6430 – פְּלִשְׁתִּי (plishti)

filisté


Typ: N:N--LG
Hebreiska: פְּלִשְׁתִּי (plishti)
Ursprung: patrial from H6429 (פְּלֶשֶׁת)
Användning: 288 ggr i GT

Engelsk översättning

Philistine

Engelsk beskrivning

Philistine = "immigrants"
1) an inhabitant of Philistia; descendants of Mizraim who immigrated from Caphtor (Crete?) to the western seacoast of Canaan


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (288 st)


och Patrusim och Kasluchim, som blev (stamfar till) filistéerna, och Kafettorim.
Så skar de ett förbund i Beer-Sheva och Avimelech och Pichol, ledaren för hans här, reste sig och de återvände till filistéernas land.
Och Abraham vandrade omkring i filistéernas land under många dagar.
Det blev hungersnöd i landet, en annan hungersnöd än den som var under Abrahams dagar. Isak gick till Avimelech, filistéernas kung, till Gerar. [Gerar markerade den södra gränsen av Kanan, och låg nära Gaza, se 1 Mos 10:19.]
Det hände när han hade varit där en lång tid att filistéernas kung Avimelech tittade ut genom ett fönster och såg och se, Isak (hebr. Yishaq) skrattade (hebr. metsachaq – kelade, roade sig, vänslades, "skojbråkade") med Rebecka, sin hustru. [Hebr. metsachaq är snarlikt Isaks namn som betyder "skratt", se 1 Mos 17:17, 19. Samma ord används av Potifars hustru när hon anklagar Josef för att ha antastat henne, se 1 Mos 39:14, 17. Ordet används också om hur Ismael förlöjligande Isak, se 1 Mos 21:9. Allt detta förstärker hur Isak ignorerade och "förlöjligade" Guds löfte om beskydd, och ljög för att skydda sig själv.]
Han hade boskapshjordar och kreatursbesättningar och ett stort hushåll och filistéerna avundades honom.
Alla brunnar som han fars tjänare hade grävt under hans fars Abrahams dagar, hade filistéerna lagt igen och fyllt med jord.
Isak grävde på nytt upp brunnarna med vatten, som de hade grävt under hans far Abrahams dagar, eftersom filistéerna hade lagt igen dem efter Abrahams död. Han gav dem namn efter de namn som hans far hade gett dem.
Efter det att farao låtit folket gå, ledde Gud (Elohim) dem inte på vägen mot filistéernas land, även om den var närmast, kortast, för Gud (Elohim) sade: Folket kan ändra sig om de ser krig och vilja vända tillbaks till Egypten. [Gud valde att inledningsvis skona folket från motgångar för att ge dem möjligheten att bli trygga i sin nya situation och lära sig förstå att Gud alltid är pålitlig. Men senare vill han lära oss att lita på honom även i motgång för det tillhör livet som frälst att kunna möta både med– och motgångar tillsammans med Gud. Denna vers lär oss att hjälpa nyfrälsta syskon så att vi skyddar dem från onödiga motgångar i början på sin vandring med Jesus.]
Jag ska sätta dina gränser från Röda havet (Vasshavet) till Filistéernas hav [Medelhavet] och från öknen (Negev eller Sinai) till floden Eufrat. För jag ska lämna landets invånare i din hand, och du ska driva ut dem ifrån dig.

Detta är landet som återstår: Hela filistéernas område och hela geshureerna
från Shichor som är framför Egypten till gränsen mot Ekron norrut som räknas som kananeernas, de fem filisteiska ledarna, Gaza och Ashdod och Ashkelon och Gittit och Ekron, även Avim.

De fem filisteiska furstarna [för städerna Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan, se Jos 13:3],
och alla kananéer [generell term för folkslagen i landet]
och sidoniterna [Fenikien, nuvarande kustremsan vid Libanon med städerna Tsor (Tyros) och Sidon, se Dom 1:31; 1 Mos 10:15] och hivéerna [1 Mos 34:2] som bodde i Libanons berg
    från berget Baal-Hermon [Jos 11:17] till Lebo Chamat [hebr. lebo betyder "ingång" och kan också syfta på Chamats bergspass; troligtvis staden Labweh i norra Libanon vid Orontesflodens källor]. [Filisteerna är en beteckning på de sjöfolk som på 1200-talet f.Kr. kom från de grekiska öarna (främst Kreta, se 1 Mos 10:13‑14; 4 mos 24:24; Jer 47:4; Amos 9:7). Dessa fem städer/riken (pentapolis) hade ett gemensamt stadsförbund och var israels fiende, se 1 Sam 6:16‑18.]
Efter honom kom Shamgar, Anats son, som slog 600 filisteiska män med en oxpik. Även han räddade Israel.
[Den sjunde dommaren som tas upp i denna bok är Simon. På hebreiska heter han Shimshon.]
Och Samuels ord kom till hela Israel. Nu drog Israel ut mot filisteen för att kriga, och slog läger bredvid Even-Ezer och filistéerna slog läger i Afek.
Och filistéerna ställde upp sig själva mot Israel och när striden pågick slog de Israel framför filistéerna, och de slog av deras armé på fältet omkring 4 000 män.
Och när folket kom till lägret sade Israels äldste: "Varför har Herren (Jahve) slagit oss idag framför filistéerna? Låt oss hämta Herrens (Jahves) förbundsark från Shilo till oss, så att han kan vara ibland oss och rädda (frälsa) oss ur fiendens hand."
Och när filistéerna hörde ljudet av ropet sade de: "Vad betyder ljudet av detta stora rop i hebréernas läger?"
När de visste att Herrens (Jahves) ark hade kommit in i lägret,
då blev filistéerna blev rädda och sade: "Gud (Elohim) har kommit in i lägret!" och de sade: "Ve oss! Något sådant fanns inte igår och inte dagen innan.
Var starka och samla ihop er själva som män, ni filistéer, så att ni inte blir slavar till hebréerna som de har varit åt er. Samla ihop er själva som män och kriga!"
Och filistéerna stred och Israel blev slaget och de flydde varje man till sitt tält. Och där var ett stort slag (en stor slakt), för 30 000 från Israels fotfolk föll.
Och han som hade med sig budskap svarade och sade: "Israel har flytt för filistéerna och det har också varit en stor slakt bland folket, och de slog även dina två söner. Chofni och Pinchas är döda och Guds (Elohims) ark är tagen."
Nu när filistéerna hade tagit Guds (Elohims) ark, förde de den från Even-Ezer till Ashdod.
Och filistéerna tog Guds (Elohims) ark och förde in den i Dagons hus och ställde den bredvid Dagon.
De sände därför och samlade ihop alla filisteens ledare till sig och sade: "Vad ska vi göra med Israels Guds (Elohims) ark?"
    De svarade: "Låt Israels Guds (Elohims) ark bäras till Gat." Och de bar Israels Guds (Elohims) ark dit.
De sände därför efter och samlade ihop filistéernas ledare och de sade: "Sänd bort Israels Guds (Elohims) ark och låt den gå tillbaka till sin plats, så att den inte slaktar oss och vårt folk," för en dödlig pest rådde över hela staden, Guds (Elohims) hand var mycket tung där.
Och Herrens (Jahves) ark var i filistéernas land i sju månader.
Och filistéerna kallade på prästerna och siarna och sade: "Vad ska vi göra med Herrens (Jahves) ark? Tala om för oss hur vi ska skicka tillbaks den till sin plats."
Då sade de: "Vilket ska skuldoffret vara som vi ska ge honom?"
    De svarade: "Fem gyllene bölder och fem gyllene möss, efter antalet av filistéernas ledare, för en plåga var över er alla och över era ledare.
Och kvigorna gick raka vägen längs vägen till Beit-Shemesh, de gick längs huvudvägen, och råmade när de gick, och vände inte till sidan åt höger eller åt vänster, och filistéernas ledare följde efter dem till gränsen mot Beit-Shemesh.
Och när de 5 filisteiska ledarna såg det återvände de till Ekron samma dag.
Och dessa är de gyllene bölderna som filistéerna gav som ett skuldoffer till Herren (Jahve): För Ashdod 1, för Gaza 1, för Ashkelon 1, för Gat 1, för Ekron1,
och de gyllene mössen efter antalet av filisteernas städer tillhörde de 5 ledarna, både de befästa städerna och landsbyarna, ända till Avel vid den stora stenen, där de satte ner Herrens (Jahves) ark. Denna sten finns kvar på betshemiten Josuas fält till denna dag.
Och de sände budbärare till invånarna i Kirjat-Jearim och sade: "Filistéerna har fört tillbaka Herrens (Jahves) ark, kom ner och hämta upp den till er."
Och Samuel talade till hela Israels hus och sade: "Om ni återvänder till Herren (Jahve) med hela ert hjärta och tar bort de främmande gudarna och aserorna [pålar för avgudadyrkan] från ibland er, och vänder era hjärtan till Herren (Jahve) och tjänar enbart honom, då ska han befria er ur filistéernas hand."
Och när filistéerna hörde att Israels söner hade samlats i Mitspa drog filistéernas ledare upp mot Israel. Och när Israels söner hörde det var de rädda för filistéerna.
Och Israels söner sade till Samuel: "Sluta inte att ropa till Herren vår Gud (Jahve Elohim) för oss, så att han räddar oss ur filistéernas hand."
Och medan Samuel offrade brännoffret kom filistéerna nära för att strida mot Israel, men Herren (Jahve) dundrade med ett stort dån över filistéerna den dagen och gäckade dem den dagen och de slogs ner inför Israel.
Och Israels män gick ut från Mitspa och jagade filistéerna och slog dem tills de kom till Beit-Kar.
Så blev filistéerna underkuvade och de kom inte mer innanför Israels gräns, och Herrens (Jahves) hand var emot filistéerna alla Samuels dagar.
Och städerna som filistéerna hade tagit från Israel återbördades till Israel, från Ekron till Gat, och dess gränser befriades Israel från filistéernas hand. Och det var fred mellan Israel och amoreerna.
"Imorgon vid denna tid ska jag sända dig en man från Benjamins land, och du ska smörja honom till furste över mitt folk Israel, och han ska rädda folket från filistéernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig."
Därefter ska du komma till Guds (Elohims) Giva ("Guds kulle" – hebr. Giva haElohim) där filistéernas här är [1 Sam 13:3] och det ska ske när du har kommit dit till staden att du ska möta en grupp profeter som kommer ner från den höga platsen med en psaltare, en tamburin och en flöjt och en Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) framför sig, och de ska profetera.
Men de glömde bort Herren deras Gud (Jahve Elohim) och han gav dem i Siseras hand, härföraren över Chatsor, och i filistéernas hand och i kungen i Moavs hand och de stred mot dem.
Och Jonatan slog filistéernas avdelning som var i Geva [maskulin form av "kulle"] och filistéerna hörde om det. Och Saul blåste i shofaren över hela landet och sade: "Låt hebréerna höra." [Vid fyra tillfällen i Samuelsböckerna används den hebreiska stavningen Geva (maskulin form av ordet "kulle"), istället för Giva (den vanligare feminina formen för "kulle" som används tolv gånger i Samuelsböckerna). Det syftar troligen på samma plats, eventuellt vill författaren ge en annan betoning. Geva används i 1 Sam 13:3, 16; 14:5; 2 Sam 5:25 och Giva i 1 Sam 10:26; 11:4; 13:2, 15; 14:2, 16; 15:34; 22:6; 23:19; 26:1; 2 Sam 21:6; 23:29. Frasen Giva-Benjamin används i vers 2, 15 och 1 Sam 14:6, och anldedningen kan vara att påminna om den tragiska händelsen i Dom 19‑20.]
Och hela Israel hörde sägas att Saul slagit filistéernas avdelning, och att Israel även hade gjort sig förhatliga för filistéerna. Och folket samlades efter Saul till Gilgal.
Och filistéerna samlade sig [sina styrkor] för att strida med Israel, 30 000 vagnar och 6 000 ryttare och folk – som sanden på havets strand – i mängder [Jos 11:4; Dom 7:12], och de kom upp och slog läger i Michmas öster om Beit‑Aven [intill Betel, se Jos 7:2].
Men Samuel sade: "Vad har du gjort?" Och Saul sade: "Eftersom jag såg att folket skingrades från mig och att du inte kom vid den tiden som du avtalat, och att filistéerna samlar sig själva mot Michmas,
därför sade jag: Nu ska filistéerna komma ner till mig i Gilgal och jag har inte sökt Herrens (Jahves) ansikte, därför skyndade jag mig att offra brännoffret."
Och Saul och Jonatan, hans son, och folket som var hos dem vistades i Geva-Benjamin [här används maskulina formen Geva, istället för den vanliga feminina Giva], men filistéerna var lägrade i Michmas.
Och fördärvarna kom ut från filistéernas läger i tre grupper:
en grupp tog vägen som leder till Ofra, till Shoals land,
Det fanns ingen smed i hela Israels land, för filistéerna sade: "Annars gör sig hebréerna svärd och spjut."
Så alla israeliterna gick ner till filistéerna för att slipa var och en sin plogbill och sitt plogjärn och sin yxa och sin hacka.
Och filistéernas häravdelning gick ut till passet vid Michmas. [Ordet för pass används om bergspass och vadställen där man korsar över. Detta bergspass också "Gevas pass" i Jes 10:29. Den centrala bergsbygden i detta område skärs av djupa raviner (wadis) som går i öst-västlig riktning. Det gör att antalet vägar från området kring Jerusalem norrut är begränsade. Michmas (nuvarande arabiska byn Mukhmas som bevarar namnet) var en viktig stad som skyddade Wadi es-Swenit, en djup ravin som löper från de centrala bergspassen ner mot Jordandalen. Där finns ett parti som är lätt att passera, vilket är detta pass. Enligt 1 Sam 14:4‑5 passerade vägen mellan två bergsformationer som kallades Botsets och Sene. En del identifierar detta med Wadi es-Swenit, andra att det är 1 km sydöst om byn Mukhmas. Enda sättet att komma till Michmas var detta bergspass som kopplade ihop den med staden Giva, se Dom 19:11‑15.]
Och det hände en dag att Jonatan, Sauls son, sade till ynglingen som bar hans rustning [hans vapenbärare]: "Kom och låt oss gå över till filistéernas förläggning där på andra sidan." Men han berättade inte det för sin far.
Och i passet, där Jonatan hade tänkt gå över till filistéernas förläggning, var det en brant stenig klippa på den ena sidan och en brant stenig klippa på den andra sidan, och namnet på den ena var Botsets och namnet på den andra var Sene. [Botsets betyder gnistrande eller "överträffar vitt" och Sene betyder "taggig".]
Och båda två visade sig själva för filistéernas förläggning och filistéerna sade: "Se, hebréerna kommer ut ur hålorna där de har gömt sig själva."
Och det hände när Saul talade till prästen att tumultet som var i filistéernas läger fortsatte och förvärrades, och Saul sade till prästen: "Dra undan din hand."
Och hebréerna som tidigare varit med filistéerna och dragit upp med dem till lägret runtom, även de vände (bytte sida) och var med israeliterna som var med Saul och Jonatan.
Och alla Israels män som hade gömt sig själva i Efraims bergsland, när de hörde att filistéerna flydde förföljde även de dem i striden.
Hur mycket mer om folket hade kunnat äta fritt idag av det tillspillogivna från deras fiender som de hittar? Hade det då inte blivit en mycket större slakt bland filistéerna?"
Och de slog filistéerna den dagen från Michmas till Ajalon och folket var mycket utmattat.
Och Saul sade: "Låt oss gå ner efter filistéerna i natt [när det blivit mörkt] och tillspilloge dem tills morgonen ljusnar (fram till gryningen), och låt oss inte lämna en man av dem."
    Och de sade: "Gör det som är gott i dina ögon."
    Och prästen sade: "Låt oss komma nära hit till Gud (Elohim)." [Kasta Urim och Tummim, se 3 Mos 8:8.]
Och Saul frågade om Guds (Elohims) råd: "Ska jag gå ner efter filistéerna? Ska du ge dem i Israels hand?" Men han svarade honom inte den dagen.
Och Saul steg upp från att förfölja filistéerna och filistéerna gick till sin egen plats.
Och Saul erövrade kungamakten över Israel och stred mot alla sina fiender på alla sidor, mot Moav och mot Ammons söner och mot Edom och mot Tsovas kungar och mot filistéerna. Och varthelst han vände sig själv slog han dem.
Och det var svåra strider mot filistéerna alla Sauls dagar. Och alla mäktig män (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft – hebr. gever) och alla tappra män (starka, mäktiga stridsmän, soldater – hebr. chajil) som Saul såg tog han till sig [till sin armé, se 1 Sam 8:11].
Och filistéerna samlade ihop sina härar till strid. De samlades vid Socho som hör till Juda och slog läger mellan [staden] Socho och Azeka, vid Efes-Damim.
Och Saul och Israels män var samlade och slog läger i Ela-dalen (Terebintdalen). De ställde upp sig till strid mot filistéerna.
Filistéerna stod på det ena berget och israeliterna stod på det andra berget, med den smala dalen mellan sig. [Två olika ord för dal används här. I vers 2 är ordet emek som är en bredare som i Jezereldalen osv. I vers 3 används däremot gai som beskriver en smalare sektion.]
Och en tvekampskämpe (en som själv står mellan två – hebr. benajim) steg fram från filistéernas läger som hette Goliat från Gat [nuvarande Tel Safi], vars längd var 6 alnar [6 x 45 cm] och handsbredd [23 cm] lång. [Goliat var 4,3 meter lång!]
Och han [Goliat] stod och ropade till Israels armé och sade till dem. "Varför kommer ni ut och gör er redo för strid (ställer er i krigsordning)? Är inte jag en filisté och ni tjänare till Saul? Utse en man bland er och låt honom komma ner till mig.
Sedan sade filisteen: "Jag hånar Israels armé idag, ge mig en man så att vi kan strida tillsammans (duellera)."
När Saul och hela Israel hörde dessa ord från filisteens blev de förfärade och mycket rädda. [Det mest använda attributet av Saul är "mycket rädd", se 1 Sam 10:22; 13:7; 15:24; 17:24; 18:12, 15, 29; 22.7‑8; 28:5, 20, 21. I jämförelse nämns att David är rädd för två gånger, Achish kungen i Gat, se 1 Kung 21:12 och Gud (2 Sam 6:9).]
Och filisteen trädde fram (kom nära) morgon och kväll för att visa upp sig själv 40 dagar. [På grund av det långa ställningskriget som hållt på i 1,5 månads tid började provianten för israels armé att tryta.]
och Saul och de och alla Israels män är i Ela-dalen (Terebintdalen), och strider med filistéerna.
Och Israel och filistéerna ställde upp sig för strid, armé mot armé.
Och medan han talade med dem, se där kom hjälten, filisteen från Gat som hette Goliat ut från filistéernas uppställning och talade samma ord, och David hörde dem.
Och David talade till mannen som stod bredvid honom och frågade: "Vad får den man som dödar denne filisté och tar bort hånet från Israel? För vem är denne oomskurne filisté att han har hånat den levande Gudens (Elohims) armé?"
Och David sade till Saul: "Låt ingen mans hjärta vara missmodigt i honom, din tjänare ska gå och strida med denne filisté."
Och Saul sade till David: "Du har ingen möjlighet att gå mot denne filisté och strida med honom, för du är för ung och han är en stridsman sedan sin ungdom (en rutinerad krigare)."
Din tjänare har slagit både lejon och björn och denne oomskurne filisté ska bli som en av dem eftersom han har hånat den levande Gudens (Elohims) armé."
Och David sade: "Herren (Jahve) har gett mig ur lejonets mun och ur björnens mun, han ska ge mig ur filistéernas hand."
    Då sade Saul till David: "Gå, och må Herren (Jahve) vara med dig."
Och han tog sin stav i handen, valde ut fem släta stenar från bäcken, placerade dem i ett fodral som han lade ner i sin herdeväska, och med slungan i sin hand gick han rakt mot filistén.
Filistén fortsatte gå framåt, med sin sköldbärare framför sig och de kom allt närmare David.
När filistén nu tittade noga på David, såg han ner på honom (föraktade han honom), för David var bara en tonåring, ljushårig (rödlätt) och såg bra ut. [David var inte ärrad som andra soldater som varit med i krig tidigare.]
Filistén sade till David: "Tror du att jag är en hund eftersom du kommer emot mig med trästavar?" Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David.
Sedan sade filistén till David: "Kom hit så ska jag ge din kropp (kött) till himlens fåglar och markens djur."
David svarade filistén: "Du kommer emot mig med svärd, spjut och sabel (lans, kortare böjt svärd – hebr. kidon), men jag kommer emot dig i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, han som är Israels härars Gud och som du har hånat (hädat, förlöjligat, talat illa om).
I dag ska Herren (Jahve) överlämna dig i min hand. Jag ska slå ner dig och hugga huvudet av dig. I dag ska jag ge hela den filisteiska armén till himlens fåglar och markens djur. Då ska hela världen förstå att Israel har en Gud (Elohim),
Och det skedde när filistéen reste sig och kom nära för att möta (attackera, gå i närkamp med) David, att David samtidigt sprang snabbt mot hären för att möta filistén.
Och David stack ner sin hand i väskan och tog upp en sten och slungade den och träffade filistén i pannan. Stenen sjönk djupt in i Goliats panna, och han föll ner med ansiktet mot marken.
David övervann filistén med bara slunga och en sten. Han slog ner filistén och dödade honom. David hade inte ens ett svärd i sin hand.
Och David sprang och stod över filistéen och tog hans svärd och drog ut det ur dess skida och slog honom och högg av honom huvudet med det. Och när filistéerna såg att deras hjälte var död, flydde de.
Och Israels män och Juda steg upp och ropade och jagade filistéerna tills de kom till Gaj, och till Ekrons port. Och de skadade filistéerna föll ner längs vägen till Shaarim, ända till Gat och till Ekron.
Och Israels söner återvände från jakten efter filistéerna och de förstörde deras läger.
Och David tog filisteens huvud och bar upp det till Jerusalem, men han lämnade sin rustning i sitt tält. [Varför bär David upp Goliats huvud till Jerusalem? På den här tiden fanns en plats som hette huvudskalleplatsen på Olivberget, där folken som bodde i landet före Israel brukade samla huvudena av dem som man besegrat i strid. Det är möjligt att David kände till detta och därför tog huvudet dit. Det var i så fall ett sätt för David att visa jevuséerna, som fortfarande bodde i Jerusalem, vad han gjort. Det är också en bild på att Jesus besegrar satan på huvudskalleplatsen.]
Och när Saul såg David gå fram mot filistéen sade han till Avner, härföraren över armén: "Avner, vems son är denna yngling?" Och Avner svarade: "Som din själ lever, kung, jag kan inte säga dig det."
Och när David återvände från slakten av filistéen, tog Avner honom och förde honom till Saul med filisteens huvud i hans hand.
Och det skedde när de kom, när David återvände från slakten på filistéerna, att kvinnorna kom ut från Israels städer och sjöng och dansade för att möta kung Saul med tamburiner, med glädje och med shalishim-instrument. [Hebreiska ordet shalishim används bara här och har med ordet "tre" att göra, varav vissa tolkar det som ett tresträngat instrument. Det kan också vara ett onomatopoetiskt ord som beskriver ett instrument som låter "shal-shal-shal", och är någon form av rytminstrument som en skallra.]
Och Saul sade till David: "Se, min äldsta dotter Merav [betyder: "ökning"], henne vill jag ge dig till hustru, bara du är en tapper son och strider Herrens (Jahves) strider." För Saul sade (tänkte): "Låt inte min hand vara över honom, utan låt filistéernas hand vara över honom." [Saul ger uttryck för en förhoppning om att David ska dödas. Detta är Sauls tredje försök att Döda David.]
Och Saul sade (tänkte): "Jag ska ge henne åt honom så att hon kan bli en snara för honom, så att filistéernas hand vänds mot honom." Därför sade Saul till David: "Du ska idag bli min svärson genom en av de två." [Detta är Sauls fjärde försök att döda David.]
Och Saul sade: "Så ska ni säga till David: Kungens önskan är inte någon hemgift, utan 100 filisteiska förhudar, som en hämnd på kungens fiender." För Saul tänkte att David skulle falla för filistéernas hand.
Och David steg upp och gick, han och hans män, och slog 200 män av filistéerna, och David tog deras förhudar och gav hela antalet till kungen, för att bli kungens svärson. Och Saul gav honom sin dotter Michal som hustru. [David uppfyller kungens önskan dubbelt upp och ger en dubbel brudgåva. Det visar på hans hängivenhet och iver att få bli en del av den kungliga familjen. Saul har inget annat val än att ge låta Michal gifta sig med David.]
Sedan gick filistéernas furstar fram, och det hände att så ofta som de steg fram, hade David mer framgång än alla Sauls tjänare, så att hans namn blev mycket tungt (aktat, respekterat).
Han har lagt sitt liv i din hand och slagit filistéen [Goliat, se 1 Sam 17] och Herren (Jahve) gjorde en stor seger för hela Israel, du såg det och gladde dig. Varför vill du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan anledning?"
Och det blev krig igen och David drog ut och stred mot filistéerna, och slog dem med en stor slakt och de flydde för honom.
Och prästen sade: "Filisteen Goliats svärd, som du slog i Ela-dalen (Terebintdalen) [1 Sam 17]; se, det är inlindat i ett tyg och står bakom efoden [2 Mos 28.6‑14]. Om du vill ha det, ta det, för det finns ingenting annat här." Och David sade: "Det finns inget likt det, ge det till mig."
Och han frågade Herren (Jahve) för honom och gav honom proviant och gav honom filistéen Goliats svärd."
Och de berättade för David och sade: "Se filistéerna strider mot Qila (Keila) och de rövar deras tröskplatser." [Qila är en av städerna i Låglandet (hebr. Shefela – mellan Medelhavskusten och de judeiska bergen). Den moderna arabiska byn Al-Qilla har bevarat stadens namn. Staden ligger 11 km nordväst om Hebron.]
Och David frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska jag gå och slå dessa filistéer?"
     Herren (Jahve) svarade David: "Gå och slå filistéerna och rädda Qila."
Och Davids män sade till honom: "Se vi är rädda här i Juda, hur mycket mer då om vi går till Qila mot filistéernas armé?"
Och David frågade Herren (Jahve) igen. Och Herren (Jahve) svarade honom och sade: "Stig upp, gå ner till Qila för jag ska ge filistéerna i din hand."
Och David och hans män gick till Qila och stred med filistéerna och förde bort deras boskap och slog dem med ett stort slag (en stor slakt). Så räddade David Qilas invånare.
Men det kom en budbärare till Saul och sade. "Skynda dig och kom för filistéerna har gjort en räd över landet."
Och Saul återvände från att jaga David och gick mot filistéerna. Därför kallade de platsen för Sela-Machelqot. [Sela betyder brant klippa och Machelqot betyder delad. Platsen ligger i Maons öken sydöst om Hebron.]
Och det hände när Saul hade återvänt från att förfölja filistéerna, att det berättades för honom och man sade: "Se David är i Ein-Gedis öken."
Men David [var trött på att ständigt behöva fly från Saul och] sade i sitt hjärta (tänkte för sig själv): "En dag kommer jag bli bortsvept (undanröjd) av Sauls hand. Det finns inget bättre för mig än att jag flyr till filistéernas land. Då måste Saul ge upp (tröttna) på att leta efter mig överallt inom Israels gränser och jag undkommer hans hand."
Och antalet dagar som David bodde i filistéernas land var ett fullt år och fyra månader.
Och David lämnade varken man eller kvinna levande för att föra dem till Gat och sade: "Annars kommer de att berätta om oss och säga: Så gjorde David och det har varit hans sätt hela tiden som han har vistats i filistéernas land."
Och det hände i dessa dagar [en tid senare] att filistéerna samlade ihop sin armé till strid, för att strida med Israel. Då sade Achish till David: "Du ska med säkerhet veta att du ska gå ut med mig i armén, du och dina män."
Och filistéerna samlade ihop sig och kom och slog läger i Shonem, och Saul samlade ihop hela Israel och de slog läger vid [berget] Gilboa.
Och när Saul såg filistéernas armé blev han rädd och hans hjärta slog snabbt.
Samuel sade till Saul: "Varför har du oroat mig och fört upp mig?"
    Saul svarade: "Jag är mycket betryckt för filistéerna strider mot mig och Gud (Elohim) har lämnat mig och svarar mig inte längre, inte profeterna, inte genom drömmar. Därför har jag kallat på dig så att jag kan få veta vad jag ska göra.
Dessutom ska Herren (Jahve) ge Israel med dig i filistéernas hand och i morgon ska du och dina söner vara hos mig. Herren (Jahve) ska ge Israels armé i filistéernas hand."
Och filistéerna samlade (mobiliserade) hela sin armé till Afek (Ras el-Ain) och Israelerna slog läger vid källan i Jizreel.
Och filistéernas ledare gick fram i [grupper om] 100 och i [grupper om] 1 000, och David och hans män gick över i eftertruppen med Achish [kungen av Gat].
Filistéernas ledare frågade: "Vad gör dessa hebréer här?"
    Achish svarade filistéernas ledare: "Är inte detta David, Sauls tjänare Israels kung, som har varit hos mig dessa dagar även dessa år, och jag har inte funnit något (svek) i honom sedan han kom till mig till denna dag?"
Men filistéernas ledare var arga på honom och sade till honom: "Låt mannen återvända så att han kan gå tillbaka till den plats där du valde honom och låt honom inte gå med oss till striden, annars kan han bli en motståndare till oss i striden, för hur skulle denne man kunna försona sig med sin herre? Är det inte med dessa mäns huvuden?
Återvänd därför nu och gå i frid (shalom) så att du inte syns ond i de filisteiska ledarnas ögon."
Och Achish svarade och sade till David: "Jag vet att du är god i mina ögon, som en Guds (Elohims) ängel (budbärare), likväl säger filistéernas ledare att han inte ska gå upp med oss till striden.
Och David steg upp tidigt, han och hans män, och lämnade på morgonen för att återvända till filistéernas land. Och filistéerna gick upp till Jizreel.
Och när han hade fört ner honom, se då var de utspridda över hela området och åt och drack och festade, eftersom bytet som de tagit från filistéerna och från Juda var stort.
Och filistéerna stred mot Israel och Israels män flydde framför filistéerna och föll ner slagna på berget Gilboa.
Och filistéerna gick hårt åt Saul och hans söner, och filistéerna slog Jonatan och Avinadav och Malchishoa, Sauls söner.
Och när Israels män som var på den andra sidan dalen och de som var bortom Jordan, såg att Israels män flydde och att Saul och hans söner var döda, övergav de städerna och flydde, och filistéerna kom och bodde i dem.
Och det skedde på morgonen när filistéerna kom för att klä av de slagna att de fann Saul och hans tre söner fallna på berget Gilboa.
Och de högg av hans huvud och tog av hans rustning och skickade runt i filistéernas land, för att bära budskapet till sina avgudahus och till folket.
Och när invånarna i Javesh-Gilead hörde om honom, vad filistéerna hade gjort med Saul,
Berätta det inte i [den filistéeiska staden] Gat,
    gör det inte känt på Ashkelons gator,
för att inte filistéernas döttrar ska fröjdas,
    för att inte de oomskurna ska triumfera.
Och när filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, gick alla filistéer upp och sökte David, och David hörde om det och gick ner till fästningen.
Och filistéerna kom och spred ut sig i Refaims dal.
Och David frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska jag dra ut mot filistéerna? Ska du ge dem i min hand?"
    Och Herren (Jahve) sade till David: "Dra ut, för jag ska med säkerhet ge filistéerna i din hand."
Och filistéerna kom upp igen och spred sig i Refaims dal.
Och det ska ske när du hör ljudet av en marscherande armé i bakaträdens toppar, då ska du göra dig redo, för då har Herren (Jahve) gått ut framför dig och slagit filistéernas armé."
Och David gjorde som Herren (Jahve) hade befallt honom och han slog filistéerna från Geva till dess de kom till Gezer.
Och efter detta slog David filistéerna och underkuvade dem, och David tog (befriade) Meteg-Amma ur filistéernas hand.
från Aram och från Moav och från Ammons söner, och från filistéerna och från Amalek och från det tillspillogivna från Hadadezer, Rechovs son, kung i Tsova.
[Här i vers 21 börjar kapitel 5 i den Hebreiska texten:] Och Salomo regerade över hela kungariket från floden till filistéernas land och till gränsen mot Egypten, de bar fram gåvor och tjänade Salomo alla hans livsdagar.
Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.] "Den stumma duvan i fjärran." Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras) av (för) David. [Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. Ordet används i titeln här och i följande psalmer: Ps 16:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1. I Jes 38:9 används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr översätter med "inskription i sten" vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid.]
-
Du har övergett ditt folk, Jakobs hus. För de var fyllda med spåmän,
    och de har klappat ihop handen med främlingarnas barn.
Araméerna i öster och filistéerna i väster,
    och de slukar Israel med vidöppen mun. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
    utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Frasen "För allt detta är hans vrede inte bortvänd" återkommer tre ggr i detta kapitel, se vers 17, 21. Men även tidigare i Jes 5:25 och senare i Jes 10:4.]
De ska flyga ner över Filistéens skuldror i väst, tillsammans ska de grusa österns söner, de ska räcka ut sin hand över Edom och Moab och Ammons söner ska lyda dem.
[Nu följer sju nationer mellan stormakterna Egypten (Jer 46) i syd och Babylon (Jer 50‑51) i norr. Uppräkningen går från syd, sedan öst och sist norr.]

Filisteerna

Herrens (Jahves) ord som kom till profeten Jeremia angående filistéerna, innan Faro slog Azza. [Det skulle kunna vara farao Psammetichus I, som attackerade Gaza i slutet av sin regeringstid innan hans död 610 f.Kr. Om det var farao Neco kan det ha varit 609 f.Kr. eller efter slaget vid Megiddo. Den grekiska historikern Herodotos skriver att efter Neco besegrade Josiah i Megiddo, intog han staden Kadytis (vilket antas vara Gaza). Denna attack skedde 605 f.Kr. på tillbakavägen från hans seger i Karkemish. Det kan också vara 601 f.Kr., sedan Neco besegrat Nebukadnessar.]
Över dagen som kommer för att tillspilloge hela Filisteen,
    till att hugga av från Tsor och från Tsidon varje hjälpare som återstår,
för Herren (Jahve) har tillspillogivit filistéerna,
    kvarlevan från Chaftors öar [Kreta].
    [Filistéerna tros ha sitt ursprung från Kreta, se 5 Mos 2:23; Amos 9:7.]
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): Eftersom filistéerna har agerat med hämnd och har tagit hämnd med förakt i själen, med fördärv för gammalt hat,
därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve) så: Se, jag ska sträcka ut min hand över Filisteen, och jag ska hugga bort kereteerna och fördärva kustlandets kvarleva.
Jag ska hugga av invånarna från Ashdod
    och honom som håller spiran [kungen] från Ashkelon [strax norr om Gaza].
Jag ska vända min hand mot [staden] Ekron [Tel Miqne, tre mil nord öst om Ashkelon]
    och kvarlevan av filistéerna ska förgås," säger Herren Gud (Adonai Jahve).
Gå över till Kalne [troligtvis i närheten av Aleppo i norra Syrien] och se,
    och gå därifrån till det stora Chamat [nuvarande Hama, i centrala Syrien],
    gå sedan ner till filistéernas Gat,
är de bättre än dessa kungariken?
    Eller är deras gränser större än dina gränser?
[Vers 7‑15 ingår i den bestämda sabbatsläsningen som man läste i alla synagogor i hela världen samma sabbat som staten Israel utropades 1948.] Är ni inte som Etiopiens (Kushs) söner för mig, ni Israels söner,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Har inte jag fört upp Israel, ut ur Egyptens land,
    och filistéerna från Kaftor [Kreta, se 1 Mos 10:14]
    och Aram (Syrien) från Kir [plats/område i Mesopotamien – hebr. kir betyder mur]?
De i söder (Negev) ska
    besätta Esaus berg
och de från filistéernas lågland
    ska besätta Efraims fält och Samariens fält
    och Benjamin ska besätta Gilead.
Ve över invånarna längs havet,
    Keretims land [kretensare – folkslag ursprungligen från ön Kreta].
Herrens (Jahves) ord är emot er.
    Kanaan, Filistéernas land:
"Jag ska fördärva dig
    tills det inte längre finns några invånare hos dig."
En bastard [5 Mos 23:2 – en kung född utomlands; ett blandfolk] ska bo i Ashkelon
    och jag ska hugga av filisteens stolthet.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.