7097a – קָצֶה (qatse)


Typ:
Hebreiska: קָצֶה (qatse)
Ursprung: or (negative only) קֵצֶה from H7096 (קָצָה) (used in a great variety of applications and idioms compare H7093 (קֵץ))
Användning: 92 ggr i GT

Engelsk översättning

end
[idiom] after, border, brim, brink, edge, end, (in-) finite, frontier, outmost coast, quarter, shore

Engelsk beskrivning

1) end, extremity
1a) end, mouth, extremity
1b) border, outskirts
1c) the whole (condensed term for what is included within extremities)
1d) at the end of (a certain time)


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (92 st)


Vattnet drog sig efter hand bort från jorden, så att det efter 150 dagar hade minskat.
Men innan de lade sig omringade stadens män huset, Sodoms män både unga och gamla, allt folk från varje kvarter.
att han ska ge mig Machpelas grotta som han äger och som ligger vid ändan av hans fält. Låt honom ge mig den till fullt pris, i er mitt (med er som vittnen), till en egendom som begravningsplats."
Av hans bröder tog han fem män och presenterade dem för farao.
Angående folket, förflyttade han dem stad för stad från den ena änden av Egyptens gräns till den andra.
Israeliterna bröt upp från Suckot och slog läger i Etam på gränsen till öknen. [De tar inte den snabbaste havsvägen "Via Maris" som går genom Filistéernas land, se vers 17, utan går i sydostlig riktning genom öknen Sinai.]
Israels söner (barn) åt manna i 40 år. De åt mannat till dess de kom för att bosätta sig i landet, när de kom till gränsen av Kanaans land. [Jos 5:11‑12]
Du ska sätta upp gränser för folket runtom och säga: "Var noggranna med att inte gå upp på berget eller beröra dess gräns. Den som rör berget ska med säkerhet dödas.
50 öglor ska du göra på den ena våden och 50 öglor ska du göra på den andra våden som är i det andra setet, öglorna ska placeras mitt emot varandra.
och den mellersta stången i mitten av plankorna som ska gå igenom från den ena ändan till den andra.
50 öglor gjorde han på en våd och 50 öglor gjorde han på kanten av våden som var på det andra setet, öglorna var mittemot varandra.
Och han gjorde den mittersta stången till att gå igenom mitt i brädorna från den ena sidan till den andra.
[Vers 1‑3 hör ihop med föregående tre verser (4 Mos 10:29‑36) via flera kiasmer och även språkligt: A Gud lovar goda ting för Israel (4 Mos 10:32)
  B ... och det hände, när arken... (4 Mos 10:35a)
    C stå upp, o Herre... (4 Mos 10:35)
    C´ vänd tillbaka, o Herre... (4 Mos 10:36)
  B´ ... och det hände, när folket klagade ... (4 Mos 11:1a)
A´ ondska i Herrens öron (4 Mos 11:1b)]
Och det hände, att folket var en klagan (sökte en anledning att klaga – hebr. anan i ovanliga formen hitpoel)
    – ondska i Herrens (Jahves) öron,
och när Herren (Jahve) hörde det upptändes hans vrede,
    och Herrens (Jahves) eld brann ibland dem och slukade dem [som bodde] i lägrets utkant.
    [Eld är ofta förknippat med Guds straff, se 4 Mos 16:35; 3 Mos 10:2; 2 Kung 1:10, 12]
Och när vi ropade till Herren (Jahve) hörde han vår röst och sände en ängel och förde oss ut från Egypten.
    Och se vi är i Kadesh, en stad precis vid din gräns.
Och när Balak hörde att Bileam hade kommit gick han ut och mötte honom vid Ir-Moav [staden i Moav, troligtvis Ar, se 4 Mos 21:15, 28] som är på Arnons gräns, vid den yttersta delen av gränsen.
Och det hände på morgonen att Balak tog Bileam och förde honom upp till Bamot-Baal [Baals höga platser, troligtvis en plats där man offrade till Baal] och därifrån såg han (till) den yttersta delen (bara en del) av folket.
Och Balak sade till honom: "Kom, jag ber dig, till en annan plats från vilken man kan se dem. Du ska se flertalet av dem men inte se alla, och förbanna dem därifrån."
Och de vandrade från Sukkot och slog läger i Etam, som ligger i kanten på öknen.
Och de vandrade från Kadesh och slog läger vid berget Hor, på gränsen till Edoms land.
[Syd]
Er södra sida ska vara från Öknen Tsin intill Edoms sida, och er södra gräns börjar vid slutet av Salthavet (Döda Havet) österut,
Fråga nu om de första dagarna som var före dig, från dagen då Gud (Elohim) skapade människan på jorden, och från himlarnas ena ända till himlarnas andra ände, om det har förekommit något sådant som detta stora ting är, eller om man hört talas om något liknande.
av folkens gudar som finns runtomkring dig, nära dig eller långt bort från dig, från jordens ena ända till jordens andra ända,
I slutet av vart tredje år, även för det innevarande året, ska du föra fram allt tionde av ditt förvärv och ska samla det inom dina portar.
Herren (Jahve) ska föra fram en nation mot dig långt bortifrån, från jordens ände, som gamen sveper ner, ett land vars språk du inte ska förstå [Jer 5:15‑17],
Och Herren (Jahve) ska förskingra dig bland folken från den ena änden av världen till den andra änden av världen [Jer 9:16; 18:17; Hes 12:15], och där ska du tjäna andra gudar, som du inte känner, inte heller dina fäder, även trä och sten.
Om någon av er som är förskingrade, befinner sig i de bortersta delarna av himlarna, därifrån ska Herren (Jahve) din Gud (Elohim) samla dig och därifrån ska han hämta dig.
Efter tre dagar gick ledarna genom lägret
och du ska befalla prästerna att bära förbundsarken och säga: "När ni kommer till vattenbrynet på Jordan ska jag låta Jordan stå still (ska jag hindra vattnet från att flöda)".
och när de som bar arken kom till Jordan och prästernas fötter rörde vid vattenytan – för Jordan svämmade över alla sina bräddar under hela skördetiden –
Och folket kom upp från Jordan på den tionde dagen i den första månaden (den 10 Nisan) och slog läger i Gilgal på Jerikos östra sida.
Och tre dagar efter att de slutit ett förbund (skurit ett blodsförbund) med dem, fick de höra att de var deras grannar och att de bodde ibland dem.
och i dalen Beit–Haram och Beit–Nimra och Sukkot och Tsafon och resten av Sichons, Cheshbons kungs kungarike, vars gräns är Jordan till den yttersta delen av sjön Kinneret bortom Jordan österut.
[Nu följer uppdeleningen för Juda stam. I det kiastiska mönstret så har denna nivå barnen till de som inte är Rakels barn (Juda och Simon), för att i nästa nivå handla om Josef och Benjamin.] Och lotten för Juda söners stam efter deras familjer var till gränsen mot Edom till öknen Tsin söderut till den yttersta gränsen i söder.
Och deras södra gräns var från änden av Salthavet (Döda havet), från dess södra vik (mot Negev).
Och den östra gränsen är Salthavet (Döda havet) till slutet av Jordan.
    Och gränsen på den norra sidan är från viken av havet (Döda havet) vid slutet på Jordan.
och gränsen går upp i Hinnoms sons dal till sidan av jevuséerna söderut, det är Jerusalem, och gränsen går upp till toppen på berget som ligger framför Hinnoms dal västerut som är den yttersta gränsen av Refaims dal norrut.
Och städerna i de yttersta delarna av Juda söners stam mot gränsen till Edom i söder är:
Kavtsel och Eder och Jagor
Och den södra sidan var från den yttersta delen av Kirjat-Jearim och gränsen gick västerut och kom till Neftoachs vattenkälla.
Och gränsen gick ner till den yttersta delen av bergen som ligger framför Hinnoms söners dal, som är i Refaims dal norrut, och den gick ner från Hinnoms dal till sidan av jevusiterna söderut och gick ner till Ein-Rogel.
Och gränsen gick utefter sidan av Beit-Chogla norrut och gränsen gick vid den norra viken av Salthavet (Döda Havet) vid den södra änden av Jordan. Detta är den södra gränsen.
… mellersta nattväkten [den andra nattväkten – från klockan tio på kvällen till två på natten]
När Boas hade ätit och var mätt och belåten lade han sig för att sova längst bort vid sädeshögen [på andra sidan från Ruts perspektiv]. [Även hans arbetare sov där vid tröskplatsen.] Då smög hon fram och avtäckte hans fötter och lade sig där.
När de gick ner vid slutet av staden sade Samuel till Saul: "Be din tjänare att gå vidare före oss, och han gick vidare, men stanna du en tid så att jag kan låta dig höra Guds (Elohims) ord."
Och Saul dröjde i utkanten av Giva under granatäppelträden som är i Migron [betyder: "hög klippa"; låg nära Giva], och folket som var med honom var omkring 600 män,
Men Jonatan hörde inte när hans far band folket med eden, och han sträckte fram staven som var i hans hand och doppade den i honungskakan och förde den till sin mun och hans ögon blev klara.
Och Saul sade till Jonatan: "Tala om för mig vad du har gjort." Och Jonatan berättade och sade: "Jag smakade verkligen lite honung med spetsen på min stav som var i min hand. Här är jag (jag tar ansvar – hebr. hineni). Jag ska dö."
Och de steg upp i skymningen och gick till araméernas läger, och när de kom dit till den yttre delen av araméernas läger, se, då fanns ingen man där.
Och när de som var sjuka kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och där åt de och drack, och tog därifrån silver och guld och kläder och gick och gömde det. Och de kom tillbaka och gick in i ett annat tält och bar därifrån också och gömde det.
Men om ni vänder om till mig och håller mina stadgar och gör dem (lever ut dem i era liv),
    då ska jag, även om ni är utspridda till himmelens yttersta gräns,
    samla ihop er därifrån och föra er tillbaka till den plats som jag har utvalt till boplats för mitt namn.
[5 Mos 4:25‑31; 30:1‑10] [Nehemja går in i förbön på liknande sätt som Daniel gjort knappt 100 år tidigare, se Dan 9. Båda inleder sin bön med att bekänna synd, inte bara för sig själva utan för hela folket, se Dan 9:4‑7.]
Deras röst [tält-linor] går [ändå] ut [som bevis på Guds storhet] över hela jorden,
    deras ord till världens ände. Han har satt upp ett tält för solen i dem [i himlarna – där den vilar under natten],
Den går upp från ena sidan av himlarna,
    följer sin omloppsbana till den andra sidan,
    och ingenting undgår (är dolt för) dess hetta.
Han stillar strider till jordens ände (gör slut på krig över hela jorden),
    bryter bågen [i bitar] och bräcker (hugger itu; klyver) spjutet,
    bränner vagnarna i eld. [Den grekiska översättningen Septuaginta har "häpnadsväckande ting" istället för "ödeläggelser" i vers 9 och "sköldarna" istället för "vagnarna" i vers 10.]
Från jordens yttersta gräns ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig
    när mitt hjärta försvagas. Led mig till en klippa som är för hög för mig,
Vem får dimman att stiga från jordens yttersta gräns?
    Han gör blixtar till regnet,
    Han för fram vindarna ur sina förråd.
En man med förstånd placerar Guds vishet framför sina ögon (fokuserar på den),
    medan en dåres ögon ser [irrar runt] på allt som finns på jorden [utom på visdom].
Han ska lyfta upp ett baner till folken från långt borta,
    och han ska väsa mot dem från jordens ändar (yttersta gräns),
    och se, de ska komma med hast.
Sedan sade Herren (Jahve) till Jesaja: "Gå ut nu och möt Achas, du och Shear Jashov [som betyder: 'en kvarleva ska återvända'], din son. Vid slutet på akvedukten [2 Kung 18:17] vid den övre dammen, på huvudvägen vid valkarnas fält [där man tvättade och torkade kläder],
På den dagen ska Herren (Jahve) vissla på [kalla på, se Jes 5:26] sina flugor vid Nilens källor i Egypten och på bina i Assyriens land.
De kommer från fjärran länder,
    från himlarnas ände,
Herren (Jahve) och hans vredes vapen,
    för att fördärva hela jorden.
Sjung till Herren (Jahve) – en ny sång [Jes 2:2; 26:1; Upp 5:9; 14:3],
    hans lovprisning från jordens ändar,
ni som går ner till havet och allt som är däri,
    öarna och deras invånare.
Jag ska säga till norr: "Ge hit!"
    och till söder: "Håll inte tillbaka,
för hit mina söner från fjärran
    och mina döttrar från jordens yttersta gräns,
Gå ut från Babel,
    fly från kaldéerna [babylonierna].
Förkunna med en sjungande röst,
    berätta detta,
säg det till jordens yttersta gräns,
    säg: 'Herren (Jahve) har återlöst sin tjänare Jakob,
Han [Herren talar nu profetiskt om sin tjänare Messias och] säger:
"Det är inte tillräckligt för dig, då du är min tjänare,
    att bara upprätta Jakobs stammar
    och föra tillbaka Israels överlevande.
Jag ska göra dig till ett ljus för hednafolken,
    så att du kan föra min frälsning (befrielse) till jordens yttersta gräns."
[Paulus och Barnabas citerar denna vers i Apg 13:47.]
Ja hundarna är glupska,
    de vet inte när de har fått nog
De är herdar som inte kan förstå,
    alla går de sin egen väg,
    var och en för sin egen vinning, varenda en av dem.
Se, Herren (Jahve) har proklamerat (förkunnat, basunerat ut)
    till jordens ändar:
"Säg till Sions dotter [Jerusalem; Sak 9:9]:
    Se din frälsning kommer!
Se han har med sig sin lön
    och hans belöning framför hans ansikte." [Jes 40:10]
Till rösten av hans utgivande, ljudet (bruset av mäktiga) vatten i himlarna, får han vattenångorna att stiga upp från jordens ändar. Han gör blixtar till regnets tid och för ut vindarna ur sina skattkammare (förvaringsrum).
En löpare springer för att möta en annan löpare, en budbärare för att möta en annan budbärare, för att tala om för Babels kung att hans stad är intagen i varje kvarter.
Och det hände efter de sju dagarna att Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sade:
därför ska jag öppna Moavs flank på sidan av städerna, på sidan av hans städer som är på hans gränser, det sköna landet, Beit-Jeshimot, Baal-Meon och Kirjatajim
"Människobarn tala till ditt folks söner och säg till dem: När jag kommer med svärdet över ett land, om folket i landet tar en man ibland sig och sätter honom till deras väktare,
Och de ska avskilja män med en fast anställning, som ska vandra genom landet tillsammans med dem som ska begrava dem som finns kvar på marken (landets ansikte) och rena det (rituellt). Efter de sju månaderna ska de genomleta (landet).



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.