Referenser (288 st)
1 Moseboken (8)
och
Patrusim och
Kasluchim, som blev (stamfar till) filistéerna, och
Kafettorim.
Så skar de ett förbund i Beer-Sheva och Avimelech och Pichol, ledaren för hans här, reste sig och de återvände till filistéernas land.
Och Abraham vandrade omkring i filistéernas land under många dagar.
Det blev hungersnöd i landet, en annan hungersnöd än den som var under Abrahams dagar. Isak gick till Avimelech,
filistéernas kung, till
Gerar.
[Gerar markerade den södra gränsen av Kanan, och låg nära Gaza, se .]Det hände när han hade varit där en lång tid att filistéernas kung Avimelech tittade ut genom ett fönster och såg och se, Isak (hebr. Yishaq) skrattade (hebr. metsachaq – kelade, roade sig, vänslades, "skojbråkade") med Rebecka, sin hustru. [Hebr. metsachaq är snarlikt Isaks namn som betyder "skratt", se , . Samma ord används av Potifars hustru när hon anklagar Josef för att ha antastat henne, se , . Ordet används också om hur Ismael förlöjligande Isak, se . Allt detta förstärker hur Isak ignorerade och "förlöjligade" Guds löfte om beskydd, och ljög för att skydda sig själv.]
Han hade boskapshjordar och kreatursbesättningar och ett stort hushåll och filistéerna avundades honom.
Alla brunnar som han fars tjänare hade grävt under hans fars Abrahams dagar, hade filistéerna lagt igen och fyllt med stoft [löst material som sten, grus och jord].
Isak grävde på nytt upp brunnarna med vatten, som de hade grävt under hans far Abrahams dagar, eftersom filistéerna hade lagt igen dem efter Abrahams död. Han gav dem namn efter de namn som hans far hade gett dem.
2 Moseboken (2)
Efter det att farao låtit folket gå, ledde Gud (Elohim) dem inte på vägen mot filistéernas land, även om den var närmast, kortast, för Gud (Elohim) sade: Folket kan ändra sig om de ser krig och vilja vända tillbaks till Egypten. [Gud valde att inledningsvis skona folket från motgångar för att ge dem möjligheten att bli trygga i sin nya situation och lära sig förstå att Gud alltid är pålitlig. Men senare vill han lära oss att lita på honom även i motgång för det tillhör livet som frälst att kunna möta både med– och motgångar tillsammans med Gud. Denna vers lär oss att hjälpa nyfrälsta syskon så att vi skyddar dem från onödiga motgångar i början på sin vandring med Jesus.]
Jag ska sätta dina gränser från Röda havet (Vasshavet) till Filistéernas hav [Medelhavet] och från öknen (Negev eller Sinai) till floden Eufrat. För jag ska lämna landets invånare i din hand, och du ska driva ut dem ifrån dig.
Josua (2)
Detta är landet som återstår: Hela filistéernas område och hela geshureerna
från Shichor som är framför Egypten till gränsen mot Ekron norrut som räknas som kananéernas, de fem filisteiska ledarna,
Gaza och Ashdod och Ashkelon och Gittit och Ekron, även Avim.
Domarboken (34)
De fem filisteiska furstarna
[för städerna Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan, se ],
och alla kananéer
[generell term för folkslagen i landet] och sidoniterna
[folk från Fenikien, med städerna Tyros och Sidon, se ; ] och hivéerna
[] som bodde i Libanons berg
från berget Baal-Hermon
[] till Lebo Chamat
[hebr. lebo betyder "ingång" och kan också syfta på Chamats bergspass; troligtvis staden Labweh i norra Libanon vid Orontesflodens källor].
[Filistéerna är en beteckning på de sjöfolk som på 1200-talet f.Kr. kom från de grekiska öarna (främst Kreta, se ; ; ; ). Dessa fem städer/riken (pentapolis) hade ett gemensamt stadsförbund och var Israels fiende, se .]Efter honom kom Shamgar, Anats son, som slog 600 filisteiska män med en oxpik. Även han räddade Israel.
Och Israels söner gjorde igen det som var ont i Herrens
(Jahves) ögon och tjänade
[nu räknas sju avgudar upp:] baalerna
och ashtarot
(stjärnorna) och
Arams gudar
[som var Chadad, Mot, Anat och Rimon] och
Sidons gudar
och Moavs gudar
[Chemosh, se ] och Ammons söners gudar
[Molek, se ] och
filistéernas gudar
[Dagon, se ] och de övergav Herren
(Jahve) och tjänade honom inte.
Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot Israel och han gav dem i filistéernas hand och Ammons söners hand.
Och Herren (Jahve) sade till Israels söner:
"Har inte [jag räddat/frälst er från dessa sju länder/folk:]
från Egypten (hebr. mitsrajim; betyder bokstavligt belägring, inträngdhet) []
och från amoreen []
och från Ammons söner [genom Shamgar, se ]
och från filistéerna
[Den sjunde domaren som tas upp i denna bok är Simson (hebr. Shimshon) som betyder "som solen". Han är från Dans stam, som inte fullföljt det uppdrag som Josua gav dem att inta det område som tilldelades dem (). Simsons familj är en av få daniter som är kvar i Dans ursprungliga område, se . Gud griper in i historien och börjar med att sända en ängel till en ofruktsam kvinna att hon ska föda en son som ska befria israeliterna från filistéernas förtryck, se .] Och återigen gjorde Israels söner det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, och Herren (Jahve) gav dem i filistéernas hand i 40 år. [Filistéerna har omnämnts tidigare men detta är första gången som de seriöst är en fiende som invaderar Israel. Ordet filisté kommer från en rot som betyder att invadera. Från och med nu är de en konstant fiende till Israel ända fram till kung Davids tid då David slutligen besegrar filistéerna för gott.]
eftersom se, du ska bli gravid och föda en son. Ingen kniv ska komma över hans huvud, eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet och han ska börja att rädda Israel från filistéernas hand." [Nasirlöftena finns beskrivna i . Det vanliga var att dessa var frivilliga, här ges nasirlöftet redan innan befruktningen. Det innebär att även modern ska avhålla sig från vin redan under graviditeten. Att inte äta något orent är ett tillägg som är unikt för Simsons nasirlöfte. Exakt betydelse av det är oklart, eftersom ingen jude ska äta oren mat enligt föreskrifterna i Torah. Men detta visar att renheten är väldigt viktig för Simson]
Och Simson gick ned [från bergsbygden] till [den filisteiska staden] Timnah och såg en kvinna i Timnah, en dotter till en filisté. [Timnah (Tel Batash) var en stad i Juda 7 km norr om Bet Shemesh. Det var en gränsstad för Juda stams område, se . Det var hit Juda gick och Tamar förklädde sig till en prostituerad, se . Beskrivningen "gick ned" och de tidigare händelserna här med Juda, förbereder läsaren på att det som nu kommer ske inte är bra. Simson har alla förutsättningar med föräldrar som ville leva rättfärdigt i en ogudaktig tid och till och med en ängel som proklamerade hans födelse. I jämförelse med Jiftach som var född av en prostituerad och blev driven ut ur hemmet, se , hade han alla förutsättningar, men det krävs mer för att följa Guds väg. Det är en skillnad mellan att tillfälligt verka i Andens kraft och vara kontrollerad av Anden, en av Andens frukt är självbehärskning, se .]
Och han kom upp och berättade för sin far och för sin mor och sade: "Jag har sett en kvinna i Timnah, en dotter till en filisté, gå nu och ta henne till hustru åt mig."
Men hans far och hans mor sade till honom: "Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar eller bland hela mitt folk [det judiska folket], så att du måste gå och ta en hustru från de oomskurna filistéerna?"
Men Simson sade till sin far: "Hon – ta henne till mig, för hon är den rätta för mina ögon." [Den hebreiska ordföljden har "hon" först, vilket betonar Simsons beslut, som bara är baserat på känslor, att det inte finns några alternativ – det är hon han ska ha. Intressant är också föräldrarnas argumentation och vilka skäl de anger. De verkar mest se det som ett kulturellt problem. De nämner inget om förbudet i eller nasirlöftet och tilltalet att han ska rädda Israel från just filistéerna ().]
Men hans far och hans mor visste inte att det var från Herren (Jahve), eftersom han [Herren] sökte ett tillfälle (anledning – hebr. toanah) mot filistéerna. Vid den tiden rådde filistéerna över Israel. [Denna kommentar från författaren är en nyckelvers för att förstå hela episoden med Simson. Substantivet toanah används bara här, men verbet anah används för att beskriva en lämplig tid för att något ska ske. Israeliterna hade blivit mer och mer bekväma med att dras med i de omkringliggande folkens seder och moral. Nu kommer Gud låta även mänsklig svaghet verka för hans syften, tog inte israeliterna upp striden mot filistéerna, kommer han låta filistéerna resa sig upp mot Israel.]
Men Simson sade till dem: "Den här gången ska jag bli kvitt med filistéerna eftersom jag ska skada dem."
Och när han hade tänt facklorna lät han dem gå in i filistéernas stående säd och brände både sädeskärvarna och den stående säden och dessutom olivplanteringarna.
Och filistéerna sade: "Vem har gjort detta?" Och de sade: "Simson, timnitens svärson, eftersom han har tagit hans hustru och gett henne till hans kompanjon [hans vän som ansvarade för bröllopet]."
Så filistéerna kom upp och brände henne och hennes far i eld. [Det som de filisteiska bröllopsvännerna hotat att göra mot Simsons hustru om hon inte ger dem svaret på gåtan, sker nu ändå eftersom hennes far inte har respekterat att hon är Simsons hustru, se .]
Och filistéerna gick upp och slog läger i Juda och spred ut sig i Lechi [som betyder käkben – troligtvis i närheten av Beit-Shemesh]. [Det är troligt att de flesta daniterna redan har flyttat upp i norr eftersom filistéerna söker efter Simson i Juda, inte Dans område. Dans stam har inte fullföljt det uppdrag som Josua gav dem att inta det område som tilldelades dem (), och på vägen norrut anammade hela stammen även avgudadyrkan, se . Simsons familj är en av få daniter som är kvar i Dans ursprungliga område som Josua tilldelade dem (). Det är troligen också orsaken till att just den familjen fått sin speciella kallelse som inleds med ett änglabesök, se . Egentligen gör Simson det som hela Dans stam skulle ha gjort.
Exakt var Lechi ligger är inte säkerställt. I får platsen namnet "käkbenshöjden". Det kan syfta på en grottöppning, bergsformation eller något annat som liknar en åsnekäke, eller så fick den höjden sitt namn på grund av händelserna här i . På samma plats finns även källan Ein-Haqore (). Även klyftan i Etam ( och ) bör inte vara så långt från Lechi. De flesta identifierar Lechi någonstans i området kring Beit-Shemesh. I är det dock tydligt att filistéerna går "upp" till någon av Judas huvudstäder som var Betlehem (; ) eller Hebron (; ), därifrån går man "ner" till Etam.]
Och 3 000 män från Juda gick ner till klippans klyfta i Etam och sade till Simson: "Vet du inte att filistéerna råder över oss? Vad är det du har gjort mot oss?"
Han svarade dem: "Som de gjorde mot mig så har jag gjort mot dem."
Och de sade till honom: "Vi har kommit ner för att binda dig och ge dig i filistéernas hand."
Och Simson sade till dem: "Ge er ed till mig att ni inte själva ska falla över mig."
När han kom till Lechi, ropade filistéerna högt (gav upp ett härskri) och rusade mot honom. Då kom Herrens (Jahves) Ande över honom, och repen runt hans armar blev som lintrådar som fattat eld, och de smälte och hans rep [rann av honom] bort från hans händer.
Han
[Simson] dömde Israel i 20 år, under
filistéernas dagar
[då de styrde över Israel, se , ].
[Formuleringen får läsaren att tro att cykeln med Simson är färdig, men det är den inte. I nästa vers följer en ny episod där den gemensamma nämnaren är Simsons förtjusning i kvinnor och platsen, i detta fall så långt ner i Filistéen han kunde komma – Gaza.]Då kom filistéernas furstar upp till henne och sade till henne: "Locka (ordagrant: öppna upp) honom och se vad hans stora styrka är (i vad den består av) och hur vi kan komma åt honom och fängsla honom så vi kan förödmjuka (plåga – hebr. ana) honom. Och vi ska ge dig 1 100 silver var." [Mönstret från upprepar sig. Delila går med på detta förslag. Det är troligt att texten syftar på de fem filisteiska kungarna, vilket gör att totala summan är 5 500 silver. Den vanliga årslönen för en arbetare var 10 silvermynt, Abraham köpte ett fält för 400 shekel silver ().]
Då kom filistéernas furstar upp till henne med sju färska linor som aldrig hade torkat och hon band honom med dem.
De som satt i bakhåll hos henne var i den inre kammaren. Hon sade då till honom [Simson]: "Filistéerna är över dig Simson!" Han slet sönder linorna som man sliter sönder en tråd av lingarn i hans andedräkts eld, och han lät [henne] inte veta (få kunskap om) hans styrka. [Se om linet!]
Då tog Delila nya rep och band honom med dem och sade till honom: "Filistéerna är över dig Simson!" De som satt i bakhåll var i den inre kammaren. [på samma sätt som förra gången, se ]. Men han slet dem [de nya repen] från sina armar som om det varit en [tunn] tråd.
[Hon fick honom att somna] Och hon drev i en tältplugg och sade till honom: "Filistéerna är över dig Simson!" Och han vaknade från sin sömn och drog ut tältpluggen ur vävspolen och väven.
Då nu Delila förstod att han berättat hela sitt hjärta till henne sände hon och kallade på filistéernas furstar och sade: "Kom upp den här gången eftersom han har berättat hela sitt hjärta till mig." Och filistéernas furstar kom upp till henne och tog med sig silvret i sina händer.
Och hon sade: "Filistéerna är över dig Simson!" Och han vaknade ur sin sömn och sade (alternativt: tänkte): "Jag ska gå som de andra gångerna och skaka av mig själv." Men han visste inte att Herren (Jahve) hade vikt från honom.
Och
filistéerna grep i honom och rev ut
(ordagrant: grävde bort) hans ögon och de gick ner med honom till
Gaza och fängslade honom i bronskättingar och lät honom mala i huset där han var fängslad.
[Simsons stora svaghet var att han var svag för kvinnor. Att han ser vackra kvinnor och låter sina ögon styra honom leder honom till hans avfall från Gud. Se ; . Därför är det också logiskt att det är just hans ögon som här tas ifrån honom.]Och
filistéernas furstar
[troligtvis de fem filisteiska furstarna från Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan, se ] samlades för att offra ett stort offer till deras gud Dagon
[som dyrkades i de filisteiska städerna, se ] och för att glädjas och de sade: "Vår gud har gett vår fiende Simson i vår hand."
Huset [templet] var fyllt av män och kvinnor och alla filistéernas furstar var där. Och på taket fanns 3 000 män och kvinnor som såg när Simson hånades.
Och Simson ropade till Herren (Jahve) och sade: "Herre, Herre (Adonaj, Jahve) kom ihåg mig, jag ber dig, och gör mig stark (fast, säker, tapper – hebr. chazaq), jag ber dig. Bara denna gång Gud (Elohim), så att jag får hämnas filistéerna för mina båda ögon." [I berättelsen om Simson används det hebreiska ordet koach om hans egen styrka och förmåga sju gånger (se , , , , , och ). Här är enda gången han använder tilltalet Adonaj Jahve (Jmf ). Det går att se ett visst ödmjukande i Simsons bön, men samtidigt visar flera detaljer på motsatsen. Bönen centrerar kring honom själv, av bönens 18 ord är 5 personliga pronomen (jag, min, mina), inget nämns om hans uppdrag för att rädda det israelitiska folket. Uttrycket "bara denna gång" visar på samma impulsiva kortsynthet som har karaktäriserat hela hans liv. Han har varit driven av sin syn, och även om han inte har ögonen kvar, blir de ändå själva motivet till varför Gud ska hämnas för hans två ögon.]
Och Simson sade: "Låt mig själv (min person – hebr. nefesh) dö med filistéerna." Och han sträckte sig i sin styrka (sin egen förmåga – hebr. koach) och huset [Dagons tempel] föll över furstarna och över hela folket som var där. Och de han dödade när han dog, var fler än de som han dödat medan han levde. [Det är tydligt att Gud svarar på Simsons bön, men även här använder Simson sin egen förmåga. Avslutningen blir också ett vemodigt konstaterande att denne man med en speciell kallelse slösade bort sitt liv och gjorde mer för israeliterna död än när han levde. Hans sista ord "Låt mig dö med filisteerna" blir ett tragiskt sista ord från den som var tänkt att vara en nasir, avskild för Guds tjänst. I nästa vers noteras hur israeliterna hämtar hans kropp och ger honom en värdig begravning.]
1 Samuelsboken (152)
[Vid den här tiden var varken Egypten eller Assyrien någon världsmakt. Israel stred med sina grannfolk, filistéerna i väst och Moab och Ammon i öst. Filistéerna, som var ett sjöfolk, hade importerat kunskap i att smida järn och var militärt överlägsna i detta område. Det och den ökande immigrationen från väst gjorde att de tog över mer. De var organiserade i fem städer vid Medelhavskusten. Följande stycke beskriver hur Elis familj förgörs, orden som Herren talat med Samuel går i uppfyllelse, se , . Som tidigare i historien har olydnad konsekvenser, se ; . Vid detta tillfälle använder Gud ett hedniskt folk, filisteerna, se , , och på detta sätt visar Gud sin allmakt över allt folk, även de som är utanför förbundet.] Och Samuels ord kom till hela Israel. Nu drog Israel ut mot Filistéen för att kriga, och slog läger bredvid Even-Ezer [betyder "hjälpens sten", kanske Izbet Sartah] och filistéerna slog läger i Afek [i Ela-dalen].
Och filistéerna ställde upp sig själva mot Israel och när striden pågick slog de Israel framför filistéerna, och de slog av deras armé på fältet omkring 4 000 män.
Och när folket kom till lägret sade Israels äldste: "Varför har Herren (Jahve) slagit oss idag framför filistéerna? Låt oss hämta Herrens (Jahves) förbundsark från Shilo till oss, så att han kan vara ibland oss och rädda (frälsa) oss ur fiendens hand."
Och när filistéerna hörde ljudet av ropet sade de: "Vad betyder ljudet av detta stora rop i hebréernas läger?"
När de fick reda på att Herrens (Jahves) ark hade kommit in i lägret,
då blev filistéerna rädda och sade: "Gud (Elohim) har kommit in i lägret!" och de sade: "Ve oss! Något sådant fanns inte igår och inte dagen innan.
Var starka och samla ihop er själva som män, ni filistéer, så att ni inte blir slavar till hebréerna som de har varit åt er. Samla ihop er själva som män och kriga!"
Och filistéerna stred och Israel blev slaget och de flydde varje man till sitt tält. Och där var ett stort slag (en stor slakt), för 30 000 från Israels fotfolk föll.
Och han som hade med sig budskap svarade och sade: "Israel har flytt för filistéerna och det har också varit en stor slakt bland folket, och de slog även dina två söner. Chofni och Pinchas är döda och Guds (Elohims) ark är tagen."
Nu när filistéerna hade tagit Guds (Elohims) ark, förde de den från Even-Ezer [i Ela-dalen, se ] till [sin stad] Ashdod [vid Medelhavet].
Och
filistéerna tog Guds
(Elohims) ark och förde in den i Dagons hus och ställde den bredvid Dagon.
[Hebr. betyder "en fisk". Detta var en filisteisk avgud som ansågs vara Baals fader. De filisteiska templen från denna tid som har hittats av arkeologer hade en helig plats längst fram där avguden stod rest på en plattform. Se även där Simson river ner Dagon-templet i grannstaden Gaza. Ett Dagon-tempel fanns även i Beit-Shean där Sauls huvud hängs upp av filisteerna, se .]De sände därför och samlade ihop alla filistéernas ledare till sig och sade: "Vad ska vi göra med Israels Guds (Elohims) ark?"
De svarade: "Låt Israels Guds (Elohims) ark bäras till Gat." Och de bar Israels Guds (Elohims) ark dit.
De sände därför efter och samlade ihop filistéernas ledare och de sade: "Sänd bort Israels Guds (Elohims) ark och låt den gå tillbaka till sin plats, så att den inte slaktar oss och vårt folk," för en dödlig pest rådde över hela staden, Guds (Elohims) hand var mycket tung där.
Och Herrens (Jahves) ark var i filistéernas land i 7 månader.
Och filistéerna kallade på prästerna och siarna och sade: "Vad ska vi göra med Herrens (Jahves) ark? Tala om för oss hur vi ska skicka tillbaks den till sin plats."
Då sade de: "Vilket ska skuldoffret vara som vi ska ge honom?"
De svarade: "Fem gyllene bölder och fem gyllene möss, efter antalet av filistéernas ledare, för en plåga var över er alla och över era ledare.
Och kvigorna gick raka vägen längs vägen till Beit-Shemesh, de gick längs huvudvägen, och råmade när de gick, och vände inte till sidan åt höger eller åt vänster, och filistéernas ledare följde efter dem till gränsen mot Beit-Shemesh.
Och när de 5 filisteiska ledarna såg det återvände de till Ekron samma dag.
Och dessa är de gyllene bölderna som
filistéerna gav som ett skuldoffer till Herren
(Jahve):
För Ashdod 1,
för
Gaza 1,
för Ashkelon 1,
för Gat 1,
för Ekron 1,
och de gyllene mössen efter antalet av filisteernas städer tillhörde de 5 ledarna, både de befästa städerna och landsbyarna, ända till Avel vid den stora stenen, där de satte ner Herrens (Jahves) ark. Denna sten finns kvar på betshemiten Josuas fält till denna dag.
Och de sände budbärare till invånarna i Kirjat-Jearim och sade: "Filistéerna har fört tillbaka Herrens (Jahves) ark, kom ner och hämta upp den till er."
Och Samuel talade till hela Israels hus och sade: "Om ni återvänder till Herren (Jahve) med hela ert hjärta och tar bort de främmande gudarna och aserorna [pålar för avgudadyrkan] från ibland er, och vänder era hjärtan till Herren (Jahve) och tjänar enbart honom, då ska han befria er ur filistéernas hand."
Och när filistéerna hörde att Israels söner hade samlats i Mitspa drog filistéernas ledare upp mot Israel. Och när Israels söner hörde det var de rädda för filistéerna.
Och Israels söner sade till Samuel: "Sluta inte att ropa till Herren vår Gud (Jahve Elohim) för oss, så att han räddar oss ur filistéernas hand."
Och medan Samuel offrade brännoffret kom filistéerna nära för att strida mot Israel, men Herren (Jahve) dundrade med ett stort dån över filistéerna den dagen och gäckade dem den dagen och de slogs ner inför Israel.
Och Israels män gick ut från Mitspa och jagade filistéerna och slog dem tills de kom till Beit-Kar.
Så blev filistéerna underkuvade och de kom inte mer innanför Israels gräns, och Herrens (Jahves) hand var emot filistéerna alla Samuels dagar.
Och städerna som filistéerna hade tagit från Israel återbördades till Israel, från Ekron till Gat, och dess gränser befriades Israel från filistéernas hand. Och det var fred mellan Israel och amoréerna.
"Imorgon vid denna tid ska jag sända dig en man från Benjamins land, och du ska smörja honom till furste över mitt folk Israel, och han ska rädda folket från filistéernas hand, för jag har sett till mitt folk eftersom deras rop har kommit till mig."
Därefter ska du komma till Guds (Elohims) Giva ("Guds kulle" – hebr. Giva haElohim) där filistéernas här är [] och det ska ske när du har kommit dit till staden att du ska möta en grupp profeter som kommer ner från den höga platsen med en psaltare, en tamburin och en flöjt och en Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) framför sig, och de ska profetera.
Men de glömde bort Herren deras Gud (Jahve Elohim) och han gav dem i Siseras hand, härföraren över Chatsor [i norra Galileen, se ], och i filistéernas hand [] och i kungen i Moavs hand [öster om Döda havet, se ] och de stred mot dem.
Och Jonatan slog filistéernas avdelning som var i Geva [maskulin form av "kulle"] och filistéerna hörde om det. Och Saul blåste i shofaren över hela landet och sade: "Låt hebréerna höra." [Vid fyra tillfällen i Samuelsböckerna används den hebreiska stavningen Geva (maskulin form av ordet "kulle"), istället för Giva (den vanligare feminina formen för "kulle" som används tolv gånger i Samuelsböckerna). Det syftar troligen på samma plats, eventuellt vill författaren ge en annan betoning. Geva används i , ; ; och Giva i ; ; , ; , ; ; ; ; ; ; . Frasen Giva-Benjamin används i , och , och anledningen kan vara att påminna om den tragiska händelsen i .]
Och hela Israel hörde sägas att Saul slagit filistéernas avdelning, och att Israel även hade gjort sig förhatliga för filistéerna. Och folket samlades efter Saul till Gilgal.
Och filistéerna samlade sig [sina styrkor] för att strida med Israel, 30 000 vagnar och 6 000 ryttare och folk – som sanden på havets strand – i mängder [; ], och de kom upp och slog läger i Michmas öster om Beit-Aven [intill Betel, se ].
Men Samuel sade: "Vad har du gjort?"
Saul svarade: "Eftersom jag såg att folket skingrades från mig och att du inte kom vid den tiden som du avtalat, och att filistéerna samlar sig själva mot Michmas,
därför sade jag: Nu ska filistéerna komma ner till mig i Gilgal och jag har inte sökt Herrens (Jahves) ansikte, därför skyndade jag mig att offra brännoffret."
Och Saul och Jonatan, hans son, och folket som var hos dem vistades i Geva-Benjamin [här används maskulina formen Geva, istället för den vanliga feminina Giva], men filistéerna var lägrade i Michmas.
Och fördärvarna kom ut från filistéernas läger i tre grupper:
en grupp tog vägen som leder till Ofra, till Shoals land,
Det fanns ingen smed i hela Israels land, för filistéerna sade: "Annars gör sig hebréerna svärd och spjut."
Så alla israeliterna gick ner till filistéerna för att slipa var och en sin plogbill och sitt plogjärn och sin yxa och sin hacka.
Och filistéernas häravdelning gick ut till passet vid Michmas. [Ordet för pass används om bergspass och vadställen där man korsar över. Detta bergspass kallas också "Gevas pass" i . Detta område i den centrala bergsbygden karaktäriseras av djupa raviner (wadis) som skär igenom landskapet i öst-västlig riktning. Det gör att antalet vägar från området kring Jerusalem norrut är begränsade. Michmas (nuvarande arabiska byn Mukhmas som bevarar namnet) var en viktig stad som skyddade Wadi es-Swenit, en djup ravin som löper från de centrala bergspassen ner mot Jordandalen. Där finns ett parti som är lätt att passera, vilket är detta pass. Enligt passerade vägen mellan två bergsformationer som kallades Botsets och Sene. En del identifierar detta med Wadi es-Swenit, andra att det är 1 km sydöst om byn Mukhmas. Enda sättet att komma till Michmas var detta bergspass som kopplade ihop den med staden Giva, se .]
Och det hände en dag att Jonatan, Sauls son, sade till ynglingen som bar hans rustning [hans vapenbärare]: "Kom och låt oss gå över till filistéernas förläggning där på andra sidan." Men han berättade inte det för sin far.
Och i passet, där Jonatan hade tänkt gå över till filistéernas förläggning, var det en brant stenig klippa på den ena sidan och en brant stenig klippa på den andra sidan, och namnet på den ena var Botsets och namnet på den andra var Sene. [Botsets betyder gnistrande eller "överträffar vitt" och Sene betyder "taggig".]
Och båda två visade sig själva för filistéernas förläggning och filistéerna sade: "Se, hebréerna kommer ut ur hålorna där de har gömt sig själva."
Och det hände när Saul talade till prästen att tumultet som var i filistéernas läger fortsatte och förvärrades, och Saul sade till prästen: "Dra undan din hand."
Och hebréerna som tidigare varit med filistéerna och dragit upp med dem till lägret runtom, även de vände (bytte sida) och var med israeliterna som var med Saul och Jonatan.
Och alla Israels män som hade gömt sig själva i Efraims bergsbygd, när de hörde att filistéerna flydde förföljde även de dem i striden.
Hur mycket mer om folket hade kunnat äta fritt idag av det tillspillogivna från deras fiender som de hittar? Hade det då inte blivit en mycket större slakt bland filistéerna?"
Och de slog filistéerna den dagen från Michmas till Ajalon och folket var mycket utmattat.
Och Saul sade: "Låt oss gå ner efter filistéerna i natt [när det blivit mörkt] och tillspilloge dem tills morgonen ljusnar (fram till gryningen), och låt oss inte lämna en man av dem."
Och de sade: "Gör det som är gott i dina ögon."
Och prästen sade: "Låt oss komma nära hit till Gud (Elohim)." [Kasta Urim och Tummim, se .]
Så Saul frågade om Guds (Elohims) råd: "Ska jag gå ner efter filistéerna? Ska du ge dem i Israels hand?" Men han svarade honom inte den dagen.
Då gav Saul upp att förfölja filistéerna och filistéerna gick till sin egen plats.
Då Saul hade erövrat kungamakten över Israel, stred han mot alla sina fiender på alla sidor, mot Moav och mot Ammons söner och mot Edom och mot Tsovas kungar och mot filistéerna. Och varthelst han vände sig själv slog han dem.
Och det var svåra strider mot filistéerna alla Sauls dagar. Och alla mäktiga män (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft – hebr. gever) och alla tappra män (starka, mäktiga stridsmän, soldater – hebr. chajil) som Saul såg tog han till sig [till sin armé, se ].
Och
filistéerna samlade ihop sina härar till strid. De samlades vid
Socho [i Låglandet – hebr. Shefela] som hör till Juda och slog läger mellan
[staden] Socho och
Azeka, vid Efes-Damim.
Och Saul och Israels män var samlade och slog läger i
Ela-dalen (Terebintdalen). De ställde upp sig till strid mot
filistéerna.
Filistéerna stod på det ena berget och israeliterna stod på det andra berget, med den smala dalen mellan sig. [Två olika ord för dal används här. I är ordet emek som är en bredare som i Jezereldalen osv. I används däremot gai som beskriver en smalare sektion.]
Och en tvekampskämpe
(en som själv står mellan två – hebr. benajim) steg fram från
filistéernas läger som hette Goliat från Gat
[nuvarande Tel Safi], vars längd var 6 alnar och en spann
[dvs. närmare 3 meter] lång.
[En aln är 0,45 cm och en spann 22 cm (en halv aln, måttet mellan tummen och lillfingret på en utsträckt hand), vilket ger en längd på 2,92 meter! Den grekiska översättningen Septugainta tonar ner måttet och skriver 4 alnar istället för 6. Måttet i den hebreiska texten är dock inte orimligt. Den längsta människan i modern tid, Robert Wadlow (1918-1940), var 272 cm lång – bara 2 dm kortare än Goliat. Egyptiska brev från (Papyrus Anastasi I) från 1200-talet f.Kr. beskriver fruktansvärda kanaaneiska krigare som var 2,7 meter långa. Två kvinnliga skelett som vardera strax över 2 meter långa har hittats i Jordandalen i Tel Saidije (troligtvis bibliska Tsaretan).]Och han [Goliat] stod och ropade till Israels armé och sade till dem. "Varför kommer ni ut och gör er redo för strid (ställer er i krigsordning)? Är inte jag en filisté och ni tjänare till Saul? Utse en man bland er och låt honom komma ner till mig.
Sedan sade filistén: "Jag hånar Israels armé idag, ge mig en man så att vi kan strida tillsammans (duellera)."
När Saul och hela Israel hörde dessa ord från filistén blev de förfärade och mycket rädda. [Det vanligaste attributet som Saul beskrivs med är "mycket rädd", se ; ; ; ; , , ; ; , , . I jämförelse nämns att David är rädd två gånger, för Achish (kungen i Gat, se ) och Gud ().]
Filistén [Goliat] trädde fram (kom nära) morgon och kväll för att visa upp sig själv 40 dagar. [På grund av det långa ställningskriget som hållt på i 1,5 månads tid började provianten för Israels armé att tryta.]
och Saul och de och alla Israels män är i
Ela-dalen (Terebintdalen), och strider med
filistéerna.
Och Israel och filistéerna ställde upp sig för strid, armé mot armé.
Och medan han talade med dem, se där kom hjälten, filistén från Gat som hette Goliat ut från filistéernas uppställning och talade samma ord, och David hörde dem.
Och David talade till mannen som stod bredvid honom och frågade: "Vad får den man som dödar denne filisté och tar bort hånet från Israel? För vem är denne oomskurne filisté att han har hånat den levande Gudens (Elohims) armé?"
Och David sade till Saul: "Låt ingen människas mod få falla (hjärta vara missmodigt). Din tjänare ska gå och strida med denne filisté."
Och Saul sade till David: "Du har ingen möjlighet att gå mot denne filisté och strida med honom, för du är för ung och han är en stridsman sedan sin ungdom (en rutinerad krigare)."
Din tjänare har slagit både lejon och björn och denne oomskurne filisté ska bli som en av dem eftersom han har hånat den levande Gudens (Elohims) armé."
Och David sade: "Herren (Jahve) har gett mig ur lejonets mun och ur björnens mun, han ska ge mig ur filistéernas hand."
Då sade Saul till David: "Gå, och må Herren (Jahve) vara med dig."
Och han tog sin stav i handen, valde ut fem släta stenar från bäcken, placerade dem i ett fodral som han lade ner i sin herdeväska, och med slungan i sin hand gick han rakt mot filistén.
Filistén fortsatte gå framåt, med sin sköldbärare framför sig och de kom allt närmare David.
När filistén nu tittade noga på David, såg han ner på honom (föraktade han honom), för David var bara en tonåring, ljushårig (rödlätt) och såg bra ut. [David var inte ärrad som andra soldater som varit med i krig tidigare.]
Filistén sade till David: "Tror du att jag är en hund eftersom du kommer emot mig med trästavar?" Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David.
Sedan sade filistén till David: "Kom hit så ska jag ge din kropp (kött) till himlens fåglar och markens djur."
David svarade filistén: "Du kommer emot mig med svärd, spjut och sabel (lans, kortare böjt svärd – hebr. kidon), men jag kommer emot dig i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, han som är Israels härars Gud och som du har hånat (hädat, förlöjligat, talat illa om).
I dag ska Herren (Jahve) överlämna dig i min hand. Jag ska slå ner dig och hugga huvudet av dig. I dag ska jag ge hela den filisteiska armén till himlens fåglar och markens djur. Då ska hela världen förstå att Israel har en Gud (Elohim),
Och det skedde när filistén reste sig och kom nära för att möta (attackera, gå i närkamp med) David, att David samtidigt sprang snabbt mot hären för att möta filistén.
Och David stack ner sin hand i väskan och tog upp en sten och slungade den och träffade filistén i pannan. Stenen sjönk djupt in i Goliats panna, och han föll ner med ansiktet mot marken.
David övervann filistén med bara slunga och en sten. Han slog ner filistén och dödade honom. David hade inte ens ett svärd i sin hand.
Och David sprang och stod över filistén och tog hans svärd och drog ut det ur dess skida och slog honom och högg av honom huvudet med det. Och när filistéerna såg att deras hjälte var död, flydde de.
Och Israels män och Juda steg upp och ropade och jagade
filistéerna tills de kom till Gaj, och till Ekrons port. Och de skadade
filistéerna föll ner längs vägen till
Shaarajim, ända till Gat och till Ekron.
Och Israels söner återvände från jakten efter filistéerna och de förstörde deras läger.
Och David tog filisténs huvud och bar upp det till Jerusalem, men han lämnade hans utrusting (vapen, rusting) i sitt tält. [Varför bär David upp Goliats huvud till Jerusalem? På den här tiden fanns en plats som hette huvudskalleplatsen på Olivberget, där folken som bodde i landet före Israel brukade samla huvudena av dem som man besegrat i strid. Det är möjligt att David kände till detta och därför tog huvudet dit. Det var i så fall ett sätt för David att visa jevuséerna, som fortfarande bodde i Jerusalem, vad han gjort. Det är också en bild på att Jesus besegrar satan på huvudskalleplatsen.]
[Nu följer en tillbakablick i med mer detaljer vad som hände innan striden. Här ges nu en bakrund till där Saul frågar efter Davids fars namn så han kunde veta mer om vem som potentiellt kunde bli hans svärson. Bilden som ges här i är också en kung som nu saknar förmåga att komma ihåg enkla detaljer, något som också visar att Guds Ande hade lämnat Saul.] Och när Saul såg David gå fram mot filistén sade han till Avner, härföraren över armén: "Avner, vems son är denna yngling?" Och Avner svarade: "Som din själ lever, kung, jag kan inte säga dig det."
När David sedan återvände från slakten av filistén, tog Avner honom och förde honom till Saul med filisténs huvud i hans hand.
Och det skedde när de kom, när David återvände från slakten på filistéerna, att kvinnorna kom ut från Israels städer och sjöng och dansade för att möta kung Saul med tamburiner, med glädje och med shalishim-instrument. [Hebreiska ordet shalishim används bara här och har med ordet "tre" att göra, varav vissa tolkar det som ett tresträngat instrument. Det kan också vara ett onomatopoetiskt ord som beskriver ett instrument som låter "shal-shal-shal", och är någon form av rytminstrument som en skallra.]
Och Saul sade till David: "Se, min äldsta dotter Merav [betyder: "ökning"], henne vill jag ge dig till hustru, bara du är en tapper son och strider Herrens (Jahves) strider." För Saul sade (tänkte): "Låt inte min hand vara över honom, utan låt filistéernas hand vara över honom." [Saul ger uttryck för en förhoppning om att David ska dödas. Detta är Sauls tredje försök att Döda David.]
Och Saul sade (tänkte): "Jag ska ge henne åt honom så att hon kan bli en snara för honom, så att filistéernas hand vänds mot honom." Därför sade Saul till David: "Du ska idag bli min svärson genom en av de två." [Detta är Sauls fjärde försök att döda David.]
Och Saul sade: "Så ska ni säga till David: Kungens önskan är inte någon hemgift, utan 100 filisteiska förhudar, som en hämnd på kungens fiender." För Saul tänkte att David skulle falla för filistéernas hand.
Och David steg upp och gick, han och hans män, och slog 200 män av filistéerna, och David tog deras förhudar och gav hela antalet till kungen, för att bli kungens svärson. Och Saul gav honom sin dotter Michal som hustru. [David uppfyller kungens önskan dubbelt upp och ger en dubbel brudgåva. Det visar på hans hängivenhet och iver att få bli en del av den kungliga familjen. Saul har inget annat val än att låta Michal gifta sig med David.]
Sedan gick filistéernas furstar fram, och det hände att så ofta som de steg fram, hade David mer framgång än alla Sauls tjänare, så att hans namn blev mycket tungt (aktat, respekterat).
Han har lagt sitt liv i din hand och slagit filistén [Goliat, se ] och Herren (Jahve) gjorde en stor seger för hela Israel, du såg det och gladde dig. Varför vill du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan anledning?"
Och det blev krig igen och David drog ut och stred mot filistéerna, och slog dem med en stor slakt och de flydde för honom.
Prästen svarade: "
Filistén Goliats svärd, som du slog i
Ela-dalen (Terebintdalen) []; se, det är inlindat i ett tyg och står bakom efoden
[]. Om du vill ha det, ta det, för det finns ingenting annat här." Och David sade: "Det finns inget likt det, ge det till mig."
Och han frågade Herren (Jahve) för honom och gav honom proviant och gav honom filistén Goliats svärd."
Och de berättade för David och sade: "Se filistéerna strider mot Qila (Keila) och de rövar deras tröskplatser." [Qila är en av städerna i Låglandet (hebr. Shefela – mellan Medelhavskusten och de judeiska bergen). Den moderna arabiska byn Al-Qilla har bevarat stadens namn. Staden ligger 11 km nordväst om Hebron.]
Och David frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska jag gå och slå dessa filistéer?"
Herren (Jahve) svarade David: "Gå och slå filistéerna och rädda Qila."
Och Davids män sade till honom: "Se vi är rädda här i Juda, hur mycket mer då om vi går till Qila mot filistéernas armé?"
Och David frågade Herren (Jahve) igen. Och Herren (Jahve) svarade honom och sade: "Stig upp, gå ner till Qila för jag ska ge filistéerna i din hand."
Och David och hans män gick till Qila och stred med filistéerna och förde bort deras boskap och slog dem med ett stort slag (en stor slakt). Så räddade David Qilas invånare.
Men det kom en budbärare till Saul och sade. "Skynda dig och kom för filistéerna har gjort en räd över landet."
Och Saul återvände från att jaga David och gick mot filistéerna. Därför kallade de platsen för Sela-Machelqot. [Sela betyder brant klippa och Machelqot betyder delad. Platsen ligger i Maons öken sydöst om Hebron.]
Och det hände när Saul hade återvänt från att förfölja filistéerna, att det berättades för honom och man sade: "Se David är i Ein-Gedis öken."
Men David [var trött på att ständigt behöva fly från Saul och] sade i sitt hjärta (tänkte för sig själv): "En dag kommer jag bli bortsvept (undanröjd) av Sauls hand. Det finns inget bättre för mig än att jag flyr till filistéernas land. Då måste Saul ge upp (tröttna) på att leta efter mig överallt inom Israels gränser och jag undkommer hans hand."
Och antalet dagar som David bodde i filistéernas land var ett fullt år och fyra månader.
Och David lämnade varken man eller kvinna levande för att föra dem till Gat och sade: "Annars kommer de att berätta om oss och säga: Så gjorde David och det har varit hans sätt hela tiden som han har vistats i filistéernas land."
Och det hände i dessa dagar [en tid senare] att filistéerna samlade ihop sin armé till strid, för att strida med Israel. Då sade Achish till David: "Du ska med säkerhet veta att du ska gå ut med mig i armén, du och dina män."
Och
filistéerna samlade ihop sig och kom och slog läger i Shonem, och Saul samlade ihop hela Israel och de slog läger vid
[berget] Gilboa.
Och när Saul såg filistéernas armé blev han rädd och hans hjärta slog snabbt.
Samuel sade till Saul: "Varför har du oroat mig och fört upp mig?"
Saul svarade: "Jag är mycket betryckt för filistéerna strider mot mig och Gud (Elohim) har lämnat mig och svarar mig inte längre, inte profeterna, inte genom drömmar. Därför har jag kallat på dig så att jag kan få veta vad jag ska göra.
Dessutom ska Herren (Jahve) ge Israel med dig i filistéernas hand och i morgon ska du och dina söner vara hos mig. Herren (Jahve) ska ge Israels armé i filistéernas hand."
Och
filistéerna samlade
(mobiliserade) hela sin armé till Afek
(Ras el-Ain) och Israelerna slog läger vid
källan i Jizreel.
Och filistéernas ledare gick fram i [grupper om] 100 och i [grupper om] 1 000, och David och hans män gick över i eftertruppen med Achish [kungen av Gat].
Filistéernas ledare frågade: "Vad gör dessa hebréer här?"
Achish svarade filistéernas ledare: "Är inte detta David, Sauls tjänare Israels kung, som har varit hos mig dessa dagar även dessa år, och jag har inte funnit något (svek) i honom sedan han kom till mig till denna dag?"
Men filistéernas ledare var arga på honom och sade till honom: "Låt mannen återvända så att han kan gå tillbaka till den plats där du valde honom och låt honom inte gå med oss till striden, annars kan han bli en motståndare till oss i striden, för hur skulle denne man kunna försona sig med sin herre? Är det inte med dessa mäns huvuden?
Återvänd därför nu och gå i frid (shalom) så att du inte syns ond i de filisteiska ledarnas ögon."
Och Achish svarade och sade till David: "Jag vet att du är god i mina ögon, som en Guds (Elohims) ängel (budbärare), likväl säger filistéernas ledare att han inte ska gå upp med oss till striden.
Och David steg upp tidigt, han och hans män, och lämnade på morgonen för att återvända till filistéernas land. Och filistéerna gick upp till Jizreel.
Och när han hade fört ner honom, se då var de utspridda över hela området och åt och drack och festade, eftersom bytet som de tagit från filistéerna och från Juda var stort.
Och filistéerna stred mot Israel och Israels män flydde framför filistéerna och föll ner slagna på berget Gilboa.
Och filistéerna gick hårt åt Saul och hans söner, och filistéerna slog Jonatan och Avinadav och Malchishoa, Sauls söner.
Och när Israels män som var på den andra sidan dalen och de som var bortom Jordan, såg att Israels män flydde och att Saul och hans söner var döda, övergav de städerna och flydde, och filistéerna kom och bodde i dem.
Och det skedde på morgonen när filistéerna kom för att klä av de slagna att de fann Saul och hans tre söner fallna på berget Gilboa.
Och de högg av hans huvud och tog av hans rustning och skickade runt i filistéernas land, för att bära budskapet till sina avgudahus och till folket.
Och när invånarna i Javesh-Gilead hörde om honom, vad filistéerna hade gjort med Saul,
2 Samuelsboken (30)
Berätta det inte i [den filisteiska staden] Gat,
gör det inte känt på Ashkelons gator,
för att inte filistéernas döttrar ska fröjdas,
för att inte de oomskurna ska triumfera.
Sedan sände David budbärare till Ishboshet, Sauls son och sade: "Ge mig min hustru Michal som jag förlovade mig med för 100 filisteiska förhudar." [David och Michal hade inte skilt sig och brudpriset (motsvarigheten) hade inte återlämnats, så hon var fortfarande hans hustru, se .]
och nu gör det. För Herren (Jahve) har talat till David och sagt: Genom min tjänare Davids hand ska jag rädda mitt folk Israel ur filistéernas hand och ur alla deras fienders hand."
Och när filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över Israel, gick alla filistéer upp och sökte David, och David hörde om det och gick ner till fästningen.
Och filistéerna kom och spred ut sig i Refaims dal.
Och David frågade Herren (Jahve) och sade: "Ska jag dra ut mot filistéerna? Ska du ge dem i min hand?"
Och Herren (Jahve) sade till David: "Dra ut, för jag ska med säkerhet ge filistéerna i din hand."
Och filistéerna kom upp igen och spred sig i Refaims dal.
Och det ska ske när du hör ljudet av en marscherande armé i bakaträdens toppar, då ska du göra dig redo, för då har Herren (Jahve) gått ut framför dig och slagit filistéernas armé."
Och David gjorde som Herren (Jahve) hade befallt honom och han slog filistéerna från Geva till dess de kom till Gezer [halvvägs mellan Joppe och Jerusalem].
Och efter detta slog David filistéerna och underkuvade dem, och David tog (befriade) Meteg-Amma ur filistéernas hand.
från Aram och från Moav och från Ammons söner, och från filistéerna och från Amalek och från det tillspillogivna från Hadadezer, Rechovs son, kung i Tsova.
Men hela folket kivades (tvistade) i alla Israels stammar och sade: "Kungen räddade oss ur våra fienders hand och han räddade oss ur filistéernas hand, men nu har han flytt från landet för Avshalom.
Och David gick och tog Sauls ben och hans son Jonatans ben från männen i Javesh-Gilead, som hade stulit dem från den öppna platsen vid Beit-Shan, där filistéerna hade hängt dem, den dagen filistéerna slog Saul i Gilboa.
Och filistéerna var åter i krig med Israel, och David gick ner och hans tjänare med honom och stred mot filistéerna och David blev trött.
Men Avishaj, Tserojas son, bistod honom och slog filistén och dödade honom. Och Davids män gav sin ed till honom och sade: "Du ska inte vidare gå ut med oss i strid, så att du inte utsläcker Israels lampa."
Och det skedde efter detta att det var strid med filistéerna i Gov. Vid den tiden slog Sibbechaj, kushatiten, Saf som var barn till en jätte.
Och det blev åter strid med filistéerna vid Gov. Och Elchanans hand, Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog gititen Goliat, vars spjut hade ett handtag som en vävbom.
Och efter honom [nummer två] var Elazar, Dodos son, son till en achochit, en av de tre mäktiga männen med David, när de riskerade sina liv mot filistéerna som hade samlats till strid och Israels män hade gått därifrån,
han stod fast och slog filistéerna tills hans hand var trött och fastnade i svärdet, och Herren (Jahve) gav en stor seger den dagen, och folket återvände efter honom för att plundra de slagna.
Och efter honom [som tredje man] var Shamma, Agas son, harariten. Och filistéerna var samlade vid Lechi [eller "som en trupp"] och där var fältet fullt av linser, och folket flydde från filistéerna.
Men han stod mitt på fältet och försvarade det och slog filistéerna och Herren (Jahve) gav en stor seger.
En gång under skördetiden [på försommaren då det är varmt och torrt] gick 3 av de 30 ledarna ner [från bergen i Juda] och kom till David vid Adullams grotta [26 km sydväst om Jerusalem, se ], och filistéernas armé hade slagit läger i Refaims dal. [Exakt plats är inte känt, men strax sydväst om Adullam.]
Och David var i fästningen [i närheten av Adullam, se ] och filistéernas armé var då i Betlehem.
Och tre mäktiga män bröt sig förbi filistéernas armé och drog upp vatten ur Betlehems källa, som var vid porten, och tog det till David. Men han ville inte dricka av det utan hällde ut det till Herren (Jahve) [som ett dryckesoffer, se ].
1 Kungaboken (3)
[Här i börjar kapitel 5 i den Hebreiska texten:] Och Salomo regerade över hela kungariket från floden till filistéernas land och till gränsen mot Egypten, de bar fram gåvor och tjänade Salomo alla hans livsdagar.
Och Baasha, Achijas son från Issachars hus, konspirerade mot honom och Baasha slog honom i Gibbeton som tillhör filistéerna, för Nadav och hela Israel belägrade Gibbeton.
I det 27:e året av Juda kung Asa, regerade Zimri sju dagar i Tirtsa. Och folket var lägrat mot Giveton som tillhör filistéerna.
2 Kungaboken (3)
Och kvinnan steg upp och gjorde efter gudsmannens ord och hon gick med sitt hus och vistades i filistéernas land i sju år.
Och det skedde när de sju åren hade gått att kvinnan återvände från filistéernas land och hon gick för att vädja till kungen för sitt hus och sin mark.
Han slog
filistéerna till
Gaza och dess gränser, från vakttornet till den befästa staden.
1 Krönikeboken (29)
patroseerna och
kasluheerna, som filistéerna härstammar från, och
kaftoreerna.
[Nu följer berättelser från Davids liv. Här utelämnas de händelser där han beskrivs som svag eller omoralisk. Här finns också material som inte återfinns i Samuelsböckerna hur David förbereder tempelbygget () och han liknas även som en "Mose" som får ritningar till hur tempeltjänsten ska utföras ().] Filistéerna stred mot Israel, och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa.
Filistéerna ansatte Saul och hans söner hårt, och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Shua.
När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filistéerna och bosatte sig i dem.
Dagen därpå kom filistéerna för att plundra de slagna, och fann då Saul och hans söner där de låg fallna på berget Gilboa.
De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filisteernas land och berättade den goda nyheten för sina avgudar och för folket.
När invånarna i Jabesh i Gilead [20 km övers om Bet Shean] hörde om allt som filistéerna hade gjort med Saul,
Han var med David vid Pas-Dammim när filistéerna hade samlats där till strid. Där fanns en åker, full med korn, och folket flydde för filisteerna.
Då ställde de sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna, och Herren lät dem vinna en stor seger.
Tre av de trettio främsta männen gick ner över klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning filisteer hade slagit läger i Refaimdalen.
David var då på borgen, och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.
Då bröt de tre sig igenom filisteernas linjer, hämtade vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog med det och bar det till David. Men David ville inte dricka det, utan hällde ut det som ett dryckesoffer åt Herren.
Från Manasse gick några över till David, när han drog ut med filistéerna i kriget mot Saul. Men David och hans män fick inte hjälpa filisteerna, för filisteernas furstar hade rådslag och skickade sedan bort honom och sade: "Det kostar oss våra huvuden om han går över till sin herre Saul!"
När filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde det drog han ut mot dem.
Filistéerna kom och ryckte in i Refaimdalen.
David frågade då Gud (Elohim): "Ska jag dra upp mot filisteerna? Kommer du då ge dem i min hand?"
Herren (Jahve) svarade honom: "Dra upp. Jag ska ge dem i din hand."
Men filistéerna ryckte in i dalen igen.
Så snart du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar ska du dra ut till strid, för då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här."
David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filisteernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Gezer.
En tid härefter slog David filistéerna och kuvade dem, och han tog Gat med underlydande orter från filisteerna.
Även dessa helgade kung David åt Herren, liksom han hade gjort med det silver och guld han hade fört med sig hem från alla andra folk: från edomiterna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna.
Därefter uppstod en strid med filistéerna vid Gezer. Hushatiten Sibbekaj slog ner Sippaj, en av rafaeernas ättlingar. På så sätt blev de kuvade.
Än en gång blev det strid med filisteerna. Elhanan, Jairs son, slog då ner Lachmi, gatiten Goliats bror, som hade ett spjut med ett skaft som liknade en vävbom.
2 Krönikeboken (7)
Han härskade över alla kungarna från floden till filisternas land och vidare ner till Egyptens gräns.
Några av filisteerna förde gåvor till Joshafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7 700 baggar och 7 700 bockar.
Och Herren eggade upp mot Joram filistéerna och de araber som bodde nära nubierna.
Han drog ut i strid mot filistéerna och bröt ner Gats, Jabnes och Ashdods murar, och han byggde städer i Ashdods område, i filisteernas land.
Och Gud hjälpte honom mot filistéerna och mot de araber som bodde i Gur-Baal och mot meuniterna.
Och filistéerna hade fallit in i städerna i Juda lågland och Negev och hade tagit Beit-Shemesh, Ajalon, Gederot, Soko med underlydande orter, Timnah med underlydande orter och Gimso med underlydande orter och bosatt sig i dem.
Psaltaren (1)
Till
(för) ledaren.
[Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se och inledningen till Psaltaren.] "Den stumma duvan i fjärran." Av
(för) David, en Michtam
(en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras) av
(för) David, när
filistéerna grep honom i
[sins stad] Gat.
[; ][Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. Ordet används i titeln här och i följande psalmer: ; ; ; ; . I används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr översätter med "inskription i sten" vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid.]Jesaja (3)
Du har övergett ditt folk, Jakobs hus. För de var fyllda med spåmän,
och de har klappat ihop handen med främlingarnas barn.
Araméerna i öster och filistéerna i väster,
och de slukar Israel med vidöppen mun. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Frasen "För allt detta är hans vrede inte bortvänd" återkommer tre ggr i detta kapitel, se , . Men även tidigare i och senare i .]
De ska flyga ner över Filistéens skuldror i väst, tillsammans ska de grusa österns söner, de ska räcka ut sin hand över Edom och Moab och Ammons söner ska lyda dem.
Jeremia (4)
och alla blandade folk och alla kungar från Ots land och alla kungar från
filistéernas land och Ashqelon och
Gaza och Ekron och kvarlevan från Ashdod,
[Nu följer sju nationer mellan stormakterna Egypten () i syd och Babylon () i norr. Uppräkningen går från syd, sedan öst och sist norr.]
Filisteerna
Herrens (Jahves) ord som kom till profeten Jeremia angående filistéerna, innan Faro slog Azza. [Det skulle kunna vara farao Psammetichus I, som attackerade Gaza i slutet av sin regeringstid innan hans död 610 f.Kr. Om det var farao Neco kan det ha varit 609 f.Kr. eller efter slaget vid Megiddo. Den grekiska historikern Herodotos skriver att efter Neco besegrade Josiah i Megiddo, intog han staden Kadytis (vilket antas vara Gaza). Denna attack skedde 605 f.Kr. på tillbakavägen från hans seger i Karkemish. Det kan också vara 601 f.Kr., sedan Neco besegrat Nebukadnessar.]Över dagen som kommer för att tillspilloge hela Filisteen,
till att hugga av från
Tyros och från
Sidon varje hjälpare som återstår,
för Herren
(Jahve) har tillspillogivit
filistéerna,
kvarlevan från Chaftors öar
[Kreta].
[Filistéerna tros ha sitt ursprung från Kreta, se ; .]Hesekiel (4)
Se därför har jag sträckt ut min hand över dig och har förminskat ditt underhåll och gett dig till deras vilja som hatar dig, filistéernas döttrar som skäms för dig för dina oanständiga vägar.
Innan din ondska blev avtäckt vid tiden för Arams döttrars hån och alla runtom henne, filistéernas döttrar som föraktar dig runtom,
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom filistéerna har agerat med hämnd och har tagit hämnd med förakt i själen, med fördärv för gammalt hat,
därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så:
Se, jag ska sträcka ut min hand över Filisteen, och jag ska hugga bort kereteerna och fördärva kustlandets kvarleva.
Amos (3)
Jag ska hugga av invånarna från Ashdod
och honom som håller spiran [kungen] från Ashkelon [strax norr om Gaza].
Jag ska vända min hand mot [staden] Ekron [Tel Miqne, tre mil nord öst om Ashkelon]
och kvarlevan av filistéerna ska förgås," säger Herren Gud (Adonaj Jahve).
Gå över till Kalne
[troligtvis i närheten av Aleppo i norra Syrien] och se,
och gå därifrån till det stora
Chamat [nuvarande Hama, i centrala Syrien],
gå sedan ner till
filistéernas
Gat,
är de bättre än dessa kungariken?
Eller är deras gränser större än dina gränser?
[ ingår i den bestämda sabbatsläsningen som man läste i alla synagogor i hela världen samma sabbat som staten Israel utropades 1948.] Är ni inte som Etiopiens
(Kushs) söner för mig, ni Israels söner,
förkunnar
(säger, proklamerar) Herren
(Jahve).
Har inte jag fört upp Israel, ut ur Egyptens land,
och
filistéerna från
Kaftor [Kreta, se ] och
Aram (Syrien) från
Kir [plats/område i Mesopotamien – hebr. kir betyder mur]?
Obadja (1)
De i söder (Negev) ska
besätta Esaus berg
och de från filistéernas lågland
ska besätta Efraims fält och Samariens fält
och Benjamin ska besätta Gilead.
Sefanja (1)
Ve över invånarna längs havet,
Keretims land [kretensare – folkslag ursprungligen från ön Kreta].
Herrens (Jahves) ord är emot er.
Kanaan, Filistéernas land:
"Jag ska fördärva dig
tills det inte längre finns några invånare hos dig."
Sakarja (1)
En bastard [ – en kung född utomlands; ett blandfolk] ska bo i Ashkelon
och jag ska hugga av filistéens stolthet.
filisté
