Referenser (503 st)
1 Moseboken (21)
Du är nu fördömd (förbannad) från marken, som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod från din hand.
Och duvan kom tillbaka till honom på kvällen, och se [hebr. – perspektivbyte, vi får se med Noas ögon]: Ett friskt olivlöv i hennes näbb! Då förstod Noa, att vattnet hade sjunkit undan från jorden.
De sade: "Vi ska kalla på den unga kvinnan och fråga hennes egen mun."
Isak älskade Esau eftersom han åt av hans byten och Rebecka älskade Jakob.
Och han såg och se, en källa på fältet, och tre flockar med får låg vid den. För från den källan vattnade de flockarna. Och stenen över källans öppning var stor.
Och dit samlades alla flockar och de rullade stenen från källans öppning och vattnade fåren och lade tillbaka stenen över källans öppning på sin plats.
Men de svarade: "Vi kan inte förrän alla flockar har samlats ihop och de rullar undan stenen från källans öppning, sedan vattnar vi fåren."
Och det hände när Jakob såg Rakel, Labans dotter hans mors bror, och Labans får hans mors bror, att Jakob kom nära och rullade undan stenen från källans öppning och vattnade Labans flock, hans mors bror.
Och de slog Chamor och hans son Shechem med svärdsegg och tog ut Dina från Shechems hus, och gick vidare.
Du ska råda över mitt hus och i enlighet med dina ord ska allt mitt folk regeras, bara tronen ska vara större än du." [Josef blir befordrad till den högste ämbetsmannen i Egypten, bara farao själv är högre i rang. Ordagrant: "din mun ska allt mitt folk kyssa", jmf. .]
När en av dem öppnade sin säck på rastplatsen för att utfodra sin åsna, upptäckte han sina pengar och se, de låg överst i säcken.
De svarade: "Mannen frågade detaljerat om oss och angående vår släkt och sade: Lever er far fortfarande? Har ni ytterligare en bror? Vi svarade honom med dessa ord. Skulle vi på något sätt kunna veta att han skulle säga: För hit er bror?"
Ta med er dubbla summan pengar i er hand och de pengarna som kom tillbaka överst i era säckar. Måhända var det ett misstag.
men det hände att när vi kom till rastplatsen, öppnade vi våra säckar och var och en fann sina pengar överst i sin säck, våra pengar i full vikt. [[1 Mos 42:26-28][]] Vi har nu tagit med oss dem tillbaka i våra händer.
Han befallde husets tjänare och sade: "Fyll männens säckar med mat, så mycket som de kan bära, och lägg var och ens pengar överst i säcken.
Lägg sedan min bägare, silverbägaren, överst i den yngstes säck och hans pengar för säden." De gjorde så som Josef hade sagt.
Se, pengarna som vi fann överst i våra säckar har vi fört tillbaka från Kanaans land, hur skulle vi då kunna stjäla silver och guld ur din herres hus?
Och se, era ögon ser och min bror Benjamins ögon (ser), att det är min mun som talar till er.
Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar i enlighet med faraos befallning, och gav dem proviant för resan.
Josef försåg sin far och sina bröder och hela hans fars hushåll med bröd, i enlighet med vad de behövde för sina små.
2 Moseboken (23)
Då sade Mose [och kom med ännu en ursäkt] till Herren (Jahve): "Min Herre (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt), jag har så svårt att uttrycka mig. Jag har aldrig varit bra med ord, varken förut eller efter att du har talat till din tjänare. Jag stakar mig och stammar (är långsam att tala och har en trög tunga)."
Herren (Jahve) sade till honom: "Vem har skapat människans mun? Vem skapar de stumma, de döva, de som kan se eller de som är blinda? Är det inte jag, Herren?
Så gå nu, jag ska vara med din mun och lära dig vad du ska säga."
Du ska tala till honom och lägga orden i hans mun, och jag ska vara med din mun och med hans mun, och jag ska lära er båda två vad ni ska göra.
Han ska vara din talesman inför folket, och du ska vara som en gud (elohim) för honom och ge honom budskap från mig.
Om något hushåll är för litet för ett lamm [om man är färre än tio personer], så ska mannen och hans närmsta granne dela på ett lamm. Beroende på hur mycket varje person äter och antal familjemedlemmar ska ni beräkna hur många som kan dela på ett lamm.
Den [högtiden] ska vara som ett tecken på din hand och ett märke på din panna (mellan dina ögon) som ständigt påminner dig så att Herrens (Jahves) undervisning (hebr. Torah) alltid är i din mun, för det var med stark hand Herren förde dig ut ur Egypten.
Detta är vad Herren har befallt: 'Samla in det ni behöver för att bli mätta, en omer [ca 3 liter] per person. Ta till alla de som bor i ditt tält.' " [Per person är ordagrant "per skalle" (hebr. gul-golet) jämför ordet "golgata", se . Omer-måttet, som var dagsbehovet av manna för en person, definieras i till en tiondels efa.]
När de mätte upp det med ett omer-mått, hade den som samlat mycket ingenting över, och den som hade samlat lite inte för lite. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat.
Så de samlade det morgon för morgon, var och en efter sitt eget behov, och när solen blev varm (steg högre på himlen) smälte det (bort).
Hela Israels folk fortsatte sin vandring från Sinaiöknen och följde Herrens instruktioner [de följde molnstoden, se , ]. De slog läger i Refidim, men där fanns inget vatten att dricka för folket. [Detta är ett mycket torrt område i södra Sinaiöknen utan några vattenkällor. Israeliterna beräknas var omkring två miljoner människor, se .]
Josua betvingade Amalek och hans folk med svärdseggen (bokstavligt "svärdets mun").
Ge noga akt på allt det som jag har sagt till dig. Låt inte namnet på andra gudar nämnas, låt dem inte bli hörda över din mun (låt inte ljudet av avgudanamn passera över dina läppar).
Och den ska ha ett hål för huvudet i dess mitt och den ska ha en snörning runt dess hål, som hålet på en pansarskjorta, så att det inte kan repas upp. [Rocken är gjord i ett stycke och saknar alltså knäppning.]
Herren sade till Mose: "Skriv ned dessa ord (befallningar), för i enlighet med dem har jag slutit ett förbund med dig och med Israel."
[Detta är det centrala stycket i kapitel 34-40.] Detta är redovisningen (inventeringen, räkningen – hebr. pekodim) [en summering, inspektion och förteckning av allt material som använts] för tabernaklet – vittnesbördets tabernakel [tabernaklet där vittnesbördets tavlor (de tio budorden) förvarades, se ]. Mose gav leviterna detta uppdrag (påbud) att göra denna redovisning under överseende (under handen) av Itamar, prästen Arons son.
Och hålet i rockens mitt som hålet på en pansarskjorta, med en snörning runt dess hål, så att det inte kan repas upp. [Hålet är tänkt för att man ska kunna trä den över huvudet när man tar den av och på sig. Den är gjord i ett stycke och saknar alltså knäppning. Den blir som en hellång poncho.]
3 Moseboken (8)
De satte honom i förvar, till dess (så att) Herrens (Jahves) vilja kunde bli uppenbarad för dem.
Med många år ska du öka priset och med få år ska du sänka dess pris, för efter antalet år med frukt säljer han till dig.
Om det är många år efter ska han ersätta priset för hans återlösning från hans köpeskilling.
Om det bara återstår några år till jubelåret, då ska han räkna med honom och efter antalet år ska han ge honom priset för hans återlösning.
Men om det är någon som är fattigare än uppskattningen (värderingen),
då ska han komma inför prästen, och prästen ska värdera honom. Efter hans förmåga som avlagt eden ska prästen värdera honom.
Och om en man ska helga en del av sitt fält av hans besittning till Herren (Jahve), då ska uppskattningen göras i förhållande till dess gröda. En chomer korn [den vikt en åsna kunder bära] ska värderas till 50 shekel silver.
Men om han helgar sitt fält efter jubelåret ska prästen beräkna åt honom pengarna efter antalet år som återstår till jubelåret, och det ska dras av från värderingen.
4 Moseboken (49)
Och Mose räknade dem efter Herrens (Jahves) ord, som han var befalld.
Alla de som räknades av leviterna, som Mose och Aron räknade på Herrens (Jahves) befallning efter deras familjer, alla män från en månads ålder och uppåt, var 22 000.
och Mose gav frigivningssumman till Aron och hans söner enligt Herrens (Jahves) ord, som Herren (Jahve) befallde Mose.
På Arons och hans söners befallning ska allt arbete utföras av Gershoniterna, i alla deras bördor och i all deras tjänstgöring ska de vara utsedda att ansvara för dessa bördor.
Dessa är de som räknades av Kehatiternas familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning genom Mose hand.
Dessa är de som räknades av Gershons söners familjer, av alla dem som tjänstgjorde i mötestältet, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning.
Dessa är de som räknades av Meraris söners familjer, som Mose och Aron räknade enligt Herrens (Jahve) befallning genom Mose hand.
Enligt Herrens (Jahves) befallning utsågs de av Moses hand, var och en till sin tjänst och för sin börda, de var räknade som Herren (Jahve) befallt Mose.
Detta är undervisningen (instruktionen) om nasiren som avlägger en ed (ett löfte) och om hans offer till Herren (Jahve) för hans nasirskap, förutom det som han frivilligt vill ge i enlighet med det löfte som han avlägger. Detta måste han göra enligt undervisningen (instruktionen) om hans nasirskap."
"Ta emot det av dem så att de kan bli till tjänst i mötestältet, och du ska ge dem till leviterna, till varje man i enlighet med hans tjänst."
2 vagnar och 4 oxar gav han till Gershons söner i enlighet med deras tjänstgöring. [Gershoniterna var från Levis stam, deras uppgifter redogörs för i och ännu mer detaljerat i .]
Och 4 vagnar och 8 oxar gav han till Meraris söner i enlighet med deras tjänstgöring, under Itamars hand, son till prästen Aron. [Itamar var den yngste av Arons fyra söner, se . Merariterna var också ättlingar till Levi, deras uppgifter redogörs för i och ännu mer detaljerat i .]
Och närhelst molnet togs upp från [sin plats] över tältet, då vandrade Israels söner efter det, och på den plats där molnet stannade (ordagrant bosatte sig), där slog Israels söner läger.
På Herrens (Jahves) tilltal vandrade Israels söner och på Herrens (Jahves) tilltal slog de läger. Så länge molnet stannade (ordagrant bosatte sig) över Tabernaklet förblev de i lägret.
Ibland stannade molnet några dagar över Tabernaklet och enligt Herrens (Jahves) tilltal stannade de i lägret och enligt Herrens (Jahves) tilltal vandrade de.
På Herrens (Jahves) tilltal var de lägrade och på Herrens (Jahves) tilltal vandrade de. De höll (vaktade, skyddade, bevarade) Herrens (Jahves) åläggande på Herrens (Jahves) tilltal genom Mose hand.
Och de startade sin första vandring efter Guds befallning genom Moses hand.
Med honom talar jag mun mot mun,
öppet och inte fördolt,
och han ser Herrens (Jahves) skepnad.
Varför är ni då inte rädda (fruktar)
för att tala mot min tjänare, mot Mose?"
Och Mose lät dem gå från Parans öken enligt Herrens (Jahves) befallning, alla av de män som var huvuden (ledare) för Israels söner.
Men Mose sade. "Varför överträder ni nu Herrens (Jahves) befallning? Det kommer inte att lyckas (ni får ingen framgång).
Men om Herren (Jahve) gör något nytt och marken öppnar sin mun och slukar dem med allt som tillhör dem, och de far ner levande i Sheol (avgrunden, underjorden – de dödas plats), då ska man förstå att dessa män har föraktat Herren (Jahve)."
och jorden öppnade sin mun och slukade dem och deras hushåll och alla de män som anslutit sig till Korach, med alla deras tillhörigheter.
Aron ska samlas till sitt folk, för han ska inte gå in i det land som jag har gett till Israels söner eftersom han gjorde uppror mot mig vid Merivas vatten.
Och Israel slog honom med svärdseggen och besatte hans land från Arnon till Jabbok ända till Ammons söner, för gränsen var stark till Ammons söner.
Och Bileam svarade och sade till Balaks tjänare: "Om Balak skulle ge mig hans hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herren (Jahve) min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) smått eller stort.
Och Herren (Jahve) öppnade åsnans mun och hon sade till Bileam: "Vad har jag gjort dig eftersom du har slagit mig tre gånger?"
Och Bileam svarade till Balak: "Se, jag har kommit till dig, men har jag nu någon makt att alls säga något till dig? Ordet som Gud (Elohim) har lagt i min mun ska jag tala." [Bileam ignorerar de många detaljfrågorna i , han har anlänt nu, och det är det som spelar någon roll.]
Och Herren (Jahve) lade ett ord i Bileams mun och sade: "Återvänd till Balak och så ska du tala."
Och han svarade och sade: "Måste jag inte hålla (vakta, skydda, bevara) det som Herren (Jahve) har lagt i min mun?"
Och Herren (Jahve) mötte Bileam och lade ett ord i hans mun och sade: "Återvänd till Balak och så ska du tala."
Om Balak skulle ge mig hans hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herren (Jahve) min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) gott eller ont av mitt eget sinne (av mina egna idéer). Vad Herren (Jahve) talar det ska jag tala? []
och jorden öppnade sin mun och svalde dem tillsammans med Korach, när gruppen dog. Den tid då elden slukade 250 män och de blev ett tecken (ett varnande exempel).
De som är fler ska ges ett större arv, de som är färre ska ges ett mindre arv. Till var och en av dessa som är räknade ska en del av arvet ges.
I enlighet med lotten ska deras arv delas mellan dem som är fler och färre."
eftersom du var upprorisk mot min befallning i öknen Tsin vid Meriva, när du skulle hålla mig helig inför deras ögon." Detta är Meriva-Kadesh vatten, i öknen Tsin.
Och han ska stå inför prästen Elazar som ska fråga för hans räkning genom urims påbud inför Herrens (Jahves) ansikte. På hans ord ska de dra ut, och på hans ord ska de komma in, både han och alla Israels söner med honom, hela församlingen."
När en man svär en ed till Herren (Jahve) och svär en ed att binda sin själ vid ett löfte, ska han inte bryta sitt ord, han ska göra i enlighet med allt som har kommit ut från hans mun.
Bygg städer för era små och fållor för era får, och gör det som er mun har talat."
Och Mose skrev ner deras vandring, lägerplats för lägerplats på Herrens (Jahves) befallning, och detta är deras lägerplatser på deras vandring.
Och prästen Aron gick upp till berget Hor på Herrens (Jahves) befallning, och dog där, i det fyrtionde året efter att Israels söner kommit ut ur Egyptens land, i den 5:e månaden på den första dagen i månaden.
Av de städer som ni ger av Israels söners egendom ska ni ta fler från de större [stammarna] och färre från de mindre. Var och en [varje stam] ska ge städer åt leviterna i förhållande till mängden land de fått som sin egendom."
Alla som dödar en själ (person), den mördaren ska dödas inför vittnenas mun, men ett vittne ska inte vittna mot någon själ så att han dör.
Och Mose befallde Israels söner enligt Herrens (Jahves) ord och sade: "Sönerna av Josefs stam har talat rätt.
5 Moseboken (23)
Ändå ville ni inte dra upp utan gjorde uppror mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning,
Så talade jag till er men ni lyssnade inte utan var upproriska mot Herrens (Jahves) befallningar och var övermodiga och gick upp till bergsbygden.
Och han ödmjukade dig (tvingade dig att böja sig ner) och lät dig lida av hunger och mättade dig med manna [] som du inte visste (saknade kunskap om) vad det var, inte heller dina fäder visste (kände till), för att han skulle låta dig veta (få intim kunskap om) att människan inte lever enbart av bröd, utan människan lever av allt som kommer från Herrens (Jahves) mun. [Jesus citerar detta ord när han frestas, se ; .]
Och när Herren (Jahve) sände er från Kadesh-Barnea och sade: "Gå upp och besätt landet som jag har gett er" då var ni upproriska mot Herren er Guds (Jahve Elohims) befallning och trodde honom inte och lyssnade inte till hans röst.
och vad han gjorde mot Datan och Aviram, Eliavs söner, Rubens son, hur marken öppnade sin mun och slukade dem och deras hushåll och deras tält och allt levande som följde dem, i Israels mitt [].
och du ska slå, slå invånarna i den staden med svärdsegg, förgöra dem fullständigt och allt som är därinne och dess boskap med din svärdsegg. Jag skrev slå, slå eftersom jag inte riktigt vet vilket förstärkningsord som blir bäst här.
Utifrån (ordagrant över munnen) på två vittnen eller tre vittnen, ska den som ska dö dödas. Utifrån (ordagrant över munnen) ett vittne ska han inte dödas. []
Och du ska göra i enlighet med innebörden i domen, som de tillkännager för dig från den plats som Herren (Jahve) ska utvälja, och du ska vara noga med att i allt göra i enlighet med det som de undervisar dig.
I enlighet med undervisningen (hebr. torah) som de lär ut till dig och i enlighet med domslutet som de avkunnar för dig, ska du göra. Du ska inte vika av från domen som de förklarar för dig, varken åt höger eller åt vänster.
Jag ska låta en profet uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt vad jag befaller honom.
Ett vittne ska inte stå upp mot en man för någon missgärning eller för någon synd, oavsett i vad han har syndat. Över munnen på två vittnen eller över munnen på tre vittnen ska ett ärende bevisas (vara giltigt).
När Herren (Jahve) din Gud (Elohim) ger dem i din hand, då ska du slå varje man därinne med din svärdsegg (döda alla män),
Och prästerna, Levis söner, ska komma dit, de som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) har utvalt att betjäna honom, och de ska välsigna Herrens (Jahves) namn och i enlighet med deras ord ska alla tvister och alla bråk (konflikter, här används ett ord som ordagrant betyder att bli slagen) avgöras.
Han ska erkänna den förstfödde, sonen till den hatade hustrun, genom att ge honom en dubbel arvslott av allt han haft, för han är förstlingsfrukten av hans styrka. Förstfödslorätten tillhör honom.
Det som har gått ut över dina läppar (som du har sagt) ska du vara noggrann med att göra, i enlighet med den ed du frivilligt har gett till Herren (Jahve) din Gud (Elohim), det som du har lovat med din mun.
Men ordet är dig väldigt nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan göra (agera, handla efter) det.
Därför ska du skriva denna sång och lära ut den till Israels söner, lägg den i deras munnar så att denna sång blir ett vittne för mig emot Israels söner.
då ska det ske när mycket ondska och bekymmer kommer över dem att denna sång ska vara för dem ett vittnesbörd (ett vittne som vittnar). Den ska inte bli bortglömd i munnarna på deras ättlingar, eftersom jag känner till deras fantasier, hur de agerar redan nu, innan jag har fört dem till landet som jag med ed har lovat."
Lyssna (ge ert öra) ni himlar och jag ska tala!
Låt jorden höra min muns ord.
Där i Moavs land dog Herrens tjänare Mose, precis som Herren (Jahve) hade sagt.
Josua (27)
Låt inte denna skrift med undervisning (hebr. Torah) [denna instruktionsbok]
lämna din mun.
Begrunda (reflektera över) den [upprepa den lågmält för dig själv] både dag och natt
– så att du noga beaktar och följer (vakar över; ser till att göra) allt som är skrivet i den –
för då ska du lyckas (ordagrant: rusa fram)
på din väg
och du kan agera vist [med insikt och förstånd och ha framgång]. [ har flera parallella uttryck. Verben hör och gör (hebr. shama och asha) upprepas i varje vers. Hebreiskan har inte ordet "och" mellan dessa ord, vilket knyter dem ännu tätare tillsammans som en enhet – beakta och följ. Höger/vänster hör ihop med dag/natt och "vart du än går" hör ihop med "din väg". Begrunda (hebr. hagah) innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton, se även . Ordet "meditera" skulle också kunna användas, men eftersom det ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att enbart livnära sig på Guds Ord, se ; , .]
Vem som än sätter sig upp mot dina befallningar och inte lyssnar till dina ord i allt som du befaller honom, han ska dödas, var bara stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)."
Och Josua befallde folket och sade: "Ni ska inte ropa och inte låta er röst bli hörd, inte heller ska några ord passera ut ur era munnar förrän den dag jag ber er ropa – då ska ni ropa."
Och de förstörde grundligt allt som fanns i staden, både män och kvinnor, både unga och gamla, och oxar och får och åsnor, med svärdsegg.
Och det skedde när Israel gjorde slut på slaktandet av alla Ais invånare på fältet, även i öknen där de förföljt dem, och de alla hade fallit för svärdseggen till dess de var förtärda, att hela Israel återvände till Ai och slog det med svärdsegg.
samlades de tillsammans för att strida med Josua och med Israel, som en man (bokstavligt en mun).
Och männen tog av deras mat, men frågade inte om råd från Herrens (Jahves) mun.
Josua svarade: "Rulla stora stenar framför grottans öppning [ordagrant mun] och sätt män där att bevaka dem,
Sedan sade Josua: "Öppna grottan [ta bort de stora stenarna från öppningen] och för fram dessa fem kungar till mig från grottan."
Och det hände vid den tid då solen gick ner, att Josua befallde och de tog ner dem från träden och slängde dem i den grotta där de hade gömt sig, och de lade stora stenar framför grottöppningen, till denna dag.
Och Josua tog Makeda den dagen och slog det med eggen av svärdet och dess kung, han ödelade dem fullständigt och själarna som var där inne, han lämnade ingen, och han gjorde med Makedas kung som han hade gjort med Jerikos kung.
Och Herren (Jahve) gav även det och dess kung i Israels hand, och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, han lämnade ingen där, och han gjorde mot dess kung som han hade gjort med Jerikos kung. [Livna har inte med säkerhet identifierats, men fynd vid utgrävningar i Tel Burna 2015, gör att det kan vara den bibliska Livna.]
Och Herren (Jahve) gav Lachish i Israels hand och han tog det på andra dagen, och slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne, på samma sätt som han gjort med Livna.
Och de tog det på den dagen och han slog det med sin svärdsegg, och alla själar som var därinne förgjorde han fullständigt den dagen, på samma sätt som han gjort med Lachish.
Och de tog det och slog det med svärdsegg, och dess kung och alla dess städer och alla själar som var därinne, han lämnade ingen på samma sätt som han gjort med Eglon, han förgjorde det fullständigt och alla själar som var därinne.
Och han tog det och dess kung och alla dess städer och de slog dem med svärdsegg, och förgjorde i grunden alla själar som var därinne, han lämnade ingen, som han hade gjort med Hebron så gjorde han med Devira och dess kung, liksom han hade gjort med Livna och dess kung.
Och de slog alla själar som var där med svärdsegg och förgjorde dem grundligt, ingen var kvar som andades och han brände Chatsor i eld.
Och alla dessa kungars städer och deras kungar tog Josua och slog dem med svärdsegg och förgjorde dem grundligt, som Herrens (Jahve) tjänare Mose befallt.
Och allt tillspillogivet i dessa städer och boskapen tog Israels söner som ett byte för sig själva, men de slog varje man med svärdsegg till dess de hade förgjort dem, de lämnade ingen som andades.
Och till Kaleb, Jefunnes son, gav han en del bland Juda söner i enlighet med Herrens befallning till Josua, Kirjat-Arba, den Arba vars far var Anak, det är Hebron.
Och de kom nära framför prästen Elazar och framför Josua, Nuns son, och inför ledarna och sade: "Herren (Jahve) befallde Mose att ge oss ett arv bland våra bröder." Därför, efter Herrens (Jahves) befallning, gav han dem ett arv bland deras fars bröder.
Utse åt er tre män för varje stam och jag ska sända dem och de ska stå upp och vandra genom landet och beskriva det som är ert arv och de ska komma till mig.
Men gränsen för Dans söner var för snäv (trång) för dem, så Dans söner gick upp och stred mot Leshem och tog det och slog det med svärdsegg och besatte det och bodde där och kallade Leshem Dan efter namnet på deras stamfar Dan.
Som Herren (Jahve) hade befallt [], gav de honom [Josua] den stad han begärde – Timnat-Serach i Efraims bergsbygd. Och han byggde en stad och bodde i den.
Och Israels söner gav till dem av sitt arv i enlighet med Herrens (Jahves) befallning, dessa städer med öppet land runtom dem.
Så återvände Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och lämnade Israels söner. De gick ut från Shilo, som är i Kanaans land, för att gå till Gileads land [öster om Jordanfloden], till landet för deras besittningar som de intagit enligt Herrens (Jahves) befallning genom Mose hand. []
Domarboken (14)
Och Juda söner stred mot Jerusalem [som också kallades Jebus, se ] och tog det och slog det med svärdsegg och satte staden i brand. [Detta var en tillfällig seger (; ; ). David intar senare staden, se .]
Och han visade dem ingången till staden och de slog staden med svärdsegg men de lät mannen och hans familj gå.
Och Herren (Jahve) gäckade Sisera och alla hans vagnar och hela hans armé med svärdseggen framför Barak, och Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots.
Men Barak jagade efter vagnarna och efter hela armén till Charoshet-Hagojim ("hednafolkens skogsland") och hela Siseras armé föll för svärdsegg, inte en enda man lämnades kvar (överlevde).
Och antalet av dem som lapade genom att sätta sin hand till munnen var 300 män, men alla andra av folket böjde sig ner på sina knän för att dricka vatten.
Och Zevul sade till honom: "Var är din mun när du säger: Vem är Avimelech att vi ska tjäna honom? Är inte detta folket som du har föraktat? Gå, jag ber dig, och strid mot dem."
Och det skedde när han såg henne att han rev sönder sina kläder och sade: "Ack (åh nej), min dotter! Du har böjt mina knän mycket djupt (ödmjukat mig) och har gjort mig drabbad (har blivit mitt bekymmer). Jag öppnade min mun till Herren (Jahve) och kan inte backa (ta tillbaka det jag sagt)." [Se 4 Mos 30:3]
Och hon sade till honom: "Min far du har öppnat din mun till Herren (Jahve), gör med mig efter det som har kommit ut ur din mun, eftersom Herren (Jahve) har tagit hämnd åt dig på dina fiender Ammons söner."
Och de sade till honom: "Tyst! Säg inte ett ord (lägg din hand över din mun). Följ med oss och bli vår far [rådgivare, se ; ] och präst. Är det bättre för dig att vara präst till en mans hus eller att vara präst till en stam och till en familj i Israel?"
Och de [daniterna] tog det som Micha hade tillverkat och prästen som han hade, och kom till Laish, till ett folk [som] hade ro och trygghet, och slog dem med svärdsegg och de brände staden i eld.
Och de som låg i bakhåll skyndade att rusa fram till Giva och de drog fram och slog hela staden med svärdsegg.
Och Israels män vände tillbaka till Benjamins söner och slog dem med svärdsegg, hela staden och boskapen och alla som de hittade. Även alla städer som de fann satte de i brand.
Och församlingen sände dit 12 000 män från soldaternas män och befallde dem och sade: "Gå och slå dem, Javesh-Gileads invånare, med svärdsegg och kvinnorna och de små.
1 Samuelsboken (13)
Och det hände när hon bad länge till Herren (Jahve) att Eli såg (ordagrant vaktade) hennes mun.
Så bad Channa [Hanna prisar Gud i följande bön och lovsång]:
"Mitt hjärta fröjdar sig (triumferar segrande med jubel) i Herren (Jahve),
mitt horn är upphöjd (jag har min styrka) i Herren (Jahve).
Jag kan öppna min mun (vågar tala frimodigt) mot mina fiender,
eftersom jag gläder mig i din frälsning.
Tala inte längre så högmodigt [mina ovänner],
låt inte arrogant tal flöda ur er mun.
För Herren (Jahve) är en Gud (El) som vet allt,
han väger varje handling (utvärderar allt vad människor gör).
Om ni vördar (fruktar – hebr. jare) Herren (Jahve)
och tjänar (arbetar för – hebr. avad) honom
och lyssnar (lyder – hebr. shama) till hans röst
och inte gör uppror mot Herrens (Jahves) befallningar (mun), och om både ni och kungen [Saul] som regerar över er blir Herren er Guds (Jahve Elohims) efterföljare ... [Meningen avslutas inte, här lämnas en paus för läsaren att tänka på vad som händer om man väljer att följa Gud.]
Men om ni inte lyssnar till Herrens (Jahves) röst utan gör uppror mot Herrens (Jahves) befallningar, då ska Herrens (Jahves) hand vara emot er och mot era fäder.
Och priset för slipningen var en fim [2/3 shekel – 8 gram silver; motsvarar ca 20 dagslöner] för plogbillen och för plogjärnet och för gafflarna med tre uddar och för yxorna och för att sätta sporrarna. [Tidigare översättningar angav att hebr. fim var en felskrivning av bokstaven pe (ordet för mun). Nu har ordet fim hittats i inskriptioner på flera vikter. Här beskrivs också början av järnåldern i Israel (ca 1200 f.Kr.). Järn var känt innan dess, men processen att kyla ner i vatten behärskades av filisteerna, och gav starkare svärd än de av brons som israeliterna gjorde.]
Och när folket [armén] kom till skogen såg de en flod av honung, men ingen man förde sin hand till munnen, för folket var rädda för eden (förbannelsen).
Men Jonatan hörde inte när hans far band folket med eden, och han sträckte fram staven som var i hans hand och doppade den i honungskakan och förde den till sin mun och hans ögon blev klara.
Och han tog Agag, amalekiternas kung levande, och förgjorde fullständigt hela folket med svärdsegg.
Sedan sade Saul till Samuel: "Jag har syndat, för jag har överträtt Herrens (Jahves) mun och dina ord, eftersom jag fruktade för folket och lyssnade till deras röst.
har jag gått efter den och slagit den och räddat det ur dess mun, och när han rest sig mot mig har jag fångat den i hakskägget och slagit den och dödat den.
Och Nov, invånarna i prästernas (leviternas) stad, dödade han
med svärdsegg,
från män till kvinnor,
från barn [ända ner] till spädbarn
och oxar
och åsnor
och får,
med svärdsegg. [Ironiskt nog beskrivs här just vad Saul misslyckades att göra mot amalekiterna, se , vilket blev anledningen att han förlorade sitt rike. Istället för att förgöra ett ogudaktigt folk, förgör han nu Guds smorda heliga präster.]
2 Samuelsboken (8)
David sade till honom: "Ditt blod kommer över ditt huvud, för din mun har vittnat emot dig och sagt: Jag har dödat Herrens (Jahves) smorde."
Och Jonadav, Shimeas son, Davids bror, svarade och sade: "Låt inte min herre tro att de har dödat alla de unga männen, kungens söner, för Amnon är den ende som är död, för Avshalom har bestämt detta och varit fast besluten från den dag då han våldtog hans syster Tamar.
och gå in till kungen och tala på detta sätt med honom." Och Joav lade orden i hennes mun.
Och kungen sade: "Är Joavs hand med dig i allt detta?" Och kvinnan svarade och sade: "Min själ lever, min herre kungen, ingen kan vända (vika av) till höger och till vänster, från allt som min herre kungen talar, för din tjänare Joav han bad mig och han lade alla dessa ord i din tjänarinnas mun,
Och David sade till alla sina tjänare som var med honom i Jerusalem: "Stig upp och låt oss fly, annars kan ingen av oss fly från Avshalom, skynda att lämna så att han inte snabbt kommer över oss och för ned ondska över oss och slår staden med svärdsegg."
Och Avshalom sade: "Kalla, jag ber dig, även på Choshaj, arkiten och låt oss höra vad han har att säga."
Väktaren ropade och berättade för kungen.
Kungen sade: "Om han är ensam har han nyheter i sin mun." Och han kom i snabb takt närmare.
Rök steg upp ur hans näsa,
och förtärande eld från hans mun,
glödande kol slungades ut (antändes).
1 Kungaboken (13)
Och dess mun (öppning) invändigt kapitälet och ovanför var 1 aln (45 cm) hög, och dess mun var rund som stället, 1.5 aln [68 cm] och på munnen var det snidat, och dess kant var kvadratisk, inte rund.
Och han sade: "Välsignad är Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim), som har talat med sin mun till David min far, och i hans hand har fullbordat det. Han sade:
som du har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) med din tjänare David, min far, som du talade till honom, och du talade med din mun och med din hand har du fullbordat det, som det är till denna dag.
Och han ropade till gudsmannen som kommit från Juda och sade: "Så säger Herren (Jahve): Lika mycket som du har gjort uppror mot Herrens (Jahves) mun och inte har lytt hans befallning som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) befallde dig,
Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sade han: "Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahves) ord, därför har Herren (Jahve) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahves) ord som han talade till honom."
Tishbiten Elia [hebr. Eliajahu betyder "Jahve är min Gud"], från Tishbe i Gilead [öster om Jordanfloden], sade till Ahab (Ahav): "Lika säkert som Herren (Jahve), Israels Gud, lever, honom som jag tjänar, så ska det de närmsta åren varken falla dagg eller regn tills jag säger det." [Ahab hade infört baalsdyrkan. Baal var en fruktbarhetsgud och herre över regnmolnen. Genom att säga att det inte ska regna utmanar Herren själva kärnan i den här falska religionen.]
Då sade kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en profet och Herrens ord i din mun är sanning."
Och jag ska lämna 7 000 i Israel, alla vars knän inte har böjts inför Baal och varje mun som inte har kysst honom."
Och budbäraren som gick och kallade på Michajeho talade till honom och sade "Se, profeternas ord förkunnar gott till kungen med en mun, låt ditt ord, jag ber dig, bli som orden från en av dem och tala gott."
Och Herren (Jahve) sade till honom: Med vad? Och han sade: Jag ska gå fram och ska bli en lögnens ande i alla hans profeters mun.
Och han sade: Du ska locka honom och ska även lyckas, gå iväg och gör så.
Och se nu, Herren (Jahve) har lagt en lögnens ande i munnen på alla dessa profeter och Herren (Jahve) har talat ondska om dig."
2 Kungaboken (10)
Och det skedde när de hade gått över att Elia sade till Elisha: "Be om vad jag ska göra för dig innan jag tas ifrån dig."
Då svarade Elisha: "Jag ber dig, låt en dubbel del av din ande vara över mig."
Och han steg upp och låg ovanpå barnet och lade sin mun över hans mun och sina ögon över hans ögon och sina händer över hans händer och han sträckte sig över honom och värmen kom in i barnets kött (kropp).
Och Jehu sände genom hela Israel och alla Baals tillbedjare kom, inte en enda uteblev. De gick in i baalstemplet (Baals hus), och baalstemplet fylldes från den ena änden till den andra.
Och det skedde så snart han hade slutat att offra brännoffret att Jehu sade till vakten och härföraren: "Gå in och slå dem, låt ingen komma ut." Och de slog dem med svärdsegg och vakten och härföraren kastade ut dem och gick till baals hus stad.
Och Manasse har även utgjutit oskyldigt blod väldigt mycket, till dess han fyllt Jerusalem från den ena änden till den andra, vid sidan av hans synder varmed han fått Juda att synda genom att göra det som är ont i Herrens (Jahves) ögon.
Och Jehojaqim gav silver och guld till farao. Men han beskattade landet till att ge silver efter faraos befallning. Han krävde silvret och guldet av folket i landet, av varje man efter hans betalningsförmåga till att ge det till farao Necho.
Över Herrens (Jahves) mun kommer detta i Juda till att ta bort dem från hans ansikte, för Manasses synder för allt som han gjort,
1 Krönikeboken (3)
Detta är antalet av det beväpnade krigsfolk som kom till David i Hebron för att efter Herrens befallning flytta Sauls kungamakt över till honom:
av Isaskars söner kom män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare samt alla deras stamfränder under deras befäl,
Kom ihåg hans underbara gärningar,
allt fantastiskt som han har gjort,
hans mirakler och hans muns domar.
2 Krönikeboken (10)
Han sade: "Välsignad är Herren, Israels Gud, som med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David, när han sade:
Du har hållit vad du lovade din tjänare, min far David. Vad du lovade med din mun har du fullbordat med din hand, så som nu har skett.
Budbäraren som hade gått för att hämta Mika sade till honom: "Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt därför dina ord stämma överens med deras och lova också du lycka."
Han svarade: Jag ska gå ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. Då sade Herren: Försök locka honom till det, och du ska också lyckas. Gå ut och gör så!
Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka ska drabba dig."
Hiskia gav befallning om prästernas och leviternas avdelningar, allteftersom de tillhörde den ena eller den andra avdelningen, så att både präster och leviter fick sina bestämda uppgifter, antingen det gällde att bära fram brännoffer eller gemenskapsoffer eller att förrätta gudstjänst och tacka och lovsjunga i portarna till Herrens boning.
Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom, utan att höra på Nekos ord som kom från Guds mun. De drabbade samman i Megiddopasset.
Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord.
Herrens ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater – så länge det låg öde hade det sabbat – till dess att sjuttio år hade gått.
För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Koreshs första regeringsår att Herren påverkade perserkungen Koreshs sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes:
Esra (4)
I Kyros, den persiska kungens, första år [539 f.Kr.] – för att Herrens (Jahves) ord genom Jeremias mun ska fullbordas [; ] – uppväckte Gud (Jahve) Persiens kung Kyros ande [hjärta, se ] så att han ropade ut (kungjorde) i hela sitt kungarike, både muntligt och skriftligt:
Jag sände bud med dem till Iddo, ledaren i Chasifja, och talade om för dem vad de skulle säga till Iddo och hans bror, som var tempeltjänare i Chasifja, i syfte att ge oss präster till vår Guds (Elohims) hus.
som du befallde genom dina tjänare profeterna som sade: "Landet som ni kommer in i för att ta i besittning är ett land som är besudlat med orenhet av folket i landet. Genom deras styggelser har de befläckat det från den ena ändan till den andra med sina orenheter.
Nehemja (1)
Du gav dem din goda Ande för att undervisa dem. Du undanhöll inte ditt manna från deras munnar, och du gav vatten för att släcka deras törst.
Ester (1)
Kungen kom tillbaka från slottsträdgården till slottet och banketten med vin och Haman hade ramlat (böjt sig ned på knä) över soffan där Ester satt. Då sade kungen: "Ska han förgripa sig på drottningen också här inför mig i huset?" När ordet gick ut från kungens mun, täckte man över Hamans ansikte.
Job (36)
då attackerade (överföll) sabéerna [ett folkslag från söder, Seva var ett barnbarn till Abraham som flyttade österut, se , ] oss, rövade bort djuren och dödade alla dina tjänare (ordagrant: "unga män") med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig." [Sabéerna var en stam från Seba, nuvarande Jemen på den södra delen av Arabiska halvön. De var handelsmän, se . Senare nämns att de var ovanligt långa, se . Drottningen av Saba var också troligen härifrån, se . Tidpunkten verkar vara under senhösten, eftersom oxarna plöjde. Totalt hade Job 1 000 oxar och 500 åsninnor. Samtliga blev stulna av dessa pirater som under attacken också dödade tjänarna. Detta är den första av fyra olyckor som drabbar Job.]
Medan han talade, kom ännu en budbärare [den tredje] och sade: "Kaldéerna [ett folkslag från nordöst] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna [antalet var 3 000] och rövade bort dem. De dödade alla dina tjänare med svärd. Jag – den ende överlevande – undkom för att berätta detta för dig."
Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. [Fler bibliska personer har förbannat sin födelsedag, se .]
Så räddar han [den oskyldige] från deras tungors svärd [lögner],
den fattige från den mäktiges hand.
Då blir det hopp för den fattige,
orätten [personifierad] måste stänga sin mun (tystas).
Även jag ska inte undanhålla dig mun,
jag ska tala (davar), min ande reflekterar (begrundar) i trångmål, i bitterhet min själ.
Hur länge ska du tala (flöda från ditt hjärta – hebr. malal) så här?
Och din muns ord vara som en dånande (väldig, högljudd – hebr. kabir) vind (andedräkt – hebr. roach)?
Till att fylla (uppfylla) [med] skratt deras mun
och deras läppar blåser alarm.
Om jag är rättfärdig dömer mig min egen mun.
Är jag ren (oskyldig, rituellt ren som ett felfritt offerdjur – hebr. tam) ska han bevisa mig förvrängd.
Eftersom din missgärning (hebr. avon) lär din mun
och du väljer listighet till tungan.
[Elifaz anklagar Job för att tala utifrån synd, inte visdom. Samma ord som användes om ormens "listighet" (hebr. arom i ) används här.]
Din egen mun fördömer dig och inte jag,
dina egna läppar vittnar mot dig.
Eftersom du vänder din ande [stormar som en vind – i vrede] mot Gud (El)
och låter sådant prat komma ut från din mun.
Han ska inte lämna mörkret, lågan ska torka ut hans grenar och hans muns andedräkt ska tas bort.
Jag skulle styrka er med min mun
och mina läppar skulle undanhålla er tröst (hebr. nid).
[Ordet finns bara här; det delar rot med ord som betyder jämmer och orenhet och det kan vara ett ironiskt ordval.]
I skam öppnas deras mun på vid gavel över mig [de hånar],
min käke blir slagen (med ett dödligt slag),
de mobiliserar [blir fulltaliga] tillsammans mot mig. [I Jer 4:5 används hebr. male i militärt.]
Kallar jag på min tjänare
svarar han inte, även om jag vädjar med min egen mun.
[I kände tjänarinnorna inte igen honom, här svarar inte ens hans tjänare.]
[I flera verser liknar Tsofar ondska som något sött men dödligt.]
Även om ondskan är söt (ger behag) i hans mun [jmf. ]
och han gömmer den under tungan,
Vänd ansiktet mot mig (se på mig)
och bli förskräckt och lägg er hand över er mun,
Ta emot undervisning (Torah) av hans mun,
och bevara hans ord i ditt hjärta.
Jag skulle lägga fram min sak (rättsfall – hebr. mishpat) inför honom,
fylla min mun med argumentation (tillrättavisning; mitt försvar).
Jag har inte övergett hans läppars bud,
hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.
Hövdingar (ledare – hebr. sar) höll tillbaka sitt prat (hebr. milah)
och lade handen på munnen. [Något Job bett de tre bekanta göra, se .]
De väntade på mig som på regn,
de öppnade sin mun på vid gavel som efter sent regn (vårregn).
[De sista regnen innan spannmålsskörden, som ger näring åt frukten.]
Med stor kraft är mina kläder vanställda,
de binder mig som kragen på min mantel.
och mitt hjärta i hemlighet har blivit lockat
och min mun har kysst min hand,
Men när Elihu såg det inte fanns något svar i munnen på dess tre [bräckliga] män (hebr. enosh),
blev han brinnande vred.
Se, jag ber dig, jag har öppnat min mun,
min tunga har talat i min gom.
Se, jag är, som din mun (vi är lika), till (inför) Gud (El),
från lera är jag formad, även jag.
[Eliho vänder sig nu från Job, och pratar om honom till de som står runt:]
Så Job öppnar sin mun [pratar] till tomhet,
utan kunskap hopar sig (flödar) pladder (prat, babbel – hebr. milah).
Och han lockar dig från nödens mun,
till en rymlig plats utan trångmål,
med ditt bord fullt av fet aska (deshen) [Ordet är det ord som används om den feta askan som blir kvar på altaret efter ett offer. Här står det som ett bildligt uttryck för den finaste maten som Gud kan ge oss.]
Hör, hör (lyssna och lyd noga – hebr. shama shama) dundret från hans röst,
och mullret som går ut från hans mun.
Är det på din befallning som örnen svävar högt i skyn,
och bygger sitt näste så högt?
Se (så är det verkligen), jag är inte värdig (jag är liten),
jag kan inte bemöta dig så jag lägger min hand på munnen [indikerar att han inte ska prata mer].
Se, även om floden svämmar över (hastigt reser sig) är han inte orolig,
han är trygg även om Jordan[-floden] forsar fram mot hans gap.
Ur hans gap kommer eldslågor,
gnistor av eld bryter fram.
Hans andedräkt kan antända kol,
lågor går ut ur hans gap. [Exakt vad som beskrivs här är inte helt klart. Det finns flera exempel på märkliga fenomen i djurvärlden. Elektriska ålar kan alstra spänningar upp till 900 volt. Eldflugor och lysmaskar utstrålar ljus. Bombarderbaggen är en i dag levande art som faktiskt sprutar eld. I bakdelen har den lilla skalbaggen två kammare. Vid fara tömmer den ut vätskan från den inre kammaren i den yttre. En kemisk reaktion mellan ämnena skapar en kraftig värmeutveckling som skjuter ut den nära 100 gradiga giftiga blandningen mot angriparen. Leviatan kan ha haft någon sådan typ av mekanism, eller så är det en mer poetisk förklaring där vattenånga beskrivs att se ut som eld. Leviatan rörde sig i vatten, se , . Om djuret sprutade vattenånga genom näsborrarna och öppnade sitt röda gap och fladdrade med sin röda tunga skulle det kunna beskrivas som rök och eld.]
Psaltaren (67)
För det finns ingen pålitlighet (karaktärsfasthet) i deras [lögnarens och den blodtörstiges, se ] mun,
deras innersta är fördärv [djupaste mörker likt dödsriket],
deras strupe en öppen grav,
deras tunga är hal. [En hal tunga är en omskrivning för lögnaktiga och smickrande ord, se . Fiendernas innersta liknas också vid dödsriket Sheol. I bildspråk liknas vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe – tungan. Faller ner i en öppen grav – strupen, och landar slutligen i dödsriket – magen.]
Från munnen på [små] barn och diande [spädbarn]
har du upprättat (förberett; lagt grunden till) en makt (styrka; ett starkt fäste)
på grund av dina motståndare (som ansätter dig) –
för att sätta stopp för (tysta) fienden och hämnaren. [Här jämförs små oskyldiga och renhjärtade barn med upproriska och trotsiga fiender. I sammanhanget finns även en kontrast mellan himlarna ( och ) och människorna. I jämförelse med universums storhet är även den mäktigaste av människor här på jorden som ett litet spädbarn. Jesus citerar den grekiska översättningen Septuaginta i .]
Hans mun är full av förbannelse (han åkallar onda krafter för att bringa olycka till hans fiender),
av oärligheter (svek, falska löften) och hot (förtryck),
under hans tunga [till en början dolt] finns [giftiga ord av] ondska och olycka. [Paulus citerar från denna vers i , utifrån den grekiska översättningen. Där finns kopplingen till giftormen som har sitt gift i nacken.]
Du har prövat mitt hjärta (mina inre motiv),
du har besökt mig på natten [då vi inte är sysselsatta med allt vardagligt och har tid att tänka och reflektera över livet],
du har noga rannsakat (som en smältdegel renar silver och guld) mig [även på dagen då vi interagerar med andra människor, se ] men finner inget.
Jag har bestämt mig för att inte överträda (säga något ont, synda) med min mun.
Helt omslutna i sin fetma (förhärdade, känslokalla),
med sin mun talar de stolt (stora ord, arrogant). [Uttrycket "omsluten i sin fetma" är svåröversatt. Fetma används ofta som en bild på rikedom, överflöd och det goda livet. Det används om hur de ogudaktiga blivit högmodiga i sin framgång, se ; ; . Bildligt sett omsluter också fettet människans organ och hindrar dess funktion. Psalm 73:7 skriver bokstavligt "ögon som plirar fram från fettet", en bild på hur "fettet", framgången, gjort att de inte kan se klart. Ett annat organ är hjärtat som kan bli omslutet av fett, vilket ger en bild på någon som blivit känslokall och inte längre kan sätta sig in i någon annans situation. Hebreisk poesi har ofta paralleller. Eftersom den andra delen nämner munnen, kan första frasen underförstått syfta på hjärtat och hur det är helt förstockat. Alltså en bild på hur rikedomen har gjort dem känslokalla.]
Rök steg upp ur hans näsa,
och förtärande eld från hans mun,
glödande kol slungades ut (antändes).
Låt min muns ord (tal – plural)
och mitt hjärtas tankar (begrundan, eftertanke; lågmälda grubblande – singular) [det jag ofta reflekterar över]
behaga (glädja; finna nåd inför) dig [som ett välbehagligt offer, se ],
Herre (Jahve), min Klippa (styrka)
och min Återlösare (Förlossare) [den som alltid finns där, redo att betala priset för att rädda och befria mig]. [Den avslutande bönen i denna vers berör både yttre och vårt inre liv – orden som vi talar till andra människor och orden som formas inom oss, se även hur ord förmedlas och beskrivs i och . Davids avslutande ord "min Klippa och min Återlösare" knyter ihop psalmens tre delar. Klippa är något konkret som associerar till skapelsen och återlösare är ett abstrakt ord som sammanfattar huvudbudskapet i Skriften: att Gud vill återupprätta relationen med människan genom sin Son.]
De spärrar upp sina gap mot mig,
de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter. [Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se . Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är "bördig mark", vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i .
Ordet "Bashan" betyder "orm" och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se . Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som "ormens plats". Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se . Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som "den siste av rafaéerna". Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se ; .
Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att "dödsrikets portar" inte har makt över församlingen, se . Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se . Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här "på ormens plats" som Petrus säger: "Du är Messias, den levande Gudens son", se . Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: "Gå bort ifrån mig Satan", se .]
Rädda (fräls) mig från
lejonets gap,
från de vilda oxarnas (bufflarnas) horn,
du har svarat (bönhört) mig! [Psalmens andra sektion, , avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I , och räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar.
Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första "rädda" är i imperativ medan det avslutande "svarat" är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för "rädda" som används sextio gånger i Psaltaren är Jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
Genom Herrens (Jahves) ord blev himlarna till,
och genom hans muns ande (utandning, andetag) hela dess här [skapades alla stjärnorna i skyn].
Jag vill lova (prisa, upphöja, lovsjunga) Herren (Jahve) alltid,
hans lov ska ständigt vara i min mun. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. Det hebreiska ordet, som motsvarar svenska frasen "Jag vill lova", börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet vi kan göra är att lovsjunga och ära Gud.]
De spärrar upp sina [fula] gap mot mig,
och säger: "Haha, haha (hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje), våra ögon har sett det."
[De har sett psalmisten lida, och troligtvis även ser för sina ögon hur deras planer att fälla honom kommer att lyckas och tar ut segern i förskott. Det är en ordlek mellan denna och nästa vers. Fiendens ögon har sett, men Guds ögon har också sett i .]
Orden i hans mun är onda och svekfulla;
han har slutat vara vis (insiktsfull) och göra gott.
Den rättfärdiges mun yttrar vishet [lågmält upprepande],
hans tunga säger det som är rätt [kan avgöra och ta rätta juridiska beslut].
[Nu beskrivs hur psalmisten hanterar dessa attacker:]
Men jag är som en döv, som inte kan höra,
som en stum, som inte kan öppna sin mun.
Jag har blivit som en man som inte hör,
oförmögen att argumentera emot dem.
Jag sade: "jag ska vaka över mina vägar (mitt liv, mina beslut),
så att jag inte syndar med min tunga;
jag ska tygla (sätta munkavle för) min mun,
så länge den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) är framför mig (i min närhet)."
[Nu återgår temat till orsaken till tystnaden i , ordet "stum" från upprepas.]
Jag är stum (bunden), öppnar inte min mun,
för det är du som har gjort det.
Han lade i min mun en ny sång,
en lovsång till vår Gud (Elohim).
Många ska se och frukta (vörda, ära),
och förtrösta (lita) på Herren (Jahve). [Ordet för se är jiru och frukta är snarlika jirau och följer varandra naturligt. Här uttrycker David en bön och önskan att många ska se vad Gud har gjort, och själva få tro och förtröstan på att Herren vill göra samma sak för dem.]
Min mun ska tala visdom,
mitt hjärtas begrundan (tanke) ska vara förstånd.
Detta är vägen (slutresultatet) för dem som (dåraktigt) litar till sig själva,
och dem [deras efterföljare] som godkänner (gläder sig i) deras tal [deras stora mun]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
[ riktar sig personligt:]
Men till den gudlösa (ogudaktige, ondskefulle) säger Gud (Elohim):
"Vad gör du (vad har du för dig)?
Läser upp mina lagar och tar mitt förbund i din mun?
[Hur vågar du tala som om du kände mig? Jämför .]
Du har öppnat din mun för ondska,
och din tunga främjar svek och bedrägeri.
Herre (Adonaj) öppna du mina läppar
och min mun ska förkunna ditt lov.
Gud (Elohim), hör min bön,
lyssna på (ge ditt öra till) orden från min mun.
Mjukare (halare) än smör var hans mun (tal),
ändå hade han krig i hjärtat –
hans ord
[var] lenare än olja,
ändå var de dragna svärd. [ formar en kiasm där hans ord står centralt och ramas in av två jämförelser.]
Gud (Elohim) bryt sönder tänderna i deras mun,
dra ut huggtänderna på de unga lejonen, Herre (Jahve)! [En intensiv bön om Guds drastiska ingripande för att få tyst på och fördärva vapnen för de ogudaktiga. Att bryta sönder tänder är en metafor för dom, se .]
Se, de kräks (spyr) med sina munnar,
svärd (plural) är i deras läppar:
För vem lyssnar? [När allt kommer omkring är det verkligen någon som alls bryr sig? Refrängen återkommer i med samma tema, men med lite andra ord.]
för deras muns synd och deras läppars ord,
låt dem fångas i sin stolthet,
för förbannelser och lögner som de talar.
Det enda de [fienderna] planerar för är (deras enda mål, vad de lägger all sin tid på är)
hur de ska störta ner (vanära) honom.
[Ordagrant är versen: "Bara, från höjden störta planerar de för."]
De älskar lögn (falskhet),
med munnen välsignar de,
men i sitt hjärta förbannar de. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Som av märg och olja (fett) [utsökt feta rätter] mättas min själ (hela min varelse)
[mitt inre blir riktigt tillfredsställt; en mättnadskänsla infinner sig som efter en perfekt måltid],
så med jublande läppar (läppars jubelrop) prisar min mun dig.
Men kungen ska glädja sig i Gud (Elohim).
Alla som svär vid honom [Gud] ska äras,
men de som talar lögn ska få sin mun tillsluten (tystad, stängd, tilltäppt).
som mina läppar uttalade (öppnade hastigt och stort),
och min mun talade när jag var i nöd. [Kanske förhastade löften.]
Jag ropade (höjde min röst i bön) till honom med min mun,
och hans lov (upphöjande) var redan på min tunga.
Låt inte flodvågen dränka mig;
låt inte djupet svälja mig;
låt inte slukhålet stänga sin mun över mig!
Min mun är fylld med ditt lov
och med din ära hela dagen.
Min mun ska förkunna (räkna upp, skriva om – hebr. safar)
din rättfärdighet (rättvisa, trofasthet)
– hela dagen [alltid, ständigt] –
din frälsning,
för jag vet inte antalet (numren; kan inte skriva – hebr. sefora). [Sista frasen kan översättas "jag vet inte numren" (av alla dagar, se ) eller "jag kan inte skriva". Det kan syfta på det som sagts och syftar då på storheten i Guds rättfärdighet och frälsning, eller framåt på och alla Guds gärningar och rättfärdighet.]
De har satt (ställt) upp sin mun [öppnat sitt gap] mot himlarna,
och deras tunga vandrar (far) fram över jorden.
[De talar mot bättre vetande, mot Gud själv och deras skvaller sprider sig gränslöst.]
En sång med visdom
[hebr. maskil, en musikalisk eller litterär term; kan även betyda "en välskriven sång"]. Av
(för) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se och .] Introduktion
Lyssna
(vänd era öron), mitt folk, till min undervisning
(hebr. Torah),
hör
(böj era öron mot) orden från min
mun.
Jag ska öppna min mun till liknelse (ett ordspråk – hebr. mashal),
jag ska uppenbara (flöda, bubbla över med, berätta om) mysterier (mörka och förbryllande ord – hebr. chida) från äldre tider (fordom).
De var inte främmande för sin åtrå
och maten var fortfarande i deras mun,
Men ändå bedrog de honom med sin mun (sina ord),
och ljög för honom med sin tunga.
Jag är Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
som förde dig ut ur Egyptens land. []
[D]
Öppna din mun på vid gavel [för att ta emot Guds ord, se ; ; ]
och jag [inte någon annan avgud] ska fylla den.
[]
Jag ska sjunga om Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek) för evigt,
för alla släkten (generationer) ska jag kungöra din trofasthet med min mun.
Kom ihåg hans underbara gärningar,
allt fantastiskt som han har gjort,
hans mirakler och hans muns domar.
De med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade") ser det och är glada,
och all missgärning upphör (ordagrant: stoppar hennes mun).
De onda och bedrägliga har öppnat sin mun mot mig.
De har talat till mig med en lögnaktig tunga.
Jag ska storligen tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) med min mun,
jag ska prisa honom bland skarorna,
De har munnar men talar inte,
ögon men ser inte,
Med mina läppar
har jag uttalat
alla påbud (hebr. mishpat)
från din mun. [Psalmisten är både en lärare och själv en elev, se . Ordföljden i hebreiskan gör att substantiven "mina läppar" och "din mun" ramar in versen och inneslutna däremellan är "uttalade beslut". Hebreiska ordet mishpatim har att göra med Guds påbud och rättvisa beslut. Att själv uttala Guds påbud visar på en vilja att följa dem. Även om uttalanden inte behöver garantera fullständig överlåtenhet (människor kan ibland säga en sak, men göra en annan), brukar orden som sägs reflektera vår vilja och det är svårare att bryta mot det som en människa själv har proklamerat. När vi uttalar något med vår egen mun blir det en del av oss och det blir även ett vittnesmål inför andra människor.]
Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,
för jag hoppas på dina påbud (hebr. mishpat).
[De tre första verser beskriver hur psalmisten är under press.]
Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun
än mängder av (ordagrant "tusentals") guld och silver [mynt].
I din nåd (med din omsorgsfulla kärlek) – ge mig liv (bevara, återuppliva mig)
och jag ska följa din muns alla stadgar (hebr. ). [Denna vers är psalmens mittpunkt om man räknar hebreiska ord. Fram till och med är det 530 ord och från till sista versen () är det också 530 ord. Den sista raden () består av tre hebreiska ord. Det centrala ordet är edot och den centrala frasen, och psalmens centrala budskap, är: "och jag önskar att följa – dina vittnesbörd – från din mun"!]
Hur söta (ljuvliga) är dina löftesord (hebr. imrat) för min gom,
ja sötare än honung i min mun. [Guds ord liknas vid honung. Syftar antagligen på dess ljuvliga smak men också dess fantastiska hållbarhet. Honung kan förvaras över 3 000 år och fortfarande vara ätbar. Den innehåller också olika antibiotika som har hälsosamma effekter.]
Ta emot det frivilliga offret från min mun,
jag ber dig Herre (Jahve) och lär (undervisa) mig dina påbud (hebr. mishpatim).
Jag öppnar min mun på vid gavel och flämtar,
för jag längtar efter dina budord (hebr. mitzvot).
Då fylldes vår mun med skratt,
och vår tunga med jubel (höga triumferande glädjerop). Då sade man bland hednafolken:
"Herren (Jahve) har gjort stora ting med dem!"
Som den dyrbara oljan [] över huvudet
– kommer (rinner) ner över
skägget (hakan, kinderna – hebr. zaqan),
Arons skägg,
den som kommer ner
på hans färgade mantel.
[Översteprästen bar till skillnad från de övriga prästerna en dräkt med många färger. Vi tänker oss ofta ett pipskägg, men här är det troligtvis prästens sidlockar (långa polisonger, på hebreiska peijot, från ordet för hörn, se ) som ligger mot manteln som det syftas på. Välluktande olja användes under festligheter, så bilden här är glädje och fest, se ; . Oljan används även när en präst eller kung kröntes, se ; .]
De har munnar men talar inte,
de har ögon men ser inte,
de har öron men lyssnar inte,
inte heller finns det någon andedräkt i deras munnar.
Alla jordens kungar ska tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig, Herre (Jahve),
när de hör orden från din mun.
Sätt en vakt Herre (Jahve) framför min mun,
vakta över mina läppars dörr.
[Hjälp mig kontrollera mina ord, se ; ; .]
Som när man plöjer och bryter upp jorden,
ska våra ben spridas för Sheols (gravens, underjordens) öppning (mun) [porten/ingången till de dödas plats].
vars munnar talar falskhet,
och vars högra hand är en högerhand som ljuger. [Se ]
Befria mig och rädda (ryck bort) mig ut ur främlingarnas hand,
vars munnar talar falskhet,
och vars högra hand är en högerhand som ljuger [].
Min mun ska tala Herrens (Jahves) lov (lovprisning).
Låt allt kött (allt som lever)
alltid prisa hans heliga namn för evigt. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet "lov" (hebr tehilla) börjar med denna bokstav. Det är samma ord som också inleder Psalmen, så hela psalmen ramas in av lovprisning!]
Ordspråksboken (55)
För Herren (Jahve) ger vishet,
från hans mun kommer kunskap och förstånd (insikt).
Införskaffa (sök, förvärva) vishet, införskaffa förstånd (urskillningsförmåga).
Glöm inte och vänd dig inte bort från min muns ord.
Ta bort falskt (oärligt) tal från din mun,
låt perverst tal vara långt ifrån dina läppar.
men utgången [om du faller för hennes förföriska tal] är att hon blir bitter (besk) som malört
och skarp som ett tveeggat (dödande) svärd.
Lyssna nu på mig söner (vänner, barn),
överge (lämna) inte vad jag säger:
då är du förpliktigad eftersom du har gett ditt ord,
du är fångad av dina egna ord.
En fördärvlig människa, ja en gudlös person,
är den som har en livsstil med förljuget (förvridet, perverst) tal.
Lyssna nu på mig mina barn (vänner),
lyssna uppmärksamt (aktivt) på orden från min mun.
Intill portarna,
vid ingången till staden ropar hon (klart och tydligt):
Alla ord från min mun är rättfärdiga,
i dem finns inget motstridigt (falskt, avogt) eller förvridet (fördärvat, korrupt, slingrande, perverst).
Att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve)
är att hata [att inte göra] det onda.
Högfärd (stolthet) och högmod (arrogans, pompa: svulstig ståt),
ja, en ond väg [ett ont leverne] och en fördärvad (falsk, bedräglig) mun [perverst och förvridet tal],
det hatar jag ."
När han satte upp havets kustlinjer så att de inte skulle överträda hans befallning,
när han fastställde jordens grund (fundament, grundval).
Välsignelser (gåvor och goda ord från både människor och Gud) kommer över den rättfärdiges huvud,
men orden från en syndare gömmer (är en täckmantel för) våld (ondska).
Den rättfärdiges mun (ord) är en källa till liv,
men en syndares tal är en täckmantel för ondska (våld).
Visa människor bevarar (samlar, gömmer, bygger upp ett förråd av) kunskap [i sitt hjärta och sinne för framtiden],
men dårens mun (tal) är en nära (överhängande risk för) olycka (förstörelse).
Den rättfärdiges mun [som är i harmoni med Guds ord] bär vishet som frukt,
men en tunga med förvridet tal huggs ner [som ett fruktlöst, dött, ruttet träd].
Den rättfärdiges läppar vet [och säger därför] vad som är behagligt (vackert),
men de orättfärdigas mun känner bara till [och talar därför bara] det som är förvridet (omoraliskt).
Med sin mun ödelägger (förstör, raserar) den gudlöse (skenhelige, hycklaren) sin granne,
men genom kunskap (insikt, förståelse) [av Guds sanna ord] blir de rättfärdiga räddade.
De rättfärdigas inflytande välsignar (bygger upp) en stad,
men syndares ord (tal, råd, mun) slår omkull den.
Orden från de ogudaktiga är som ett dödligt bakhåll,
men de rättfärdiga räddas (rycks bort) [från överfallet] genom sina ord.
En människa blir dömd [av både Gud och människor] i förhållande till sitt förstånd
[insikt och förmåga att förstå],
men den som har ett medvetet fördärvat (förvridet) hjärta blir föraktad.
En [rättfärdig] människa får själv glädja (fröjda) sig och ta del av (fyllas upp av) resultatet av sina ord,
och arbetet som hennes händer utför kommer tillbaka till henne [som en skörd av det goda som har såtts].
En [rättfärdig] människa får äta god frukt från sina ord,
men de trolösa (de som har som livsstil att svika sina löften) hungrar efter våld (och får äta upp det onda de sagt).
Den som vaktar sin mun bevarar sitt liv (sin själ),
men för den som brer på med sina läppar (pratar vitt och brett) kommer undergång (förödelse, ödeläggelse, terror).
[, ; ]
I en dåres mun växer högmod [lika snabbt] som en planta skjuter nya skott
[de uppblåsta orden ger god näring för högmodet],
men de visa beskyddas av sina [ödmjuka] ord.
De visas tunga talar kunskap på ett rätt sätt,
men dårens mun spyr ut dårskap.
Det ger glädje att kunna ge [ett bra konstruktivt, hjälpande] svar,
och ett ord talat i rätt tid (tillfälle) – det är välsignat.
[Ett gott råd i rätt tid välsignar både den som får och den som ger det.]
Den rättfärdiges hjärta överväger [hebr. hagah – talar i låg ton; dvs. har tankemässigt gått igenom, är förberedd på] hur han ska svara,
men de ogudaktigas mun spyr ut ondska.
Gudomligt inspirerade beslut finns på konungens läppar,
därför måste hans mun vara trofast när han dömer.
Hjärtat hos den vise lär tungan [vad den ska tala],
och hans läppar ökar i kunskap (förmåga att lära ut, gott tal).
En arbetares aptit (matlust, hunger) verkar fördelaktigt på honom,
den egna munnens hunger pressar honom [att arbeta].
Orden i en människas mun är som djupa vatten
[kan vara svåra att förstå, men en vis man bemödar sig att hämta upp dem, se ],
källan till [Guds] vishet är som en flödande bäck [ren och livgivande].
En dåres läppar kommer med [en oresonlig dåre vandrar rätt in i] strid (tvister, trätor)
– ja, hans mun ropar efter slag (tigger om stryk).
En dåres mun blir hans undergång,
hans läppar är en snara (fälla) för hans själ (liv, känslor, sinne, vilja).
Av sin muns frukt blir en människas mage mättad (fylld),
av sina läppars skörd (avkastning) [både det goda och det onda] blir hon mättad (fylld).
Den late lägger handen i maten,
men förmår inte föra den tillbaka till munnen.
Ett ogudaktigt vittne hånar rättsväsendet (rättvisa),
och syndarens (den ogudaktige, kriminelles) mun sväljer glupskt ondska.
Stulet bröd smakar ljuvligt till en början,
men det dröjer inte länge förrän munnen är full av grus.
Den som tänker efter innan han yttrar sig (vaktar sin tunga)
slipper många bekymmer.
Fostra (träna, instruera) ynglingen med din mun [dvs. genom att samtala] om hans [indivuella] vägval
[resonera med den unge om vikten av goda vanor och att gå på Guds "smala" vägar]
så viker han inte av från det (det goda sättet) när han är gammal (vuxen, äldre). [Ordet för yngling (hebr. naar) kan syfta på ett litet barn, men också på hela uppväxtperioden upp till tjugoårsåldern, se ; ; ; . Ordet för fostra, vänja och träna är ovanligt och används också om att inviga ett hus, se ; . Här blir betydelsen att tidigt inviga den unge i det Gud initierat och förberett för honom. Väg (hebr. derech) är i singular, vilket också visar på att visa den unge på sin egen unika livsväg. Versens inledning kan även översättas: "Gör vägen smal för ynglingen". Den nyansen ger ännu ett djup i betydelsen, med tanke på Jesu undervisning om den breda vägen till fördärvet och den smala vägen som leder till livet, se .]
En prostituerads mun är som en djup grop [som används för att fånga vilda djur].
Den Herren (Jahve) är vred på faller i den.
[Den som strider mot Gud förlorar hans beskydd och faller offer för smickrande ord.]
Vishet är ouppnåelig för en dåre,
han blir mållös i porten [där rätt skipades och etik och moral diskuterades].
Som benen på den lame hänger kraftlösa,
så är ett ordspråk i munnen på en dåre.
Som en törntagg går in i en drucken mans hand,
så är ett ordspråk i en [oresonlig] dåres mun.
[En dåre kan läsa och tala ordspråk, men kan inte hantera det.]
Den late sätter handen i maten,
men är för trött för att föra upp den till munnen igen.
En ljugande (falsk) tunga hatar sina offer,
och en förförisk mun orsakar förödelse (skada, undergång).
Låt någon annan berömma (prisa, skryta över) dig,
inte din egen mun. En främmande (någon utanför dina egna kretsar), inte dina egna läppar.
Degeln används för [att pröva och förädla] silver och smältugnen för guld,
på samma sätt prövas en människa genom [sin reaktion på] smickrande tal.
På samma sätt är det med äktenskapsbrytaren,
hon äter, torkar sig om munnen
och säger: "jag har inte gjort något fel."
Om du har agerat dåraktigt (agerat utan att tänka) och upphöjt dig själv,
eller om du medvetet planerat synd, lägg handen på munnen [sluta omedelbart].
Öppna din mun för den stumme [för den som inte kan föra sin egen talan],
för alla värnlösa barn (förintelsens söner)
[de överlevande och hjälplösa som annars tynar bort ].
Öppna din mun, döm (hebr. shaphat) rättfärdigt [regera med rättvisa],
försvara (plädera, vädja; håll rak kurs – hebr. din) för den betrycktes och fattiges talan.
När hon öppnar sin mun talar hon vishet (andlig vishet talad med färdighet),
på hennes tunga finns nådens (den omsorgsfulla kärlekens) lag (hon ger vänliga förmaningar, hennes råd ges i en ande av kärlek, godhet och trofasthet). [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "sin mun" som börjar med denna bokstav. I den här versen förstärks hur viktig kommunikation är i ett äktenskap, och att den sker i kärlek.]
Predikaren (7)
Bli aldrig förhastad med din mun
och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud (Elohim),
för Gud är i himlarna
och du är på jorden.
Låt därför dina ord vara få.
Tillåt inte din mun att föra in ditt kött (din kropp) i skuld, inte heller ska du säga till budbäraren att det var ett misstag. Varför ska Gud (Elohim) bli arg på din röst (det du säger i oförstånd) och fördärva dina händers arbete?
Allt människans arbete är för hennes mun
och ändå blir aptiten (själen – hebr. ) aldrig mätt [].
Jag [ger dig rådet], ge akt på kungens befallningar (ordagrant vakta kungens mun) i respekt för Guds (Elohims) ed.
Orden från en vis mans mun är vänliga,
men en dåres läppar ska sluka honom.
Början på orden från hans mun är dåraktiga
och slutet på hans tal är total galenskap.
Höga Visan (1)
[Första sektionen, , hör ihop med det sista stycket, . Båda styckena har ett kiastiskt mönster där den röst som talar alternerar mellan en kvinna och man sju gånger. Exakt samma mönster finns i den sista delen. Även unika ord och teman uppträder i omvänd ordning. Hebreiska ordet för att kyssa yishkeno används bara här och i . Även i antal ord sker ett crescendo mot centrala versen. har 73 ord, har 48 ord, har 20 ord och den centrala har 7 ord! Sedan stegras antal ord igen på andra halvan av kiasmen med 13, 12 och 49 ord.
Bildspråken från GT och NT hör ihop. Här i Höga Visan beskrivs hur Gud kysser oss (Brudgummen kysser bruden) och i NT används grekiska ordet proskuneo, som översätts med tillbe och vars betydelse är att falla ner på knä och kyssa någon i vördnad. Det används om hur Fadern söker sanna tillbedjare, se . GT visar hur Gud kommer till oss och precis som brudgummen traditionellt först kysser bruden visar att han vill ha en intim relation med oss. Sedan i NT kommer brudens svar i form av att hon kysser Gud (brudgummen) och därmed ger sitt ja till att också vara med på den intima relationen, som nu har blivit möjlig genom att Jesus fullbordade allt för oss för att kunna komma tillbaka till den intima relation med Gud som bröts av syndafallet.] Låt honom kyssa mig
med kyssarna från hans mun.
För din kärlek (passionerade kärlek; plural) är bättre än vin.
Jesaja (28)
Men om ni vägrar och är upproriska,
ska ni förtäras av svärdet."
För Herrens (Jahves) mun har talat.
Därför har Sheol (underjorden – de dödas plats) spärrat upp sin hals (ökat sin aptit)
och öppnat sin mun på vid gavel,
och ner går deras stolthet och tumult och kalabalik (massor, skaror, rikedommar – hebr. hamona)
och han som triumferar ibland dem.
Och han rörde min mun med det och sade: "Se, detta har nu rört dina läppar, din skuld är borttagen, och din synd är helt förlåten."
Araméerna i öster och filistéerna i väster,
och de slukar Israel med vidöppen mun. [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Frasen "För allt detta är hans vrede inte bortvänd" återkommer tre ggr i detta kapitel, se , . Men även tidigare i och senare i .]
Därför har Herren (Adonaj) ingen glädje i deras unga män,
inte heller förbarmar han sig över deras faderlösa och änkor,
för alla är ogudaktiga och gör det onda,
och varje mun talar hänsynslöst (lättsinnigt). [Refräng:]
För allt detta är hans vrede inte bortvänd
utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
Min hand har hittat folkets rikedomar som ett fågelbo,
och som man samlar äggen som är övergivna,
har jag samlat hela jorden, och där var ingen som rörde en vinge,
eller som öppnade sin mun (näbb) eller kvittrade."
Rättfärdigt ska han döma de svaga (hjälplösa),
och med rättvisa ge rätt åt de ödmjuka på jorden.
Han ska slå jorden med sin muns stav,
och med sina läppars anda (sina ord) ska han döda de ogudaktiga.
våtmarkerna längs Nilen,
vid Nilens flodbankar.
Och allt som är sått vid Nilen,
ska bli torrt,
drivas bort och inte vara (finnas, existera) mer.
Och Herren (Jahve) säger: "Lika mycket som detta folk har kommit nära
och ärar mig med sin mun och sina läppar,
har de flyttat bort sina hjärtan långt från mig
och deras vördnad för mig är ett inlärt människobud."
Som vandrar ner till Egypten
utan att fråga min mun,
som tar fångar i faraos fästen,
och tar skydd i Egyptens skugga.
Utforska Herrens (Jahves) bokrulle och läs: Ingen av dessa ska saknas,
ingen ska vara utan sin maka,
för min mun har befallt
och dess Ande (andedräkt) har samlat dem.
Ja, Herrens (Jahves) härlighet (ära, tyngd, dignitet, prakt) [fullständigt mättade närvaro] ska uppenbaras,
och alla människor (allt kött) tillsammans se den [på samma gång]
– för Herrens (Jahves) mun har talat." [Innan en kung anlände till ett land skickades en budbärare som förberedde ankomsten. Han uppmanade folket att laga gamla vägar och bygga nya för att underlätta för kungens ankomst. Att dalar ska höjas och berg sänkas talar också bildligt om konsekvenserna av Johannes Döparen och Jesu tjänst – de låga och ödmjuka ska lyftas upp, medan de höga och självrättfärdiga ska ödmjukas, se ; .]
Jag har svurit vid mig själv,
det jag säger är sant,
mitt ord står fast:
För mig ska alla böja knä,
alla tungor ska svära mig trohet.
Jag har kungjort tidigare ting för länge sedan,
de kom ut ur min mun och jag kungjorde dem,
i ett ögonblick gjorde jag dem och de blev till.
Han gjorde min mun likt ett skarpt svärd,
och gömde mig under sin hands skugga (han skyddade mig).
Han gjorde mig till en vass pil,
och gömde mig i sitt koger.
Jag har lagt mitt ord i din mun
och har övertäckt dig med skuggan av min hand,
för att jag ska grunda himlarna
och lägga jordens grundvalar
och säga till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Du är mitt folk"!
Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos) många hednafolk;
kungar ska bli chockade (förstummade) över honom,
för de ska se något som aldrig berättats för dem,
och de ska förstå något de inte hört talas om.
[Jesu korsfästelse, död och uppståndelse väcker förundran, versen citeras i .] [Det hebreiska ordet yazzeh återfinns 24 gr i GT. Det används när översteprästen "stänker blod" i ett försoningsoffer eller Gud "stänker vatten" för att rena, se ; . Den grekiska översättningen Septuaginta använder "väcka förundran".]
[Nu följer tre verser som tematiskt hör ihop med . Där förklarades mysteriet med rotskottet, här används bilden av ett lamm som är tyst på väg till slakt. Jesus argumenterade inte mot sina opponenter, se ; ; ; ; ] Han blev pinad (nedtyngd) och han ödmjukade sig själv,
han öppnade inte sin mun,
som ett lamm som leds iväg till att slaktas
och som ett får som är tyst framför den som klipper det,
han öppnade inte sin mun.
Hans grav var tänkt bland de ogudaktiga [tillsammans med kriminella, se ],
men bland de rika i sin död [plural] [begraven i en rik mans grav, se , ],
eftersom han inte hade begått något orätt
och inget svek fanns i hans mun (han inte talat någon lögn) []. [Ordet död är plural (ordagrant "i hans dödar")! Pluralformen är ett grammatiskt grepp som markerar att något som är uppenbart singular är extra viktigt, ibland även stort eller mycket, men framförallt oundvikligt. Det saknas alternativ, det går inte att kompromissa eller göra på något annat sätt. Jesus var tvungen att dö för att kunna återlösa oss – det finns inget annat alternativ. Hebreiskan har också flera bottnar, eftersom "död" står i plural blir det samtidigt många dödar, jmf . Det blir ett profetiskt budskap om att Jesus dör för många – oss alla, hela mänskligheten, varje enskild individ eftersom han tar på sig många dödar när han dör. Ordet begränsas inte av något antal, därför är det oändligt många dödar vilket betyder att ingen lämnas utanför. Med andra ord tar Jesus här all död som finns och besegrar den!]
så ska det vara med mitt ord som går ut från min mun:
Det ska inte vända tillbaka till mig tomhänt (förgäves, fruktlöst, verkningslöst),
utan att ha utfört vad jag har önskat (haft välbehag i; fröjdats åt),
och framgångsrikt gjort (lyckats med) det jag sänt ut det för. [Guds ord syftar på alla Guds löften i Skrifterna. Här i kapitel 55 nämns flera löften både före och efter detta stycke, se och .]
Mot vem hånar ni (skrattar ni åt; gör er lustiga över)?
Mot vem gör du din mun vidöppen och räcker ut tungan?
Är ni inte barn till överträdelsen
och falskhetens säd (avkomma)?
då ska du fröjda dig själv i Herren (Jahve)
och jag ska låta dig rida fram över jordens höjder
och jag ska mätta dig med din far Jakobs arv,
för så har Herrens (Jahves) mun sagt.
För mig är detta mitt förbund med dem, säger Herren (Jahve). Min Ande som är över er och mitt ord som jag har placerat i din mun, ska aldrig avvika från din mun eller från din säds (dina barns) mun eller från munnen på din säds säd (dina barnbarn), säger Herren (Jahve), från nu och för evigt.
Och länderna ska se din rättfärdighet
och alla kungar din härlighet,
och du ska kallas vid ett nytt namn
som Herrens (Jahves) mun ska tillägna dig.
Jeremia (28)
Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun [för att helga den, se ] och sade till mig:
"Se, jag ska lägga mina ord i din mun.
Därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot): På grund av (eftersom ni beter er som strutsen) att ni talar dessa ord, se, jag ska göra orden i er mun till eld och detta folk till ved, och den (elden) ska sluka dem. [Ordet jaan som används här betyder både "på grund av", "eftersom" och "att beakta", men det delar också rot med ordet för struts och syftar därför även på strutsens beteende att sticka huvudet i sanden.]
Och du ska säga till dem: Detta är folket som inte lyssnar till Herren sin Guds (Jahve Elohims) röst, inte tar emot tillrättavisning. Sanningen (trofastheten) är borta och är avhuggen från deras mun.
Deras tunga är en vässad pil,
den talar bedrägligt,
en man talar frid (shalom) till sin granne med sin mun,
men i sitt hjärta ligger han i bakhåll för honom.
Vem är en vis man så att han förstår detta? Och vem är han till vilken Herrens (Jahves) mun har talat så att han ska förkunna det? Varför är detta land tillintetgjort och ödelagt som en öken så att ingen går förbi?
Hör Herrens (Jahves) ord ni kvinnor och låt era öron ta emot hans muns ord. Och undervisa era döttrar i klagan och var och en hennes granne i klagosång.
Du har planterat dem, de har slagit rot, de växer, de bär frukt. Du är nära i deras mun men långt från deras tyglar.
Därför säger Herren (Jahve) så: Om du vänder om och jag för dig tillbaka, ska du stå inför mig och om du för fram det dyrbara från det värdelösa ska du bli som min mun. Låt dem återvända till dig, men du ska inte återvända till dem.
Och därefter förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) ska jag ge Tsidqijaho, Juda kung, och hans tjänare och folket, de som är kvar i denna stad från pesten, från svärdet och från hungersnöden, i Nebukadnessar, Babels kungs hand och i händerna på era fiender och i händerna på dem som söker era själar (liv), och han ska slå dem med svärdsegg, han ska inte skona dem, inte ha medlidande, inte ha förbarmande.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Lyssna inte till profeternas ord som profeterar för er, de leder er in i fåfänga,
de talar syner från sina egna hjärtan och inte från Herrens (Jahves) mun.
För så säger Herren (Jahve): "När ordet för Babylon är uppfyllt – sjuttio år [Troligvis 609-539 f.Kr., se ] – ska jag ta mig an (besöka, mönstra, utse) er och uppfylla (resa upp) mitt goda ord (löfte) till er att föra er tillbaka till denna plats."
och Tsidqijaho, Juda kung ska inte kunna undkomma ur kaldéernas hand utan ska med säkerhet ges i Babels kungs hand och ska tala med honom mun mot mun och hans ögon ska se hans ögon.
och du ska inte kunna fly från hans hand utan ska med säkerhet fångas och ges i hans hand, och dina ögon ska se Babels kung och han ska tala till dig mun mot mun och du ska gå till Babel.
Och Jeremia kallade på Baroch, Nerijas son, och Baroch skrev från Jeremias mun alla Herrens (Jahves) ord som han hade talat till honom på en bokrulle.
gå därför du och läs i rullen det som du har skrivit från min mun, Herrens (Jahves) ord, i öronen på folket i Herrens (Jahves) hus på en fastedag, och du ska också läsa det i öronen på hela Juda som kommer ut från sina städer.
Och de frågade Baroch och sade: "Berätta, vi ber dig, för oss, hur skrev du ner alla dessa ord från hans mun?"
Och Baroch sade till dem: "Han uttalade alla dessa ord för mig med sin mun och jag skrev dem med bläck i bokrullen."
Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia efter att kungen hade bränt skriftrullen och orden som Baroch hade skrivit från Jeremias mun, han sade:
Och Jeremia tog en annan bokrulle och gav den till skrivaren Baroch, Nerijas son, som skrev i den från Jeremias mun alla bokens ord som Jehojaqim, Juda kung hade bränt i eld, och bredvid dem lades många liknande ord till.
Men vi ska verkligen verkställa varje ord som har gått ut från vår mun, till att offra till himmelens drottning, och hälla ut dryckesoffer till henne, som vi har gjort, vi och våra fäder, våra kungar och furstar i Juda städer och på Jerusalems gator, för då hade vi rikligt med bröd och var välbeställda och såg inget ont.
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim): Ni och era fruar har båda talat med era munnar och med era händer har ni fullbordat det och sagt: Vi ska verkligen verkställa våra löften som vi har lovat till att offra till himmelens drottning och hälla ut dryckesoffer till henne. Ni ska verkligen infria era löften och verkligen verkställa era löften.
Därför hör Herrens (Jahves) ord, hela Juda som bor i Egyptens land: Se, jag har avlagt en ed vid mitt stora namn säger Herren (Jahve), för att mitt namn inte mer ska nämnas i munnen på någon man från Juda och säga: Herren Herren (Adonaj Jahve) lever, i hela Egypten.
Ordet som profeten Jeremia talade till Baroch, Nerijas son när han skrev dessa ord i en bok vid Jeremias mun, i det fjärde året till Jehojaqim, Joshijahos son, Juda kung, han sade:
Och ni som bor i Moav, lämna städerna och bo bland klipporna och var som duvor som bygger sina bon vid hålets öppning (mun).
Och jag ska straffa Bel i Babel, och jag ska föra ut ur hans mun det som han har slukat, och folkslagen ska inte längre fly till honom, Babels mur har fallit.
Klagovisorna (5)
Herren är rättfärdig,
men jag har gjort uppror mot hans ord.
Hör, jag ber er (jag vädjar, lyssna på mig), alla ni folk,
och se min smärta.
Mina jungfrur och mina unga män
har gått i fångenskap. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet "rättfärdig" börjar med denna bokstav. Här ser vi för första gången hur chockfasen övergår i reaktionsfasen när insikten kommer om att det faktiskt är vi som gjort fel. Det som drabbat oss skylls inte längre på någon annan, se , utan förklaras med att vi varit olydiga mot Guds krav på rättfärdighet.]
[I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 2 och även i 3 och 4 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se . Denna alteration förstärker det kiastiska mönstret i Klagovisorna.] Alla dina fiender
har öppnat munnen på vid gavel över dig,
de visslar och gnisslar tänder;
de säger: "Vi har slukat henne,
detta är verkligen den dagen som vi väntat på (sett fram emot),
vi har funnit och sett den." [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "har öppnat munnen på vid gavel" som börjar med denna bokstav, och förstärker fiendens överlägsenhet.]
Låt honom ge (sänka) sin mun i stoftet (mot marken) [; ; ],
kanske finns det fortfarande hopp (om förändring).
Utgår inte allt från den allra Högstes (Elions) mun,
både ont och gott?
[I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 3 och även 2 och 4 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se ] Alla våra fiender har öppnat sina munnar
på vid gavel mot oss.
Hesekiel (17)
Men du, människobarn, hör nu på vad jag säger till dig. Var inte upprorisk som detta upproriska folk. Öppna din mun och ät det jag ger dig." [Lyssna nu och ta emot mitt budskap, och utför sedan det.]
Så jag öppnade min mun och han fick mig att äta bokrullen.
Och han sade till mig: "Människobarn låt din mage äta och fyll dina tarmar med denna bokrulle som jag ger dig." Sedan åt jag den och i min mun var den som honung i söthet. [; , ]
"Människobarn jag har utsett dig att vara väktare [vars uppdrag var att speja och varna för annalkande fara – hebr. tsafa] till Israels hus, och när du hör ett ord i min mun ska du ge dem varningen från mig. [En väktare var stationerad på muren och uppdraget var att hålla utkik och varna ledarskapet om faror, se ; ; . Att inte utföra detta uppdrag var ofta förenat med dödsstraff. Se även ; ; .]
Men när jag talar med dig ska jag öppna din mun och du ska säga till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Han som lyssnar låt honom höra och han som förkastar låt honom förkasta, för de är ett upproriskt hus."
Men jag svarade: "Ack, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), min själ har aldrig blivit oren (förorenad), från min ungdom och till nu har jag aldrig ätit det som är självdött eller rivet av ett rovdjur och det som är avskyvärt har aldrig kommit i min mun."
Och din syster Sodom hördes inte (blev inte omnämnd) av din mun på din stolthets dag.
för att du ska komma ihåg och häpna och aldrig igen öppna din mun på grund av din skam, när jag förlåter dig allt som du har gjort förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).
I hans högra hand är Jerusalems lott för att sätta murbräckorna till att öppna munnen för slakten, till att höja rösten med härskri, till att sätta murbräckorna mot portarna, och kasta upp belägringsvallar.
Den dagen ska din mun öppnas tillsammans med honom som har flytt och du ska tala och inte mer vara stum. Så ska du bli ett tecken för dem och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
På den dagen ska jag låta ett horn skjuta upp till Israels hus och jag ska ge dig munnens öppning i deras mitt, och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och du människobarn, jag har satt dig som en väktare till Israels hus, därför när du hör ordet i min mun, ska du varna dem från mig.
Och Herrens (Jahves) hand hade varit över mig kvällen innan han som flydde från Jerusalem kom, och han öppnade min mun mot honom som kom till mig på morgonen, och min mun var öppnad och jag var inte längre stum. []
och kommer till dig som folket kommer och sitter framför dig som mitt folk och lyssnar till dina ord, men gör dem inte, för med deras mun visar de mycket kärlek [här används ett ord för kärlek (hebr. agav) som betonar lusta och begär], men deras hjärtan går efter (följer) deras girighet (begär, egna önskningar).
Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se, jag är emot herdarna och jag ska utkräva mina får ur deras hand och få dem att sluta föda fåren, inte heller ska herdarna göda sig själva längre, och jag ska rädda mina får från deras mun så att de inte blir till mat för dem.
Och ni har förhärligat er själva mot mig med er mun och har mångdubblat era ord mot mig. Jag har hört det.
Daniel (8)
Medan orden ännu var på kungens läppar kom (ordagrant "föll") en röst från himlen [troligtvis är det en ängel som tillkännager domen]: "Kung Nebukadnessar, detta är sagt om dig: Ditt rike har tagits från dig!
Man hämtade en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns sigill, så att inget skulle ändras vad det gäller beslutet som fattats mot Daniel.
Min Gud har sänt sin ängel som stängde till gapet på lejonen så de inte har skadat mig, eftersom jag visade mig vara oskyldig inför Gud. Jag har inte heller gjort något ont mot dig, ers majestät." [Daniel säger inte att han är en syndfri människa, se . Däremot är han oskyldig i det här fallet, när han tillbad Gud, och trotsade kung Dareios förordning som förbjöd detta.]
Sedan fick jag se ett annat vilddjur [som symboliserar en kung och ett rike, se ]. Det såg ut som en björn. Den reste sig på ena sidan (var högre på ena sidan) och hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick uppmaningen: "Res dig, sluka mycket kött!" [Om det första riket är Babylon så följer sedan Medo-Persien, som är nästa stormakt i världshistorien. I kapitel 8 är det tydligt att det är Medien och Persien som avses, se . Att ena sidan är högre kan indikera att Persien var den dominerande i alliansen. De tre revbenen skulle kunna symbolisera de tre stora segrarna – Babylon 539 f.Kr., Lydia 546 f.Kr. och Egypten 525 f.Kr.]
Medan jag betraktade (reflekterade över) [de tio] hornen, sköt ett annat horn upp mellan dem och stötte bort tre av hornen. Det hade ögon som liknade människoögon och en mun som talade stora ting. [Stora och hädiska ord, enligt .]
Jag ville också förstå betydelsen av de tio hornen på dess huvud, och det nya [det elfte] hornet som sköt upp där. Det hade gjort så att tre horn fallit av och det [nya hornet] såg större ut än de övriga hornen. Det hade ögon och en mun som talade stora ord. [Det verkade ha tagit över ledarrollen bland hornen.]
Jag åt ingen lyxmat (delikatesser), inget kött eller vin vidrörde min mun. [Daniel verkade delvis ha fastat från mat, levt enkelt och bara ätit bröd och vatten under tre veckor.] Jag smorde inte heller min kropp med olja förrän de tre veckorna hade gått. [Att smörja sin kropp med olja var vanligt bland judarna och antika folk, oljan mjukgjorde huden och skyddade mot hettan.]
Plötsligt rörde någon som liknande en människoson vid mina läppar [antagligen ängeln Gabriel i mänsklig gestalt, se ]. Då öppnade jag min mun och sade till honom som stod framför mig: "Min herre (adonai), på grund av synen har stor vånda kommit över mig (som när en kvinna som ska föda), och jag är helt kraftlös.
Hosea (3)
Och jag ska ta bort baalernas namn ut från hennes mun
och de ska inte mer nämnas med sina namn.
Därför har jag yxat till dem (format dem, varnat och väglett) genom profeterna.
Jag har slagit dem med min muns ord;
din dom går fram som ljuset.
[Profeterna och min muns ord är parallella uttryck.]
Så åt er själva i rättfärdighet,
skörda åt er i nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed),
bryt upp marken som legat i träda;
för det är tid att söka Herren (Jahve)
till dess han kommer
för att låta rättfärdighet regna över dig.
Joel (1)
Vakna upp, ni drinkare och gråt!
Jämra er alla vindrinkare
för [det färska nya] vinet har huggits av från era munnar.
Amos (2)
Så säger Herren (Jahve):
"Som en herde räddar två ben eller en bit av ett öra från lejonets gap,
så ska Israels söner som bor i Samarien fly
med hörnet av en bädd och damasken (en bit/hörn av benet) från en soffa (dagbädd)."
ni knäpper på psaltaren
och uppfinner musikinstrument åt er själva som David.
Obadja (1)
Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på din bror [Israel] när katastrofen kom,
på deras lidande på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha fröjdat dig över Juda söner
den dag fördärvet drabbade dem!
Du skulle inte heller ha talat i stolthet (med stolta ord)
på deras olyckas dag!
Mika (5)
Detta är vad Herren säger till de [falska] profeter
som leder mitt folk vilse:
"När de har mat att tugga med sina tänder [så länge någon betalar dem tillräckligt bra]
profeterar de fred (basunerar de ut lycka, framgång),
men om någon inte ger dem vad de begär,
är de redo att förklara krig [profeterar de Guds dom] över honom.
Var och en ska sitta under sin vinstock
och sitt fikonträd
och ingen ska skrämma dem,
för Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) har talat [så har han sagt – därför kommer det att ske].
Den rike mannen är därigenom full av våld,
och invånarna där har talat lögner
och deras tunga är förrädisk i deras mun.
Lita inte på en vän,
sätt inte ditt hopp till en rådgivare,
vakta tungan inför kvinnan som vilar i din famn.
Länderna ska se och komma på skam
för all deras mäktighet (stolthet),
de ska lägga sina händer på sina munnar,
deras öron ska bli döva.
Nahum (1)
Alla dina fästningar ska bli som fikonträd med den första skördens fikon,
om de skakas faller de i munnen på dem som äter.
[Ett fikonträd brukar ge tre skördar per år.]
Sefanja (1)
De som då är kvar i Israel ska inte synda mer.
De ska inte ljuga,
och några falska ord ska aldrig komma ur deras mun.
Ja, de ska få beta fridfullt som får på grönbete och kunna ligga ner,
utan någon som helst fara.
Sakarja (6)
Sedan sade jag: "Vad har dessa kommit för att göra?" Han [ängeln] talade och sade: "Dessa, hornen som förskingrade Juda så att ingen människa kan lyfta upp sitt huvud, dessa har de [de fyra hantverkarna som Gud rest upp] kommit för att förskräcka, för att kasta ner nationernas horn, de som har lyft sina horn mot Juda land för att förskingra det. [Horn symboliserar makt och i denna vers står hornen för olika länders militärmakter som genom åren har kommit upp mot Juda och förskingrat.]
Sedan sade han: "Detta är ondskan!" Och han kastade ner henne mitt i efa-måttet och han kastade blyvikten över dess mun (öppningen på måttet).
Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
Låt era händer bli starka,
ni som hör dessa ord talade av profeterna som var där den dag då grunden till Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) hus blev lagd så att templet kunde återuppbyggas.
Jag ska ta bort hans blod, ut ur hans mun,
och hans avskyvärda ting från mellan hans tänder,
och även han ska bli en kvarleva för vår Gud (Elohim)
och han ska bli som en ledare i Juda
och Ekron som en jevusit.
Sedan ska det ske, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
att i landet ska två delar där bli avhuggna och dö,
men en tredje del ska bli lämnad kvar där.
Detta ska vara plågan som Herren (Jahve) ska slå alla folk med som har krigat mot Jerusalem: Deras kött ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) medan de står på sina fötter och deras ögon ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i sina ögonhålor, och deras tungor ska förtäras (försvinna, smälta bort, ruttna) i deras mun. [Här indikeras att detta kommer att ske med hast, på ett ögonblick, då det sker. I modern tid vet vi att atomvapen har dessa konsekvenser.]
Malaki (3)
Sanningens undervisning (hebr. Torah) var i hans mun. Orättfärdighet gick inte att finna på hans läppar. Han vandrade i frid och uppriktighet (rättrådighet) med mig och han omvände många från synd (missgärning, skuld).
Prästens läppar ska vara kunskapens väktare och undervisning måste sökas från hans mun. Han är en budbärare åt Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
Så har jag också gjort er föraktade och låga [som någon man ser ner på] inför allt folket eftersom ni inte håller mina vägar utan visar anseende till personen i undervisningen.
mun
