3847 – לָבֵשׁ (lavesh)

klä på


Typ:
Verb Verb
 
Rotord
Hebreiska: לָבֵשׁ (lavesh)
Uttal: la-vesh    Lyssna
Talvärde: 332 (30 + 2 + 300)    ord med samma talvärde
Ursprung: or לָבֵשׁ en ursprunglig rot
Användning: 113 ggr i GT

Ordstam

Ord med lavesh som rot:

לְבוּשׁlevoshH3830klädnad, kläder
מַלְבּוּשׁmalboshH4403klädsel, kläder
תִּלְבֹּשֶׁתtalboshetH8516dräkt

Motsvarande grekiska ord

I den grekiska översättningen Septuaginta (LXX) översätts det hebreiska ordet lavesh till följande:

ἀμφιέννυμιamphiennumiG0294klä, iklä, ta på sig
ἐνδιδύσκωendiduskoG1737klädd i
ἐνδυναμόωendunamooG1743större kraft, bli stark, kraft
ἐνδύωenduoG1746klä på
ἐξίστημιexistemiG1839bli utom sig av förundran
περιβάλλωperiballoG4016klä sig, vara klädd
περιτίθημιperitithemiG4060sätta omkring, klä på, hänga på

*Vi arbetar med att ta fram svenska beskrivningar på alla ord, i de fall de inte finns ännu finns visas den engelska här. Även fältet ursprung är inte fullständigt och kan ha blandat engelska och svenska.

Engelsk översättning

to clothe
(in) apparel, arm, array (self), clothe (self), come upon, put (on, upon), wear

Engelsk beskrivning

1) to dress, wear, clothe, put on clothing, be clothed
1a) (Qal)
1a1) to put on clothes, be clothed, wear
1a2) to put on, be clothed with (fig.)
1b) (Pual) to be fully clothed
1c) (Hiphil) to clothe, array with, dress


Alternativa former

Grammatisk kodSvenskaAntal
Adj. Adjektiv
♂/♀ sing. maskulinum och femininum singularis
-5
Adj. Adjektiv
♂/♀ sing. gen. maskulinum och femininum singularis genitiv
-5
Adj. Adjektiv
pl. gen. maskulinum pluralis genitiv
-3
Verb Verb
hifil hifil
-1
Verb Verb
hifil 1p sing. hifil första person singularis
-1
Verb Verb
hifil 2p sing. hifil andra person maskulinum singularis
-6
Verb Verb
hifil 3p pl. hifil tredje person pluralis
-1
Verb Verb
hifil vajjiqtol 1p sing. hifil vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) första person singularis
-1
Verb Verb
hifil vajjiqtol 3p sing. hifil vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person femininum singularis
-1
Verb Verb
hifil vajjiqtol 3p pl. hifil vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum pluralis
-2
Verb Verb
hifil vajjiqtol 3p sing. hifil vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum singularis
-8
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person pluralis
-1
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person maskulinum singularis
-5
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person femininum singularis
-4
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p sing. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person femininum singularis
-2
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p pl. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum pluralis
-1
Verb Verb
qal vajjiqtol 3p sing. qal vajjiqtol (imperfekt konsekutiv) tredje person maskulinum singularis
-6
Verb Verb
hifil hifil
-1
Verb Verb
qal qal
-2
Verb Verb
hifil particip aktiv sing. hifil particip aktiv maskulinum singularis
-1
Verb Verb
qal particip aktiv pl. qal particip aktiv maskulinum pluralis
-1
Verb Verb
hifil 2p sing. hifil andra person maskulinum singularis
-2
Verb Verb
hifil 1p sing. hifil första person singularis
-3
Verb Verb
hifil 3p sing. hifil tredje person femininum singularis
-1
Verb Verb
hifil qatal 3p pl. hifil qatal (perfekt) tredje person pluralis
-1
Verb Verb
hifil qatal 3p sing. hifil qatal (perfekt) tredje person femininum singularis
-1
Verb Verb
hifil qatal 3p sing. hifil qatal (perfekt) tredje person maskulinum singularis
-1
Verb Verb
pual particip passiv pl. pual particip passiv maskulinum pluralis
-4
Verb Verb
qal qal
-1
Verb Verb
qal 1p pl. qal första person pluralis
-1
Verb Verb
qal 1p sing. qal första person singularis
-1
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person femininum singularis
-2
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person maskulinum pluralis
-1
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person maskulinum singularis
-2
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person pluralis
-1
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person femininum pluralis
-1
Verb Verb
qal 3p pl. qal tredje person maskulinum pluralis
-8
Verb Verb
qal 3p sing. qal tredje person maskulinum singularis
-6
Verb Verb
qal qatal 1p sing. qal qatal (perfekt) första person singularis
-1
Verb Verb
qal qatal 2p sing. qal qatal (perfekt) andra person maskulinum singularis
-1
Verb Verb
qal qatal 3p pl. qal qatal (perfekt) tredje person pluralis
-1
Verb Verb
qal qatal 3p sing. qal qatal (perfekt) tredje person femininum singularis
-3
Verb Verb
qal qatal 3p sing. qal qatal (perfekt) tredje person maskulinum singularis
-5
Verb Verb
qal particip passiv sing. qal particip passiv maskulinum singularis
-1
Verb Verb
qal 2p pl. qal andra person maskulinum pluralis
-1
Verb Verb
qal 2p sing. qal andra person maskulinum singularis
-2


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com Rapportera ett problem

Referenser (113 st)


1 Moseboken (6)

Och Herren Gud (Jahve Elohim) gjorde kläder (tunikor, heltäckande kläder, långa kappor) av skinn åt Adam och hans hustru (hebr. ishah) och klädde dem. [1 Mos 3:7]
[Det är oklart exakt hur kläderna såg ut, men ordet "kläder" beskriver något som är heltäckande. Samma ord används nästa gång i 1 Mos 37:3 om Josefs speciella "fotsida dräkt" som han fick av sin far Jakob. Denna klädnad av skinn som Gud ger Adam och Eva, där ett djur blivit offrat, ger också en föraning om offertanken där djur kommer att täcka människors synd och skuld. Det pekar också fram på Jesu offer som fullständigt täcker människans synd.]
Och Rebecka tog Esaus, hennes äldre sons, utvalda kläder som hon hade hos sig i huset, och satte dem på sin yngre son Jakob.
Och hon satte skinn från killingarna på hans händer och på den lena (hårlösa) delen av hans nacke.
Och Jakob avlade ett löfte och sa: "Om Gud (Elohim) är med mig och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mig på den väg jag går och ger mig bröd att äta och kläder att klä mig med,
Hon steg upp och gick sin väg och tog av sig sin slöja och satte på sig sina änkekläder.
Farao tog sin signetring från sin hand och satte den på Josefs hand och klädde honom i praktfulla dräkter av fint linne och satte en guldkedja runt hans hals. [Istället för fängelsekläder får Josef fina linnekläder. Två gånger hade han förlorat sin mantel, nu får han en ny. Istället för fängelsets järnkedjor (Ps 105:18) får han nu kedjor av guld!]

2 Moseboken (6)

Och du ska sätta dem på Aron din bror och hans söner med honom, och du ska smörja dem och avskilja (inviga) dem och helga dem så att de kan tjänstgöra till mig i prästämbetet.
Och du ska ta kläderna och sätta tunikan på Aron, och efodens rock och efoden och bröstskölden och omgjorda honom med efodens konstfullt vävda band.
Och du ska föra fram hans söner och sätta på dem tunikor.
Sju dagar ska sonen som blir präst i hans ställe ha dem på sig, han som kommer in i mötestältet för att tjänstgöra på den heliga platsen.
Du ska sätta på Aron de heliga kläderna och du ska smörja honom och helga honom så att han kan betjäna mig i prästämbetet.
Du ska föra fram hans söner och sätta på dem prästkläder.

3 Moseboken (11)

Och prästen ska sätta på sig sin linneklädnad, och hans linnebyxor ska han sätta på sin kropp (ordagrant över sitt kött), och ska ta upp askan som elden förtärt med brännoffret på altaret, och han ska lägga den vid sidan om altaret.
Och han ska ta av sig sina kläder och sätta på sig andra kläder och bära ut askan utanför lägret till en ren plats.
Och han satte på honom kläderna [2 Mos 28:39–41] och omgjordade honom med gördeln och klädde honom i ämbetsdräkten [2 Mos 28:39–41] och satte efoden [2 Mos 28:6–14] på honom och omgjordade honom med efodens praktfulla gördel och band fast den [efoden] på honom med den [den praktfulla gördeln].
Och Mose förde fram Arons söner och satte kläder på dem [2 Mos 28:39–41] och omgjordade dem med gördlar och satte huvudbonader på dem som Herren (Jahve) hade befallt Mose.
Han ska klä sig i heliga linnekläder, han ska ha linnebyxor på sin kropp och ska vara omgjordad med en linnegördel och med en linneturban ska han vara klädd. Detta är de heliga kläderna, därför ska han tvätta sin kropp i vatten och sedan klä sig i dem.
[Översteprästen hade i vanliga fall en färggrann skrud med guld och ädelstenar, se 2 Mos 28:39–41; 39:29. De enklare vita linnekläderna var de övriga prästernas ämbetsdräkt. När nu översteprästen ska klä sig lika enkelt som alla andra präster, visar det profetiskt att Jesus måste bli som en av oss, sann människa, för att kunna ge oss försoningen. Heligheten förstärks också av att sju gånger i detta kapitel upprepas frasen "för honom själv" när det gäller offer, se vers 6 (2 ggr), vers 11 (3 ggr), vers 17 och 24.]
Aron ska komma in i församlingens mötestält och ska ta av sig linnekläderna som han tog på sig när han gick in till den heliga platsen och han ska lämna dem där.
Han ska tvätta sin kropp med vatten på den heliga platsen och sätta på sig sina (egna) kläder och komma fram och offra sitt brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning för sig själv och för folket.
Översteprästen, som han ska smörja, och som han ska helga till tjänstgöring i översteprästens ämbete i sin fars ställe, ska bringa försoning och ska ta på sig linnekläder, de heliga kläderna.
[Översteprästen har fler krav än en vanlig präst.]
Och han som är överstepräst bland sina bröder, över vars huvud smörjelseoljan är utgjuten och som är avskild för att ta på sig kläderna, ska inte avtäcka sitt huvud och inte riva sönder sina kläder.

4 Moseboken (2)

Och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Elazar. Och Aron ska samlas till sitt folk och ska dö där."
Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Elazar. Och Aron dog där på toppen av berget. Och Mose och Elazar kom ner från berget.

5 Moseboken (2)


En kvinna ska inte bära manskläder, inte heller ska en man bära kvinnokläder, för den som gör detta är en styggelse för Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
Du ska inte bära blandat tyg, ull och linne tillsammans. [När man gör tyg ska det vara rent ylletyg eller rent linnetyg.]

Domarboken (1)

Men Herrens (Jahves) Ande klädde Gideon och han blåste en shofar, och Aviezer samlades efter (bakom) honom.

1 Samuelsboken (4)

Han hade en bronshjälm på sitt huvud och var klädd i en rustning (bröstpansar – hebr. shirjon), och vikten på rustningen var 5000 shekel brons [motsvarar totalt omkring 100 kg].
Och Saul klädde David med sina kläder och han satte en bronshjälm på hans huvud och klädde honom i en rustning (ett bröstpansar).
Och Saul klädde ut sig själv (gjorde sig själv oigenkännlig) och tog på sig andra kläder och gick, han och två män med honom, och de kom till kvinnan på natten och han sa: "Skåda åt mig, jag ber dig, genom en ande och mana fram åt mig vemhelst jag ska namnge för dig."

2 Samuelsboken (3)

Ni Israels döttrar,
gråt över Saul
som klädde er i scharlakan [den mest dyrbara färgen; lyxiga kläder] och prakt (juveler, smycken; glädje – hebr. eden)
och satte guldsmycken på era kläder.
Och hon hade en dräkt i många färger på sig, för med sådana kläder var kungens döttrar klädda när de var jungfrur. Och hans tjänare skickade ut henne och bommade igen dörren efter henne.
Och Joav sände bud till Tekoa [söder om Jerusalem, mellan Betlehem och Hebron] och lät hämta därifrån en vis kvinna och sa till henne: "Jag ber dig, förklä dig själv till en som sörjer och ta på dig en sorgdräkt, jag ber dig, och smörj inte dig själv med olja utan var som en kvinna som har sörjt länge över en död,

1 Kungaboken (2)

Och Israels kung [Ahab] och Jehoshafat, Juda kung, satt var och en på sin tron smyckade i sina dräkter, på en tröskplats vid öppningen till Samariens port, och alla profeter profeterade för dem.
Och Israels kung sa till Jehoshafat: "Jag ska förklä mig själv och gå ut i striden, men sätt på dig din (kungliga) klädnad." Och Israels kung förklädde sig själv och gick ut i striden.

1 Krönikeboken (1)

Men Anden kom över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sa:
"Dina är vi, David,
och med dig står vi, du Ishais son.
Frid, frid vare med dig,
och frid vare med dem som hjälper dig,
för din Gud hjälper dig!" David tog emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigarskara.

2 Krönikeboken (7)

Leviterna, alla sångare – Asaf, Heman och Jedutun med sina söner och bröder – stod klädda i vitt linne med cymbaler, lyror och harpor öster om altaret, och tillsammans med dem hundratjugo präster som blåste i trumpeter
Och nu: Res dig, Herre (Adonaj), Gud (Elohim), och kom till din vilostad,
du och din makts ark!
Låt dina präster, Herre (Adonaj), Gud (Elohim), vara klädda i frälsning,
och låt dina fromma glädja sig över ditt goda.
Israels kung och Joshafat, Juda kung, satt nu på var sin tron, klädda i sina skrudar. De satt på en tröskplats vid ingången till Samarias port medan alla profeterna profeterade inför dem.
Och Israels kung sa till Joshafat: "Jag ska dra ut i striden förklädd, men kläd dig du i dina egna kläder." Så förklädde sig Israels kung när de drog ut i striden.
Men Sakarja (Zecharjaho – betyder: Herren kommer ihåg), prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han steg fram inför folket och sa till dem: "Så säger Gud (Elohim): Varför bryter ni mot Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergett Herren (Jahve), har han också övergett er."
Männen som nämnts vid namn stod upp och tog sig an fångarna. Alla som var utan kläder bland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden [Jeriko, se 5 Mos 34:3], till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.

Esra (1)

När hantverkarna hade lagt grunden till Herrens (Jahves) tempel, ställde de upp prästerna i sina skrudar och med trumpeter och leviterna, Asafs söner, med cymbaler, för att prisa Herren (Jahve) i enlighet med Israels kung Davids föreskrifter.

Ester (6)

När nu Mordochaj [Esters fosterfar, se Est 2:7] fick veta allt som hade gjorts (bestämts), rev han sönder sina kläder och satte sig i säck och aska och gick till stadens mitt och ropade med hög, ljudlig och bitter röst. [Att sätta sig i säck och aska är ett vanligt uttryck för sorg, även det bittra ropandet.]
När Esters jungfrur och kammartärnor kom och berättade det för henne tog drottningen mycket illa vid sig; och hon skickade en skrud för att klä Mordochaj och ta ifrån honom hans säcktyg, men han accepterade inte detta.
På den tredje dagen tog Ester på sig sin kungliga skrud och stod på den inre gården till kungens hus, mittemot kungens hus och kungen satt på tronen i det kungliga huset, mittemot ingången till det kungliga huset.
ska man ta en kunglig klädnad som kungen har burit och en häst som kungen har ridit på och på vars huvud man har satt en kunglig krona [som man smyckat hästen med; reliefer från Persepolis skildrar smyckade hästar],
och låta den kungliga klädnaden och hästen ges i handen till en av kungens noblaste furstar, så att de kan klä mannen som kungen vill hedra med detta och sätta honom på hästryggen och rida genom stadens gator och ropa ut framför honom: Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"
Då tog Haman den kungliga klädnaden och hästen, klädde Mordochaj och paraderade med honom genom stadens gator och ropade ut: "Detta är vad man gör med den man som kungen vill hedra!"

Job (8)

Min kropp (kött) är täckt av mask (larver – hebr. rima) och smutsiga sår;
min hud spricker (hårdnar) och har variga sår (rinner, flyter – hebr. maas).
[Larver nämns i samband med förruttnelse, se 2 Mos 16:24.]
De som hatar dig ska bli klädda i skam
och de ondas tält ska inte finnas mer.
Hud och kött har du klätt mig i och med ben
och senor har du vävt mig samman (flätat ihop mig; täckt mig – hebr. sachach). [Ps 139:13]
[Den ursprungliga innebörden av verbet sachach är att väva, vira och fläta ihop till ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.]
Fastställd (bestämd – hebr. kon) och rättfärdig blir han påklädd
och silver oskyldigt delas upp.
[Vers 16–17 formar en kiasm där flera ord upprepas. De ogudaktiga kan samla pengar och kläder (som var dåtidens investeringar), men de kommer komma till de rättfärdiga i sinom tid.]
Jag klädde mig i rättfärdighet och den var min klädnad,
rättvisan var min mantel och huvudbonad.
Har du gett hästen dess styrka?
Har du klätt hans hals med en fladdrande man?
[Hebreiska ordet för "fladdrande man" är rama och används bara här i hela Bibeln. Grundordet är raam som betyder åska och att skaka. Ordet beskriver troligen hur hästens hals skakar och manen fladdrar när hästen rusar fram.]

[Nu följer fyra verser med imperativ. Job hade klagat på att Gud inte såg kriminaliteten på jorden och inte gjorde något åt det, se Job 12:6; 24:1–12. Nu frågar Gud i vers 6–8 om Job kan med en blick ödmjuka alla högmodiga.]
Pryd dig då med höghet och dignitet.
Klä dig i majestät (storhet) och prakt.

Psaltaren (10)

Låt alla dem som gläder sig över min olycka,
bli förödmjukade och vanärade.
De som förhäver sig över mig,
måste bli klädda med skam och förödmjukelse.
Ängarna är fyllda med fårhjordar (flockar av småboskap),
dalarna täcks med säd.
De ropar av glädje och sjunger.
Herren (Jahve) regerar (är kung)!
Han är klädd i härlighet (höghet).
Herren (Jahve) har iklätt sig
och spänt om sig makt som ett bälte (runt sig, omgjordat sig).
[Styrka liknas vid ett bälte som håller ihop klädnaden. Herrens kraft gör att han kan regera. Här finns också ett bildspråk för att vara redo att agera. Dåtida klädnader hängde löst och för att göra sig redo att arbeta omgjordade man länderna och band upp klädnaden.]
Ja, världen är skapad och står fast,
den kan inte rubbas (vackla, står tryggt fast).
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve)
min själ (hela min varelse).
Herre, min Gud, du är väldig och stor,
du är klädd i majestät och härlighet.
Han klädde sig själv i förbannelse som i en mantel,
och det trängde in i hans inre som vatten
och som olja till hans ben.
Mina motståndare ska bli klädda i förvirring
och ska ta på sig sin egen skam som en ämbetsdräkt.
Låt dina präster bli klädda med rättfärdighet,
och låt dina heliga jubla (höja gälla triumferande jubelrop).
Jag ska klä hennes präster med frälsning
och hennes gudfruktiga ska jubla (höja gälla triumferande jubelrop).
Hans fiender ska jag klä med skam,
men på honom själv ska hans krona lysa (skina, sprida sitt klara sken)."
[Vers 17 och 18 är en profetia om Messias, Jesus, när han kommer i härlighet och ska regera från Sion i tusenårsriket.]

Ordspråksboken (2)

Alkoholister och frossare blir fattiga,
dåsighet [resultatet av att bara äta och dricka] klär en människa i trasor.
Hon är inte rädd för snön (vinter och kyla),
för hela hennes familj är klädd i rött [dyrbara kläder som också var varma].
[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet "inte" i det sammansatta ordet "Hon är inte rädd" börjar med denna bokstav och förstärker att hon inte är rädd för framtiden, hon är förberedd att möta vintern. Den grekiska översättningen översätter röd med "dubbla lager". De röda tygerna var dyrbara (2 Sam 1:24; Jes 1:18; Jer 4:30). Hon har iordningställt kläder som både är dyrbara och varma. I en poetisk text kan även färgen röd symbolisera värme, glöd och eld, i kontrast till vit snö.]

Höga Visan (1)

Jag har klätt av mig mina kläder,
hur ska jag klä på mig?
Jag har tvättat mina fötter,
hur ska jag smutsa ner dem?

Jesaja (10)

På den dagen ska sju kvinnor ta tag i en man [krigen har gått hårt åt den manliga befolkningen] och ropa:
"Vi ska äta vårt eget bröd,
och vi ska bära våra egna kläder.
Låt oss bara få bära ditt namn,
ta bort vårt förakt [från att inte ha en make och barn]."
och jag ska klä honom med din mantel
och omgjorda honom med din gördel,
och jag ska anförtro ditt regentskap i hans hand,
och han ska bli en far för invånarna i Jerusalem och för Juda hus.
[Namnet Eljaqim, som betyder "må Gud upprätta" har hittats på flera sigillavtryck i Tell Beit Mirsim, Bet Shemesh och Ramat Rahel. Han tjänade som en asher al habajit (kunglig tjänare) under kung Hiskia 2 Kung 18:18; 19:2. Avtrycken från sigillen har hittats på krukor daterade till Hiskias regeringstid 701 f.Kr.]
Lyft upp dina ögon och se runt omkring,
alla dessa som samlar ihop sig och kommer till dig.
Jag lever (eftersom, så sant som att jag lever), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
"ska du sannerligen (verkligen) klä dig med dem alla som med ett smycke,
och omgjorda dig själv med dem som en brud (omgjordar sig med sin brudutstyrsel).
Jag klär himlarna i mörka färger
och jag gör säcktyg att övertäcka dem med."
[Frasen "Vakna upp" här i vers 9 återkommer i vers 17 och i Jes 52:1. Det betonar och ramar in.]
Vakna upp! Vakna upp!
Ikläd dig din styrka Herrens (Jahves) arm!
Vakna upp som i gamla dagar
[hebr. kedem; öster – väderstrecket där Gud möter människan och vi ser både bakåt och framåt],
forna tiders generationer.
Är du inte den som högg Rahav [poetiskt namn för Egypten] i bitar,
som genomborrade draken (sjömonstret – hebr. tanin)?
[Hebr. rahav betyder "stolthet", se Jes 30:7.]
Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
Klä på dig dina härlighetskläder Jerusalem,
den heliga staden.
För inga fler oomskurna och rituellt orena ska fortsättningsvis komma in till dig.
Han bar [längtan efter] rättfärdighet som ett bröstpansar,
och frälsningen (befrielsen) som en hjälm på sitt huvud.
Han tog på sig hämndens dräkt
och bar svartsjuk kärlek som en mantel.
Herren uppfyller mig med stor glädje,
och mitt inre fröjdar sig i Gud,
för han har iklätt mig frälsningens klädnad,
och rättfärdighetens mantel.
Jag är lik en brudgum klädd med huvudklädnad,
som en brud när hon bär sina smycken.

Jeremia (2)

Och du, som är bortskämd vad gör du, eftersom du klär dig själv i scharlakan och täcker dig med smycken av guld och gör dina ögon stora med färg? Fåfängt har du gjort dig själv tjusig, dina älskare föraktar dig, de söker din själ (ditt liv).
Spänn för hästarna
och stig upp ni ryttare
och ställ upp er (inta era positioner)
med era hjälmar,
polera spjuten,
ta på er pansaren (hebr. ciyron).

Hesekiel (15)

Kungen ska sörja och furstarna ska klä sig med förskräckelse, och folkets händer i landet ska bli kraftlösa, jag ska göra mot dem efter deras vägar (sätt att leva) och i enlighet med vad de förtjänar ska jag döma dem och de ska veta att jag är Herren (Jahve).
Och se, sex män kom från vägen till den övre porten som ligger mot norr [byggd av Jotam, se 2 Kung 15:35; samma område där Hesekiel sett soldyrkare, se Hes 8:16],
varje man med sitt fördärvande (dödliga) vapen i sin hand.
Och en man i mitten av dem [med tre män på var sin sida]
som var klädd i vitt linne med en skrivares skrivdon (hebr. qeset) [egyptiskt låneord för portabel låda med pennor, palett och behållare med troligtvis både svart och rött bläck] vid sidan (bundet i bältet vid höften).
Och de gick in och stod bredvid bronsaltaret [2 Mos 27:1–8]
Och Israels Guds (Elohims) härlighet hade stigit upp från keruberna
där den varit och (flyttat sig) till husets tröskel, och han kallade på mannen som var klädd i vitt linne med en skrivares skrivdon vid sidan [vers 2 och 11].
Och han talade till mannen klädd i linne och sa: Gå in mellan hjulen under keruben och fyll båda dina händer med glödande kol från mellan keruberna och kasta det mot staden. Och han gick framför mina ögon.
Och det skedde när han [Herren] befallde mannen i linnekläder och sa: "Ta eld [Hes 1:13] från platsen mellan hjulen, inne mellan keruberna," att han [mannen klädd i linne] gick och stod bredvid ett av hjulen.
Och keruben sträckte fram sin hand från mellan keruberna till elden som var mellan keruberna och tog av den och lade den i händerna på honom som var klädd i linne, som tog det och gick ut.
Jag klädde dig i brokigt vävda kläder och med skor av skinn, och jag band fint linne runt dig och täckte dig med silke.
klädda i blått, ledare och härskare, stiliga unga män allesammans, ryttare ridande på hästar.
Till Assyriens söner älskade hon ledare och furstar, underbart klädda ryttare ridandes på hästar, alla av dem stiliga unga män.
Sedan ska havets furstar stiga ner från sina troner och lägga bort sina mantlar och klä av sig sina dyrbart vävda kläder, de ska klä sig själva med fruktans skälvningar (hebr. chadarah), de ska sitta på marken och darra av skräck (skälva av fruktan, hebr. charad) hela tiden, de ska förskräckas (bedövas av terror – hebr. shamem) över dig.
Ni äter det feta och klär er med ylle, ni dödar göddjuren men göder inte fåren.
Jag ska föra dig [Gog] omkring och sätta krokar i dina käftar. Jag ska föra dig ut med hela din här, hästar och ryttare, alla klädda i full rustning, en enorm skara, beväpnade med stora och små sköldar, och alla med svärd i hand.
När prästerna har gått in, får de inte gå ut därifrån direkt till den yttre förgården, om de inte där har lämnat kvar de kläder som de har tjänstgjort i, eftersom dessa är heliga. Först när de har klätt sig i andra kläder får de gå ut på den plats som är för folket."
När de kommer in i den inre förgårdens portar, ska de ta på sig linnekläder. De får inte ha på sig något av ylle, när de gör tjänst i den inre förgårdens portar och inne i templet.
När de sedan går ut på den yttre förgården, till folket på den yttre förgården, ska de ta av sig de kläder som de gjort tjänst i och lämna kvar dem i helgedomens tempelkamrar och klä sig i andra kläder, så att de inte gör folket heligt med sina kläder.

Daniel (6)

Jag lyfte min blick och fick se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas [Jer 10:9] runt midjan. [Synen liknar den av Jesus i Upp 1:13]
En av dem frågade mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten:
"Hur länge ska dessa märkliga ting pågå (innan slutet)?" [Hur länge ska vedermödan, den här svåra tiden som inte haft sin like på den här jorden, pågå, se vers 1.]
Jag lyssnade till mannen som stod klädd i linnekläder ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra och sin vänstra hand mot himlen och svor vid honom som lever för evigt: "Efter en tid och tider och en halv tid [3,5 år], när det heliga folkets makt är krossad, då ska allt detta fullbordas." [Dan 7:25]
[Vem är mannen i linnekläder? Det är troligtvis samma person som bara Daniel såg som beskrivs i inledningen till denna sista syn, se Dan 10:5–7. Troligtvis är det Jesus som Daniel får se där och som nu står ovan vattnet och talar. Här finns även en koppling till hur Guds Ande svävade över vattnet och Gud talade vid tidens början, se 1 Mos 1:1–3.]

Jona (1)

Så Nineves invånare trodde på Gud (Elohim) och de utropade (utlyste – hebr. qara) en fasta och satte sig i säcktyg från den störste bland dem till den minsta av dem.

Sefanja (1)

På dagen för Herrens (Jahves) offer
ska jag straffa furstarna och kungens söner
och alla de som klär sig i främmande kläder.
[Främmande kläder syftar på att folket adapterat sig till hednisk kultur och religion. Varför nämns inte kungen? Kanske Sefanja fick budskapet tidigt i Josias regeringstid då han var åtta år, se 2 Kung 22:1. Om så är fallet kanske han utelämnades på grund av sin ålder eller för att han var rättfärdig, se 2 Kung 22:2.]

Haggai (1)

Ni har sått mycket men skördat lite,
ni äter men har inte tillräckligt,
ni dricker men blir inte otörstiga,
ni klär er men blir inte varma
och den som får lön, får lönen i en trasig påse.' " [Fem gånger använder Haggai uttrycket "tänk noga över", se Hag 1:5, 7; 2:15, 18 (två gånger). Olydnadens konsekvenser var inte okända, se 3 Mos 26:18–20; 5 Mos 28:38–40.]

Sakarja (4)

Josua var klädd i smutsiga kläder [bokstavligen "stinkande kläder indränkta i dynga"] där han stod inför ängeln (budbäraren).
Ängeln sa till de [änglar] som stod runtomkring: "Ta av honom hans smutsiga kläder." Sedan sa han till Josua: "Jag har fritt förlåtit dig din synd och ska klä dig i festkläder."
Då sa jag [Sakarja]: "Sätt en ren turban på hans huvud." Så de satte en ren turban på hans huvud och klädde honom, under tiden stod Herren bredvid honom. [En turban eller mitra, symboliserar att prästen kunde föra folkets talan inför Gud i bön. På turbanens framsida stod texten "Helgad åt Herren", se 2 Mos 28:36.]
Det ska ske på den dagen att varje [så kallad] profet ska bringas på skam, varenda en, genom sin syn när han profeterar, han ska inte heller bära någon hårig mantel för att bedra,



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.