när Rechavam kom till Jerusalem församlades hela Juda hus och Benjamins stam 180 000 utvalda män som var stridsmän, för att strida mot Israels hus för att föra kungariket tillbaka till Rechavam, Salomos son.
Och Rechavam Salomos son regerade i Juda. Rechavam var 41 år när han började regera och han regerade 17 år i Jerusalem, staden som Herren (Jahve) hade utvalt bland alla Israels stammar för att placera sitt namn där, och hans mor var Naama, ammonitiskan.
Och Elia tog tolv stenar efter antalet av Jakobs söners stammar [som symboliserade det tidigare enade Israel, se Jos 4:2–20], till vilken Herrens (Jahves) ord kommit och sagt: "Israel ska vara ditt namn." [1 Mos 32:22–32]
Och han placerade den snidade aseran [påle för avgudadyrkan] som han hade gjort i huset om vilket Herren (Jahve) sagt till David och till Salomo hans son: "I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, ska jag placera mitt namn för evigt,
Till invigningen av Guds hus offrade man 100 tjurar, 200 baggar och 400 lamm, och som syndoffer [3 Mos 4:3] för hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels stammar.
Du ska krossa (valla) [regera över] dem med en järnspira (en käpp av järn) [ha all auktoritet, se Upp 2:27–28; 12:5; 19:15],
    slå dem i spillror som lerkärl."
[Den grekiska översättningen Septuaginta har "valla", och liknar folken vid en fårhjord som leds. I Israel och i Mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2, och det finns även en koppling mellan spiran och herdens käpp, se Mika 7:14. För att få betydelsen "valla" måste dock konsonanterna i den hebreiska texten vokaliseras lite annorlunda så det blir ra-ah, istället för ra-a, som betyder "krossa". Det som ändå talar för att "krossa" är den korrekta betydelsen är parallellen till "slå i spillror", hebr. nafats.]
Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra)
    genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin),
så fruktar jag inget (kommer jag inte vara rädd för något) ont.
För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren]
    och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll]
de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod]. [Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, från att bli tröstad till att trösta och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod.
    I denna psalm förstärks det kiastiska (kiasm av gr. chiasmos) mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3–4, men övergår i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.]
Din tron, o Gud (Elohim), består för alltid och evigt. [Här jämställs kungen med Gud. I Mellanöstern ansågs kungar vid den här tiden vara gudomliga, men så var inte fallet i Israel. Versen har messianska undertoner. Något som bekräftas i nästa vers som citeras och tydligt refererar till Jesus i Hebreerbrevet. Hur förklaras då psalmens ursprungliga kontext som verkar handla om en jordisk kung? Genom att använda ordet "Elohim" sträcks det hebreiska språkets bredd till det yttersta, liknande användning finns även i Ps 8:6 där människan "nästan är en Gud". En jordisk kung kan aldrig leva upp till dessa förväntningar. Denna dubbelhet gör att denna och andra kröningspsalmer som t.ex. Ps 2, talar om den kommande Messias.] Din kungliga spira är en rättvisans spira.
    
Kom ihåg din församling som du friköpt (hebr. kana) i forna tider,
    stammarna som du återlöst som ett arv,
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] där du bodde.
    
Han fördrev hednafolken framför dem
    och tilldelade dem (hednafolkens landområden) som arvedel
    och lät Israels stammar bo i sina tält.
Dessutom avskydde (förkastade) han Josefs tält
    och valde inte Efraims stam.
Men han utvalde Juda stam,
    Sions berg [tempelberget i Jerusalem], som han älskade.
då ska jag besöka (hämnas) deras överträdelser med min stav
    och deras missgärningar med slag.
Han förde ut dem med silver och guld [2 Mos 12:35–36],
    och där fanns ingen som snavade (gick dåligt) bland hans stammar.
Dit stammarna går upp,
    Herrens (Jahs) stammar,
som ett vittnesbörd för Israel för att tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna),
    ge sitt tack till Herrens (Jahves) namn.
För ogudaktighetens spira [ett förtryck från en ondskefull kung] ska inte vila
    över de rättfärdigas land
med mindre än att de rättfärdiga
    sätter sina händer till orättfärdighet (viker av från den rätta vägen).
På läpparna (talet) hos den som har gott omdöme hittar man [Guds] kunskap (insikt, förståelse, medömkan),
    men tillrättavisning och spö [straff] väntar den som saknar kunskap (insikt, förståelse, medömkan).
Den som spar på riset hatar sin son,
    men den som älskar honom är noga med att tillrättavisa (disciplinera) honom tidigt (i unga år).
Den som sår synd får skörda sorg (problem, oro),
    det är slut på den makt han utövat över andra genom sin ilska. [Ordagrant "hans stav av ilska är över", dvs. det är nu slut på det inflytande han haft över andra människor som var rädda för hans lynniga temperament. Den grekiska översättningen Septuaginta har även en fortsättning med ytterligare ett ordspråk som Paulus citerar i 2 Kor 9:7: "Gud välsignar en glad och givmild man, men gör slut på hans gärningars tomhet."]
Dårskapen (viljan att trotsa och göra uppror) är fastbundet i ett barns hjärta,
    men tillrättavisning och disciplin (uppfostran) driver bort den.
    [Upproriskhet är en konsekvens av syndafallet, och kommer därför naturligt hos barnet.]
Undanhåll inte tillrättavisning (korrigering, disciplinering) från ett barn;
    om du bestraffar [olydighet] med riset (spöstraff) ska han inte dö [kommer inte att ta fysik skada].
Det är du som ska använda riset [låta olydnad få konsekvenser]
    och rädda honom från Sheol (underjorden – de dödas plats).
Piskan för hästen, betslet för åsnan
    och riset för dårarnas rygg.
Bestraffning och tillrättavisning ger vishet,
    men ett barn lämnat till sig själv [utan uppfostran och tillsyn] drar skam över sin mor.
För oket som tyngde ner dem,
    tvärslån över deras skuldror och deras plågares (slavdrivares) stav [för bestraffning]
har du brutit ner
    på samma sätt som på midjaniternas tid [då Gideon fick befria folket, se Dom 7–8].
Ve Assyrien [Ashur – Syrien personifierad], min vredes stav,
    i vars hand min skummande vrede är som en stav.
Ska yxan förhäva sig (skryta) mot honom som svingar med den?
    Ska sågen förhärliga sig själv över den som sågar med den?
Som om en stav skulle förflytta dem som lyfter upp den,
    eller som om en gren lyfter upp honom som inte är trä.
Därför säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot): "Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem],
    var inte rädd för Assyrien,
även om han slår dig med staven,
    och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.
Rättfärdigt ska han döma de svaga (hjälplösa),
    och med rättvisa ge rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han ska slå jorden med sin muns stav,
    och med sina läppars anda (sina ord) ska han döda de ogudaktiga.
Herren (Jahve) har brutit itu de ondas (ogudaktigas) stav
    och tyrannernas spira [brutala styre],

Gläd er inte Filisteen, ingen av er,
    för att staven som slog dig är bruten,
för från ormens rot ska det komma en basilisk,
    och dess frukt ska vara en flygande orm.
Tsoans furstar har blivit dårar,
    Nofs furstar är bedragna,
de har fått Egypten att gå vilse,
    som är hennes stammars hörnsten.
För dill tröskas inte med trösksläden,
    inte heller kör man vagnshjul över kummin,
utan dillen slås av med en stav
    och kummin med en käpp.
Genom Herrens (Jahves) röst ska Assyrien bli bestört,
    staven med vilken han slog.
Han [Herren talar nu profetiskt om sin tjänare Messias och] säger:
"Det är inte tillräckligt för dig, då du är min tjänare,
    att bara upprätta Jakobs stammar
    och föra tillbaka Israels överlevande.
Jag ska göra dig till ett ljus för hednafolken,
    så att du kan föra min frälsning (befrielse) till jordens yttersta gräns."
[Paulus och Barnabas citerar denna vers i Apg 13:47.]
Herre (Jahve), varför får du oss att ta fel på dina vägar
    och förhärdar våra hjärtan från gudsfruktan?
Kom tillbaka för din tjänares skull,
    arvet från dina stammar.
Jakobs del är inte som dessa, för han är Skaparen av allt, och hans arvedels stam, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
Jag är mannen som har sett lidande
    genom hans vredes stav.
Och hon hade starka stammar,
    till att bli spiror för dem som bär härskarstaven,
och hennes resning var upphöjd
    bland de kraftiga grenarna
och hon sågs i sin höghet
    med en myckenhet av hennes klängen.
Eld har gått ut från grenarna på hennes stam,
    den har slukat hennes frukt,
så att det inte finns någon stark stam
    som kan bli en härskarstav att råda med. Detta är en klagovisa avsedd för klagan.
Och jag ska få er att gå under staven och jag ska föra in er i förbundets band. [Att gå under staven hör ihop med herden vars stav leder fåren.]
Det har blivit slipat för att genomföra en stor slakt,
    det är putsat för att det ska glänsa. Eller ska vi glädja oss mot min sons [Judas] stav som föraktar alla träd?
Det är en prövning, och vad (händer) om även staven föraktas? Den ska inte finnas mer (alternativ översättning: Det får inte ske) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahve).
Så säg till dem: 'Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Se, jag ska ta Josefs trästav som är i Efraims hand och alla israeliter som är associerade med honom och lägga den på Judas trästav, och göra dem till en trästav – de ska bli ett i min hand.'
Detta säger Herren Herren (Adonai Jahve): Detta är de gränser (teritorium) som ska gälla när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar. Josef skall ha två andelar.
Efraim ska ödeläggas på tillrättavisningens dag.
    Bland Israels stammar gör jag sanningen känd (låter alla veta vad som verkligen ska ske).
Jag ska bryta Damaskus bom [bryta ner porten in till staden]
    och hugga bort invånarna från Bakat-Aven ["den ondskefulla dalen", se Hos 4:15]
    och den som håller spiran från Bet-Eden [stad/regionen vid Eufrat eller ordagrant sarkastiskt: "den lustfyllda staden"]
och folket i Aram [Syrien] ska gå i fångenskap under Kir [betyder mur, troligtvis området Transkaukasus, nuvarande Armenien, Azerbajdzjan och Georgien]," säger Herren (Jahve).
Jag ska hugga av invånarna från Ashdod
    och honom som håller spiran [kungen] från Ashkelon [strax norr om Gaza].
Jag ska vända min hand mot [staden] Ekron [Tel Miqne, tre mil nord öst om Ashkelon]
    och kvarlevan av filistéerna ska förgås," säger Herren Gud (Adonai Jahve).
Församla nu dig själv i skaror,
    du skarornas dotter.
De har belägrat mot oss,
    de har slagit Jerusalems domare med en stav över kinden.
Vakta ditt folk, med din stav
    ditt arvs flock,
som bor för sig själv,
    som en skogsdunge mitt på ett fruktbart fält,
låt dem beta i Bashan och Gilead
    som i forna tider.
[Här beskrivs Alexander den stores härjningar i Syrien.] Tyngden av Herrens (Jahves) ord [samma uttryck som i Sak 12:1] angående (vilar över) Chadrachs land
    [Chadrach betyder "omgärdad" – ett gammalt namn för området i västra Syrien – omgärdat av berg],
    med fokus på [staden] Damaskus.
för allas ögon [singular] –Israels alla stammars och alla andra människors –
    är riktade mot Herren (Jahve).
Över havet ska bedrövelsen passera
    och vågorna ska bli slagna i havet
    och alla Nilens djup ska torka ut.
Assyriens stolthet ska brytas ner
    och Egyptens härskarstav ska försvinna bort.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.