3847 – לָבֵשׁ (lavesh)

klä på


Typ:
Hebreiska: לָבֵשׁ (lavesh)
Ursprung: or לָבֵשׁ a primitive root
Användning: 113 ggr i GT

Engelsk översättning

to clothe
(in) apparel, arm, array (self), clothe (self), come upon, put (on, upon), wear

Engelsk beskrivning

1) to dress, wear, clothe, put on clothing, be clothed
1a) (Qal)
1a1) to put on clothes, be clothed, wear
1a2) to put on, be clothed with (fig.)
1b) (Pual) to be fully clothed
1c) (Hiphil) to clothe, array with, dress


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (113 st)


Till Adam och hans hustru gjorde Herren Gud (Jahve Elohim) kläder (tunikor, heltäckande kläder, långa kappor) av skinn och klädde dem. [Det är oklart exakt hur kläderna såg ut, men ordet "kläder" beskriver något som är heltäckande. Samma ord används nästa gång i 1 Mos 37:3 om Josefs speciella "fotsida dräkt" som han fick av sin far Jakob. Denna klädnad av skinn som Gud ger Adam och Eva, där ett djur blivit offrat, ger också en föraning om offertanken där djur kommer att täcka människors synd och skuld. Det pekar också fram på Jesu offer som fullständigt täcker människans synd.]
Och Rebecka tog Esaus, hennes äldre sons, utvalda kläder som hon hade hos sig i huset, och satte dem på sin yngre son Jakob.
Och hon satte skinn från killingarna på hans händer och på den lena (hårlösa) delen av hans nacke.
Och Jakob avlade ett löfte och sade: "Om Gud (Elohim) är med mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mig på den väg jag går och ger mig bröd att äta och kläder att klä mig med,
Hon steg upp och gick sin väg och tog av sig sin slöja och satte på sig sina änkekläder.
Farao tog sin signetring från sin hand och satte den på Josefs hand och klädde honom i praktfulla dräkter av fint linne och satte en guldkedja runt hans hals. [Istället för fängelsekläder får Josef fina linnekläder. Två gånger hade han förlorat sin mantel, nu får han en ny. Istället för fängelset järnkedjor (Ps 105:18) får han nu kedjor av guld!]
Och du ska sätta dem på Aron din bror och hans söner med honom, och ska smörja dem och avskilja (inviga) dem och helga dem så att de kan tjänstgöra till mig i prästämbetet.
Och du ska ta kläderna och sätta tunikan på Aron, och efodens rock och efoden och bröstskölden och omgjorda honom med efodens konstfullt vävda band.
Och du ska föra fram hans söner och sätta på dem tunikor.
Sju dagar ska sonen som blir präst i hans ställe ha dem på sig, han som kommer in i mötestältet för att tjänstgöra på den heliga platsen.
Och du ska sätta på Aron de heliga kläderna och du ska smörja honom och helga honom så att han kan betjäna mig i prästämbetet.
Och du ska föra fram hans söner och sätta på dem prästkläder.
Och prästen ska sätta på sig sin linneklädnad, och hans linnebyxor ska han sätta på sin kropp (ordagrant över sitt kött), och ska ta upp askan som elden förtärt med brännoffret på altaret, och han ska lägga den vid sidan om altaret.
Och han ska ta av sig sina kläder och sätta på sig andra kläder och bära ut askan utanför lägret till en ren plats.
Och han satte på honom kläderna [2 Mos 28:39‑41] och omgjordade honom med gördeln och klädde honom i ämbetsdräkten [2 Mos 28:39‑41] och satte efoden [2 Mos 28:6‑14] på honom och omgjordade honom med efodens praktfulla gördel och band fast den [efoden] på honom med den [den praktfulla gördeln].
Och Mose förde fram Arons söner och satte kläder på dem [2 Mos 28:39‑41] och omgjordade dem med gördlar och satte huvudbonader på dem som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
Han ska klä sig i heliga linnekläder, han ska ha linnebyxor på sin kropp och ska vara omgjordad med en linnegördel och med en linneturban ska han vara klädd. Detta är de heliga kläderna, därför ska han tvätta sin kropp i vatten och sedan klä sig i dem. [Översteprästen hade i vanliga fall en färggrann skrud med guld och ädelstenar, se 2 Mos 28:39‑41; 39:29. De enklare vita linnekläderna var de övriga prästernas ämbetsdräkt. När nu översteprästen ska klä sig lika enkelt som alla andra präster, visar det profetiskt att Jesus måste bli som en av oss, sann människa, för att kunna ge oss försoningen. Heligheten förstärks också av att sju gånger i detta kapitel upprepas frasen "för honom själv" när det gäller offer, se vers 6 (2 ggr), 11 (3 ggr), 17, 24.]
Aron ska komma in i församlingens mötestält och ska ta av sig linnekläderna som han tog på sig när han gick in till den heliga platsen och han ska lämna dem där.
Han ska tvätta sin kropp med vatten på den heliga platsen och sätta på sig sina (egna) kläder och komma fram och offra sitt brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning för sig själv och för folket.
Översteprästen, som han ska smörja, och som han ska helga till tjänstgöring i översteprästens ämbete i hans fars ställe, ska bringa försoning och ska ta på sig linnekläder, de heliga kläderna.
[Översteprästen har fler krav än en vanlig präst.]
Och han som är överstepräst bland sina bröder, över vars huvud smörjelseoljan är utgjuten och som är avskild för att ta på sig kläderna, ska inte avtäcka sitt huvud och inte riva sönder sina kläder.
Och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Elazar. Och Aron ska samlas till sitt folk och ska dö där."
Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Elazar. Och Aron dog där på toppen av berget. Och Mose och Elazar kom ner från berget.

En kvinna ska inte bära manskläder, inte heller ska en man bära kvinnokläder, för den som gör detta är en styggelse för Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
Du ska inte bära blandat tyg, ull och linne tillsammans. [När man gör tyg ska det vara rent ylletyg eller rent linnetyg.]
Han hade en kopparhjälm på sitt huvud och var klädd i en pansarskjorta, och vikten på pansarskjortan var 5 000 shekel koppar [motsvarar totalt omkring 100 kg].
Och Saul klädde David med sin rustning och han satte en hjälm av koppar på hans huvud och klädde honom i ett bröstpansar.
Och Saul klädde ut sig själv (gjorde sig själv oigenkännlig) och tog på sig andra kläder och gick, han och två män med honom, och de kom till kvinnan på natten och han sade: "Skåda åt mig, jag ber dig, genom en ande och mana fram åt mig vemhelst jag ska namnge för dig."
Ni Israels döttrar,
    gråt över Saul
som klädde er i scharlakan [den mest dyrbara färgen; lyxiga kläder] och prakt (juveler, smycken; glädje – hebr. eden)
    och satte guldsmycken på era kläder.
… Palmstaden [Jeriko, se 5 Mos 34:3]
När hantverkarna hade lagt grunden till Herrens (Jahves) tempel, ställde de upp prästerna i sina skrudar och med trumpeter och leviterna, Asafs söner med cymbaler, för att prisa Herren (Jahve) i enlighet med Israels kung Davids föreskrifter.
När nu Mordochaj [Esters fosterfar, se Est 2:7] fick veta allt som hade gjorts (bestämts), rev han sönder sina kläder och satte sig i säck och aska och gick till stadens mitt och ropade med hög, ljudlig och bitter röst. [Att sätta sig i säck och aska är ett vanligt uttryck för sorg, även det bittra ropandet.]
Esters jungfrur och kammartärnor kom och berättade det för henne, och drottningen tog mycket illa vid sig och hon skickade en skrud för att klä Mordochaj och ta ifrån honom hans säcktyg, men han accepterade inte detta.
På den tredje dagen tog Ester på sig sin kungliga skrud och stod på den inre gården till kungens hus, mittemot kungens hus och kungen satt på tronen i det kungliga huset, mittemot ingången till det kungliga huset.
ska man ta en kunglig klädnad som kungen har burit och en häst som kungen har ridit på och på vars huvud man har satt en kunglig krona,
och låta den kungliga klädnaden och hästen ges i handen till en av kungens noblaste furstar, så att de kan klä mannen som kungen vill hedra med detta och sätta honom på hästryggen och rida genom stadens gator och ropa ut framför honom: Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"
Då tog Haman den kungliga klädnaden och hästen, klädde Mordochaj och paraderade med honom genom stadens gator och ropade ut: "Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"
Har du gett hästen dess styrka?
Har du klätt hans hals med en fladdrande man? [Hebreiska ordet för "fladdrande man" är rama och används bara här i hela Bibeln. Grundordet är raam som betyder åska och att skaka. Ordet beskriver troligen hur hästens hals skakar och manen fladdrar när hästen rusar fram.]

[Nu följer fyra verser med imperativ. Job hade klagat på att Gud inte såg kriminaliteten på jorden och inte gjorde något åt det, se Job 12:6; 24:1‑12. Nu frågar Gud i vers 6‑8 om Job kan med en blick ödmjuka alla högmodiga.]Pryd dig då med höghet och dignitet.
Klä dig i majestät (storhet) och prakt.
Låt alla dem som gläder sig över min olycka,
    bli förödmjukade och vanärade.
De som förhäver sig över mig,
    måste bli klädda med skam och förödmjukelse.
Ängarna är fyllda med fårhjordar (flockar av småboskap),
    dalarna täcks med säd.
    De ropar av glädje och sjunger.
Herren (Jahve) regerar (är kung)!
    Han är klädd i härlighet (höghet).
Herren (Jahve) har iklätt sig
    och spänt om sig makt som ett bälte (runt sig, omgjordat sig). [Styrka liknas vid ett bälte som håller ihop klädnaden. Herrens kraft gör att han kan regera. Här finns också ett bildspråk för att vara redo att agera. Dåtida klädnader hängde löst och för att göra sig redo att arbeta omgjordade man länderna och band upp klädnaden.] Ja, världen är skapad och står fast,
    den kan inte rubbas (vackla, står tryggt fast).
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve)
    min själ (hela min varelse).

Gud och himlarna

Herre, min Gud, du är väldig och stor,
    du är klädd i majestät och härlighet.
Han klädde sig själv i förbannelse som i en mantel,
    och det trängde in i hans inre som vatten
    och som olja till hans ben.
Mina motståndare ska bli klädda i förvirring
    och ska ta på sig sin egen skam som en ämbetsdräkt.
[c. En bön för präst och folk]
Låt dina präster bli klädda med rättfärdighet,
    och låt dina heliga jubla (höja gälla triumferande jubelrop).
[c. En bön för präst och folk]
Jag ska klä hennes präster med frälsning
    och hennes gudfruktiga ska jubla (höja gälla triumferande jubelrop).
Hans fiender ska jag klä med skam,
    men på honom själv ska hans krona lysa (skina, sprida sitt klara sken). [Vers 17 och 18 är en profetia om Messias, Jesus, när han kommer i härlighet och ska regera från Sion i tusenårsriket.]
Alkoholister och frossare blir fattiga,
    dåsighet [resultatet av att bara äta och dricka] klär en människa i trasor.
Hon är inte rädd för snön (vinter och kyla),
    för hela hennes familj är klädd i dubbla lager av röda kläder. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet "inte" i det sammansatta ordet "Hon är inte rädd" börjar med denna bokstav och förstärker att hon inte är rädd för framtiden, hon är förberedd att möta vintern.]
Jag har klätt av mig mina kläder,
    hur ska jag klä på mig?
Jag har tvättat mina fötter,
    hur ska jag smutsa ner dem?
På den dagen ska sju kvinnor ta tag i en man [krigen har gått hårt åt den manliga befolkningen] och säga:
"Vi ska äta vårt eget bröd,
    och vi ska bära våra egna kläder.
Låt oss bara få bära ditt namn,
    ta bort vårt förakt [från att inte ha en make och barn]."
och jag ska klä honom med din mantel
    och omgjorda honom med din gördel,
och jag ska anförtro ditt regentskap i hans hand,
    och han ska bli en far för invånarna i Jerusalem och för Juda hus. [Namnet Eljakim, som betyder "må Gud upprätta" har hittats på flera sigillavtryck i Tell Beit Mirsim, Bet Shemesh och Ramat Rahel. Han tjänade som en asher al habajit (kunglig tjänare) under kung Hiskia 2 Kung 18:18; 19:2. Avtrycken från sigillen har hittats på krukor daterade till Hiskias regeringstid 701 f.Kr..]
Lyft upp dina ögon och se runt omkring,
    alla dessa som samlar ihop sig och kommer till dig.
Jag lever (eftersom, så sant som att jag lever), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    "ska du sannerligen (verkligen) klä dig med dem alla som med ett smycke,
    och omgjorda dig själv med dem som en brud (omgjordar sig med sin brudutstyrsel).
Jag klär himlarna i mörka färger
    och jag gör säcktyg att övertäcka dem med."
[Frasen "Vakna upp" här i vers 9 återkommer i vers 17 och i Jes 52:1. Det betonar och ramar in.]
Vakna upp! Vakna upp!
    Ikläd dig din styrka Herrens (Jahves) arm!
Vakna upp som i gamla dagar
    [hebr. kedem; öster – väderstrecket där Gud möter människan och vi ser både bakåt och framåt],
    forna tiders generationer.
Är du inte den som högg Rahav [poetiskt namn för Egypten] i bitar,
    som genomborrade draken (sjömonstret – hebr. tanin)?
    [Hebr. rahav betyder "stolthet", se Jes 30:7.]
Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder Jerusalem,
    den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
Han bar [längtan efter] rättfärdighet som ett bröstpansar,
    och frälsningen (befrielsen) som en hjälm på sitt huvud.
Han tog på sig hämndens dräkt
    och bar svartsjuk kärlek som en mantel.
Herren uppfyller mig med stor glädje,
    och mitt inre fröjdar sig i Gud,
för han har iklätt mig frälsningens klädnad,
    och rättfärdighetens mantel.
Jag är lik en brudgum klädd med huvudklädnad,
    som en brud när hon bär sina smycken.
Och se, sex män kom från vägen till den övre porten som ligger mot norr
    [byggd av Jotam, se 2 Kung 15:35; samma område där Hesekiel sett soldyrkare, se Hes 8:16],
varje man med sitt fördärvande (dödliga) vapen i sin hand. Och en man i mitten av dem [med tre män på var sin sida]
som var klädd i vitt linne med en skrivares bläckhorn vid sidan (bundet i bältet vid höften).
Och de gick in och stod bredvid kopparaltaret [2 Mos 27:1‑8]
Och Israels Guds (Elohims) härlighet hade stigit upp från keruberna
där den varit och (flyttat sig) till husets tröskel, och han kallade på mannen som var klädd i vitt linne med en skrivares bläckhorn vid sidan [vers 2 och 11].
Sedan ska havets furstar stiga ner från sina troner och lägga bort sina mantlar och klä av sig sina dyrbart vävda kläder, de ska klä sig själva med fruktans skälvningar (hebr. chadar), de ska sitta på marken och darra av skräck (skälva av fruktan, chadar) hela tiden, de ska förskräckas (bedövas av terror – hebr. shamam) över dig.
Ni äter det feta och klär er med ylle, ni dödar göddjuren men göder inte fåren.
Jag ska föra dig omkring och sätta krokar i dina käftar. Jag ska föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, alla klädda i full rustning, en enorm skara, beväpnade med stora och små sköldar, och alla med svärd i hand.
Kungen ropade med hög röst att man skulle hämta besvärjarna, drömtydarna (kaldéerna) och astrologerna. Han sade till de visa i Babylon: "Den som kan läsa skriften och tala om för mig vad den betyder ska bli klädd i purpur [få kunglig status], få en guldkedja runt sin hals [se 1 Mos 41:42; Est 8:15] och bli den tredje i riket." [Detta stämmer historiskt. Belshassars far Nabonidus var kung, men eftersom han var borta längre perioder insatte han sin son som medregent. Belshassar är den andre i rang och har befogenhet att insätta den tredje i riket.]
Men jag har hört om dig, att du kan ge uttydningar och ge svar på svåra frågor. Läs texten och förklara vad det betyder för mig. Om du kan göra det ska jag klä dig i purpur [ge dig kunglig status], hänga en guldkedja runt din hals och ge dig den tredje högsta positionen i riket."
På Belshassars befallning blev Daniel klädd i purpur [fick kunglig status], en guldkedja hängdes om hans hals, och man utropade honom att få den tredje högsta positionen i riket. [Daniel visste att detta var värdelösa gåvor och titlar i ett rike som skulle falla om några timmar! Det verkar som Daniel ändå accepterar att ta emot belöningarna som prackas på honom mot hans vilja, se vers 17. Kanske hade protester i detta läge gjort att han blivit anklagad för förräderi?]
Jag lyfte min blick och fick se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas [Jer 10:9] runt midjan. [Synen liknar den av Jesus i Upp 1:13]
En av dem frågade mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten: "Hur länge ska dessa märkliga ting pågå (innan slutet)?" [Hur länge ska vedermödan, den här svåra tiden som inte haft sin like på den här jorden, pågå, se vers 1.]
Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: "Efter en tid och tider och en halv tid [3,5 år], när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas." [Dan 7:25] [Vem är mannen i linnekläder? Det är troligtvis samma person som bara Daniel såg som beskrivs i inledningen till denna sista syn, se Dan 10:5‑7. Troligtvis är det Jesus som Daniel får se där och som nu står ovan vattnet och talar. Här finns även en koppling till hur Guds ande svävade över vattnet och Gud talade vid tidens början, se 1 Mos 1:1‑3.]
Så Nineves invånare trodde på Gud (Elohim) och de utlyste en fasta och satte sig i säcktyg från den störste bland dem till den minsta av dem.
På dagen för Herrens (Jahves) offer
    ska jag straffa furstarna och kungens söner
    och alla de som klär sig i främmande kläder. [Främmande kläder syftar på att folket adapterat sig till hednisk kultur och religion. Varför nämns inte kungen? Kanske Sefanja fick budskapet tidigt i Josias regeringstid då han var åtta år, se 2 Kung 22:1. Om så är fallet kanske han utelämnades på grund av sin ålder eller för att han var rättfärdig, se 2 Kung 22:2.]
Ni har sått mycket men skördat lite,
ni äter men har inte tillräckligt,
ni dricker men blir inte otörstiga,
ni klär er men blir inte varma
och den som får lön, får lönen i en trasig påse.' " [Fem gånger använder Haggai uttrycket "tänk noga över", se Hag 1:5, 7; 2:15, 18 (två gånger). Olydnadens konsekvenser var inte okända, se 3 Mos 26:18‑20; 5 Mos 28:38‑40.]
Josua var klädd i smutsiga kläder [bokstavligen "stinkande kläder indränkta i dynga"] där han stod inför ängeln (budbäraren).
Ängeln sade till de [änglar] som stod runtomkring: "Ta av honom hans smutsiga kläder." Sedan sade han till Josua: "Jag har fritt förlåtit dig din synd och ska klä dig i festkläder."
Då sade jag [Sakarja]: "Sätt en ren turban på hans huvud." Så de satte en ren turban på hans huvud och klädde honom, under tiden stod Herren bredvid honom. [En turban eller mitra, symboliserar att prästen kunde föra folkets talan inför Gud i bön. På turbanens framsida stod texten "Helgad åt Herren", se 2 Mos 28:36.]
Det ska ske på den dagen att varje [så kallad] profet ska bringas på skam, varenda en, genom sin syn när han profeterar, han ska inte heller bära någon hårig mantel för att bedra,



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.