Referenser (512 st)
1 Moseboken (25)
De hörde Herren Gud (Jahve Elohim) röra sig i trädgården när det började bli kväll (vid kvällsbrisen). Adam och hans hustru gömde sig för Herren Guds (Jahve Elohims) närvaro (ansikte) bland träden i lustgården.
Han svarade: "Jag hörde din röst (vinden; hörde ljudet när du rörde dig) i lustgården, men jag blev rädd eftersom jag var naken, så jag gömde mig."
Och till Adam sade han: "Därför att du lydde din hustrus ord och åt av trädet, som jag hade befallt dig inte äta av, därför är marken fördömd (förbannad) på grund av dig. I (fysisk och emotionell) möda ska du äta [av dess frukt] så länge du lever.
Då sade Herren: "Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken.
Lemech sade till sina båda hustrur Ada och Tsilla:
"Hör min röst ni Lemechs hustrur,
lyssna noga på mitt tal,
för jag har dräpt en man som skadat mig
och en ung man för att han gav mig blåmärken.
Saraj sade till Abram: "Eftersom Herren har gjort så jag inte kan få barn, så ligg med min tjänarinna. Kanske kan jag få en familj genom henne." [Saraj följde den dåtida kulturens tradition att ge en av sina tjänarinnor till sin man för att bli surrogatmor.] Abram lyssnade på Sarajs ord (lydde henne).
Och Gud (Elohim) sade till Abraham: "Låt inte detta vara smärtsamt (sorgligt, bedrövligt) i dina ögon på grund av ynglingen och på grund av din tjänstekvinna. I allt som Sarah sagt till dig ska du lyssna på hennes röst (det hon sagt), för i (genom) Isak ska säd (avkomlingar, framtida generationer) uppkallas efter dig.
Hon gick och satte sig ner mitt emot, ett gott stycke bort, så det var ett bågskott emellan, för hon sade: "Låt mig inte se när barnet dör." Och hon satt mitt emot honom och lyfte upp sin röst och grät.
Och Gud (Elohim) hörde ynglingens röst och Guds (Elohims) ängel (budbärare) ropade på Hagar från himlarna och sade till henne: "Vad plågar dig Hagar? Frukta inte, för Gud (Elohim) har hört ynglingens röst där han är.
I din säd ska alla jordens nationer vara välsignade, eftersom du har lyssnat till min röst."
eftersom Abraham lyssnade på min röst och höll (vakade över; levde efter) mina befallningar (mishmar), mina budord (hebr. mitzvot), mina förordningar (chuqim; ordagrant "saker inristat") och min undervisning (Torah)." [Redan här används fyra olika hebreiska uttryck för Guds ord som inte ges till folket förrän Mose får ta emot och skriver ner de fem Moseböckerna. Mishmar – befallning, något som iakttas och efterlevs; mitzvot – budord, klara tydliga befallningar; chuqim – förordningar, ordagrant "saker inristat" vilket indikerar permanenta oföränderliga lagar, beskrivs ofta som bud som inte har en rationell förklaring och Torah – undervisning, vägledning och instruktioner. Det tycks självklart att redan Abraham, som den förste israeliten, lever efter dessa Guds ord och bud.]
Därför, min son, lyssna noga och gör som jag befaller dig.
Hans mor [Rebecka] svarade honom: "Över mig ska den förbannelsen komma min son, lyssna bara på min röst och gå och hämta dem åt mig."
Och Jakob gick nära sin far Isak och han kände på honom och sade: "Rösten är Jakobs röst, men händerna är Esaus händer."
Och Esau sade till sin far: "Har du inte någon välsignelse min far? Välsigna mig, även mig, min far." Och Esau lyfte upp sin röst och grät.
Lyssna därför min son till min röst och stig upp, fly till Laban, min bror i Haran,
Och Jakob kysste Rakel och lyfte upp sin röst och grät.
Och Rakel sade: "Gud (Elohim) har dömt (hebr. danan) mig och även hört min röst och har gett mig en son." Därför gav (kallade) hon honom namnet Dan [betyder: domare].
ropade hon på männen i huset och talade med dem och sade: "Se, han [min man] har fört in en hebré för att förnedra oss (göra oss till åtlöje). Han försökte våldta mig, men då ropade jag för full hals.
När han hörde att jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut." [Ibland är flykt ett tecken på svaghet, andra gånger mod. Josef förlorade sin mantel, men behöll sin integritet.]
När jag höjde min röst och ropade för full hals, då lämnade han sin mantel hos mig, flydde och tog sig ut."
Han grät högljutt så att egyptierna hörde och faraos hus hörde.
Uppståndelsen hördes i faraos hus, det sades: "Josefs bröder har kommit!" Det behagade farao väl, liksom hans tjänare.
2 Moseboken (31)
De [Israels äldste] kommer att lyssna på dig. Sedan ska du och Israels äldste gå till den egyptiska kungen och säga: Herren (Jahve), hebréernas Gud, har visat sig för oss. Vi ber dig om tillåtelse att gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud.
Mose svarade: "Men tänk om de inte tror mig eller lyssnar på vad jag säger, utan svarar: 'Herren har inte visat sig för dig.'?"
[Herren sade:] "Om de inte tror eller bryr sig om det första tecknet [med staven], så kanske de tror det andra tecknet [med handen].
Men om de inte tror på dessa två tecken eller lyssnar på dig, så ska du ta lite vatten från Nilen och hälla det på torra landet (marken). [Detta blir det tredje tecknet.] Då ska vattnet från floden förvandlas till blod på torra land." [Två olika hebreiska ord för "torrt land" används i denna vers. Det första är det generella ordet som används i skapelsen och när israeliterna korsar Röda havet och Jordan torrskodda. Det sista används bara här och i , där det används om hur Gud är större än alla avgudar.]
Men farao [som själv ansåg sig vara en gud] svarade: "Vem är Herren (Jahve). Varför skulle jag lyda honom och släppa Israel? Jag känner inte Herren, och jag tänker inte släppa Israel."
Mose sträckte ut sin hand mot himlen och Herren (Jahve) sände åska och hagel. Eld kom ner på jorden när Herren (Jahve) lät hagel falla över Egyptens land.
Be till Herren (Jahve), det räcker med Guds (Elohims) åska och hagel. Jag ska låta er gå. Ni behöver inte stanna längre."
Mose sade till honom: "Så snart jag har gått ut ur staden ska jag sträcka ut min hand till Herren (Jahve). Åskan ska sluta och haglet ska upphöra så att du må veta att jorden är Herrens (Jahves).
Mose gick ut ur staden, bort från farao, och sträckte upp sin hand till Herren (Jahve). Då slutade åskan och haglet upphörde och regnet vräkte inte längre ner på jorden.
Men när farao såg att regnet, haglet och åskan hade upphört, utökade han sin synd och förhärdade (tillslöt) sitt hjärta, både han och hans tjänare.
Han [Mose] sade: "Om du hör Herren (Jahve) din Guds (Elohim) röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare (hebr. JHVH rafa)." [Titeln Jahve rafa är det första av förbundsnamnen som Herren låter Israels barn få veta. Det sker i den andra månaden i den hebreiska kalendern som är Ijar (infaller i april/maj). På hebreiska består ordet av tre bokstäver Alef-Jod-Resh (איר). Begynnelsebokstäverna för frasen "Jag Herren din läkare" (tre hebreiska ord ani Jahve rafa) är också Alef, Jod och Resh – ijar. Frasen är alltså en akronym för månaden Ijar, en månad som ofta förknippas med helande.]
Lyssna till min röst (på det som jag säger), jag ska ge dig råd och Gud (Elohim) ska vara med dig. Du representerar folket inför Gud och tar deras angelägenheter till Gud (Elohim).
Mose lyssnade på sin svärfar och gjorde allt som han sade.
Och nu, om ni noggrant lyssnar till mig och håller mitt förbund, då ska ni vara min dyrbara egendom [med speciellt privilegium, men också väldigt ansvar] framför (ut från) alla andra folk, för hela jorden är min.
På morgonen på den tredje dagen var det åska (röster) och blixtar (ljungeldar), ett tjockt moln på berget och tonen (ljudet) av en extraordinärt skarp (hög, ljudlig) shofar. Allt folket i lägret bävade. [Det finns några intressanta kommentarer till denna passage i den judiska traditionen. Rabbi Johanan skriver: "Guds röst splittrades till 70 röster som talade på 70 språk så att alla länder kunde förstå. När varje land hörde rösten på sitt eget modersmål ingav det dem fruktan." Här finns likheter till vad som skedde på pingsten, se .]
När ljudet av shofaren blev starkare och starkare talade Mose och Gud (Elohim) svarade honom med ett åskmullrande ljud.
Allt folket blev vittnen till åskmullret och blixtarna och ljudet från shofaren och rykandet (röken som rykte) på berget. När folket såg det blev de förskräckta och stod långt bort.
Ge akt på honom (bokstavligt: "bevaka från hans ansikte"), lyssna noga på hans röst. Var inte upproriska mot honom, för han ska inte ursäkta dina överträdelser, för mitt namn är i honom. [Denna ängel eller budbärare är Jesus, fast ännu inte i mänsklig gestalt.]
Men om du verkligen lyssnar till hans röst, och gör allt som jag talar (säger), då ska jag bli dina fienders fiende och dina motståndares motståndare.
Mose kom [från berget som han gått upp på, se ] och berättade för folket alla Herrens ord och stadgar. Hela folket svarade tillsammans (med en mun): "Allt vad Herren har sagt vill vi göra."
Och den ska Aron ha på sig när han tjänstgör och dess ljud ska höras när han går in till den heliga platsen inför Herrens (Jahves) ansikte, och när han kommer ut, för att han inte ska dö.
Och när Josua hörde larmet av folk när de ropade, sade han till Mose: "Det är ett ljud av strid i lägret."
Och han sade.
"Det är inte röster av dem som ropar om herravälde (seger),
och inte heller röster från dem som ropar för att bli övervunna,
utan ljudet av dem som sjunger är vad jag hör."
Och Mose befallde att man skulle kungöra i lägret och säga: "Varken man eller kvinna ska göra något mer arbete för offret till helgedomen." Så hindrades folket från att föra fram mer.
3 Moseboken (2)
Och om en själ syndar och hör rösten som svär (avlägger en ed) och är ett vittne som har sett eller känner till om det, om han inte säger något, då ska han bära hans synd.
Och över dem som är levande kvar ska jag sända en matthet i deras hjärtan i deras fienders land, och ljudet av dallrande löv ska förfölja dem och de ska fly som när man flyr för svärdet, och de ska falla när ingen jagar dem.
4 Moseboken (6)
Och när Mose gick in i mötestältet (hebr. ohel moed), för att han skulle tala med honom, då hörde han rösten tala till honom från ovanför locket på arken (Nådastolen) som var ovanpå vittnesbördets ark, från mellan de två keruberna, och han talade till honom.
Och hela församlingen höjde sina röster och ropade och folket grät den natten.
sannerligen, alla dessa män som har sett min härlighet och mina tecken som jag gjorde i Egypten och i öknen, men likväl har prövat mig dessa tio gånger, och inte lyssnat till min röst, [Talet tio är ett fullhetstal och kan här ses som att nu är deras överträdelser fullständiga, syndens mått är rågat, därför kommer nu domen som gör att den vuxna generation som lämnade Egypten inte får komma in i löfteslandet.]
Och hela Israel som var runtom dem flydde vid deras rop, för de sade: "Annars slukar jorden oss."
Och när vi ropade till Herren (Jahve) hörde han vår röst och sände en ängel och förde oss ut från Egypten.
Och se vi är i Kadesh, en stad precis vid din gräns.
Och Herren (Jahve) lyssnade på Israels röst och gav dem kananéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]
5 Moseboken (38)
Och Herren (Jahve) hörde rösten med era ord och blev vred och svor och sade:
Och ni återvände och grät inför Herrens (Jahves) ansikte, men Herren (Jahve) lyssnade inte på er röst och gav er inte sitt öra.
Och Herren talade till er från mitten av elden, ni hörde rösten med ord men såg ingen gestalt, bara en röst.
När du är i nöd och allt detta händer dig [fångenskap och slaveri] i kommande dagar, ska du vända om till Herren, din Gud, och höra (lyda) hans röst.
Har någonsin ett folk hört rösten av Gud (Elohim) som talar ut ur mitten av elden, som du har hört och förblivit levande?
Från himlarna har han låtit dig höra hans röst, för att han ska instruera dig, och över jorden har han låtit dig se hans stora eld och du hörde hans röst från mitten av elden.
Dessa ord talade Herren (Jahve) till hela församlingen på berget, ut ur mitten av elden, ur molnet och ur det tjocka mörkret, med en stark röst och det fortsatte inte mer. Och han skrev dem på två tavlor av sten och gav dem till mig.
[Mose talar till folket:] Då trädde alla ledare för era stammar tillsammans med era äldste fram till mig [eftersom ni var så rädda], när ni hörde rösten ur mörkret, medan berget brann i eld.
Ni sade: "Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att en människa kan tala med Gud och ändå förbli vid liv.
Om vi fortsätter att höra Herrens, vår Guds, röst kommer denna stora eld att förtära oss och vi kommer att dö! Varför ska vi låta det ske?
Vem här på jorden (bland allt kött) har någonsin hört den levande Gudens röst tala ur (inifrån; från mitten av) elden, och överlevt?
Och Herren (Jahve) hörde rösten med dina ord när du talade till mig och Herren (Jahve) sade till mig: "Jag har hört rösten med detta folks ord som de har talat till dig, de har talat väl i allt som de har sagt.
På samma sätt som länderna som Herren (Jahve) låter förgås framför dig, ska du förgås, eftersom du inte lyssnat till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst.
Och när Herren (Jahve) sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Gå upp och besätt landet som jag har gett er" då var ni upproriska mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst.
Du ska vandra efter Herren din Gud (Jahve Elohim) och honom ska du vörda (frukta) och hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) ska du hålla (vakta, skydda, bevara) och du ska lyssna till hans röst och tjäna honom och till honom ska du hålla dig (bokstavligt klistra fast dig vid).
när du lyssnar till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst för att hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot, plural) som jag befallt dig idag för att göra det som är rätt i Herren din Guds (Jahve Elohims) ögon.
om du bara lyssnar noggrant (ordagrant lyssnar, lyssnar) till Herren din Guds (Jahve Elohims) röst och håller (vaktar, skyddar, bevarar) och gör alla dessa budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) som jag befaller er idag.
Det var om detta du [Israels folk] bad Herren, din Gud, när ni var församlade vid [berget] Horeb []. Du sade: "Jag vill inte höra Herrens, min Guds, röst igen, och denna väldiga eld vill jag inte mera se, för då kommer jag att dö."
Om en man har en uppstudsig och rebellisk son som inte vill lyssna på sin fars röst och på sin mors röst [båda föräldrarnas röster], och som inte vill lyssna på dem, trots att de tuktar (fostrar, tyglar; är stränga mot) honom,
De ska säga till stadens äldste: "Detta är vår uppstudsiga och rebelliska son, han lyssnar inte på vår röst. Han är en frossare och en drinkare." [Exakt samma ord som används i n .]
[Kiasmens centrum:]
Och vi ropade till Herren (Jahve) våra fäders Gud (Elohim) och Herren (Jahve) hörde vår röst och såg vår plåga och vårt slit och vårt förtryck.
Jag har inte ätit av det i min sorg, jag har heller inte lagt undan något av det som är (rituellt) orent och inte givit av det för någon död. Jag har lyssnat till Herren (Jahve) min Guds (Elohims) röst och jag har gjort enligt allt som du har befallt mig.
Du har idag erkänt att Herren (Jahve) är din Gud (Elohim) och att du ska vandra på hans vägar och hålla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och budord (klara tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och lyssna till hans röst.
Ni ska därför lyssna till Herren (Jahve) er Guds (Elohims) röst och göra hans budord (klara tydliga befallningar) och hans förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befaller er denna dag.
Och leviterna ska tala och säga till alla män i Israel med en hög och ljudlig stämma (röst) [nu följer tolv stycken förbannelser]:
Och det ska ske, om du lyssnar uppmärksamt på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans budord (klara tydliga befallningar – hebr. mitzvot) som jag befaller dig denna dag, för att Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ska sätta dig högt över jordens alla länder.
Och alla dessa välsignelser ska komma över dig och multipliceras (mångfaldigas) över dig, om du lyssnar till Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst:
Det kommer att ske om du inte vill lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig denna dag, då ska dessa förbannelser drabba (ta över) dig:
Alla dessa förbannelser ska komma över dig, och ska jaga dig och ta över dig (bli övermäktiga), till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), eftersom du inte lyssnar på Herrens (Jahves) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig.
Och bara ett fåtal ska lämnas kvar där ni var som himlens stjärnor i stort antal [; ; ; ], eftersom du inte lyssnade till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst.
och du ska återvända till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) och lyssna till hans röst, enligt allt som jag har befallt dig idag, du och dina söner, med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Och du ska återvända och lyssna till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst och göra (agera, handla efter) alla hans budord (klara tydliga befallningar) som jag befaller dig idag.
om du lyssnar till Herren (Jahve) din Guds (Elohims) röst för att hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som är skrivna i denna undervisningsbok, om du vänder dig till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Att välja livet är att:
älska Herren, din Gud,
höra hans röst (lyda honom),
hålla sig till (klänga sig fast vid) honom.
Han är ert liv, och han ska låta er få bo länge i det land han lovat ge era förfäder Abraham, Isak och Jakob. [; ] [Att älska Gud och följa hans bud är det enda sättet för ett gott liv. Mose ton är varm men ändå tydlig, se även Paulus tal till församlingsledningen i Efesos, se .]
Och detta till Juda och han sade: "Hör (lyssna) Herre (Jahve) på (till) Judas röst, för honom till hans folk, hans händer ska strida för honom och du ska vara en hjälp mot hans motståndare."
Josua (7)
För Israels söner vandrade fyrtio år i öknen, även stridsmännen som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahves) ord, varför Herren (Jahve) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss, ett land som flyter av mjölk och honung.
Och det ska ske att när de blåser en lång signal i hornet (hebr. ) och ni hör ljudet av shofarerna, då ska hela folket ropa högt (uppge ett härskri), och stadens murar ska rasa samman (bokstavligt komma ned och bli platta) och folket ska gå upp, var och en rakt fram, framför honom."
Och Josua befallde folket och sade: "Ni ska inte ropa och inte låta er röst bli hörd, inte heller ska några ord passera ut ur era munnar förrän den dag jag ber er ropa – då ska ni ropa."
[Utgrävningar av Tel es-Sultan, som kullen där Jeriko låg heter, visar att staden var väl befäst. Den yttre muren var 7 meter hög och den inre närmare 10 meter hög. En vattenkälla, som än idag flödar med vatten, var belägen innanför muren i den sydöstra delen. Staden hade några tusen invånare. När Josua och israeliterna intar Jeriko är det vår och skörden var just bärgad, se . Vid utgrävningar på 1930-talet av Garstang hittades flera stora krukor fulla med spannmål som bekräftar detta, och visar att Jeriko kunde klarat flera års belägring. Man hittade också ett lager med stenar som ligger huller om buller, som om det sjunkit rakt ned, och tecken på att staden bränts. Egyptiska målningar på krukor och lampor ringar in dateringen till mellan 1500 och 1400-talet f.Kr., vilket stämmer med Bibelns kronologi att intåget skedde våren 1406 f.Kr. Arkeologen Kenyon, som gjorde utgrävningar där på 1950-talet, beskriver hur hon hittade högar av rött tegel som troligtvis rasat ner från den högre inre muren nedanför den yttre muren. Detta skulle då kunnat skapat en naturlig ramp så israeliterna kunde gå "upp" i staden. Redan i den första utgrävningen 1907-1909 upptäcktes de raserade murarna. I alla utgrävningar såg man att en del av den norra muren var intakt. Det tyder på att Rahabs (Rachavs) hus låg i den norra delen av staden, närmast bergen, se .] Så folket ropade och
(prästerna) blåste i shofarerna. Och det skedde när folket hörde ljudet av shofarerna att folket ropade med ett starkt
(stort) rop
(ett härskri) och murarna kom ner platt
(ordagrant: murarna föll under sig själva), så att folket gick upp
[vilket bekräftats av arkeologin], in i staden, varje man rakt framför sig, och de intog staden.
Det har inte funnits någon dag som denna, varken förr eller senare, då Herren (Jahve) lyssnade på en mans röst, för Herren (Jahve) stred för Israel.
och sade till dem: "Ni har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) allt som Herrens (Jahves) tjänare Mose har befallt er och har lyssnat till min röst i allt som jag befallt er,
Och folket sade till Josua: "Herren vår Gud (Jahve Elohim) ska vi tjäna och hans röst ska vi lyssna till."
Domarboken (11)
och ni ska inte skära förbund med invånarna i detta land [], ni ska bryta ner deras altaren [], men ni har inte lyssnat på min röst. Vad är det ni har gjort?"
Och det hände när Herrens (Jahves) budbärare talade dessa ord till alla Israels söner att folket höjde sin röst och grät (hebr. ).
Så Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han sade: "Eftersom denna nation har övergett mitt förbund som jag befallde deras fäder och inte har lyssnat till min röst,
Högre än bågskyttens röst, [hörs det] mellan vattentrågen,
där ska de öva Herrens (Jahves) rättfärdiga gärningar,
de rättfärdiga gärningarna med hans ledare i Israel.
Sedan går Herrens (Jahves) folk ner till portarna.
Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud (Jahve Elohim),
ni ska inte tillbe (vörda, frukta) amoréernas gudar i vars land ni bor,
men ni lyssnade inte på mig."[Israeliterna hade börjat tillbe fertilitetsguden Baal, och hans älskarinna Asherah. Genom att offra sina förstfödda söner i eld och genom sexuella riter trodde man att man kunde väcka upp Baal så han gav goda skördar.]
Och när de berättade det för Jotam gick han och ställde sig på toppen av berget Gerizim och lyfte upp sin röst och ropade och sade till dem: "Lyssna till mig ni Shechems män, så att Gud (Elohim) kan lyssna till er.
Och Gud (Elohim) lyssnade på Manoachs röst och Guds (Elohims) ängel kom igen till kvinnan och hon satt på fältet, men Manoach hennes man var inte med (hos) henne.
De var i Michas hus och de kände igen ynglingens röst, leviten [], och de gick åt sidan där och sade till honom: "Vem har fört dig hit? Och vad gör du här? Och vad har du här?" [Att de känner igen levitens röst kan ha att göra med att han kom från deras område vid gränsen mellan Dan och Juda. Kanske kände de honom personligen eller också hörde de att han talade deras egen dialekt.]
Men Dans söner svarade honom: "Låt inte din röst höras bland oss, annars kommer bittra män över din själ (ditt liv) och du samlar din själ och ditt hus själar (du och ditt hushåll mister livet)."
Och nu, ge oss männen, Beliars [ordagrant: den värdelöse, men även ett judiskt namn på satan] söner som är i Giva och låt oss döda dem och ta bort (ordagrant bränna) ondskan från Israel." [Beliar nämns även i .]
Men Benjamins söner lyssnade inte till sina bröder Israels söners röst.
Och folket kom till
Betel och satt där inför Guds
(Elohims) ansikte till kvällen och lyfte upp sina
röster och grät bittert.
Rut (2)
Må Herren (Jahve) ge er trygghet i ett nytt hem med varsin ny make." Sedan kysste hon dem.
De brast ut i gråt
Då brast de ut i gråt igen. Sedan kysste Orpa sin svärmor farväl [och begav sig tillbaka], men Rut höll sig nära (tätt intill, ordagrant "klängde sig fast vid, var ihopklistrad med") Noomi. [Ruts bok används som mall när någon vill konvertera till judendomen. Vissa rabbiner avvisar den som vill konvertera flera gånger för att pröva genuiniteten i beslutet. Det finns också paralleller med hur Jesus uppmanar den som vill bli hans lärjunge att beräkna kostnaden, se . Det är intressant att betydelsen av Orpas namn är gasell och styvnackad. Gasellen vill leva ett fritt liv utan någon som har synpunkter på vart hon går och styvnackad är ett uttryck som återkommer när Gud beskriver dem som är upproriska mot honom, se .]
1 Samuelsboken (37)
Men Channa talade över sitt hjärta, hennes läppar rörde sig bara men hennes röst hördes inte, därför tänkte Eli att hon var berusad,
Om en man syndar mot en annan man ska Gud (Elohim) döma honom, men om en man syndar mot Herren (Jahve), vem ska då bönfalla för honom?" Men de lyssnade inte till sin fars röst, eftersom Herren (Jahve) skulle slakta dem.
Och när filistéerna hörde ljudet av ropet sade de: "Vad betyder ljudet av detta stora rop i hebréernas läger?"
När de fick reda på att Herrens (Jahves) ark hade kommit in i lägret,
Och när Eli hörde ljudet av ropen sade han: "Vad betyder ljudet från detta tumult?"
Och mannen skyndade sig och kom till Eli.
Och medan Samuel offrade brännoffret kom filistéerna nära för att strida mot Israel, men Herren (Jahve) dundrade med ett stort dån över filistéerna den dagen och gäckade dem den dagen och de slogs ner inför Israel.
Och Herren (Jahve) sade till Samuel: "Lyssna till folkets röst i allt de säger dig, för de har inte förkastat dig utan de har förkastat mig, så att jag inte får vara kung över dem.
Lyssna nu därför till deras röst, men du ska allvarligt varna dem (noggrant låta dem veta), och ska kungöra för dem påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen som ska regera över dem."
Men folket vägrade att lyssna till Samuels röst och de sade: "Nej, men låt oss få en kung över oss,
Och Herren (Jahve) sade till Samuel: "Lyssna till deras röst och ge dem en kung." Och Samuel sade till Israels män: "Gå, var och en till sin stad."
Sedan kom budbärarna till Sauls [stad] Giva och talade dessa ord i folkets öron, och hela folket lyfte upp sina röster och grät.
Och Samuel sade till hela Israel: "Se, jag har lyssnat till er röst i allt som ni har sagt till mig, och jag har satt över er en kung.
Om ni vördar (fruktar – hebr. jare) Herren (Jahve)
och tjänar (arbetar för – hebr. avad) honom
och lyssnar (lyder – hebr. shama) till hans röst
och inte gör uppror mot Herrens (Jahves) befallningar (mun), och om både ni och kungen [Saul] som regerar över er blir Herren er Guds (Jahve Elohims) efterföljare ... [Meningen avslutas inte, här lämnas en paus för läsaren att tänka på vad som händer om man väljer att följa Gud.]
Men om ni inte lyssnar till Herrens (Jahves) röst utan gör uppror mot Herrens (Jahves) befallningar, då ska Herrens (Jahves) hand vara emot er och mot era fäder.
Är det inte veteskörd idag [maj/juni – tiden för att bärga korn och vete]? Jag ska ropa till Herren (Jahve) att han ska sända åska och regn och ni ska veta (personigen få erfara) och se att er ondska är stor, som ni har gjort i Herrens (Jahves) ögon, genom att be om en kung [och inte velat ha mig som kung]."
Sedan ropade Samuel till Herren (Jahve), och samma dag sände Herren (Jahve) åska och regn, och hela folket blev mycket rädda (greps av stor fruktan; bävade stort) inför Herren (Jahve) och Samuel. [Normalt sett faller det aldrig någon nederbörd i Israel under skördeperioden, därför är detta något mycket anmärkningsvärt. Skyfallet förstörde troligtvis också årets spannmålsskörd, se .]
Och Samuel sade till Saul: "Herren (Jahve) har sänt mig till att smörja dig till kung över hans folk, över Israel, lyssna nu därför till rösten av Herrens (Jahves) ord.
Och Samuel sade: "Vad betyder då bräkandet av får i mina öron och bölandet av oxar som jag hör?"
Varför har du då inte lyssnat till Herrens (Jahves) röst, utan slagit ner på bytet och gjort det som är ont i Herrens (Jahves) ögon?"
Och Saul sade till Samuel: "Jag har lyssnat till Herrens (Jahves) röst och jag har gått den väg som Herren (Jahve) sänt mig, och har fångat Agag, amalekiternas kung, och har fullständigt förstört amalekiterna.
Men Samuel svarade:
"Har Herren (Jahve) lika stort behag i brännoffer och offer
som till att man lyssnar till Herrens (Jahves) röst?
Se, lydnad är bättre än offer
och att lyssna (och göra) än det feta av baggar.
Sedan sade Saul till Samuel: "Jag har syndat, för jag har överträtt Herrens (Jahves) mun och dina ord, eftersom jag fruktade för folket och lyssnade till deras röst.
Och Saul lyssnade till Jonatans röst (tog till sig hans ord) och Saul lovade (gav sin ed): "[Så sant] Herren (Jahve) lever, han ska inte dödas."
Och det hände när David hade slutat tala dessa ord till Saul att Saul sade: "Är detta din röst min son David?" Och Saul lyfte upp sin röst och grät.
Och David tog emot av hennes hand det som hon fört med sig till honom, och han sade till henne: "Gå i frid (shalom ) till ditt hus, se jag har lyssnat till din röst och tagit emot ditt ansikte."
Och Saul kände igen Davids röst och sade: "Är detta din röst min son David?"
David svarade: "Det är min röst, min herre kungen."
Och när kvinnan såg Samuel, skrek hon med en hög röst, och kvinnan talade till Saul och sade: "Varför har du bedragit mig? För du är Saul."
Eftersom du inte lyssnade till Herrens (Jahves) röst och inte verkställde hans brinnande vrede över Amalek [], därför har Herren (Jahve) gjort detta mot dig idag.
Och kvinnan kom till Saul och såg att han var mycket förfärad och sade till honom: "Se, din tjänarinna har lyssnat till din röst och jag har lagt mitt liv i din hand och har lyssnat på de ord som du har talat till mig.
Och nu ber jag dig, lyssna till din tjänarinnas ord och låt mig sätta fram lite bröd åt dig och ät, så att du får styrka när du går din väg."
Men han vägrade och sade. "Jag ska inte äta." Men hans tjänare tillsammans med kvinnan uppmanade honom och han lyssnade på deras röst. Så han steg upp från marken och satt på sängen.
Och David och folket som var med honom lyfte upp sina röster och grät till dess de inte längre hade kraft att gråta.
2 Samuelsboken (12)
Och de begravde Avner i Hebron (Chevron) och kungen lyfte upp sin röst och grät vid Avners grav och hela folket grät.
Och det ska ske när du hör ljudet av en marscherande armé i bakaträdens toppar, då ska du göra dig redo, för då har Herren (Jahve) gått ut framför dig och slagit filistéernas armé."
Och David och hela Israels hus förde upp Herrens (Jahves) ark med rop och med ljudet av shofarer.
Och det hände på den sjunde dagen att barnet dog. Och Davids tjänare var rädda för att tala om att barnet var dött, för de sade: "Se, när barnet fortfarande levde talade vi med honom men han lyssnade inte till vår röst, hur ska vi då kunna tala om för honom att barnet är dött utan att han skadar sig själv?"
Likväl ville han inte lyssna till hennes röst, utan var starkare än henne och han tvingade henne och låg med henne.
Och det skedde så snart han hade slutat tala att se, kungens söner kom och lyfte upp sina röster och grät, och även kungen grät och alla hans tjänare grät mycket.
Men Avshalom sände spejare till alla Israels stammar och sade: "När ni hör shofarens röst ska ni säga: Avshalom är kung i Hebron (Chevron)."
Och hela landet grät med hög röst när hela folket gick över och när kungen gick över bäcken Kidron, hela folket passerade över och tog vägen mot öknen.
Och kungen täckte sitt ansikte och kungen ropade med hög röst: "Min son Avshalom, Avshalom, min son, min son!"
Jag är idag 80 år, kan jag skilja mellan gott och ont? Kan din tjänare känna smaken av vad jag äter eller av vad jag dricker? Kan jag fortfarande höra rösten av en man som sjunger eller en kvinna som sjunger? Varför ska då din tjänare bli en börda för min herre kungen?
I min nöd (ångest, förtvivlan) ropade (höjde min röst i bön) jag till Herren (Jahve),
jag skrek ut (ropade efter hjälp) till min Gud (Elohim).
Han hörde min röst från sitt tempel [ antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas],
mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.
Herren (Jahve) dundrade i (från) himlarna,
och den Högste (Elion) lät sin stämma höras.
1 Kungaboken (16)
Och hela folket kom upp efter honom och folket blåste i flöjter och gladde sig storligen så att marken sprack (rämnade, gick söner) av ljudet från dem.
Och Adonija och alla hans gäster som var med honom hörde det när de hade slutat att äta. Och när Joav hörde ljudet av shofaren sade han: "Varför hörs det som att staden är i uppror?"
Och Tsadok, prästen och Natan, profeten har smort honom till kung i Gihon, och de kommer upp därifrån med så stor glädje att staden är i uppror. Detta är ljudet som ni hör.
Och han stod och välsignade hela Israels församling med en hög (stark) röst och sade:
Och det blev så när Achija hörde ljudet av hennes fötter när hon kom in genom dörren att han sade: "Kom in Jerovams hustru, varför utger du dig för att vara någon annan? Jag är sänd till dig för att ge dig tunga besked.
Herren hörde Elias röst (hörde hans bön), och pojkens själ kom tillbaka in i honom och han fick liv igen. [Detta är första gången i Bibeln då någon blir uppväckt från de döda.]
Och de tog oxen som gavs dem och gjorde i ordning den, och kallade på Baals namn från morgonen ända till mitt på dagen och sade: "Baal, svara oss." Men där var ingen röst, inte någon som svarade. Och de hoppade (dansade, haltade – hebr pasach) kring (framför, runt) altaret som var gjort. [Här används samma ord som användes om folkets ambivalens i .]
Mitt på dagen (kring tolv då solen stod som högst) började Elia retas med dem och sade: "Ropa (be) högre! Visserligen är han en gud, men kanske är han försjunken i grubblerier eller så har han gått på toaletten, eller så är han på resa eller till äventyrs sover han och måste väckas." [I ugaritiska texter nämns hur gudinnan Anat letar efter guden Baal och det svar hon får är att han är ute och jagar. Andra texter beskriver hur han dör och måste uppväckas. Den grekiska historikern Menander av Efesos (200 f.Kr.) skriver hur kung Chiram från Tyros (samtida med David, se ) inrättade ritualer för hur den grekiska guden Herakles skulle väckas upp. Baalsprofeterna såg inte Elias förslag ovärdiga deras gud, utan tar dessa på fullaste allvar.]
Då ropade de högre och skar sig själva som de brukade med svärd och lansar tills blodet sprutade fram över dem.
Hela eftermiddagen fortsattde de att profetera [ropa och skrika] ända till tiden för offret [matoffret på kvällen – hebr. ; som offrades vid solnedgången, se ]. Men där var ingen röst, ingen som svarade dem, ingen som tog notis om dem.
Och Elia sade till Achav: "Stig upp, ät och drick för där är ett ljud av mycket regn."
Efter jordbävningen kom en eld,
men Herren var inte i elden.
Efter elden kom ljudet av en stilla viskning.
När Elia hörde detta täckte han ansiktet med sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom och sade: "Vad gör du här, Elia?"
Och räkna åt dig en armé, som den du har förlorat, häst för häst och vagn för vagn, och vi ska strida mot dem på fältet och vi ska säkert vara starkare (fastare, säkrare, tapprare) än dem." Och han lyssnade till deras röst och gjorde så.
Och han sade till honom: "Eftersom du inte har lyssnat till Herrens (Jahves) ord, se, så snart som du har lämnat mig ska ett lejon dräpa dig." Och så snart han hade lämnat honom blev han funnen av ett lejon som dräpte honom.
2 Kungaboken (11)
Och Gechazi fortsatte före dem och lade staven på ansiktet på ynglingen, men ingen röst och inget hördes. Därför återvände han till att möta dem och han berättade för honom och sade: "Ynglingen vaknar inte."
Men Elisha satt i sitt hus och de äldste var hos honom, och kungen sände en man före sig, men innan budbäraren kom till honom, sade han till de äldste: "Ser ni hur denne son till mördare har sänts för att ta bort mitt huvud? Se, när budbäraren kommer, ska ni stänga dörren och hålla fast dörren mot honom. Är det inte ljudet av hans herres fötter bakom honom?"
För Herren (Jahve) hade låtit araméernas armé höra ett ljud av vagnar och ett ljud av hästar och av en stor armé, och de sade till varandra: "Se, Israels kung har värvat (mot betalning lejt mot oss) hettiternas kungar och egyptiernas kungar, för att komma över oss."
Så de kom och ropade på stadens portvakt. Och de berättade för honom och sade: "Vi kom till araméernas läger och se, det fanns ingen man där, och inte rösten av någon människa, men hästarna stod bundna och åsnorna var bundna och tälten stod som de var."
Och han skrev ett brev en andra gång till dem och sade: "Om ni är på min sida och om ni lyssnar till min röst, ta er huvudena av männen av er herres söner och kom till mig i morgon vid denna tid."
Och kungens söner som var 70 personer var med stadens stora män som förde upp dem.
Och när Atalja hörde vakterna och folkets ljud (larm) kom hon till folket i Herrens (Jahves) hus.
eftersom de inte lyssnade på Herren deras Guds (Jahve Elohims) röst [och lydde honom], utan överträdde hans förbund, allt det som Mose, Herrens (Jahves) tjänare befallde. De ville inte lyssna och de ville inte göra.
Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sade:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung!
Vem har du hånat och hädat,
och mot vem har du lyft upp din röst?
Du har lyft upp dina ögon högt,
mot den Helige i Israel!
1 Krönikeboken (3)
Så snart du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar ska du dra ut till strid, för då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här."
David sade till ledarna bland leviterna att de skulle utse sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrument, lyror, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda medan de höjde glädjesången.
Hela Israel [enade, se ] hämtade upp Herrens (Jahves) förbundsark under jubel och shofarers ljud. Man blåste i trumpeter och lät cymbaler klinga och lyror och harpor ljuda.
2 Krönikeboken (10)
När trumpetblåsarna och sångarna samtidigt och samstämmigt stämde upp Herrens lov och pris, och man lät trumpeter, cymbaler och andra instrument ljuda och började tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve),
för han är god,
för evigt (i evighet) varar hans nåd (omsorgsfulla, trofasta kärlek – hebr. chesed)! [Denna refräng var också en del av den lovsång som sjöngs när David förde in arken i Jerusalem, se 1 krön 16:8-36. Citatet här kommer troligen från Ps 106:1, men frasen är vanligt förekommande i Psaltaren, se ; ; .] Då blev huset, Herrens (Jahves) hus, uppfyllt av en molnsky,
Och de svor eden inför Herren med hög röst, under jubel och till ljudet av trumpeter och shofarer.
Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren, Israels Gud, med hög och stark röst.
När Atalja hörde folkets rop, då de skyndade fram och hyllade kungen, gick hon in i Herrens hus till folket.
Och man lät utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjänare Mose hade ålagt Israel i öknen skulle erläggas åt Herren.
Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheba ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. De flesta hade nämligen inte firat den så som det var föreskrivet.
Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.
Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden.
För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Koreshs första regeringsår att Herren påverkade perserkungen Koreshs sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes:
Esra (8)
I Kyros, den persiska kungens, första år [539 f.Kr.] – för att Herrens (Jahves) ord genom Jeremias mun ska fullbordas [; ] – uppväckte Gud (Jahve) Persiens kung Kyros ande [hjärta, se ] så att han ropade ut (kungjorde) i hela sitt kungarike, både muntligt och skriftligt:
Men många av prästerna och leviterna och överhuvudena för deras fäders stammar (släkter, Israels tolv stammar), de gamla männen som hade sett det första huset [Salomos tempel], grät högljutt när de såg grunden läggas för detta hus [templet], medan många [andra] ropade högt av glädje,
så att man inte kunde skilja ljudet av glädjerop från ljudet av gråtande människor, för folket ropade för full hals, med hög röst, och ljudet hördes på långt håll.
En förordning skickades runt i Juda och Jerusalem till alla de landsflyktigas söner att de skulle samlas tillsammans i Jerusalem.
Då svarade hela församlingen och sade med hög (ljudlig) röst: "Det som du har sagt, det ska vi göra."
Nehemja (3)
På vilken plats ni än är när ni hör ljudet från hornet (larmsignalen), så kom närmare (ta er tillflykt till) oss. Vår Gud (Elohim) ska strida för oss."
och att man skulle tillkännage och utropa i alla deras städer och i Jerusalem: "Gå ut på bergen och hämta löv av olivträd, planterade eller vilda, och löv av myrten, palmer och andra lummiga träd, och gör lövhyddor som det är skrivet."
Jeshua och Bani, Kadmiel, Shebanja, Bunni, Sherebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform [trapporna ovanför dem] och ropade med hög röst till Herren (Jahve) sin Gud (Elohim).
Job (21)
Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen över sina huvuden [dåtida sed för att visa sorg].
Tillsammans har fångarna ro (hebr. ),
de hör inte slavdrivarnas (hebr. nagas) röst. []
Lejonet ryter och det vilda lejonet höjer sin röst,
de unga lejonens tänder är brutna.
Den stod stilla men jag kunde inte urskilja dess drag,
en varelse var framför mina ögon, jag hörde en stilla röst:
Om jag ropade och han svarade mig,
skulle jag inte tro (lita på) att han vänder sitt öra till min röst.
En skräckens röst är i hans öron,
med framgång ska fördärvaren komma över honom.
De sjunger med tamburin och kinnor-harpa
och fröjdas till flöjtens röst (ljud).
när han gjorde en stadga (lag – hebr. choq) [naturlag] för regnet
och en väg för åskans blixt,
Rösten från furstar (hebr. nagid) försvann (drogs undan),
deras tunga fastnade i gommen.
[Job tillhörde troligen också denna klass av ledare, hövding/furste används antagligen synonymt här.]
Därför är min harpa (kinor) vänd till sorg
och min flöjt till en gråtande röst.
Men du [Job] sade inför mina öron,
så lydde babblet (pratet – hebr. milah) jag hörde:
Och om du har förstått, hör detta,
vänd ert öra till rösten av mitt prat (mina ord – hebr. milah ani).
Hör, hör (lyssna och lyd noga – hebr. shama shama) dundret från hans röst,
och mullret som går ut från hans mun.
Efter [blixten] hörs en rytande röst,
han dundrar med sin väldiga röst,
han håller inte tillbaka blixtarna när han låter sin röst höras.
Gud (El) dundrar underbart (förunderligt) med sin röst,
han gör stora och ofattbara ting.
[Fyra gånger används ordet röst, hebr. qol, i .]
Vem hugger ut kanaler för regnflödet [har skapat vädermönster],
och ger åskvädret sin bana,
Kan du ropa [ge en order] till molnen,
så att en flod av vatten täcker dig?
I upphetsning och otålighet intar han marken,
han kan inte stå still när shofaren (basunen) har ljudit.
Har du en arm [är du lika stark] som Gud,
och dundrar din röst som hans?
Psaltaren (59)
Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren (Jahve),
och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se ; ]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Ge akt (lyssna uppmärksamt)
på mitt rop på hjälp,
min kung och min Gud (Elohim),
för det är till dig
jag vädjar (faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan – hebr. pala). [Psalmens tre första verb står i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska lyssna, förstå och ge akt på psalmistens rop på hjälp. Det fjärde verbet vädjar (hebr. pala) bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Ordet är ovanligt och har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se ; .]
Herre (Jahve),
på morgonen hör du min röst,
på morgonen riktar jag mig till dig (förbereder och framlägger mina planer),
och väntar (håller utkik, är som en vaktpost som aktivt spejar) [på bönesvaret]! [Den sista delen av meningen är svår att översätta. Verbet förbereder (hebr. arak) står utan objekt. Ordet används för hur prästerna tände offeraltaret och förberedde offret, se ; . Det används också om att duka ett bord, se , eller strukturera och ordna i rader, se . Betydelsen här är troligtvis att på morgonen då den kommande dagen struktureras med allt som ska göras, ber David om Guds hjälp, men eftersom ordet så ofta används inom tempelgudstjänsten finns även aspekten av att morgonbönen är en gudstjänst och offer som förbereds. I beskrivs innehållet i dessa böner.]
[Nu sker ett skifte i psalmen och de onda tilltalas direkt.] Ge er i väg, alla ni som gör det onda (planerar ondska och svårigheter; bereder sorg),
för Herren (Jahve) har hört mina tårars dropp (gråt).
I min nöd (ångest, förtvivlan) [när jag var trängd] ropade jag till (höjde jag min röst; kallade jag på) Herren (Jahve),
till min Gud (Elohim) skrek jag ut (hojtade högt) [efter hjälp och befrielse].
Han hörde min röst från sitt tempel [ antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas]
och mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.
Herren (Jahve) dundrade i [ har "från"] himlarna,
och den Högste (Elion) lät sin stämma höras, hagel och klot av eld (blixtar) [ackompanjerade fortsatt].
Utan tal (ord), utan ord [mänskligt språk] –
deras röst hörs inte.
för att låta tacksägelsen ljuda,
och för att vittna om alla dina under.
Hör min röst när jag ropar [i bön], Herre (Jahve)
och visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), [böj dig till mig] och svara mig.
Hör mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp],
när jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp),
när jag lyfter mina händer
mot det allra heligaste i din helgedom.
Välsignad (lovad) vare Herren (Jahve),
för han hör (har hört – och kommer att höra) mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
Herrens (Jahves) röst var över vattnen;
ärans Gud dundrade (ekade som åskdunder),
Herren (Jahve) var över de stora vattnen.
Herrens (Jahves) röst var mäktig,
Herrens (Jahves) röst var majestätisk.
[Från att ha talat om skapelsen i dåtid skiftar psalmen till vad Herren gör nu. Alla himmelska väsen, och den som sjunger och hör psalmen, uppmanas att se att Gud både har verkat och verkar nu. formar själva kärnan i psalmen och är strukturerad som en kiasm. och b talar om "träd", och a handlar om "djur" och centralt nämns öknen i . Även geografiskt finns ytterligheterna med Libanon i norr och Kadesh i söder. Guds röst dånar som ett oväder som drar fram genom landet Israel. Sju gånger ekar Herrens röst som åskknallar med blixtar, se . På samma sätt som i den första delen nämns inga människor i detta stycke heller. Alla himmelska väsen måste böja sig och även i öknen är Herren allsmäktig.] Herrens (Jahves) röst knäcker cedrar,
Herren (Jahve) knäcker Libanons cedrar.
Herrens (Jahves) röst blixtrar som eldslågor.
Herrens (Jahves) röst får öknen att bäva,
Herren (Jahve) får Kadeshöknen att bäva.
Herrens (Jahves) röst får hindarna att kalva, och ödelägger skogens klädnad. I hans [himmelska] palats ropar alla: "Ära!" [Ordet "ära" ramar in som centreras kring sju upprepningar av frasen "Herrens röst".]
Jag sade i min ängslan (irrationellt och hastigt):
"Jag är separerad (avskuren) från dina ögon (inte längre i din närhet, osynlig för dig)." []
Ändå hörde du mina böners ljud (mina ödmjuka förfrågningar om nåd),
när jag skrek ut till dig (ropade efter din hjälp).
När jag tänker på det som varit [och hur min situation ser ut nu],
är det som hela min varelse brister (smälter, mina känslor väller över mig av sorg).
Jag gick med folkhopen (hebr. sach), ledde processionen till Guds hus (boning),
med glädjerop och tacksägelse tillsammans med de som firar högtiden. [Versen är delvis svåröversatt. Hebreiska substantivet sach används bara här. Det kan betyda ett stort antal, och då syfta på en stor folkskara, vilket passar bra in här. Det betyder också något som är täckt, i så fall kanske täckta vagnar, se . Ordet har samma rot som sukkot och kan också syfta på lövhyddohögtiden (Sukkot). Då blir betydelsen att "gå in i sin sukka". Ett exempel där David gläder sig i dans är när arken förs in i Jerusalem, se .]
Djup ropar (höjer sin röst i bön) till djup,
i dånet (som rösten) av dina forsar (vattenfall),
Alla dina bränningar och vågor,
har sköljt över mig. [Frasen "djup ropar till djup" kan förstås som den mänskliga själens djup i all sin torrhet som ropar efter att bli fylld av Guds djupa fullhet. Referensen till Hermon och Jordanfloden i föregående vers, kan höra ihop med bilderna med vattenfall och vågor i denna vers. Jordanflodens källflöden kommer från Hermon och forsar ner genom flera dånande vattenfall. Bilden som målas upp är hur psalmisten är på väg att drunkna. Det finns också ett tema med vatten från , där var det brist på vatten, i droppar tårar för att här bli stora vatten som är en dödlig kraft. Ordet för djup är samma ord som används om de väldiga djupa vattenmassorna som täckte jorden i begynnelsen, se . Beskrivningen med djup och vågor är samma ord Jona använder, se . Psalmen har messianska undertoner, se . Dessa kopplingar syns i erfarenheten Jona hade i valens buk, som också liknas vid Jesu död, se . Jesus använder fraser från i sin kvalfyllda bön i Getsemane, och utifrån den bakgrunden kan språket här i beskriva hur världens synd sköljdes över Jesus, se , .]
från rösten av förolämparen och smädaren (från verbet "att skära och såra"),
från ansiktet [synen] av fienden och hämnaren. [Röst och ansikte kompletterar varandra, både hörsel- och synintryck påverkar. har framträdande k-ljud och i är m-ljudet framträdande. är på hebreiska miqqol meharep umageddep mipene oyeb umitnaqqem. Med hjälp av allitteration och assonans, vokalrim på bokstaven "e", kulminerar beskrivningen av fienden.]
Hednafolk är i uppror, och riken skakas.
Då hörs hans röst, och jorden (marken, invånarna) smälter. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Alla folk,
klappa [era] händer (applådera)!
Ropa till Gud (Elohim) med jublande [hög] röst [väsnas triumferande inför honom]! [En ordagrann översättning från hebreiskan lyder "Alla folk, klappa hand!". Det är en uppmaning att stå enade i lovprisning inför Gud. Ordet för ljud/röst (hebr. qol) beskriver ofta ett högt rop, en signal eller buller. Det använyds även om shofarhornets stötar i , och ramar in psalmens första sektion tillsammans med ordet för jubel (hebr. rua), som också används i och .]
Gud har farit upp (blivit upphöjd) under [ett larmande] jubel (härskri),
Herren (Jahve), under [det höga] ljudet (rösten – hebr. qol) av shofar (horn, basun). [Samma hebreiska ord för att fara/gå upp finns även i och kan beskriva en kungs seger/kröning. I psalmens kontext har Guds stigit ned för att rädda sitt folk och när han stiger tillbaka upp på sin tron förtjänar han lovprisning, se även ; . Texten anspelar även på hur Herren steg ner på Sinai berg, se , . Här finns även en profetisk koppling till hur Jesus steg ned i ödmjukhet och vann segern på korset, se även ; ; .]
På grund av min fiendes röst (rop, oväsen),
på grund av de ondas förtryck,
för de kastar elände över mig
och i sin ilska förföljer de mig.
Kväll och morgon och vid middagstid
begrundar (funderar, reflekterar) jag och stönar (ropar högt);
och han har hört min röst.
så att den inte hör rösten av ormtjusaren
eller av den listigaste trollformel. []
Hör, Gud (Elohim), min röst i min klagan (hör mitt lågmälda grubblande, mitt ibland bittra ordflöde),
bevara mitt liv från fiendens terror (förskräckelse över fienden).
Välsigna vår Gud, alla folk,
låt lovsången ljuda högt.
Men Gud (Elohim) har hört mig,
aktade (lyssnade uppmärksamt) på mina böners ljud.
Till honom som rider fram på himlarna, urtidshimlarna [se ],
där låter han sin röst höras, hans mäktiga röst.
Glöm inte bort rösten (ljudet, larmet) från dina fiender,
deras uppror (kaoset bland dem som reste sig upp emot dig) som fortsätter att stiga (öka utan avbrott).
Min röst [är] till Gud (Elohim) och jag ropar;
min röst [är] till Gud (Elohim)
för att han ska lyssna på (vända sitt öra till) mig.
Molnen vräkte ut vatten,
skyarna lät höra sin röst,
dina pilar vandrar också iväg.
Ljudet av ditt dundrande (din åska) i stormvirveln,
blixtar lyste upp världen,
jorden skälvde och bävade.
[A´]
Men mitt folk hörde inte min röst [se där samma ord "hör" används],
och Israel vill inte tillhöra (veta av) mig.
[Hebr. ava översatt "vill inte tillhöra" har samma rot som ordet för far, abba – de ville inte veta av Gud som sin Far.]
Lyssna (vänd ditt öra) till min bön, Herre (Jahve),
ge akt (lyssna uppmärksamt) på mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
Forsarna (strömmar, vågorna) reser (höjer) sig, Herre (Jahve),
forsarna reser sig högt,
forsarna reser sig dånande (slår in som vågor med full kraft). [Ordet för fors har grundbetydelsen "att flöda", det används för att beskriva floder som Eufrat och Jordan. På samma sätt som havet symboliskt beskriver folk och nationer, se ; , , kan floder syfta på folk och nationer i rörelse, se . Havet står också för kaos och oordning, se ; .]
Mäktigare än (starkare, högt över) dånet av stora vatten,
mäktigare än havets bränningar,
Herren (Jahve) upphöjd i majestät!
För han är vår Gud (Elohim)
och vi är folket i hans vård (hjord; på hans betesmark),
en fårhjord (flock av småboskap) i hans hand [under hans ledning och beskydd].
[]
En varning
[Nu skiftar tonen i psalmen. Från glädjefylld tillbedjan till en varning från den helige Ande, se . Detta skärper tonen och visar allvaret i en sund gudsfruktan, se . Vi påminns om att tillbedjan inte bara är sånger och ord, utan också lydnad. Om Gud ska vara vår herde, måste vi också följa honom. I Mellanöstern drivs inte får på bakifrån, de följer efter sin herde och lyssnar till hans röst.] Idag, om du hör hans röst: Lovsjung Herren (Jahve) med Kinnor-harpa (kithara) [ren instrumental musik],
med Kinnor-harpa och melodistämma [sång ackompanjerad med instrument],
med trumpeter (trumpetstötar) och shofarer (vädurshorn, basuners ljud).
Ropa i glädje inför konungen, Herren!
På grund av min suckande röst
åtskiljs mina ben från mitt kött (skelett och muskler faller isär).
Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
ni hans budbärare [profeter som talar inspirerat av Gud, kan även syfta på änglar],
ni starka krigare som utför hans uppdrag och lyder hans befallningar.
På ditt kommando flydde de,
för din dundrande röst skyndade de bort.
Vid dem har himlens fåglar sina bon,
de sjunger från grenarna.
De knotade i sina tält [; ],
de lyssnade inte till Herrens (Jahves) röst.
Jag älskar –
för Herren (Jahve) har hört min röst,
mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
Segerjubel (glädjerop) och frälsningsglädje hörs i de rättfärdigas tält (deras boningar).
Herrens (Jahves) högra hand visar sin kraft (militära styrka).
Hör min röst, i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
uppliva mig (ge mig ny styrka och liv) Herre (Jahve) med dina domar (hebr. mishpat).
Herre (Adonaj), hör min röst,
låt dina öron höra mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
Jag har sagt till Herren (Jahve): "Du är min Gud (El)."
Lyssna (vänd ditt öra) Herre (Jahve) till mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
En psalm
(sång ackompanjerad på strängar), av
(för) David.
Herre
(Jahve), jag ropar
[höjer min röst i bön] till dig, skynda till mig,
Lyssna
(vänd ditt öra) till min
röst, när jag ropar
[höjer min röst i bön] efter dig!
Jag höjer min röst och ropar till Herren (Jahve),
jag höjer min röst och ber till Herren (Jahve) om nåd (oförtjänt kärlek; favör).
Ordspråksboken (7)
[Att ge ett abstrakt begrepp mänskliga egenskaper är en vanlig poetisk stil i Ordspråksboken. I stället för att bara faktamässigt beskriva visheten personifieras den här som en kvinna och en mer levande grafisk bild målas upp för läsaren.] Visheten går ut på gatan och ropar,
på torgen (öppna platser) höjer hon sin röst.
om du ropar efter förståelse (urskillningsförmåga)
och höjer din röst för att kalla på klokhet (insikt, förståelse),
Varför lydde jag inte mina lärare
och lyssnade på dem som undervisade mig?
Är det inte så att fru vishet ropar,
och fröken förstånd höjer sin röst?
[I motsats till den lösaktiga kvinnan i kapitlet innan så är det inget hemlighetsmakeri,
inbjudan att ta emot vishet och förstånd går ut helt öppet till alla.]
"Till er människor (män – hebr. ish), jag ropar på er,
och jag riktar mig till hela mänskligheten (människors barn – hebr. bene adam).
När han talar älskvärt (ljuvligt, inställsamt),
så tro inte på honom för sjufaldiga avskyvärdheter (otäckheter, vidrigheter) finns i hans hjärta.
Den som [inställsamt] lovordar (prisar) sin granne med hög röst tidigt på morgonen,
blir till en förbannelse.
Predikaren (6)
För en dröm kommer med (i, genom) många våndor
och en dåres röst med (i, genom) många ord.
Tillåt inte din mun att föra in ditt kött (din kropp) i skuld, inte heller ska du säga till budbäraren att det var ett misstag. Varför ska Gud (Elohim) bli arg på din röst (det du säger i oförstånd) och fördärva dina händers arbete?
För som sprakandet av törnen under en gryta,
så är dårens skratt. Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
Förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) kungen,
inte ens i dina tankar (för dig själv)
och förbanna inte (ta inte lätt på, vanära inte) en rik man [som Gud välsignat, se ],
inte ens i ditt sovrum,
för en fågel i skyn kan bära rösten (viska i någons öra)
och någon med vingar kan sprida dina ord. [Ordspråket "en fågel har viskat i mitt öra..." härstammar från detta Bibelställe. Var varsam vad du säger för rykten och skvaller sprids snabbt och blir lätt allmänt känt.]
Då dörrarna mot gatan [munnen] har stängs till.
Då ljudet från kvarnen dämpas.
[Dörrarna kan syfta på munnen eller läpparna som stängs till; resultatet är att man tappar kontakten med samhället. Munnen liknas vid en kvarn, men tänderna är borta, och det låter inte längre när man tuggar.] Då man vaknar när fågeln börjar kvittra [är lättväckt och vaknar tidigt].
Då fågelsången dämpas [hörseln blir sämre].
Höga Visan (6)
[I bokens andra sektion () kommer den unga mannen till kvinnans hem och inbjuder henne att följa med ut i landsbygden. Den har sin parallell i den näst sista sektionen där det är kvinnan som vill bjuda ut mannen, se . Stycket består av tre delar med kvinnans beskrivning av mannens inbjudan, mannens inbjudan och en avslutande refräng som beskriver hur de hör ihop.]
Brudens ord
Hör rösten av min älskade (raring),
se någon kommer,
hoppandes och skuttandes över bergen,
springande över kullarna.
Blommorna visar sig på marken,
tiden för sång är här och turturduvan hörs i vårt land.
Min duva som är i bergsklyftan,
som är gömd i klippavsatsen,
låt mig se ditt ansikte,
låt mig höra din röst,
för din röst är behaglig
och ditt ansikte är attraktivt.
[Den femte sektionen (kap 5-7; bokens längsta) börjar med att kvinnan återberättar ännu en natt av sökande efter den unga mannen. I stycket finns jämnt utspritt frågor från Jerusalems döttrar: "Varför" (), "Vem" () och "Hur" (). Stycket hör tematiskt ihop med den tredje sektionen (). Det är strukturerat på samma sätt som de första sex sektionerna med: ensamt sökande, gemensam lovprisning och avslutande förening.]
Brudens ord
Jag sover men mitt hjärta är vaket.
Hör, min älskade (kära) knackar:
Öppna för mig, min syster, min kärlek,
min duva, min obefläckade,
för mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar (mitt hår) med nattens droppar.
Du som bor i gårdarna,
dina vänner har lyssnat på din röst,
låt mig nu få höra den. [Jesus är brudgummen. Ofta delar vi vårt hjärta med människor, men Jesus längtar efter att få höra vår röst.]
Jesaja (36)
Dörrposternas grundvalar skakade inför rösten av den som ropade, och huset blev uppfyllt av rök.
Sedan hörde jag Herrens (Adonajs) röst säga: "Vem ska jag sända?
Och vem ska gå för oss [finns det verkligen någon som vill vara vår budbärare]?"
Då svarade jag: "Här är jag, sänd mig!" [Uttrycket "Här är jag!" (hebr. hineni) har innebörden "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar", se även .]
Ropa med en gäll röst, Gallims dotter!
Lyssna Laish, du fattiga Anatot.
Res upp ett tecken (flagga, signal) på det trädlösa (bara) berget [ge en signal till strid],
lyft upp rösten till dem [mederna; att samla en armé],
vifta er hand [välkomnande]
att komma in i furstarnas portar [stadens mäktiga huvudportar].
[Furstarna kan syfta på tyranniska ledare, se .]
Lyssna! Muller på bergen som av ett stort folk!
Lyssna! Tumultet från ländernas kungariken som kommer samman!
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) mönstrar krigets ledare.
Cheshbon [öster om Jordan, ; ; ]
och Elale [väster om Jordan, 3 km från Cheshbon, ; ; ] ropar ut,
deras röster hörs ända till Jahats [Levitisk stad öster om Jordan, se ; ; ].
Därför skriker Moavs stridsmän högt,
hans själ är matt (svag, förbleknar) i honom.
Mumlarna (de som mumlar) lyfter upp sina röster, de sjunger,
för Herrens (Jahves) majestät ropar de från havet.
Och det ska ske att den som flyr från ljudet av terror
ska ramla ner i avgrundsdjupet,
och den som kommer upp ur (från) mitten av avgrundsdjupet
ska fångas i en fälla,
för fönstren i höjden är öppna
och jordens grundvalar skakar.
Ge ditt öra och lyssna till min röst,
var uppmärksam och hör mitt tal.
och bryta ner dig så att du talar från marken,
och ditt tal ska vara lågt från stoftet,
och din röst ska vara som en spökröst från marken,
och ditt tal ska gnissla fram från stoftet.
Det ska bli ett besök från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
med dunder (åska) och jordbävning och stort oväsen,
virvelvind och storm och flammor av slukande eld.
För folket i Sion som bor i Jerusalem ska inte gråta mer, han ska sannerligen visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er, när han hör ropet av er röst ska han svara er.
Herren (Jahve) ska låta sin härliga röst höras
och ska visa ljuset som kommer ner från hans arm
med rasande vrede och flammor med förtärande eld,
med spruckna moln och en regnstorm och hagelstenar.
Genom Herrens (Jahves) röst ska Assyrien bli bestört,
staven med vilken han slog.
För så säger Herren (Jahve) till mig: "Som lejonet
ja det unga lejonet morrar mot (lågmält begrundar – hebr. hagah, se ; ) sitt byte
även om många herdar
kallas samman mot det,
skräms det inte av deras rop
eller ryggar undan av deras larm (skrammel med vapen),
så ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) komma ner [som lejonet av Juda, se ]
och strida på berget Sion och på dess kullar.
Stå upp ni kvinnor som är modiga
och lyssna till min röst
ni trygga döttrar,
ge ert öra till mitt tal.
Vid ljudet av stridslarm flyr folket,
när du lyfter upp dig själv skingras nationerna.
Sedan stod befälhavaren och ropade med hög (stark) röst på det judiska språket och sade:
"Lyssna till orden från den store kungen – Assyriens kung!
Vem har du hånat och hädat?
Och mot vem har du hävt upp din röst?
Ja du har lyft upp dina ögon högt mot Israels Helige.
En röst ropar: "Bana väg [vänd bort alla hinder] för Herren (Jahve)
i öknen (stäppen – hebr. midbar),
bygg (jämna till) en huvudväg (en upphöjd genomfartsled)
i ödemarken (hebr. aravah) för vår Gud (Elohim).
[; ; ; ]
En röst säger: "Ropa (proklamera, predika)",
och en annan frågar: "Vad ska jag ropa (proklamera, predika)?" [Rösten från Herren svarade:]
"Alla människor (allt kött) är som gräs,
och all deras nåd (människornas omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) är som blomman på ängen.
[Lika föränderlig och temporär, se ; .]
Gå upp på ett högt berg, du Sion
som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt,
du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
Säg till städerna i Juda: "Här är er Gud!"
Han ska inte ropa eller höja sin röst (han är tyst trots stor smärta),
hans stämma hörs inte på gatorna.
Gå ut från Babel,
fly från kaldéerna [babylonierna].
Förkunna med en sjungande röst,
berätta detta,
säg det till jordens yttersta gräns,
säg: 'Herren (Jahve) har återlöst sin tjänare Jakob,
Vem bland er fruktar (vördar, respekterar) Herren
och hör hans tjänares röst?
Om han än vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning,
ska han förtrösta på Herrens namn
och stödja sig på sin Gud.
Ja, Herren ska trösta Sion [tempelberget i Jerusalem],
han ska trösta alla hennes ruiner.
Han ska göra hennes öken lik Eden,
hennes ödemark som Herrens (Jahves) trädgård.
Fröjd och glädje ska höras där inne,
tacksägelse och melodistämma (sång ackompanjerad med instrument).
Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst,
tillsammans jublar de av glädje,
för de ska med egna ögon få se Herren återvända till Sion [tempelberget i Jerusalem].
Ropa högt (med stark röst, för full hals) håll inte tillbaka,
lyft upp din röst som ett horn
och förkunna (proklamera) för mitt folk deras överträdelser
och för Jakobs hus deras synder.
Se, ni fastar samtidigt som det är strider (uppdelningar, grupperingar), bråk (stridigheter),
och ni slår med ondskans knytnäve (fysiska slagsmål, elaka verbala personangrepp, ett ondskefullt utnyttjande av de svaga).
Tro inte att er röst ska bli hörd i höjden,
om ni fortsätter fasta på det här sättet.
Jag ska jubla i Jerusalem
och glädja mig över mitt folk.
Ljudet av gråt och klagan (rop av smärta och ångest)
ska aldrig mer höras där.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Ett uppror från staden.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Det kommer från templet.
Lyssna (ett ljud, en röst)!
Herren (Jahve) vedergäller sina fiender.
Jeremia (81)
De unga lejonen har rutit över honom
och låtit sina röster höras
och de har gjort hans land öde,
hans städer ligger i spillror, utan invånare.
Likväl, känn din synd
som du har gjort mot Herren din Gud (Jahve Elohim)
när du har förskingrat dina vägar till främlingen
under varje lövrikt träd, men inte har lyssnat till min röst,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
En röst (lyssna)! På de kala höjderna hörs
en bedjande gråt från Israels söner,
eftersom de har förvrängt sina vägar,
de har glömt Herren deras Gud (Jahve Elohim).
Låt oss ligga ner i vår skam och låt vår förvirring täcka oss, eftersom vi har syndat mot Herren vår Gud (Jahve Elohim), vi och våra fäder, från vår ungdom till denna dag, och vi har inte lyssnat till Herren vår Guds (Jahve Elohims) röst.
En röst (lyssna) förkunnar från Dan och olycka hörs från Efraims berg.
Tänk på folkslagen, se låt det höras över Jerusalem, spejare kommer från ett fjärran land och ger (låter höra) sina röster över Juda städer.
Min buk! Min buk! Jag vrider mig i smärta, mitt hjärtas kammare, mitt hjärta kvider i mig. Jag kan inte tiga, eftersom du har hört shofarens röst min själ, larmet från krig (stridslarmet). [Ordet för buk kan syfta på allt från enbart tarmarna till hela den nedre regionen, men även hela bålen. I denna vers kan man anta att hela kroppen är påverkad.]
Hur länge ska jag se baner [fanor som bärs av armén i striden], höra rösen av shofar?
Från rösten (ljudet) av ryttare och bågskyttar flyr hela staden, de går in i snåren och upp på klipporna, alla städer är övergivna och ingen man bor därinne.
Eftersom jag har hört en röst som från en kvinna i födslosmärta, ångesten som hos henne som föder sitt första barn, dottern Sions röst, som flämtar efter luft, som spretar med sina händer: Ve över mig, eftersom min själ förgås till de som slaktar.
Och jag har satt väktare över er: Var uppmärksamma på shofarens röst. Men de säger: Vi vill inte vara uppmärksamma.
De bär båge och sabel (kortare böjt svärd – hebr. kidon) de är grymma och utan förbarmande. Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid mot dig, arma Sion. [Jämför där samma ord riktas mot Babylon.]
men dessa ting befallde jag dem och sade: Lyssna till min röst och jag ska vara er Gud (Elohim) och ni ska vara mitt folk och vandra på alla de vägar som jag befaller er, för att det ska gå väl för er.
Och du ska säga till dem: Detta är folket som inte lyssnar till Herren sin Guds (Jahve Elohims) röst, inte tar emot tillrättavisning. Sanningen (trofastheten) är borta och är avhuggen från deras mun.
Och jag ska få att tystna från Juda städer och från Jerusalems gator, rösten av fröjd och rösten av jubel, brudgummens röst och brudens röst, för landet ska vara öde. [; ]
Frustandet från hans hästar
hörs från Dan,
vid ljudet av gnäggandet från hans starka,
darrar hela landet,
och de kommer och har slukat landet
och allt som är (finns) i det,
staden och de som bor i den.
Se, en röst, dottern mitt folk ropar
från ett land långt borta:
Är inte Herren (Jahve) i Sion?
Är inte kungen i henne?
Varför har de provocerat mig med sina skurna avgudar
och med främmande fåfänga?
Bergen ska ta upp en gråt och klagan
och öknens betesmarker en klagosång
eftersom de är brända så att ingen går förbi.
Och de hör inte rösten av boskap,
både himlarnas fåglar och
markens djur har flytt, de är borta.
Och Herren (Jahve) sade: De har övergett min undervisning som jag har gett framför dem och har inte lyssnat till min röst och inte vandrat efter den,
Eftersom en klagande röst hörs från Sion: Hur är vi tillintetgjorda? Vi är mycket förvirrade eftersom vi har övergett landet, eftersom våra boningar har kastat ut oss.
Till rösten av hans utgivande, ljudet (bruset av mäktiga) vatten i himlarna,
får han vattenångorna att stiga upp från jordens ändar.
Han gör blixtar till regnets tid
och för ut vindarna ur sina skattkammare (förvaringsrum).
En röst, lyssna! Se, det kommer
och ett stort tumult från landet i norr
för att göra Juda städer öde,
en boplats för schakaler.
som jag befallde era fäder i de dagar då jag förde dem ut från Egyptens land, ut från järnugnen och sade: Lyssna till min röst [mina ord] och gör dem i enlighet med allt som jag befallt dig, så ska ni vara mitt folk och jag ska vara er Gud (Elohim),
Jag har ärligt varnat era fäder i de dagarna då jag förde dem ut från Egyptens land till denna dag har jag varnat i tid och ofta och sagt: Lyssna till min röst.
Herren (Jahve) gav dig namnet ett lummigt olivträd, gott med god frukt. Till ljudet av stort tumult har han tänt en eld över det och dess grenar är bortbrutna.
Mitt arv har blivit för mig som ett lejon i skogen, hon har höjt sin röst mot mig, därför hatar jag henne.
Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim) så: Se, jag ska få att tystna från denna plats, inför era ögon och i era dagar, rösten av glädje och rösten av fröjd, rösten av brudgum och rösten av brud.
men om de gör det som är ont i mina ögon, så att de inte lyssnar till min röst, då ändrar jag det goda som jag sagt om dem till godo.
Herre (Jahve) ge akt till mig och lyssna till rösten på dem som tvistar med mig.
Gå upp till Libanon och ropa och lyft upp din röst i Bashan och ropa från Avarim, eftersom alla dina älskare är fördärvade.
Jag talar till dig i din rikedom, men du säger: "Jag vill inte lyssna." Detta har varit ditt sätt sedan din ungdom, att du inte lyssnar till min röst.
Och jag ska få att upphöra bland dem:
rösten av fröjd och rösten av jubel,
brudgummens röst och brudens röst,
rösten av kvarnstenar och lampans ljus.
Och du, profetera mot dem med alla dessa ord och säg till dem: Herren (Jahve) ryter från höjden och upphäver sin röst från sin heliga boning. Han ger sin röst till ett mäktigt rytande över sin hjord, han ropar (sjunger) som druvtrampare mot alla jordens invånare. [Det var vanligt att man hjälptes åt med att trampa druvorna efter skörden. Detta gjordes ofta med en taktfast sång. Men även ljudligt då det också var ett uttryck för glädje mitt i arbetet. Ordet ana som används här har flera betydelser men bland dem både att ropa och sjunga.]
En röst! Herdarnas rop och jämret från flockens ledare. Eftersom Herren (Jahve) har tillspillogett deras betesmark.
Och nu, ändra (rätta till, korrigera) era vägar och era förehavanden och lyssna till Herren er Guds (Jahve Elohims) röst, och Herren (Jahve) ska ändra det onda som han har förkunnat mot er.
Så säger Herren (Jahve): En skakningens röst har vi hört,
med fruktan och inte fred (frid, ro – shalom).
Och ut från dem ska komma tacksägelse och rösten av dem som fröjdas, och jag ska föröka dem och de ska inte förminskas, jag ska låta dem bli fler och de ska inte krympa bort.
Så säger Herren (Jahve): "En röst (ett rop) hörs i Rama,
sorgesång (klagan) och bitter gråt,
Rakel gråter över sina söner,
hon vägrar att låta sig tröstas över sina söner,
för de är (finns) inte (hennes barn är borta)." [] [Rama ligger 8 km norr om Jerusalem där enligt en tidig tradition också Rakel är begravd, se (en annan tradition placerar graven just norr om Betlehem). Rakel, som var gift med Jakob, var länge barnlös men fick till sist två barn, Josef och Benjamin. Hennes barnbarn, Efraim och Manasse, är de stora norra Israeliska stammarna. Jeremia använder nu en metaforisk bild över hur hon gråter över hennes älskade "barn" som hade blivit tillfångatagna och bortförda till Assyrien 722 f.Kr.]
Så säger Herren [till henne]: "Håll tillbaka din klagan (sorgerop),
och fäll inga fler tårar,
för du ska få din lön [din genuina ånger har gett resultat]",
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
"Dina barn ska återvända från fiendelandet.
Och de kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte i din undervisning. De har inte gjort något av det som du befallde dem att göra. Därför har du låtit all denna ondska drabba dem.
en röst av glädje och en röst av fröjd, en röst för brudgum och en röst för brud, en röst som säger:
Tacka Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
för Herren (Jahve) är god
för till evighet varar hans nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed).
Och vi har lyssnat på Jonadav, Rechavs sons röst, vår far, i allt det som han har befallt oss, att inte dricka vin i alla våra dagar, vi, våra hustrur, våra söner och våra döttrar,
Och Jeremia sade: "De ska inte ge dig. Lyssna, jag ber dig, till Herrens (Jahves) röst i det som jag talar till dig, så ska det bli väl med dig och din själ ska leva.
och Herren (Jahve) har fört fram det och gjort som han talade eftersom ni har syndat mot Herren (Jahve) och inte har lyssnat på hans röst, därför kommer dessa ting över er.
Om det är gott eller om det är ont ska vi lyssna till Herren vår Guds (Jahve Elohims) röst till vilken vi har sänt dig, för att det ska gå väl för oss när vi lyssnar till Herren vår Guds (Jahve Elohims) röst."
Men om ni säger: Vi ska inte vistas i detta land, och inte lyssnar till Herren er Guds (Jahve Elohims) röst,
och säger: Nej, men vi ska gå till Egyptens land, där vi inte ska se krig, inte höra ljudet av shofaren, inte hungra efter bröd och där ska vi vistas.
Och idag har jag kungjort det för er, men ni har inte lyssnat till Herren er Guds (Jahve Elohims) röst i någonting som han har sänt mig med till er.
Och Jochanan, Qareas son och alla kaptenerna över trupperna och hela folket lyssnade inte till Herrens (Jahves) röst, till att bo i Juda land.
och de kom till Egyptens land, för de lyssnade inte till Herrens (Jahves) röst och de kom till Tachpanches.
Eftersom ni har offrat och har syndat mot Herren (Jahve) och inte har lyssnat till Herrens (Jahves) röst, inte vandrat i hans undervisning, inte i hans förordningar (ordagrant "saker inristat"), inte i hans stadgar (vittnesbörd), därför har detta onda drabbat er som det är idag."
Deras ljud är som en orms [som flyr],
för de marscherar med en armé
och kommer emot dem med yxor
som skogshuggare.
Från ljudet av hans starka, stampande hovar,
hans vagnars framfart, hjulens skramlande,
ser sig inte fäderna om efter sina söner (barn) …
händerna sjunker ner (är svaga).
En röst ropar från Choronim: "Ödeläggelse och stort fördärv!"
Från Cheshbons rop till Elale till Ahat har du hävt upp din röst, från Tsoar till Choronajim, en treårig kviga, även Nimrims vatten ska bli öde.
Jorden skakar vid ljudet av deras fall, där är ett rop, deras ljud hörs i Vasshavet.
Hör! Striden är i landet och stor förödelse.
Hör! De flyr och undkommer från Babels land till att förkunna för Sion Herren vår Guds (Jahve Elohims) hämnd, hämnden för hans tempel.
De lägger beslag på båge och lans, de är grymma och har inget medlidande deras röst är som det rytande havet och de rider på hästar i uppställning, som en man till strid mot dig Babels dotter.
För ljudet av Babels erövring ska jorden darra och skriket ska höras bland folkslagen.
Till rösten av hans utgivande, ljudet (bruset av mäktiga) vatten i himlarna, får han vattenångorna att stiga upp från jordens ändar. Han gör blixtar till regnets tid och för ut vindarna ur sina skattkammare (förvaringsrum).
Lyssna, ett rop från Babel och stor ödeläggelse från Kaldéernas land.
För Herren (Jahve) tillspilloger Babel och fördärvar hennes stora röst, och deras vågor ryter som många vatten, ljudet av deras röst är tydlig.
Klagovisorna (2)
Herren (Adonaj) har förkastat sitt altare,
han avskydde sin helgedom.
I fiendens hand har han gett
palatsens murar [som ska skydda mot intrång],
de har väsnats i Herrens (Jahves) hus
som på en högtidsdag. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet "har förkastat" och förstärker hur illa detta är i Herrens ögon. Vid de tre stora vallfartshögtiderna samlades stora skaror i Jerusalem och larmet av alla människor under dessa dagar skilde sig markant från alla andra dagar.]
Du hörde min röst:
"Göm inte dina öron för mitt kvidande rop om räddning."
Hesekiel (32)
Och när de gick hörde jag ljudet av deras vingar som ljudet av stora vatten, likt den Allsmäktiges röst, ett ljud av tumult som ljudet av en armé. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar.
Och det var en röst ovanför det utspända som var ovanför deras huvuden. När de stod (stilla) sänkte de ner sina vingar.
Detta sken runt honom såg ut som regnbågen i ett moln en regnig dag. Detta var hur Herrens härlighet (ära, makt) visade sig för mig. När jag såg detta, föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade.
Och jag lyftes upp av en ande (vind) och jag hörde bakom mig rösten av ett stort brus: "Välsignad är Herrens (Jahves) härlighet från hans plats"
och ljudet av de levande varelsernas vingar när de rörde vid varandra och ljudet av hjulen bredvid dem och ljudet av en stor rörelse (skakning, jordbävning – ).
Därför ska jag agera i raseri, mina ögon ska inte skona och jag ska inte ha medlidande, och även om de ropar i mina öron med en hög (stark) röst ska jag inte höra (lyssna på) dem."
[Detta stycke handlar om domen över de avgudadyrkare Hesekiel sett fördärva templet, se . Föregående kapitel avslutades med kungörande om domen, se , som upprepas i slutet på denna syn, se . Men domen sker först efter att de trogna har blivit märkta. Stycket är format som en kiasm som ramas in av mannen med linnekläder, se och .
Längre fram i synen anas att dessa totalt sju män också kan tolkas som änglar. Det är inte ovanligt att änglar kallas män, se ; ; . Inom den babyloniska mytologin beskrivs en grupp av sju varelser stå under Gud vars uppgift är att straffa och förgöra. I den arameiska Sefire-inskriptionen från 700-talet (som hittades 1930 i Al-Safirah nära Aleppo i Syrien) omnämns förbannelser av "de sju" om ett förbund bryts.] Sedan ropade han i mina öron [Guds röst] med en stor (stark) röst och sade: Få stadens väktare (de som råder; men också disciplinerar – hebr. ) att komma nära,
varje man med sitt ödeläggelsevapen (dödsbringande vapen – hebr. machet) i sin hand.
Och ljudet från kerubernas vingar hördes till den yttre gården, som Gud den Allsmäktiges (El Shaddajs) röst när han talar.
Och det hände när jag profeterade att Pelatjaho, Benajas son dog. Sedan föll jag ner på mitt ansikte och ropade med stark röst och sade: "Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), ska du göra helt slut på Israels kvarleva?"
Han kränkte (kände; låg med) med deras änkor
och deras städer ödelägger han,
landet och dess fullhet är öde
från hans rytande.
Och de sätter honom i en bur
med krokar och för honom till Babels kung
och sätter honom i säkert förvar
så att hans röst inte kan höras mer på Israels berg.
I hans högra hand är Jerusalems lott för att sätta murbräckorna till att öppna munnen för slakten, till att höja rösten med härskri, till att sätta murbräckorna mot portarna, och kasta upp belägringsvallar.
Ljudet av en sorglös folkmassa var hos henne. Många av männen som kom från öknen var berusade, de satte armband på sina händer och vackra kronor på sina huvuden.
Eftersom hans hästar är många ska deras damm övertäcka dig. Vid ljudet av ryttarna och hjulen och vagnarna ska dina murar skaka när han drar in i dina portar som män drar in i en stad när man har gjort en bräsch.
Och jag ska låta oljudet av dina sånger tystna och ljudet av dina Kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor) ska inte mer höras.
Så säger Herrarnas Herre
(Adonaj Jahve) till
Tyros: Ska inte öarna skaka vid ljudet från dina fallnas stönande, när slaktaren låter slakten ske i din mitt?
Vid ljudet av lotsarnas rop
ska vågorna darra (bli stora och skrämmande).
Och de ska låta sina röster höras över dig
och ska ropa bittert
och kasta stoft på sina huvuden,
de ska rulla sig själva i aska,
Jag ska låta folkslagen skälva (darra) vid hans fall, när jag kastar ner honom till Sheol (underjorden) med dem som går ner i avgrunden, och alla Edens träd, Libanons utvalda och bästa, alla som dricker vatten blir tröstade i de nedre delarna av jorden.
När då vemhelst hör ljudet från shofaren och inte tar varning, om svärdet kommer och tar bort honom, ska blodet komma över hans eget huvud,
han hörde ljudet från shofaren och tog inte varning. Hans blod ska komma över honom. Men om han hade tagit varning hade han räddat sin själ.
Och du är för dem som en serenad (kärlekssång), som någon som har en njutbar röst och kan spela väl (är en virtuos) på sitt instrument, så de hör dina ord men de gör dem inte.
Jag profeterade så som jag blivit befalld. Under tiden då jag profeterade hördes ett [dundrande] ljud och ett rassel, och benen kom tillsammans, ben till ben.
Och se, härligheten från Israels Gud kom från öster, och hans röst var som dånet av väldiga vatten, och jorden lystes upp av hans härlighet.
Daniel (15)
När ni hör ljudet av
horn (någon typ av blåsinstrument, troligtvis horn från något djur),
flöjt (pipa, det arameiska ordet är besläktat med ett hebreiskt ord för att blåsa och vissla),
cittra (stränginstrument med mellan tre och tolv strängar),
lyra (trigon, mindre triangelformat instrument, troligen med tre strängar för högre toner),
harpa (aram. pesanterin, från gr. psalterion – psaltare, ett stränginstrument i trekantig form),
trumma (aram. sumponeya, från gr. symphonia eller tympanon – blås eller slaginstrument)
och alla slags instrument,
ska ni falla ner och tillbe den gyllene statyn som kung Nebukadnessar har ställt upp. [De två första instrumenten är troligtvis blåsinstrument, följt av tre olika typer av stränginstrument. Det sjätte instrumentet är svårast att identifiera. Vanliga förslag är säckpipa eller trumma. Utifrån inskriptioner av orkestrar från den här tiden, och placeringen i uppräkningen, är det troligen något slags slagverk.
Orden för cittra, harpa och trummor/säckpipa är de enda grekiska låneorden i Daniels bok. Förekomsten av dessa har ibland använts som argument för ett senare datum av boken, dock nämns grekiska musikanter och instrument i assyriska skrifter före Nebukadnessars tid.
Det finns flera paralleller med Uppenbarelseboken kapitel 13. Vilddjuret från jorden gör en bild som alla måste tillbe och hans tal är 666, se . Talet sex återkommer flera gånger i detta kapitel. Statyn är 60 alnar hög och 6 alnar bred, se . Det är också sex instrument som namnges och räknas upp tre gånger, se , , .]
Så därför när alla samlade hörde ljudet av horn, flöjt, cittra, lyra, harpa och alla de andra instrumenten, föll de ner och tillbad guldstatyn som kung Nebukadnessar hade rest.
O konung, du har gett befallningen att alla här ska falla ner och tillbe den gyllne statyn när de hör ljudet av horn, flöjt, cittra, lyra, harpa, trumma och alla de andra instrumenten.
Nu, om ni är redo att falla ner och tillbe den staty jag byggt när ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, lyra, harpa, trumma och alla de andra instrumenten ... [Meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en "aposiopesis", som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad. Om de tar denna nya chans så kommer allt vara väl. Sedan fortsätter Nebukadnessar med det andra alternativet.] Men om ni inte tillber blir ni omedelbart kastade i den brinnande ugnen. Vad finns det för Gud som kan rädda er ur min hand?" [Nebukadnessar jämställer sig själv med Gud. Jeremia dokumenterar fler tillfällen där Nebukadnessar dödar med eld, se .]
Medan orden ännu var på kungens läppar kom (ordagrant "föll") en röst från himlen [troligtvis är det en ängel som tillkännager domen]: "Kung Nebukadnessar, detta är sagt om dig: Ditt rike har tagits från dig!
Då han närmade sig gropen, ropade han på Daniel med ängslan i rösten: "Daniel, den levande Gudens tjänare! Har den Gud som du troget (ständigt, oavsett omständigheter) dyrkar kunnat rädda dig från lejonen?"
[Daniels uppmärksamhet riktades nu mot det lilla hornet.] Jag fortsatte titta, eftersom [det lilla] hornet talade så stora ord. Jag såg vidare [i synen] ända tills odjuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i den brinnande elden.
Sedan hörde jag en människas röst över Ulaj [mellan flodbankarna] som ropade: "Gabriel [en Guds ängel, hans namn betyder "gudsman" eller "Guds krigare"], förklara synen för honom." [I finns en liknande beskrivning där en himmelsk varelse svävar över flodvattnet, förutom att där är det över floden Tigris. Denna vers är första gången en ängel nämns vid namn i Bibeln. Ängeln Gabriel kommer även till Sakarias, Johannes döparens pappa, och Maria, se , . Mikael, som kallas en ärkeängel, är den enda andra ängeln som namnges i Bibeln, se , ; ; ; .]
Vi har inte lyssnat till Herren vår Guds röst. Vi har inte följt (vandrat efter) den undervisning som han gav oss genom sina tjänare profeterna. [; ; ]
Hela Israels folk övergav din undervisning (korsade en gräns) och vek av [bort från din väg], och vägrade lyda (lyssna till din röst). Det är anledningen till den förbannelse och ed som står i Mose, Guds tjänares, undervisning (hebr. Torah) [], eftersom vi har syndat mot dig.
Därför vakade Herren över olyckan (som en vaktpost, och tillät den komma). [Citat från . Ordet "vaka" är ovanligt och kan användas både i betydelsen att vara på vakt mot att något ska ske, eller vaka och vänta efter att ha förberett något som ska ske. Ett exempel där ordet används så är just i Jeremia, som Daniel just har läst, där Gud vakar för att riva ner men även bygga upp, se .] Herren vår Gud är rättfärdig i allt han gör, men vi lyssnade inte på hans röst.
Hans kropp var som av krysolit (guldskimrande topas), hans ansikte som en blixt, hans ögon som eldslågor och hans armar och ben som glänsande brons. Ljudet av hans ord var som ett väldigt dån. [, , , , ; ; ]
Då hörde jag ljudet av hans ord, och när jag hörde det föll jag bedövad ner med ansiktet mot jorden.
Joel (4)
Som ljudet av vagnar
hoppar de på bergstopparna,
som knastrande eldslågor slukar stubbar,
som ett mäktigt folk uppställt (ordnat i rader) till strid.
Herren (Jahve) ger (upphäver) sin röst
framför sin armé.
Hans läger (hans armé) är mycket stort,
mäktig är den som utför hans ord [utför Herrens befallning].
För stor är Herrens (Jahves) dag,
mycket skrämmande.
Vem kan uthärda (överleva) den?
Herren (Jahve) ryter (som ett lejon) från Sion [tempelberget i Jerusalem]
och ger ut sin röst från Jerusalem –
himlen och jorden ska skälva.
Men Herren (Jahve) ska vara en tillflykt för sitt folk
och ett värn (en säker plats, ett försvar) för Israels barn (söner).
Amos (3)
Han sade: "Herren
(Jahve) ryter
[] från Sion
[tempelberget i Jerusalem] och upphäver sin
röst från Jerusalem, och herdarnas ängar ska sörja och Karmels topp
[] ska vittra."
Nu följer sju väl strukturerade upprepningar med dom över omgivande nationer. Frasen "tre av, ja fyra överträdelser" förstärker att det är många överträdelser, se , , , , ; , , . Betydelsen kan vara kontinuitet och fortsättning: 3 överträdelser, 4 överträdelser, osv. Det finns också en symbolism med 3 + 4 som blir 7, dvs att överträdelserna har nått sitt fullkomliga mått. De första sex är grupperade parvis: Damaskus & Gaza (spiran, se och ), Tyros & Edom (bröder i och ; ingen avslutande fras "säger Herren") och Ammon & Moab. Den sjunde domen riktas mot Juda. Bokens genomgripande struktur med talet sju gör att det blir en överraskning när en åttonde dom mot Israel avslutar denna sektion .
Jag ska sända en eld över Moab
och den ska sluka Keriots palats (mäktiga byggnader).
Moab ska dö i kalabalik, i stridslarm (tumult),
till ljudet av shofar (vädurshorn).
Ryter ett lejon i skogen, när han inte har något byte? [Nej, självklart inte.]
Upphäver ett ungt lejon sin röst från sin lya, om han inte har tagit (fångat) något? [Nej, självklart inte.]
Jona (2)
Han sade:
"Jag ropade (skrek) ur min ångest till Herren (Jahve)
och han svarade mig.
Från Sheols (underjordens, gravens) buk [bland de döda] ropade jag på hjälp
och du hörde min röst.
Men jag ska offra till dig
med en tacksam röst.
Det jag har lovat (gett min ed på) ska jag betala.
Frälsningen tillhör Herren (Jahve)."
Mika (2)
Snälla, lyssna nu på vad Herren (Jahve) säger: Stå upp, klaga (åberopa, lägg fram din sak) inför bergen
och låt kullarna höra din röst,
Lyssna! Herren ropar till staden
och det är vishet att ta hänsyn (visa respekt) för ditt namn,
lyssna (uppmärksamma) staven (härskarstaven) och den som har utsett den.
Nahum (4)
Drottningen [Nineves drottning] är blottad – hon förs bort [i exil]
och hennes tjänarinnor jämrar sig med en röst som duvor som slår sig för bröstet.
Se, jag är emot dig
förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
och jag ska bränna dina vagnar i röken
och svärdet ska sluka dina unga lejon.
Jag ska ta bort (bokstavligt hugga av) ditt byte från jorden
och rösterna av dina budbärare ska aldrig mer höras.
Piskor smäller [från hästarna med stridsepikage],
vagnshjul dånar (som åska),
hästar galopperar
och vagnar studsar fram,
Habackuk (2)
Bergen har sett dig och de skälver,
stormar av vatten dränker (flödar över så att vattnet täcker allting),
djupen ger sin röst (talar) och lyfter upp sina händer högt (i en gest av att ge upp).
Jag hör [Gud tala, se ], och min kropp skakar (jag blir illamående),
mina läppar darrar vid ljudet,
mina ben ruttnar (ordet betyder även reumatism)
och jag skakar där jag står. Jag ska ändå vila (vara i ro – hebr. nuach; snarlikt Noas namn, se även ) på olyckans dag
när han [babylonierna] kommer över folket [israeliterna] som han invaderar.
Sefanja (4)
På den dagen, förkunnar
(säger, proklamerar) Herren
(Jahve),
ska det höras skrik från
Fiskporten [; – i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades],
klagan från det andra området
[de nya kvarteren i Jerusalem] och ett stort brak från kullarna.
[Det andra området (ha-mishne) syftar troligtvis på expansionen av Jerusalem, väster om Davids stad, se ; . Här bodde Hulda, se , det är till henne Josia sänder bud 621 f.Kr. när Moseböckerna hittats i templet.]Nära, är Herrens (Jahves) dag – den stora,
nära, och kommer snabbt [].
Hör [ljudet av] Herrens (Jahves) dag – bittert (hebr. mar; tragik),
ropet av stridsmän är där.
Hjordar ska ligga ner i hennes mitt,
alla sorters vilda djur,
både små ugglor och stora ugglor
ska ha sina bon på hennes pelare.
Deras röst (hoande) ska höras i fönstret,
dörröppningen ska vara i ruiner,
cederplankorna ska vara exponerade. [Här tecknas bilden av ett putsat hus som har en stomme av cederträ som nu blir synligt när huset har lagts i ruiner. Ceder är ett starkt virke som förmultnar väldigt långsamt och kan därför synas flera årtionden bland ruinerna såvida inte huset brinner.]
Hon lyssnade inte på rösten (som förmanade, var inte lydig),
hon tog ingen korrigering,
hon litade inte på Herren (El),
hon drog sig inte nära Gud (Elohim).
Haggai (1)
Serubbabel (Zerubbavel), son till Shealtiel,
och Josua, son till Josadak (Jehotsadak), översteprästen,
tillsammans med kvarlevan av folket
lyssnade till Herren, deras Guds (Jahve Elohims) röst och till profeten Haggais ord som Herren, deras Gud (Jahve Elohim) hade sänt till honom, och folket kom i vördnad (gudsfruktan) inför (framför ansiktet på) Herren (Jahve).
Sakarja (3)
De som är långt borta ska komma och bygga på Herrens (Jahves) tempel och ni ska veta att Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har sänt mig till er. Och det ska ske att ni verkligen ska höra och lyda Herren er Guds (Jahve Elohims) röst." [Upprepningen av frasen, se , betonar att det är Messias verk.]
Lyssna! Herdarnas klagan,
för att deras ära är förspilld.
Lyssna! Rytandet av unga lejon,
för Jordans busksnår [som är deras skydd och gömslen] är fördärvade.
röst
