3844 – לְבָנוֹן (levanån)

Libanon


Typ: N:N--L
Hebreiska: לְבָנוֹן (levanån)
Ursprung: from H3825 (לְבַב) (the) white mountain (from its snow)
Användning: 71 ggr i GT

Engelsk översättning

Lebanon

Engelsk beskrivning

Lebanon = "whiteness"
1) a wooded mountain range on the northern border of Israel


Fler lexikon

BlueletterBible.org
BibleHub.com

Passager (71 st)


vänd er och vandra till amoreernas bergsland och till alla platser runtomkring i Arava, i bergsbygden, i låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och judeiska bergsbyggden] och i söder och utefter kusten, kananéernas land och Libanon så långt bort som den stora floden, floden Eufrat.
Låt mig gå över, jag ber dig, och se det goda land som finns på andra sidan Jordan, det goda bergsbygden och Libanon."
Varje plats som din fotsula beträder ska vara din [Jos 1:3], från öknen och Libanon, från floden, floden Eufrat ända till Västra havet (Medelhavet, kan även översättas "det hindrande havet") ska vara din gräns.
Från öknen [vildmarken, i söder]
    och detta Libanon [de vita bergskedjorna i norr]
och ända till den stora floden,
    floden Eufrat [i öst], över hela hettiternas land [västra Syrien och den dominerande av de sju folkslagen i Kanaans land, se 1 Mos 15:16; 2 Kung 7:6] och till det Stora havet [Medelhavet – mot öppningen] där solen går ner [i väst] ska bli ert område (er gräns, kust). [Detta är en generell beskrivning av de södra och norra gränsernas dragning mot öst och väst. Här nämns öken, berg, flod och hav, vilket ger en fin beskrivning av ett land som består av alla sorters natur! En mer detaljerad redogörelse med varje stams område ges i Jos 14‑19, se även 1 Mos 15:18‑21; 5 Mos 11:24.
    Libanon betyder ordagrant "vit", och syftar på de vita trädbevuxna snöbeklädda bergskedjorna i norr i nuvarande Libanon. Detta är enda gången det står "detta Libanon", ett liknande uttryck finns i Jos 1:2 om "denna Jordan". Det kan syfta på att området var synligt, och Libanon representerar då de vita snöbetäckta bergen i norr (bl.a. Hermon) som är synligt från Döda havet en klar dag.
    Hettiternas land syftar inte på deras rike i nuvarande Turkiet, utan i så fall snarare på de områden i västra Syrien som de besatt. Något som också bekräftas av samtida egyptiska källor som benämner västra och centrala Syrien som "hettiternas land". På Abrahams tid fanns hettiterna i trakterna kring Hebron i södra Israel. Detta folkslag hade kolonier i Kanaans land och var de starkaste av de sju folkslagen där, se 2 Mos 3:8; Jos 3:10. Troligtvis används "hettiternas land" som ett samlingsbegrepp för alla dessa folkslag, eftersom de dominerade i bergsområdena i Judéen, men inkluderar även området i västra Syrien.]
[Tidigare hade motståndet bestått av enskilda städer, nu i detta och följande kapitel kommer motståndet från allianser med städer och dess kungar.] Och det hände sig att när alla kungar som var bortom Jordan i bergsbygden, i Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och judeiska bergsbyggden] och utefter hela Stora Havets (Medelhavets) kust framför Libanon, hettiterna och amoreerna, kananiterna, perisséerna, hivéerna och jebusiterna hörde detta,
från de kala bergen som sträcker sig upp till Seir och ända till Baal Gad i Libanons dal under berget Hermon, och alla deras kungar tog han och han slog dem och dödade dem.
Och dessa är landets kungar som Josua och Israels söner slog på andra sidan Jordan västerut, från Baal Gad i Libanons dal [i norr] till de kala bergen som går upp till Seir [Edom – i söder]. Och Josua gav det till Israels stammar som en besittning efter deras indelning,
och gevaleernas land och hela Libanon mot soluppgången från Baal–Gad under berget Hermon till Chamats ingång,
alla invånare i bergsbygden från Libanon till Misrefot-Maim, hela Tsidonien, dem ska jag driva ut från framför Israels söner, du ska bara fördela det som ett arv åt Israel som jag har befallt dig.

De fem filisteiska furstarna [för städerna Gaza, Ashkelon, Ashdod vid Medelhavskusten och Ekron och Gat lite längre in från kustremsan, se Jos 13:3],
och alla kananéer [generell term för folkslagen i landet]
och sidoniterna [Fenikien, nuvarande kustremsan vid Libanon med städerna Tsor (Tyros) och Sidon, se Dom 1:31; 1 Mos 10:15] och hivéerna [1 Mos 34:2] som bodde i Libanons berg
    från berget Baal-Hermon [Jos 11:17] till Lebo Chamat [hebr. lebo betyder "ingång" och kan också syfta på Chamats bergspass; troligtvis staden Labweh i norra Libanon vid Orontesflodens källor]. [Filisteerna är en beteckning på de sjöfolk som på 1200-talet f.Kr. kom från de grekiska öarna (främst Kreta, se 1 Mos 10:13‑14; 4 mos 24:24; Jer 47:4; Amos 9:7). Dessa fem städer/riken (pentapolis) hade ett gemensamt stadsförbund och var israels fiende, se 1 Sam 6:16‑18.]
Och han talade om träd, från cedern som finns i Libanon liksom om isopen som växer på muren, han talade även om djur och fåglar och om krypande varelser och om fiskar.
Befall därför nu att de hugger cederträ åt mig från Libanon, och mina tjänare ska vara tillsammans med dina tjänare, och jag ska betala dig för dina tjänare efter allt som du säger, för du vet att det finns ingen bland oss som har samma skicklighet att hugga timmer som tsidonierna."
Mina tjänare ska föra ner det från Libanon till havet och jag ska låta dem göra (binda ihop) det till flottar för att transporteras på havet till den plats som du ska utse åt mig, och jag ska se till att det blir uppburet där och du ska ta emot det, och du ska uppfylla mina önskningar med att ge bröd (mat) till mitt hus."
Och han sände dem till Libanon, 10 000 en månad i grupper, en månad var de i Libanon och två månader var de hemma, och Adoniram var ledare över de tjänstepliktiga.
De gav pengar till stenhuggarna och timmermännen och mat, dryck och olja till sidonierna och tyrierna för att de skulle föra cederträ från Libanon, via havet till Jaffa, så som Persiens kung Kyros hade påbjudit.

[Från att ha talat om skapelsen i dåtid skiftar psalmen till vad Herren gör nu. Alla himmelska väsen, och den som sjunger och hör psalmen, uppmanas att se att Gud både har verkat och verkar nu. Vers 5‑9 formar själva kärnan i psalmen och är strukturerad som en kiasm. Vers 5 och 9b talar om "träd", vers 6 och 9a handlar om "djur" och centralt nämns öknen i vers 7‑8. Även geografiskt finns ytterligheterna med Libanon i norr och Kadesh i söder. Guds röst dånar som ett oväder som drar fram genom landet Israel. Sju gånger ekar Herrens röst som åskknallar med blixtar, se vers 7. På samma sätt som i den första delen nämns inga människor i detta stycke heller. Alla himmelska väsen måste böja sig och även i öknen är Herren allsmäktig.] Herrens (Jahves) röst knäcker cedrar,
Herren (Jahve) knäcker Libanons cedrar.

Han får dem att hoppa som en kalv, Libanon och Sirjon [annat namn för berget Hermon, se 5 Mos 3:9],
som en ung vildoxe.
Må säden växa rikt i landet,
    ända upp till bergens toppar.
Må dess frukt vaja som Libanons skogar [cederträd]
    och städernas folk blomstra som markens örter.
Den rättfärdige ska blomstra som palmträdet [Ps 1:3; 52:10],
    han ska växa som en ceder i Libanon.
Herrens (Jahves) träd har sin mättnad (tillfredsställelse, all näring som de behöver med råge),
    Libanons cedrar som han har planterat.
Kung Salomo har gjort sig en bärstol
    av trä från Libanon.
    [Troligen cederträ som är Libanons nationalsymbol.]
Kom med mig från Libanon, min brud,
    kom med från Libanon.
Skåda ut från Amanas topp,
    från toppen på Senir och Hermon [Israels högsta berg],
från lejonets kula,
    från leopardernas berg.
Dina läppar dryper av honung från en vaxkaka min brud,
    honung och mjölk är under din tunga.
    Doften av dina kläder är som doften från Libanon.
en trädgårdsbrunn,
    en källa av levande vatten [Joh 7:38]
    och strömmar från Libanon.
Hans ben är som pelare av marmor som står på socklar av fint guld.
Hans utseende är som Libanons, utvalda (absolut bästa) som cedrarna.
Din nacke är som ett elfenbenstorn,
dina ögon som Heshbons dammar
    vid Bat-rabbims port.
Din näsa är som Libanons torn
    som skådar mot Damaskus.
Ja, [Guds vrede ska först komma] över alla Libanons cedrar [väster om Jordanfloden] som är höga och stolta, och mot alla Bashans ekar [öster om Jordanfloden].
Och han ska hugga ner det kraftigaste i skogen med järn,
    och Libanon ska falla för en mäktig.
Ja cypresserna jublar med dig och Libanons cedrar:
    'Nu när du ligger där [kungen av Babylon], kommer ingen upp för att fälla oss.'
    [Libanon var känt för sina cederträd, nu vänds ordspråket, se 2 Kung 19:23.]
Är det inte bara ett kort ögonblick tills Libanon [känd för sina stora skogar och karga berg] ska bli till åkermark, och åkermark räknas som skogar? [En total förändring ska ske när Jesus kommer tillbaka för att regera i tusenårsriket.]
Landet sörjer och försmäktar,
    Libanon skäms, det förtvinar.
Sharon är som en vildmark
    och Bashan och Karmel är kala.
Den ska spricka ut i blomning,
    den ska fröjda sig med jubel och sång!
Den ska få Libanons storslagenhet (ära) [som är dess gröna cederskog, Jes 10:34].
    Den ska få [berget] Karmels och Sarons majestät (prakt). [Berget Karmel är känt för sin majestät och Saron är slätten mellan Medelhavet och bergen i centrala Israel som är känd för sin bördighet.]
    De ska få se Herrens storslagenhet (ära), vår Guds majestät (prakt).
Genom dina tjänare
    har du hånat Herren (Jahve) och sagt: 'Med skaror av mina vagnar
    kommer jag till de höga bergen,
till de innersta delarna av Libanon,
och jag har huggit ner dess höga cedrar,
    och dess utvalda cypresser,
och jag har kommit till hans högsta höjder
    och skogarna med hans fruktbärande fält.
Libanon är inte tillräckligt bränsle (dess skogar är oduglig ved),
    dess vilddjur duger inte till brännoffer.
Libanons härlighet (tyngd) ska komma till dig,
    cypressen, platanträdet och lärkträdet tillsammans,
för att göra min heliga plats vacker
    och jag ska göra platsen för mina fötter ärbar.
-
Se (kontemplera över) Assyrien [dåtidens stormakt], som var en ceder i Libanon
    med friska grenar och med (som ger) en riklig skugga
och som är högrest
    och dess topp är bland de tjocka grenarna.
Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahve): På den dagen när han går ner till Sheol (underjorden, de dödas plats) ska jag låta djupen sörja och täcka sig själv för honom, och jag ska hålla tillbaka dess floder och stora vatten ska stå, och jag ska låta Libanon sörja för honom och alla fältets träd bli bleka för honom.
Jag ska låta folkslagen skälva (darra) vid hans fall, när jag kastar ner honom till Sheol (underjorden) med dem som går ner i avgrunden, och alla Edens träd, Libanons utvalda och bästa, alla som dricker vatten blir tröstade i de nedre delarna av jorden.
Jag ska bli som dagg för Israel,
    han ska blomstra som en lilja [vara lika vacker och ren],
    han ska skjuta sina rötter som [och vara djup rotad som de stora cederträden i] Libanon.
Hans nya rotskott ska växa och sprida ut sig,
    hans prakt ska vara som olivträdets [som bär rik frukt],
    och hans doft som Libanons [cederträd].
De som bor (vistas, sitter) i (under) hans skugga ska återvända [från sin fångenskap],
    de ska så och skörda säd i överflöd (ordagrant: leva/växa som spannmål).
    De ska blomstra (grönska) som en vinstock.
    Hans [Israels] rykte (omnämnande; minnet, doften av honom) ska vara som Libanons vin. [Ps 91:1]
Han tillrättavisar havet och gör det torrt [Ps 106:9; Matt 8:26; Luk 8:24]
    och torkar upp alla floder.

ד – Dalet

Han tynar bort (hebr. dollu) Bashan [Golanhöjderna] och [bergskedjan] Karmel
    och Libanons blommor torkar bort. [Vissa manuskript har vissnar (hebr. umlal) i båda raderna, medan några har "tynar bort" (hebr. dollu) som börjar på Dalet.]
Våldet som utförts mot Libanon [när du skövlade cederträden, se Jes 14:8; 37:24] ska täcka dig
    och vilddjurens fördärv som gjorde honom rädd,
på grund av människors blod
    och för våldet som gjorts mot landet,
mot staden
    och mot alla som bor därinne.
Jag ska föra tillbaka också från Egyptens land [i söder; från slaveri]
    och samla dem från Assyrien [i nordöst; från exil]
och jag ska föra dem till Gileads land [Israels östra gräns, bortom Jordan] och Libanon [i norr; vid Medelhavet],
    och det ska inte vara tillräckligt [med utrymme] för dem [Jes 49:20; 54:3; Hos 1:10].
Öppna dina dörrar Libanon,
    så att min eld kan sluka dina cedrar.



Grekiskt/hebreiskt lexikon BETA

Lexikonet är under uppbyggnad.