7311a – רוּם (rom)

lyfta upp


Typ:
Hebreiska: רוּם (rom)
Uttal: rum
Talvärde: 806 (200 + 6 + 600)    ord med samma talvärde
Ursprung: en ursprunglig rot
Användning: 193 ggr i GT

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet rom till följande:

αἴρωairoG0142ta upp, lyfta upp, lägga bort, skaffa undan
ἀναιρέωanaireoG0337döda, ta bort, röja ur vägen
ἀπαίρωapairoG0522ta ifrån
ἀφαιρέωaphaireoG0851ta ifrån, ta bort, hugga av
ἀφορίζωaphorizoG0873skilja
δίδωμιdidomiG1325ge, få
δοξάζωdoxazoG1392prisa, ära
ἐκτείνωekteinoG1614räcka fram, räcka ut, sträcka ut, kasta
ἐκχωρέωekchoreoG1633lämna, dra ut
ἐξαίρωexairoG1808driva bort
ἐπαίρωepairoG1869lyfta upp, resa sig, ta upp
ἐπιτίθημιepitithemiG2007lägga på, lägga,
ζέωzeoG2204brinnande
ἵστημιhistemiG2476stå, ställa, bli avgjort, stå still
ἰσχύωischuoG2480kan, kunna, förmå, bero, behärska
καλέωkaleoG2564kalla, bjuda in
μετεωρίζωmeteorizoG3349vara orolig
παροργίζωparorgizoG3949förbittra, väcka vrede
περιαιρέωperiaireoG4014ta bort
προσφέρωprospheroG4374offra
τίθημιtithemiG5087sätta, lägga
ὑπερυψόωhuperupsooG5251upphöja
ὑψηλόςhupselosG5308högt
ὑψόωhupsooG5312upphöja

Engelsk översättning

to exalt
bring up, exalt (self), extol, give, go up, haughty, heave (up), (be, lift up on, make on, set up on

Engelsk beskrivning

1) to rise, rise up, be high, be lofty, be exalted
1a) (Qal)
1a1) to be high, be set on high
1a2) to be raised, be uplifted, be exalted
1a3) to be lifted, rise
1b) (Polel)
1b1) to raise or rear (children), cause to grow up
1b2) to lift up, raise, exalt
1b3) to exalt, extol
1c) (Polal) to be lifted up
1d) (Hiphil)
1d1) to raise, lift, lift up, take up, set up, erect, exalt, set on high
1d2) to lift up (and take away), remove
1d3) to lift off and present, contribute, offer, contribute
1e) (Hophal) to be taken off, be abolished
1f) (Hithpolel) to exalt oneself, magnify oneself


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Referenser (193 st)


1 Moseboken (6)

Floden [regnet som öste ner] varade i fyrtio dagar över jorden. Vattnet steg och lyfte arken så den flöt över jorden.
Men Abram sade till Sodoms kung: "Jag har lyft upp min hand till Herren (Jahve), Gud den Högste (El Elion) Skapare av himlarna och jorden,
Då tog Jakob en sten och reste den till en stod.
När han hörde att jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut." [Ibland är flykt ett tecken på svaghet, andra gånger mod. Josef förlorade sin mantel, men behöll sin integritet.]
När jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut."
Farao sade till Josef: "Jag är farao och utan din tillåtelse ska ingen man lyfta upp sin hand eller sin fot i hela Egyptens land."

2 Moseboken (7)

Mose och Aron gjorde som Herren (Jahve) hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod (blev det blodrött). [Hebreiskan kan tolkas så att vattnet bokstavligt blev till blod, eller att det blev färgat blodrött. Ordet symboliserar också död, vilket blev effekten eftersom fiskarna dör och folket får gräva brunnar för att få drickbart vatten, se vers 21, 24.]
Herren (Jahve) förhärdade (tillslöt) faraos hjärta, kungen i Egypten, så att han jagade efter Israels söner(folk), eftersom Israels söner (folk) drog ut med en hög hand (självsäkert, stolt) [i faraos ögon helt öppet och trotsigt].
Lyft upp din stav och sträck ut din hand över havet och dela det, och israeliterna ska gå på torr mark rakt igenom havet.
Herren (Jah, kortformen av Jahve, betecknar att han alltid har existerat) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
    han blev min frälsning (räddning).
Han är min Gud (El) och jag vill prisa honom,
    min faders Gud och jag vill upphöja honom.
När Mose höll upp sin hand hade Israel övertaget, men när han lät sin hand falla (lät den vila) hade amalekiterna övertaget.
Och du ska helga viftoffrets bröststycke och lyftoffrets lår, som är viftat och som är upplyft från invigningsbaggen, det som är Arons och det som är hans söners.
Alla som kunde bidra med ett offer av silver eller brons förde fram Herrens (Jahves) offer, och alla män som hade akaciaträ till något av arbetet förde fram det.

3 Moseboken (7)

Och prästen ska ta från matoffret ett minne av det och ska bränna det på altaret, det är ett offer gjort av eld som en söt doft till Herren (Jahve).
Och han ska ta bort allt det feta från oxen till syndoffret, det feta som täcker inälvorna och allt fett som är på inälvorna,
på samma sätt som det tas bort från oxen till shalomoffret, och prästen ska bränna dem på brännofferaltaret.
Och han ska ta allt det feta från den och bränna det på altaret.
Och prästen ska sätta på sig sin linneklädnad, och hans linnebyxor ska han sätta på sin kropp (ordagrant över sitt kött), och ska ta upp askan som elden förtärt med brännoffret på altaret, och han ska lägga den vid sidan om altaret.
Och han ska ta sin hand full av det, av mjöl från matoffret och av dess olja, och all dess rökelse som är på matoffret och ska bränna det på altaret som en söt doft, och minnet av det till Herren (Jahve).
Och de ska inte vanhelga Israels söners heliga ting som de offrar till Herren (Jahve),

4 Moseboken (17)

då ska det vara så att när ni äter av landets bröd, ska ni avskilja en del som en gåva till Herren (Jahve).
Av er första deg ska ni ta undan en kaka som en gåva, som det ni tar undan från tröskplatsen, så ska ni avskilja en del.
Men den person (själ) som gör något med en hög hand (avsiktligt), oavsett om han är infödd eller en främling, den hädar Herren (Jahve), och den personen (själen) ska huggas av från sitt folk.
Tala till Elazar, prästen Arons son, att han samlar upp rökelsekaren från branden och strö ut elden därute, för de har blivit heliga,
Alla lyftoffer av heliga saker som Israels söner offrar till Herren (Jahve) har jag gett dig och dina söner och dina döttrar med dig, som en förordning för evigt. Det är ett evigt saltförbund inför Herrens (Jahves) ansikte, för dig och din säd med dig."
För Israels söners tionde som de lägger undan som en gåva till Herren (Jahve), har jag gett till leviterna som ett arv. Därför har jag sagt till dem: "Bland Israels söner ska ni inte ha något arv."
"Du ska tala till leviterna och säga till dem: "När ni tar emot Israels söners tionde som jag har gett er från dem som ert arv, då ska ni ta åt sidan en gåva (ett offer) för Herren (Jahve), en tiondel av tiondet.
Så ska ni lägga undan en gåva åt Herren (Jahve) av allt ert tionde som ni tar emot från Israels söner, därav ska ni ge gåvan som är satt åt sidan till Herren (Jahve) åt prästen Aron.
Av allt det som ges till er ska ni sätta undan allt som tillhör Herren (Jahve), av allt det bästa därav, den helgade delen av det.
Därför ska du säga till dem: När ni avskiljer det bästa från det, då ska det räknas till leviterna som överflödet på tröskgolvet och som överflödet från vinpressen.
Och ni ska inte bära någon synd på grund av det, eftersom ni har tagit undan från det bästa av det, men ni ska inte vanhelga Israels söners heliga ting, för att ni inte ska dö.
Och Mose lyfte upp sin hand och han slog klippan med sin stav två gånger, och rikligt med vatten forsade fram och församlingen och deras boskap drack.
Vatten ska flöda från hans krukor,
    och hans utsäde ska vara i många vatten,
och hans kung ska vara högre än Agag [kanske en titel, liknande "farao"; Haman var en agagit, se Est 3:1, senare dödar Samuel en kung som heter Agag, se 1 Sam 15:32–3],
    och hans kungarike ska bli upphöjt.
och ge en hyllning till Herren (Jahve) från de män som drog ut och stred. En själ av 500, både av människor och av boskap och av åsnor och av småboskapen.
Och allt guldet från gåvan som de avskilde för Herren (Jahve) från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, var 16 750 shekel,

De vandrade från Rameses i den första månaden på den 15:e dagen i den första månaden, från morgonen efter Pesach (påsken) gick Israels söner ut med en hög hand i alla egypternas åsyn,

5 Moseboken (9)

Vad möter oss när vi går upp? Våra bröder har fått våra hjärtan att smälta och sagt: 'Folket är större och högre än vi, städerna är stora och befästa ända upp till himlarna och dessutom har vi sett anakiternas söner där.' "
Emim bodde där tidigare, ett stort folk, många och resliga som anakiterna,
ett stort folk och många och resliga som Anakiterna, men Herren (Jahve) förgjorde dem framför dem och de besegrade dem och bodde där i deras ställe,
när sedan ditt hjärta blir upplyft och du glömmer Herren din Gud (Jahve Elohim),
    som förde dig ut ur Egyptens land, ut från slavhuset,
    
ett stort och högrest folk, Anakims söner som du känner och du har hört (sägas): "Vem kan stå inför Anaks söner?"
Ni ska helt förgöra (hebr. aved aved; upprepningen förstärker en fullständig förödelse) alla platser där folkslagen som ni fördriver har tjänat (tillbett) sina gudar, på de höga bergen och på kullarna och under alla grönskande träd.
Då blir inte hans hjärta upphöjt över hans bröder och han viker inte av från instruktionerna, varken till höger eller till vänster. Till slut kan det göra hans dagar fler i hans kungarike, hans och hans barns, mitt i Israel. [2 Sam 7:16] [Israels kung får inte diktera sina egna lagar som andra kungar utan måste lyda och underordna sig Guds undervisning och instruktioner! Detta är en beskrivning även på Jesus som inte gör något som Fadern inte har talat om för honom, se Matt 5:17; Joh 8:28–29.]
Och leviterna ska tala och säga till alla män i Israel med en hög och ljudlig stämma (röst) [nu följer tolv stycken förbannelser]:
var det inte så att jag fruktade fiendens trakasserier,
    för att inte deras motståndare skulle anklaga dem felaktigt,
så att de skulle säga: "Vår hand är upphöjd,
    Herren (Jahve) har inte gjort allt detta."

Josua (1)

och Josua sade till dem: "Gå över framför Herren (Jahve) er Guds (Elohims) ark till mitten av Jordan och ta var och en av er upp en sten på sin skuldra, efter antalet av Israels söners stammar,

1 Samuelsboken (5)

Så bad Channa [Hanna prisar Gud i följande bön och lovsång]:
"Mitt hjärta fröjdar sig (triumferar segrande med jubel) i Herren (Jahve),
    mitt horn är upphöjd (jag har min styrka) i Herren (Jahve).
Jag kan öppna min mun (vågar tala frimodigt) mot mina fiender,
    eftersom jag gläder mig i din frälsning.
Herren gör fattig, och han gör rik,
    han ödmjukar (gör så att människor måste böja sig) och han upphöjer.
Han reser den svage ur stoftet,
    den fattige lyfter han ur dyn.
Han låter dem sitta bland furstar,
    och ger dem en ärofylld plats.
För jordens fästen (pelare) tillhör Herren (Jahve),
    på dem har han lagt världen (jordens yta).
Herrens (Jahves) fiender krossas i bitar,
    han dundrar mot dem [från sin tron] i himlen,
Herren (Jahve) dömer [alla folk] till jordens alla ändar.
    Åt sin konung ger han styrka,
    lyfter högt sin smordes spira."
Och kocken tog upp låret och det som var på det och satte det framför Saul. Och [Samuel] sade: "Se vad som har blivit sparat, sätt det framför dig och ät, för det har sparats till dig för den bestämda tiden och jag säger: Jag har bjudit in folket." Så Saul åt med Samuel den dagen.

2 Samuelsboken (3)

Du befriar (räddar) ett förtryckt (ödmjukt) folk,
    men dina ögon fäster du på de stolta och du tar ner dem (tvingar dem till ödmjukhet).
Herren (Jahve) lever!
Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast),
    upphöjd är Gud, min frälsnings klippa!
den som befriar mig från mina fiender,
    den som lyfter upp (upphöjer) mig över de som reser sig mot mig,
    den som räddar mig från våldets man (mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas).

1 Kungaboken (4)

Och Jerovam, Nevats son, en efraimit från Tsereda, en Salomos tjänare vars mor var Tseroa, en änka, han lyfte också sin hand mot kungen.
Och detta var anledningen till att han lyfte upp sin hand mot kungen: Salomo byggde Millo och reparerade sprickorna i sin far Davids stad.
Gå och berätta för Jerovam:
-
'Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Lika mycket som jag har upphöjt dig från folket och gjort dig till furste över mitt folk Israel,
"Lika mycket som jag upphöjde dig ur stoftet och gjorde dig till furste över mitt folk Israel, och du har vandrat på Jerovams vägar och har fått mitt folk Israel att synda och provocera mig med sina synder,

2 Kungaboken (3)

[Elisha rör sig tillbaka samma väg som han kommit med Elia. I vers 2–8 gick de från Betel, till Jeriko och sist Jordan. Nu rör Elia sig tillbaka ensam samma väg från Jordan, Jeriko till Betel vers 13–23.] Han tog upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och gick tillbaka till Jordanflodens strand.
Och han sade: "Ta upp det till dig." Och han sträckte ut sin hand och tog det.
Vem har du hånat och hädat,
    och mot vem har du lyft upp din röst?
Du har lyft upp dina ögon högt,
    mot den Helige i Israel!

1 Krönikeboken (2)

David sade till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, lyror, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången.
Alla dessa var söner till Heman, som var kungens siare, enligt det löfte Gud hade gett att han skulle upphöja hans horn. Därför gav Gud Heman fjorton söner och tre döttrar.

2 Krönikeboken (6)

När trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och började tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
för han är god,
    för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek – hebr. chesed)! [Denna refräng var också en del av den lovsång som sjöngs när David förde in arken i Jerusalem, se 1 krön 16:8-36. Citatet här kommer troligen från Ps 106:1, men frasen är vanligt förekommande i Psaltaren, se Ps 107:1; 11(:2; 136:2.] Då blev huset, Herrens (Jahves) hus, uppfyllt av en molnsky,
Hiskia, Juda kung, hade som offergåva gett församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva gett 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig.
Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30 000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt tjurar, 3 000 djur. Detta togs från kungens privata egendom.
Hans furstar gav också av fri vilja offergåvor åt folket och åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gav åt prästerna 2 600 lamm och killingar samt tjurar, 300 djur, till påskoffer.
Och Konanja med Shemaja och Netanel, hans bröder, samt Hashabja, Jegiel och Josabad, de främsta bland leviterna, gav som offergåva åt leviterna 5 000 lamm och killingar till påskoffer, samt dessutom tjurar, 500 djur.

Esra (4)

Men många av prästerna och leviterna och överhuvudena för deras fäders stammar (släkter, Israels tolv stammar), de gamla männen som hade sett det första huset [Salomos tempel], grät högljutt när de såg grunden läggas för detta hus [templet], medan många [andra] ropade högt av glädje,
och jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen, tillika med offren till vår Guds (Elohims) hus som kungen och hans rådgivare och hans furstar och hela Israel som var där hade offrat.
och jag bad: "O, min Gud (Elohim), jag är skamsen och rodnar av blygsel att lyfta upp mitt ansikte inför dig, min Gud (Elohim), för våra överträdelser har ökat och gått över våra huvuden och vår skuld har vuxit upp till himlarna.
Även om vi är slavar har vår Gud (Elohim) inte övergett oss i vår träldom. Han har utökat sin nåd (omsorgsfulla kärlek) mot oss inför Persiens kung, upplivat oss för att kunna bygga upp vår Guds hus, resa upp dess ruiner och ge oss en mur i Juda och i Jerusalem.

Nehemja (1)

Och leviterna Jeshua och [sju andra leviter] Kadmiel, Bani, Hashabneja, Sherebja, Hodia [Neh 10:14], Shebanja och Petachja [Esra 10:23] sade: "Res er och prisa Herren (Jahve) er Gud (Elohim),
    från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
    som är upphöjt över allt lov och pris.

Job (6)

Ska (kan) någon undervisa kunskap till Gud (El)? Det är han som dömer de upphöjda (kan betyda både att bli upplyft och att i högmod upphöja sig själv).
De ogudaktiga berövas sitt ljus [som är mörker],
    den arm som lyfts upp [för mord och annan brottslighet] bryts sönder.
Kan du ropa [ge en order] till molnen,
    så att en flod av vatten täcker dig?
Är det på din befallning som örnen svävar högt i skyn,
    och bygger sitt näste så högt?

Psaltaren (49)

Men du, Herre (Jahve), är en sköld (ett skydd) runt omkring mig;
    du är min ära, du lyfter mitt huvud.
Visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahve). Se hur jag plågas av dem som hatar mig!
    Lyft bort mig från dödens portar;
De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) går (vandrar, stryker, paraderar) omkring på alla sidor
    [överallt, som vilddjur redo att förgöra],
    när det usla (omoralen, dåraktiga) upphöjs av människorna (människors barn). [Versen är svåröversatt. Ordet "usel" (hebr. zullut) används bara här men utifrån närbesläktade språk kan det betyda något i stil med "moraliskt dåraktigt beteende". Jesaja skriver hur människor kommer att kalla ont för gott och gott för ont, se Jes 5:20.]
Hur länge måste jag grubbla (planera, rådslå) inom mig,
    och dagligen (dag efter dag) ha sorg (bedrövelse) i mitt hjärta?
Hur länge
    ska min fiende dominera (vara upphöjd) över mig?
För du befriar ett ödmjukt (förtryckt) folk,
    men stolta ögon (högmodiga blickar) tar du ner (förödmjukar du).
[Psalmen avslutas med ett stycke som fint hör ihop med inledningen, se vers 2–7.] Herren (Jahve) lever!
Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast),
    upphöjd är min frälsnings Gud! [De två verben kompletterar varandra, det första har en rörelse nedåt att böja sig, medan det andra en rörelse uppåt. Följande två verser summerar Herrens gärningar:]
den som befriar mig från mina fiender,
den som lyfter upp (upphöjer) mig över de som reser sig mot mig,
    den som räddar (rycker bort) mig från våldets man (mannen som plundrar och terroriserar – hebr. ish chamas).
Bli upphöjd, Herre (Jahve), i din styrka (makt),
    vi vill sjunga och lovprisa din storhet (seger, hjältekraft). [Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar och ramas in av lovprisning, se vers 2.]
För han skyddar (gömmer) mig i sin hydda (hebr. soch, i sitt sammanflätade och täckande skydd),
    på olyckans dag;
han döljer mig på en undangömd (hemlig) plats i sitt tält (tabernakel),
    han lyfter mig [högt] upp på en klippa.
Och nu är mitt huvud upplyft [högt],
    över mina fiender som omringar mig.
Därför vill jag [ljudligt, med trumpetstötar] offra jublets offer i hans tält (tabernakel).
    Jag vill sjunga och spela till Herrens (Jahves) ära!
Jag vill upphöja dig, Herre (Jahve),
    för du har dragit mig upp [som ett kärl som sänkts ned och hissats upp],
    och har inte låtit mina fiender glädja sig över mig.[Hebreiska ordet för "dragit upp" är dalah. Det används för att beskriva ett kärl som sänks ned och hissas upp för att dra vatten ur en brunn. Substantivet av detta verb är just ordet för hink. Den huvudsakliga användningen i Bibeln är i betydelsen att dra upp vatten från en brunn, se 2 Mos 2:16 och Ords 20:5. Men i ordet finns också betydelsen att dingla och svaja. Ordet kan även betyda att sänka ned. För att hissa upp en hink måste den ju först ha halats ned. Valet av detta ord med dess dubbla betydelse beskriver träffsäkert de förändringar som karaktäriserar denna psalm. Davids livssituation skulle kunna illustreras med ett tomt kärl som varit på väg ner i brunnen, men nu har det vänt. Gud har fyllt honom och dragit upp honom, se vers 4!]
Tillskriv storhet till (väx, förstora) Herren (Jahve) med mig,
    låt oss upphöja hans namn tillsammans! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Här är det orden "Tillskriv storhet till" som börjar med denna bokstav. Ordet används för att beskriva hur en människa växer fysiskt i längd, i auktoritet, om ljud som ökar i styrka, känslor som ökar i intensitet, osv. Ju mer vi lovar och prisar Herren tillsammans, desto mer ser vi hans storhet och rikedom.]
Vänta(sök ivrigt, bind dig samman med) Herren (Jahve),
    håll dig på hans väg.
Han ska upphöja dig till att inta (ärva, äga) landet,
    du kommer att få se (bevittna) de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) bli utplånade. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det ordet "Vänta" som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren finns nära den som söker och väntar på honom.]
[Nu hörs Guds röst som talar:]
"Var stilla (låt det vara; släpp taget; kapitulera) [lägg ner era vapen] och vet (besinna) att jag är Gud (Elohim)!
    Jag är [har varit och ska alltid vara] upphöjd bland nationerna (hednafolken),
    jag är [har varit och ska alltid vara] upphöjd på jorden."
[Refräng:]
Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim),
    må din ära (bokstavligt "tyngd") finnas över hela jorden. [Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12.]
[Refräng:]
Du är upphöjd över himlarna Gud (Elohim),
    högt över hela jorden din ära (din tyngd).
Från jordens yttersta gräns ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig
    när mitt hjärta försvagas. Led mig till en klippa som är för hög för mig,
han som genom sin makt härskar för evigt.
Hans ögon vakar över hednafolken,
    upprorsmännen – de kan inte resa sig [och utmana honom]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Lyft upp dina steg (gå) till dessa eviga ruiner.
    En fiende har gjort allt detta onda mot helgedomen.
[Det kan vara Gud som fortsätter att tala även i vers 5–7, men frasen "Jag säger" brukar ofta vara psalmistens röst i Psaltaren. Vers 3–8 formar också en kiasm där ordet "döma" och "domaren" ramar in stycket. Jorden i vers 4 speglar väderstrecken i vers 7 och centralt i vers 5–6 finns varningen till de arroganta att inte använda sin egen styrka, som hornet är en bild på.] Jag säger till de arroganta: "Inget mer skryt",
    och till de ogudaktiga: "Lyft inte upp ditt horn (våga inte visa din egen styrka)."
Lyft inte upp ditt horn högt,
eller tala inte med en högdragen nacke (styvnackat, arrogant sätt).
Upphöjelse (ära) kommer varken från öster eller från väster,
    inte ens ifrån öknen (söder).
Ja, för Gud (Elohim) är domaren,
    han för ned (tvingar till ödmjukhet) den ene och lyfter upp (ger ära till) en annan.
[Avslutande ord, troligtvis Gud:]
Jag ska hugga av de ondas horn [som de lyft, se vers 5–6],
    men de rättfärdigas horn ska bli upphöjda. [Det är oklart om sista versen är psalmistens eller Guds ord. Eftersom psalmisten varit tydlig med att det är bara Gud som är rättmätig domare, se vers 8, är det lämpligt och mest troligt att det är Guds ord som avslutar psalmen.]
Han byggde sin helgedom som höjderna,
    som jorden som han grundat för evigt.
Din arm har kraft,
    din hand är stark,
    din högra hand är segerrik.
De gläder sig hela dagen lång i ditt namn,
    de lyfts upp av din rättfärdighet.
För du ger dem ära och styrka,
    på grund av din favör har vi seger.
    [Ordagrant "Du upphöjer vårt horn". Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
[Vers 20–21 den första kiasmens centrum:]
Sedan talade du [Herre] genom en vision (uppenbarelse)
    till dina trogna efterföljare och sade:
    "Jag har lagt ner kraft i (jag hjälper, assisterar) en krigsman,
    jag har rest upp en ung man ur folket.
Min trofasthet (fasthet, stabilitet) och min nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) ska vara med honom.
    i mitt namn ska han få stor styrka och seger.
    [Ordagrant "hans horn vara upphöjt i mitt namn". Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och en seger.]
Du har upphöjt hans motståndares högra hand [gjort hans motståndare starka],
    och har inte låtit honom stå i striden (han förlorar).
Men mitt horn [symbol på styrka] har du upphöjt som vildoxens horn.
    Jag är rikligen smord med olja.
Herren (Jahve) är stor i Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och han är högt upphöjd över alla folk.
Upphöj Herren vår Gud (Jahve Elohim)
    och böj dig själv inför hans fotpall. [Refräng:] Han är helig.
[Refräng:]
Upphöj Herren vår Gud (Jahve Elohim),
    och tillbe på hans heliga berg,
för Herren vår Gud (Jahve Elohim) är helig. [Han är helig upprepas som en refräng i vers 3 och 5 och här upprepas det igen med Guds fulla namn som ett crescendo på refrängen.]
Han talade och frambringade stormvinden,
    som lyfte upp dess (havets) vågor,
Må de upphöja honom i församlingen,
    och prisa (lova) honom inför folkets ledare (de äldste).
Var upphöjd Gud (Elohim) över himlarna,
    och din ära ska vara över hela jorden.
Från bäcken längs med vägen ska han dricka,
    sedan lyfter han huvudet högt (återfår han styrka och kraft).
Han strör ut, han ger åt de fattiga.
    Hans rättfärdighet består för evigt.
    Hans horn (kraft, makt) blir upplyft och ärat. [Nu följer tre bokstäver för varje vers. Ordet "Han strör ut" börjar på Pe, "Hans rättfärdighet" på Tsade och "Hans horn" på Qof.]
Herren (Jahve) är högt över alla hednafolk,
    hans härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) sträcker sig högt över himlen.
Han reser (lyfter) den fattige (ringe) ur stoftet,
    han reser (lyfter) den hjälplöse från dyngan (sophögen, platsen där avfall dumpades).
Du är min Gud (Elohim),
    jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig!
Min Gud,
    jag vill upphöja dig.
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] Av (för) David.
-
Herre (Jahve) mitt hjärta är inte stolt,
    jag ser inte ner på andra (mina ögon är inte överlägsna).
    [Stolthet har sitt ursprung i hjärtat och tar ofta sitt uttryck i en högfärdig blick.] Jag ägnar mig åt (vandrar inte i; går inte efter för) stora ting,
    åt det som är för svårt [komplexa mysterier].
    [Jag är förnöjd, kan släppa det som övergår mitt förstånd – Guds stora mysterier – som jag inte är redo att förstå ännu.]
Även om Herren (Jahve) är upphöjd, ser han till den ringe (den som är långt ner)
    [för den ödmjuke in i gemenskap med honom],
    men den högmodige känner han [bara] på långt avstånd.
Herre (Jahve) låt inte de ondas önskningar gå i uppfyllelse,
    befrämja inte deras onda uppsåt, så att de kan upphöja sig själva. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
En lovsång av (för) David.
-

א – Alef

Jag vill upphöja dig min Gud (Elohim), du Konung,
    och jag vill prisa (välsigna, böja mig inför, tala väl om) ditt namn, alltid och för evigt. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden "Jag vill upphöja" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att prisa och böja oss inför Gud.]
Han har lyft upp ett horn för sitt folk (gett dem makt och framgång),
    [ett skäl till] en lovsång för alla dina trogna (fromma, lojala) följare,
    för Israels barn, det folk som står honom nära. [Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger, se Ps 89:18, 25. Här finns också starka messianska undertoner, se Ps 18:3; Luk 1:69. Totalt nämns 30 instanser som ska prisa Gud och här i avslutningen är finalen Messias som var 30 år då han började sin tjänst, se Luk 3:23; 4 Mos 4:47. Jesus är Messias, orsaken till vår lovprisning!]Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu´jah)!

Ordspråksboken (8)

De visa får ta emot ära som arv
    medan [de självsäkra högfärdiga] dårarnas "befordran" blir skam (vanära).
Värdera vishet högt och upphöj henne,
    så ska hon upphöja dig; hon kommer att ge dig ära när du omfamnar henne.
Stolta ögon (en högfärdig blick och arrogant attityd). - En lögnaktig (falsk) tunga. - Händer som utgjuter oskyldigt blod. -
De rättfärdigas inflytande välsignar (bygger upp) en stad,
    men syndares ord (tal, råd, mun) slår omkull den.
Den som är sen till vrede har stor kunskap (insikt, förståelse),
    men den som är hetlevrad exponerar sin dåraktighet och gör den ännu mer uppenbar.
Rättfärdighet (andligt och moraliskt, på alla områden och i alla relationer) upphöjer en nation,
    men synd nedvärderar (förminskar, degraderar, är en skam för) ett folk.
Vishet är ouppnåelig för en dåre,
    han blir mållös i porten [där rätt skipades och etik och moral diskuterades].
Det finns en generation (ett släkte)
    – hur stolta är deras ögon, och deras blickar är fulla av högmod.

Jesaja (25)

De 12 första kapitlen i Jesaja formar det första av sju stora stycken som hela boken består av. Dessa kapitel formar en kiasm där Jesajas kallelse står centralt i kapitel 6. A Introduktion – Israels olydnad (Jes 1:1–31)
  B Visioner om framtida återupprättelse (Jes 2:1–4:6)
    C Kommande dom över Juda (Jes 5:1–30)
      D Jesajas kallelse (Jes 6:1–13)
    C´ Kommande dom över Juda (Jes 7:1–8:18)
  B´ Visioner om framtida återupprättelse (Jes 8:19–11:9)
A´ Sammanfattning – Israels framtida återupprättelse (Jes 11:10–12:6)

Uppmaning till omvändelse

Lyssna himlar
    och ge ditt öra (lyssna) du jord,
    för Herren har talat:
"Söner har jag fött upp och fostrat,
    men de har gjort uppror mot mig. [Uttrycket "Lyssna himlar och ge ditt öra (lyssna) du jord!" används redan i 5 Mos 4:26 där universum och skapelsen kallas som två vittnen till det som Gud gör på jorden (5 Mos 19:15). Det är samma sak här när Jesaja vill att vittnena ska höra vad Gud säger till Juda och Jerusalem.]
För Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har bestämt att det ska komma en dag [med dom] över alla som är stolta (arroganta) och övermodiga (de som reser sig upp mot Gud) och mot alla som är upphöjda – de ska bli ödmjukade.
Ja, [Guds vrede ska först komma] över alla Libanons cedrar [väster om Jordanfloden] som är höga och stolta, och mot alla Bashans ekar [öster om Jordanfloden].
Och [efter det] över alla de höga bergen och kullarna som är upphöjda,
[Kung Ussia var en god kung i det stora hela och gjorde mycket bra, se 2 Krön 27:2. Dock slutade hans liv i förödmjukelse. Han överskred den gräns som Gud hade satt upp att ingen kung också skulle vara präst – detta skulle inte ske förrän Messias kommer som både var kung och präst. Han blev leprasjuk de sista åren, se 2 Krön 26:20. Profeten Jesaja hade all anledning att vara missmodig och desillusionerad vid kung Ussias död. Dock finns det en högre tron än den mänskliga tronen!] Det år kung Ussia [hebr. Uzzijaho] dog [ca 740 f.Kr.] såg jag [i en vision] Herren sitta högt och upphöjd på en tron, och släpet av hans mantel uppfyllde templet.
Ska yxan förhäva sig (skryta) mot honom som svingar med den?
    Ska sågen förhärliga sig själv över den som sågar med den?
Som om en stav skulle förflytta dem som lyfter upp den,
    eller som om en gren lyfter upp honom som inte är trä.
Se, Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot),
    ska klippa grenarna med terror,
och de högresta ska bli nedböjda,
    och de upphöjda ska bli nedlagda.
Res upp ett tecken (flagga, signal) på det trädlösa (bara) berget [ge en signal till strid],
    lyft upp rösten till dem [mederna; att samla en armé],
vifta er hand [välkomnande]
    att komma in i furstarnas portar [stadens mäktiga huvudportar].
    [Furstarna kan syfta på tyranniska ledare, se Ps 107:40.]
Och du säger i ditt hjärta: 'Jag ska stiga upp
    till himlarna, över (ovanför) Guds stjärnor
ska jag upphöja min tron,
och jag ska sitta på mötesberget (berget Sion, tempelberget i Jerusalem)
    längst upp i norr.
Bli till skam Sidon för havet har talat, havets fäste säger: "Jag har inte haft födslovånda, inte fött fram, inte har jag uppfostrat unga män, inte fostrat jungfrur."
[Kapitel 13-24 beskriver Guds domar över nationer och städer. Hela kapitel 25 är en lovsång till Härskarornas Herre som kuvar sina fiender och uppenbarar sig som kung på Sions berg (Jes 24:23) inför hela jorden, till stor glädje och tröst för alla som väntar på honom.] Herre (Jahve), du är min Gud (Elohim)!
    Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn!
För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [Jes 9:6],
    [dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid är [uppfylls/står fast i] trofast sanning. [På hebreiska avslutas meningen: emonah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet aman – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på "alla Guds rådslut", men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i Jes 53:9, där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emonah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även Jes 37:26; 42:9; 46:10.]
Herre (Jahve) din hand är upplyft [redo att handla]
    men de ser inte,
de ska se med skam din nitälskan för folket,
    eld ska uppsluka dina motståndare.
Därför ska Herren (Jahve) dröja
    så att han kan visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er,
och därför ska han bli upphöjd,
    så att han kan ge gränslös nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) till er,
för en rättvis Gud (Elohim) är Herren (Jahve),
    lyckliga (saliga) är alla de som väntar på honom.
Nu ska jag resa mig, säger Herren (Jahve),
    nu ska jag bli upphöjd,
    nu jag ska lyfta upp mig själv [visa min styrka och kraft].
Vem har du hånat och hädat?
    Och mot vem har du hävt upp din röst?
Ja du har lyft upp dina ögon högt mot Israels Helige.
Gå upp på ett högt berg, du Sion
    som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt,
    du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
    Säg till städerna i Juda: "Här är er Gud!"
Jag ska göra alla mina berg till en väg (hebr. derech)
    och mina huvudvägar (hebr. mesila) ska vara stora (breda, lätta att fara på) och upphöjda."
Så säger Herren Gud (Adonai Jahve): Se, jag ska lyfta upp min hand över nationerna
    och sätta upp mitt baner över folken,
och de ska bära dina söner i famnen,
    och dina döttrar ska de bära på sina axlar.

Följande stycke är fint strukturerad som en kiasm där den centrala delen finns i Jes 53:4–6. A Gåtan – Herrens tjänare upphöjd men ändå förödmjukad, Jes 52:13–15
  B Förklaring – Ett rotskott, vår reaktion, Jes 53:1–3
    C Han tog all vår synd, Jes 53:4–6
  B´ Förklaring – som ett lamm, deras handlande mot honom, Jes 53:7–9
A´ Lösningen på gåtan – försoning, Jes 53:10–12

Upphöjd, men ändå förödmjukad

Se, min tjänare ska agera med stor vishet (utföra sitt uppdrag perfekt; ha framgång)!
    Han ska bli upprest (upphöjd; bli upplyft som ett offer till Gud – hebr. jarom),
    bli upplyft (lyfta upp och ta bort, förlåta synder, lida – hebr. nisa),
    och bli högt uppsatt (få den högsta positionen, regera – hebr. gava). [Jesus Messias är den lidande tjänaren som ska lyda Fadern och bara göra det han säger. Här används tre olika hebreiska ord som alla betyder att lyfta upp eller upphöja. Samtidigt har de tre orden ytterligare betydelser som lyfter fram att mitt i detta upphöjande ingår både att bli ett offer, att lida och att slutligen segra och bli den högste över allting annat.]
Han ska säga: "Kasta (bygg) upp, kasta (bygg) upp, rensa vägen,
    ta bort stötestenarna [alla hinder] från mitt folks väg." [Jes 40:3; 62:10; 1 Kor 1:23]
Så säger den höge och upphöjde, han som tronar i evighet och vars namn är heligt: Jag bor i det höga och heliga,
    men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande,
för att ge liv åt de ödmjukas ande,
    för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
Ropa högt (med stark röst, för full hals) håll inte tillbaka,
    lyft upp din röst som ett horn
och förkunna (proklamera) för mitt folk deras överträdelser
    och för Jakobs hus deras synder.
[Den sjätte enheten i den sista sektionen (55-66) ger löften för de rättfärdiga. Den börjar med imperativ (vers 10–11) och avslutas med profetens bön, se Jes 63:7–64:12.]
Dra fram (gå in), dra fram (gå in) – genom portarna,
    förbered (bana, rensa upp) vägen för mitt folk! [Jes 40:3; 57:14]
Bana väg (bygg, höj upp), bana väg (bygg, höj upp) – en huvudväg (rymlig väg),
    rensa den från stenar. [Jes 11:16; 19:23]
Lyft upp ett baner (flagga) över folket [som de kan följa när de marscherar in, se Jes 11:10, 12; 49:22].

Klagovisorna (1)

Herren (Jahve) har gjort det han planerat;
    han har uppfyllt (utfört) sitt ord [5 Mos 28:45–50]
såsom han befallde i forna dagar (öster),
    han har omstörtat dig [Jerusalem] utan medlidande.
Han har gjort det möjligt för dina fiender att glädjas över dig,
    han har upphöjt din fiendes horn.
    [Horn är en bild på makt.] [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "har gjort" som börjar med denna bokstav. Det betonar att det som Herren bestämt slutligen måste ske. Nu är hans långmodighet slut.
    Här används ordet kedem för forna dagar. Det betyder egentligen öster och i detta väderstreck ligger att samtidigt se både bakåt och framåt. Att göra bokslut med det som varit och fullfölja det som behöver avslutas, samtidigt som man ser framåt mot nya visioner.]

Hesekiel (17)

Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve) när deras slagna ska finnas bland deras avgudar runtomkring deras altaren på varje hög kulle, på alla bergstoppar och under varje lövträd och under varje tjock terebint, platserna där de offrar söt arom till sina avgudar.
Och Herrens (Jahves) härlighet lyfte från keruberna till husets tröskel och huset fylldes med molnet [2 Mos 40:34–38] och gården var full av ljuset (skenet, briljansen) från Herrens (Jahves) härlighet.
Och när keruberna gick, gick hjulen bredvid dem, och när keruberna lyfte upp sina vingar för att höja sig från jorden, gjorde hjulen likadant och lämnade inte deras sida.
När de stod (stilla), stod dessa (hjulen), och när de höjde sig, höjde de sig upp med dem, för de levande varelsernas ande var i dem (hjulen).
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Och jag, jag ska ta cederns höga toppar och ska plantera dem, jag ska beskära från topparna på de unga grenarna en ödmjuk och ska plantera den på ett högt och upphöjt berg.
Och när jag fört in dem i landet, som jag lyft upp min hand för att ge till dem och de såg varje hög kulle och varje tjockt träd, offrade de sina offer där och de bar fram sina offers provokationer, de gjorde en söt arom och där hällde de ut sina drickoffer.
I hans högra hand är Jerusalems lott för att sätta murbräckorna till att öppna munnen för slakten, till att höja rösten med härskri, till att sätta murbräckorna mot portarna, och kasta upp belägringsvallar.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Tiaran ska flyttas och kronan tas av, detta ska inte längre vara detsamma, det som är lågt ska bli upphöjt och det som är upphöjt ska förödmjukas.
Vattnen gör det stort,
    djupen låter det växa,
hennes floder
    rinner runt om hennes plantering
och hon skickar ut sina diken (bevattningskanaler)
    till fältets alla träd.
Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Eftersom du är upphöjd i din resning och har placerat hans topp bland de tjocka grenarna och hans hjärta är upphöjt (stolt, högmodigt) i hans höghet,
Mina får vandrar över alla berg och över alla höga höjder, ja över hela jordens ansikte är mina får förskingrade, och det finns ingen som söker och ingen som letar.
När ni genom lottkastning fördelar landet, ska ni som offergåva åt Herren ge en helig del av landet. Denna del ska vara 25 000 alnar [13,5 km] lång och 10 000 alnar [5,4 km] bred och vara helig till hela sitt omfång runtom.
Så säger Herren Herren (Adonai Jahve): Nu får det vara nog, ni Israels furstar! Upphör med våld och förtryck och handla rätt och rättfärdigt. Driv inte längre mitt folk från hus och hem, förkunnar (säger, proklamerar) Herren Herren (Adonai Jahve):
Detta är den offergåva ni ska ge: En sjättedels efa av var homer vete och en sjättedels efa av var homer korn,
Närmast Juda område ska från östra sidan till västra sidan det område sträcka sig som ni ska ge som gåva till Herren. Ni ska som gåva ge 25 000 alnar [11 250 meter] i bredd och lika mycket i längd som en stamlott från östra till västra sidan. Helgedomen ska ligga där i mitten.
Det område ni ger som gåva åt Herren ska vara 25 000 alnar [11 250 meter] i längd och 10 000 i bredd.
Hela den del som ni ska avskilja ska vara 25 000 alnar [11 250 meter] långt och 25 000 brett och bilda en fyrkant. Ni ska överlämna denna heliga gåva till staden som dess egendom.

Daniel (8)

Därför vill jag, Nebukadnessar, nu prisa, upphöja och ära himlens konung. Allt han gör är rätt (sanning) och rättvist (rättfärdigt) och han kan ödmjuka de som beter sig högmodigt."
Eftersom Gud hade låtit honom få så stor makt, darrade människor från alla folk, stammar och språkgrupper inför honom.
Den han ville blev dödad,
    den han ville blev skonad.
Den han ville blev upphöjd (ärad, befordrad),
    den han ville blev avsatt (förödmjukad).
Men när Nebukadnessar blev högmodig och arrogant (hans hjärta lyftes upp och hans ande förhärdades så han agerade stolt), störtades han från sin kungatron och blev fråntagen sin ära.
I stället har du satt dig upp mot himmelens Herre. Du tog fram kärlen från hans hus [templet i Jerusalem]. Sedan drack du, dina stormän, dina fruar och konkubiner (älskarinnor) vin ur dem. Du prisade gudar av silver och guld, brons, järn, trä och sten – gudar som varken kan se eller höra eller förstå! Men du har inte ärat den Gud som har ditt nästa andetag och hela din existens (alla dina vägar) i sin hand! [I stället har du vanärat och hädat honom – detta är allvarligt.]
Ja, det lilla hornet växte (blev ännu mer arrogant) mot härskarornas furste [Gud]. Det upphävde det dagliga [offret] till honom [morgon- och kvällsoffret i templet, se 2 Mos 29:38–42; 5 Mos 28:3–8] och platsen där hans helgedom stod revs ner.
När [den syriska] armén är borta, blir han [sydkungen Ptolemaios IV] övermodig (arrogant, hans hjärtat blir upplyft). Han fäller tusentals soldater, men fortsätter inte att ha övertaget (ha framgång). [Striden vid Rafah, södra delen av nuvarande Gazaremsan, utkämpades 22 juni 217 f.Kr. Enligt den grekiske historikern Polybios bestod Ptolemaios egyptiska arme av 70 000 fotfolk, 5 000 kavalleri och 73 elefanter; medan Antiochos arme hade 62 000 fotfolk, 6 000 kavalleri och 102 elefanter. Här vann Ptolemaios en stor seger och den egyptiska armén dödade 10 000 syriska soldater.]
[Fram tills hit är de flesta bibelforskare överens om att synen handlat om händelser från Kyros i Daniels tid fram till Antiochos IV. Från och med vers 36 finns två huvudsakliga tolkningar på den person som introduceras som "kungen". Den ena är att synen fortsätter att handla om Antiochos IV, den andra att en framtida antikrist beskrivs. Rent historiskt finns det problem med att harmonisera händelserna med Antiochos liv. Han satte sig inte över alla gudar eller tillbad en okänd gud, se vers 36–37. Han dog inte i Israel, se vers 45, utan i Persien.
    Också sammanhanget i nästa kapitel där det talas om den sista tiden, vedermödan och de dödas uppståndelse gör att dessa verser måste vara någon annan än Antiochos som regerade mellan 215–164 f.Kr. Vedermödan passar bäst in i det som Jesus förutsäger i Matt 24:21, se även Matt 24:29–31 och Upp 7:14. I Nya testamentet omnämns denna person som "laglöshetens man", se 2 Thess 2:3–12; "antikrist", se 1 Joh 2:18 och "vilddjuret", se Upp 11-12. Daniel har även tidigare beskrivit denna antikrist som "det lilla hornet" i kapitel 7 och "han", en kommande ledare, i Dan 9:27.
    Antiochos IV kan ses som en skuggbild av en kommande antikrist, så att de båda beskrivs här är inte konstigt.]
Kungen [en framtida världsledare] ska göra vad han vill, och han ska upphöja sig och förhäva sig över varje gud. Ja, mot gudarnas Gud ska han tala fruktansvärda ting. Allt ska lyckas för honom till dess att vredens tid är ute, för det som har beslutats måste ske.
Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: "Efter en tid och tider och en halv tid [3,5 år], när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas." [Dan 7:25] [Vem är mannen i linnekläder? Det är troligtvis samma person som bara Daniel såg som beskrivs i inledningen till denna sista syn, se Dan 10:5–7. Troligtvis är det Jesus som Daniel får se där och som nu står ovan vattnet och talar. Här finns även en koppling till hur Guds ande svävade över vattnet och Gud talade vid tidens början, se 1 Mos 1:1–3.]

Hosea (3)

Jag ledde dem med mänskliga band,
    med kärlekens rep [till skillnad från djur som tvingas till lydnad med betsel och rep].
Jag lyfte undan oket från deras halsar,
    och böjde mig ner och gav dem mat.
Och mitt folk dröjer med att vända tillbaka till mig,
    trots att de kallar sig uppresta,
    tillsammans har ingen lyft upp sig.
När de åt blev de mätta,
    de var belåtna och deras hjärtan var upprymda,
    därför har de glömt mig.

Mika (1)

Låt din hand vara upplyft över dina motståndare
    och låt alla dina fiender bli avhuggna.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.