6726 – צִיּוֹן (tsijån)

Sion


Typ: N:N--L
Hebreiska: צִיּוֹן (tsijån)
Ursprung: the same (regularly) as H6725 (צִיּוּן)lemma צִיוּן missing dagesh, corrected to צִיּוּן
Användning: 154 ggr i GT

Engelsk översättning

Zion

Engelsk beskrivning

Zion = "parched place"
1) another name for Jerusalem especially in the prophetic books


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (154 st)


Men David tog Sions starka fäste, det är Davids stad.
[Detta är det centrala kapitlet i kapitel 3-11 som är en kiasm. Även kapitel 8 är format i en kiasm med sju sektioner där Salomos bön är den centrala delen: A Introduktion (vers 1–2)
  B Invigning (vers 3–13)
    C Salomo välsignar folket (vers 14–21)
      D Salomos bön (vers 22–54)
    C´ Salomo välsignar folket (vers 55–61)
  B´ Invigning (vers 62–64)
A´ Avslutning (vers 65–66) Färdigställandet av templet är Salomos största bedrift. Denna byggnad både konkretiserar och symboliserar Israels band med Gud. Mitt i allt detta är det också helt uppenbart att himlarnas Gud inte kan bo i ett hus byggt av människor, något som Salomo också tar upp i sin bön, se vers 27 och Apg 17:24.]
Vid den tiden (sedan) samlade Salomo Israels äldste och alla stammarnas huvuden (ledare), furstarna för Israels fäders hus till kung Salomo i Jerusalem för att föra upp Herrens (Jahves) förbundsark ut från Davids stad som är Sion.
Detta är ordet som Herren (Jahve) har talat om honom:
Jungfrun dottern Sion
    har föraktat dig och hånskrattat åt dig,
Jerusalems dotter
    har skakat huvudet åt dig.
För från Jerusalem ska en kvarleva komma
    och från Sions berg [tempelberget i Jerusalem] de som har flytt, Härskarorna Herres (Jahve Sebaots) nitälskan ska göra (åstadkomma) detta.
"Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem],
    mitt heliga berg." [Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se 1 Kung 8:1; Jes 40:9; Heb 12:22. Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats, se 2 Sam 5:6–7, 9. Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet "Sion", se Ps 132:13. Petrus citerar Jes 28:16 och refererar till hur Jesus har blivit "hörnstenen i Sion", se 1 Pet 2:6. I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se 1 Pet 2:5. Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se Jes 2:2; Upp 21:2–3.]
Lovsjung (musicera; slå an strängar till) Herren (Jahve) som bor på (tronar, regerar i) Sion,
    kungör (förkunna, berätta öppet och tydligt om) hans gärningar för folken.
så att jag kan berätta (räkna upp) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort]
    i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] och glädja mig i din frälsning. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, "Visa mig nåd", i vers 14 som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för "se" i vers 14 har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.]
O, att Israels frälsning
    skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
När Herren (Jahve) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap),
    då ska Jakob jubla och Israel glädjas!
Må han sända hjälp från det heliga [helgedomen],
    och stödja (upprätthålla, hjälpa) dig från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
är den vackraste höjden,
    den största glädjen på hela jorden. [Klag 2:15]
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] är [som] nordsidan [som gudaberget Safon i norr],
    den store Kungens stad. [Matt 5:35] [Hebreiska safon är det vanliga ordet för "norr". Safon identifieras i ugaritiska och andra kanaaneiska myter som boningsplatsen för stormguden Bal-Safon och ansågs även vara en samlingsplats för andra gudar. Platsen identifieras som berget Jebel Aqra på gränsen mellan moderna Syrien och Turkiet vid mynningen av floden Orontes, några mil norr om Ugarit.]
Låt Sions berg [tempelberget i Jerusalem] glädja sig.
    Låt Juda döttrar [städerna i Juda] fröjda sig,
på grund av dina domar.
Tåga runt Sion [Jerusalem], vandra omkring det,
    räkna hennes torn.
Från Sion [templet i Jerusalem], skönhetens fulländning, har Gud (Elohim) strålat fram (visat sig i glans),
    
Gör gott i din glädje över Sion [tempelberget i Jerusalem],
    bygg upp Jerusalems murar.
O, att Israels frälsning
    skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
När Gud (Elohim) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap),
    då ska Jakob jubla och Israel glädjas!
Lovsång väntar på dig (allt är redo och mitt hjärta är stilla inför dig),
    o Gud, på Sion [tempelberget i Jerusalem].
Vi ska hålla våra löften till dig,
För Gud (Elohim) ska frälsa Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och åter bygga upp Juda städer.
Sedan ska de bo där och besitta det [Sion – Jerusalem, se Ps 48:13; 102:14].
Kom ihåg din församling som du friköpt (hebr. kana) i forna tider,
    stammarna som du återlöst som ett arv,
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] där du bodde.
    
I Salem [Jerusalem] står hans lövhydda
    och hans boningsplats är Sion [tempelberget i Jerusalem, se Ps 48].
Men han utvalde Juda stam,
    Sions berg [tempelberget i Jerusalem], som han älskade.
De går från kraft till kraft
    (från plats till plats, som en vandrare som hämtar styrka och vila på varje lägerplats på väg mot målet),
    var och en träder fram inför Gud (Elohim)Sion [templet i Jerusalem].
Herren (Jahve) älskar Sions [Jerusalems] portar
    mer än alla Jakobs boningar.
Men om Sion [tempelberget i Jerusalem] ska det bli sagt:
    "Den och den mannen föddes i henne
    och den allra Högste (Elion) själv har grundat henne."
Sion hörde det och gladdes,
    Juda döttrar fröjdades över dina domar Herre (Jahve).
Herren (Jahve) är stor i Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och han är högt upphöjd över alla folk.
Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion [tempelberget i Jerusalem],
    för det är tid att visa nåd (oförtjänt kärlek; favör) mot henne,
    för hennes bestämda tid har kommit.
När Herren (Jahve) har byggt upp Sion [tempelberget i Jerusalem],
    när han har visat sig i sin härlighet,
för att människor ska berätta om Herrens (Jahves) namn i Sion [tempelberget i Jerusalem],
    och förkunna hans lov i Jerusalem.
Herren [Jahve – Gud Fadern] sträcker ut din kungaspira (ditt herradöme) från Sion [Jerusalem]. [Fadern uppmanar nu sonen:]
Regera (utöka ditt rike) mitt bland dina fiender
    (trots att det är fiender omkring dig).
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
De som förtröstar på (litar, sätter sitt hopp till) Herren (Jahve)
är som Sions berg [tempelberget i Jerusalem]
    som inte kan rubbas (skakas) utan står fast (stadigt, stabilt) för evigt.
En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-

Tidigare glädje

När Herren (Jahve) förde tillbaka Sions fångar ...
    det var som om vi drömde (det kändes helt overkligt; vi kunde knappt tro att det var sant). [Syftar troligtvis på återtåget från exilen, se 2 Krön 36:22–23; Esra 1. Verbroten för att drömma, hebr. chalam, har även betydelsen "att vara stark; bli stark".]
Herren (Jahve) välsignar dig från Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och låter dig se Jerusalems goda
    i alla dina livsdagar.
Må alla som hatar Sion [tempelberget i Jerusalem]
    drivas tillbaka i skam och vanära.
[b. Guds svar på berättelsen om arken]
Herren (Jahve) har utvalt Sion [tempelberget i Jerusalem].
    Hans önskan är att ha det som sin boning.
Som daggen på Hermon [i norra Israel] som kommer ner
    över Sions berg [tempelberget i Jerusalem].
[I ett regnfattigt land så är daggen livsavgörande för växtligheten, skörden och livet, se Jes 26:19; Sak 8:12; Hos 14:6. Kungens välvilja är lika livgivande och svalkande som daggen på gräset, se Ords 19:12. I 1 Mos 27:28 formar olja och dagg ett par, där oljan är en bild på regn.] För därifrån befaller Herren (Jahve) sin välsignelse – evigt liv! [En intressant notering med regn (och dagg) är att den berör alla, rättfärdig och orättfärdig, se Matt 5:45. Att leva i förlåtelse och endräkt är en troendes aktiva beslut, se Matt 6:12, 14–15; Rom 12:18 som påverkar hela samhället. Denna psalm avlutas med ett svindlande löfte att som respons på sann enhet ska Herren befalla sin välsignelse – evigt liv.]
Må Herren (Jahve) välsigna er från Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han som gjort (format, skapat) himlar och jord [1 Mos 1:1].
Välsignad vare Herren (Jahve) från Sion [tempelberget i Jerusalem], han som bor i Jerusalem. Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu-jah)!
Vid Babylons floder [under exilen], där satt vi och grät,
    när vi kom ihåg Sion [tempelberget i Jerusalem].
De som förde oss i fångenskap bad oss om sångernas ord,
    våra plågare bad oss vara muntra:
    "Sjung en av Sions sånger".
Herren regerar (är kung) för evigt, din Gud, o Sion [tempelberget i Jerusalem],
    från generation till generation. Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu-jah).
Jerusalem, lova (prisa, vila i; stå i stum beundran inför – hebr. shavach) Herren,
    Sion, prisa (hebr. halal) din Gud.
Låt Israel fröjdas i sin skapare,
    låt Sions barn glädja sig i sin kung.
    [Det judiska folket är skapat.]
Gå ut ni Sions döttrar och skåda på kung Salomo,
    titta också på kronan [kanske en blomsterkrans]
som hans mor har krönt honom med på hans bröllopsdag,
    dagen för hans hjärtas glädje.
Dottern Sion [Jerusalem] är lämnad som en hydda i en vingård,
    som ett skjul i en fruktträdgård, som en belägrad stad.
Sion [tempelberget i Jerusalem] ska återlösas med rätt
    och hennes ångerfulla med rättfärdighet.
Många folk ska komma och säga: "Kom låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds Hus, så att han kan undervisa oss om sina vägar, så vi kan vandra på hans stigar. För från Sion ska undervisning utgå (komma, förkunnas) och Herrens (Jahves) ord från Jerusalem.
Dessutom säger Herren (Jahve):
"Eftersom Sions dotter är arrogant (högdragen)
    och vandrar med uppsträckt nacke och lättsinniga ögon,
går omkring och är tillgjord när hon går
    och låter det pingla (har små bjällror) om hennes fötter,
därför ska Herren (Adonai) slå av kronan från dottern Sions huvud,
    och Herren (Jahve) ska blotta hennes hemliga delar (nakenhet)."
Då ska det ske att vem som än är kvar i Sion [tempelberget i Jerusalem] och vem som än är kvar i Jerusalem ska kallas helig, alla som är upptecknade bland de levande i Jerusalem.
Efter det att Herren (Adonai) har tvättat bort smutsen från Sions döttrar och har rensat bort Jerusalems blod från hennes mitt med domens ande och med brinnande ande,
sedan ska Herren (Jahve) skapa över hela berget Sions område och över hennes sammankomster, ett moln på dagen och en rök och en skinande eldsflamma på natten, och över allt (detta) ska härligheten vara en bröllopsbaldakin (tak, skydd – hebr. chuppa). [Orden påminner om molnstoden och eldstoden som ledde och följde Israels barn under ökenvandringen. Alla traditionella judiska vigslar äger rum under en bröllopsbaldakin. Tyget som är fäst på pelare liknar en sänghimmel. Att ordet chuppa används här visar hur Guds härlighet är som ett tak som skyddar, men associerar också till den djupa gemenskap som Gud vill ha med sitt folk. Äktenskapet är det starkaste förbund människan kan ingå. Herren önskar denna totala och ömsesidiga överlåtelse och intima relation med sitt folk.]
Se, jag och barnen som Herren (Jahve) har gett mig, ska vara som ett tecken och väcka förundran i Israel, från Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) som bor på berget Sion [tempelberget i Jerusalem].
Därför ska det ske att när Herren (Adonai) har fullbordat hela sitt verk (arbete) på berget Sion [tempelberget i Jerusalem] och över Jerusalem, ska jag straffa frukten av kungens arroganta hjärta i Assyrien och härligheten av hans högfärdiga utseende.
Därför säger Herren Härskarornas Herre (Adonai Jahve Sebaot): "Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem],
    var inte rädd för Assyrien,
även om han slår dig med staven,
    och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten.
Denna dag ska han stanna vid Nov [1 Sam 21–22],
    skaka sin hand
mot berget Sion (tempelberget),
    Jerusalems kulle.
Ropa av fröjd och jubla, ni Sions [kvinnliga] invånare
    [anspelar på Mirjam och kvinnornas sång och dans, se 2 Mos 15:21],
    för Israels Helige är stor bland (nära intill) er."
Vad ska man då svara
    landets budbärare?
Att Herren (Jahve) har grundat Sion (tempelberget i Jerusalem),
    och i henne ska alla folkets plågade ta sin tillflykt.
Skicka lamm till landets härskare från Sela (den branta klippan)
    från öknen till Sions döttrars berg.
På den tiden ska en hyllningsgärd bäras fram till Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
    från ett folk som är högrest och med blank hud,
    
    och från ett folk fruktansvärt från begynnelsen till idag (ett folk som alltid varit känt för sin ondska och råhet),
    ett land som är kraftigt och trampar ner,
    
    vars land delas av floderna,
till platsen för Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, berget Sion (tempelplatsen i Jerusalem).
Sedan ska månen blygas och solen skämmas,
    för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska regera
Sions berg och i Jerusalem och inför hans äldste ska härlighet råda.
Därför säger Herren Herren (Adonai Jahve): Se jag lägger i Sion en sten,
    en prövad hörnsten,
ett dyrbart (sällsynt) välgrundat grundfundament,
    den som tror (litar på den) ska aldrig (behöva) fly i all hast. [Rom 9:33; 1 Pet 2:6]
Och det ska bli som när en hungrig man drömmer,
    och se han äter men han vaknar och hans själ är tom (inre är tomt),
eller som när en törstig man drömmer,
    och se han dricker men han vaknar och se han är svag och hans själ är hungrig,
så ska skarorna från alla länder vara
    som stred mot Sion.
För folket i Sion som bor i Jerusalem ska inte gråta mer, han ska sannerligen visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er, när han hör ropet av er röst ska han svara er.
För så säger Herren (Jahve) till mig: "Som lejonet
    ja det unga lejonet morrar mot (lågmält begrundar – hebr. haga, se Jos 1:8; Ps 1:2) sitt byte
även om många herdar
    kallas samman mot det,
skräms det inte av deras rop
    eller ryggar undan av deras larm (skrammel med vapen),
så ska Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) komma ner [som lejonet av Juda, se Upp 5:5]
    och strida på berget Sion och på dess kullar.
Hans klippa ska försvinna på grund av terror (skräck)
    och hans furstar ska förskräckas vid prövningen,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    vars eld är i Sion [tempelberget i Jerusalem],
    och hans låga i Jerusalem.
Herren (Jahve) är upphöjd, för han bor i höjden,
    han har fyllt Sion [tempelberget i Jerusalem] med rätt och rättfärdighet.
Syndarna i Sion är rädda,
    darrande (skakande av fruktan) har belägrat (omringat) de ogudaktiga:
"Vem av oss ska bo tillsammans med den förtärande (slukande, bokstavligt: ätande) elden?
    Vem ibland oss ska bo med den eviga branden?"
    [Här finns en bakgrund till elden i Gehenna och den andra döden i eldsjön, se Upp 20:14.]
Se, på Sion [tempelberget] staden för våra högtidliga samlingar,
    dina ögon ska se Jerusalem en fridfull boning,
    ett tält ska inte flyttas,
dess tältpluggar (tältpinnar) ska inte dras upp,
    inte heller ska någon av tältlinorna brista (gå av, gå sönder).
För Herren (Jahve) har en hämndens dag,
    ett år av belöning (återbetalning) för Sions strid.

    de som Herren (Jahve) har friköpt ska komma tillbaka den vägen.
De ska gå in i Sion under jubelrop.
En evig glädje ska kröna dem,
    glädje och lycka ska överväldiga (överraska, gripa tag i) dem,
    sorg och suckan ska fly bort.
är detta ordet som Herren (Jahve) har talat om honom.
Jungfrun dottern Sion
    har föraktat dig och skrattat åt ditt hån,
Jerusalems dotter
    har skakat sitt huvud mot dig.
För från Jerusalem ska en kvarleva komma fram
    och från berget Sion de som överlevt.
Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) nitälskan
    ska göra detta.
Gå upp på ett högt berg, du Sion
    som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa ut det högt,
    du Jerusalem som bär fram ett glädjens budskap.
Ropa, var inte rädd!
    Säg till städerna i Juda: "Här är er Gud!"
Jag ska ge ett förebud till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Se, se dem",
    och till Jerusalem en budbärare med gott budskap.
Jag kommer nära med min rättfärdighet,
    den ska inte vara långt borta,
    och min frälsning ska inte dröja.
Och jag ska placera frälsning i Sion [tempelberget i Jerusalem],
    till Israel min härlighet. [Detta är ett löfte om Jesus som ger oss sin frälsning och rättfärdighet när han går till korset i Jerusalem.]
Men Sion [Jerusalem, och dess invånare som blivit tillfångatagna och förda till Babylon] säger:
    "Herren (Jahve) har övergivit mig, min Herre (Adonai) har glömt mig."
Ja, Herren ska trösta Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han ska trösta alla hennes ruiner.
Han ska göra hennes öken lik Eden,
    hennes ödemark som Herrens (Jahves) trädgård.
Fröjd och glädje ska höras där inne,
    tacksägelse och melodistämma (sång ackompanjerad med instrument).
Herrens förlossade ska återvända
    och komma sjungande (med jubelsång) till Sion [tempelberget i Jerusalem].
    Evig glädje ska vara på deras huvuden.
De ska få glädje och fröjd
    och sorger och suckande ska fly bort.
Jag har lagt mitt ord i din mun
    och har övertäckt dig med skuggan av min hand,
för att jag ska grunda himlarna
    och lägga jordens grundvalar
    och säga till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Du är mitt folk"!
Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder Jerusalem,
    den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
Skaka av dig dammet och res dig upp
    – sätt dig på din tron Jerusalem.
Frigör dig från banden som binder din nacke,
    du fängslade dotter Sion [tempelberget i Jerusalem].
Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
    när han närmar sig med glädjebud (om seger) och fred (frid),
han som bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning (befrielse),
    och säger till Sion [Guds heliga stad, Jerusalem]: "Din Gud regerar (är konung)!" [Citeras i Rom 10:15.]
Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst,
    tillsammans jublar de av glädje,
    för de ska med egna ögon få se Herren återvända till Sion [tempelberget i Jerusalem].
En återlösare ska komma till Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och till dem som vänder om från sina överträdelser i Jakob, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
[Vers 14–16 hör tematiskt ihop med vers 8–9]
Dina plågares söner ska komma och böja sig inför dig,
    och alla de som föraktade dig ska böja sig ner vid dina fotsulor,
och de ska kalla dig Herrens (Jahves) stad,
    Sion – Israels Helige.
stärka de som sörjer i Sion,
ge dem en huvudklädnad [vacker utsmyckad huvudbonad för fest och glädje]
    i stället för aska [som kastades på huvudet i tider av sorg],
glädjens olja
    i stället för sorg,
högtidskläder för lovprisning
    i stället för missmod (en tung ande).
De ska kallas rättfärdighetens terebinter [kraftigt tåligt träslag],
    planterade av Herren (Jahve) för att förhärliga honom. [I hebreiskan är det en ordlek mellan huvudklädnad (hebr. peer) och aska (hebr. efer). Båda orden har samma konsonanter men olika följd, och därmed olika vokaler. Ordet för huvudklädnad kommer från roten paar som betyder "att ära".]
[Herrens tjänare (som Herrens ande är över) – Messias – fortsätter att vara den som talar, se Jes 61:1; Luk 4:18–21.] För Sions [tempelberget i Jerusalem] skull ska jag inte tiga
    och för Jerusalems skull ska jag inte ge mig ro,
förrän hennes rättfärdighet lyser i klarhet
    och hennes frälsning som en brinnande fackla.
Se, Herren (Jahve) har proklamerat (förkunnat, basunerat ut)
    till jordens ändar:
"Säg till Sions dotter [Jerusalem; Sak 9:9]:
    Se din frälsning kommer!
Se han har med sig sin lön
    och hans belöning framför hans ansikte." [Jes 40:10]
Din heliga stad har blivit en vildmark,
    Sion [tempelberget i Jerusalem] har blivit en vildmark, Jerusalem en ödemark.
Vem har hört något sådant?
    Vem har sett något sådant?
Kan ett land födas på en enda dag?
    Kan en nation komma till på ett ögonblick?
Så snart som Sion kom i barnsnöd
    födde hon fram sina söner.
De bär båge och sabel (kortare böjt svärd – hebr. kidon) de är grymma och utan förbarmande. Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid mot dig, arma Sion. [Jämför Jer 50:41–42 där samma ord riktas mot Babylon.]
Det kommer en dag,
    när väktarna på Efraims berg ropar:
'Kom, låt oss gå upp till Sion
    upp till Herren, vår Gud (Jahve Elohim).' "
De ska komma och jubla på Sion [tempelberget i Jerusalem],
    de ska (strömma samman och) stråla av lycka över allt vad Herren (Jahve) ger,
över säd, vin [från druvor], och olja,
    över unga får och kalvar.
Deras liv ska vara som en vattenrik trädgård,
    aldrig mer ska de tyna bort (förtvina, lida nöd).
Herren (Jahve) har fört fram vår seger, kom och låt oss förkunna i Sion vad Herren vår Gud (Jahve Elohim) har gjort!
Och jag ska ge tillbaka till Babel och till alla Kaldéens invånare, all deras ondska som de har gjort i Sion inför dina ögon förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Våldet som utövats mot mig ska komma över Babel, säger Sions invånare, och mitt blod ska komma över Kaldéernas invånare, säger Jerusalem.
Vägarna till Sion [tempelberget i Jerusalem] sörjer
    för att ingen kommer till högtiderna.
    [De tre vallfartshögtiderna då alla som kan, uppmanas att komma till Jerusalem, se 3 Mos 23.]
Alla hennes portar är öde,
    hennes präster stönar,
hennes jungfrur sörjer
    och själv är hon full av bitterhet. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "vägarna" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att fråga Gud efter hans vägar när vi står i vägval. I den totala sorgen går det inte att söka Gud på det sättet och därför betonas hur öde vägarna nu har blivit. Vägarna deltar i sorgen. Sorgen, särskilt chockfasen, gör oss oförmögna att ta ställning och göra några val. Då är det bättre att inte gå någonstans utan stanna till dess sorgen har gått över och man har återfått sin vanliga sinneskapacitet.]
Och borta från (har lämnat) dottern Sion [tempelberget i Jerusalem]
    är all hennes prakt.
Hennes prinsar (furstar) har blivit som ensamma hjorthannar
    som inte finner något bete.
Utan styrka
    har de flytt framför sina förföljare. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "och borta från" som börjar med denna bokstav. Det förstärker att sammanhållningen har upphört.]
Sion [tempelberget i Jerusalem] breder ut sina händer (i en gest av uppgivenhet)
    där finns ingen som tröstar henne.
Herren (Jahve) har befallt angående Jakob
    att de runt omkring honom ska bli hans fiender.
Jerusalem är som en oren [Klag 1:8–9]
    ibland dem. [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "breder ut" som börjar med denna bokstav, och förstärker uppgivenheten. Det blir som en extra suck.]
Ack (ve, hur, varför) [Klag 1:1], Herren (Jahve) har i sin vrede
    övertäckt dottern Sion [tempelberget i Jerusalem] med ett moln.
Han har kastat ner Israels härlighet
    från himlen till jorden;
han glömde bort sin fotpall [templet eller arken, se Ps 99:5; 132:7]
    på dagen för hans vrede. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet "Ack" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken.]
Han har spänt sin båge som en fiende,
    där han står med sin högra hand som en åklagare
och har dödat allt som var skönt för ögat (vackert att se på).
    I dottern Sions [Jerusalems] tält [invånare]
har han utgjutit sin vrede som eld. [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "spänt sin båge" börjar med denna bokstav.]
Han skövlade sin sukka [ordagrant "lövhydda", sitt tabernakel, en omskrivning för templet] som en trädgård;
    han fördärvade sin mötesplats [templet].
Herren (Jahve) får Sion [tempelberget i Jerusalem] att glömma
    sina högtider (avtalade tider) och sabbater,
och i sin vredes ilska
    förskjuter han kung och präst. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet "skövlade" som börjar med denna bokstav. Det blir här motsatsen som betonas då skövlingen innebär att all sammanhållning har upphört.]
Herren (Jahve) hade beslutat att fördärva
    dottern Sions [Jerusalems] murar.
Han har spänt ut mätsnöret,
    han har inte hållit tillbaka sin hand från att fördärva.
Han har fått befästningsvallarna och murarna att jämra sig,
    de förtvinar (försvagas och förmultnar) tillsammans. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "hade beslutat" som börjar med den bokstaven. Det betonar att det som Herren bestämt måste ske. Nu är hans långmodighet slut.]
De sitter på marken i tystnad,
    de äldsta av Sions döttrar;
de har kastat jord på sina huvuden [ett av flera uttryck för djup sorg],
    de har klätt sig i säcktyg [ett annat uttryck för sorg].
Jerusalems jungfrur
    hänger med huvudet mot marken [ännu ett uttryck för sorg]. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet "De sitter" med denna bokstav och betonar djupet i sorgen. Hela versen visar oss olika sätt att praktiskt uttrycka sin sorg genom skilda handlingar. Att göra detta, oavsett hur, vilket kan skilja sig mellan olika kulturer, är en väsentlig del av att i reaktionsfasen ta in vad som drabbat mig. Jämför det sorgband som vi bar här i Sverige tidigare, det finns fortfarande men används numera sällan. Handen symboliserar det vi gör, därför hör alla dessa konkreta uttryck för sorg ihop med handen.]
Vad ska jag ta till vittne (undervisningsexempel) för dig?
    Vad ska jag likna dig vid, du dotter Jerusalem?
Vad kan jag jämföra dig med så att jag kan trösta dig,
    du jungfru, dotter Sion?
För din skada är stor som havet,
    vem kan läka dig? [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vad" och "vem" på denna bokstav. Det upprepas flera gånger och förstärker därmed behovet av att få ställa frågor om vad, hur och varför, som är en viktig del i sorgens reaktionsfas.]
Deras hjärta ropade till Herren (Adonai):
    "Dotter Sions [templet i Jerusalems] murar,
låt tårar flöda ner som en flod
    både dag och natt.
Ge dig själv ingen lindring,
    låt inte dina ögon vila (från gråten)."
    [Ordagrant "låt inte dotter ögat ditt vila", för liknande uttryck se Ps 17:8.][Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "ropade" börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Gud i en svår och uppgiven situation. Också i denna vers ser vi hur viktiga tårarna är i bearbetningen av sorg.]
Sions [Jerusalems] dyrbara söner,
    en gång värda sin vikt i guld,
ve (ack, varför), nu behandlas de som [enkla] lerkärl,
    sådant som krukmakaren tillverkar. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för "söner" börjar med denna bokstav. Söner är familjens arvingar och därmed hemmets hopp för en framtid. Här understryks den sorg och förtvivlan som sönernas öde för med sig i form av en förlorad tillit inför möjligheten att någonsin få se en fortsättningen på hemmet och familjen. En fortsatt släkt står i kontrast till de billiga lerkärlen, enkla dussinvaror som slängs bort när de är förbrukade.]
Herren (Jahve) har fullbordat sitt raseri,
    han har öst ut sin brinnande vrede,
han har tänt en eld [beskriver dom, se Jer 17:27; 52:13] i Sion [tempelberget i Jerusalem, se Ps 74:4–8]
    som har slukat dess grundvalar. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar orden "har fullbordat" med denna bokstav och betonar att Herrens vrede har nått sin kulmen.]
Straffet för dina synder är fullbordat (har nått sitt slut) dotter Sion [tempelberget i Jerusalem],
    han ska inte längre fördriva dig (i exil).
Men han ska straffa dina överträdelser dotter Edom,
    dina synder ska han blottlägga. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "fullbordat" börjar med denna bokstav, och då detta är sista versen i kapitlet och även den sista versen som är alfabetisk i Klagovisorna, så ger det också extra tyngd åt att sorgeprocessen har nått sitt slut. När det gäller Jerusalem är nu straffet fullbordat. Folket har rannsakat sig och istället för att sörja börjar de se framåt. Här lämnas bearbetningsfasen och det börjar bli dags att gå in i nyorienteringsfasen.]
Kvinnorna i Sion [tempelberget i Jerusalem] har blivit våldtagna,
    jungfrurna i Juda städer.
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] som är öde,
    vandrar rävarna omkring. [Denna vers börjar med ordet "På" (hebr. al) där första bokstaven är Ajin. I den hebreiska texten avslutas versen med bokstaven Pe. Detta Pe är en markering för att avgränsa texten i olika stycken och kallas parashah. Även om det är en teknisk detalj i texten, som inte översätts, gör det ändå att det kiastiska mönstret återfinns här med Ajin och Pe i samma ordning som i första kapitlet, se Klag 1:16–17. Däremot i de centrala sektionerna i kapitel 2-4 är ordningen omvänd, se Klag 2:16–17; 3:46–51; 4:16–17.]
[Om Joel är en tidig profet så kan det här handla om varning för en assyrisk invasion. Assyrierna var kända som vildsinta krigare och de uppvisade en nyskapande militär skicklighet som hjälpte dem att utöka sitt territorium.] Blås shofar (vädurshorn) i Sion [tempelberget i Jerusalem]!
    Låt larmet ljuda på mitt heliga berg! Låt alla landets invånare darra och bäva,
    för Herrens (Jahves) dag kommer,
den är verkligen nära.
Blås i shofar (horn) i Sion [för att samla till en helig sammankomst]!
    Påbjud en fasta!
    Kungör en högtidssamling!
Var glada ni Sions [Jerusalems] barn
    och fröjda er i Herren (Jahve) er Gud (Elohim).
För han ger er tidigt regn (höstregn, en lärare)
    för ert välstånd (rättfärdighet),
ja han ska ta ner regn åt dig,
    tidigt regn (höstregn) [som vattnar sådden]
    och sent regn (vårregn) [som gör att det blir rik frukt] som förut. [Det efterlängtade regnet gör att torkan i landet, som är underförstådd i Joel 1:17, tar slut. Marken kan få återhämta sig efter gräshoppsinvationen. Höstregnen gör att fröna börjar gro och vårregnen kommer innan skörden och göra att kornen sväller så det blir en stor skörd. Det hebreiska ordet för höstregn är "hammoreh" och kan både betyda höstregn och lärare. Anledningen till den dubbla betydelsen finns i ordets rot "yarah" som har att göra med att "skjuta ut något". Ett moln "skjuter ut" regndroppar mot marken och en lärare "skjuter ut ord" till sina elever. På samma sätt som regnet vattnar jorden vattnar läraren lyssnarens hjärtas jordmån, jämför Jesu undervisning om såningsmannen i Matt 13:3–10. Paulus tar som exempel hur Apollos var en lärare som "vattnade", men Gud står för växten, se 1 Kor 3:6.]
Och det ska ske att var och en som kallar på (åkallar) Herrens (Jahves) namn [inbjuder och ropar på honom]
    ska bli räddad (frälst; ska undkomma). [Jer 33:3; Apg 2:21; Rom 10:13]
För på Sions berg [tempelberget] och i Jerusalem
    ska finnas en räddad skara (de som undkommer; en kvarleva) [ska finnas befrielse och en utväg],
    precis som Herren (Jahve) har sagt (lovat),
och bland de överlevande [bland kvarlevan ska de finnas]
    som Herren (Jahve) kallar [ska inbjuda och ropa på].
Herren (Jahve) ryter (som ett lejon) från Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och ger ut sin röst från Jerusalem –
    himlen och jorden ska skälva.
Men Herren (Jahve) ska vara en tillflykt för sitt folk
    och ett värn (en säker plats, ett försvar) för Israels söner (barn).
Så ska du veta att jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som bor i Sion [Jerusalem], mitt heliga berg.
Då ska Jerusalem vara helig
    och inga främlingar ska längre gå över henne.
Jag ska frikänna dem från deras blodskuld
    som jag inte tidigare har förlåtit. Och Herren (Jahve) bor i Sion [tempelberget i Jerusalem].
Han sade: "Herren (Jahve) ryter [Joel 3:16] från Sion [tempelberget i Jerusalem] och upphäver sin röst från Jerusalem, och herdarnas ängar ska sörja och Karmels topp [Amos 9:3] ska vittra."

Nu följer sju väl strukturerade upprepningar med dom över omgivande nationer. Frasen "tre av, ja fyra överträdelser" förstärker att det är många överträdelser, se Amos 1:3, 6, 9, 11, 13; 2:1, 4, 6. Betydelsen kan vara kontinuitet och fortsättning: 3 överträdelser, 4 överträdelser, osv. Det finns också en symbolism med 3 + 4 som blir 7, dvs att överträdelserna har nått sitt fullkomliga mått. De första sex är grupperade parvis: Damaskus & Gaza (spiran, se vers 5 och vers 8), Tyros & Edom (bröder i vers 9 och vers 11; ingen avslutande fras "säger Herren") och Ammon & Moab. Den sjunde domen riktas mot Juda. Bokens genomgripande struktur med talet sju gör att det blir en överraskning när en åttonde dom mot Israel avslutar denna sektion Amos 2:6–16.

Ve, över dem som är lugna (inte oroar sig, tar det med lättja) i Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och dem som känner sig säkra på Samariens berg,
de celebra männen [de som anser sig vara eliten] i den första av nationerna,
    till vilka Israels hus hör (ordagrant: kommer).
[På samma sätt som de två tidigare profetböckerna, Joel och Amos, beskrivit vad som ska hända efter Herrens dag, beskrivs nu hur Gud ska resa upp Davids hus, se Joel 2:32 och Amos 9:11–15.] Men på Sions berg [tempelberget i Jerusalem] ska finnas en kvarleva (en räddad skara; en befrielse)
    och det ska vara heligt [igen],
och Jakobs hus ska återbesätta
    sina besittningar (komma tillbaka och bo i sina områden).
Frälsare (räddare) [mäktiga stridsmän, de som blivit befriade] ska komma upp på berget Sion [tempelberget i Jerusalem]
    för att döma Esaus berg [Seir],
    och kungariket (herraväldet) ska vara Herrens (Jahves).
Spänn för vagnarna (hebr. rekesh) på de snabba hästarna ni Lachis invånare ["hästekipage-staden"],
    hon var begynnelsen till dottern Sions [Jerusalems] synd,
    eftersom Israels överträdelser blev funna hos henne.
som bygger upp Sion med blod
    och Jerusalem med överträdelse.
Därför ska för din skull
    Sion bli plöjt som ett fält,
och Jerusalem ska bli till ruinhögar
    och tempelberget ska bli som en hög plats i en skog.
Många folk ska komma och säga: "Kom låt oss gå upp till Herrens berg,
    upp till Jakobs Guds hus,
han ska lära oss sina vägar,
    och vi ska vandra på hans stigar (leva efter hans instruktioner)." För undervisning (hebr. torah) ska gå ut från Sion,
    Herrens (Jahves) ord från Jerusalem.
och jag ska göra henne som haltade till en kvarleva,
    och hon som var förskjuten till en mäktig nation,
och Herren (Jahve) ska regera över dem på berget Sion
    från därifrån (den tiden) och för alltid och evigt.
Och du herdetorn (hebr. Migdal eder; ett torn som herdarna använde när de vakade över hjorden i fållan),
    dottern Sions kulle,
till dig ska det komma,
    ja det tidigare herradömet ska komma, Jerusalems döttrars kungarike.
Våndas och föd dotter Sion,
    som en kvinna i födsloarbete,
för nu ska du gå fram,
    ut ur staden och du ska vistas på fältet [oskyddat]
och ska komma ända till Babel,
    där ska du bli räddad,
där ska Herren (Jahve) återlösa dig
    från dina fienders hand.
Och nu är många nationer församlade
    mot dig som säger:
"Låt henne bli orenad
    och låt våra ögon stirra på Sion."
Ställ dig upp och tröska, dotter Sion,
    för jag ska göra dina horn av järn
och jag ska göra dina hovar av koppar,
    och du ska slå många folk i bitar
och du ska helga deras förvärv till Herren (Jahve)
    och deras rikedom till hela jordens Herre (Adonai).
Jubla (sjung), dotter Sion [en kärleksfull titel på staden Jerusalem]!
    Ropa i glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,
    dotter Jerusalem!
På den dagen [då Jesus kommer tillbaka för att regera i tusenårsriket] ska det sägas till Jerusalem:
"Frukta inte, Sion,
    låt inte dina händer falla (tappa inte modet, frimodigheten)! [2 Mos 17:12]
Sedan sade ängeln (budbäraren) som talade med mig: "Ropa ut och säg; Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot); Jag nitälskar för Jerusalem, ja, min nitälskan är stor för Sion [tempelberget i Jerusalem].
Ropa ut igen och säg: Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot); "Mina städer ska åter överflöda med välstånd och Herren (Jahve) ska åter trösta Sion [tempelberget i Jerusalem] och ska åter utvälja Jerusalem."
Ve! Fly Sion, du som bor med Babels döttrar.
Sjung och fröjda dig dotter Sion [tempelberget i Jerusalem], för jag kommer och jag ska bo i din mitt, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Jag känner nitälskan (iver, hänfördhet) över Sion med stor nitälskan
    [samma starka känsla av kärlek och avund som en make känner då någon försöker förföra hans hustru],
    jag nitälskar för henne med stor vrede [mot hennes fiender].
Så säger Herren (Jahve):
Jag ska återvända till Sion och bo mitt i Jerusalem,
    och Jerusalem ska kallas:

    "Sanningens stad", och
    "Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) berg", och
    "Det heliga berget".
[Följande profetia skrevs 487 f.Kr. Jesus fullbordade den första delen när han red in i Jerusalem.] Gläd dig av hela din kraft (hänge dig),
    du Sions dotter [ni som bor i Jerusalem]!
Ropa i glädje (stäm in i segerjubel),
    Jerusalems dotter!
    [Titeln "dotter" förstärker bilden av Gud som en kärleksfull far för sitt folk.]Se, din konung kommer till dig!
    Han är rättfärdig (rättvis, rättmätig, lever upp till en hög standard)
    [refererar både till hans karaktär och hur han regerar],
    han är frälsning (en befriare som segrat),
    han kommer ödmjukt (under enkla yttre förhållanden),
    ridande på en åsna, ja ett åsneföl, på ett åsnestos föl. [Enligt dåtidens sed red en kung som kom i ett fredligt uppdrag på en åsna, medan en krigarkung kom på en häst. Nu följer den andra delen av denna profetia som kommer att gå i uppfyllelse när Jesus kommer tillbaka för att regera här på jorden i tusenårsriket.]
Jag ska böja Juda som min båge
    och fylla den med Efraim [som en pil – redo att skjutas iväg].
Jag ska egga dina söner Sion
    mot dina söner Grekland (Javan),
    jag ska svinga dig som en krigares svärd.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.